|
|
|
|
|
Må
|
Ti
|
On
|
To
|
Fr
|
Lö
|
Sö
|
| | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | |
| |
December (2019) |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| Inlägg: 42 |
| Kommentarer: 21 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
 |
Min pappa.
Beröm ger jag till min pappa som alltid får mig på humör.
Det kvittar om jag är nere och allting känns rätt åt helvete...han kan få vem som helst att skratta eller åtminstone dra på smilebanden.
Som idag, idag innan jag ringde just det där lilla samtalet till pappa så mådde jag mindre bra, men efteråt kändes det helt okej, eller till och med mer okej.
Det finns mycket som kan såra en person men det är starkt av dom som kan få en person att faktiskt må bra.
Och det är min pappa...han är en bra människa....alla borde ha en "Roger (som min pappa heter) i sitt liv"
Många säger att det måste vara svårt att min pappa bor 28 mil ifrån...visst är det men jag och han har faktiskt bra kontakt och vi har alltid kul när vi pratar i tele (då är jag helt plötsligt helt social i tele vilket jag är känd för att inte vara jämt)
Eleonor.
|
|
31 Januari 2009
| Länk
| Allmänt
| 0 kommentar
|
 |
|
|
Ge mig något äkta.
Bara för att jag älskar att skriva och får ganska bra betyg på mina noveller och sånt så betyder det inte att lärare ger mig MVG på alla uppgifter jag gör, anledningen är nog att jag inte följer deras "regler" men gör det mig till en dålig skribent? det finns människor i min klass som får bättre betyg än mig på de uppgifterna bara för att det följer "reglerna" på hur man ska skriva en bra text, men helt ärligt så är det inget bra.
Jag kan inte sitta och tänka "Jaha nu ska jag skriva så för att det ska låta bra, och nu måste jag anpassa mig som fan till den personen osv.." då blir det bara att man stirra sig blind på alla "fel" man gör och en bra skribent gör inte det.
En bra skribent i mina ögon är en som kan beröra människor och kan få människor att "lyssna" för ett tag. En bra skribent är också en sådan som hittar sin egna stil och inte skriver om det som man redan har läst om många andra gånger, och personen ska självklart våga bryta mönstret.
Jag behöver något äkta, jag behöver någon som har kraft och inget fjanteri. Det finns tillräckligt med människor idag som förlöjligar skrivandet.
Och jag är kräsen.
Eleonor.
|
|
30 Januari 2009
| Länk
| Allmänt
| 0 kommentar
|
|
|
|
Uppskattar du skrivandet?
Vad var det som fick oss skribenter att börja skriva? taskig barndom? ett förhållande som gick åt helvete? eller rent utav en depression?
När vi fick skriva om författare på svenskan förra terminen så blev jag inte chockad över att de flesta någon gång på något sätt har varit i en jobbig fas i deras liv, något tragiskt har verkligen hänt och det ena ledde till att dom började skriva.
Konkurrensen i dagens läge är tuff, ni vet att det finns många i vårt avlånga land som kan offra sin högra hand för att bli författare, men det skrämmer inte mig. Snarare stärker det mig.
Men jag ska vara ärlig och säga att det är mycket skit idag som skrivs, och hälften av det är inte ens bra.
Tekniskt sätt så händer det något i ens människas liv som får personen att börja skriva. Tonåren är en fas då de flesta börjar skriva, jag gjorde det och jag hittade till sist min egna stil och vart jag än klickar på internet så ser jag tonåringar som säger "jag skriver för att avreagera mig" fan vad jag känner igen mig i dom, dom där på 13-14 år, men vad händer sen? fortsätter dom eller lägger dom ner? det mest troliga är att dom faktiskt lägger ner, skrivandet för dom var bara en sorts terapi för stunden och visst hjälpte det att skriva ner några rader?
Vad fick då mig att börja skriva? när blev jag en "skribent"? sanningen är att skrivandet ligger i mina gener, pappa och mamma skrev/skriver och jag vet att pappa fortfarande kan skriva en riktigt bra text om han vill.
Jag är så lik pappa att det inte är sant, men en sak har jag tyvärr inte ärvt....och det är här vi kommer till varför jag skriver. Pappa är en riktigt bra talare, han vet hur man ska tala för att få med sig människor, och han vet exakt vad han ska säga för att få det att låta så bra som möjligt. Men det kan inte jag. jag kan inte tala på det sättet.
Men jag kan skriva, ge mig ett ämne och jag kan skriva några rader om det, men att tala om det? Nej.
Det finns många som skriver, men väldigt få som verkligen uppskattar skrivandet.
Eleonor.
|
|
29 Januari 2009
| Länk
| Allmänt
| 1 kommentar
|
|
|
|
Tretton suger?
Jag kommer ihåg när jag var 13 år.
Jag gick i sjuan och tyckte skolan var pest och pina och inte att tala om alla lärare jag bringade hat mot.
Mitt hår var korpsvart och ibland blandade jag i olika färger som rött t.ex och jag var fortfarande gift med Eminem vilket jag är idag också.
Jag kommer också ihåg att jag alltid kuggade på matten, men idag är det ett av de ämnena jag kan hantera ganska bra och jag var besatt av en kille.
Mina texter var mörka och allt var om kärlek, nu när jag tittar tillbaka så vill jag bara hålla om den där 13 åringen som föreställde mig. Jag vill berätta för henne att allting kommer att bli okej och att världen anpassar sig inte efter någon, hur mycket man än önskar att den gjorde det.
Men det är ju annat nu eftersom att det har gått så lång tid, på 2 1/2 utvecklas man mer än vad man tror. Ibland kan jag känna igen mig i de här vilsna trettonåringarna som också älskar någon och kan tänkas sig så fanns det människor som var äldre än mig och som också satt och skrev ett inlägg om hur det var att vara tretton år.
Om hur mycket man som tjej fick gå igenom.
Men jag ångrar inte ett skit av det jag gjorde. Jag fightades med pappa om små saker, jag skrek och gormade på mina syskon och jag kallade mamma för kärring men samtidigt var mamma och pappa mina bästa vänner, jag ville ju vara vuxen men ändå barn och ska sanningen fram så var jag ett barn. Men ack vad kul jag hade.
Jag hade nära och kära som jag litade på och jag kan inte skylla något på dålig uppväxt som 50% av alla som försöker lyckas i businessen gör.
Men tretton suger. Inte sant?
Eleonor.
|
|
28 Januari 2009
| Länk
| Allmänt
| 1 kommentar
|
|
|
|
Älska glömma och förlåta?
Alla har ett samvete, några har ett gott och några ett dåligt, jag kan ha båda delarna.
Men som alla andra kan jag uttrycka mig med att jag "jobbar på det" ibland får man dåligt samvete för saker man skulle ha gjort, kanske visa mer uppskattning mot sin kompis eller för att man gjorde något som man inte borde ha gjort.
Då kommer vi till den där delen då man ska börja säga förlåt.
Ni vet ju själva hur svårt det kan vara att pressa fram dom orden genom läpparna och hur svår stämningen mellan dig och kompisen är, men man vet ju självklart att säger man inte förlåt så kommer man att få dåligt samvete för det och då spelar nog ingen förnedring i hela världen någon roll.
För att säga förlåt till något man har gjort som var mindre bra är en god egenskap, det visar respekt och att man faktiskt ångrar sig, och vågar man stå där och ge ett "förlåt" så är man fortfarande stark.
Men att förlåta kan vara minst lika svårt. Alla får vi våra hjärtan krossade någon gång i livet och av personer som vi verkligen älskar.
Vi vet också hur ont det gör och hur svårt det är att bara glömma en sak när bilden av det hela pressar på näthinnan 24/7 jag om någon vet hur det är eftersom att jag har lätt för att förlåta människor vilket leder till att jag har ganska bra relation med människor som jag har hamnat i fighter med förr, men det är inte bara en bra egenskap jag har utan också en dålig.
För kan man verkligen förlåta vad som helst? jag tror tyvärr inte det men ta mig inte fel för jag vill tro det men jag kan inte.
Men att förlåta är ju en del av livet, heter det inte "Älska, glömma och förlåta?"
Precis, bara där har vi en av livets meningar.
Eleonor.
|
|
27 Januari 2009
| Länk
| Allmänt
| 1 kommentar
|
|
|
|
Skrivandets regel?
Alla dessa "regler" inom skrivandet gör mig illamående.
Om du ska skriva en krönika så ska du skriva "så och så". På de Nationella proven så ska man skriva en uppsats, inga konstigheter med det.
Och lärare håller på och gnäller om att det är så få som verkligen gillar att skriva, som brinner för det.
Men det är fan inte konstigt att elever tröttnar på att skriva, att det inte finns någon "skrivarglöd" är beroende på att det finns allt för många regler för hur en "perfekt" text ska se ut.
Och sitter man och tänker på alla regler så blir det bara att man skriver ett fåtal ord och sen suddar ut för att det inte låter bra, och ni vet väl regeln? "Har man suddat en gång så suddar man definitivt fler gånger"
Pappret vi fick ut idag på alla dessa "regler" ligger nu ihop skrynklat i mitt skåp för det här med att vi ska öva på att skriva är skit bra och det är jätte bra om man stavar rätt och kan dela av en text.
Men de här med "reglerna" nej, det förstör bara skrivandet.
För ärligt talat borde alla få känna känslan av att få ihop en riktigt bra text på egen hand. Med egna känslor och egna ord.
Alla har ju trots allt sina egna regler när det kommer till skrivandet, det ska vi inte förstöra.
Eleonor.
|
|
26 Januari 2009
| Länk
| Allmänt
| 1 kommentar
|
|
|
|
Håll inte käften något mer.
Ibland måste det hända något riktigt dåligt för att man ska kunna ta sig upp igen.
Något som får en taggad till att göra saker som vi aldrig trodde att vi vågade.
Vi har egentligen ingen aning vad vi människor är kapabla till. Och det är synd.
Tänk dig att du sitter i ett rum full av idioter som kläcker ut sig saker till höger och vänster som i dina öron låter som ett jävla oljud. Och dina tankar är "Nej så är det inte, fan heller, det är inte alls så det går till. Eller, den människan vet inte ett skit" du har värsta bästa argumenten, men vad gör du? håller käft eftersom att du tror att det händer något om du öppnar munnen, som om bara några ord kan avgöra mycket.
Men sen en dag har du fått nog, du har fått nog på alla dessa meningslösa blickar som hugger dig i ryggen, du har fått nog på det där gänget som sitter i matsalen och viskar en massa smeknamn till dig som dom själva har hittat på. Du slutar att hålla käften.
Och faktum är att du gör det så jävla snyggt via ord. Du behöver inga knytnävar för att skada en annan människa. Det får oss bara att känna oss kraftfull av att veta att vi när som helst kan slå sönder ett ansikte på en annan människa.
Men ärren försvinner.
Ord är en annan sak, det sätter sig fast i ens huvud och biter sig in i själen, det sårar och du glömmer aldrig de ilskan orden som du har fått höra.
Men visst var det rätt att säga ifrån? visst var det rätt att sluta hålla käften.
Hämnden blev ljuv när vi slutade hålla käften.
Eleonor.
|
|
25 Januari 2009
| Länk
| Allmänt
| 1 kommentar
|
|
|
|
När vi människor tröttnar.
Hur många chanser har vi människor på oss innan någon kan peka med pekfingret och säga "Du fick dina chanser, nu fungerar det inte mer" eller något i den stilen?
För någonstans måste det ju finnas en gräns som kan avgöra vad som var rätt eller vad som var fel.
Vi vill ju ge människor så många chanser det går även fast det gör lika ont varje gång man blir sviken.
Man kan ju inte stå ut med att se deras ledsna min när man talar om för dom "Du är inte en del av mitt liv längre för du totalt fuckade upp hela skiten"
Men sen finns det personer som försöker skylla ifrån sig och då brukar det oftast låta såhär "Men du gav mig ju anledningen till att göra det där" och helt plötsligt är det ens egna fel att människan gjorde sitt misstag.
För visst kan man älska en person även fast hon/han hela tiden knäcker sönder ditt hjärta, visst vill man förlåta för man tänker ändå "Jag överlever inte utan personen"
Men någonstans måste det finnas en gräns. Någonstans finns det en punkt då ännu en människa tröttnar.
Eleonor.
|
|
22 Januari 2009
| Länk
| Allmänt
| 1 kommentar
|
|
|
|
Vad Eminem betyder för mig.
Eminem har gjort det igen, snart släpper han förmodligen sitt album och jag är mer än stolt.
Ni där ute kan inte ana hur mycket jag har gråtit av rädsla för att han aldrig skulle återhämta sig efter Proofs död.
Jag har till och med drömt mardrömmar om att han tog livet av sig, det är lätt hänt eftersom att han en gång fejkade sin egna död...men det är en gammal historia och han får som alla andra skylla på att han var "ung och dum"
Processen har varit lång och det har varit underbart att få ta del av Eminems utveckling men även fast jag är kär i "8 Mile profilen" och jag tyckte om honom från början så tycker jag att han har utvecklats galet mycket och hans ord bara växer och växer.
För er låter det säkert insane att bli påverkad så mycket av en artist så som jag har blivit.
Jag tror inte att någon kan tänka sig in i situationen om man själv inte har upplevt äkta kärlek till musiken, för mig blev Eminem inte bara "musik" för mig blev han en livsstil.
Jag tror att musik kan rädda vilsna själar och jag tror på kraften för Eminem har visat mig det.
När livet gör för ont så kan musiken få oss att visa vad vi känner.
Hela musiken är en inspiration och skulle det inte vara för dessa kloka ord som Eminem spottar ut så vet jag inte vart jag skulle ha varit idag.
Kanske skulle jag ha varit en aggressiv Eleonor som aldrig lärde sig att chilla.
Säg inte att Eminem är elak, för vi alla är elaka eftersom att vi tänker alla de hemska tankarna som Eminem rappar om, enda skillnaden är att han vågar säga dom.
Känslan, det är var Eminems musik betyder för mig och alltid kommer att göra.
But what happens when the music stops?
Eleonor.
|
|
21 Januari 2009
| Länk
| Allmänt
| 0 kommentar
|
|
|
|
Vad blir vi lyckliga av?
En plats jag skulle vilja bo på är i Brooklyn.
Vem skulle inte vilja ta en fika under Brooklyn Bridge?
Att få åka till USA är lycka för mig och jag vet vad som krävs för att göra mig lycklig.
Jag behöver inte de där stora sakerna för att kunna känna lycka.
Jag kan bli lycklig av att bara kolla på kort, av att läsa en text som får mig berörd eller upptäcka något vackert objekt att kolla på.
Vi blir inte lyckliga av samma saker och vi kan inte beskriva känslan likadant, men någonstans inuti oss vet vi att lycka är något som inte går att söka.
Lycklig blir jag av bilden i det här inlägget just nu.
Eleonor.
|
|
20 Januari 2009
| Länk
| Allmänt
| 2 kommentarer
|
|
|
|
Nu skaffar hon ännu en sida.
"Slutar hon aldrig att skaffa nya bloggar, hemsidor och andra sidor?" ja det är en fras som många säkert tänker om och om igen.
Men visst kommer jag att ha kvar min blogg "http://www.eleonorfreak.blogg.se" det är ju där det skrivs och kommer kommentarer.
Men den här sidan är nästan som min blogg fast i större format det vill säga, mer bilder, mer kreativitet, mer musik och en massa mer resor.
Och på tal om resor så börjar de här återstående 183 dagarna närma sig, för det är ju så att om 183 dagar så åker jag till mitt älsklings land nämligen USA, helvete vad tiden går fort.
Det ska bli så kul att få dra med Sara på språkresa dit och bara leva livet och få upptäcka saker.
Det här året har börjar riktigt bra och jag har varit väldigt upptagen med att planera vissa saker..
och snart ska jag göra en resa till min pappa som bor 28 mil ifrån mig för att jobba hos honom, ja ni kan nog gissa att det kommer att bli dyrt för mig i USA.
Eleonor.
|
|
19 Januari 2009
| Länk
| Allmänt
| 3 kommentarer
|
|
|
