Jag minns det som det var igår... Jag satt i stugan i Rättvik (Nedansiljan BK´s tävlingar i Körhallen) tillsammans med Maria Alexandersson och hennes underbara familj. Vi hade precis ätit en pizza på eftermiddagen (okej, inte så nyttigt men åhh så gott)!! Mobilen ringde... det vände sig lite i magen när jag såg vem det var. "Movallaren Anita" stod det på displayen. Tänk... nu kanske valparna var födda?!! Jag svarade samtidigt som jag såg Marias frågande blick när min blick stelnade till.

-"Dom har kommit nu... valparna!!!"
-"åhhh!!! men..."
-"Ja, Nadine... det kom flera hanar, 4st"

Jag började nästan gråta... Min valp var född!! Min kommande stjärna och älskling var född!!

Movallarens Vic
idag fyller min lillpojke 1år

Jag bara älskar honom mer och mer för varje dag som går!! Han har introducerat mig i vallvärlden och han utvecklas nåt enormt i agilityn!!!

Första mötet... Timmy och Vic träffas på tomten för första gången en solig dag i maj 2008.

Maria Ivarsson tar en spontan (och superbra) bild på Vic under agilitytävlingarna på Gotland sommaren 2008.

Vic är hos uppfödaren Anita och vallar. Här står vi och väntar på vår tur!!

Grattis också till syrrorna Kim, Meg & Key samt brorsorna Kid, Rom & Josh!!!

Tack Anita på Movallarens för världens finaste valp!!

Igår bar det av till Linköping och deras klass 3-tävling. Jag och Maria med våra fina stora pojkar fick hoppa in i bilen runt 11.00 (skööönt) för att bege sig till tävlingen. Vi hade båda som mål att jobba offensivt och så träningslikt som möjligt. Jag kan ofta känna att jag förösker säkra på tävling, vilket jag vill komma ifrån.

Runt 14.00, efter många glada skratt och en stor flaska Loka var vi framme. Dagens första klass var hoppklass 3, en bana ritad av Roger Franksson. Banan hade många öppna ytor och flera fällor, vilket inte är det optimala för mig och Timmy. Han har nämligen en förmåga av att låsa väldigt tidigt på hinder vilket innebär att det är lätt att låsa på fel hinder när ytorna ger hög fart och fällorna lyser med sin närvaro. Med några småmissar kom vi i alla fall i mål, nöjda med loppet. Jag kände att vi hade bra kontakt och han lyssnade på mig. Tyvärr kändes det som om att jag hela tiden fick ha tummen i ögat på honom, vilket jag inte vill behöva ha hela tiden. Tiden blev katastrofal, men det berodde på en vägring som kostade massor med tid.

Agilityklassen tänker jag inte skriva så mycket om. Vi fick aldrig till det där samspelet jag söker och han såg fler fällor än någonsin. Slutade med en disk men jag kände ändå att han var pigg och fräsch i kroppen och laddad inför den kommande säsongen.

Nu längtar vi efter nästa tävling som blir Oxie. Till dess blir det massor med härlig träning, både agility och uppbyggnad. Känner att vi är på gång. Vi ska arbeta ihop oss mer och få bort ringrostigheten (hmmm... så heter det kanske inte). Det känns att man inte har tävlat på ett tag nu... Om två veckor åker jag och Maria och träningstävlar i Laxå!!

Grattis till Liza och Nana som kunde hålla nerverna i schack och fixa sista SM-pinnen!! Vi ses i Karlskrona!! (å tidigare med för den delen)

Å förresten, fel låt vann Melodifestivalen!! Säger bara... Hope and glory!! Stay the night!! En sak till... Snälla snälla (jag flyr landet) La Voix (kräkvarning)

Mina hundar håller sig i form med hjälp av Stefan Rosén och ReDog (www.redog.se)

Tillåt mig presentera den vige, snabbe, söte och oerhört busige...

Victor "sekatörraketen" Rinderud

En dag med Vic är full av överraskningar...

Dagen börjar med att han väcker en tämligen tidigt och berättar hur kissnödig han är. Man öppnar då altandörren och släpper ut honom på tomten. Då ställer han sig i position och kissar oavbrutet i flera minuter... Det är sant!!! Sedan går vi in och det är dags för frukost. Lille Vicke Vire ställer då upp sig fint och väntar på att matskålen ska entra köksgolvet. Maten hamnar i den lille border colliens mage i ett nafs. Efter det blir det ofta lite bus... Kanske måste springa och kolla om TV´n är på eller om man kanske ska lägga sig i mammas och pappas säng och skälla på sig själv i garderobsspegeln. Promenaderna när man får vara lös är urkul!! Fullt ös medvetslös!!! Under dessa stunder kan alla som ser honom förstå varför jag kallar honom "sekatörraketen". Han vill gärna leka med pinnar men det är ju ingen match att ta dem som redan ligger på marken. Därför ställer man sig i startgroparna, bestämmer vilken grankvist som är dagens offer och sedan går startskottet. Som skjuten ur en kanon är det full fart fram till en gran och samtidigt som han springer förbi den så klipper han en gren med tänderna. Jag lovar, det är inga små tunna kvistar utan riktiga grenar!!!

När det är dags för vila inne så passar han på att ta sig en tupplur i sin lilla IKEA-koja!!

Det är full fart på den lilla rackaren jämt och han ger oss ett gott skratt varenda dag. Han är en klippa att arbeta med och han sköter sig exemplariskt och har än så länge överträffat alla mina förväntningar. Han är en klippa för mig att arbeta med i fårhagen då han har en bra djurkänsla och ett inre lugn. Han har visat många goda sidor i agilityn som jag bara älskar. Vi kommer ha mycket roligt ihop, jag & Vic!!

Mina hundar håller sig i god form med hjälp av bra träning och Stefan Rosén på ReDog (www.redog.se)