|
|
|
Må
|
Ti
|
On
|
To
|
Fr
|
Lö
|
Sö
|
| | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | |
|
Maj (2019) |
|
|
|
(4) |
|
(7) |
|
(8) |
|
(5) |
|
(6) |
|
(6) |
|
(11) |
|
(8) |
|
(4) |
|
(12) |
|
(4) |
|
(10) |
|
(8) |
|
(3) |
|
(1) |
|
|
|
|
|
Inlägg: 97 |
Kommentarer: 5 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
- jag ska inte hoppa.. inte idag
vinden smeker kinden sitter med fötterna utanför fönstret oroa er inte, jag ska inte hoppa.. inte idag
ser folkets park långt där borta, de stora parisehjulet en sorts frihet träffar mig lätt
sitter här, nästan vakande, tittande över staden.
blikar uppåt, himlen har en mörk nästan askfärgad nyans. stjärnorna blinkar vackert
blåser bubblor, ser hur de svävar, färdas genom festivallukten.
färdas uppåt, utåt. ta med mig..
sitter här i fönsterkarmen femte våningen. jag skulle lätt dö om jag hoppade
ser ner, jodå det är en lång väg ner
men inte idag.
jag säger inte att jag skulle må bra, just idag.. men på något sätt, så känner jag (även fast ett nytt helvete bara har börjat, att jag börjar känna mig mer jagag än någonsin, fast än vännerna lämnar, fast än att jag känner eldens sköra flammor dansa upp på handen..) så kan jag känna någon sorts frihet.
sitter hos syster, och syster min är ute och har kul. det är hon mer än värd. hon är verkligen en storasyster
hon är den som alltid ser efter mig, skyddar och räddar mig. försöker ständigt förstå mitt mörka även fast hon lever i en värld av ljus, även fast hon kankse inte alltid själv har det så lätt, även fast hon inget hellre vill är att flytta härifrån så stannar hon för min skull och även fast hon inte har kraft, mod eller tid.. så ger hon sin sista kraft för att försöka rädda mig. och jag har aldrig varit så glad att hon gör det.
blåser bubblor igen, plötsligt spricker en, det är väl då jag inser att att hur man än fejkar sin vardag, sin värld, sitt liv.. så spricker väl även den lögnen till slut.
|
30 Augusti 2009
| Länk
| livet
| 0 kommentar
|
|
|
|
- the mirrors truth
- Något som kalls tillit har smygit sig på mig på senaste.
Det känns tryggt, väldigt annorlunda. Jag säger inte att jag mår bra, men jo. Avsevärt bättre.
Det känns som om någon annan driver min kropp. Och det är inte på ett bra sätt. Det känns som om någon tar mig och slänger mig in i väggen, släppar mig längs golvet. I en korridor utan slut.
Jag känner mig instäng i ett litet rum. Och väggarna närmar sig med hånande skratt.
Jag vill bara skydda dig från mitt mörker. Men jag dras allt djupare ner.
Jag vill sitta ensam i min säng, i mitt rum. Det ska vara mörkt. Ljuset ska inte uppta, det ska bara inte tränga igenom. Jag ska ligga där, med dörren låst. (Låst från omvärlden.. från mig själv.) Låt mig va.
|
14 Augusti 2009
| Länk
| livet
| 0 kommentar
|
|
|
|
- borde du inte vara glad?
- Here we go again.
Jag skulle inte varit någonting utan mina vänner. Det är helt klart. Men utan Brian? Jag skulle inte levt då. På rikitgt.
Jag skulle tagit mitt liv för länge sen då.
Jag har varit svårt deprimerad i fyra år nu. Jag har lyssnat på Manson i snart nio år.
Musiken, texerna, låtarna.. orden, styrkan i hans röst.
Det lugnande.
Låter det dumt?
Det så jävla uppenbart för mig.
Sättet han få mig må. Sådär hel? Fri.. på något sätt.
Jag skriver ofta om honom, kankse ibland diskret. Men oftast mer öppensinnat. Han är ju hela jag. Vad jag består av.
Hans visdom gör så att jag får gåshud.
Han är inte "min största idol." Tron på något högre försvann för så många år sen.
Han är Brian, min luft.
Och jaa.. det är sant. Finns det ingen luft, kan man heller inte leva.
Skulle det sen finnas någon som försod det hr till fullo? Det tvivlar jag verkligen strakt på.
December 07. - Jag kunde knappt tro det. Skulle jag 4 månader senare se Manson? Jag kollade i tidningen igen.
Jag var påväg hem från syster den dagen.
Jo.. Marilyn Manson live i köpenhamn.
Jag kunde knappt tro det. Jag var i sådan chock. Paralyserad.
Månaderna gick och gick, jag var glad. Jag skötte min skola. Jag mådde bra!
sen.. pang. Och där kom lyckan.
Metaltown 09.
- En flod av engagemang och otrolig lust spred sig i kroppen. Jag var glad där också.. Men som vid första gången grät jag inte. Även om jag ville.
Tårarna kom ett par dagar senare.
Då var jag lycklig. December 07. Då var jag lycklig. Metaltown 09.
Kommer jag orka tills nästa gång?
Fan.
|
6 Augusti 2009
| Länk
| livet
| 0 kommentar
|
|
|
|
- come on partypeople
det är sommar.
det är freakin hot ute. stranden? no thanks.
inget för mig. ångestframkallande
Istället, musik.
Jag orkar inte skriva hur jag känner, (öppna upp) då kommer ångesten.
Jag är glad.
|
2 Augusti 2009
| Länk
| livet
| 0 kommentar
|
|
|