I kväll blev det bara lite lydnad under promenixen, koncentrationen var inte på topp hos unge herrn, man riktigt såg hur han velade, "ska jag lyssna på matte eller är det mer spännande där framme?" Nå jag gav mig inte så det blev ett par fina sittningar och även stanna =) Sen gick vi riktiga kringelikrokar fram på Sveg och där träffade vi på lilla Nala, 4 mån, en rasfrände. Rocky tyckte det var superkul....likaså hon.....och han uppförde sig jättefint :)) Sen på vägen hem så gick han helt gudomligt i kopplet =)) Hopp finnes ;)) Innan vi kom hem gjorde jag två ligg medans vi gick och han la sig riktigt snabbt. Yes!!! Superkul när det funkar även om det bara är två gånger. Och Nala, henne måste vi stämma träff med mer, eller hur Rocky? *svansviftningar*
Ska berätta lite mer om Ulvkälla-stallet, som man "bodde" i när man var ledig. Som sagt, det var sex familjer som hade hästarna. Det var familjerna Poutiainen, Halen, Fabricius, Norrbelius och Melin. Tyvärr kommer jag inte ihåg den 6:e. Vi var ett stort gäng som alltid höll till där och de flesta barnen i familjerna var i samma ålder som alla vi andra, så vi var många som umgicks. Ville man rida fick man fylla i ett tim-schema som satt på väggen ute om hästen var ledig och betala en liten summa. Efter hand som man/vi blev känd för familjerna, fick man ta hand om hästarna om nån av dom skulle bort. Gissa om det var populärt bland oss övriga =) och det gällde att vara snabbt framme om man skulle ha nån chans. Loven tillbringades i stallet och man turades om att rida, man betade med hästarna (satt på barbacka m träns och lät hästen gå omkring och beta), kapplöpning på tid efter Näset-vägen (preskriberat nu va! haha), tolkningar i full fart, leken Burken till häst, ja listan kan göras lång och jag lovar att hästarna hade nog aldrig en tråkig stund :) Red vi inte hade vi en favoritlek som hette Krig som vi lekte ofta. Visst hände det att man blev osams men det gick över. Med tiden/åren försvann även tidlappen och det blev mer att man ringde och frågade om man fick låna hästen/hästarna. (ett tag var det 13 st tror jag)
Det kom även dit två nordsvenskar som tillhörde armen men lånades ut till privata i väntan på om de skulle behövas i krig!!!! Ett sto, Carioca, som Karin Fabricius hade och en valack, Simson, som blev min favorit. De kan jag berätta om en annan gång.
Carioca. söt och ursnäll men het. Blev svettig bara av skritta.
Nicke fullkomligt älskade henne, klapp-hingst som han var :)
Simson, också en ursnäll kille som var lika kul att köra som att rida.
Här Lord och Simson. Tyvärr är inte bilderna av högsta kvalitet men det syns kanske lite ändå.
Kommer tyvärr inte ihåg när Carioca och Simson försvann men de var där i många år.
Huset som syns i bakgrunden är dasset och ett förråd och det stod mellan storstallet och Ljusnan. Förrådet blev senare ett stall till shettisen Nippran, en annan historia.
Nu stundar en stund i soffan med lite strump-stickning.
Ha de så gott.