Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok
Debatt Topplistor Om mig Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Januari (2019)
>>


Att vara minst i syskonskaran är inte lätt

Det finns ett sådant syndrom som jag tror småsyskon speciellt lider av.
Då jag är minst av syskonskaran i familjen kan jag säga att jag lider av det.
Det är att se hur syskonen växer upp.
Misstagen dom gör. Man tänker, det vill man inte göra.
Eller kanske det vill jag själv också göra.

Men det värsta med det syndromet är att känna sig så mindervärdig.
Eller nej... Det är fel ord.
Det är det där man ser ens syskon bli något, man vet att man också kommer bli det men det är inte påtagligt. Det finns inte.
För även om syskonen växer upp och flyttar så är man själv alltid som man varit. Trots att inte det är fallet. Men man lever i någon svart värld.

När min syster fyllde 20 år för tre år sen och jag fyllde 17 så kändes det knappt som om jag någonsin ens skulle fylla 18.
Jag skulle förbli i det tillståndet jag var i då.
Men nu när jag själv är 20 år så är det.... Jag vet inte.
Det känns hemskt. För systern är fortfarande tre år äldre. Haha!

Men nej. Men att vara småsyskon kan kännas lite sådär...
Att man måste göra något dramatisk uppror.
Såvida inte storebrorsan redan gjort det... Har han gjort det så kan man ju inte göra det. Då får man hitta på något annat.

Det är som när jag tittar i våra babyböcker.
Min storebrors bok som föddes redan 79 är boken nästan 10 kilo tung av alla baby bilderna. Min syster som då är 85a har väl halva boken full.
Jag som kommer sist och är då 88 har två bilder i min...
En från kuvösen på BB och en ifrån mitt dop.

Så det jag egentligen vill säga är att om man då är som jag minst i skaran så vafan ska man egentligen kunna göra?
För modern har ju redan varit med om det alltihopa.
Inget känns som sitt eget. Inte kan jag komma hem och smälla i dörrar och gråta högt för att det senaste strulat visade sig vara fucked in the head på allvar. För det har ju redan min syster gjort.

Så man måste komma på något orginellt.
Men det absolut värsta med att vara minst är att storasyskonen säger att man glider fram på gräddfil för man är den gulliga minsta.

Men försök då för i helvete komma på något nytt och orginellt att chockera modern med och även det mest chockerande man kan komma på känns barnsligt!

Kom SEN och säg om det är så jävla enkelt!
Ni bara glider på automatiskt. SÅ DET SÅ!
4 Augusti 2008  | Länk | Allmänt | 0 kommentar
Augustus gav namn åt Augusti

Jag har hår i ögonen. Min lugg glider längre och längre ner.
Det är det enda håret som växer.
Det enda som märks.
Jag har alltid så svårt att bestämma mig.

Tittade i mormors garderober idag.
Var där hemma och diskade, städade så smått och bytte lakan.
Hon ligger förtillfället på sjukhus så jag ordnar smått för hemgången. Är trevligt att komma hem till en ren säng.
Men tittade igenom hennes garderober...
Och jag kunde inte låta bli och tänka den tanken.
Den som egentligen alltid finns där latent, men som bara ibland visar sig och man försöker förtränga den lika snabbt som den kom.
Men när jag stod där och tittade på hennes blusar så gick den inte att få undan.

"Tänk när hon dör..."
Jag vet att man kan överleva en bortgång. Vandrande bevis på det.
Men det är så mycket saker.
Tänk att egentligen när man dör lämnar man mest bara en massa saker efter sig. Och såklart minnen för dem som stod en närmast.
Även minnen för sådana som du inte stod nära.
Man är aldrig så populär i livet som man är när man är död.
Det är då man ska lovsjungas.

Det känns fel.
Det är när man har någon nära sig som man ska visa allt som man önskar man kunde visa och berätta för den här personen när den väl är borta.
Men det är svårt.
Vem orkar vara så ärlig? Och varför ska man tänka varje dag att nu måste vi göra denna dagen fulländad för imorgon kan vara den sista.

Dom säger att människan är den enda varelse som blivit "begåvad" nog att leva med den vetskapen om att vi ska dö.
Men jag tror inte på det. Djur flyr vid fara.
Hade dom inte vetat att dom kan/ska dö så hade dom inte vetat vad fara var.
Då hade dom inte flytt.

Det är något vi alla vet. Det är det som gör oss lika trots olikheter.
Vi ska alla dö. Och det vet vi om.
2 Augusti 2008  | Länk | Allmänt | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Veronika Lundberg                                             Skaffa en gratis hemsida