I måndags avslutades insamlingen till barncancerfonden. Kontot slutade på 5130 kronor, och mitt skrammel på ica resulterade i 6080 kronor. Med andra ord har vi fått ihop 11 210 kronor sammanlagt. Det är grymt!

Tack alla som skänkt! Ni är små änglar allihopa! Fatta att vi faktiskt hjälpt till att rädda liv!

Puss på er, gullungar!

54. Uppgift nummer femtiofyra är ruskigt svår, därför utfärdas nu en Varning för känsliga 365are. Uppgiften är att skriva ner saker man gillar med sig själv.

När jag fyllde 20 i november förra året, fick jag en bok av min bästaste bästa vän(även känd som kusinsåfin). Det var en svart bok som hon hade skrivit ner lite saker i - saker som hon gillar med mig. Efter att hon listat lite olika saker, hade hon skrivit att hon vill att jag ska fylla i resten av boken själv. Hon skrev att "varje dag, från och med idag ska du skriva något fint om dig själv i denhär boken".

Ni tänker säkert att jag är helt dum i huvudet, men detta är svårt. Som extremt svensk och slav under jantelagen, har det endast blivit sju inlägg. Sju. Så svårt är det. Sju inlägg på snart ett helt år.

Jag vill ändå puffa för att fler borde göra sånthär. Jag har inte lagt av med min jätteoptimistiska bok, jag har bara väldigt svårt för att yttra bra saker om mig själv(precis som många andra). Så jag tycker att vi ska försöka tycka om oss själva lite mer. Vi är inte så hemska som vi tror.

idag har jag passerat 5000 kronor med min vän Skrammelbössan. det och 365kontot tillsammans ger nästan 10000 kronor. väldigt bra tycker jag. önskar bara att jag hade börjat tidigare med bössan.. men gräset är ju alltid grönare på andra sidan, sägs det...

när man står och samlar in pengar kommer det fram så roliga folk. idag träffade jag på en 80årig man som tyckte förfärligt synd om mig för att jag behövde stå där och slita. själv blev han trött bara av att sitta ner.. han sa också att vi tjejer kan säga vad vi vill, men det är vi som bestämmer - så har det alltid varit. han får inte ens hålla i pengarna för hans fru, utan det är det hon som får ta hand om hihi.

jag tycker om när "tuffa killarna på högstadiet" ger några slantar, om så bara en femtioöring. det krossar mina förfärliga fördomar mot dem.

något som är mindre kul är när små barn vill komma fram och ge sin sista slant till mig, och mamman eller pappan säger nej. varför skulle man vilja neka ett barn att hjälpa behövande istället för att lägga kronan på godis? jättemärkliga människor.

en tjej som gick på hallägra samtidigt som mig, fast ett eller två år över, var på ica med sin pojkvän. han började rota i plånboken och sa snällt: ska vi skänka lite? då svarar tjejen med en skitförbannad röst att det fick han verkligen inte, nu ska vi gå!! jaha? det är dumt att dömma folk ur dess kontext, men jag tror att han förjänar någon bättre. eller åtminstone att hon bör tagga ner lite.

måste också nämna att människor handlar på ett väldigt märkligt sätt. först går de in, kommer sedan ut med ett par kassar. strax efter kommer de in igen och kommer ut med ytterligare ett par kassar. glömde de verkligen så mycket? ibland går de in ännu en gång.

det här var ganska meningslös information, men jag tycker om att reflektera över folk jag inte känner.

tjobadoo.

53. Idag har jag namnsdag, dagen heter Sara. Jag har fått grattsms och mail från en massa folk, det brukar inte hända. Oftast brukar både jag och de omkring mig, glömma såntdär. Det är helt förståeligt - det är sommar och jag är iallafall inte sån som glor i kalendern varje dag. Jag vet ju knappt vilken veckodag det är.

För någon månad sen satt jag och min vän Pangpang på en fest hos min bästaste bästa vän kusinsåfin. Vi satt och spånade på bra saker som man kan göra och sedan lägga upp här, alltså 365saker. En av de sakerna var Pangpangs duktiga idé - att ringa och gratta en främling på hans/hennes namnsdag.

Jag tyckte att det var en jättebra sak att göra, tänk vad glad personen i fråga skulle bli! Men det fanns ju ett problem - jag är blyg. Hur skulle jag, som är rädd för telefoner, kunna ringa en främling och gratta denne på namnsdagen? Så jag kom på en kompromiss. Jag satt igår och pysslade ihop de här vykorten. Ett till en Greta, och två till två Margareta(för att mamma kände en extra Margareta som nog skulle bli glad av ett brev).

Breven ska komma fram imorgon, och kanhända läser ni dethär nu, Greta och Margaretorna. Då vill jag säga till er att jag inet känner er, ni inte känner mig och att jag heller aldrig hört talas om er. Jag snickrade ihop ett par vykort, bläddrade slumpmässigt i telefonkatalogen och valde er. Utan någon speciell anledning. Ni tycker nog att jag är hemskt märklig och lite galen, men jag tycker att alla ska sig minst ett grattis när man har namnsdag. Tycker inte ni det? 

52. För en knapp timme sedan sa jag hejdå till min äldste bror på tågstationen. På vägen dit, hade vi kommit överens om att någon längs vägen såg frivaleresk ut, eller frivelsk. Ingen av oss visste exakt vad det betydde, men tyckte det lät bra till dem vi syftade på.

Nu, min käre bror, har jag googlat. Det finns ingenting som heter frivaleresk. Eller frivelsk. Det närmaste man kan hitta är chevaleresk. Det betyder inte alls det vi ville att det skulle göra. Det står för ridderlig, belevad, artig, gentelmannamässig.

Jag skäms nog lite. Känner mig lite tillplattad, käre bror. Jag har ju varit språknörd sedan länge och jag ska kunna sånthär. Det är jobbigt när ens identitet ruckas på. Det är bra att jag snart ska börja plugga.

51. Jag vet inte varför det kan vara så roligt att se på konst. Om det är att man drömmer om vilka tavlor man vill ha i sin framtida lya, eller om det ger ett nytt perspektiv. Jag vet inte om jag känner någon som tycker om att titta på tavlor, som jag gör, så igår tvingade jag min bror att köra mig till Tres Hombres Art i Tylösand. Han skulle gå med mig där och tycka om, hade jag bestämt.

Jag tror att han var måttligt road. Det var nog för mycket naket för hans smak och han tycker inte om anorektiska kate moss. Det gör nog jag, av någon anledning. Det tråkiga med konst är väl att man inet kan tvinga någon tycka om samma grejer som en själv. Min bror ser inte meddetsamma att jag ju vill bo i rummet som kvinnan står i på bilden. Den bilden var förresten min favorit på utställningen. Jag vill nog vara henne också. Jag vill gömma mitt ansikte för världen med något vackrare än smink - blommor. Tänk att trycka in frön i aknebulorna, tvätta ansiktet med vatten och se hur det växer.

- Sara, du har en maskros i pannan.

- Jag vet.

Jag vet inet alls vad jag vill få fram. Men jag tror att man ska se på konst. Det ger en nya bilder i huvudet, när man blundar.

50.  Alla klippen från hultsfred som jag förväntade mig verkar inte komma upp. Det tar åtminstone sin lilla tid.

Men vår fantastiska kebabflashmob syns här  http://www.365saker.se/2009/07/15/kebab-flash-mob-fran-hultsfred

Det är en hoppig video, men en kille köpte en kebab och ropade ut "jag har köpt en kebab". Vi andra svarade med "han har köpt en kebab", skrek och tillbad. Sen sprang vi. Fort.

Man kanske skulle förklara vad en flasmob är förnågot också? Jo, man kontaktar en samling människor och bestämmer tillsammans vad man ska göra. Sen träffas man, utför det man bestämt och skingras sedan som om ingenting hänt. Detta, för att se hur andra, oinvigda, reagerar. Våra flashmobs under festivalen var, utöver denna, låtsaskrig, leka staty och att brottas med en jämnstark.

Självklart ska jag skriva ner några inlägg från tankeboken från Hultsfred. Jag och Sofia lade sammanlagt ut fem böcker, tror jag. Vi fick hem två. Denna knör jag fast i en vattenpipa på det fina libanesiska fiket som jag nämnt.

Jag vill varna för kass stavning, då skribenterna varit glada i hatten vid skrivtillfällena...

"Att innan man fyller 30 måste man uppleva Hulltsfredfestifalen"

"Att svante för evigt kommer vara min stora kärlek, trots att han är nästintill overklig" reds.anm: va?? jag är så nyfiken på vem svante är och hur kan någon vara nästintill overklig?

"Vart sitter centralerna till folkparken? För i helvete! Jag önskar en sak...och det är att ha pattar på ryggen!"

"Hilda är sjuk. Mitt chai-te smakar för starkt. Egentligen är det rätt sugit. Killen mittemot såg snygg ut när vi kom in men fy fan vad ful han var efter tre minuter. Jag vill ha vattenpipa men ändå inte. För det kostar en förmögenhet och jag måste kunna äta imorgon. Var är alla snygga människor? Det är helt sinnessjukt att alla har gömt sig just idag. Nej FAN. Jag hatar hultsfred. Jävla misärfestival. Bluh! /Tove"

"Börjar bli så satans krasslig. Bra tajmat, mitt i festivalandet. Sorkpitt. Hals och rygg strejkar. Varför hjälper inte ert chai-te mot min hals? Världens mysigaste tält för övrigt. Här vill jag flytta in. PS. Jag är iaf ingen party-pooper. Tove: Jo. Hilda:Nej."

"Vi är sex stycken killar som sitter och borstar våra tänder! Det är skönt! Vi har ingen tandkräm. Men vi har vattenpipa + ett gott humör. Nu får vi refill! Niiice! Varför åkte ERIK hem? WHY?"

"Vakten slog i huvudet i lampan vid ingången. Han försökte gömma det lite snyggt men vi såg nog. Hihi."

"Jag älskar Fredrik V från Agesta! //din Malin"

Snart publiceras det bästa ur senaste tankeboken på ungdomsmottagningen. Tjobadoo. 

49. Det fanns nog bara ett café på Hultsfred. Café Kolonial hette det, och jag tror att det var fantastiskt. Man fick gå över en, till synes, snabbt ihopsnickrad bro för att komma över leran, varpå man fick ta av sig skorna. I tältet(ja, caféet var ett tält) var marken beklädd av mattor och de små borden var nästan nere på marken. Man fick sitta på mattor när man åt. På de små borden satt det vattenpipor. Det serverades lebanesisk mat, chai-te och olika juicer med mera. Jag åt aldrig på det fiket, men jag var inne flera gånger och lämnade tankeböcker. 

Jag har känt för att skriva ett kärleksbrev ett tag nu. Men jag är inte kär, jag är singel och drömmer mer om att skaffa katt än att bli kär, om jag ska vara ärlig. Så sista dagen på festivalen, gömde jag mig en stund ifrån regnet och satte mig i tältet. Med penna, papper och känslor, knåpade jag ihop ett kärleksbrev till caféet. Jag listade allt det jag tyckte var bra med dem, trots att jag ju inte ätit där. Och så var jag ju tvungen att påpeka i brevet att han i kassan första dagen, var söt. Det positiva med att veta att man aldrig kommer träffa en människa igen, är att man kan säga precis vadsomhelst. Jag gav det till tjejen i kassan, och hon såg ut att bli glad.

48. En dag skulle vi pynta en bro som fanns på festivalområdet, eller på campingen var det nog, rättare sagt. Sofia från 365malmö stängselvirkade, några ur 365folket gjorde gubbar av ölburkar och andra, däribland jag, skrev brev och gav till folk. Och så skrev man lappar och hängde upp. Jag gjorde en brevlåda. Jag vet inte varför, men under hela festivalen ville jag dels ha, och dels göra en brevlåda. Ha någonting att få ta lite värme ifrån, och ha någonting att ge lite värme till. Alla vill väl det, men det finns så många olika sätt. Jag gillar det skrifliga sättet, jag gillar brevlådor.

Jag letade lådor men fann inga. Sofia, som började samla på sig mördade solstolar, klippte ur en ficka till mig. Skitbra. Så jag gjorde den till en tvåvägskommunikationsbrevlåda. Jag lade en penna och en post-itbunt i fickan, och vips så var tanken att man först skulle skriva ett brev till någon annan, och sedan skulle ta sig ett brev till sig själv.

Jag blev förvånad när det faktiskt funkade. Men sen blev förstås hela paketet stulet. Men det var en fin sak så länge det varade.

47. Alla ska pussas. Tycker jag. Tycker man om varandra och känner för det, så ska man pussas, sådetså.

Men hur träffar man en ny människa och bara inleder en sån sak? Frågar folk bara "vill du hångla eller?"?. Jag hoppas inte det. Då jag är romantsikt lagd, ville jag skapa ett alternativ. Så - jag gjorde en mistel.

Jag tog några piprensare och formade de till blommor, och tvingade en annan 365:are att hänga upp den i ett träd åt mig. Visst, det såg verkligen inte ut som en mistel men tanken var god. För att klargöra saker och ting, skrev jag en lapp som sa vad det var för något som hängde där.

Undrar om någon pussades lite därunder?

hej

nu är jag hemma igen från hultsfredsfestivalen. ovan kommer jag lista olika grejer vi gjort under veckan, men det som jag vet blivit filmat väntar jag med tills att de klippen läggs upp.

vill ni veta mer om min vistelse därborta, kan ni gå till min personliga blogg nogg.se/trashcan.

hej på er.

och jag ber om utsäkt för de halvdanna bilderna.

46. när jag var liten bodde min mormor och morfar i simlångsdalen. jag och min familj och mina kusiner, åkte dit ibland och hälsade på. det var saftkalas, krusbär i trädgården, soluret på gräsmattan, vedplockning(en vedbit i taget när man är liten), pulka nerför backen, motionscykeln på andra våningen. cigarettlukten. jag minns knappt mormor. bara att vi fikade en dag och att hon var tvungen att lägga sig i rummet intill. ambulansen kom sen, tror jag. 

på vägen hem, eller dit, jag minns inte, stannade vi ibland vid affären. det var ett gult hus, vars innehåll endast bestod av en enda sak(som jag minns, vill säga) - godis.

godiset låg i strutar, av papper. på pappret fanns ett klistermärke, det stod breareds kulturhistoriska förening. det brydde jag mig nog inte om då.

godiset var annorlunda från det som fanns hemma på ica. det var mjukt, men ändå tuggigt i, med nötter(brända mandlar), hårda polkagrisar(varför heter de så?), och röda hårda, gröna hårda, gula hårda, vita hårda med lite pulver på.

idag var jag där igen.  jag och min bror och hans flickvän och kusinsåfin(hon heter marie egentligen) åkte dit i regnet. saker och ting hade förändrats för godisutbudet hade krympt lite. men jag satte mig i bilden med en strut med brända mandlar och en med blandade hårda. jag hade helt glömt bort de smakerna. de där lite sura. jag är tio år nu igen, inte ens det. och himlen är blå, trots att det regnar.

idag stod jag ynka 45 minuter med min nya vän - insamlingsbössan. det gav hela 536 spänn. helt grymt. det innebär att vi passerat 1000-gränsen. snart ska jag till banken och sätta in hela skatten.

efteråt åkte jag till fina lilla familjen. hanna hade börjat på nya cellgifter, men var piggare denna gången. hon och lillasyster sara förde ett, för oss, ofrivlligt vattenkrig. hade jag haft en annan kjol så hade jag gladeligen försvarat mitt revir.. de hade en pool med. varför har inte vi lite äldre en sån pool? vi bör också planera in vattenkrig snart.

det är märkligt hur man kan känna av andra människor, trots att man inte känner till så mycket om dem. jag vet inte var familjen bodde innan, vad de gillar för mat eller vad de har för intressen. ändå är det väldigt skönt att vara där hos dem. som en stor kram, ungefär. det är inte alla som man arrangerar insamlingar för. det krävs något riktigt speciellt. som dem. 

på tisdag åker jag till hultsfred med 365. jag har inget tält. någon mer än jag som ser det som ett problem? trots att nästan alla jag möter är extremt pessimistiska till festivalen, tänker jag ändå ha kul. jag tänker busa hejdlöst, bortse från fulla människor, avföring och utdöd hygien. bara hitta på en massa bus, hjälpa till och titta på regina spektor. jag hoppas bara att jag slipper sova i en lerpöl.

ps: vad kostar en pepparspray?

idag har jag börjat skramla med en insamlingsbössa utanför ica i söndrum. jag stod där i 2½ timme och mamma stod där också ett tag. under den lilla stunden hann vi få ihop till 628 kronor och 50 öre. detta mjauiga belopp ska firas med vårrullar och jordgubbar ikväll(dock inte samtidigt). imorgon blir det besök hos familjen liliequist, och efter det ett besök hos världens bästa morfar. sen ska jag försöka hinna med att skramla lite också.

om en knapp vecka blir det 365 goes hultsfred. jag och en sofia från 365malmö, en frida och en anna från 365uddevalla ska tälta i vad som förhoppningsvis inte förvandlas till lera, under fem nätter. på dagarna blir det sweetart och skattjakt och jagvetintevad så det står härliga till. säg hej om ni ser oss.