Så har då hösten kommit till Sverige...som om vi inte har haft höst i snart 5 månader ;-) Vad jag menar med höst är att hästarna har fått börja komma in vissa nätter, och det tycker de är JÄTTEMYSIGT!!! Senaste två nätterna har det till och med varit såpass kallt att vi fått skrapa bilrutan innan vi åker till jobbet. Egentligen är väl vädret såpass OK fortfarande att de kanske skulle kunna vara ute, men då hästarna har lite olika småsaker att tampas mot, får de komma in på natten. Stackars Hingsten har precis haft en hovböld, som Hovis har grävt bort och ska därför inte gå och bli för blöt och lerig om hoven. Då han faktiskt är 18-år och Varmblod oxå, har han även lätt för att frysa och det är ju inte så bra. Herkules och Vallacken skulle kanske kunnat gå ute lite längre, men då de är ganska runda om magen, och temperaturen kryper ner till noll på natten, får de komma in för fångriskens skull. Då gräset blir kallt och fryser till under natten utsöndrar det "fruktan" (en sockerart) som gör att gräset inte ska vissna och dö. Det är just fruktanet som är fruktat (hi hi hi vad roligt det blev) då det gäller fång hos hästar.

Nog om detta, ett glatt gäng är det som står vid grinden på kvällen och väntar på kvällsmat och mys!!! Herkules har i år även fått sig en reflexgrimma och ett nytt regntäcke. Hingsten skyggade först bort från Herkules då han glad i hågen klampade fram mot honom med sin reflexgrimma. Man kan ju lungt säga att den syns... Matte och Husse tyckte att det var skönt att Herkules fick en reflexgrimma efter förra vinterns bravad, då Herkules och Vallacken sprang lösa och var borta några timmar. Vi har ju i och för sig en bra bit till stora vägen, men då det är mycket skog och även en del våtmarker i trakterna, känns det toppen att ha en reflexgrimma som ficklampan kan träffa på långt avstånd!

Kramar från mig!!!

Nu kan jag ÄNTLIGEN börja rida bättre och bättre. Det har varit några korta skritturer ett tag nu, vilket har övergått till korta pass i trav med lättridning och i förrgår även två korta galopper-HURRA!!!! Kan inte beskriva känslan av hur UNDERBART det är att äntligen få rida sin kära häst igen efter ca 1 års frånvaro. Herkules är JÄTTEDUKTIG och det märks att hans medryttare gjort ett gott arbete med honom. Hon har nu gjort ett uppehåll i ridningen, då hon ska ha barn i februari. Vi saknar henne, men kanske kommer hon tillbaka i framtiden igen :-)

I förrgår då vi var ute och red i det sköna höstvädret följde Mannen med och promenerade. Vi tog vägen till "Mellangården" och det var lungt och skönt. När vi kom fram till en lång grusad raksträcka tyckte jag att Mannen kunde vänta i början av den, då jag funderade på att rava nerför vägen. Då vi ridit ca 30 meter på vägen, ser jag att de har släpt ut kor och ungtjurar på ängen PRECIS intill där vi red-GAAAAAAHHHHHHH!!! Herkules älskar ju inte kor direkt och det gör inte Matte heller, då staketet de hade bestod av en tråd med en höjd av ca 50 cm-FYYYYYYYYYY!!!! Korna såg dock ut att hålla sig på bra avstånd, så jag tänkte att det här blir ju INGET problem!!! Då vi kommit halvvägs på den ca 200 meter långa grusvägen (finns heller ingen möjlighet att vika av åt något håll, då vägen gränsar mot kossorna i ena långsidan och mot en allé i andra långsidan) börjar tre av de svarta ungtjurarna att rusa mot oss med huvudena sänkta-SHIT, SHIT, SHIT, var det enda jag hann att tänka-nu DÖR vi!!! Herkules som är en pärla, tog dock det hela med ro. Han fnözzz lite drake och drog sig så långt mot allén han kunde, men fortsatte ändå i maklig skritt! Kokräken gav strax upp sitt tilltag till att vara hotfulla och följde oss en bit längsmed staketet innan de återgick till att beta-PUUUUHHHH!!! Tror inte att tjurkalvarna var elaka egentligen, de var nog mest spralliga och nyfikna, men det spelar ingen roll, då de bara har ett staket på 50 cm!

När vi väl kommit över ängen gick vi igenom "Mellangården". Där fanns det fallfrukt på marken som Herkules belönade sitt coola jag med-MUMS! Vi red bara en lite bit till efter gården, mest för att se att inte kalvarna stod kvar och hängde vid staketet, innan vi red tillbaka igen. Mitt på grusvägen, ungefär där tjurarna tidigare kommit rusandes, växer ett vildäppelträd. Då vi passerade trädet på tillbakavägen, föll ett litet stenhårt och troligen surt äpple från trädet och landade perfekt framför Herkules stora hovar-TVÄRSTOPP, ska ÄTAS, nam, nam, nam :-) Jag hade ju helst sett att vi fortsatte längsmed grusvägen, så inte kornna skulle få för sig att busa med oss igen, men Herkules tog det med ro och tuggade i sig sit sura äpple-NÖJD!!! När han hade ätit klart, manade jag på honom i trav och vi avslutade vägen med några galoppsprång-mysigt! Väl hemma igen var jag nog lite belk om nosen, men det känns skönt att ha en så trygg och snäll häst som Herkules. Min ridrädsla som jag fått av min förra häst börjar ebba ut mer och mer, då man märker att så länge man är lugn skulle Herkules gå genom eld och vatten!

Kramar från mig!!!

I helgen fick vi ÄNTLIGEN klart med dräneringen. Det tar alltid ca 14 gånger längre tid att utföra vissa saker, än vad man räknade med från början :-) I vårt fall, var det monteringen av listerna och geotextilen som tog NÅGOT längre tid än vad vi trott... geotextilen var FRUKTANSVÄRT seg och svår att göra hål i och källarväggen var RIKTIGT hård att borra genom, torts hjälp av Pappas slagborrmaskin. När vi väl brottats klart med geotextilen och fått listerna på plats, såg det riktigt proffsigt ut :-) Sönsdagen ägnade vi till största delen med att täta listen och att fylla igen schaktgropen-FIIIINT blev det!

På lördagen firade vi pappas 60-årsdag hemma hos mor och far. Det var riktigt trevligt och vi barn hade fixat en scrapbook med typiska "pappauttryck" som blev rolig att läsa, vad menas exempelvis med "goccor" (skor) :-)

Kramar från mig!

I helgen som gått har vi på allvar satt igång med att dränera söderfasaden. I fredags morse kom en lastbil och lämnade av 8 ton grus på vår uppfart och Mannen var iväg och köpte pordränskivor, lister, medium, pensel mm.

På lördag morgon tog vi bilen till K-rauta för att inhandla dräneringsrör. Då vi stannade bilen på parkeringsplatsen upptäckte Mannen att vi inte hade någon luft i bakdäcken på bilen-SKUMT!!! Vi blev lite stressade och bestämde oss för att åka och pumpa däcken innan vi gick och handlade. Det visade sig att vi hade en spik i ena däcket och en skruv i det andra-SUCK!!! Vi vet inte hur de har hamnat där, men hoppas inte att det är ett busstreck, INGET roligt alla i sådant fall.

När vi väl kom hem var det ju lite kvar att gräva innan vi kunde börja sätta upp skivorna vilket  Mannen sysselsatte sig med under lördagen i det HÄRLIGA vädret. Det var lite tur i oturen att Herkules hade tappat sina skor, då jag inte kunde ha dåligt samvete med att vara hemma och grejja hela dagen utan att motionera honom. En kompis och hennes pojkvän dök upp en stund för en snabb fika, men annars gnodde vi på bra under större delen av dagen. Jag fick även höststäda i en stor del av trädgården och vi passade på att tvätta husgrunden inför morgondagens uppsättning av plattorna.

Min kära far hade under dagen hittat en PERFEKT present till Mannen, vilket bestod av en spindeldamsugare!!! Visste inte att det fanns sådana saker. Sedan vi brutit upp lite av golv och väggar i bastun, på jakt efter en gammal vattenläcka, har vi haft påhälsning av STOOOOORA Husspindlar på ca 10 cm-INTE populärt hos Mannen. Med sin nya spindeldamsugare, kan han i alla fall känna sig tryggare :-)

På kvällen var vi JÄTTETRÖTTA och det blev bara en snabb tur till stallet och sedan tittade vi på film och halvsov :-)

Kramar från mig!

Herkules har ju lyckats med bravaden att inte bara tappa sin ena sko, utan bägge!!! Typiskt, då han med sina runda platta hovar blir JÄTTE hovöm. Jag som precis hade börjat att trava igen på våra små korta ridturer har fått tsälla av honom i snart två veckor. Detta beror ju givetvis oxå på att vår stackars Hovis har gått och blivit sjuk. Stackarn har fått fel antibiotika två gånger och har därför inte tillfrisknat ännu. Om han inte kan komma idenna vecka har i alla fall vår gamla Hovis lovat att ställa upp och sko våra hästar, då det inte går att vänta mycket längre nu. Funderar skarpt på att köpa easyboots till Herkules i framtiden, så han kan ha ett reservhjul och ändå gå att rida tills Hovis kan komma.

I fredags hade jag inne Herkules och borstade och mös lite med honom. Mamma och Pappa Mat har precis köpt en hästtransport som står på gårdsplanen. Herkules har tidigare inspekterat den från utsidan, och innan jag hann att stoppa honom tog han sig en liten smakbit på den övre luckan på baklämmen-HERKULES-Fyyyyyyy!!! Medan vi stod och borstade på gårdsplanen kom Vallackens Matte med Vallacken och skulle träna på att lasta honom. Herkules blev mäkta imponerad då baklämmen fäldes ner på transporten och försökte kliva på då Vallacken hade gått in i transporten. Jag fick hejdat honom, då det inte är så käckt att två hästar går in i en transport som inte är kopplad för en bil, samt att det var ju meningen att Vallacken skulle träna. Herkules gav snabbt upp och började istället pilla i gräset på gårdsplanen. Då Vallacken klev ur transporten igen (han har VERKILIGEN blivit duktig och lugn tack vara all träning hans Matte har lagt ner på honom) frågade jag Mamma Mat om det var OK att jag testade att lasta Herkules? Jag har ju aldrig lastat och kört iväg med Herkules och jag var spänd på att se hur han skulle reagera. Senast han åkte transport var ju 1 juni 2008 och det var då han hans förra Matte levererade honom till mig. Jag ledde fram Herkules mot transporten. Han verkade inte lika nyfiken på att kliva på längre, då inte Vallacken var kvar i transporten. Han verkade i och för sig inte rädd heller, mera ganska ointresserad av alltihop :-)

Kramar från mig! 

Igår fick vi det hemska beskedet att Mannens föräldrars ena hund har varit tvungen att avlivas FYYYYYYYY!!!! Känns riktigt overkligt och sorgligt, då hon inte var särskilt gammal. Hon har precis som Herkules alltid haft en förkärlek för att tugga i sig det mesta hon hittar, både inomhus och utomhus. Hon blev dålig i förra veckan och trots operationer och öm vård, gick det inte att rädda henne. Hon kommer att saknas, då man sannerligen får leta efter mer oskyldig och snällare hund. Då hon var så snäll kommer hon garanterat få ett vackert änglaliv i hundhimlen med fullt av smaskiga och helt ofarliga saker att tugga i sig!

Nu har jag VERKLIGEN fått inredningsdille på allvar. Jag letar efter saker på blocket VARJE dag och blir alltid lika besviken då jag inte lyckas hitta något. Just nu är jag på jakt efter ett riktigt gammalt och slitet ekbord, som kan passa till våra ekstolar som vi fick av min mors arbetskamrat.

Jag har än så länge inte hittat något, men fick idag tipset av Mannens arbetskamrat att man kan titta in på en auktion i Rävlanda. Det hålls ca 2 gånger i månaden och ska tydligen ha en massa kökssoffor och vackra gamla bord mm. LÄNGTAR!!!

Jag har ju länge velat ha en liten katt. Problemet är ju det att Mannen har kattallergi. Dock har han inte varit allergisk mot alla katter han stött på utan bara av vissa. Lite konstigt, men olika individer är ju såklart olika allergiframkallande. Då han inte är pälsdjursallergiker (tack och lov) hittade vi den mysiga rasen Sibirisk katt, på nätet. Det är många kattallergiker som tål rasen, men dock brukar inte pälsallergiker klara av den, då den är långhårig. Vi har träffat en trevlig uppfödare i Bollebygd, som hade sex kattungar till salu. Vi har varit där två gånger nu. Dels för att testa om Mannen blir allergisk och dels för att välja ut en liten katt som ka komma och bo hos oss. Första gången vi var där fick vi även med två påslakan som kissarna hade sovit på. Mannen fick ha påslakanen i sängen över natten och han kände INGENTING!!! Hurra :-)

Senast vi var där valde vi ut en lite kisse, som vi hoppas ska trivas hos oss. Vi har även lov att lämna tillbaka henne om det visar sig att mannen skulle bli allergisk efter 2-3 veckor hemma hos oss. Vi hoppas ju GIVETVIS att han INTE känner av något hemma heller. Kissen heter Zemlianika (Smultron, på ryska) och är nu ca 7 veckor, så det dörjer ett tag innan hon kommer hem till oss. Ska bli SÅÅÅÅÅÅÅÅ spännande. Vi har ju aldrig haft någon katt, någon av oss, så det är lite att läsa på och lära sig nu. Då jag är så extremt blödig och petig med Herkules, kan jag tänka mig att det blir likadant med den lilla kissen :-)

Kramar från mig!