|
|
|
|
|
Må
|
Ti
|
On
|
To
|
Fr
|
Lö
|
Sö
|
| | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | |
| |
Maj (2019) |
|
|
|
|
| (3) |
|
| (2) |
|
| (4) |
|
| (1) |
|
| (2) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (3) |
|
| (2) |
|
| (2) |
|
| (1) |
|
| (3) |
|
| (2) |
|
| (4) |
|
| (1) |
|
| (2) |
|
| (1) |
|
| (2) |
|
| (4) |
|
| (8) |
|
| (1) |
|
| (2) |
|
| (3) |
|
| (1) |
|
| (2) |
|
| (5) |
|
| (3) |
|
| (1) |
|
| (2) |
|
| (4) |
|
| (7) |
|
| (4) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (2) |
|
| (4) |
|
| (6) |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| Inlägg: 98 |
| Kommentarer: 17 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
 |
Bland sexskjutare, salooner och spottkoppar
”Hey, pilgrim! You forgot your pop-gun!”
Tom Doniphon (John Wayne) i The Man who shot Liberty Valance
Nu är det klassiker som gäller. Jag har kommit in i en period då jag nästan bara kollar gamla klassiker. Det blir ofta efter jag ha sett nyare filmer som varit besvikelser. Det är så mycket nu som låter bra innan men sedan bara stöps i samma gamla vanliga och förutsägbara form. Nä då återvänder jag gärna till svartvita dagar. Så just nu är det faktiskt gamla hederliga western-filmer jag ser på i första hand. Några har jag inte sett förut och andra har jag inte sett på mycket länge. Egentligen skulle jag ha väntat att skriva en blogg i detta ämne eftersom jag har några filmer att se först. Främst flera John Wayne-filmer, exempelvis The Searchers. Ja denna John Wayne som är en av de riktigt stora hjältarna i genren. Ärligt talat så är han ju inte en så jättebra skådis, men när han börjar gå sin speciella gång och prata sitt styltiga prat så hör det helt enkelt ihop med cowboy-hattar och Winchester-gevär. Min favorit-western har också Wayne i huvudrollen, Rio Bravo. En helt fantastiskt film med ett makalöst bra manus och sköna scener.
En annan stor hjälte i genren är ju givetvis Clintan. Hans spaghetti-filmer med Sergio Leone och Ennio Morricone ser jag ganska ofta. Dessa män tog verkligen western-filmerna till en ny nivå och Leones stil är oefterhärmlig (har det visat sig). Men även som alla deras filmer är sevärda och kan ses många gånger så har jag faktiskt med en av deras filmer bland mina favoriter, och det är The Good, the Bad and the Ugly. Här måste ju en annan person också nämnas och det är Lee Van Cleef. Han har inte bara ett coolt namn, han är en skön skådis också.
Jag måste också säga att jag dock håller Leones film Once upon a time in the west före alla de han gjorde med Clintan.
Den western som har överraskat mig absolut mest är faktiskt Open Range med fantastiska prestationer av regissören Costner och Robert Duvall. Den känns väldigt verklighetstrogen på ett sett jag inte riktigt har sett tidigare. Helt enkelt inte så romantiserad som är vanligt i genren. Den påminner även om en film jag såg nyss och fastnade ordentligt för The man who shot Liberty Valance, med James Stewart, ovan nämnde John Wayne och härlige Lee Marvin. Denna har också en slags realistisk ton som jag gillar.
Jag kanske inte borde ha blivit överraskad av Open Range dock eftersom en av mina absoluta favoritfilmer både i genren och totalt sett är Dances with Wolves, som även den är både av och med Kevin Costner. Han har nästan lika bra känsla som Robert Redford för att göra makalöst snygga filmer.
Andra korta notiser från min lista kan ju vara att Sam Peckinpahs The Wild Bunch såg jag faktiskt, skamligt nog, för första gången väldigt nyss. Den är ju helt fantastisk och är klockren på min lista.
Tombstone gillar jag också, och en av de stora anledningarna är ju en av de bästa rolltolkningarna någonsin, Val Kilmer som Doc Holliday
Andra filmer som är värda att nämnas är Bratpack-filmerna Young Guns nr ett och två, stjärnspäckade Silverado och givetvis Clintans övriga spaghettifilmer. En jag ofta skrattar gott åt också är The Villain med Kirk Douglas, Arnie Schwarzenegger och vår egen Ann-Margret. Även Cat Ballou med Jane Fonda och ovan nämnde Lee Marvin är väldigt kul.
Sedan för att prata lite nostalgi också...Bud Spencer och Terence Hill. Jag vet inte hur många gånger jag har sett deras filmer, både när jag var yngre och nu på äldre dar. Trinity-filmerna är ju härliga klassiker och även My name is Nobody är ju mycket bra, dock utan Spencer.
Nä nu är det dags för att kolla The Searchers och njuta. Jag menar, Natalie Wood klädd som indiantjej...det kan ju bara inte bli fel...
1 Rio Bravo
2 Dances with wolves
3 Once upon a time in the west
4 The Good the bad and the ugly
5 The wild bunch
6 Tombstone
7 The man who shot Liberty Valance
8 Open Range
9 The Unforgiven
10 Butch Cassidy and the sundance kid
|
|
11 November 2008
| Länk
| Film
| 0 kommentar
|
 |
|
|
Recension av recensenter
Nuförtiden överöses man av olika recensioner av filmer som kommer på tv, dvd eller bio. Varenda tidning med självaktning har det och även olika sorters tv-program. Och det måste ju sägas...precis som filmerna de recenserar så är det väldigt skiftande kvalité på recensenterna.
För det första måste jag säga att jag inte tycker en filmtyckare är dålig bara för att personen i fråga tycker något annat än vad jag tycker. Utan en bra recensent ska kunna redogöra för vad de tycker om filmen och varför! Kanske även jämföra med andra filmer eller kunna framföra vem som skulle kunna gilla filmen. Ett skräckexempel tycker jag var när Sara Wennerblom ledde filmkrönikan. Hon hyllade enbart smala ”kvalitets”-filmer, medan hon i många fall idiotförklarade personer som skulle gilla vissa filmer. En vanlig replik var ”det finns väl ingen som kan tycka att detta är bra?”.
I många fall tycker jag att de avslöjar för mycket av handlingen och i andra inte alls kan få fram sina åsikter utan bara uttrycker sig i klichéer vad de förväntas tycka.
Det jag läser mest är recensionerna i Aftonbladets tv-bilaga då jag denna varje vecka. Här är två bra exempel på olika sorters, så kallade, filmexperter. Den jag tycker bäst om av dem är Jens Peterson som på ett bra sätt får fram sina åsikter och även har positiva betyg på genrer som oftast automatiskt får dåliga. Så han har helt enkelt sunda och informativa åsikter oavsett vad han tycker om filmerna.
Jan-Olov Andersson har jag dock svårare för. Han känns väldigt bunden vid olika genrer och verkar ha olika betygsskalor för olika filmer. Exempelvis hade han väldigt fina saker att säga om Sagan om Ringen-inledningen The Fellowship of the Ring. Många bra skådisar, fantastiska effekter mm mm och den fick ju då det självklara betyget 3 plus av fem möjliga. Detta har jag sett varit genomgående när det gäller fantasy och sci-fi hos honom. Oavsett hur han uttrycker sig om en sådan film så blir det ganska låga betyg. Så det går inte att se vad han tycker om en film genom att läsa vad han skriver. Andra gånger har jag även sett att han har rena felaktigheter i beskrivningen av filmer. Så problemet är kanske han har svårt att uttrycka sig när det gäller så lite text som i en sådan kort recension.
Ofta känns det som recensenter har lärt sig på olika utbildningar vad man får och inte får gilla. Visst lär de sig vad som är bra och dåligt i filmskapandet, men det hade varit lite roligare med mer personlighet i texten.
En recensent jag tycker är mycket bra är Orvar Säfström som oftast får fram vad han gillar med filmerna och anledningen till hans betyg. Dock kände jag att han blev mer ”recensentig” när han gick över från ZTV till SVT. För han låg mycket närmare min smak när han var på ZTV. När han hade Filmkrönikan så var det kul och intressant att se programmet och det är ju inte konstigt att de har tappat tittare efter att han slutade.
Först tog Helena von Zweigbergk över och hon är en helt ok recensent, men herre gud, någon programledare är hon ju inte! Hon ställer inte frågor till sina gäster utan lägger fram konstiga åsikter som jag tvivlar att så många håller med om och säger att ”för så är det ju” och då får gästerna hoppa in och säga ”nej det tycker jag inte” och då säga vad de tycker. Ibland blev det väldigt pinsamt.
Sedan tog Andrea Reuter över, som jag även hon tycker är en bra recensent, tillsammans med Navid Modiri men det hela blev väldigt krystat. Det kändes som de verkligen försökte att göra något annorlunda istället för bra. Program som filmkrönikan ska inte krånglas till utan hållas enkelt. Nils-Petter Sundgren och Hans Wiklund tycker jag gjorde ett bra program med två recensenter som sitter och diskuterar lite och säger vad de tycker om filmerna. Det räcker alldeles ypperligt. Sedan att lägga in några reportage och filmnotiser är ju också bra.
För att byta ämne så köpte jag alltid tidigare filmtidningen Stardust, och Allt om Film som den nu heter.. Men den har gått utför. Visst är det helt ok att när de recenserar filmer att de kan prata om andra filmer och kritisera dessa, men när de börjar lägga in sina överlägsna kritiserande- och nästan översittarkommentarer i varenda artikel de skriver så blir det bara tröttsamt. Deras åsikter är ju inte direkt mainstream utan de klagar ju helst på sådana som lyckats bra och är ”fair game”. Det bästa exemplet är väl George Lucas som det verkar vara ok att skriva vad som helst om. Han tjänar ju så mycket pengar på olika versioner av sina filmer ändå... Själv tycker jag att han har gjort så mycket för filmen i stort att han är värd mer än att bli en ständig hackkyckling.
Så jag blev helt enkelt bara irriterad av att läsa tidningen så där sparar jag ju lite pengar.
Två artiklar beskriver bra den tidningen.
I ett nummer hade det precis blivit känt att Heath Ledger skulle spela Jokern i The Dark Knight. Min första tanke var väldigt positiv, eftersom Ledger har en naturlig karisma och är en mycket bra skådis.
Men de som skrev om denna nyhet, Andreas Hermansson och Lotten Sundgren, tycker detta var det sämsta valet de kunde tänka sig. De var riktigt elaka och förolämpande och föreslog istället allt ifrån Jay Leno till ett vedträ i Twin Peaks. Så hela artikeln går egentligen ut på att förolämpa Ledger eller kanske främst de som valde Ledger för rollen. När de väl lägger fram egna förslag är det bara i samma anda som resten av artikeln och det handlar inte om några namn de vill se i rollen. Så nu är jag lite stolt efter att ha sett hans potential i rollen eftersom han fått så många hyllningar för rollen och till och med ryktas få en Oscarsnominering. Denna artikel var från Stardust nr 7 från 2006.
Ja har även sett fler hemska artiklar och reportage från Sundgren. Hon vill verkligen framhäva sig själv och en egen stil genom att förolämpa andra. Sedan tycker jag inte hon verkar påläst heller. I en artikel i samband med att Clerks II kom, så går i stort sett hela artikeln ut på ett bråk mellan regissören Kevin Smith och Ben Affleck. I detta fallet var jag lite extra insatt eftersom jag är ett stort fan av Smiths filmer. Han och Affleck håller ofta på och skojar med varandra i sina respektive intervjuer om hur hemsk den andra är. Men detta är ju ganska känt i filmkretsar så jag trodde aldrig någon skulle ta det på så stort allvar som Sundgren gör. Jag tycker dock hon kunde ha fått lite misstankar med tanke på en av hennes sista rader i artikeln. Efter att ha skrivit om bråket genom hela artikeln avslutar hon med att i en mening förklara att det nog är sams nu eftersom de gör film ihop igen. Men hon lyckas dock hitta en sista sågning som sista mening, då hon i ren spekulation, eller snarare för att hitta något att såga, säga att Affleck antagligen bara var sur eftersom Jersey Girl blev så dålig. Suck.
Med tanke på artikeln så är hon antingen dåligt påläst eller så hittade hon en potentiell skandal att skriva om och brydde sig inte om att kolla fakta eftersom artikeln skulle bli bättre med en negativ vinkel. Detta var för övrigt i Stardust nr 2 från 2007.
Nu kan jag ju lägga till att hon dessutom har tagit över som chefsredaktör för Allt om Film som tidningen nu heter som jag nämnde. Men vem vet, man kanske skulle köpa ett nytt nummer för att se om tidningen har förbättrats efter denna förändring.
Men det är väl tyvärr så att recensioner i mångt och mycket, kanske speciellt i den skrivna pressen, att recensenterna vill framhäva sig själva och göra sig ett namn för att komma vidare och bli känd. Så jag undrar hur många av alla filmtyckare som verkligen är ärliga och utgår från vad de tycker om filmen i fråga och vilka som planerar hur de ska skriva för att få så mycket uppmärksamhet som möjligt.
En annan ganska känd faktor är också att tidningar drar på lite extra med betygen för att hamna på omslagen till filmerna med sina kommentarer. Detta blir ju bra reklam för tidningen eller tv-programmet de representerar. Detta skulle ju lätt kunna undvikas genom att inte skriva sånt på omslagen. Som det är nu förstör de många snygga konstverk som vissa omslag kan vara genom att göra om dem till reklampelare.
Det har helt enkelt blivit en väldig betygsinflation och väldigt många filmer får misstänksamt höga betyg.
Så det bästa sättet att lista ut vem man kan lita på är att hålla koll på recensenter som är bra på att uttrycka sig och lära sig deras stil, bland annat genom att läsa om deras åsikter om filmer du redan sett. Antingen det eller hoppa över att läsa recensioner och bilda sig en egen uppfattning, vilket jag har börjat göra mer och mer.
|
|
2 November 2008
| Länk
| Film
| 1 kommentar
|
|
|
