Dännis Hermansson

Superhero comming home

Startsidan	\|	Blogg	\|	Fotoalbum	\|	Vänner	\|	Gästbok
Debatt	\|	Topplistor	\|	Om mig	\|	Logga in

Må

Lö

Sö

Oktober (2019)

Dear, dear diary...

Halvkaos i min kropp och själ i helgen. Efter att ha blivit nekad mina nattmediciner i fredags, efter att ha erkänt att jag druckit en klunk alkohol, så blev jag uppfylld utav ett hämndlystet begär. Min kreativitet satte igång så en halv natt senare satt jag med en vetskap om att jag faktiskt skulle kunna Lex Maria anmäla mitt behandlingshem till Socialstyrelsen. Det är nästan synd att jag inte är lika kreativ hela tiden, jag skulle nämligen kunna göra storartade saker, men då skulle jag även tvingas vara på dåligt humör hela tiden, eftersom det enbart är då jag är så kreativ.
Jag har även beslutat att jag ska lägga ner 30 000 kronor på att införskaffa möbler och annan inredning till min lägenhet som jag ska få nästa år. Jag ska även slänga 95% utav allting som jag äger just nu.
Det finns även funderingar om att släppa taget om min nicegril-attityd och än en gång gå tillbaka till min mindre trevliga men dessto busigare sida.

30 November 2008 | Länk | Dear dear diary, I wanna tell my secrets | 0 kommentar

God jul

Om en månad är det julafton, en underbar familjehögtid för alla kärleksfulla familjer då de har en alldeles underbar dag tillsammans. Istället får vi resterande sitta själva i vår äckliga ensamhet och ständigt påminnas om hur bra alla dessa underbara familjer har det på sin alldeles underbara dag.
Eller ja, andra gör som jag och tillbringar istället den tiden på mitt behandlingshem ihop med personalen och troligtvis en annan boende.
Kul jul.
Alltid.

25 November 2008 | Länk | Dear dear diary, I wanna tell my secrets | 2 kommentarer

Berny Blue <//3

Jag var tvungen att läsa Bernys blogg, när Agnes berättade att hon nu gått ut och, berättat på helgon, att hon blev misshandlad utav sin dåvarande pojkvän, Jonas, i fem års tid. Anledningen var mest nyfikenhet, som för de flesta andra bloggläsare, men även för att även själv få se att hon väljer att förstöra en annan människas liv genom att offentliggöra sitt lidande.
Jag kan faktiskt inte se det som mindre patetiskt än Linda Rosings ständiga försök att få vara nämnd i artikel i aftonbladet.
Under den senaste tide har hon inte gjort annat än att upprepade gånger hävda att hon hade bra anledningar till varför det tog slut mellan henne och Jonas.
Nu hänvisar hon mer på att vi ska fortsätta att läsa hennes blogg iväntan på att, mer ingående, få höra detaljer om hennes tragiska liv.
Ärligt talat, så skäms jag faktiskt över att det finns sådana människor i den här världen, som gör allting för att ständigt bli uppmärksammad utav människor. Men sen så måste ju kändisar ta till grova grejer, när deras femton minuter i rampljuset tagit slut.
Men jag vet att de gör så, att de faktiskt är så desperata att få synas, men ändå blir jag likt förbannad lika förvånad varje gång det händer.
Och att folk sedan sitter och klagar på Britney Spears tragiska liv, när hon egentligen inte gör någonting alls för att få hamna på tidningarnas första sida, medans de faktiskt finns folk som sitter och tar till alla medtoder som finns för att bli uppmärksamade och förhoppningsfullt även accepterade.
Berny Pålsson < /////////////// 3

21 November 2008 | Länk | Dear dear diary, I wanna tell my secrets | 5 kommentarer

FUCKING Dännis

Tidda fick ett samtal från sin mamma idag om att det kommit brev från skattemyndigheten till henne, hon ringde upp sin syster och bad denna läsa upp brevet för henne. Hon fick igenom sitt namnbyte och kan idag kalla och skriva under formulär med namnet Tidda.
Jag själv har även jag ansökt om att få ändra mitt namn ifrån Linda Sofia Hermansson till Dännis Liindah Sofia Hermansson, så jag ringde min moder nyss. Hon berättade att det kommit ett brev från skattemyndigheten till mig, min ansökan gick även den igenom. Nu heter jag Dännis, och jag lär minnas den här dagen med mer glädje än min befriande 18årsdag.
På något sätt känns det som om jag nu äntligen har fått min identitet bekräftad, jag har en namn som jag känner mig trygg med och som jag själv även kan reletera med.

19 November 2008 | Länk | Dear dear diary, I wanna tell my secrets | 1 kommentar

Flytten

Det svåra är väl egentligen inte att försöka överleva nuet, det svåraste är nog att inte veta hur lång tid det kommer att ta.
För varje dag känns det mer och mer som om jag glider ifrån Älvgården lite, antagligen är det mitt undermedvetna som sköter det. Samtidigt som det känns bra att ta avstånd från Älvgården känns det även så avlägset, eftersom jag ännu inte vet när jag ska flytta.
Egentligen vet jag nog ingenting.
Förutom att soc tyckte att jag hade ett bra resonemang angående flytten och framtiden. Och om jag nu får flytta så är det väldigt mycket upp till mig.
Det är mitt val och jag kommer att än en gång få klara mig på egen hand.
Som så många gånger tidigare

18 November 2008 | Länk | Dear dear diary, I wanna tell my secrets | 0 kommentar

Hemlängtan

Det verkar som att jag vunnit min kamp om att få behålla imovanen, jag förklarade för min ex-psykolog idag att om läkaren tänker sätta ut den kommer jag själv att kontakta psyk i Katrineholm för att få tillbaka den. Jag tänker faktiskt unna mig själv rätten att kunna sova normalt.
Förövrigt verkar det även som om jag kommer att få flytta tillbaka till Katrineholm igen, soc var tydligen helt på mina planer. Det känns bra, som om jag äntligen blev tagen på allvar.
Och nu ska jag hem igen.
På riktigt.
Trots att jag hör på min moders röst att hon egentligen inte alls vill att jag kommer tillbaka, hon försöker nästintill övertala mig att stanna här. För om jag flyttar så kommer jag inte att kunna flytta tillbaka hit igen, men det är väl egentligen inte meningen heller?
Jag strävar inte efter att slussas runt bland olika behandlingshem, jag strävar efter att få hitta hem och att lyckas må bra igen.
Men enligt min mor så är det tydligen väldigt viktigt att jag inte slutar ta mina mediciner, på henne lät det mer som att jag måste äta mediciner. Men kanske är även det ett sätt för henne att skylla ifrån sina egna misstag på mitt mående och min boendesituation.
Jag tänker i vilket fall inte ge upp nu.
Jag vill som sagt komma hem.
Igen.

17 November 2008 | Länk | Dear dear diary, I wanna tell my secrets | 1 kommentar

Agnes

Min Agnes var här igår, det var skönt att kunna få prata av sig en massa. Nog för att jag kan prata med Elin, men det är verkligen någonting alldeles speciellt med Agnes.
Jag lider även utav en omåttlig rakbladslängtan förtillfället, men känner mig även omåttligt stolt som inte skurit mig på över tre veckor.

16 November 2008 | Länk | Dear dear diary, I wanna tell my secrets | 1 kommentar

Hejdå

Idag berättade jag för min kontaktperson att jag sagt upp all kontakt med min psykolog och att hon även inte är välkommen att medverka på mina nätverksmöten, och just nu känns det så jävla bra. Jag kan verkligen känna skillnaden med att vara omyndig och myndig, hur mycket lättare det är att få sin vilja igenom och att själv kunna besluta viktiga saker som rör mitt liv.
Jag är inte längre ett barn, utan ses som en vuxen person som faktiskt har rätt att bestämma om sitt egna liv.
Hejdå alla psykologer som trivs med att prata över mitt huvud.
Hejdå mamma, du kan inte längre bestämma över mig.
Hejdå BUP i Katrineholm och Linköping.
Hejdå, jag är vuxen nu.

14 November 2008 | Länk | Dear dear diary, I wanna tell my secrets | 1 kommentar

Överdos

En tjej här skickade in mig till akuten igår för överdosering. Det känns faktiskt fortfarande rätt overkligt, med tanke på att det aldrig var min mening att försöka ta mitt liv, jag ville bara få sova.
Hursomhelst så började det självklart med ett läkarsamtal där läkaren självfallet ska börja pilla med mina mediciner, där även psykologen tar över och agerar som om jag själv inte har någon egen åsikt om saker och ting. Jag ska tydligen sluta med imovanen nu, de anser att det inte är rätt medicin och blablabla man får inte ta den en längre tid. Det är helt enkelt inte en medicin som man får stå på längre än 2 månader. När jag då påpekade att A fick äta den konstant i 8 månaders tid fick jag skäll och fick höra att jag aldrig, aldrig får jämföra olika patienter, A och jag har inte samma problematik. Och det kan jag faktiskt hålla med om, hon och jag har väldigt olik problematik på vissa områden, medans vi istället är skrämmande lika på andra.
Hursomhelst så anser jag fortfarande att man kan jämföra hennes och mitt fall när det gäller imovanen, då både jag och den andra tjejen tar den för sömnsvårigheter.
Däremot så verkar inte 6 års sömnproblem vara nog för att jag ska få fortsätta på imovanen, för även om jag nu räknas som myndig så kommer jag inte att bli det förrän om många år - om man ser det ur deras synvinkel.

Men eftersom jag nu är väldigt trött på att aldrig bli tagen på allvar, och trött på att min så kallade psykolog inte verkar förstå att jag inte är 13 år gammal, så skiter jag nu i allting.
Jag har berättat för min psykolog att jag inte villha någonting mer med henne att göra, att hon ska ställa in alla våra möten utan att boka nytt och slutligen
att hon kan ta sin psykologlicens och trycka upp den i arslet.
Jag vill som sagt inte längre ha någonting med henne att göra, jag bryr mig inte ens om att slutföra utredningen
jag vill åka hem
och bli lämnad ifred.
Jag vill med andra ord inte att en enda jävel ringer mig eller skickar sms till mig, eller skickar mail eller pm till mig,
jag vill helt enkelt bli lämnad i fred.

13 November 2008 | Länk | Dear dear diary, I wanna tell my secrets | 1 kommentar

Sjuk.. typ

Efter tre dagar hos Linda är jag slut i hela kroppen och själen. Det är rätt konstigt egentligen att det tar så mycket att träffa dom jag älskar, när jag annars tillbringar min tid med att sakna efter dom.
Men ihop med kärlek, cola och cigg har jag lyckats överleva dessa dagar. Linda och Natha gav mig dessutom tre stycken födelsedagspresenter som jag blev otroligt förtjust i, jag menar vem skulle inte älska att få en snygg tröja, Hello Kitty sängkläder och bokstavskex?
Jag blir iallafall det. Gjorde dessutom min krogdebut i fredags, men det var ingen större grej. Vi förfestade lite hos Linda först, sedan gick vi hem till Barbie en stund innan vi gick till krogen där Linda bjöd mig på en äcklig drink, Barbie försökte bjuda mig på något som hon lyckats få en stackars kille att betala, men eftersom jag inte var på världens partyhumör så tackade jag nej och gick senare vidare med Linda till nästa krog. Vi hann inte mer än att gå in och sätta oss ner innan vi insåg att det inte skulle bli någon direkt höjdare där, istället gick vi båda nyktra hem till henne och sov.
Nu sitter jag inte i Katrineholm längre, utan är tillbaka på Älvgården med världens jävla hosta. Jag skickar mina välsignade tankar till Linda och Natha som smittade ner mig (eller åtminstonde så misstänker jag att det var dom), men samtidigt så är det rätt skönt att vara lite sjuk. Nu slipper jag åtminstonde känna att jag är för lat för att hålla på och göra en massa saker, nu är jag istället för sjuk.

10 November 2008 | Länk | Dear dear diary, I wanna tell my secrets | 1 kommentar

MAMMA!

Jag mår illa igen, nu kan jag dock inte ens urskilja om illamåendet kommer från en dålig matdag eller utav ångestminnena från Gekås i Ullared, där människor mister allt vad vett och etikett innebär och där livet går ut på att fylla så många kundvagnar som möjligt med saker som kostar en femma mer på ica.
I vilket fall så känns det lättande att äntligen vara hemma igen, men överfulla gula gekåspåsar och en stundande hemresa imorgon gör att den lättande "hemma-känslan" försvinner i högar utav måste-göra-det-och-det-och-det och måste-låtsas-må-bra-hemma-känslor.
Ibland önskar jag att jag än en gång vore fem år och tvingas smyghoppa i mammas säng när hon inte såg.
Vad vore egentligen livet utan alla dessa saknade minnen.

6 November 2008 | Länk | Dear dear diary, I wanna tell my secrets | 0 kommentar

Glöm bort att du föddes

Hela världen är fylld utav hat och ångestl, i ett sista försök att fly från verkligheten kryper jag in till mp3spelarens ljuvliga värld.
Ett ångestfyllt, tre dagar långt helvete i Ullared, jag mindes knappt ens att det var min födelsedag, men det gjorde knappt någon annan heller.
Utan rakblad i 14 dagar, jag önskar mig smärtan mer än någonsin innan. Jag saknar det trygga rakbladslugnet och vetskapen om att det är min enda vän.
Livet vänder på en dag eller två, men jag kan fortfarande stoltsera med vetskapen om mina två rakbladsfria evighetsveckor.
Man vet ju aldrig, kanske är det imorgon jag finner vägen till himlen.

6 November 2008 | Länk | Dear dear diary, I wanna tell my secrets | 0 kommentar

Framtidsplaner

Det känns som att jag för första gången på lång tid har lyckats skaffa mig en framtidsplan som är rimligt.
Jag vill flytta tillbaka till min hemstad Katrineholm, jag vill börja skolan igen, jag vill behålla mina nuvarande mediciner och jag vill skaffa mig ett par illrar.
Förhoppningsvis så ringer soc mig imorgon som de har lovat, förhoppningsvis så kan vi ordna ett möte den tionde, så att jag kan berätta om min idé och försöka ordna så att jag kanske kan flytta tillbaka igen till början utav nästa år.
Jagönskaridagattjagvorenågonannanstans.

2 November 2008 | Länk | Dear dear diary, I wanna tell my secrets | 2 kommentarer

hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel

Skaffa en gratis hemsida