Angus den lille, som avslutade förra året med att chocka oss, mig och Marie med att gå ett i stort sett klockrent högre spår (dock inte på tävling men ett tävlingsspår som skulle plockas ner) och hela tiden då bara gå iväg edter varje spårpinne och med fart och drag i linan, har denna sommar inte alls varit lika på i spåret. Och jag vet inte varför?! Nosen funkar, det vet jag! Så för att prova få upp lite mer fart och drag så skulle vi ju testa detta med att gå ett konkurrensspår igår.
Först ut att börja var Angus och jodå, han går ut...och stannar...tittar på mig...och tar sen upp spåret och hittar första pinnen. Sen kopplar jag bort linan, kliver åt sidan och låter Marie och Bira ta över. Vi går då bara bakom tills de hittar andra pinnen och så byter vi igen. Sen där någonstans blir det liksom stopp och jag blir det jag inte får bli...lite arg och frustrerad. Sen är det liksom kört. Marie tar över och vi går bakom och Agnus han spårar så fint så..när han får spåra Biras doft. Fast detta med att det skulle skapa konkurrens...nä det gjorde det inte, för Angus brydde sig inte. Nåja, tillslut byter vi igen och han spårar och skrämmer upp en hare, inte många meter ifrån oss som hoppar iväg snett framför oss en bra bit. Och då är Angus ändå duktig för han tittar bara och faktiskt fortsätter att spåra. Hittar sista pinnen före slutet men då har jag liksom ändå gett upp.
Tänk om jag kunde komma på varför han gör så som han gör För han ÄR egentligen jätteduktig på att spåra! Och Tusen TACK för all hjälp Marie!! Även om det inte blev som det var tänkt. Kvällen avslutades med lite lydnadsträning med Rocky. Ja lydnadsträning och lydnadsträning vet jag inte men vi gjorde väl en del moiment och Rocky var kanon!
Men skam den som ger sägs det , så i kväll bar det ut i skogen igen. För att testa något annat.
Det är detta jag vill ha tillbaka igen!
Jag började med att gå ut ett spår till Rocky då det skulle ligga sin tid och vad hade jag glömt hemma då?! Jo alla spårpinnarna förstås! Men man tager vad man haver sa Kajsa Varg, så jag plockade ihop ett gäng med skogspinnar.
Pinnar som pinnar tycker Rocky och det är ju faktiskt rätt bra att han tycker så
Sen körde jag spårvarianten: ca 100 meter med godis i starten och godis med cirka 1 meters avstånd och en boll i slutet. Två sådana spår gjorde jag och jag var noga med att vinden skulle vara i ryggen.
Och jodå han spårade jättefint med nosen i backen hela tiden, hittade alla korvbitarna och bollen på slutet där det blev massor av lek. Och båda spåren gick lika bra! Så det är väl bara att fortsätta i denna anda men att plocka bort godiset i spåret ganska snabbt. Eller åtminstonde utöka längden mellan godisbitarna.Fast frågan är om jag ska ta bort bollen i slutet och i stället ha godis där. Han älskar godis!
Rocky är ju som vanligt en fröjd att spåra med (även om det går lite fort ibland, haha). Alla pinnar hittades naturligtvis.
På torsdag kör vi igen och då med hjälp av Marie, som är en ängel och har en ängels tålamod dessutom som står ut med oss.
Ha de så gott alla.