ja precis så känns det...efter igår!
Jag har aldrig sett så mkt vilja...ett lag som verkligen kämpar..o som aldrig slutar hoppas trots att pucken aldrig går in i mål så slutar man inte skjuta...Publiken var storslagen! (för en gångs skull) ...slutade nästan aldrig att klappa, och klacken var guld: slutade nästan aldrig att skrika ut sina hejarklacksramsor...
Och jag slutade aldrig att hejjja, slutade aldrig att skrika, jag klappade händer tills de nästan blödde och jag slutade aldrig att hoppas...Adrenalinet tog till slut över min lilla kropp...Och helt plötsligt efter hur långt spel som helst så var det över...det var slut...det kändes fruktansvärt tomt igår, men det känns minst lika tomt idag...om inte värre?! ;(
...det enda jag kan likna känslan jag just nu har vid är att bli dumpad, att vara olyckligt kär...för ja, just nu känns det så...jag är olyckligt kär& kärleken blev inte besvarad...det blev inget Guld ...i år heller...
But I still Love U boys <3 ...ska bara smälta det här, sen kommer vi igen!