Superhero comming home
Startsidan Blogg Fotoalbum Vänner Gästbok
Debatt Topplistor Om mig Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Juli (2019)
>>


7 månader av saknad

Det är inte lika lätt att släppa fram känslorna den här gången, kanske är det för att jag inte är samma person längre. Kanske är det för att tiden gått för fort.
Som i chock, omedveten om tid och rum, försvann all denna tid. Nu sitter jag här och undrar;
Hur mår du nu?
Minns du oss, minns du mig? Minns du världen? Minns du jordgubbarna?
Jordgubbarna som du lät växa på din balkong, med blått nät över, för att ge skydd från fåglarna.

Du gav världen ett ögonblick av hopp, ett hopp om en bättre värld, en finare värld. Och likt Bamse kämpade du mot orättvisor och snedsteg i världen och i livet. Tog hand om de som inte klarat av att ta hand om sig själva,
gav tid och liv åt frön att växa till blommande växter.

Idag växer blommorna på dig och på minnena om dig. Och när jag senast var där, planterade jag jordgubbarna hos dig
15 Juni 2010  | Länk | Saknad | 1 kommentar
Älskade Skogälva

Lilla hjärtat, vet du om hur svår du är att finna? Det är som om tiden går bakåt igen, när du fnissandes smet in i läkarrummet för att använda deras internet. När vi gck där och letade efter dig, det var då det kändes som om tiden gck bakåt. Att vi var tillbaka på Älvgården igen, och att höra dig tvinga på personalen att se Into the wild för hundrade gången.

Det var tiden då ditt hjärta fortfarande slog och dina lungor var fyllda med syre.
Du ska veta att jag köpte filmen, för att se den på julafton och tänka på dig. Men när julafton kom, kunde jag inte ens avlägsna plasten, det har jag fortfarande inte gjort. För det känns som att när jag väl gör det, kommer allt att bli verkligt. Din frånvaro kommer bli verklig. Och jag vill inte det, jag vill att tiden ska fortsätta att gå bakåt. För jag vill kunna höra din skratt ännu en gång, med Into the Wild i bakgrunden.


Jag kan inte finna ord som förklarar hur mycket jag saknar dig, min älskade.
29 Mars 2010  | Länk | Saknad | 0 kommentar
Fyra månader

Det är fyra månader idag, fyra månader sedan luften lämnade dina lugnor. Fyra evighetsmånader sedan ditt hjärta slog sitt sista slag.

Jag saknar dig
Jag älskar dig

Det är så mycket jag aldrig kan berätta för dig, det var så mycket som aldrig blev sagt.
Jag ville visa dig världen, jag önskade att du kunnat visa mig vägen till din.
Du kämpade för mer än dig själv, för du visade aldrig någon brist på empati. Allt som du såg far illa, ville du ge en bättre chans, en bättre värld.
Du smög in vilsekomna katter på ditt rum, för att de inte skulle frysa.
Du satte lappar på tjejers dörrar som tack, för att de tröstat eller lyssnat på dig.
Du hängde ett halsband på min dörr, ett halsband med en Nalle Puh-björn på, efter att jag berättat för dig hur mycket jag älskade honom.

Jag hade glömt bort det, tills jag fann det i min lägenhet och insåg att det var från dig. Jag bar det varje dag ett tag, för att känna dig nära. Nu vågar jag inte bära det längre, av rädsla för att det ska gå sönder. Jag vill minnas det hela halsbandet som hängde på min dörr, en hälsning från dig och ett minne jag aldrig vill glömma.

Jag saknar dig så.
15 Mars 2010  | Länk | Saknad | 2 kommentarer
Sommaren 2008

Egentligen, under ytan, så älskade hon julen. Vår första sommar ihop, bakade hon lussebullar, bara för att hon älskade julen och lussebullar. Vi andra tyckte kanske att det var konstigt, men vi alla gillade nog egentligen lukten utav lussebullar i hela huset, trots den extrema sommarvärmen. Det var en väldigt fin sommar, verkligen fin. Däruppe var det varmare än det var här nere, trots att man ofta antar att det ska vara tvärtom. Men istället för att sitta härnere i en hel regn-sommar, så var jag istället däruppe och solade, badade, jag klappade tillochmed på en älg. Vi hade 5-kamp på midsommarafton och hon pratade fortfarande inte med de andra inneboende, utom mig. Jag försökte övertala henne att prata med dom, samtidigt som jag, kanske tillochmed vi båda, åt jordgubbar. Det var under den delen utav sommaren som A och jag sa att "vi var schizofren". Vi larvade oss igenom det hela missförståndet när folk tror att man lider utav schizofreni, när man egentligen lider utav en personlighets klyvning. Men jag och A sa att vi var det ihop, och jag hävdade alltid att hon var vår bättre halva.

Personalen fick henne att vara med under 5-kampen iallafall, isällskap med en ung, kvinnlig vikarie. Jag tabbade mig otroligt under första momentet, pilkastning. Inte en enda pil fastnade på tavlan, trots att de allihopa träffade tavlan. Jag skämtade om att jag borde få stilpoäng för det, och jag fick en fjärdedels poäng som tröst. Under den sista delen, älvgårdsvetande, så såg jag på henne, när vi satt där alla på en blå studsmatta, och hon såg så liten ut. Hon tryckte sig mot personalen, men trots det så såg hon ändå rätt lycklig ut, just där, för en stund, så kanske inte det var så svårt trots allt.

A, vann tävingen och jag kom tvåa, det var även en stund då vi skrattade åt att "vi" vann. Hennes pris blev att få välja bland priserna först, och hon tog det självklara valet; en presentcheck på macken, vilka jag tillochmed minns att hon använde till cigg.

Jag minns den sommaren med glädje, och detta är en del utav det, en del som jag lyckats få ord nog att kunna skriva ner. Ni andra kommer antagligen inte att uppfatta de undertryckta känslor som gömmer sig bakom alla dessa bokstäver, men det finns några som gör det och det är för mig och för dem som jag skriver det här. Och för att slutligen klargöra; A är inte densamma som personen som jag skrev om ifrån början. A är helt enkelt A, och när jag inte benämnt meningen med ett A eller börjat skriva om någon annan utan namn, så är det en annan person och inte A.
24 December 2009  | Länk | Saknad | 1 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Dännis Hermansson                                             Skaffa en gratis hemsida