Vi är nu inne på tredje veckan utan kyl och frys och fortsätter därför vår gastronomiska resa genom burkmatens förlovade utbud. Kedjan/affären som sålt vitvarorna (varor som de plötsligt inte har tillgängliga) svär sig fri från ansvar och leverantören hänvisar till försäljaren. Ett moment 22. Hur som helst ska det bli skönt när varorna slutligen är på plats. Ravioli på burk och motsvarande är ingen höjdare i längden.
I lördags fyllde ”matriarken” Annabel 12 år. Även om kroppen eller sinnena inte är vad de en gång har varit så är hon fortfarande företagsam och odiskutabelt högst i rang.
Promenaderna blir förvisso inte så långa längre, tempot har ibland knappt styrfart och hennes bakben hinner inte alltid med i svängarna. Ändå brukar vi leka/träna ”vilt- eller frispår” på kvällarna. Hon får ta ett valfritt spår och så går vi genom vildvuxen terräng tills den som håller i kopplet tycker att det är dags att sluta. Aktiviteten gör henne glad och får henne att komma in andra andningen. Även en gammal hund vill ha stimulans och sysselsättning!
Det är en förmån att få leva tillsammans med en gammal hund!
Det har också varit valp- och kennelträff hos kennel Jargong’s. Uppfödaren Gunilla anordnade en form av öppet hus och det dök upp runt ett tiotal mopsar i olika åldrar, storlekar och färger. Socialisering och bekantskap med släkten stod på programmet för de fyrbenta medan de tvåbenta utbytte erfarenheter (likheter som olikheter).
Till valpägarnas stora glädje dök även pappa Melker med ägare upp. Det var roligt att få se honom igen. Besök gärna http://www.carolines.se/
En salig blandning
Efter ett tag blev jag lite trött. Då var det skönt att få komma upp i mattes famn.
Det bjöds även på smörgåstårta och ett dignande kakbord.
Gunilla, tack för ett mycket trevligt och uppskattat initiativ. Vi är också glada och tacksamma att vi fick förtroendet och ta hand om Gollum. Vikten av en bra uppfödare och kommunikationen med denne kan aldrig nog understrykas.
Noterbart är att Gollum fattade väldigt mycket tycke för en ung svart tik. Han lämnade inte henne [läs: hennes bak] i fred många sekunder. Vi har observerat liknade tendenser den senaste tiden. Tydligen är unga svarta tikar något som faller Gollum i smaken. Håller vår lille kille på att bli gubbsjuk? ;-)
Hinner du inte med i svängarna gubbe? (Ännu...) en svart skönhet att jaga för Gollum.
I söndags var det Ulla Segerström o Bertil Sted Grens minnesutställning. Gollum åkte ut på slät etta. Det ironiska är att vi har alltid tyckt att det är lite synd att Gollum inte tycker utställningar är särskilt roligt och visar lite mer go. Men i söndags for han stundtals fram som ett litet yrväder och fick nästan kylas ned. När han äntligen plockar fram sitt go så belönas inte det. Så kan det gå.
Ett jättestort tack till Linn som avlastat och agerat handler åt honom den sista tiden. Är det någon som kan få honom och glimta till är det du.
När det gäller Gollum och utställningar tar vi nu en paus. Tidigast till Hund 2009 ställs han ut igen. Det är i och för sig en sanning med modifikation. Om allt går som planerat så ska vi ställa ut honom i Lettland i höst. Lettiska kennelklubben arrangerar en tvådagars internationell utställning i okt/nov.
När vi skaffade pass för sällskapsdjur åt Gollum så väcktes tanken om att delta på en utställning utanför norden. Nu tror vi oss ha hittat den utställning som passar oss tre bäst. Vi har inga andra ambitioner än att ha roligt och förhoppningsvis få med oss ett hundminne för livet.
Nationellt blir det ingen officiell utställning förrän tidigast i december. Vi kommer naturligtvis fortsätta att hålla tummar och knorrar för alla kompisar som ska ställas ut!
I kväll har det varit promenad tillsammans Penny, Ringo och Eva. Alltid lika trevligt för alla inblandade.