space to fill, days to kill.
Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok
Debatt Topplistor Om mig Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
December (2019)
>>


mog1

nu ska jag berätta lite om min uppgradering av min sociala kompetens.
okey, alla kommer ihåg när man just skaffat msn. eller, typ just skaffat.
eller aa, typ ingen minns men i vilket fall.
man skulle snacka med alla.
man skulle typ ha 73 konversationer uppe, cama med 38 pers & ge ut sin msn adress till typ en tredje del av world wide web.
skulle ge ut adressen till vem fan som helst för ju fler desto bättre på älskade msn messenger.

sen skaffade man lunar. eller om man vara riktigt häftig - playahead.
där gick det ju såklart ut på att också där, skriva med typ allt & alla som kunde göra ett L under hakan & alla som stoppade nyllet i toan varje morgon. i vilket fall såg ut så.

& sen kom slutliga kära älskade bdb.
vilket vi alla vet går i grund & botten ut på att lägga upp så mkt bilder som möjligt på sin deo/katt/middag/vädret/dylikt onödigt skit ingen bryr sig om, eller ta så mkt egobilder i diverse vinklar som skiljde cirka 3 cm ställning eller position, till skillnad från bilden innan.

sedan har vi den välkända "jag har miljoner vänner" attityden.
messa ungefär konstant med onödiga polare man egentligen inte vet mer om än förnamn & att denna person i fråga fixar fester åt dig varje/varannan helg.
det handlar inte längre om att ha nära & kära, utan så många som möjligt.
ni är polare i ca 2-3 månader, i bästa "vi-är-bästisar" fall så håller det i 5.

en ytterligare tendens är att man inte längre är speciellt svårflirtad som person.
desperat & ytlig är två andra synonymer.
det handlar inte om att festen är bra eller inte.
det handlar inte om att du tkr om personerna eller inte.
det handlar helt enkelt om att ha en fylla, att klassa sig själv som party.
vare sig det blir en soft fylla i vingligt tillstånd där du får knulla någon random fyllesnygg/irlful person & får en gratis cider, vakna upp morgonen efter med klamydiaångest, dvs det dom flesta kallar som en lyckad fylla, eller - du dricker för snabbt/för fort/för vidriga saker/en skabbig import vodka du pungat ut 200 spänn för när du egentligen kunde dragit en kopp i toan & dricka grattis utan skillnad, du spyr, du skriker, du ligger i någon soffa osv osv.
dvs det som klassas som en dålig fylla.

det spelar ingen roll om du befinner dig på en fest där halva gänget fjortis dricker 3.5or öl eller ens alkoholfri cider & skriker som om dom är lyckliga & älskar varandra, medans resten av gänget sitter & surar i soffan för deras sprit/cider/öl/saft/mjölk/dylikt fjortisskit inte ens gör dom lulliga.

..... så länge du har EN JÄVLA MASSA POLARE & är så extremt jävla AS POPULÄR när du egentligen inte, som jag skrev i ovanstående, vet mer om personen mer än förnamn, hur många cigg personen röker om dagen, hur dom blir på fyllan, hur många dom knullat osvosvosv.
"kul"

i vilket jävla fall.
det som berör den första meningen jag skrev i allt;
min sociala kompetens har uppgraderats tror jag fan.

msn är drygt.
sms är drygt.
communitys är drygt.
jag är dryg.
typ.

orkar inte längre smsa "vad gör du?" så fort jag sitter ensam på tuben i 10 min.
orkar inte höra av mig konstant.
orkar inte komma på fest. jag orkar komma om det är en bra fest.
orkar inte ge ut en jävla msn adress till någon jag inte vet mer om än att han är 30+.
orkar inte glida på fest, bara för att kunna säga att jag festar varje helg, på gott eller ont.
orkar inte skriva en gång i månaden till personenjagbaravetförnamnetpå bara för att "hålla kontakten".
orkar inte träffa folk bara för att jag måste, bara för att stå & hänga.
orkar inte skriva på msn bara för att skriva
- tja
- läget?
- gör du?
- händer idag?
- det var länge sen, vi ba mååååste ses
- fest ikväll?
- fest i helgen?
- har du något att sälja?

orkar fan inte det.

är det onormalt beteende att vilja ha lite mer djupgående relationer med polare numera?
är man helt fel ute om man säger nej till skitfester med skitfolk?
att kunna träffas TVÅ PERSONER över en fika/sitta hemma & snacka/lira TVe spel/kolla film/göra fan ingenting?
är det skumt att dela problem?
är det helt fel att inte hela tiden träffas 15 pers på samma plats samma tid samma personer?
är det utöver det vanliga beteendet att kunna snacka/lyssna/fråga/bry sig?
är det för helvete så jävla konstigt att veta både för & efternamn?
är man dum i huvudet om man vet var sin sk polare ens bor?

är det jag som mognat?
är det jag som blivit dryg?
är det jag som blivit äldre?
är det jag som inte längre pallar?
är det jag som blivit självständig?
är det jag som inte längre orkar bry mig?

grattz till er som pallade läsa, ni är förhoppningsvist nu 30% mer vettiga.
om ni inte är 14 år & har bytt stil tills imorgon dvs.
tack för mig, tja.

14 Augusti 2008  | Länk | deeper. | 3 kommentarer
"ok"

fuck it.
fuck you.

nej, jag tänker inte på dig.
nej, jag bryr mig inte om dig längre.
nej, jag tycker faktiskt inte om dig heller.
nej, jag vill inte ta del av dig, som jag sa.
nej, jag vill inte att du tar del av mig.
nej, jag vill inte höra dina åsikter.
nej, jag vill inte veta hur det går för dig.
blablablbalabla.......................

för typ två veckor sen hade jag antagligen aldrig skrivit det här, utan något helt annat.
men sen tror ju du också, som för två veckor sen, att man kan bete sig hur man vill.

vet du vad det absolut skönaste är?
det är att inte för en sekund eller minut tänker jag på dig, ångrar vad jag gjorde,
eller känner skuld.
enda gången tanken på dig slår mig är när du loggar in.
men tanken slår ju vem som helst på vem som helst, beroende på vem som loggar in.

alla som känner mig väl, om någon jag själv, vet att jag är egoistisk & jävligt rå
innerst inne. & väldigt tydligt ytligt också. men jo, det är så jävla skönt ibland att
se ditt jävla missnöje med din egen sits. vart fan kom du? till något & någon jag
absolut inte nämner här. men jo, det underhåller mig. det får mig att känna mig
överlägsen. det får mig tamejfan att stråla inombords av att ha märkt att du blivit
4 år yngre & 90 cm omognare.

jag tänker inte leka uppkäftig & säga att "jag skiteriiii dig, jag bryyyyr
mig inte, du fiinnss inte".
jag skiter inte i dig, när du tillåter mig.
jag bryr mig, när det passar mig.

vårt färhållande var väl "bra". ja jag mådde skitbra, du gjorde mig glad.
klart det var mer än bra.
men det var för djupt, för mkt könslor från din sida, & för dramatiskt.
du vet att jag inte pallar sånt, för jag pallar för lite.
jag måste ha det enkelt, måste ha det lätt, måste ha det care.
det vet du. eller det visste du. eller jag trodde det.
lär dig.

................. för tråkigt.

25 Juli 2008  | Länk | deeper. | 1 kommentar
unexpected.

okey, frågan är.
ska jag bry mig? kliva över gränsen från att vara som jag brukar?
eller ska ja skita i det, i allt, som vanlgt? som jag brukar?

jag mår nästan konstant bra, av den simpla anledningen att jag inte bryr mig. & jag vet att i detta tillfället, om jag börjar tänka, börjar känna, börjar bry mig så kommer det nog bli smått jobbigt. eller ja, jag har hört att det är ganska jobbigt tydligen.
men varför känner jag inget då? eller, to be honest, visst, det kändes väl......................... mindre kul? mindre tillfredsställanden? mindre najs? eller jag vet egentligen inte. kanskr underskattar jag dom jag en gång respekterat & älskat alldeles för mycket. kanske därför det blev någon oförklarligt känsla. kan inte säga mer om den känslan, än oväntad & konstig. typ.



sriver sen.........................
15 Juli 2008  | Länk | deeper. | 0 kommentar
this city is dead without you.

jag försöker.
jag håller.
jag sliter.
jag skriker.
jag tappar ord.
jag får ingen luft.
jag hatar.
jag älskar.

vad gör du?
håll inte fast mig, men släpp mig för fan inte.

this city is dead without you.
and it hurts.
it hurts.
it hurts. it hurts. it hurts.
it fucking hurts.

3 Juli 2008  | Länk | deeper. | 0 kommentar
bitterfitta.jpg

aaokey, dom flesta som känner till mig känner också till att jag inte är den som är den. dvs inte den som är så mycket för förhållande.
brukar inte fixa det så bra, av en eller annan anledning. många anledningen till att jag är oengagerad, kall, bryr mig inte &brist på energi. det har inte att göra med att jag tycker om personen i fråga eller inte.
jag är helt enkelt bara för lat för att orka lägge ner tid &känslor på det.
plus att jag antagligen är en för självupptagen person för att ha tid/ork/lust att tänka på någon annan än mig själv. en annan anledning är nog att jag alldeles för lätt blir uttråkad &vill egentligen inte sätta mig in i rutiner. &, en stor anledning, är att jag helt enkelt är en för oansvarig person. jag har knappt koll på mig själv, hur fan ska jag hålla koll på en till? jag lever inte ens upp till mina egna förväntningar, hur ska jag kunna leva upp till någon annans? jag förvånar konstant mig själv med vad jag är kapabel till, att jag gör fel mot mig själv &däribland sårar mig själv &många andra i dom totalt dumma &urknullade sakerna jag somliga gånger gör. att jag dessutom skulle göra fel mot en person som litar på mig, bryr sig om mig mer än vad jag själv gör, &som visar förtroende för mig, funkar inte för mig. jag vill inte att en person ska kalla mig underbar, det bästa han har, att jag är det vackraste som finns. jag vill inte det, när jag vet att jag alltid dummar mig, klantar mig, sårar andra &är helt måttligt hemsk inuti.
om jag inte kan bry mig om mig själv, lita på mig eller veta att jag alltid kommer nå upp till mina förväntningar, hur ska nog annan kunna det?
i grund &botten kommer det till att jag inte vill såra någon. så därför låter jag helt enkelt bli att binda mig i ett förhållande.

i vilket fall, det jag vill komma fram till är hela grejen med förhållanden &par.
man träffas, blir kär. antingen genom första ögonkastet eller så lät man känna personen &inser att det är mer än vänskap inblandat.
låter helt ok, men sen då?
när allting rör endast en &samma person.

alltför många gånger har jag vart med om att en polare blir tillsammans med någon. klart man är glad för sin väns skull, men redan då är man förberedd på kommande beteende.
min polare, personen i fråga, hör inte av sig lika ofta. i vissa fall blir drygare. stannar inne med sin flick/pojkvän. får helt plötsligt inte träffa vem han vill, får inte festa, får inte resa bort etc. är det en grabbpolare i detta fall, får man inte träffas av anledningen att jag är tjej, jag är av motsatta könet. därav så kan vi självklart knulla, han kan självklart knulla med mig. sen spelar det egentligen inte så stor roll om han &jag vart polare i flera år, eller ett par dagar. det spelar ingen roll om det längst basen vi kommit är en klapp på axeln eller ett fd feststrul månader/år innan. för jo, vi är av motsatta könen så nej nej vi ska inte under några omständigheter få ses ensama.

i många fall så stanna denna personen upp.
man får aldrig träffa flick/pojkvännen. för det är två olika världar - polare &flick/pojkvännen. ska man träffa polare, gör man det. ska man träffa sin partner så pausar man vardagen &sitter hemma &myser med film eller dylikt. ens förhållande ska vara en del av din vardag, ignet uppehåll av vardagen. ens förhållande ska ta lika stor del i ditt liv som vad som helst annat.

sen det här med otrohet. polare som ringer mig, gråten i halsen &ba , "du, han/hon ska på fest ikväll med sina polare. &jag sa fan till honom/henne att hellre sitta hemma, men han/hon vill inte det. vafan ska jag göra, jävla fitta att ba skita i mig. tänk om han/hon är otrogen blablablablablbla......"
eheheh jaha? för det första, om han/hon nu skulle vara otrogen så älskar/gillar ju tydligen inte personen dig så starkt som han/hon borde, så varför ens älta om det? för det andra, sluta hetsa upp dig i onödan. sluta häng upp hela din vakna tid på att oroa dig. går det åt helvete så gör det, ni kommer endå inte dö i samma säng om 20-30-40-50 år. är han/hon inte otrogen, så var nöjd?
ju hårdare du håller, desto hårdare stretar din partner ifrån.
ju fler regler, desto mer att trotsa.
ju mer tjat, ju mindre känslor.

sen alla aaaaastöntiga kärleksförklaringar.
"jag skulle aldrig ljuga för dig". nänä, då kan ni ju sluta snacka skit.
du är mitt allt - då äger du fan inte mycket.
du är mitt liv - då är du bara patetisk.
dom här månaderna har vart dom bästa i mitt liv - då har du inte upplevt mycket.
jag kommer aldrig lämna dig - allting tar slut någongång.
jag andas för dig - tror jag säkert. "(:"
jag skulle aldrig ljuga för dig - ................

nu kommer det säkert bli en jävla massa gnäll om att jag aldrig upplevt sanna kärleken, att jag aldrig haft ett förhållande blablabla and so on.
jo, jag har haft förhållanden.
jo, jag trodde jag träffat "den rätta" som föriövrigt inte finns.
jo, jag har också vart as töntigt fake-kär.

grejen är att hur kär man är, hur mycket man än tror att man kommer hålla ihop blablabla så är det ingenting du kan påverka som person. hjärnan är ens starkaste organ, dock så väger känslor så brutalt mycket tyngre &det om något, är nånting vi inte kan styra eller kontrollera.
känslor kan dö under en kväll, en månad eller ett halvår. sen så är det ju en smaksak hur mycket man kämpar för att hålla saker &ting vid liv. jag vet själv att känslor har aldrig riktigt vart min grej, &aldrig har jag försökt påverka dom. har nånting förändrats så har jag helt enelt släppt det, eftersom - det jag sa, jag är för lat för att försöka.

tjarrå.
29 Juni 2008  | Länk | deeper. | 0 kommentar
omänskligt långa texten.

läs den som orkar. eller läs någon mening.
om inte annat finns sammanfattningen längst ner på 2 rader.

vissa förstår mig inte. jag förstår inte mig själv för många gånger.
är det för att jag är känslig? eller är det för jag är komplicerad?
far away. snarare tvärtom. jag har aldrig vart personen som orkat
bry mig när saker &ting skiter sig. har aldrig vart personen som fördjupat mig i känslor.
vissa kallar mig känslokall, andra kallar mig dryg &somliga kallar mig dum i huvudet.
problemet ligger inte i att jag är komplicerad. jag kanske är för enkel?
folk blir irriterad på att jag aldrig reagerar på något, aldrig blir ledsen, sårad.
folk blir helt ur fuckade på att jag kan vara så enkel. aldrig ha något svar på
det dom frågar, aldrig bry mig när det går snett.

många gånger, alltför ofta, känns det som att jag bara lever på två känslor.
att vara glad, &att vara förbannad.
jag blir aldrig uppretad eller irriterad eller arg när någon försöker sätta sig över mig.
det lyckas jag stå emot genom att vara dubbelt så irriterande &10 gånger så drygare.
det är mitt sätt att inte ta åt mig &skita i allt. kanske är det en bra sak? kanske är det en
dålig sak att jag inte känner som många andra.
är det mitt eget fel att jag helt enkelt skiter i för mycket, eller kan jag helt enkelt inte
hjälpa att jag stängde av mig innan folk ens visste vad känslor betydde?
var det mitt sätt att skydda mig från det jag störde mig på, eller var det helt enkelt en
lösning på att inte gå sönder helt?
om jag inte stängt av mig redan då, skulle jag vara annorlunda nu?
när folk vet om hur jag haft det, brukar deras blick säga ganska mkt.
"grattis för du inte är dum i huvudet. grattis för du inte blivit störd"
andra säger "jag förstår hur du måste känt"
nej, klart som fan ni inte förstår. det är ingen tröst att höra att någon förstår mig.
dels så är det ingen som förstår mig, ni satt inte i samma sits.
&dels så hoppas jag innerligt &djupt att ingen någonsin kommer förstå mig,
att ingen någonsin ska komma i närheten av vad jag satt i för sits.

jag gråter inte. jag deppar inte. jag ser aldrig ner i marken. jag kryper aldrig fram.
för mig innebär det en svaghet, för mig innebär det att inte vara stark.
är det den personen jag vill vara? den som gråter när ett förhållande går i kras,
den som deppar när det inte passar, jag är inte den som ser i marken för att jag skäms,
jag är inte den som kryper när jag inte längre orkar stå, när benen bara värker av tyngden.

vem litar du på mest?
vem vet du att du kan vända dig till när allt skiter sig?
dom flesta svarar ofta samma sak på frågan, om man bortser från er bästa vän.
men om den du litar på, den självklara källan till trygghet, kastar skit på dig, gång på gång?
&ändå står du där, helt intygad på att denna person du litar mest på, aldrig skulle göra fel.
du är så intygad att det dom gör är rätt, för den du litar på, aldrig skulle göra fel mot dig?
kanske är det här också grunden till varför jag aldrig pallar snacka om känslor &djupa saker.
för mig är känslor bara ytligt, bara för stunden. säger någon, jag älskar dig, så kan man inte
räkna med att jag stannar länge. för då vet jag att relationen är ytlig.
vill någon veta hur jag känner, så har jag antingen ingenting alls att säga, eller så
börjar jag fnittra. aldrig vet jag varför, men jag har aldrig vart någon höjdare på känslor.

förhållanden, relationer. är det min grej då? knappast.
jag har aldrig egentligen vart förhållande personen.
ibland kanske det gäller det jag skrev innan. jag är för enkel.
personen i fråga får träffa vem han vill, festa med vilka han vill,
dricka hur mycket han vill, umgås med vilka han vill, göra vad han vill.
så länge det är samma villkor.
enligt mig är det ett schyst spel, skön relation.
medans personen i fråga tvivlar på relationen, tvivlar på att jag bryr mig.
förhållanden/relationer skiter sig, stannar jag upp &tycker synd om mig själv?
måste jag gråta? måste jag deppa? måste jag tro att allting var mitt fel? nej.
är det för att jag är för lat för att bry mig, eller är det för jag helt enkelt har en skön inställning?
jag träffar någon. träffar några. är dum att ge förhoppningar till flera personer samtidigt.
visst, det är klantigy. osmakligt. vidrigt. name it.
men antagligen räknar jag väl med att alla ska bry sig lika lite som jag om det skiter sig.
är det för jag alldeles för lätt blir uttråkad? att jag helt enkelt ogillar rutiner för mycket?
jag är inte mycket för förhållande, kanske mest för att jag hatar att ha osynliga gränser.
i ett förhållande blir två plötligt en. två synpunkter av käsnlor, två parter att bry sig om.
helt plötsligt spelar det roll hur man beter sig, helt plötsligt kan man inte göra som man vill.
för det finns osynliga normer som säger att känslor är inblandade. att nu kan man såra någon,
nu kan man göra fel.
&jag hatar att göra fel. hatar att veta att jag sabbat något, även om jag alltför ofta gör det.
ena veckan kan jag intyga mig själv att det är rätt. nästa vecka kan jag ha tröttnat &insett
att jag aldrig känt något i förhållandet/relationen i fråga.
gör det mig till en vidrig person? jag vet inte, kanske.
kramar, omfamningar. betryggande. men kvävande.
mysa. mysa är som det låter, mysigt. men leder det ingen vart, är det trist.
kyssar. kyssar är mysigt. men att bara stå &kyssas &mysa, gör mig uttråkad.
sex. sex är kul. sex är underbart. men om det inte är galet eller vilt, så kan det lika gärna vara.
om allting visar sig vara likadant som det innan, är det roligt då?
eller är jag bara i för mkt behov av variation?
när det kommer till saken är jag nog en egoistisk jävel.

alla som förlovar sig. varför? för att bevisa att man tillhör någon? för att kunna kolla på
sitt finger &påminna sig själv att man tillhör någon? lägga ut flera tusen på bröllop
för att bevisa för världen att man älskar någon. varför ska alla veta, när det viktigaste är
att man själv vet vem man tycker om? gratis kärlek, är det något billigt &fult nu?
sen när ska kärlek värderas i hur mycket ringen kostade, hur mkt pengar man la ut på klänningen,
om man åkte till sälen &gled på skidor eller om man spenderade 2 års lön på en jorden runt
resa med sin älskade?

whatever, tror inte många håller med mig, eller så har jag fel &folk faktiskt håller med mig.
tror inte många pallade läsa, men gratis, nu har ni läst ett bdb inlägg i klass med en dagstidnings
mått på text.

sammanfattning:varför dalta så mkt på känslor när man helt enkelt kan tare som det kommer? släppa allt. släpp det du kallar kontroll. sluta tänk, sluta bry dig. varför stanna upp &tänka.
ju mindre du tänker, desto mindre att bry dig om.
simply as that.


tjarrå.

25 Juni 2008  | Länk | deeper. | 0 kommentar
im out.

okey okey jag vet att jag vart klagarN idag. men aa, tja.
ibland pallar jag inte stå kvar för er eller någon, när inte ni eller någon står kvar för mig.
är jag bokrtskämd, kräver jag för mycket, eller är det helt enkelt jag som för en gångs skull satt ribban på hur mycket jag tål?
är det för att det är lov? folk lär känna annat folk, &ändrar sig utefter umgänget?
eller är det för att folk helt enkelt aldrig hittar sig själva? är det för att
jag inte duger som polare? ärligt talat, så skiter jag i det sistnämnda.
jag har alltid försökt räcka till för alla, räcka till för er, räcka till för dig.
gett allt jag har att ge från mig själv. burit er när ni själva inte orkar.
lyssnat när ni har problem. hållt fast tills händerna blödit. gett mina
tankar &åsikter, gave you every fuking inch of myself.
är det ni som är bortskämda när det kommer till vad som kallas polare,
eller är det bara jag som inte vart schyst nog? är det jag som gjort fel,
jag som drygat &betett mig som en röv?
fattar fan ingenting, &to be honest är jag trött på att försöka förstå.

så in i helvetes trött.
dessutom måttligt less på såna som kallar sig sina polare.
jävla ytligt skit, as usual.
antar att man inte hittat rätt innan man är 35, eller något.

aja, ni lär inte höra av mig in a while, at least until
ni skärpt er, tills dess behöver ni inte räkna med mig på långa vägar.
hoppas ni nångång fattar, &inte skäller ut mig för ni inte håller med mig.
se ur min synvinkel nångång, kaanske?

det här med umgängen, relationer, förhållanden &polare kommer fan aldrig bli vettigt.
ytligt, drygt, bortskämt är najs ord.
man blir polare, blir as täta, snackar skit om någon, bli polare med
den personen, blir bästa tätaste polarna, snackar skit om varann,
börjar hata varnn, säger upp kontakten, snackar mer skit.

det är bilden &upplevelsen jag alltid fått i alla umgängen &relationer.
rätta mig om jag har fel, eller skrik om jag har rätt.
det är vad jag gör, skriker för jag aldrig hittar rätt.

fuck it, im out.

22 Juni 2008  | Länk | deeper. | 0 kommentar


its the way we move.

saknar sättet du ser på mig.
saknar sättet du ler på. sådär lagom busigt, lagom oskuldsfullt som bara du kan.
saknar när du går omkring i kallingar, & alltid måste dra ner dom av någon okänd anlednig. när du knäcker dina fingrar så det knappt låter, medans mina fingrar låter som kristallnatten för judarna 1944.
saknar sättet du alltid har handen på magen när du inte har tröja på dig. medans jag kommer upp bakifrån, lägger min hand på din hand & ber dig att inte skämmas. för det är ju trots allt den vackraste mage jag någonsin sett. & medans jag förklarar, kollar du endå ner på magen, & bara blicken på dig ber efter något annat än det du har. varför be om något sämre, när man redan har det bästa?

saknar när du gör ett halvt hjärta med handen till mig. bara för att jag ska fylla ut det med min egna hand. & sen säger du något i stuk med caligirl. & så ler du sådär lagom busigt & ser bara förbannat lycklig ut.

älskar att jag gjort dig som en 14 årig kär skolflicka. fnissig, kär, galen & framför allt, sockersöt. du & ditt tjat om att vara stenhård & icecold, finns liksom inte i mina ögon. jag vet att det tar emot för dig att höra det, men tyvärr kakan, det är så det är. du är inte så icecold, bara när det gäller alla andra. men i min närhet är du bara sugar-suuh-weet.

saknar sättet du omfamnar min hand. med dina långa beniga fingrar. dina stora händer, som aldrig är tonårs svettiga, aldrig varma så det blir jobbigt. men alltid mindre kalla än mina, så jag ändå alltid känner värmen från din kropp, enda ut genom dina finger toppar.
saknar sätter du pratar med din dialekt. alltid låta som 10 år äldre, alltid låta som en pedofil, alltid låta som en konstant kåt 40 plusare som inte sätter på mer än renarna ute i skogen, tillsammans med din flanellskjorta & hembrännt i ena handen. exakt så låter du.
& fast du låter som anders eklund runkandes i lastbil, så är jag ändå trygg. bara för det är du.

saknar att somna in med dig. alltid samma sak. du försöker spoona mig, ligga nära, för det är sånt du tkr om. vara nära. känna ditt hjärtslag mot mitt. medans jag alltid knuffar bort dig, blir sur & skriker om att det är för varmt, sen ligger jag där & rullar omkring & gnäller om värme, medans du ligger kant i kant med väggen på 2 cm utrymme, bara för att jag ska få ha det bäst.
när vi ligger där & snackar i timmar & timmar om allt & inget. himmel & jord, lycka & helvete. snacka skit om folk, gnälla på allt vi ogillar, hatförklara allt vi vill bränna ner. man kan kalla oss bittra, jag kallar oss kära. sen mitt i en mening somnar vi på samma gång, & kommer aldrig ihåg vem som somnade först.

saknar när vi vaknar på morgonen. när jag dom flesta gångerna vaknar först, kollar på dig, medans du ligger där som en trasig kaka, allmänt ograsiöst & ser ut som du dött. sen rullar du på sidan, med ryggen mot mig, så kryper jag upp. lägger min hand på din mage & säger tjatar på att du ska vakna. alltid är du lika vilsen när du just vaknat. hör typ ingenting, säger "va" i vartannat ord, & blicken säger inte mer än du gör. alltihop i sig är ganska nollställt. & sådär håller det på i en 20 min kanske, tills du till slut vaknat upp, & vi börjar snacka på samma mening som vi somnade på.

saknar att vi går upp på morgonen, & det första vi gör är att vi sätter oss på balkongen. du med en cola & cigg, jag med kaffe & cigg. fast jag helst av allt vill att du ska dricka kaffe, dels för jag älskar kaffe & dels för cola är för småkidz, så tjatar du alltid om att du måste köpa en jävla cola.
sen sitter vi där hela tysta & bara kollar ut. bara för det är vår stund, bara njuta av tillfället.

saknar att du aldrig kräver något av mig. du kräver inte att jag ska ha en vettig humor, att jag inte ska svära konstant, att jag inte ska dricka en viss mängd på fester, att jag inte får träffa dylika ex & gamla polare, att jag ska sluta snacka med någon. du håller aldrig fast mig, & det älskar jag. älskar att du älskar friheten lika mkt som jag. aldrig känna att du gör någon besviken, bara för du aldrig har något att trotsa. du säger aldrig "du får inte/jag vill inte". du säger, "du vet vad jag tkr" & sen litar du på att jag ska visa respekt, eller se det ur din synvinkel. ju lösare du håller mig, desto hårdare håller jag fast vid dig. inga regler, inget att trotsa. inga krav, inget att göra fel.

saknar sättet vi är. vi är nonchalanta, dryga, careless, kravlösa, egna. vi springer in i affären, utan nånting, inte ens pengar. vi kommer ut med det vi behöver, utan att vända oss om, & vi gör det tillsammans. sätter oss i bilen & kör vidare, ställer oss nånstans där det är tomt, tar en cigg, medans musiken lirar på högsta i bakgrunden & bara är oss. för ingenting annat vore bättre.

gillar att jag kan bete mig som jag vill i din närhet. vara cp, konstig, säga vad jag vill, göra vad jag vill. du vet att jag är som 12 i sinnet, & älskar att ha roligt. för både du & jag lever för stunden, inte för morgondagen. går nånting åt helvete, så är det okey. för allting löser sig nångång, hur det än går. jag kan klaga på vad jag vill, skratta åt vad jag vill, skämta om vad jag vill, & ändå finns du där & skrattar med mig. & det bästa är, att jag rakt igenom, älskar att få dig skratta. det är det bästa jag vet, att få dig att skratta. sen om det är genom att kittla dig, dryga ur, skämta eller helt enkelt bryta höften genom en kudde, så är det okey.

saknar när vi sitter i bilen, & bara åker. åker längst vägen. älskar att du har precis samma syn på livet som mig. samma mål, drömmar & förhoppningar. vägen är vårt hem, vi är varandras nyckel. vi behöver inte pengar, vi behöver inte matriella saker, vi behöveer inte en massa skit. vi ska ligga på vad alla ser som botten. vi ska inte ha ett skit, men vi ska bevisa att man kan ligga på toppen. vi ska ha vår kassa förorts lägenhet, balkongen full av fimpar & gamla cola/kaffe koppar, det ska vara gårdagens disk, det ska vara flagnade färg på väggarna, det ska vara sunkigt. för det bevisar, att det vackraste ting lyser upp mitt i all skit. du är min stjärna, mitt lysande ting.

vi ska trycka oss mot gruset för att komma närmare botten, vi ska skrika tills lungorna exploderar för att höras upp till toppen. vi ska kasta sten mott himmlen, för alla stjärnor är w-be oss.
vi är kravlösa, fria, careless. vi är inte två, vi är en.

att du sa det, är så sant.
lika fast sitter det, som stjärnan i nacken.
det vi står för, är värt att rista in 1,2 mm i nacken.

tack för jag fått lära känna dig, tack för jag fått smaka på dina läppar, tack för jag fått känna ditt hjärtslag mot mitt, tack för den du är, tack för du gav mig en ny syn på förhållande, tack för att du får mitt hjärta att rusa & stanna på samma gång, tack för du får mig att le, tack för du får mig att känna mig vackrast, tack för att jag får dig att le, tack för att du får det att kännas okey att vara jag, tack för du finns där för den jag är, tack för att jag fick se den vackraste stjärna lysa starkast, tack för närheten, tack för att jag fått äran att se dig le, tack för jag fått vara i din närheten.
tack för allt.

fingret till världen, hjärtat till dig.
vägen är vår. när allting har sitt slut, så har vår evighet bara börjat.

30 Maj 2008  | Länk | deeper. | 0 kommentar


Suicide is a way to say to god,
you cant fire me, I quit.

väx upp.
om ni deppiga småbarn ens hade 10% av _riktiga_ problem,
hade det fan vart ett snitt i pulsåder direkt.
istället för allt daltande med slöa rakblad hela tin.

okey, satt & funderade lite över ämnet. eller ja, lär väl slängt en
eller fler tankar kring området, lika bra att yttra sig lite om skiten
som alla snackar om så fort det går snett.

"jag är modig, jag vågar ta steget."
om man anser sig själv modig & stark genom att fly, så räcker det
med en bro, ett tåg, en kökskniv, sömnpiller, en snara etc etc för
att varenda jävel ska vara modig. all skit du behöver finns vartfan
som helst att hitta, sen är du tydligen modigast i världen.
no way, mod bygger inte på att våga släppa exakt allt.

styrka är att stanna, mod är att våga finnas, kraft är att ta skiten.
alla som gnäller över ett ig på matten, "livs kärlek" gjorde slut,
mammsen & pappsen fattar fan ingenting, världen är meningslös,
du är värdelös, livet är hopplöst.
skitsnack, allting blir vad man gör det till.
sluta förfan att tänka på all skit & börja fokusera på det som är värt.
"men vadå, jag har inget att leva för"
lol, alla har nånting att leva för, om det är så mycket som
en jävla huskatt eller intresse. alla har någonting, så ta
förfan vara på det istället för att tycka synd om dig själv &
vara så jävla egoistisk & fundera på att ta steget till andra
laget liksom. det ger dig ingenting, om inte mer skit för nära & kära, egoistiska jävel.
visst, det finns stunder man inte ser en utväg, inte ser en
chans att kunna förändra.
man kan aldrig ångra skitsaker, men man kan förbättra.

ägna dig åt att förbättra, hitta lösningar istället för att
hitta snabbaste sätett att fly.
samma gäller att skära sig. vart leder det dig? att
folk kallar dig äcklig, skabbig, emo osv osv.
sen blir du mer depp & använder armen som skärbräda.
ond jävla cirkel, bara för du väl började med skiten.
rakblad, min räddning.
roflmao, räddning? du försvinner från din psykiska smärta
i 3 min medans du tänker på fysiska smärtan, om jag fattat rätt.
vafan, rök på istället, eller drick så jag åtminstonde måste
se dina armar som du lirar fiol med rakbladet varje jävla kväll,
ingen vill se, som du möjligtvist tror.
& om du skäms & skriker "bry er inte" så gnäll för fan inte
om att ingen bryr sig om dig, att ingen förstår dig.
för nej, jag fattar inte varför man skär upp armarna som en
jävla köksgurka "för ingen förstår dig" & "ingen bryr sig"
när du sen lackar om man frågar.
- vaför skär du dig?
om du inte pallar svara, gå för fan inte runt i linne eller
tisha om du inte vill att folk ska bry sig.
"nej men jag skäms inte". nehe, kanske du inte gör,
MEN SLUTA FÖR FAN ATT GNÄLL ELLER DRA PÅ DIG
EN TRÖJA, ELLER ALTERNATIVT SKÄR DIG DJUPARE
& SLUTA SKRIK, EMOJÄVEL.

jag orkar inte se folk må så jävla dåligt om man inte ens
får fråga eller hjälpa. kan folk sluta bete sig som om dom
är ensamast i världen & att ingen jävel på planeten jorden
skulle ha samma problem som dig? alternativt landet sverige
med en befolkning på 9 miljoner, NÅGON kan väl för fan få
fråga utan att få någon värdelös kommentar som "låt mig vara,
jag är speciell, jag vill inte ha din åsikt, kalla mig inte emo, ingen
bryr sig, ingen förstår mig jag vill döööööö" ja men dö då för fan
om du ska vara så jävla otrevlig.
eller låt någon hjälpa, är ju också en helt ok lösning.

ju mer du är inställd på att hitta fyndigaste sättet att
byta lag på, desto mer kommer du springa förbi något
som gör livet värt. fokuserar du på det ena, ser du förbi det andra.

& nej, mer än hälften av folket som skär sig, är inte emo.
det är sönder blonderade fjortisbrudar med kako i nyllet
som antagligen tycker synd om sig själva för blekningen
slet av håret, sbn är stängt på lördag nästa vecka, idomin
tuben tog slut eller vafan som helst. så släpp emognället,
även om jag återanvänt ordet, så skit i det.

vafan. jag har mer eller mindre kass bakgrund.
jag har inte alltid tyckt att livet är bäst, men jag
har aldrig någonsin försökt fly, för ens 3 min.
när man faller ihop ska du inte stanna på knä
& försöka krypa fram. res dig upp, du håller dig
högre, & tar dig förbannat mkt snabbare fram.
jag säger inte att du kommer ta dig dit du vill,
men jag säger att du kommer komma jävligt mkt
närmare på det sättet. om du inte ens försöker
kan du lika gärna skita i det & ligga kvar, ingen
vill ha & göra med en lat jävel som inte ens försöker.
den som ligger kvar, väljer det själv, men förvänta dig
inte att folk ska vara gulliga & vänta på dig.

livet har fått sitt namn av en anledning.
endast du tillåter dig själv må som du gör.
tjarrå.

25 Maj 2008  | Länk | deeper. | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & kalla mig stephie.                                             Skaffa en gratis hemsida