Raven
Igår var vännerna E och B på besök. De hade med sig sin norska lundehund Raven. Som vanligt ville spetshunden Raven leka och busa mer än sällskapshunden Gollum. Det gick nästan en timme innan Gollum svarade på inbjudan och holmgången började.
Inte fick vi jaga kattj****n heller...
Det är lika kul som fascinerade att se Gollum leka med icke trubbnosiga hundar. Han har allt emot sig, ingen nos att använda som hävstång, han är inte byggd för snabba vändningar i trånga utrymmen och knorren är tydligen ett tacksamt bit- och greppobjekt. Huvudsaken är att de har kul, och det hade de.
Lydnadsträning
Nästa vecka ska vi gå en fortsättningskurs i lydnadsträning. Vi hade egentligen anmält oss och blivit antagna till en kurs med ett senare startdatum. Ett datum då det är lite varmare ute.
Konspirationsteori ;-)
I morse så fick vi en förfrågan om byte av kursdatum för vår lydnadskurs. Eftersom det bara var jag som hade fått förfrågan blev jag lite fundersam.
Är det så att den kurs vi anmälde oss och blev antagna till bara består av bruks-, vall- och apporterande hundar, d.v.s. andra "riktiga" hundraser? Och därför skulle inte en liten sällskapshund komma till sin rätt, som det så vackert brukar heta. Eller finns det en naturlig, logisk och kanske vänlig förklaring?
Det ska bli intressant och se om det går att få klarhet i det nästa vecka. [Konspirationsteorin kan, ev., läsas med en viss nypa salt!].
Och slutligen lite spydd galla….
Det är inte första gången som jag som mopsägare får stå rak i ryggen mot representanter för brukshundar och andra "riktiga" hundraser. Vid en tidigare kurs möttes jag och Gollum av väldigt föraktfulla blickar från andra deltagare; á la, en liten knähund med ett groteskt utseende var väl inget att släppa dit.
Därför smakade det mumma när lydnadskursen avslutades med en tävling och Gollum stod som segrare. Jag hoppas att ägarna till riesenschnauzer, tax, pumi och diverse gårdshundar ändrade uppfattning om mopsen som hundras. Vi gick i alla fall därifrån med både huvud och knorren högt!
Ett annat exempel är när Gollum skulle mentalbeskrivas. Mentalbeskrivaren börjar med att indirekt klargöra att en mops inget har där att göra. Vi hade enligt hennes tycke stulit en plats från en så kallad "riktig" hundras.
Eftersom det var precis innan start tyckte jag inte att det var rätt tillfälle att ta en ideologisk diskussion om vilka hundraser som har rätt att mentalbeskrivas.
Det ångrar jag stort idag, jag skulle i efterhand inte ens påbörjat testet.
Dels skulle jag ha stått upp för min sak och dels är jag mycket tveksam till att mentalbeskrivaren var tillräckligt objektiv eller professionell när denne beskrev Gollum.
Nu var inte resultatet nedslående på något vis, tvärtom. Men eftersom det började snett och man bara har en chans så skulle jag i efterhand önska att förutsättningarna och personkemin varit lite mer gynnsamt och objektivt.
Värt att notera är att Gollum är lika glad eller sur ändå. Han skiter högaktningsfullt i våra tester och tävlingar (lydnadsträning för den delen också J ). I hans och hundarnas värld är det helt andra regler och villkor som gäller. Det är bra att påminna mig själv om det ibland.
Jag bör också understryka att en övervägande majoritet av de människor (med eller utan hund) som vi träffat på är väldigt nyfikna och positivt inställda till mopsen och särskilt då Gollum.