Välkommen till Herkules & optimistiska matte!
Startsidan Blogg Fotoalbum Vänner Gästbok
Om mig Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Oktober (2019)
>>


Hästarna skräms!

I fredags fick Herkules och hans polare nya skor! Jätteskönt att äntligen kunna komma ut på promenader igen.

Herkules och Valacken företog sig dock en helt egen promenad på fredagskvällen!!!!!

Vi hade precis lämnat stallet vid 17 tiden och då fanns hästarna i hagen.
Vid 19 tiden ringer Mamma Mat (Stallägarinnan) och försöker berätta med stadig röst att både Herkules och Valacken SAKNAS! Hingsten hade kommit fram då Mamma mat roppade på dem, men de två andra monstren syntes inte till någonstans! Det fanns ett STORT hål i staketet och våra små hästar hade gett sig ut på en helt egen tur i mörkret och kylan! Hela familjen var ute och letade, lockade, skramlade med matspänner och var jätteoroliga!!!
Herkules stora hovar hade synts i närheten av det trasiga staketet och sedan kunde mn följa hans hovspår till området vid berget och alla grävlingsgryt.
Herkules som är skäck syns ju ganska bra i mörkret, men Valacken är ju kolsvart och det gör ju inte saken bättre. Dagen till ära hade han dock på sig sitt rosa vintertäcke med dödskallar på (jätteshäftigt), så han skulle nog ändå gå att skönja.

Jag och pojkvän bet på naglarna en stund, men beslutade oss tillslut för att åka tillbaka till stallet och leta. Jag var så nervös att magen var åt 100 olika håll. Man hinner ju skaffa sig idel HEMSKA bilder och scenarion "Herkules i ett träsk", "Herkules och Valacken på en bilväg", "Herkules och Valacken insorda i stål/taggtråd" osv osv.
Precis när vi ska sätta oss i bilen ringer en lättad, men fortfarande skärrad Mamma mat och berättar att polisen har fått en rapport om 2 lösa hästar på Intagan-Gaaahhhh, det är ju när bilvägen!
Tack och lov hann hel familjen tas sig dit och hästarna, stod inte nära bilvägen, vilket vi befarat. Herkules blev ÖVERLYCKLIG och kom springandes och ville inget hellre än att komma hem igen!
Stackarn, han som först tyckte att ett äventyr skulle vara roligt, längtde tillslut hem, och då hittade de inte tillbaka :-)
När de var hemma från äventyret var hästarna och hela stackars familjen som varit ute och letat efter dem, fullkomligt slut! Herkules hade till och med lite ståltråd i manen, men annars hade de båda klarat sig utan minsta skråma-Puuuhhhh!!!

Lördag morgon var jag och pojkvän på stallet tidigt för att morgonmata hästarna. Man märkte att Herkules hade varit trött efter gårdagens strapatser och han hade sovit tungt och inte ätit upp allt sitt hö. Hans ena sida (som han legat ner på) var alldeles varm och han såg yrvaken ut då vi klev in-Lille gubben :-)

Pojkvän var snäll och stannade och mockade och jag och Herkules tog en tidig morgonpromenad. Det var riktigt kallt ute, så kölden bet både i näsa och kinder, men vad gör det om man bara har rätt kläder.
Herkules var pigg och glad och luffade på bakom mig, då vi klättrade runt i skogen. När vi kom tillbaka till stallet hade pojkvän mockat och gjort klart allt-Snutte!
Herkules fick komma in en stund till och äta lite av sitt morgonhö, innan Mamma Mat (stallägarinnan) släpte ut dem i hagen.

Kram!


26 November 2008  | Länk | Herkules | 0 kommentar
Regn och åter regn=LERA!

Nu har det återigen varit en sån där underbar period då regnet VRÄKER ner, nästan varje dag
:-)

Herkules har tyvärr fått en ofrivillig viloperiod, då hans ena sko har fasnat i leran. Hovslagaren kommer på fredag och sätter dit den igen, så till helgen hoppas jag att jag får till en lite träning av honom i picaderon. I och för sig är november den månad, då jag tycker att det är OK att hästarna får stå. Det är inte roligt för varken matte eller häst att trotsa ösregnet, blåsten och mörkret varje kväll, bara för att få motion.

När jag skulle ta in hästarna i slutet av förra veckan, stod Valacken redan inne i stallet. Hingsten brukar ju vara den som vill komma in först och då han är högre i rang än Herkules brukar jag alltid hämta in Hingsten först, för ordningens skull :-)
Jag stod en lång stund och kallade på Hingsten som stod bara ca 50 meter från grinden. Han ville inte komma och då Herkules dök upp, valde jag för ovanlighetens skull att lämna Hingsten i hagen och ta in Herkules innan.
När Herkules ben var avspolade och han stod inne i sin box, gick jag ut till hagen för att hämta Hingsten. Jag kallade på honom och han stod kvar på exakt samma ställe som jag lämnat honom på. Jag ropade och ropade, men han ville inte komma! Då började jag bli orolig att han kanske var skadad, då han ALLTID kommer när man kallar på honom.
Jag gick ut i hagen och då jag närmade mig Hingsten hörde jag surplande ljud!

Sluurpppp, sluuurrrrppp, sluuusrrrrppp!!!

Det var ju inte så att Hingsten inte kunde komma, han hade ju sugits fast i leran!!! Stackarn, där stod jag och lockade på honom och han VILLE VERKLIGEN komma in, men KUNDE INTE!
Tillslut komm ett ordentligt slurpande ljud och Hingsten kom ÄNTLIGEN loss från leran!
När han var inne i stallet upptäckte vi dock att även han hade tappat en sko-Typiskt!

En sådan hemsk lera + att hovarna är mjuka på grund av regnet gör ju att skorna lossnar mycket lättare än vanligt!

Den enda som njuter av leran till fullo är i alla fall Herkules, vilket kan ses på bilden i detta inlägg!!!

Kram
18 November 2008  | Länk | Herkules | 0 kommentar
Städning på landet!

I Lördags morse åkte vi till landet för att röjja upp och stänga ner inför den annalkande vintern.
Jag och pojkvän hämtade först pojkväns farmor och sedan bar det av till landet. När vi kom fram var redan pojkväns syster och hennes sambo där. De hade kommit dagen innan, då de har så många mil att köra. De hade hunnit värma upp huset och satt och åkt frukost då vi dundrade in :-)

Då min rygg fortfarande är lite öm (snubblade i hagen för snart 2 veckor sedan och slet upp den igen) agerade jag mest arbetsledare :-)
Pojkvän och hans systers sambo drog igång en gigantiskt brasa i betongringen vid berget, där vi passade på att elda upp diverse ris och pinnar, från forna års städdagar. Vi har inte eldat på 3 år, så det var en rejäl brasa.
Vi fick dessutom order från farmor att elda upp den gamla "svärmarbänken" då myrorna sannerligen har gjort sig några skrovmål på den. Alltid lite ledsamt när "kära gamla ting" slutar att "fungera", men vi får fixa till en ny bänk till våren. Det är ju inte särskilt mysigt och romatiskt ändå att sitta på en murken bänk, vänta på att den ska näckas och få sitt vinglas i huvudet!

Efter en liten stund dök även pojkväns faster och hennes dotter upp och de satte också igång och röjja och fejja :-) Då vi brukar ha otur med vädret när vi städar på landet (ovavsett årstid faktiskt) var det extra trevligt att det faktiskt var uppehåll!

Jag fick hjälpa pojkväns farmor med de lite mindre ansträngande sysslorna, så jag skalade potatis och pysslade med middagsmaten. Farmor hade köpt Kebebkött och det tyckte vi alla var mycket "framtidsvänligt" av henne, då hon faktiskt nått den aktningsvärda åldern av 86 år!

Efter middagen var vi alla trötta (även jag, det är jobbigt att agera arbetsledare) och vi kopplade av framför brasan, med ost, vin, grönsaker och dipp och GODIS!

När vi vaknade på söndag morgon vräkte regnet ner och det var ju tur att vi hunnit med att elda dagen innan. Framåt lunch dök pojkväns farbror upp en stund, för att fotografera vägen fram till huset, då den ÄNTLIGEN efter många år ska förnyas.

Helgen var verkligen mysig och det är alltid lika trevligt att komma upp till landet och träffa alla och att få svettas lite :-)

Kram
14 November 2008  | Länk | Allmänt | 0 kommentar
Är jag nära E6:an nu?!.

Nu var det ett bra tag sedan jag uppdaterade Herkules blogg, vilket har berott på tidsbrist på grund av husköpet!
Förra lördagen var i alla fall jag och stallägarinnan ute på en underbar ridtur i den mycket kalla novemberluften. Det var riktigt krispigt ute och vi njöt för fulla muggar alla fyra! När vi kom ridandes runt sjön, steg vattenånga från den varmare sjön och blandades md röken från en skorsten vilket gav upphov till stora älvor, som dansade fram-synd att jag inte hade någon kamer med mig.

På söndagen fick Herkules vila, då vi bestämt oss för att hägna in de sista stora ekarna i hagen. Hästarna har nu allihop börjat äta ekollon. Till och med hingsetn har börjat knapra och man märker att de snabbt tar upp varandras hyss och dumheter :-)
När staketet var färdigt gick vi runt berget intill hagen (förövrigt i denna skog som jag gått vilse några gånger nu), där stallägarinnan visade en hel koloni med grävlingsgryt! Jättespännande var det och platsen såg riktigt trolsk ut, med massor av gamla gamla lavar och mossor, som hängde från träd och bergsväggar.
Nu vill jag ALDRIG MER gå vilse genom denna skogen, så man inte får sig ett grävlingshugg i benet :-)

På måndagen hade jag tyvärr fått ont i ryggen igen, så det var först på torsdagen som Herkules fick sig en liten promenad genom skogen. Det var bäckmörkt när vi klampade på och jag passade på att sjunga lite för att lugna Herkules (egentligen var det jag som behövde lugnas, då Herkules var lugn som en filbunke). Herkules gillar när man sjunger för honom, så jag sjöng "min kära lilla ponny" för honom och han knatade glatt på! Hoppas ingen hörde mig, då min sångröst inte är att skryta med :-)

I helgen var vi på landet och städade inför vintern, så Herkules fick bara vara i hagen. Vädret var ju inte så roligt heller, så jag tror inte att han led särskilt mycket av det, efteresom han AVSKYR att vara ute och rida då det regnar och blåser.

Igår var vi återigen ute på en promenix! Det var mörkt, blåsigt och regnade! Ganska mysigt ändå, då man har pälsat på sig rejält. Jag hade pyntat oss med massor av reflexer och så hade jag min fantastiska pannlampa på mig.
När vi är på hemväg kommer en minibuss körandes i 180 knyck (lite överdrivet, men snabbt gick det i alla fall)! Bilisterna i omgivningarna brukar vara hänsynsfulla, då de vet att det är ett hästtätt område, men denna bilist verkade inte bry sig särskilt mycket om det. Han pressade sig förbi mig och Herkules, när vi passerade över den trånga bron, mitt i uppförsbacken-IDIOT, tänkte jag, tror han att det är E6:an han kör på!!! Tur att man har en snäll och lugn häst. Jag vet inte riktigt hur Herkules hade betett sig om jag ridit honom, men nu gick det i alla fall bra-puuhhh!!! Då det inte finns någon gatubelysning i denna del av området, blir det ganska dramatiskt om en bil kommer körandes bakom och helt plötsligt lyser upp omgivningarna. Hästar har mycket svårt för att ställa om synen från ljus till mörker och vice versa, så det är inte konstigt om de reagerar!

När jag har lugnat ner mig igen, ser jag minibusen vända och komma körandes emot oss i samma höga hastighet-Grrrrr, nu var jag i alla fall beredd och ställde in den starkaste nivån på min pannlampa och lyste bilisten rätt i ögonen!
Då tvärstannar bilisten och jag blir lite rädd faktiskt! Inte roligt att stå där i mörkret helt själv. Bilisten vevar ner rutan i bilen och jag hör ett svagt ljud som låter som "E6:an?".
Jag stänger av min pannlampa och bilisten vevar ner rutan fullständigt och frågar;
"är jag nära E6:an nu??!."
E6:an ligger ju på helt andra sidan av sjön, men på hans körsätt verkar det dock som om han trodde att han redan var på den :-)
Då jag försöker förklara att han är ca 3 km till E6:an, ser Herkules att rutan till minibussen är nervevad, sticker snabbt in hela huvudet genom rutan och "blåser drake" på chauffören så hästslemm flyger runt i hela bussen. Chauffören blir dödsförskräckt och försöker kasta sig till passagerarsätet, men misslyckas, då han i alla fall har vett at ha bilbälte på sig.
Herkules var mycket nöjd med att inspektera insidan av minibussen och ville då rakt inte dra ut sitt stora huvud-ha ha, DUKTIG häst, skräm den dumma föraren, så han vet hur man ska bete sig i fortsättningen :-)

När vi kom tillbaka till stallet fick Herkules lite extra mat och han såg sååå nöjd ut!

Kram
11 November 2008  | Länk | Herkules | 0 kommentar
Vi har KÖPT ETT HUS!!!

Hurra, nu har vi ÄNTLIGEN köpt ett Hus!!!!
Helt otroligt känns det på alla sätt :-) och därav har jag inte ens hunnit med att uppdatera bloggen!

I onsdags den 29 ringde mäklaren och berättade att vi hade förlorat budgivningen till ett par i Stockholm...jahaja tänkte vi och kände oss givetvis RIKTIGT besvikna, då detta hus verkligen kändes bra från första stund.
På torsdagen ringde mäklaren tillbaka till pojkvän och berättade att säljarna har valt oss, trots att det andra paret hade lagt ett högre bud-HELT OTROLIGT!!!
Tydligen kunde det andra paret inte köpa huset innan de själva fått sålt en bostadsrätt i Stockholm och säljarna (som har ärvt huset av sina föräldrar) ville gärna "bli av med" huset så snabbt som möjligt-OTROLIG TUR för oss!!!

På fredagen den 31 oktober (förövrigt precis på dagen 10 år efter att jag och pojkvän träffats) skreb vi på kontraktet! Vi kände oss något skakiga och vimmelkantiga resten av fredagen och kände att en lugn hemmakväll var att föredra för att lugna oss något.
Vi köpte varsin kebabrulle och satt hela kvällen och var lite förvirrade och rastlösa. Hela helen var vi nervvrak, då huset skulle besiktigas på måndag morgon. Då huset säljs med friskrivningsklasul (säljarna har aldrig bott på fastigheten) var det viktigt att det blev ordentligt genomgånget av en duktig besiktningsman. Vi var mest av allt rädda för fukt i källaren och blåbetong i väggarna, då huset är byggt1954.
Efter en mycket grundlig besiktning i 3 timmar (jag tror att jag blev ca 20 år äldre dessa 3 timmar på grund av min nervositet), fick vi beskedet att huset var i gott skick och att det inte var blåbetong i väggarna uatn trä-Puuuhhh
Det var verkligen skönt att det gick så bra. Säljarna har också låtit byta hela taket på huset i början av hösten och det känns bra, då det inte är så roligt att börja med sådana arbeten det första man gör.
På tisdagen hade vi strålningsmätning av byggmaterialet i huset och radonkontroll av bergshällarna i trädgården (man blir ju lite extra nojjig när man jobbar med hus och grundläggningar) och det fanns ingen strålning eller radon heller!!!
Kort och gott verkar det vara ett friskt hus, med en intressant 50 och 70-tals inredning :-)
Heltäckningsmattor i sovrummen, lintapeter i alla rum inklusive på ALLA spegeldörrar, brunt kakel med träpanel i duschen på ovanvåningen och en bastu med någon form av suspekt jordvärmeanläggning :-)

Nu kommer vi sannerligen ha något att göra på vår fritid i många år framöver!
Då vi ÄLSKAR den här typen av pyssel (och tack och lov tycker detsamma om det mesta), tror jag att vi kommer få ganska roligt i vårt arbete!

Trädgården är min stora SKATT! Den gamla damen har varit trädgårdsfantast och på den ca 1400 m2 stora tomten finns det ett oändligt antal av lite ovanligare träd och buskar, rosor och perenner! Det ska bli spännade att få se vad som göms i vinterdvalan. Vid infarten till huset finns det även en Rhododendron som är ca 3 meter hög och 5 meter lång, översållad med sovande knoppar-MUMS!

Under huset finns det till pojkväns lycka ett garage så Sharkey (vår bli) kan få sova tort och varmt på nätterna.
På tomten har vi faktiskt även ett STALL!!! Tro det eller ej, men tidigare har detta varit en liten hästgård. Då området byggdes ut till villaområde, fick man ju tyvärr inte ha hästarna så nära almänheten, så stallet avvecklades i början av 1980-talet.
Stallet är en helt intakt och jättefin byggand (se bilden) och kommer nog att få bli gästhus i framtiden. I några år framöver kommer vi dock använda det som snickarbod!

Kram från "hemmansägaren" :-)
6 November 2008  | Länk | Allmänt | 2 kommentarer


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Herkules Matte                                             Skaffa en gratis hemsida