Klockan ringer strax efter 06.00 och tre hundar ska rastas, en vill gå långt, en annan vill gå åt andra hållet och den tredje vill inte gå alls, utan vill gå hem och lägga sig igen. Åter i hemmet efter c:a 15 minuter och det är bara att börja utfodra dem. För enkelhetens skull så äter de naturligtvis inte samma foder utan var och en ska ha sin egen blandning. Medicineringen följer samma procedur. Vissa preparat ska en av de äldre hundarna ha, andra piller ska två av dem ha, en tredje variant ska den förste av dem ha före frukost och då ska den andra hunden ha en annan variant efter måltiden o.s.v. Och alla medicinburkar och piller ser naturligtvis likadana ut.
Några av medicinerna är inte heller smaksatta och äts då inte frivilligt. Bara att smörja in den medicinen med något gott och lura hunden. Ska en ha något att äta så ska alla ha det, bara att leta fram något annat och ge de två andra… Så har i princip en timme gått av morgonen som mina icke hundägande vänner använder till skönhetssömn.
Då Milly hade tid hos en veterinärspecialist tidigt på morgonkvisten så åkte vi dit med tunnelbanna. Dessvärre gör en miljon andra människor detsamma. Efter att ha hittat en vagn där djur är välkomna så armbågar jag in oss i ett hörn. Milly gör det som golden retrievers är avlade att göra när de är sysslolösa – lägger sig ner i en form av stand by läge. Det innebär att tre personer i vagnen flyttas ofrivilligt framåt då 30 kilo Milly pressar på i knävecket. Det blir en kedjeeffekt och fler passagerare dras med i farten. Några resenärer slängde några sura blickar på oss medan andra såg det komiska i situationen och drog på mungiporna. Heder åt de sistnämnda.
När vi väl kliver av börjar nästa prövning. Perrongen är full av bättre begagnade tuggummin, hamburgerpapper m.m. Kort koppel och raskt tempo är lösningen. Regnet vräker ner (ett riktigt hundväder) och Milly måste kliva i varenda vatten- och lerpöl som finns.
Framme hos veterinären och vi behöver bara vänta 20 minuter efter avtalad tid. Där fylls min hårdisk med en massa nya medicinska och biologiska ord och termer som jag har fullt sjå att lägga på minnet. Efter ett okänt antal minuters lyssnande kommer jag på mig själv att bara sitta och nicka artigt och tänka på helt andra saker. Milly uppförde sig i alla fall exemplariskt och får välförtjänt beröm av veterinären.
Klockan är närmare 11.00 när vi kommer iväg och jag är hungrig. Var äter man lunch med en hund i centrala Stockholm? Det blir en tunnbrödsrulle som nästan smälter bort i regnet. Vi missar naturligtvis precis bussen till jobbet och får vänta 15 minuter extra i regnet. Vi går av två hållplatser tidigare så Milly får "gå av sig" lite. Promenaden över Gärdet är som att gå i lervälling, och det regnar fortfarande. Framme vid kontoret ser jag att Milly ser ut som en dränkt hund. Tror ni att jag kom ihåg att ta med en handduk…..? Vi smyger oss in och skyndar till mitt kontor och stänger snabbt dörren. En doft av "blöt hund" lägger sig som en uppfriskande arom längs korridoren.
Eftermiddagen ägnades åt att ta emot besökare som ville hälsa på Milly. Arbetsmässigt blir inget eller väldigt lite gjort, men Milly trivdes med uppmärksamheten och verkar kunna slappna av mellan besöken, det glädjer mig. Hemgång och vi vandrar åter över Gärdet som var grönt igår men brunt idag. Milly leker "gå i så många pölar som möjligt" och har jätteroligt. Det har i alla fall slutat regna.
Framme i Farsta och dags att hämta ut medicinen från morgonens besök. Farmaceuten tittar frågande på min hög av recept och säger att detta kan nog ta lite tid. Gissningsvis 30 minuter tror hon, närmare bestämt 1 timme tänker jag tyst för mig själv. Vad ska jag göra i ett centrum upp till 1 timme med en hund som jag inte får ta med mig någonstans? Då jag är trött, frusen och hungrig beslutar jag att vi går hem. Hemma möts jag av de två andra hundarna innanför dörren, som Katarina nyligen lämnat. Bara att byta hundar och gå en kortare promenad med de två andra. Jag ska precis sätta mig och äta då Apoteket SMS:ar att medicinerna är klara att hämtas. Bara att tugga klart och gå tillbaka och hämta dem.
Miss Milly-Molly
Hemma igen och det är dags att utfodra hundarna, samma procedur som vid frukost. Klockan är närmare 19.30 när alla har ätit klart.
Den här dagen blev helt vigd i hundens tecken [läs:Milly] och jag känner mig trött. Trött i kroppen, trött i huvudet och trött på allt vad hundar heter lägger jag mig i soffan. Då hoppar en trubbnosig herre upp och lägger sig ovanför mitt huvud för att "buffa" och sova middag samtidigt som två golden retrievers lägger upp sina huvuden på soffkanten och stirrar på mig med stora ögon medan svansarna piskar högljut i takt mot bordsbenen. Och när Milly slickar ömt min hand är tröttheten och irritationen som bortblåst.
Dagen är ännu inte slut, tre hundar ska ut på kvällspromenad också…. Det var tisdagen den 2 december 2008…….