Onsdag och man vaknar som vanligt och knappt tar sej ur sängen...tur att det rättar till sej en del när alla kroppsdelar ramlar på plats...och efter lite alvedon förståss. Och kaffe inte att förglömma. Ont i huvet hade jag åxå...synd om mej nu!!!

Nu har jag iallafall varit till doktorn och han trodde att det var en spricka i ett revben. -Nä det menar du inte sa jag högt. Jo han tyckte det verkade mer så än en muskelsträckning när jag kände och klämde och gjorde mej illa. Jaha...och inte är det nåt som går att göra nåt åt annat än vila och värktabletter. Det kändes verkligen inte som jag hade tid med det här nu...men man får väl tacka och ta emot...

Jag säger igen...om det ändå kunde vara varmt och soligt. När jag ändå inte kan göra så mycket så kan jag ju iallafall sitta och sola. Och i flera dagar nu så har det varit mulet på dagarna men på kvällen skiner det upp och blir fint. Vad är det för mening med det undrar jag...

Nu ska jag snart tröstäta en påse med vrålapor...dom där sura små lakritsbitarna som man nästan får köra i mixern för att kunna svälja...men goda är dom.

Apkramar