Superhero comming home
Startsidan Blogg Fotoalbum Vänner Gästbok
Debatt Topplistor Om mig Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Maj (2019)
>>


Dear dear diary

Jag är emotionellt avtrubbad, förstunden så finns jag inte. Jag lever inte, men jag är heller inte död. Någonting har stött till paus-knappen och nu lever jag mer eller mindre i intet.
Vart tog världen vägen?
Eller var det bara jag som försvann?
31 Januari 2009  | Länk | Dear dear diary, I wanna tell my secrets | 1 kommentar
Dear dear diary

Jag väntar fortfarande på att U ska ringa och berätta att han har hittat en lägenhet till mig, att jag äntligen kan flytta hem igen. Självfallet ringer han inte, hanhar säkert lyckats tappa bort mitt nummer, eller så har han helt enkelt glömt bort mig. Egentligen bordejag ringa och tjata på honom, men jag är så trött på att ständigt behöva tjata för att saker ska hända. Jag är alldeles för trött för det här, min kropp är trött på att kämpa, mitt inre är ett smärre kaos.
Jag borde ta mig samman och få saker och ting gjort.
Men inte idag.
30 Januari 2009  | Länk | Dear dear diary, I wanna tell my secrets | 0 kommentar
Tjockis!

Jag har ett mål, en önskan och ett jävla krav på mig själv. Jag ska göra vad som krävas för att jag ska gåner i vikt - snabbt! Nu ska fettet försvinna så att Dännis äntligen kan komma i alla sina byxor igen. Byxor som nu är för små eftersom jag varit lat och gått upp mång kilon.
Innan jag flyttar så ska jag åtminstonde kunna komma i minst ett par byxor som nu är försmå.
Nu jävlar ska fettet flyga, minsann!
28 Januari 2009  | Länk | Dear dear diary, I wanna tell my secrets | 0 kommentar
BorderlineBundisar

Min avdelning åkte iväg till Valbo köpcentrum idag, I ska flytta in i en utslusslägenhet och ville passa på att köpa nya saker på IKEA. Vi hade förplanerat resan, men då var det uppsala som gällde, men med tanke på det dåliga väglaget så blev det helt enkelt Valbo istället. Hursomhelst så följde även A med, vi båda dissade IKEA för att istället vimla runt inne i själva "köpis". Hon berättade att hon nu sagt upp sin lägenhet, innan den sista april ska hon vara ute, men hon planerar att flytta redan i mitten utav mars.
Jag tror att jag hinner flytta innan.
Ärligt så hoppas jag att jag hinner flytta innan, jag är rätt säker på att jag inte skulle klara av hennes flytt.
När L flyttade låste jag in mig i flera dagar, instängd i mitt rum så kunde jag inte riktigt känna hennes frånvaro. E hann flytta in, E har även hon hunnit flytta ut. Hennes flytt var jag väl förberedd på, men likt förbannat så kunde jag inte låta bli att önska att hon aldrig skulle behöva flytta härifrån.
Jag är som sagt en människa som hellre lämnar folk än att själv bli lämnad. På så sätt är det fortfarande jag som har kontrollen.
När S flyttade så stannade nog hela avdelningen upp för en stund, röklukten från hennes lägenhet försvann och E var ute på avdelningen, istället för att sitta instängd hos S.
När A flyttade ut från själva avdelningen så trodde jag på något sätt att jag skulle tappa henne, att hennes flytt skulle visa sig vara en förstor påfrestning för våran relation. Men jag hade fel, som tur är. A och jag umgås fortfarande, vi har båda inget större behov utav att vara varandra nära hela tiden, utan flera dagar kan passera innan vi ens pratar med varandra.
Men när jag flyttar ner, flyttar hon upp. Över 100 mil kommer att skilja oss åt.
Jag känner ett starkt behov utav att hinna flytta innan henne, för jag måste på ett vis vara den som lämnar henne, innan hon hinner lämna mig.
Tillbaka till kontrollbehovet igen med andra ord.
Min högsta önskan är att vi aldrig ska behöva släppa varandra, eftersom jag tidigare aldrig mött en människa som varit så lik mig som hon är. En person som heller inte ställer krav på mitt mående eller agerande, för hon vet att jag aldrig skulle ställa det på henne.
BorderlineBundisar, du och jag. D och A. Forlife, forever, foralways.
Och vad som hände i Valbo? Jag tröttnade på att trängas med galna tanter, så jag köpte en tidning, satte på min mp3 och tillbringade en timme på en bänk. Rätt soft resa med andra ord.
24 Januari 2009  | Länk | Dear dear diary, I wanna tell my secrets | 3 kommentarer
Manisk

Min dag var väl egentligen rätt händelselös. Försov mig som vanligt, gjorde ingenting vettigt i skolan, belv manisk och upprepade kopplingsscheman, kopplingsscheman, strömbrytare, lampan måste lysa när, det emot slutet utav dagen, började pratas omfysik i klassrummet. Personalen tjatade på mig om att jag borde städa och jag fick lite trotssyndrom och vägrade. Maten var äcklig så jag hoppade över middagen, som vanligt. T hade med sig sin vän B, som var otroligt pratglad och positiv. Jag har letat lägenheter, försökt få tag på kfab och bara varit allmänt passiv.
Hade mardrömmar inatt vilket resulterade i ett smärre destruktivt beteende, någonting som personalen inte var sena med att påpeka.
Jag vill ha svar från soc nu, jag vill ha lägenhet nu, jag vill flytta nu, jag vill ha en iller nu, jag vill börja skolan nu, jag vill leva nu. Mitt liv kretsar kring olika viljor, förhoppningar och önskningar.
19 Januari 2009  | Länk | Dear dear diary, I wanna tell my secrets | 1 kommentar
Dear dear diary

Jag väntar och längtar, längtar och väntar. På torsdag kommer soc, ett möte som jag faktiskt inte ser fram emot alls. Jag vill inte lyssna på hur de kommer att fortsätta att bestämma över mitt liv, jag vill inte veta alla planer de har gjort upp för min framtid, för jag vet att i slutändan står jag där själv. Precis som jag alltid gjort. Det är mitt ansvar att betala hyran, handla mat, gå upp till skolan och ta mina mediciner, men samtidigt så vet jag att soc inrte kommer att vilja släppa mig. De kommer smygandes med sina villkor och regler, du får inte göra så, du får inte bete dig så, du får inte umgås med dem, men du ska alltid komma ihåg att vi inte alls bestämmer över ditt liv, men om du mot förmodan trotsar oss så får du LVU. LVU som är det eviga hotet, det enda socialtjänsten egentligen kan göra är att sätta omedelbart LVU på de barn och ungdomar som inte passar in i deras ramar.
LVU är ingenting jag är rädd för, ingenting som jag någonsin varit rädd för heller. För så länge jag själv är medveten om att det är jag som bestämmer, så vet jag att et ord på ett papper inte betyder så mycket i längden.
18 Januari 2009  | Länk | Dear dear diary, I wanna tell my secrets | 0 kommentar
Dear dear diary

Det känns som en oändlig evighet tills jag ska få flytta, fick medgivandepapprena idag och skickade även med ett "krav-brev" om att jag vill ha en lägenhet med kök och badkar och gärna balkong. Eller jag ska ha kök och badkar. Fick även med villkorspapper där det stod att man inte får ha husdjur, något som jag faktiskt även har som krav, med tanke på att det är jag som faktiskt kommer att få betala allting.
Ska även prata med chefen imorgon. Jag vill nämligen utomlands och jag vill även ha med mig en personal. Målet just nu är isådana fall Malaysia och jag ska ävenpåpeka att jag faktiskt kan betala resan själv. Något måste jag ju ändå lägga mina pengra på.
15 Januari 2009  | Länk | Dear dear diary, I wanna tell my secrets | 0 kommentar
100

Detta är mitt 100:e inlägg på den här bloggen. Jag ville egentligen fylla det med ord och meningar fyllda utav meningsfulla budskap, men jag kom aldrig så långt. det gör jag i och för sig aldrig, men det blev åtminstonde ord om mitt förflutna, tankar från en avlägsen då-tid och minnen utav trygghet.
Jag hittade en text på datorn, sparad på min mail och som jag inte har någotsomhelst minne utav att jag skrivit. Det är över ett år sedan, men jag kan fortfarande minnas hur det kändes, hur mitt liv var ett enda stort kaos och min vardag fylld utav ångest. Jag minns även alla nätter jag tillbringade i mitt rum, ensam och förvirrad, önskandes att jag egentligen var någonannanstans.

Precis som så många nätter innan kan jag inte somna, alla minnen från förr kommer smygande när mörkret faller. Det är då jag sätter mig vid fönstret med vinklade persienner och ser ner på stadens nattliv. Och det är då jag tänker tillbaka och minns allt som jag under dagarna förträngt, allt som jag inte kan förstå, men som jag önskar att jag kunde förstå.Egentligen förstår jag inte heller varför jag sitter och skriver det här, jag menar, ingen med förståndet i behåll skulle nog någonsin kunna tänka sig att läsa detta. För någonting som folk bör lära sig är att ingen vill läsa om någonting som redan hänt många andra, man måste utmärka sig, vara annorlunda - speciell.Men i och för sig så är detta ingenting som allmänheten kommer att få läsa, detta är bara jag, en natt som så många andra nätter. En enstaka bil åker förbi utan för förnstret ibland

Texten blev aldrig avslutad, säkerligen för att jag, utav kylan, tvingades in i mitt rum igen. Nätterna var alldeles för långa, medans dagarna aldrig kom. Ibland kan jag faktiskt komma på mig själv med att sakna den tiden, då jag strövade omkring på Katrineholms gator mitt i natten, helt ensam med en trygghetsmur, fylld utav musik, omkring mig.
13 Januari 2009  | Länk | Dear dear diary, I wanna tell my secrets | 0 kommentar
Dear dear diary

Det händer alldeles för myket just nu. För några timmar sedan kom personalen in i köket och berättade att det är möjligt att en tjej från den andra avdelningen smittat en utav mina tjejer med hepatit c, genom att de två blev "blods systrar" för några dagar sedan då de bestämde sig för att blanda blod. Hepatit-tjejen är, enligt personalen, väl medveten om att hon har hepatit och att det även är smittsamt. Trots det så valde hon att säga att hon inte har några sjukdomar alls, när väl den utsatta tjejen frågade innan de blandade blod.
Jag kan inte förneka att jag är arg, inte heller att jag väldigt gärna skulle vilja banka lite vett i skallen på hepatit-tjejen.
Men det ska jag inte.
Istället ska jag ställa upp som moralisktstöd och kärleksmur åt den utsatta tjejen.
11 Januari 2009  | Länk | Dear dear diary, I wanna tell my secrets | 3 kommentarer
Dear dear diary

Jag fortsätter fundera och planera i mitt huvud, någonstans i detta kaos måste jag ha en plan. En förberedelse inför framtiden och en lösning i nuet.
Det finns planer om att söka jobb, möjligtvis som lärare eller egentligen vilket jävla jobb som helst.
Men jag är fortfarande enbart 18 år, även om jag faktiskt blir 19 i år, med ett psyke som i perioder fortfarande, till viss del, är ostabilt. Ingen utbildning om man inte räknar mina ruskigt omåttliga högstadiebetyg plus ett fåtal färdia kurser ifrån gymnasiet.
Börja plugga igen?
Sure, men problemet ligger fortfarade i att soc inte vill betala för mig, ett jobb skulle kunna funka just genom den delen, men utan ordentlig utbildning så står jag fortfarande utan en egentlig grund att kunna söka arbete på.
Nåväl, jag lär komma på någon lösning.
I värsta fall får jag väl börja gå på gatan.
10 Januari 2009  | Länk | Dear dear diary, I wanna tell my secrets | 0 kommentar
Superheroes is not comming home

Jag balanserar för full fart neråt igen.
Klivet vill inte ha mig.
Soc vill inte ha mig där.
Soc vill inte betala lägenhet åt mig, utan vill istället att jag ska betala det själv.
Klivet vill inte betala för mig om jag mot förmodan skulle flytta in där heller, anledningen är att de, precis som soc, anser att jag ska betala mitt boende själv.
Jag har skurit mig för första gången på jag-vet-inte-hur-länge.
Jag vill ingenting annat än att bli redlöst berusa och flyktigt glömma bort misären i världen.
Jag vill även till Katrineholm, använda min tid till eviga hata-soc-samtal hop med Mini-Mamma, möjligtvis hitta på mängder utav bus ihop med min kinestjej och enbart leva det vackra vänskapsruset.
Superheroes is not comming home.
Jag antar att jag blir kvar här ett tag om jag inte väljer att hoppa på impulsen om att försvinna iväg, långt bort härifrån, där ingen ständigt påminner mig om mina psykiska och fysiska problem.
9 Januari 2009  | Länk | Dear dear diary, I wanna tell my secrets | 0 kommentar
Dear dear diary

Jag är fortfarande sjuk, eller rättare sagt - jag har blivit ännu sjukare. Hade feber tidigare och hatar förtillfället personalen med deras du-måste-städa-mani och deras dåliga respekt för andras mående.
Jag är sjuk, jag mår alltså inte bra. Jag har/har haft feber, jag är alltså inte pigg = jag är inte direkt sugen på att städa mitt rum.
Förstått?
Håll käfften då.
8 Januari 2009  | Länk | Dear dear diary, I wanna tell my secrets | 0 kommentar
Dännis Räddar Världen

Idag intruducerade jag Älvgården för min Dännis Räddar Världen-burk, där jag lägger alla mina småpengar (utom 50-öringar) som tillslut ska gå till välgörenhet. För varje gång som bruken är fylld så ska jag byta organisation och först ut blir HOPP(http://www.hopp.org).
Idag har jag även pratat med min psykolog för första gången i historien, typ. det började med att jag försökte pressa ur henne vilken diagnos hon troligtvis tänker sätta på mig (om hon vill sätta någon, men det verkar som det), men slutade med att vi diskuterade flytten, medicinerna och min rastlöshet.
Och om 15 dagar kommer soc.
Jag vill ha ett flyttdatum
nu, tack.
7 Januari 2009  | Länk | Dear dear diary, I wanna tell my secrets | 0 kommentar
Dear dear diary

Fick äntligen mina akter från socialtjänsten. Väldigt intressant läsning, fick veta att min moder tidigare uttryckt att jag både lider utav HPD och Asberger, läste om hur hon hotat socialtjänsten och Klivet att hon skulle "hämta hem mig" om hon inte fick som hon ville. Och någonstans in i det hela ville hon få omvärlden att förstå hur sjuk jag är, och hur mycket vård jag behöver och hur missförstådd hon är.
Än en gång tackar jag min moder för hennes finkänslighet och omtanke, för hennes dramatiska beteende och hennes lögner.
Jag tackar även än en gång för att jag inte bor hemma längre.
För trots allt så var jag aldrig det enda problemet i våran familj.
5 Januari 2009  | Länk | Dear dear diary, I wanna tell my secrets | 1 kommentar
Happy new year

Det är nytt år nu, 2009. Ett helt nytt år fullt utav nya möjligheter och beslut, nya vägar att utforska och vänner att finna. Jag är lycklig just nu, ihop med de människorna jag älskar mest finns inga som helst hinder i livet. Jag är förväntansfull och längtar tills den dagen jag äntligen får flytta tillbaka hit.
Gårdagen var även otroligt bra, lite förfest ihop med Mini-Mamma Linda och KimmyKatt innan vi övergav hennes lägenhet för att vandra vidare till Rodi. Jag fick kramas ordentligt med David för engångs skull, jag fick träffa min Winny en snabbis innan vi bestämde att vi skulle träffas idag, vilket jag försköt tills imorgon istället. Jag var nykter när jag kom till Linda och sov ut ordentligt för en gångs skull.
Jag är glad just nu.
Lycklig
och förväntansfull
1 Januari 2009  | Länk | Dear dear diary, I wanna tell my secrets | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Dännis Hermansson                                             Skaffa en gratis hemsida