Betraktelser i vardagen:
Kvällspromenaden med Annabel har ett egentligt syfte, att hon ska göra sina toalettbestyr. Då hon är en äldre hund, 13 ½ år, med något försvagad muskelmassa i bakbenen så får hon oftast en skräddarsydd terapeutisk kvällspromenad. ”Styrd frispårning” [ordet lär inte hittas i en ordlista] i tätbevuxen terräng med ordentliga höjdskillnader. På så vis blir det blir en bra kombination av träning, nöje och toalettbesök.
Att hon tycker det är roligt att frispåra i knepig terräng råder det inget tvivel om. Det är så pass roligt att hon ”glömmer” bort toalettbestyren och istället spar dem till väldigt tidig morgon. Allt för ofta väcker hon oss ca två timmar innan väckarklockan ringer och ber att få gå ut på tomten. Vore det inte bättre att fokusera på det väsentliga under kvällspromenaden?
På www.goldnews.se finns en väldigt fin artikel om en gammal hund ”Plötsligt är hon borta”. Artikeln kan nog alla som har eller haft en äldre hund på ett eller annat sätt relatera till
.
Annabel hösten 2010 tagen i en av hennes favoritmiljöer - Nacka Brukshundklubb.
Bland "krutgummorna", goldentikar födda på 90-talet, är det snart bara AB kvar bland hennes gamla kompisar.
”Kamikaze-mopsen” med ena ägaren har fortsatt att träna gå i hundtrappa. Gollum är en riktig mönsterelev under träning om belöningen är den rätta. I skarp drift fortsätter han emellertid med att ignorera trappan och istället åka hiss upp (läs matte lyfter upp...) och likt Tarzan i en lian kasta sig utför.
Antingen har han en bäng tränare eller så är det han som är bäng. Vi ska inte be er läsare besvara vem ni tror är bängast. Ert svar lär inte bli smickrande läsning för författarna av artikeln. ;-)
Gollum med kompisar på väg till nya äventyr (en helgpromenad).