bup imorrn.

Har saknat den unkna lukten av sjukhus.
Sarkasm.

Men det ska faktiskt bli intressant.
För jag ska ge det en chans.

- Kristian Anttila på torsdga med Ida,
på babel i malmö.

- Flytt på måndag..

Kristian på torsdag alltså, det ska bli skoj.
Han är inget jag vanligvis lyssnar på, men Ida
bad så snällt om hon fick bjuda med mig.
Hur kan man säga nej till dom ögonen?
Jag ser fram emot det, men min kropp känns så
sliten och trött.
Jag är väl sliten, sliten av ingentinget.
-Någon ligger i gräset, med frostiga kläder
så stilla och vit. Och blåljusen blinkar.
Tänk vad man kan göra med en liten kniv.

Det känns som om jag förlorat någon, någon nära.
Jag skulle kunna beskriva smärtan med tusen ord.
Men väljer att göra det med ett. Ont.

För ont, det gör det verkligen.
Smärtan har begravt sig djupt inombords, och
vägrar lämna mig.
- I scream for silence.

Förresten. Jag saknar dig.
Du är och var en kär vän.
Jag var så glad i din närhet,
jag andades rent, trygg.

Kommer du ihåg älskling?
Att det var vi två mot världen.
Vi som skulle kämpa, och inte
ge upp. Inte ge upp.

Tack för att du fanns där för mig.

den som spar han har!

Jag vill ha cash. Jag är nästan.. nästan desperat!

dejá vu.

Samma känsla, samma beröring. nästan
Samma sorts skratt, samma sorts leénde. nästan

Det är bara det att denna gången kankse det är äkta.

(och min tillit får komma med tiden.
för med tiden läker sår, säger de)

Jag måste ta tag i min skola nu. Jag vill in.
Eller hur var det nu?
Det är svårt att förklara hur mina tankar går nu.
Jag vill så mycket, men känner att jag inte kan nu.
Det gnager sig fast vid mig, och biter. Hårt.

Jag vill ha min ork tillbaka. Men jag vill inte ha mitt liv tillbaka.
För när hade jag ett liv senast?

Det jag har inom mig, det är mitt.
Och om omvärlden fick veta. Skulle de dra sig undan.
Och då blir jag bara ännu mer ensam.
Ensam.

Jag försöker, en gång till.
Jag bygger upp mina murar igen.
(Även fast dom rasat så många gånger förut.)

Jag kämpar, jag krigar och jag slåss.
Och det är med ingenting. Mot ingettinget.
För inget. Det är mot mig.