Snart fyller man år igen. Inget som jag ser fram emot. Suttit och tittat i gamla album och minns tider och stunder som varit. Känns ändå som i går då jag äntligen kunde köpa min första häst. Det var 36 år sedan. Oj,oj vad tiden har rusat iväg. Känns ändå som om det var igår.
Ett gamalt foto förstås som min mamma tog en gång.
Benice fick hon heta. jag köpte henne då hon var 4 år och helt orörd av en hästhandlare. Hon gick ute på vintern dygnet runt i 20 gr. med snöstorm. Kunde inte sova den natten efter att ha sett henne. Mager och eländig. Fick köpa henne billigt. Hon var full av mask och vet. trodde aldrig att hon skulle överleva.
Hon låg ner i sin spilta med en stor maskhög bakom sig. Jag satte mig hos henne med hennes huvud vilande i mitt knä och grät. Hon orkade inte resa sig och äta vägrade hon helt. Troende som jag är så bad jag för hennes liv. Nästa morgon stod hon upp och åt hö.
Efter ännu en avmaskning så började hon snart lägga på sig.
Första gången hon har både sadel och träns på sig och så vågade jag sitta upp.
Benice var en lite galen häst. Ville stegra sig, men det lärde jag henne av med. Hon var väldigt lättskrämd och skenade med mig flera gånger.
Jag älskade att rida henne barbacka. En gång skenade hon med mig. Till slut i en nedförsbacke, kände jag bara att nu orkar jag inte hålla mig kvar längre. Benen började kännas som spagetti. Jag kommer att åka av och slå ihjäl mig. Då ropade jag till Gud om hjälp och plötsligt så kom en enorm styrka in i min kropp och jag kunde omedelbart få stopp på henne. Det var en helt fantastisk upplevelse som jag aldrig glömmer.
Häst nr 2 var en till hästhandlarhäst. En treårig travhäst. Också helt ohanterad.
Mager och eländig hon också. Men inte lika dålig kondision.
Hon blev oerhört vacker. Betäckte henne med en arabhingst. Och fick ett hingstföl. Den sålde jag till en tjej som 2 åring.
När han var3eller 4 år så hade jag honom hos oss en sommar. Oj vad jag ångrade då att jag hade sålt honom. Men hon som ägde honom var otroligt skicklig och lärde upp honom till en jätteduktig dressyrhäst.
Inte särskilt vacker på den här bilden.
Nästa föl som Jasmine hans mor fick ,var ett riktigt travsto Lee Sovenir. En helt underbar häst.
Blev en mycket stor tvååring med en fantastisk gång. Här på bilden bara 1,5 år gammal. Som 2 åring skulle hon iväg till Kalmartravet. Men veckan innan sprang hon och lekte i en regnvåt hage. Halkade omkull på ändan och bröt bäckenbenet. Blev tyvärr aldrig bra utan vi fick ta hem nödslakt. En för mig fruktansvärd sorgedag.
Köpte då en halvsyster till henne Donna Sovenir.
På bilden 1 år
Hon blev aldrig någon riktig stjärna tyvärr.
,Jasmine födde ett hinstföl en förmiddag framför huset.
När Lee Sovenir dog Så var hinstungen redan såld. Tyvärr. Annars så hade vi behållt honom själva.
På sommaren så hade vi hopptävling för ponnyryttare en gång. Carolin som står bakom mig var den som köpte mitt första Travarab föl. då han var 2 år.
Tjejen på ponnyn vann tävlingen. Tyvärr brann hon inne två år senare. Även det en fruktansvärd stor sorg.
Vi hade många fler hästar. kan ta med dem och alla fölen en annan gång på Bloggen. Men det här var min sista häst ett Arabsto. Pargona efter Pargos.
När min förre man dog så sålde jag henne. Det var sannerligen ingen lätt dag. Ibland får jag hästabstinens. Men tyvärr orkar jag i dag inte med att ha en egen häst längre.
Jag red i alla fall Islandshäst på min 60 års dag. Skulle säkert kunna göra det på min 67 års dag också.
Man vill ju inte bli gammal, men vill man leva, så blir man ju gammal. Sådant är livet.