Har glömt bort hur man gör sådant här, hur man sätter sig och skriver, bloggar... Tiden går åt till så mycket annat så mycket viktigare. Samtidigt bra, nyttigt och roligt att få skriva ner och därmed tänka igenom hundträning och hundliv. Kunna gå tillbaka och utvärdera, se framsteg, se bakslag och hur det var då. Tänker att jag kanske borde starta upp något nytt, nytt och enklare som lätt går att uppdatera från iPhone för datortiden är numera väldigt begränsad. Återkommer i den frågan...

Det största som hänt sedan sist är att Pax kommit in i hussens och mitt liv. En liten staffordshire bullterrier som inte är så liten längre. Sju månader gammal nu, 17 kg tung och därmed tyngst i hundflocken. Kat väger 16 kg och är väl en sisådär 20 cm högre, men så är det när man är en liten bulldozer.... Funkar fint med Paxen även om han inte ä min typ av hund det minsta lilla, alldeles för mycket bulldozer för min smak och ibland lite för lite hjärna. Jag trivs med vallhundarna jag... Fast jag trivs såklart med Pax också! =) Han och Kat är världens bästa vänner, leker och gör allt tillsammans. Teo och Ila skulle nog helst önska den lilla intensiva tjockisen dit där pepparn växer. Men nu var det ju som väl var inte deras beslut att ta så Pax han har sin givna plats i flocken!

Kat har fått valla en del men egentligen alldeles för lite och det får bli vårens stora projekt att hitta någonstans där vi kan valla mer regelbundet. Var hos Peter för några helger sedan och där utvecklades hon så väldigt fint och även jag kände att jag fick kläm på en del. Men svårt är det, eller svårt för mig och lätt för Kat som verkligen är en naturbegåvning och får lovord från alla som förstår sig på. Har även fått bud från två som vill köpa henne för att hon är så bra i vallningen men nja hon stannar nog allt här lilla Kat... =) Dessutom är hon röntgad och har fått hd grad A på höfterna, vilket vi är mycket glada för! Så nu kör vi på både i agilityn och lydnaden. Det tar sig men tävlingsdebut blir det tidigast någon gång till sommaren...

Ila har tränats lite sporadiskt under vintern...jag är riktigt dålig på att ta mig i kragen emellanåt så då och då får hundträningen stå tillbaka. Trots detta har vi fått till riktigt fin känsla i de lopp vi tävlat hittills i år. Var på lagtävling i Borås med vårt nystartade träningslag ihop med Gill Lantz med sheltien Johanna och Nancy Holmström med Bella och Jojo. Där slog vi faktiskt till med två nollade lopp där vi bidrog till lagets två andra placeringar och två SM-pinnar. Där ser man! =) Sen blev det fyra lopp i Skurup på Gåsahoppet där vi mest fick disk men himla bra disk med bra känsla och samarbete. En nolla blev det men dålig tid på grund av ett stort missförstånd och ett litet...men vad gör väl det, är så nöjd med min fina, snabba, galna lilla hund ändå! Ila är väldigt speciell för mig och betyder så otroligt mycket, jag hoppas och önskar att hon får vara frisk och skadefri i många långa år till och att vi har en fin tävlingssäsong och ett fint liv framför oss. <3

Teo är mest mysfarbror för tillfället men det är minsann inte fy skam det.... =)

Idag har det lydnadstränats ihop med Emma och Siri. I snöväder. Men vi tränade minsann ändå och det gick riktigt fint till och med. Därefter agility för Kat och Ila. Kat tränade däcket, kontaktfält, slalom och lite bakombyten. Ila fick mest köra kontaktfält för de har visst visat sig vara lite mindre viktiga för damen att göra korrekt på tävling. Sen blev det träning på tunnel under balans och A-hinder, skilja på vad som är vad och vilket som ska tas. Blev också en liten uppfräschning av bakombyten på tunnel då Ila ibland svänger åt fel håll i sådana situationer. Hon har kunnat det finfint tidigare men ja, man behöver väl träna lite grunder ibland också så man håller dem vid liv.

Ja, det var väl allt för nu. Så hoppas vi på en ny uppdatering inom kort, hmmm....

(Nu fungerar det inte ens att lägga till bilder i den här bloggen så borde kanske ta tag i det där med att skaffa en ny med detsamma.... Om ni klickar HÄR kan ni iaf kika på foton från vintern... )

Ja, så var det september... Det har varit lite stiltje här kan man väl säga. I verkliga livet har det dock varit allt annat än stiltje, det har hänt mycket, nästa för mycket ibland.

Några viktigheter som hänt är bland annat att Kat fyllt ett år den 7/9, hon är stora damen nu som har löpt för första gången och allt. Stor är hon däremot inte utan kommer förbli en liten bc. Liten, söt och smidig. Hon har börjat lydnadskurs och agilitykurs och det börjar minsann hända saker i hennes lilla hjärna. Ser mycket mer tryck och koncentration i henne nu. Hon tar nog lite längre tid på sig än bergéerna bara, sen blir nog även hon en stjärna. Tycker så väldigt mycket om henne, hon tar sig längre och längre in i hjärtat mitt.

Världens bästa Ila fyller minsann tre år idag! Tre år bara, känns som att jag haft henne bra mycket längre... Kan inte tänka mig ett liv utan henne. Hon är verkligen speciell för mig lilla loppan. Vi startade agilitysäsongen sent, inte förrän i juli. Vi gick dock ut hårt med tre vinster av fyra möjliga på Ulricehamns tvådagarstävling. Sen har hon lyckats knipa en SM-pinne i hopp och igår tog vi sista pinnen i ag2 så nu är vi uppe i trean i båda. Känns fint att ha både Teo och Ila där! Av de tolv pinnarna hon tagit är elva vinster, känns också himla fint! Nu måste vi träna ordentligt så att vi kan konkurrera med de bästa i trean! =)

Teo har levt lite lugnare ett tag, han har varit med på allt men inte fått någon ordentlig riktad träning. Han har fått köra lite lydnad ibland och lite agility ibland men inte så hemskt seriöst. Tror han är ganska nöjd ändå... Och så har han tävlat lite agility med några nollor som resultat, dock med tidsfel. Han är i varje fall bästa och enklaste hunden att ha med, han följer mig som en skugga och ställer aldrig till med något (som flickorna mycket väl kan göra), han är så otroligt anpassad till mitt liv och gör sällan något större väsen av sig. En bättre följeslagare finns nog inte.

Blondie fick tyvärr somna in den 18 juni. Hon hade varit ganska pigg ett tag och frisk från sin pankreatit när hon fick en livmodersinflammation som slog ut henne totalt. Från att ha varit lite trött på fredagen (ingen feber, fina slemhinnor) rasade hon alldeles och kunde knappt resa sig upp på lördag morgon, då hade hon också feber och varig flytning. Jag valde att inte operera henne med tanke på hennes dåliga skick och hennes andra problem (pankreatit, artros, hennes opererade has), så hon fick somna in hemma på gräsmattan i min famn. Det gick lugnt till och blev ett fint avslut. Saknaden är stor men jag är tacksam för alla år med finaste Blondie och för allt hon gett mig.

Foton från vår sommar finns att kika på här.

Och början på höstens foton finns här.

Får väl se när jag lyckas ta mig tid för nästa uppdatering men förhoppningsvis dröjer det inte allför länge...

Nu har det där livet kommit emellan igen och tid till bloggande har liksom inte infunnit sig. Inte nu heller egentligen så blir bara några foton och en länk till ännu fler. På hundfronten inte mycket nytt...

Kat har dock fått valla lite får vilket hon visade sig vara en stjärna på. Fick fina lovord och ska snart ta tag i att valla mer regelbundet. Träningen har för övrigt legat en aning lågt när tid och motivation inte riktigt funnits. Kat går iaf kurs i förberedelser för tävlingshunden där vi tränar på både den ena och andra nyttigheten för framtiden. Hon har också fått testa lite agilityträning när vi masade oss iväg för att träna ihop med Rebecca och Lakrits. Mest tunnlar för lillan och det fixade hon med bravur. Ila fick köra en klassett agilitybana som också gick fint. Men attans vilken fart hon har...jag blir faktiskt lite rädd för den där farten emellanåt. Och skaderisken, för att inte tala om den...puh. Har lite ångest för att sätta igång och tävla med henne igen... Teo fick också köra banan men har annars haft paus från det mesta. Så ja, inte mycket spännande hundigt som händer här direkt.

Spenderade en helg i Göteborg där vi fick till en promenad ihop med Sarah och Combat på Amundön, mysigt! Blev också mat ihop på kvällen, en riktigt bra söndag! =) Och så fick jag lämnat vandringspokalerna som jag, Teo och Ila vann på förra årets rasträff till Sara. Hon tar med dem upp till Stockholm för att någon annan ska kunna vinna dem. Det blir ingen rasträff för oss i år och det känns väldigt sorgligt...särskilt jobbigt att inte få träffa alla underbara bergermänniskor. Men vi får komma igen till nästa år och önskar alla som ska dit lycka till och hoppas att ni får en riktigt fin helg!

Foton från Gbghelgen finns här.

Dagarna rullar på i högtempo och april verkar bli mycket jobb och mindre ledigt. Har tackat ja till kanske för många extrapass men hoppas att det ska orkas med och kännas väl värt om inte innan så när lönedags. När väl är på jobb känns det som en dans, det är trött när ledig och att försöka hinna med egen träning, hundträning, träffa vänner och det där övriga livet som gör att det ibland känns - lite för mycket. Igår extrapass på rehab som var riktigt mysigt men lite ledsen att missade vargen som irrat in på djursjukhusområdet under förmiddagen. Grindarna stängdes för att försöka blåsa vargen med bedövningspil och flytta till lämpligare ställe. Tyvärr misslyckades det när fina vargen grävde sig ut och begav sig, tack och lov till skogs igen. Hoppas att den kan klara sig norrut till storskogen och klara sig undan trafik och skjutglada.

Idag har vi haft Sara, Wimsa och lilla Agnes på besök. Träning var planerad men regnet satte stopp för den riktiga träningspeppen. Blev lunch, promenad, lite träning och fika. Trevligt! Ila tyckte om lilla barnet och var överlycklig över att ha idolen Wimsa i huset.

Tränar en del lydnad med Kat nu, som börjat förstå konceptet. Positionen i fotgåendet blir bättre och bättre men en tendens att hamna för långt fram finns. Högersvängar är inte helt hundra medan vänsersvängarna är riktigt fina. Går små slingriga fotgående med henne och lägger in lite cirkelarbete här och där. Hon tycker att det är roligt och har fin attityd! Läggande under gång är påbörjat och ställande under gång likaså. Ställandet är svårare än läggandet och vi måste jobba mycket med stimuluskontroll för att skilja ställande från läggande. Inkallningen avslutas med en fin ingång men jag ska träna henne till lite bättre fart i springdelen. Hoppet har hon fått testa ett par gånger och apporteringen jobbar vi vidare med. Platsliggning är väl det vi jobbat minst på och borde jobba mest på... Tandvisningen liksaså. Tror det blir svåra moment för lillan som älskar människor och andra hundar. Blir nog svårt att hålla sig lugn... Måste tränas! Hon är rolig att träna lilla border collien och det är härligt att hon nu är sju månader och lite mer hund än valp. Ser fram emot en fin vår och sommar med massor av träning!

Tävlade Teo i lördags, debut i lkl III. Han var duktig lille token med fin attityd och blev inte rädd för något. Lite disträ och lyssnig mot elitens håll dock, vilket gjorde att jag fick ge dk vid läggandet vid sidan innan jag skulle gå ifrån honom på inkallningen och att han missade första skiftet i fjärren. Mest nöjd är jag nog med vittringen som jag tycker var superfin, fick en nia på den. Synd på rutan där agilityns A-hinder stod snett bakom och Teo sprang till det istället för till rutan... Och när det var dags för metallen, vårt hatmoment, la han sig ner på rygg och rullade runt istället. =) Kunde inte göra annat än att skratta åt honom och klappa om honom när han kom tillbaka, fick fint beröm av domaren för det efteråt. Hon sa att han borde få charmpoäng och att det var väldigt fint att jag berömde honom och inte blev arg för att han inte utförde momenten. Intressant att det finns folk som blir arga på sina hundar på tävling... Jag är nöjd med vår debut men vill gärna ha ännu bättre kontakt med honom inför varje moment nästa gång och så vill jag ha lite mer fart här och där. Och helst bara nolla metallen men få så fina poäng på resten så att vi ändå blir uppflyttade! =) Kan hända att något annat moment strular nästa gång, sådant kan man ju aldrig veta men det var roligt att tävla så är sugen på att ge mig ut med honom igen! Roligast var att Sara och Wimsa klarade det och blev uppflyttade, de vann klassen och vi blev tvåa. Kat och Ila skötte sig också finfint, de fick följa med och vara suporters. Bra träning för flickorna! Håll tummarna för oss för snart bär det nog av till brukshundklubb för mera tävlande!