Nu var det LÄNGESEDAN jag uppdaterade Herkules kategori!!! Detta beror ju som sagt fortfarande på att min kropp inte riktigt vill vara på stallet lika mycket som själen!

Nog om detta!

Sedan sist har Herkules även fått en ny medryttare. Det är en jätterar tjej på 19 år som Herkules STORMTRIVS med och hon ÄLSKAR Herkules oxå-UNDERBART! Herkules blir numera riden ca 4-5 dagar i veckan och detta är TOPPEN!!! Jag har ju varit SÅ orolig inför den kommande betessäsongen, då jag är paniskt rädd för att han ska få fång!!! Han har ju aldrig haft det, men har ju de typiska anlagen och kännetecknen för en häst som lätt skulle kunna utveckla det, om han inte hölls i schak. Det värsta är ju faktiskt att släppa en redan fet häst på sommarbete. Då finns det ju inte så mycket buffert kvar i kroppen innan ett fånganfall kan utlösas-HUAH!!! Då han rids förbränner han ju i alla fall en del av de MUMSIGA proteinerna han tuggar i sig... ;-)

I måndags var då första natten ute för hästarna. Det var en ganska behaglig förtsa natt för dem, men OJ vad de var trötta dagen därpå, berättade Mamma Mat! På tisdag morgon kom hovslagaren och hästarna fick komma in en stund på morgonen. Då de ätit lite, hade Valacken sedan somnat och SNARKAT högljutt i sin box-SNUTTEN!!! Då är man allt en trött liten häst!!! Herkules har för övrigt lyyckats att behålla sina dojjor på (än så länge) sedan han fick de halvrunda tunnare skorna med sidokappor. Hovis tyckte till och med att det var onödigt att de hade sina boots på sig, då hon trodde att de skulle göra mer skada än nytta med tanke på skav och irritationer. Det kan vi ju hålla med om, men vad gör man annars med hästar som dräller skorna av sig i tid och otid :-)

Hovis intygade att hon heller kommer ut en gång mer, bara de slipper bootsen...vi får väl se vad hon snart tycker om det...:-)

Jag har dessutom bestämt mig för att vara lite extra överbeskyddande med Herkules hovar i år...jag kommer därför att pensla dem med olivolja varje dag, så de kanske inte spricker i år  igen i sommarvärmen. Förra året var det lite otäckt att den ena hoven sprack som den gjorde :-( Vet inte riktigt om jag tror på det här med att tillföra ett extrakt på utsidan av hoven (undrar jag om det egentligen gör någon nytta), men då har jag i alla fall försökt att återfukta dem lite :-)

I eftermiddag/kväll inväntar vi sommarens första REJÄLA åskoväder!!! SMHI har utfärdat klass I varning och det är tänkt att det ska regna ca 8 mm mellan klockan 17-18, men vi får väl se. Mammat Mat plockade i alla fall in våra fyrfota vänner nu, då de nog kan behöva sova. Dessutom känns det alltid så obehagligt att ha dem betandes på de öppna fälten då det åskar och blixtrar. Alltför många betande djur träffas av blixten varje år-USCH!!!

Jag (har troligen varit Hattifnatt i något tidigare liv) väntar ju som alltid med spänning på åskoväder, då jag ÄLSKAR att höra åskan gå och och se regnet slå som spön i backen-HÄFTIGT eller som Mannen skulle sagt "alltid roligt att få kämpa lite mot naturen"!!!

Många Kramar från mig!!!

Då jag ansåg att jag inte hade nog med hobbies...har jag nu även hittat en till...:-) AMIGURUMIS!!! Passar mig helt PERFEKT! Jag är ju ganska så tokig i mjukdjur (skyller jag helt och fullt på mina föräldrar som oxå är det...) och vad kan då vara bättre än att faktisk tillverka dem själv!!! Jag har ju hållt på att sticka och virka ett tag nu och är faktiskt klar med min kofta jag började med i julas. Den blev lite konstig i modellen (berodde på ett konstigt mönster...) men är i alla fall varm och skön. Då tröjjan var färdigstickad gav jag mig istället in för att virka en filt med mormorsrutor till vårt blivande sovrum. Rutorna är vita med en turkos prick (bild kommer) och går snabbt att virka.

Dock är det inte riktigt lika kul att fästa ALLA trådar och sy ihop dem..., men jag kämpar på :-) Jag har nu virkat ca 200 rutor (90 är monterade) och har då alltså ca 200 rutor kvar att göra. Fördelen med mormorsrutorna är att de är ENORMT enkla att virka. Jag kan därför virka och titta på TV samtidigt, något jag ännu inte kan med Amigurumivirkningen.

Vad är då en Amigurumi?

Det är en virkad eller stickad varelse med något överdimensionerat huvud :-) Det blev populärt i Japan under 1980-talet och ordet Amigurumi (編み包み) är japanska och betyder ungefär "stickade och stoppade leksaker" (uttalas "ah-mi-guh-ro-mi"). JÄTTEROLIGA att virka och verkligen hur söta som helst!!! Det finns OTROLIGT MÅNGA bloggar om just Amigurumis. Folk är vänliga och delar med sig (oftast gratis) av sina egendesignade Amigurumis. Det är lite pilligt att virka dem, men egentligen inte särsklit svårt. Bara man håller räkningen, använder rätt gran till rätt virknål (man ska ha en något mindre virknål än garnets rekommenadtioner) och har lite tålamod, så blir det ett roligt resultat! I helgen (då vi var på landet) har jag virkat min första egna Amigurumi-Ha Ha!!! Det blev en rosa kanin med hängande öron och grårandig kropp. JÄTTESÖT, men tyvärr virkad med en något för stor virknål, så kanske inte den bästa representanten. Får se vad det blir jag virkar härnäst! Har mina funderingar på en söt apa jag sett :-) 

Jag har dessutom betällt boken "Virka amigurumi : söta små glädjespridare" av författaren Mia Bengtsson från Bokus, som jag väntar hem om några dagar-LÄNGTAR!!!

Kramar från mig!!

Helgen som gått har minst sagt varit händelserik. Inte för att det direkt har hänt något världsomvälvande, men det har i alla fall hänt saker :-)

I fredags kväll var vi hos Farmor efter jobbet. Det var JÄTTEMYSIGT och vi hade köpt med oss pizza (Mannen köpte en kebab) och sedan satt vi och åt och pratade fram till 22, då vi kände att vi började bli trötta efter arbetsveckan.

På lördag vaknade vi och bestämde oss för att ELDA!!! Vi hade ÄNTLIGEN erövrat en oljetunna, för att kunna elda upp vårt trädgårdsavfall, som börjat ta över en stor del av trädgården. Vi hade fått tunnan av Mannens arbetskamrats man, som hade varit så snäll och sågat upp den för oss. Tunnan hade använts till oljespill och var väl kanske inte renast i världen...Innan vi fick tunnan hade arbetskamratens man även bränt ur den, vilket resulterat i att hans lugg hade följt med på kuppen! Det var tydligen något RIKTIGT lättantändligt i tunnan, vilket gjort GIGANTISKA eldsflammor!

Vi var lite oroliga innan vi började elda om det var för blåsigt ute. Ängsliga som vi var, ställde vi tunnan på betongstenar en bit in på gräsmattan, för att undvika eldsloppor på vårt tak. Strax innan vi börjar elda börjar det att duggregna-HURRA, inte ofta jag gillar att det regnar! Nu kände vi oss dock tryggare och Mannen tände på tunnan och lite torrt papper...KABOOOOOOMMMMM!!!!!! Visst var nog tunnan utbränd sedan tidigare, men lite rester fanns det allt kvar... Det blev meterhöga lågor och blå rök, vilket förde tankarna till bilder man sett från Kuwaitkriget-HUAH! Efter några minuter slocknade tack och lov den intensiva och illaluktande elden och vi kunde börja elda i en något normalare takt :-) Smultron sprang fram och tillbaka som en liten tok mellan uterummet, garaget och vår rishög och hade det allmänt förnöjsamt. Hon hade nog i och för sig önskat att det inte regnade, då små kissar inte gillar att bli blöta om fötterna... Efter en stunds eldande kom kissen på att hon kunde klättra upp på vår spalje och lägga sig där och lura. Detta gjorde att hon STANK som en rökt korv, då röken blåste åt hennes håll :-) Det var säkert varmt och mysigt för små kissar! Vid tvåtiden kom ett par vänner och deras vackra hund Nessa (Australien Shepherd) på besök. De hade varit på husvisning i trakten och vi passade på att prata lite och bjuda på fika. Smultron hade vi det här laget traskat in, blöt i pälsen, och lagt sig för att sova middag på sin stege i vardagsrummet. Då hon fick syn på hunden utanför vårt terrarie, fick hon ett bryt!!! Hon började TJUUUUUTA, reste ragg och VÄZZZZTE högt, har aldrig hröt sådana ljud från en kisse innan!!! Ganska så ocharmig om jag får säga det själv!!! Jag trodde nog att hon skulle lugna sig efter ett litet tag och tänkte att det hela berodde nog på överraskningsmomentet att en hund plötsligt dyker up-ACK så fel jag hade...

Nessa som är en väluppfostrad och snäll hund följde med oss in i köket, då jag hade bakat lite scones vi skulle fika på. Efter skuttar vår egen lilla djävulsdemon, med UPPSPÄRRADE ögon, bakåtdragna läppar och rest ragg-VART tog den söta lilla kissen vägen, ingen som vet, ingen som vet.... Hon svor hela haranger (hade varit spännande att höra vad hon sa) och så RIKTIGT ilsken ut. Då Nessa närmar sig Smultrons vatten och matskålar, tycker kissen att det räcker!!?. Hon börjar härmed att försöka sig på någon form av trängning/vallning av vovven och VÄGRAR låta vovven passera. Vi tycker då att det ser lite väl hotfullt ut och Mannen kommer till undsättning. Han lyfter upp det VÄZANDE lilla kattpaketet från golvet och lyfter ut henne i hallen.

Hon är verkligen stel som ett marsvin i kroppen och har kolsvarta ögon, röd mun och spretig ragg-HUAH!!! Då han släpper ner henne på golvet i hallen, hinner vovven att ta sig ut i vardagsrummet, för att sedan försöka gå ut i terrariet igen. Smultron ser att vovven försöker undkomma och blir SKOGSTOKIG!!! Hon tar sats så det ryker om tassarna, river loss och springer rakt mellan mina ben och kastar sig mot vovven. Jag tror hon trampade av ca 2 meter från hunden och geld likt en rabiessmittad flygekorre genom luften och landar rätt på vovvens rygg!!!

TACK och LOV för en snäll och väl fostrad hund! Hon förstod nog inte riktigt heller vad som hände, då den lilla SKRÄCKEN angrep bakifrån (inget schyst spel här inte). Vovven skakade av sig odjuret och tassade ut i terrariet. Mannen kom återigen till undsättning och vi fick förpassa kissen till källaren en stund, så att alla fick chans att lugna sig. Tur att Smultron i alla fall var snäll då man lyfte upp henne och inte blev arg på oss oxå, det hade varit trist. Tur oxå att Smultron inte attackerade framifrån, då hade det funnits risk för vovvens ögon-INGET ROLIGT!!!

När demonkissen väl lugnat ner sig efter några minuter och vovven var i tryggt förvar i terrariet igen, släpte vi ut Smultron. Hon stirrade FÖROLÄMPAT på mig, traskade med friska steg ut genom källartrappan med svansen rakt upp, vänder sig om efter ca 2 meter, blänger på mig igen, innan hon med ett väzande hoppar upp på sin stege igen-STACKARS liten :-)Då det var lite dumdristigt av oss att släppa in en okänd hund i hennes rivir, får vi ju såklart ta på oss hela skulden. INTE konstigt att hon ville försvara det som är hennes. TRODDE dock INTE att hon var riktigt så tuff att hon skulle säga ifrån så häftigt. Bra att veta att hon kan försvara sig (mesmatte är ju lite rädd för rävar och annat då hon är ute i skymningsljus)-VE den räv som försöker sätta sina bissingar i denna kisse :-)

Då hon kommit till ro på sin stege igen, fick hon därför lite extra uppmärksamhet och kel från mig och Mannen. Hon fick till och med slicka av en liten smörrest jag fått på fingret, då jag dukade av efter sconsen och verkade då på det hela taget nöjd och belåten igen! Då vi eldat klart vid 19 tiden var vi så möra och trötta att vi köpte hem thaimat-GOTT!!!

På söndagen var i alla fall Mannen trött efter att ha eldat från 9 på morgonen till 19 på kvällen! Högen med trädgårdsavfall var minimerad till hälften, och der var en bragd! Resten (gammla löv) får vi nog ta och köra till tippen med då de gav upphov till en mycket tjock och vit rök-USCH! Mannen luktade som en rökt böckling även dagen efter eldningen, trots att han duschat! Söndagen var till en början lugn och vi småpysslade lite hemma. Vid 16 kom Mannens föräldrar, mina föräldrar, min syster och hennes kompis för att ha en trevlig grillning. Det var tur att vädret var bättre än dagen innan, då det regnade HELA lördagen. Jag var RIKTIGT orolig till en början hur Smultron skulle bete sig mot Harley (Mannens föräldrars hund). De har ju träffats många gånger och det har ALDRIG varit något problem tidigare. Harley fick först vara kopplad, för att vi enkelt skulle kunna ta ut honom om Smultron visade att hon inte ville ha honom där. SKÖNT var det att Smultron inte brydde sig det minsta att Harley kom på besök. Hon var sitt vanliga jag och till och med lite intresserad ut av vovven, och visade INGEN ilska alls. Harley fick till och med äta ur hennes skål och dricka av hennes vatten utan att hon brydde sig-SKÖNT!!! Det hade varit jobbigt om hon varit arg även på Harley, då vi firar så många högtider tillsammans. Grillningen blev trevlig och vi åt MASSOR! Jag lagade även två rödavinbärspajer till efterätt, som slank ner. Därefter var det total PALTKOMA :-)

På kvällen då alla åkt hem igen, såg jag en av våra grannars lilla söta kisse tassa in i vår trädgård. Denna kisse är nästan lika gammal som Smultron, oxå långhårig, men vit och röd, samt supertillgiven. Vi hoppades att Smultron och denna lilla kisse kunde bli vänner, men det tyckte INTE Smultron! Vad ska man med vänner till då man har eget hus och trädgård-FNYYYYSSSSS!!!!!????...

Smultron jagade sonika ut den lilla kissen från vår trädgård, över vägen och in till kissens egen tomt, dit den förpassades-PUNKT!. Sedan kom hon springandes tillbaka och tjöt och var JÄTTELYCKLIG och ville att vi skulle berömma henne :-)

Kvarterets SKRÄCK är väl vad vi numera får titulera henne!

Många Kramar från mig!!!

I fredags var det så dags att släppa Smultron fri ute för första gången...HJÄLP, sa Mesmatte :-) Kan tänka mig att det är så det är att vara förälder och släppa iväg sina barn till stan för första gången... :-) Smultron har numera utrustats med ett förfärligt fult, men praktiskt orange reflexhalsband och en liten guldfärgad tunna av metall, där hon har sina adressuppgifter och sitt namn inskrivet. Hon är ju sedan tidigare även chipmärkt och det känns tryggt.

Då vi bestämde oss för att släppa kissen fri, förstod hon ju givetvis inte vad som pågick...då vi tog av henne kopplet gick hon sonika rakt in i huset och satte sig för att tvätta sig. Hon trodde inte att hon skulle få gå ut själv :-) Tillslut fick vi lyfta ut henne och då var hon mycket försiktig och fundersam. Detta trots att hon varit ute MYCKET i koppel, var det något helt annat att plötsligt vara fri!!!

Efter ca 10 minuters fundersamt tänkande på gräsmattan fick hon glädjefnatt och rusade runt som en liten tok på gräsmattan och försvann bort till våra grannars altan. Bye bye kisse tänkte vi och jag kände mig riktigt uppgiven och ledsen! Tänk om hon ALDRIG mer kommer hem...Vi följde henne på betryggande avstånd och hon var mycket försiktigt. Gick inte längre bort än ca 50 meter från huset och undersökte ALLT! Efter ca 20 minuter bestämde jag mig för att lämna henne helt i fred och gick därför in i huset och förberedde Valborgsfirandet vi skulle ha hemma. Helt plötsligt hör vi hur Smultron står och skriker utanför entréedörren och vill komma in-SNUTTEKISSEN har hittat hem :-) Det blev en REJÄL hälsningsprocess, där Smultron spann som en V8 motor och skulle berätta ALLT som hon varit med om! Hon lät riktigt upprörd och uppspelt och tjöt på för fulla muggar :-). Efter en bit mat och en "catnap" på ca 10 minuter ville det lilla yrvädret ut igen! Vi släpte ut henne på nytt och denna gång travade hon iväg mot ravinen som ligger bakom vårt hus. Här var grannens två gula katter (Fräz och Väz, som jag kallar dem) oxå... Då smultron närmade sig för att hälsa, gav de upp högljudda tjut och lät precis som spädbarn, lite otäckt nästan. Smultron som ju GÄRNA ville hälsa, lade sig platt på asfalten ca 20 meter från dem och vågade sig inte närmre. Där låg hon nog i ca 10 minuter, för hon låg på samma plats som jag senast sett henne, då jag gick ut med soporna. Direkt som Smultron såg mig på trappen, kom hon springandes och tjöt högljutt! Låter RIKTIGT roligt då hon springer och skriker samtidgt, ungefär så här: he ehe he he he, lite ryckigt och knackigt :-) Hon berättade för mig hur OTÄCKA de andra kissarna var och att hon visst inte fick vara med och leka :-( Därefter följde hon med mig till baksidan och jagade lite humlor, innan hon kom in för att sova igen. Under resten av kvällen fick hon hålla sig inne, då vi gärna ville veta var hon höll hus, såhär på Valborg och allt...:-)

Vi som var så rädda för att hon eventuellt skulle springa bort och inte hitta hem, känner oss nu ganska så trygga... Hon har de senaste dagarna hon varit ute, kommit in med jämna mellanrum (ca 15 minuter i mellan) och annonserat att hon visst INTE är borta. Då vill hon att man lyfter upp henne, pratar och kelar lite med henne och sedan travar hon nöjd ut igen-SÖTNOS! I måndags morse var det kallt på morgonen, ca 1 grad bara-HUAH!!! Kissen ville ju givetvis gå ut ändå och det kunde vi ju såklart tillåta! Efter ca 10 minuter, hör vi henne sitta och klaga högljutt utanför vårt sovrumsfönster. Hon blir JÄTTEGLAD då hon ser oss och springer till altanen och VILL komma in i värmen igen-BORTSKÄMD...Kissen lade sig tillrätta i våra sängar och sov en stund och inväntade lite solvärme!

Vid 9-tiden tyckte hon att det var tillräckligt varmt ute för en liten kattprinsessa och satte igång med en högljudd kör för att få komma ut :-) Väl ute stötte hon på grannens svartvita STOOORA katt, som vi kallar för Mjau! Maju brukar vara lite skygg för oss människor, men vi visste ju inte hur hon skulle reagera på Smultron. Maju, Fräz och Väz, har ju haft vår tomt som revir, de senaste ca 8 åren och skulle ju kunna ha mycket litet tålamod med en liten nykomling som Smultron. Fräz och Väz, hade ju tydligt visat att de INTE ville ha Smultron i ravinen, så jag väntade med spänning på vad som skulle hända under mötet med Mjau. Jag smög i ett fönster och studerade dem. Först låg de lite vakande och tittade på varandra och sedan fick Smultorn ett litet bryt :-) Vet inte om hon ville leka eller skrämma bort henne från sitt "nya revir", men Maju tog till flykten och Smultron fick till ett litet bett i hennes vackra svans. Det var en STOLT kisse som sedan upptäckte Matte i fönstret, kom springandes och spottade ut en tuss svartvitt hår på marken framför mina fötter :-)

Känns skönt att hon kan ta reda på sig själv ute (än så länge i alla fall...). Vi var ju lite rädda att det skulle bli mycket slagsmål, men det verkar som om garnnens katter håller sig på avstånd från vårt lurviga attackerande yrväder!

Kramar från mig!