Inte tycker jag att det var så länge sedan jag hämtade Kevin.
Kevin 4 månader med en pinne som lilla Fideli tassar på i andra änden.
Hade dessförinnan halvt sörjt ihjäl mig efter min Groenendaelhane Pablo. Glömmer aldrig första natten då jag fick hem Kevin. Det blev inte mycket sömn den natten, på golvet där jag låg med honom på en madrass ,omgärdad av kompostgaller. Men vilken lycklig natt. Efter lite bus och slick ,slick så fort jag rörde mig. Så somnade Kevin till slut rakt över min hals.
Men oj vad åren har gått fort.
Kevin har alltid varit väldigt lättlärd. Började förstås på valpkurs med honom och fortsatte sedan undan för undan med kurser på Vetlanda Brukshundsklubb den som kallas Njudungs.
Vid ett års ålder tävlade vi i lydnadsklass 1 i klubbmästerskap. Det var många anmälda, men Kevin fick ett 1:a pris och kom trea bland alla.
På pallen den första tävlingen.
Sedan tävlade vi i rask takt 3 gånger till i Lydnadsklass 1 och fick förstapris varje gång.
För mig var det bara en självklarhet att han skulle få ett förstapris varje gång. Men när jag ser hur många kämpar för ett förstapris ,så förstår jag nu vad duktig han var egentligen.
Han fick även sitt första Cert vid ett års ålder.
När Vi flyttade till Grönahög ett par mil utanför Ulricehamn , ville jag börja träna för tvåan i lydnad.
Men någon sådan kurs fanns inte. Så vi tränade på för egen hand och anmälde oss sedan till en tävling. Såg det bara som ett tränings syfte den gången.
Men tror ni inte att han fick ett förstapris den gången också.
Bollar och apportering av alla slag har varit Kevins passion sedan han föddes.
Han vill fortfarande leka. Då Triton kommer med sina mjukisdjur, vill Kevin vara med i leken.
En groenendael är en hund som leker hela livet.
Det är fortfarande full fart på Kevin ute, men han sover rätt mycket nu för tiden.
Har ju fått en stor uppgift nu att hålla reda på Triton och fostra honom.
Men vill gärna sno hans leksaker.
Kevin vill också vakta mig noga och följa varje steg jag tar. Kan faktiskt vara rätt så jobbigt ibland.
Jobbigt för husse när Triton och jag åker någonstans .
Då vandrar Kevin fram och tillbaka och gnäller.
Tar lång tid innan han lugnar ner sig. Matte och Triton får inte lämna huset utan honom.
Den dagen Kevin lämnar oss kommer att bli mycket svår . Det kommer att bli mycket tomt efter honom.
Som tur är har jag nu min älskade lille Triton.
Undrar om han kommer att sitta mycket i fönstret och titta ut efter Kevin då han inte längre är kvar hos oss.
Men än så får jag njuta av båda mina svarta pojkar.
Så det gäller att ta vara på tiden.