|
|
|
|
|
Må
|
Ti
|
On
|
To
|
Fr
|
Lö
|
Sö
|
| | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | |
| |
Maj (2019) |
|
|
|
|
| (1) |
|
| (7) |
|
| (2) |
|
| (4) |
|
| (2) |
|
| (4) |
|
| (2) |
|
| (4) |
|
| (2) |
|
| (23) |
|
| (22) |
|
| (8) |
|
| (4) |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| Inlägg: 85 |
| Kommentarer: 5 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
 |
En tidsmaskin
Om jag vore uppfinnare skulle jag helt klart bygga mig en tidsmaskin! För tänk om möjligheten att resa i tiden någon gång skulle bli till verklighet. Naivt att tro det? Kanske. Men tänk i alla fall OM.
Jag skulle gärna vilja, om än bara för ett kort ögonblick, resa tillbaka i tiden. Få se glimtar från dinosauriernas tid, följ våra förfäder på deras äventyr i vildmarken. Tillbringa tid med vikingarna som levde här i norden, följa med dem på äventyr. Resa med Christoffer Columbus på hans upptäcktsfärder mellan världens alla hörn. Leva med rövare i skogen som Ronja Rövardotter, tämja vildhästar och passa mig för att trilla i älven!
Kunde jag skulle jag resa till 1800-talets Paris och träffa den store kostnären Claude Monet. Se honom arbeta och vandra runt i de fantastiska landskapen han så vackert målade av. Få gå klädd i underbara klänningar och med håret i vackra uppsättningar. Gå på en riktig bal, eller en maskerad!
Om man kunde. Vandra runt i 1800-talets England, kanske möta Charles Dickens ute på eftermiddagspromenad. Slå sig ner med honom på ett café över en kopp te på riktigt engelskt vis och diskutera litteratur. Fara till Ryssland för ett möte med Fjodor Dostojevskij eller till Österrike och Wien och lyssna till Franz Schubert och hans förtrollande musik.
Men jag skulle såklart inte enbart resa utanför sveriges gränser! Nej, jag skulle också resa till Värmland. Östra Ämterviks socken och gården Mårbacka där Selma Lagerlöf en gång levde och växte upp. Jag skulle resa till Stockholm och söka upp Elsa Beskow och be henne läsa alla sina sagor för mig!
Men allra allra helst av allt skulle jag, om jag bara hade en endaste resa i tiden att få göra, välja att inte åka så lång tid tillbaka som flera hundra år. Det skulle räcka med bara 21 år ungefär. För jag har alltid önskat att få träffa min farfar!
Jag fick aldrig göra det.
Jag föddes för tidigt, men ändå försent.
Ibland känns det som att det saknas en bit. Jag skulle så innerligt gärna velat träffa honom! Så om jag fick välja en tidpunkt. Ett tillfälle i tiden att resa till, då hade jag valt att resa till den tiden då han fortfarande fanns.
Bara för att få se, få känna och få veta, på riktigt. Min farfar. Bara för en sekund.
Om jag vore uppfinnare..
/Desirée
|
|
21 Juli 2008
| Länk
| Vardag
| 0 kommentar
|
 |
|
|
Veckans!
Premiären får bli en "Veckans!" i form av en Smoothie.
En Solskens-Smoothie närmare bestämt. För att det passar så bra när det är söndag (solens dag) och för att det som idag, när solen lyser med sin frånvaro är ett enkelt och bra sätt att pigga upp sig lite!
Så, för att göra en frisk och god Solkens-Smoothie behövs:
1 mogen Mango
2 dl Tranbärsjuice
2 dl Persikoyoghurt
Skär mangon i bitar och mixa den sedan tillsammans med tranbärsjuicen och persikoyoghurten tills den får den lena smoothiekonsistensen. Lite av en smaksak kanske hur man vill ha den så man avgör nog bäst själv när man tycker att den är klar.
Och svårare än så är det inte, häll upp i ett glas sen är det bara att njuta. Hur enkelt och gott som helst!
Ha nu en trevlig söndag gott folk!
/Desirée
|
|
20 Juli 2008
| Länk
| Mat Och Dryck
| 0 kommentar
|
|
|
|
Veckans söndag. Gul?
Ännu en vecka har passerat förbi. Den 29:e i raden detta år. Bara 23 kvar, vilket faktiskt innebär att mer än halva 2008 nu har gått(!). Alltså söndag igen. Det känns som att söndagar ofta blir utsatt för nedklankning på olika sätt. Jag tycker att det rätt ofta händer att folk, inklusive jag själv, nämner söndagar som tråkiga, gråa och lite smådystra dagar.
El domingo. Dagen som stämplats med rött.
Den sista eller den första dagen på veckan, det kan diskuteras, men vilket skulle man föredra? Först eller sist? Det beror förstås på vem man ställer frågan till. För en idrottare som aktivt tävlar inom sin idrott blir svaret på frågan lätt. Det är väl aldrig kul att komma sist i en tävling?
Men att komma sist kan också ha en annan mening och innebörd. Att komma sist behöver inte alltid vara detsamma som att förlora. Det kan lika gärna vara att vinna högsta vinst. Att få vara den som avslutar eller fullbordar ett arbete, lägger till den sista detaljen som gör det där lilla extra, den så kallade pricken över i:et. Det är inte helt fel. För att inte glömma hur det måste kännas att vara den som får sista ordet i en stridig debatt. Kan det vara annat är gott?
Först eller sist - en svår fråga.
Numera räknas i alla fall söndagen som veckans sjunde och sista dag, men så har det inte alltid varit. Och inte i hela världen heller, det är bara sedan 1972 söndagar räknas som den sista veckodagen internationellt. Ska man följa bibelns ord är söndagen fortfarande veckans första dag, vilket innebär att lördagen blir den egentliga söndagen. Dagen som borde ha stämplats med rött. Det hade nog för övrigt varit mer passande om söndagen hade varit gul. Dagen är ju ändå uppkallade efter den fornnordiska gudinnan Sol, så det hade väl inte varit mer än rätt?
Söndagar kan diskuteras i evighet. Vissa gånger älskar man dem. Det är de gånger de känns sådär skönt villkorslösa. Man är ledig och fri, en hel dag utan måsten och bestyr då man kan ta dagen som den kommer, göra det man vill eller helt enkelt inte göra något alls. Kanske baka lite bröd eller läsa en bra bok. Andra gånger hatar man söndagar. De gånger de är sådär ångestladdade, när man önskar att de vore bottenlösa och aldrig tog slut, för att man vet att det är just det de betyder. Slutet. Man vet vad som väntar - en ny lång vecka.
Oftast går den där veckan som känns sådär oändligt tung och lång mycket snabbare än man trott dock, så vipps sitter man där och det är söndag igen..
För att piffa upp mina söndagar lite tänkte jag införa nåt slags "veckans" här på hemsidan. Lite som "Dagens Visa" i Bolibompa på SVT. Men med skiljaktigheter i att jag inte är en liten flicka med håret i långa flätor och glugg där framtänderna borde sitta och bortsett från att jag inte tänkt sjunga. Jag tänker istället varje vecka uppmärksamma något eller någon lite extra. Och vad passar bättre än att göra det på veckans första sista dag söndagen?
/Desirée
|
|
20 Juli 2008
| Länk
| Vardag
| 0 kommentar
|
|
|
|
Morgonstund har guld i mun!
Hej,
och hjärtligt välkommen hit till min nya blogg! Primera vez nu, dags att inviga denna sida för första gången genom ett litet inlägg såhär på morgonkvisten.
Det är mitt i högsommaren i den lilla norska staden Sarpsborg, några mil från Svinesund och svenska gränsen. 19 juli till datumet för att vara exakt. Lördag och som sagt morgon. Jag hade ingen ro i kroppen att sova. Vissa mornar när man vaknar är det helt enkelt så. Ibland kan man sova bort en hel förmiddag utan problem men så mornar som den idag. Då spelar det ingen roll hur man vrider och vänder sig i sängen, det går bara inte att somna om. Då är det lika bra att stiga upp och se vad dagen har att erbjuda. Eller kanske vad man själv kan erbjuda dagen?
Jag har inte mycket emot sådana mornar som denna, då jag inte kan somna om. Jag gillar att komma upp i tid, även om det är helg och jag har nog nästan jämt gjort det. När jag var liten vaknade jag ofta först av alla i familjen hemma. Smög mig tyst upp för att inte väcka de övriga i huset och på något vis njöt av stunden jag fick för mig själv. Bara jag och fåglarna i träden utanför vakna. Det är nåt speciellt med den känslan man får när allt är sådär tyst och stilla som det bara kan vara i ett hus där alla sover. Så många ljud som i tystnaden träder fram på nåt vis, ljud man inte annars tänker på och som trängs undan av de vanliga vardagsljuden. Det är nåt speciellt med att vara den enda som är vaken, den som kan se och betrakta hur den nya dagen föds och allt och alla sakta vaknar till liv.
Minns att det kunde vara långtråkigt vissa gånger att vara sådär ensam på morgonen, var inte alltid roligt. Om det tog för lång tid innan de andra vaknade exempelvis, då blev jag rastlös istället, satte på TV:n för att ljudet av den skulle få de andra att vakna. Ibland väckte jag syster när jag ville ha någon att dela morgonstunden med. Det hände titt som tätt att vi smög tillsammans ner till det stora köket och ordnade frukost till mamma och pappa som fortfarande sov på övervåningen.
Vi slammrade med kastruller, kokade gröt och ägg, bryggde kaffe, skar upp bröd och grönsaker, plockade fram ost och skinka, marmelad, mjölk, fil, yoghurt och juice. Lade upp allt fint och prydligt på fat och dukade matsalsbordet som plötsligt förvandlades till värsta hotellfrukostbuffén.
Som den storasyster jag är skickade jag sedan upp syster att väcka mamma och pappa när allt var färdigt, och som den älskvärda lillasyster hon är sprang hon mycket riktigt upp och gjorde som jag sagt. I precis samma stund brödet hoppade ur brödrosten och jag hällt upp det rykande heta kaffet i kopparna hörde jag röster och familjen var på antågande, de kom in matrummet där mamma och pappa blev glatt överraskade - förstås! Och frukosten, den smakade ljuvligt gott!
Det är nåt speciellt med mornar som den här. Mornar då man inte kan somna utan istället bestämmer sig för att gå upp..
God morgon!
/Desirée
|
|
19 Juli 2008
| Länk
| Vardag
| 0 kommentar
|
|
|
