Triton var förstås jätteglad när den första snön kom. Han älskar att jaga snöbollar.

Ser ut som en snöboll själv.

Oj vad kul matte. Äntligen kan man krama snöbollar. Det gick ju inte i går.

Han fångar dem helst i luften.

Man kan se snöbollen längst upp.

I förgår var det lite soligt men ingen kramsnö. Då var det bollen som gällde.

 När det mörknar ute så gillar Triton inte alls att gå ut.

Då tränar vi allt som går att träna inne. Han gillar verkligen det och är superduktig. Efter vi tränat färdigt kommer han alltid med sin gamla nalle som han lekte med som valp. Då vill han att jag ska gömma den. När han hittar den så snurrar han runt runt med den av glädje. Han är en jättekul hund.

Nu sedan hans gamle kompis är död så vill det till att aktivera honom mer så han inte ligger och ser ledsen ut på kvällarna.

Nästa gång ska jag skriva om min älskade Kevin. Just nu gör det alltför ont efter sorgen och tomheten av honom. Enorm tur att jag hade Triton. Att komma hem till ett hundtomt hus, hade varit en katastrof.

Vid sådana tillfällen kan det ju lätt bli ett impulsköp för att man genast måste ha en ny hund.

Att inte ha en hund vore verkligen hemskt tirist. Att komma hem utan att bli mött av en överlycklig välkomnande hund vore alltför bedrövligt. 

 Inte skulle  man få tillräckligt med motion själv heller. Hunden är verkligen en mycket bra medicin.