Att sensommaren är över och att hösten har kommit är det nog ingen som motsäger. De flesta verkar ha en negativ inställning till årstidens väder, temperatur/-er och mörker. En som däremot verkligen uppskattar hösten är G-man aka den vandrande bakteriehärden. Det är lite av en ny mops på promenaderna. Flåsningarna har i princip upphört, tempot är lite högre och det allmänna välbefinnandet verkar ha blivit betydligt bättre. Snart är det väl istället för kallt för honom.
En del primater i utvecklar med åren en s.k. silverrygg. Mopsar däremot verkar utveckla en silverhaka när viss ”mognad” uppnåtts. Företeelsen och ordet har slagit rot hos oss. Det är nästan så vi funderar på att registrera det hos FCI - Kennel Silverhakan, …vad tycks om det?
Skepparkrans eller bockskägg?
Arbetet med att vägleda Nixie in i livet fortsätter. Passivitets- och kontaktträning står överst på åtgärdslistan och upptar det mesta av våra aktiviteter. Hon kommer utöver nuvarande valpkurs (vardagslydnad) även gå en kurs för spaniel- och retrievervalpar, med särskild inriktning på apportering. Det ska bli jätteroligt. Att Nixie orkar två kurser i veckan råder det inget tvivel om. Frågan är om den som håller i kopplet orkar med det?
Två unga krabbater!
Matriarken Annabel blir inte yngre (varken bokstavligt eller bildligt). Hon är en skugga av sitt forna jag, men några saker vägrar hon göra avkall på. En förmån som hon dagligen förväntar sig är egentid i form av 15 minuter massage framför tv:en. Det känns som en ganska liten eftergift till en 14-årig hund.
AB tycker fortfarande om promenader.
”Knaskatten” kan inte ha mycket att klaga på. Hon är så bortskämd med möss och sorkar att hon har släppt lös minst två st. i huset, d.v.s. inte ”orkat” fånga in dem igen. Vi tycker faktiskt att det är lite slappt och nonchalant av henne. På hennes plussida finns att hon ofta följer med på någon av hundarnas kvällspromenad, om än på behörigt avstånd.
K:s tips; http://www.yasuragi.se/
M:s tips; http://www.barberandbooks.se/i-2.htm