Superhero comming home
Startsidan Blogg Fotoalbum Vänner Gästbok
Debatt Topplistor Om mig Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Oktober (2019)
>>


Dear dear diary

Jag har äntligen fått min lägenhet, eller än och än jag får inte nycklarna förrän i mitten utav mars och tre dagar senare så får jag flytta in.
jag är lycklig
förstunden
24 Februari 2009  | Länk | Dear dear diary, I wanna tell my secrets | 10 kommentarer
120

Jag är aningen rastlös, väntar förtvivlat på att personalen ska komma så att vi kan åka och handla. Måste hela tiden ha någonting att göra, måste få mig trött. Måste göra allting på samma gång. Måste så jävla mycket hela tiden.
Imorgon får jag åtminstonde göra någonting. Ska få pussa på min W, ska ha långa meningslösa samtal med min kp i bilen ner till min W, ska ha möte med skolan, möte med hyresvärden, fika med mamma, ännu fler långa meingslösa samtal i bilen upp till Älvgården. Jag ska ladda min kamera och ta många fina bilder, som jag sedan kan skriva ut och rama in och ha på väggen i den lägenhet som jag ska ha.
Ibland kan livet vara så förtvivlat kreativt.
23 Februari 2009  | Länk | Dear dear diary, I wanna tell my secrets | 1 kommentar
119

Jag vet inte riktigt varför, men just nu är ingenting längre okej. Jag söker tröst genom att försvinna in i migsjälv igen, långt bort ifrån allting annat.
Jag spelar hela tiden, låtsas att jag faktiskt mår bra, ihopp om att jag tillslut lyckas lura migsjälv.
Jag är slut
22 Februari 2009  | Länk | Dear dear diary, I wanna tell my secrets | 0 kommentar
Dear dear diary

Tre cigg och tjugofem minuter senare, mina ögon är svullna efter samtalet med mamma. Jag hatar att prata med henne! Jag hatar hennes sätt att tala med mig, hur hon får mig att känna mig som ett barn igen. Jag hatar att pappa och farmor måste vara sådana frånstötande bitchar, och får mig att gråta gång på gång.
Jag har ont i fötterna och förbannar att jag var tvungen att köpa nya högklackade skor igår, förbannar även att jag är så envis och haft på mig dom sedan igår bara för att jag ska hinna gå in dom tills nästa vecka.
Mamma: Men då lägger vi väl dom bakom oss och går vidare, mer än så är det inte.
Sluta få allting att låta så jävla lätt när det egentligen är som svårast.

Jag hatar hur jag själv kan komma på migsjälv med att vara lik dig, vi tänker likadant när det gäller att lirka ur människor hemligheter och vi använder det oftast emot varandra.
Jag hatar dig.
Jag hatar hatar hatar dig!
Jag kan inte släppa att jag faktiskt älskar dig, mamma.
17 Februari 2009  | Länk | Dear dear diary, I wanna tell my secrets | 1 kommentar
Dear dear diary

Det var i hjärtat allting började, en oändlig historia om hur ångesten blev för stark, om sveken och om tårarna, kärleken till smärtan och en längtan efter trygghet.
Idag trycker dom i mig mediciner, piller efter piller, tills smärtan försvinner. Till den stund då jag förlorat kontrollen om migsjälv.
Jag räknar dagarna nu, tills jag äntligen får träffa hyresvärden.
15 Februari 2009  | Länk | Dear dear diary, I wanna tell my secrets | 2 kommentarer
Jag längtade aldrig hem igen

Tiden går fort, den flyger förbi och lämnar tydliga spår.
Jag saknar de dagarna då jag varje morgon tvingades springa iväg till bussen, uppför en isig uppförsbacke och ändå ut till stora vägen. Jag saknar att sitta på bussen varje morgon, och varje eftermiddag, och prata med M. Diskutera livet, utseende, sex och människor. Jag saknar att ha en mamma som lagar middag åt mig, trots att jag oftast åt min middag framför tv:n istället för köksbordet.
Jag saknar att ha en mamma i rummet intill, en person som man kunde krypa ner hos efter att man vaknat utav en mardröm.
Efter alla dessa år hemifrån så har jag sakta men säkert blivit en ny människa. Mitt liv går inte längre ut på att hitta på finurliga gömstället åt mina rakblad, jag har inte längre en storebror att slåss med, heller inte en älskvärd liten vovve som pussar bort mina tårar.
Jag längtade egentligen aldrig hem på riktigt, jag var upptagen med att försöka överleva varje dag, varje natt - varje sekund.
Det är inte förrän nu som jag verkligen inser vad jag förlorat, hur många år utav mitt liv som försvunit och hur jag nu står som en vuxen människa - på egna ben.
Min mamma kommer aldrig mer att vara en riktig mamma för mig, min mamma försvann nämligen för flera år sedan. Hon dog i mitt kaos, framför mina ögon, och lämnade kvar ett skal utav sig själv. Aldrig kommer jag att kunna förlåta min mor för allting som hon gjort för mig, alla lögner och svek, men hon kommer alltid att vara min mamma. Min nya mamma.
12 Februari 2009  | Länk | Dear dear diary, I wanna tell my secrets | 1 kommentar
I en annan del utav hjärtat

Precis som många andra inlägg så är detta ett väldigt meningslöst inlägg, ett sådant som jag egentligen inte har ett behov utav att skriva om, men som jag ändå väljer att skriva om.
Jag borde antagligen börja med att jag är en såkallad "emo". En tjej som skär sig i armarna och sedan går omkring i kortärmat. Attentionwhore är ett annat ord som används väldigt ofta om mig. För alla antar att jag har ett stort behov utav att bli bekräftad, uppmärksammad.
Men är det egentligen så att jag bara behöver bekräftelsen? Kan det inte vara så att jag faktiskt känner ett behov utav att skära i min egna kropp, byta ut den psykiska smärtan mot den fysiska?
Jag säker inte efter uppmärksamhet, jag blir tillräckligt uppmärksammad för den jag är istället för vad jag gör. Jag började heller inte skära mig i armarna för att det blev "mode". Första gången var ironiskt nog på en skärtorsdag, jag var elva år och konstant deprimerad, utan en uppenbar orsak. Minaföräldrar hade inte skiljt sig, ingen hade dött och livet var precis som vanligt. Utan en uppenbar orsak till att må dåligt så blir man ofta misstrodd. Jag sökte efter trygghet, jag fann min trygghet - i den fysiska smärtan.
I flera år pendlade jag mellan att bära kortärmat eller ständigt långärmat. Idag har jag vunnit tillräckligt myycket självförtroende för att kunna bära kortärmat offentligt. Mina ärr på mina armar kommer alltid att finnas där. Alla människor har ärr och så länge man låter det vara just ärr så kommer det aldrig att spela någon roll hurvida de är självförvållade eller inte.
Jag bryr mig inte längre, jag försöker bara ge människor en chans att förstå mig. Såsom jag förstår mig själv.
11 Februari 2009  | Länk | Dear dear diary, I wanna tell my secrets | 4 kommentarer
Delar utav mitt hjärta

Jag har fastnat igen, viktkaoset förstör mig bit för bit. Jag analyserar ständigt hur mycket andra människor äter, med elaka kommentarer på tungan. Jag avskyr att se allt fett som går in i mig, som sätter sig på min kropp. Lika mycket hatar jag att se andra trycka i sig fett, för deras fett kanske även sätter sig på min kropp.
Hoppar över hungern så ofta som det går, häller istället i mig en liter vatten trots att jag vet att jag då kommer att få springa fram och tillbaka från toaletten resten utav kvällen.
Ingenting slår mig nu, ingenting utom allt jävla fett som finns överallt. Runt mig, på mig, i mig.
10 Februari 2009  | Länk | Dear dear diary, I wanna tell my secrets | 0 kommentar
Burn a hole in my finger ´til I find myself

Jag är sjuk och irriterad, jag står inte ut med alla dessa ljud. Folk som rör på sig, folk som pratar, skrattar eller överhuvudtaget rör vid någonting.
Igår hatade jag världen, personalen och Älvgården.
Idag hatar jag min egna existens.
Idag vore även en sådan dag som skulle kunna sluta med att jag sitter i en blodpöl på golvet och undrar varför jag är här överhuvudtaget. Hela världen var så mycket lättare igår.


Burn a hole in my finger ´til I find myself.

Åh, det har fastnat i mitt huvud
8 Februari 2009  | Länk | Dear dear diary, I wanna tell my secrets | 4 kommentarer
Dear dear diary

Mitt imunförsvar verkar ha tagit semester, så jag har än en gång lyckats bli sjuk. Med feber, förkylning och hosta är det inte det lättaste att känna sig snyggast istan, eller piggast heller för den delen.
Jag väntar förtvivlat på att få flytta, samtidigt som jag oroas över om jag överhuvudtaget kommer att klara av att bo själv. Jag är rädd för att misslyckas, men nästan ännu räddare för att överhuvudtaget försöka att lyckas.
6 Februari 2009  | Länk | Dear dear diary, I wanna tell my secrets | 1 kommentar
Dear dear diary

Det sket sig med lägenheten, eftersom hyresvärden vägrar att hyra ut den omöblerad. Fick däremot ett nytt erbjudande idag, som jag faktiskt tackade ja till direkt. Det är en ett med kök på trädgårdsgatan och om hyresvärden vill ha mig så verkar det som att jag kan flytta in redan i mitten på mars. Det enda negativa som jag egentligen ser är väl antagligen att det kommer att bli rätt långt till skolan och jag kommer att bo längre ifrån min kinestjej.

Vikt; 60 i guess
11 kilo kvar
3 Februari 2009  | Länk | Dear dear diary, I wanna tell my secrets | 1 kommentar
110

Jag kanske har fått en lägenhet nu, eftersom jag inte orkar offentliggöra det genom bilddagboken så väljer jag att låta min blogg göra det biten. Fast w fick självfallet veta det innan, på msn, men sen så är hon ju ändå mitt hjärta.

Vikt; 60.2 kilo
11.2 kilo kvar
2 Februari 2009  | Länk | Dear dear diary, I wanna tell my secrets | 2 kommentarer
109

Nu är det liv i stugan, jävligt mycket liv. Nu tackar jag min lyckliga stjärna att det var idag som jag införskaffade hörselskydd, mitt huvud klarar inte riktigt av det här.
En tjej fick in medicin försent, och det blev ett jävla liv. Just nu nu nu nu nu vill jag ha min lägenhet, just nu vill jag slippa alla tjat, alla skrik och allas ångest. Jag är inte gjord för att delas med andra, mitt ego behöver mer utrymme än vad som finns.
I en sekund trodde jag att jag kunde hantera situationen, men plötsligt så raserades min värld.
1 Februari 2009  | Länk | Dear dear diary, I wanna tell my secrets | 0 kommentar
Besatt

Jag har blivit besatt, knasigt ultrabesatt utav min vikt. Jag vägde mig idag, för första gången på många månader och jag insåg att jag väger mer nu än jag någonsin gjort i hela mitt liv. det krossade mitt hjärta att se siffrorna på vågen, att se att jag har 13 kilo extra fett på min kropp.
Just nu känner jag mig äcklig. Och tjock.
Och nu kommer jag skita i om jag får en lägenhet eller inte, jag bryr mig inte om jag flyttar eller om jag tvingas stanna kvar här, min totala koncentration ligger på vikten och jag ska banne mig bli av med allt öveflödigt fett snabbare än.. någonting.
Jag bryr mig inte om att detta nog blir det mest onödiga inlägg som jag någonsin skrivit, för nu öppnas en dörr till mitt hjärta.
Jag har skrivit en lapp i mitt rum nu, där jag ska skriva in datum, tidpunkt och vikt. Det är ett sätt som faktiskt fungerar, eftersom man hela tiden blir påmind om att man har ett mål.
Jag har ett mål, det är mer än vad många andra människor har.
1 Februari 2009  | Länk | Dear dear diary, I wanna tell my secrets | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Dännis Hermansson                                             Skaffa en gratis hemsida