För nån dag sen var det rekordmånga besökare på bloggen. Mer än fyra gånger fler än vanligt. Jag förstår ingenting! Inlägget den dan var inget märkvärdigt. Fast jag inte skriver varje dag så besöker ändå en trogen(?) skara min sida. Var kommer alla ifrån, tro? Vore ju kul ifall folk lämnade avtryck och skrev nån kommentar! Tack, alla ni som tittar in! Det inspirerar mig till att fortsätta!

Jag låter champagnen spruta och vaskar nån flaska för mina läsare! Fast jag varit så slö här i juli var det rejält besöksrekord ändå igår.Var kommer alla  läsare ifrån? Hur hittar ni hit? Jag bugar och bockar för ert intresse, blir helt klart smickrad!

TACK!

Det är tydligen päls och skalle från ett vildsvin som nån jägare lagt ut i skogen tillsammans med resten av resterna från jaktbyte. I huset som ligger alldeles intill skogsdungen, där vi fann alla skelettdelarna, bor en jägare så det är säkert det mest troliga förklaringen till varför allt låg just där!

Färg, storlek och utseende på pälsen och likheten med skallen tyder på att det är ett vildsvin som skjutits av jägare och inte rivits av nån varg.

Skelettdelar som vi hittade i går när vi gick runt i skogsdungen. De härstammar från minst tre olika djur; älg, rådjur och vildsvin!

Tänkte vi skulle ha en mysig räkafton idag så jag tog fram ett paket räkor ur frysen för upptining. Den frånvarande käre maken hade vakumpackat ett gäng räkor i ett  transparant platt paket, så att man lätt såg innehållet. Jag spolade kallt vatten på det så det skulle tina snabbare och öppnade sen påsen och spred ut innehållet på en bricka. Tyckte räkorna såg konstiga ut, det var bara räkhuvud,hittade inga kroppar. Vilka mysko räkor! ?

Ringde den omtänksamme maken i utlandet och fick veta att det är räkskal han har frusit in. Räkskal! Vem fan fryser in räkskal? Jo, min matlagande make för att ha till räksoppa!

Och varför skrev han inte utanpå paketet att det bara innehöll räkskal då, då hade jag inte tinat upp skiten och sluppit bli besviken och blivit blåst på vår räkafton.

En älg stod och mumsade i sig blad från ett träd bredvid stora vägen när jag passerade en mindre väg. Såg jag rätt? Var det inte en häst som rymt från hagen? När jag körde tillbaka ett bra tag senare stod älgkon fortfarande kvar. Bladen måste ha varit delikata! Stannade och försökte komma närmare, men då lufsade älgen i väg och ställde sig och glana på mig på säkert avstånd. Den tröttnade till slut och lommade iväg inåt skogen! Är glad att den inte sprang över vägen när jag passerade första gången!

När jag försökte närma mig blev älgen skrämd och drog iväg ut på åkern.

Ett hopp tändes... och slocknade...jag ser inte tillräckligt dåligt - än, för att kunna bli behandlad och slippa de irriterande glasögonen. Undersökningen idag visade att jag ser för bra på avstånd och ett byte av ögonlinsen skulle förmodligen inte ge bättre effekt.Snarare tvärtom!

Men om några år kanske synen försämrats och då kanske det funkar. Det är nog  första gången man önskat att man var i sämre skick än man är. Underliga saker hända - minsann!

Att motionera är sannerligen inget kul...fast vi har ett litet gym hemma så är jag för lat för att nyttja apparaterna.Men nu har det hänt;X i taket, jag har börjat så smått...men bara lite, lite...men bättre det än inget alls!

Det här kom bl.a upp när jag googlade på mitt namn idag.

                      STUDENFIRANDE
I fredags for jag och flickorna till Norrtälje för att gratta grannflickan som tog studenten. Innan vi kom i väg haglade det stora isbollar och vi blev lite tveksamm ifall vi skulle åka in...men när vi väl parkerat bilen i Norrtälje var det uppehåll. Då vi knallat fram till Socitetsparken öppnade himlen sig igen och det pissregnade.
Vi var många som stod och tryckte under träden och väntade på alla studenterna.
Vi hade turligt nog paraplyer med oss och vi ställde oss under de höga träden så vi skyddades något av bladverken.
                         BLÖTARE OCH BLÖTARE
Vi stod där och blev ändå bara blötare och blötare, väntade i dryga halvtimmen innan alla ekipagen i stundentkortegen till slut dök upp.
När vi hittat Kristin och hängt en blomsterkvast med karamellstrut om halsen på henne började vi så smått gå tillbaks huttrande och dyngsura mot bilen.

Vi hade sett att det låg en pontonbro i hamnbassängen mellan silosen vid Hamnplan och Socitetsparken och tänkte vi skulle gå över den tillbaks till bilen.
Det var mycket folk i rörelse och flera framför oss utmed den södra kajpromenaden.
                                     BRON RASAR
När vi endast hade några steg kvar till att kliva ner på bron ser vi att landgången som vilar på kajkanten ger vika,släpper från sitt fäste, slår ihop som en fällkniv och SJUNKER NER I VATTNET.

De som inte hunnit över på den flytande pontonen ramlar i och ligger huller om buller i vattnet, paraplyer, studentplakat och skor flyter omkring i det kalla, bruna hamnvattnet....
HJÄLP
Folk börjar skrika....blir förvirrade... de flesta som for omkull kravlar sig upp och av den kantrade landgången och över till den flytande pontonen. Men en kille ligger kvar i vattnet och rör sig knappt.Han blöder från huvudet, träffad av järnrören på landgången....det ser otäckt ut.
Någon framför mig ropar ner till människorna på den havererade bron:
-Hjälp honom upp, hjälp honom upp....
                                      BLODET RINNER
En annan man framför mig ringer efter ambulans...han får svara på 1000 frågor i telefonen och blir irriterad och tror inte att nån ambulans sänts iväg...
Killen dras upp ur vattnet och läggs på pontonen. En dam tar av sin vita jacka och förbinder huvudet på grabbben för att stoppa blodflödet. Jackan fläckas snart röd av blod.
En mamma med barnvagn hann precis kliva av landgången och över på pontonen...
                                FÖRTVIVLAD STUDENTSKA
En nybakad studentska, med blommor runt halsen, står mitt ute på pontonen och gråter förtvivlat. Nån från andra sidan kommer och tröstar henne efter en stund och lägger en jacka över hennes bara nedkylda axlar.
-Var är ambulanse, undrar folk.....

Mina flickor blir rädda, de är blöta och fryser och vill inte vara kvar, så vi går därifrån efter cirka 10 minuter. Vi kan ändå inget göra för att hjälpa nån. Vi hör sirener komma närmare.
Innan vi lämnar kajpromenaden ser vi en akutbil komma och sjukvårdare springer mot de skadade. När vi når genomfartsgatan kommer en motorcykelpolis och stänger av gatan för att ambulansen ska få fri väg.
                                           BILDERNA
Vi skyndar till bilen och värmen. Jag ringer till Norrtelje tidning och frågar ifall de hört om broraset.
-Tja, säger den jag får prata med, vi har en fotograf på väg dit.Jag märker att reportern inte har förstått innebörden av det inträffade.
Jag berättar vad vi har sett och säger att jag tog ett par bilder.Han vill gärna ha dem.
-Jag kommer förbi med dem, jag inte är så bra på MMS.
På väg dit börjar mina flickor att gråta, och undrar hur det gått för killen som blödde.
-De på tidningen får ta reda på det åt oss, tröstar jag dem med.
                                          MEDIAJAKTEN
När vi ska parkera utanför tidningen börja mobilen ringa, det är från TV4 och de vill också ha mina bilder och höra vad som hänt. Norrtelje Tidning har redan hunnit lägga ut min story på webben. Där har alla medier snappat mitt namn och sen letat upp mitt mobilnummer.
Angelika börjar sända MMS,men mobilen ringer igen....och igen...och igen.
Vi får fullt upp med att svara i mobilen och sända MMS till olika medier. Ibland lyckas vi få igenom bilderna, ibland inte så de ringer igen.....
Vi hinner få i oss lite mat och stressar sen ner till olycksplatsen där vi bestämt träff med Expressen.
                                         TV INSLAG
Jag kör in i parken på gångvägarna, lite civil olydnad skadar inte! Det står en bil vid kajkanten.
Det är ett reportageteam från ABC som är där. De blir eld och lågor när de förstår vem jag är och vill genast banda en intervju......
-Nej, jag vill inte synas i TV, jag ser för djävlig ut, säger jag och tänker på att regnet har gjort så att jag ser ut som en "pissruska" med tillplattat,stipigt hår.
-Åh, nej då, du ser hur bra ut som helst, blir deras reaktion på mitt nedlåtande självomdöme.
-Äh, what the heck, tänker jag, skit samma hur jag ser ut, det kan väl vara lite skoj att vara med i TV. Mina flickor behöver blir distraherade och få prata om sin otäcka upplevelse,de tycker det är lite spännande också.
                             TIDNINGSREPORTAGE
Innan vi börjar banda kommer Expressen teamet, Så nu står medierna på kö! 15 minutes of fame!
Klocka tickar, vi har en tid åt hunden hos veterinären.
Vi blir filmade, fotograferade och intervjuade i rasande fart....när vi är klara får polisen svara på frågor om varför olyckan hände. Då drar vi till veterinären med Adizz!
                                        DIREKT I RADIO
När jag är på väg in med Adizz till veterinären ringer mobilen igen, det är från Radio Stockholm! Jag blir full i skratt av att det aldrig tar slut med "uppvaktningen",
-Kan du ringa upp mig om en stund, ber jag.
-Nej, vi vill ha med dig i direktsändning om 10 minuter!
-Oj, då.Okej då, jag fixar det! Kan ju inte neka Radio Stockholm, där jag själv jobbat en gång för längesen. Och så rusar jag in med hunden och ber personalen på kliniken ta hand om henne med förklaringen att jag snart ska intervjuas i direktsändning. Då haglar ju frågorna över mig...jag förklarar lite smått...
-Sätt på radion och lyssna, blir mitt svar, innan jag drar iväg ut på gräsmattan bakom huset för att få vara ifred under intervjun.

Flickorna sitter i bilen med radion på och Angelika ska spela in på sin mobil.
Det blir en fyra minuter lång frågestund och jag förvånas hur klar jag var och inte det minsta nervös! Jag blir faktiskt stolt över mig själv!
                                        GOOD GIRLS
Jag hämtar hunden som fått sina klor klippta under tiden.Skönt jag slapp var med och hålla henne denna gången!

Jag har lovat Olga att hon ska få köpa en pet shop figur, så vi kör inom Flygfyren och handlar lite. Angelika vill ha tjejtidningar.Båda flickorna har varit så duktiga under eftermiddagen då det har varit fullt upp med medierna så de har gjort sig förtjänta av att få köpa det de vill.

I bilen på hemväg ringer mobilen igen, det är redaktionen på ABC som inte fått mina bilder, fast vi sänt MMS till dem flera gånger.
-Jag mejlar dem när jag kommer hem om 10 minuter!
Får SMS från producenten på Radio Stockholm om min medverkan:"suveränt".
HEMMA
Vi kommer lagom hem för att lyssna på en nyhetssändning från Radio Stockholm. De toppar med händelsen!

Lite senare ser vi oss själva på nyheterna.Inslaget sänds även på riksnyheterna i Rapport. Fast det var inte alls mycket som kom med. Flickorna blev lite besvikna för det. Men en annan vet ju hur det är...
Ja, så kom vi hem åtskilliga timmar senare än vad vi planerat...trötta, blöta, men hela och oskadda.
                                   SKYDDSÄNGEL
En händelserik dag på gott och ont. Olga hade tankar om döden.
-Om jag hade dött, mamma, hade du sagt vad som hänt till fröken och mina kompisar?
Vi tackar nån däruppe - kanske var det min nyligen döda Mamma som var vår skyddsängel som satt på ett moln och såg till att vi inte hann kliva på bron!

                     Var fredagen den trettonde

                           en tur-eller oturs dag?