Hon dog ifrån sina nära och kära på julafton av alla dagar! Det ska ju vara en familjehögtid! Vilken jul för hennes familj!

 Alldeles för tidigt rycktes hon bort, min kusin Inga-Lill. Cancern tog hennes liv fast hon kämpade så tappert. Inga-Lill och jag lekte mycket när vi var små.Hon var några år äldre än jag och hittade alltid på så roliga lekar.

Hon hade en jätte vacker sångröst och fick för det mesta sjunga solo i sångkören i skolan och kyrkokören där jag också var med.Tack vare våra starka och fina sångröster fick vi båda vara tärnor i Luciatåget på Realskolan när vi gick där samtidigt! På fotot är det jag som går bakom henne!

Nu är Inga-Lill en ängel!

Jag såg verkligen upp till henne. Men i tonåren kom vi tyvärr ifrån varandra och hade sen ingen direkt kontakt.

Jag grattade henne via Facebook i oktober när hon fyllde år och hon tackade för hälsningen. Jag tänkte att vi kanske kunde ha träffats nästa gång jag kom ner till mina barndoms trakter där hon bodde. Nu är det försent!

Man ska inte skjuta upp nåt man tänkt, man vet aldrig när man är borta! Mina tankar går till Inga-Lills familj! Mitt hjärta gråter för hon var den som betytt mest för mig när jag var liten, hade så gärna velat säga det till henne!

Innan vi lämnade hembygden plockade vi blommor i Mammas älskade trädgård och satte på hennes grav!

Komponerade även ihop en bukett som fick pryda graven där Farmor och Farfar vilar en bit bort. Alla blommorna från trädgården vid vårt barndomshem.

Här på denna kyrkogård vill jag att min utslitna, gamla kropp ska grävas ner. Här är mina förfäder begravda, här döptes och konfirmerades jag. Därför vore det ju ganska naturligt att även min sista cermoni hålls i denna trappstensgavelkyrka! Den vitkalkade kyrkan är omgiven av en vacker och rofylld kyrkogård som blir ett utmärkt sista vilorum för mig! Jag hoppas mina barn och efterkommande ska vårda min grav med vackra blommor och hålla ogräset borta! Annars kommer jag och spökar för dem!

Racet tog slut alldeles för tidigt för den glade pricken Bosse Klinga! Coolare co-driver fanns inte på den tiden då det begav sig! I Lötsjö kapellet i Sundbyberg hålls idag begravningsgudtjänst för honom.

Lötsjö kapell i Sundbyberg

Så här kunde det se ut när Tompa och Bosse for fram på rallyvägarna på sin tid i sin Amazon.

Fotot är från långt senare med okända personer. 

Sett en härlig konsert med Queen och Freddie Mercury på MTV i kväll. Vilken sångare han var, vilken röst och vilken scennärvaro den mannen hade! Han fick den tiostusenhövdade publiken att sjunga med i hans impoviserade sångskalor och givetvis i Queens kända låtar så som Radio Gaga, We are the Champions...Så synd att han är död!

Freddie Mercury 1946-1991

Ett hav av klappande händer i takt till musiken på

Wembley Stadium !

Idag hålls begravningscermoni för min gudmor, moster Gretha i St. Gertruds Kapell i Laholm.Hon somnade in lugnt och stilla för tre veckor sen. Hon blev 86 år och var en av min älskade mammas tre lillasystrar.

Omständigheterna gör att jag inte kan åka de 70 milen till cermonin, men har sänt både blommor och skänkt pengar till hjärt-och lungfonden till hennes minne!

Det är sorgligt att fler och fler försvinner i släkten. Nu har hälften av syskonskaran på åtta gått bort. Snart är det vi barn till dessa som utgör de äldsta släktingarna. Så är livets gång!

På denna kyrkogård ligger även mormor och morfar; Elvy som blev 80 år och Joel som levde tills han fyllt 90!

Min fina mamma skulle ha fyllt 88 år idag - om hon levt. På sin 85:e födelsedag låg hon på sjukhuset och var väldigt dålig, var knappt medveten om uppvaktningen.

Hon dog drygt en månad senare. Nu har det snart gått 3 år och saknaden är fortfarande enorm. Det fattas nåt i livet liksom!

Älskade mamma, du finns inom oss i våra hjärtan och sinnen så länge vi finns!

Mamma på sitt 80 års kalas då hon bjöd hela släkten på middag på Hemmeslövs Herrgård.

Vad är KOL?

KOL - En folksjukdom - 2000 dör varje år i Sverige.

Kroniskt Obstruktiv Lungsjukdom (KOL) är ett växande folkhälsoproblem, inte bara i Sverige utan i hela världen. I Sverige beräknas en halv miljon personer lida av KOL, men många har ännu inte blivit diagnostiserade.

Enligt Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU) dör drygt 2000 personer varje år i sjukdomen. För många visar sig sjukdomen som en förkylning, andra förväxlar till en början KOL med naturligt åldrande. Många tror att sjukdomen bara drabbar äldre. KOL smyger sig på. Lär dig mer om symtomen så är chansen större att du avslöjar din förföljare i tid.

Symtom vid KOL

• Andnöd vid ansträngning
  
• Kronisk hosta, ofta upphostning med slem, så kallad rökhosta
  
• Pip i bröstet
  
• Trånghetskänsla i bröstet och/eller besvärande hosta i samband med förkylningar
  
• Förkylningar som allt oftare blir alltmer långvariga
  
• Ett vanligt klagomål är "försämrad kondition"

Läs mer på www.kol.se

I natt dog Ragnar. Min Mammas ungdomskärlek.

 Mamma och Ragnar fann varandra igen på ålderns höst när deras respektive dött. De fick sju underbara år tillsammans innan Mamma dog förra året.

Efter det tacklade Ragnar av mer och mer. Men vi firade hans 85-årsdag på trevlig laxrestuarang i juli.Då var han ganska pigg.

Men inatt orkade inte hans hjärta mer... i ambulansen på väg till sjukhuset slutade det att ticka. Nu kanske de träffas igen de två kärlekshjärtan!

Ta hand om varandra!Älskar er!

Liljekonvaljer var både Mammas och Ragnars favoritblommor

Det blev en ljus och fin begravning. Vi träffade släktingar som kunde berätta så trevligt om både Mamma och Ragnar. Det värmde våra hjärtan i sorgen.

Bisättning, snart framme vid bårhuset där kistan ska stå i väntan på begravningen.

Se vidare  www.solidevent.se

om döden och om att våga/vilja tala om när livet tar slut för en anhörig.

Här är Alf;  klurig, mysig uppfinnar far ,svärfar och farfar!

1920 - 2009



Hans hjärta slutade slå i torsdags,

hans kropp orkade inte mer,
den var alldeles utsliten efter nästan 89 år här på jorden!

Alf var en riktig uppfinnare, man kunde be
honom om det mesta så fixade han det.
Han var en riktig klurig och mysig gammal man.
Han gick alltid omkring och visslade när han pysslade och fixade.
Det var så tryggt att höra.

Han hade en hel del patent  på olika tekniska saker
och jobbade både på FOA och Tekniska museét under sitt liv.
Och så byggde han själv sina segelbåtar. 
Genom åren blev det flera stycken
och Alf var ute på havet så ofta han fick chansen
under de år han var pigg och rask.

Svärfar var hos oss de sista dagarna av sitt långa liv.
Det kändes fint att kunna pyssla om honom!

Han var väldigt trött och orkade inte  vissla som förr!
Han satt mest och somnade i soffan.
I förgår blev det ambulans till sjukhuset för han fick andnöd igen
men innan han skulle röntgas gav hjärtat upp....ett liv tog slut...

Nu seglar han förhoppningsvis omkring uppe
bland molnen med farmor,
sin älskade Mary som dog ifrån oss för 4 år sen.

Hälsa farmor och krama henne från oss här nere,
vi saknar er båda!







Sail away  sail away.....

Komponerade en egen gravdekoration till Mammas grav. Bukett i oasis som står i en korg med pinne, verkligen annorlunda (köpt i Riga med ett tjusigt blomsterarrangemang för endast 50 kr)

En stor solros i mitten, sen tre höga stockrosor från Mammas trädgård,fem röda rosor och lite andra småblommor som fyllnad för att dölja oasisen.

Jag gillar verkligen att göra blomdekorationer. Jag är vid graven varje dag nu när jag är här nere i mitt barndomshem.

Har varit ensam här nu med barnen sen make och syskon åkt åt spridda håll.Vi hade stort tårtkalas när jag fyllde år den 19:e. Vi orkade inte samla ihop släkten som vi brukat de senaste åren. Det är tre stycken i släkten som dött sen förra sommaren.

Det känns så tomt att inte Mamma är här längre. Jag gråter en skvätt varje dag.....

De vita marguriterna och pelargonierna har mina systrar planerat tidigare.Vi försöker hålla det fint och stilfullt på graven, det var Mamma alltid så mån om när Pappa dött.

Det är det enda vi kan göra för vår älskade Mamma nu....

Min Mamma dog för ett tag sen och jag saknar henne så mycket. Ibland tänker jag att jag ska ringa och höra hur hon mår, men kommer efter en stund på att det går  ju inte längre!

Hon ligger tyst, stilla, kall och förstenad i sin finaste dräktklänning nere i kistan på kyrkogården bredvid Pappa och kan inget annat!

Hon svarar inte längre "30186" om jag slår numret hem till mitt barndomshem. Då känns det så tomt och jag måste istället ringa nån annan äldre släkting och prata av mig i min sorg.

Eller så sätter jag mig och tittar på foton på henne och försöker höra hennes röst inom mig!

Min Mamma finns inte längre för oss här i denna världen. Men hon finns inom oss så länge vi vill minnas henne!

När jag tänker på henne kommer alltid tårarna och jag börjar snörvla....ibland känns det skönt att gråta ut min sorg. Men många gånger får jag huvudvärk och vill bara åka hem och titta till Mamma!

Min fina, lilla, tappra Mamma är död och jag kan inte göra ett dugg åt det!

Det är nåt alldeles extra speciellt med ens egna mamma!