|
|
|
|
|
Må
|
Ti
|
On
|
To
|
Fr
|
Lö
|
Sö
|
| | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | |
| |
Juli (2019) |
|
|
|
|
| (2) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (2) |
|
| (4) |
|
| (2) |
|
| (4) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (6) |
|
| (2) |
|
| (2) |
|
| (3) |
|
| (4) |
|
| (5) |
|
| (2) |
|
| (5) |
|
| (10) |
|
| (4) |
|
| (5) |
|
| (12) |
|
| (9) |
|
| (13) |
|
| (18) |
|
| (23) |
|
| (13) |
|
| (17) |
|
| (8) |
|
| (13) |
|
| (7) |
|
| (14) |
|
| (15) |
|
| (11) |
|
| (13) |
|
| (19) |
|
| (21) |
|
| (20) |
|
| (8) |
|
|
|
| (2) |
|
| (3) |
|
| (309) |
|
| (3) |
|
| (3) |
|
| (4) |
|
| (2) |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| Inlägg: 326 |
| Kommentarer: 281 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
 |
Emo, emo, emo in my heart
Jag känner det extrema behovet utav att skada mig själv, jag vill sköra mig och känna befrielse lugnet sippra in i min kropp i samma takt som blodet rinner ut. Det låter sjuk och sjuk är precis vad det är. Det är sjuk att jag överhuvudtaget vill skära i min egna kropp, men samtidigt så har jag svårt att tänka mig ett liv utan det. Det har trots allt varit en såpass stor del utav mitt liv i många år. Det är mitt sätt att hantera saker och ting som jag inte vet hur jag ska hantera, det är min lugnande drog, mitt sömnpiller, min bestraffningsmedtod och mitt hopp när hela världen står i kaos.
Det är sjuk.
Jag är sjuk.
Jag vet.
End of story
|
|
30 Juli 2008
| Länk
| Dear dear diary, I wanna tell my secrets
| 1 kommentar
|
 |
|
|
Ta mig loss från mitt spindelnät
De dåliga dagarna blir allt fler i samma takt som de bra stunderna försvinner. Jag isolerar mig inuti ett hus utav glas och kastar du en sten på mig så faller hela jag sönder i bitar.
Dagarna tillbringar jag i mina egna tankar under sommarskolan, senare isoloerar jag mina tankar från mig själv genom tv:n och böckerna.
Det är dagar som den här som jag inte önskar mig annat än för att för en gångs skull vara liten, och krypa in brevid mamma när hon sover. Lyssna på hennes andetag och veta att jag är fullständigt trygg.
Men jag är inte en liten flicka längre, jag passerar snart min 18 årsdag och räknas nu som en ungdom/ ung vuxen. Nu finns inte mammas famn kvar att krypa upp i, nu finns inget täcka att gömma sig under. Nu är det dags för mig att konfrontera min rädlsa och på egna benm stå emot den.
Eller det är väl egentligen så jag borde göra, men istället väljer jag den lättare vägen att helt enkelt isoloera mig själv socialt. Jag pratar knappt eller överhuvudtaget umgås med någon. Jag känner mig tillfreds med att vara fast igen, konstigt nog. För bara någon dag sedan fruktade jag ensamheten samtidigt som jag törstade efter den, som en stor konflikt inuti mig själv. Tydligen så vann ensamhets begäret och ensam sitter jag nu igen, som vanligt. På en tidpunkt då jag egentligen borde sova.
Jag har fastnat i mitt egna spindelnät och kan inte komma loss
|
|
30 Juli 2008
| Länk
| Dear dear diary, I wanna tell my secrets
| 0 kommentar
|
|
|
|
Super size me
Min KP här på Älvgården påpekade idag att hon märkt att jag inte ätit någonting under de här 2 dagarna hon jobbat, hon påpekade även att hon minns att jag heller inte åt någonting förra gången hon jobbade och kom även med frågan om det stämmer att jag inte äter eller om det enbart är någonting hon själv fått för sig.
Men så är inte fallet, hon har rätt i att jag inte äter och det medgav jag själv, men att denna gången är det inte medvetet utan en konstig biverkning utav min medicin. Jag påpekade även att det är någonting som jag själv stör mig på.
Fast det är inte helt sant.
Lite glad är jag faktiskt över att jag inte känner något behov utav att äta. Och ibland så kurrar min mage och jag kan känna att jag nästan är sugen på att äta någonting, men självmant tvingar bort den impulsen och går och tar ett glas vatten istället.
Egentligen så borde jag kanske prata med min psykolog om min syn på min kropp och min vikt, samtidigt som jag frågar mig själv hur de inte kan veta om det? I två års tid bodde jag på Klivet, i två års tid såg de själva att jag inte åt som jag borde och erkände själv för personalen där att jag faktiskt har en målvikt på 37 kilo som jag strävar efter. Jag upptäckte av en slump att de bokförde hur jag åt, de hade åtskilliga samtal med mig om min syn på mig själv och min vikt. Min kurator å andra sidan verkade inte tycka att det var mitt största problem och sköt det problemet in i skuggan.
De frågade inte ens hur, vart eller när det började
|
|
29 Juli 2008
| Länk
| Dear dear diary, I wanna tell my secrets
| 0 kommentar
|
|
|
|
Låt mig ta dig till min drömvärld och visa dig vad sann lycka egentligen är
Idag är en dålig dag, en dag där jag helst skulle vilja skjuta ner alla människor som försöker prata med mig. Jag känner ett enormt behov utav ensamhet och längtar efter att stänga in mig i en värld full utav böcker och min egna fantasi.
Böckerna har utgjort ett sådant stort uttrymme i mitt liv de senaste åren, speciellt de sista åren när jag bodde hemma. I böckerna finner jag ett lugn som jag annars aldrig känner, total tillfredsställelse och harmoni. Med böckerna bygger jag upp ett helt nytt liv inuti mitt huvud, en plats som jag vet att jag aldrig kommer att besöka.
Min längtan efter denna plats lär aldrig upphöra, men hur givande är det egentligen att längta efter någonting som man redan nu vet att man aldrig kommer få?
|
|
27 Juli 2008
| Länk
| Dear dear diary, I wanna tell my secrets
| 0 kommentar
|
|
|
|
Life as a bitch
Jag är en bitch igen, som Linda kallar det.
Begäret utav ensamhet, sökandes efter sällskap, ångest och depression DET är att vara en bitch.
Jag drar mig tillbaka, jag stör mig på andra människors existens samtidigt som jag själv törstar slaviskt efter en närhet från någon som kan älska mig.
Älska mig för den jag är, för hur jag är, för det jag gör och för det jag gått igenom.
Det är inte många som skulle kunna göra det, väldigt få skulle jag tillochmed kunna skriva. Jag är medveten om vilken krävande människa jag är, medveten om hur fel jag är i andras ögon, likt medveten om att jag egentligen ska vara lika accepterad som alla andra.
Men det vet jag själv om att jag inte är. Jag är udda, onormal och konstig.
PTSD, svår ångest och depression säger dom.
Jag vet, jag vet att det är det som är mitt problem. Jag vet även att det är någonting som jag själv måste ta mig igenom, men sanningen är den att jag är rädd. Jag är rädd för att lämna mitt liv, rädd för att lämna den trygghet jag lever i, om man nu kan kalla ångest, rakblad, självsvält och självförnedring för trygghet. Men det är vad det är för mig, det är en del utav mitt liv och har varit det för så många år. Jag är fast i mitt dåliga sätt att leva utan en vilja eller ork att ens försöka ta mig ur det.
För en del utav mig skriker efter ett liv bortom allt det här, bort från behandlingshem och fosterfamiljer, bort från rakblad och mediciner, bort till en plats där jag slipper andas in ångestbesmittad luft.
Jag vill helt enkelt inte vara en bitch längre
|
|
27 Juli 2008
| Länk
| Dear dear diary, I wanna tell my secrets
| 0 kommentar
|
|
|
|
Skvätt blod på väggarna så kanske du syns igen
Jag hoppar och jag skriker - inombords.
Se mig, se mig, se mig
Varför ser de inte mig? Varför ser de aldrig mig?
Min kontaktperson har medgett att jag blir förbisedd, för de som skriker högst och mest får uppmärksamhet först.
Men jag är inte så, jag har heller aldrig varit så, jag hoppas heller aldrig på att bli så. Men är det det som behövs för att jag ska ses?
Ska jag tvingas skrika personalen i ansiket, kasta glas i golvet och skvätta blod på väggarna för att jag sluta vara osynlig i deras ögon?
Om så är fallet, är världen mer tragisk än jag någonsin kunnat förutspå
|
|
26 Juli 2008
| Länk
| Dear dear diary, I wanna tell my secrets
| 0 kommentar
|
|
|
|
Under ytan är jag fri
Agnes tycker att jag verkar mycket gladare och piggare idag än tidigare. Kanske är det medicinens bieffekter som börjar släppa eller så är det för att den efterlängtade hemresan till min Winny närmare sig. Jag vet inte just nu, allt jag vet är att det kommer att bli sämre ikväll. Jag mår helt enkelt sämre på kvällarna och nätterna.
Men det är absolut ingenting jag känner för att tänka på nu, inte efter en sådan trevlig dag som det varit idag. Sol och bad vid havet.
Och som jag älskar att simma, helt under vatten där det känns som att alla problem, all ångest och alla mediciner stannar kvar över ytan.
Är det så det känns att vara fullkomligt fri?
Jag önskar att jag kunde simma bort allting dåligt som händer i världen, samtidigt som jag önskar att allt dåligt stannar kvar. För trots allt är det enbart i de hemska stunderna som jag fullkomligt kan känna att jag faktiskt lever.
|
|
26 Juli 2008
| Länk
| Dear dear diary, I wanna tell my secrets
| 0 kommentar
|
|
|
|
Superhero comming home
Superhero comming home.
Ja, en dag kommer jag hem igen. Men tills dess har jag tagit mig tid att själv finna och bygga upp ett hem att faktiskt komma hem till.
Alla har ju sagt inte den bekvämligheten att i hela sitt liv ha ett hem att komma till, en plats där trygghet är en självklarhet.
Ja, innan Superhjälten lyckas ta sig hem ska hon lyckas att bygga ett.
Wish me good luck
|
|
26 Juli 2008
| Länk
| Dear dear diary, I wanna tell my secrets
| 0 kommentar
|
|
|
