Välkommen till Herkules & optimistiska matte!
Startsidan Blogg Fotoalbum Vänner Gästbok
Om mig Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Maj (2019)
>>


Kamikaze pippi!

Vi har en ny "medlem" i familjen-FASANEN!!!

En förmiddag satt jag i köket och åt. Jag hade satt på en tvättmaskin med kläder i tvättstugan i källaren och Kissen var ute och roade sig på annat håll. Plötsligt hör jag ett metaliskt skångrande ljud "KAAAROOOCCCHHHHHTSCH!!!", lät det ungefär! Jag flög upp från min stol och rusade ner i källaren, då jag trodde att det var tvättmaskinen som gått sönder!!! Väl nere i tvättstugan var allt lungt, men jag stannade en stund för säkerhets skull, inget konstigt ljud-SKÖNT!

Jag gick åter upp i köket och då kom ljudet igen "KAAAROOOCCCHHHHHTSCH!!!", nu tyckte jag att det istället lät som att ljudet kom utifrån. Jag reste mig upp och tittade ut genom köksfönstret, men kunde inte se någonting-Hmmmm, MYCKET suspekt :-)

Jag satte mig återigen, och då var ljudet tillbaka "KAAAROOOCCCHHHHHTSCH!!!", denna gång gav jag inte upp så snabbt, utan jag stod kvar i köksfönstret i några minuter. PLÖTSLIGT ser jag en STOR och mycket vacker Fasanhane komma trippande ut från vår rhodedendronhäck. Det var den som vrålat så ilsket och metalliskt :-) Jag sprang och hämtade kameran och började fotografera genom köksfönstret (därav de lite suddiga bilderna)!

Fasanen var spattig och lite stirrig och steppade runt som "en äggsjuk höna" fram och tillbaka vid Rhodedendronhäcken och vårt fläderträd, och såg allmänt stressad ut!

Snart förstod jag varför Fasanen var stressad...ett litet Smultron var i farten och smög sig långsamt närmre och närmre "godbiten" till JÄTTEPIPPI, som nästan var större än henne själv :-)

Att pippin var STOR var inget som bekom kisse inte, bara lite extra spänning!!!

Jag insåg att kissen knappast skulle klara av att "fälla" ett så stort byte, då hon ibland har svårt att ta död på möss, så precis i kissens "attacksprång" knackade jag hårt på fönsterrutan, så Fasanen fick chansen att fly!!!

Smultron såg ju mig SÅKLART genom fönsterrutan, tittade upp med sitt lurviga anlete och gav mig en "om blickar kunde döda blick" :-) Därefter sprang hon raka vägen in, genom kattluckan och in till mig i köket! Där berättade hon HÖGLJUTT om Fasanen och hur ELAK hennes Matte, var som förstört jaktlyckan!!! Då jag böjde mig ner för att klappa henne lugnande, bet sig kissen fast i min arm och fnözzz :-) Hon vet ju att hon INTE får bitas, så hon gör det sällan särskilt hårt, men jag kan förstå henne at hon var irriterad i detta fallet... :-)

Jag trodde såklart att detta var det sista vi skulle få se av Fasanen, som så enkelt undkommit en snabb död, men där trodde jag allt fel! Bara två dagar efter Smultrons jaktförsök var Fasanen tillbaka igen! Denna gången var även Mannen hemma ovh vi kunde tillsammans stå och titta på hur Smultron och Fasanen gick och spanade på varandra på varsin sida av häcken-MYCKET underhållande faktiskt! Varje gång kissen stack huvudet en bit in i häcken, gav Fasanen till ett HÖGT "KAAAROOOCCCHHHHHTSCH!!!" och flyttade sig någon halvmeter längre bort.

Skulle vara intressant och se vem som skulle vunnit en riktig fajt, kissen eller Fasanen .-)

Fasanen har därefter hållt sig i vår och våra grannars trädgård, vilket Smultron funnit ganska så irriterande. Den verkar inte heller särskilt rädd, utan nästan dumdristigt nyfiken (Fasanen allts, inte kissen).

I måndags morse, trodde jag dock att Fasanen bestämt sig för att göra sitt liv till en "kort process"... Fasaner har ju som bekant inga fötter eller kropp som är gjorda för att sitta i träd med. De har mer hönslik kropp och fötter, vilket gör att de är lite för klumpiga för att klättra i träd, tydligen INGENTING som "vår" självmordsbenägna Fasan vet något om i alla fall!

Jag stod i vardagsrumsfönstret och drack mitt morgonkaffen, då jag ser Fasanen förvirrat komma studsandes på gräsmattan utanför. Helt PLÖTSLIGT ser jag Fasanen studsa upp i grannens STORA ek, som växer precis utanför vårt fönster! GISSES tänker jag, försöker den fly från någon kisse kanske. Nähäpp, ingen kisse i närheten vad jag kan se i alla fall! Fasanen fortsätter att studsa högre och högre upp i eken, tills den strax har nått toppen-GAHHHHA!!!! Där sitter den sedan guppar lite i vinden innan den UTAN FÖRVARNING, fullkommligt KASTAR sig utför eken, som en Kamikazepilot, med sitt numera karakteristiska "KAAAROOOCCCHHHHHTSCH!!!"

Jag ser till min förskräckelse Fasanen dyka på huvudet i en av våra grannars talldungar med ett "KABRAAAKKK!!!"

Lite lätt snurrig trippar sedan den vimsiga Kamekaze Fasanen iväg, för att "terrorisera" något annat djur som kanske kan ända dess misserabla liv... :-)

 

Många kramar från mig!

16 Februari 2011  | Länk | Allmänt | 0 kommentar
En snabb resumé :-)

Mycket har hänt sedan jag senast uppdaterade bloggen! Jag är fortfarande inte helt bra i mina armar, så det får bli ett lite kortare inlägg. Från och med nu ska jag dock försöka skriva lite oftare, det är både bra träning för armarna+att man får "prata av sig" lite :-)

 

Julen var JÄTTEMYSIG!!! Vi var hemma hos oss i huset med bägges våra föräldrar, Mannens Farmor och mina syskon. Tyvärr var inte Mannens syster och hennes sambo med i år, då de var hos hans föräldrar, men nästa år är de tillbaka igen och då förhoppningsvis med en bebis oxå-SPÄNNANDE!!!

Kissen hjälper till att ta fram julsakerna!


Årets julkort! God Jul frå Katastrofen :-)


Smultron mår PRIMA...bortsett från några fadäser med pälsen...Vår lilla tuffa kisse råkade nämligen ut för en GIGANTISK hankatt, som INTE tyckte om henne...Detta ledde till ett vilt slagsmål, som vi var tvugna att ingripa i! Smultron blev så rädd av katten att hon kissade ner sig (stackarn vad hon skämdes) samt lyckades hennes rival att göra HEMSKA tovor i hennes MYCKET täta och TJOCKA päls :-(

Smultron som annars har ÄLSKAT att bli borstad har nu tyvärr fått utstå så mycket utredning av tovor att hon INTE gillar borstningen mer :-(. Vi insåg att om vi fortfarande skulle vara bästa vänner med vår kisse, fick vi istället ta fram saxen-FYYYY, inte roligt i den vackra pälsen... Resultatet blev väl sådär, men de värsta tovorna försvann åtminstonne :-) Jag klippte henne på sidorna, men lät pälsen på rygg och svans vara kvar, så det ser ut som hon har en tuppkam på ryggen-HÄFTIG kisse! Tyvärr hade hon en sådan HEMSK tova som satt nära huden (mellan frambenen) att vi var tvugna att ta henne till veterinären och raka henne där... Smultron skötte sig dock så EXEMPLARISKT att vi inte ens behövde betala något-DUKTIGA katten :-)

Här, fortfarande i fina fluffiga pälsen...


Vår annars så vackra och fluffiga kisse, ser nu ut som om någon har "tuggat på henne och sedan spottat ut henne", bild utlovas inom kort!

Vi hade även besök av Smultrons uppfödare i juldagarna. Det var jättetrevligt och hon hade med sig en vacker sparbössa i form av en katt, som hon själv gjort i keramik-imponerande! Hon tyckte att Smultron (som vid besökstillfället inte ännu var klippt...) hade en ENORM päls, som man sällan ser hos Sibiriska katter i Sverige, även om de kan vara nog så håriga :-) Hon ville gärna att vi skulle ställa ut Smultronet i vinterskrud någon gång och det hade ju kanske varit roligt. Vi får väl fundera över på vad Smultronet tycker om det innan vi bestämmer oss... :-)

Herkules är även han välmående! Han har långsamt långsamt börjat återfå ett format som gör att han åtminstonne påminner om en häst ha, ha, ha :-)

Han har tyvärr haft problem med sin mage i vinter, vilket jag till stor del tror beror på att han inte kunnat låta bli att GLUPA i sig STOOOORA mängder av snö-KNÄPPISEN!!! Det slutade med att han var så dålig i magen, att Mannen fick åka till Ale Djurklinik och köpa Diarsanyl, för att få stopp på elendet! Nu har han hållt sig bra i magen i några veckor, JÄTTESKÖNT, och han har dessutom börjat äta 3 dl foderjäst i kvällskraften varje kväll, vilket gjort UNDERVERK!!!

I övrigt slutade en av Herkules medryttare attt rida, under mystsika omständigheter. Hon hörde inte av sig att hon ville sluta, utan bara försvann??!. Jag har försökt nå henne men utan resultat... Hoppas verkligen INTE att något hänt henne, bara att hon var vårdslös nog att inte berätta att hon ville sluta...

Istället har Herkules nu en ny medryttare, som vi passar på att hälsa VÄLKOMMEN! Herkules som till en början kan vara lite skeptisk till nya människor, har VERKLIGEN funnit en ny vän. Känns JÄTTEBRA att de trivs ihop, då det är det viktigaste av allt! Han är så avslappnad och nöjd, då hon bortsar och rider, och det är ett RIKTIGT GOTT betyg!

HÄRLIGT att ha två bra medryttare till Herkules nu (som han dessutom gillar), då det kommer dröja ytterligare innan jag är tillbaka i sadeln igen!

Vi hörs snart igen!

Kramar från mig!!!

15 Februari 2011  | Länk | Allmänt | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Herkules Matte                                             Skaffa en gratis hemsida