För 40 år sedan  skaffade jag min första Groenendael tik.

Amie (Atene) min första groenendael,. Vilken enorm lycka. Äntligen efter alla år av väntan.

När jag var barn hade vi spetshundar av blandras.

De fick ofta valpar minns särskilt en hane som liknade på en svart schäfer av lättare typ. Han blev jättesnygg. Tänk om det hade funnits en sådan hund men långhårig och med hängande svans. Tänkte jag.

Kanske man kunde korsa svart schäfer med den svart vita Collien. För att få fram en sådan hund.

Man hade sina barnsliga fantasier och drömmar.

En dag kom en kille till mig med en hundbok. I den fick jag till min stora förvåning se en bild av två Groenendael. Jag blev helt begeistrad. Titta skrek jag det finns ju en sådan hundras som jag bara drömt om.

Första gången jag i verkligheten såg en sådan, var på Djurgårdens ridskola där jag gick och red. En 8 månaders hane, sprang omkring och hämtade en pinne. Ohhhh, det var det absolut vackraste jag sett i hundväg. Jag blev helt sjuk av längtan efter en sådan hund.

 Tyvärr funkar det inte att lägga in några fler bilder i dag. Får fortsätta med detta senare.

 Den här gången funkade det . Det här är Amie som vuxen.

Här är min första lilla familj.

 Cherie som jag sparade själv och så Glenn. Fairwoods Traveler som jag köpte av Lasse Lundgren i Norge. Undrar just om han har några Groenendael numera.

Nu funkar inte bilderna längre. Fortsätter i morgon.

 Cherie blev en snygg tik.

 Glenn och jag på utställning. Det fattades en P 2 a. Där för fick han aldrig något cert.

Glenn och Cherie fick en valpkull. Jag sparade då Shirly kallad Cora. Hon blev påkörd av en bil som 1 åring och skadade sitt bakben illa. Får inte in fler bilder. Får fortsätta med nästa blogginlägg om några dagar