Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok Om mig Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<
Juni (2020)
>>


Om min syster Marias 50-års fest!

 

Hej på er igen!

Nu har jag återhämtat mig lite mer, och känner att jag har ork att skriva. Detta kommer att bli ett långt inlägg, för jag kommer bland annat berätta om min storasyster Marias 50-års fest som jag var med på, som jag nämnde i mitt förra inlägg. Det är mycket jag har att berätta om den, och jag kommer lägga in en massa bilder därifrån också. Så orkar ni och vill ni läsa om detta, så gör gärna det.

Jag fyllde ju år den 11 mars, 45 år, och jag hade en väldigt mysig dag hemma för mig själv med lite god mat, massa godis och snacks, och jag kollade på filmer och serier hela dagen. Det kallar jag en riktig mysdag. Helgen därpå kom min bror Rikard och hans tjej och deras två döttrar hem till mig en stund på fika, för att fira mig lite. Det var supertrevligt. Alltid lika kul att träffa familjen, det gör mig glad och varm i själen.

I övrigt så har jag bara hållt mig hemma och vilat, bara åkt på lite ärenden, handlat och varit på apoteket och så. Nu i påsk ska jag också bara vara hemma och vila. Känner att jag behöver ganska lång tid på mig att återhämta mig efter att ha varit hos min syster Maria i Värmland. Det var en händelserik helg, kan man lugnt säga. Ska berätta om den.

Jag åkte på fredagen den 23:e februari och åkte hem måndagen den 26:e februari. Jag hade inte min hund Tindra med mig denna gången, utan hade skaffat hundvakt till henne på hemmaplan. Bättre så för henne. Jag åkte tåget från Göteborg till Laxå, och där bytte jag till buss till Karlskoga. (Samma väg hem också, via Laxå.) Tåget från Göteborg till Laxå för försenat på grund av ett elfel som drabbade alla tåg, så tåget var försenat med två timmar, men till slut kom jag iväg på det i alla fall.

(Bild: Jag på tåget dit. Jag är skittrött här, men jag lyckades hålla mig vaken i alla fall.)

Väl i Karlskoga hämtade Maria och hennes dotter Mathilda (som är 23 år nu och bor i ett eget hem), upp mig med bil och så åkte vi hem till Maria. Hon bor en bit utanför Karlskoga, ute på landet med en sjö i närheten. Hon hyr ett hus som tillhör en herrgård, det är en av herrgårdens separata byggnader. Det huset Maria bor i är jättestort. Det är två våningar, 7 rum och kök, stor hall och stort kök, en fin verandra på framsidan, och en jättestor trädgård. Vardagsrummet på nerevåningen har en stor öppen spis man kan elda en brasa i, och det finns en stor tvättstuga och en stor källare också. Vet inte hur många kvadratmeter huset är på, men stort är det i alla fall. Så plats finns det.

Vill bara ge lite kort info här om vad Maria gör och jobbar med också, även om jag berättat om detta i tidigare inlägg. Maria är ju fosterförälder, eller Familjehem som det heter idag, och tar emot fosterbarn. I nuläget är hon Familjehem på heltid, men hon har innan jobbat som lärarassistent på skola för ungdomar, och hon driver sitt eget företag vid sidan om som heter "Trivium Konsult - Flickor med ADHD". Det är ett företag där hon åker runt i Sverige och föreläser om barn med ADHD/ADD, specifikt inriktad på flickor med de diagnoserna. Hon räknas idag som en expert och är ofta en anlitad föreläsare och utbildningskonsult inom det området. Hon har haft sitt företag och föreläst i över 15 år, och gör det fortfarande till och från, även om hon är Familjehem på heltid. Maria har ju själv ADHD som hon haft sedan hon var barn, och hon är själv uppvuxen i fostersystemet sedan hon var barn, så hon om någon vet vad dessa barn och ungdomar behöver som kommer till henne, som har både diagnoser, trauma och psykisk ohälsa i bagaget. Och hon gör ett fantastiskt jobb med dem.

Och hon tar emot fosterbarn som placeras hon henne både akut för en kortare tid, och för långvariga placeringar. En av dessa fosterbarn som kom till henne år 2020, en tonårstjej som heter Hellas, stannade hos Maria permanent. Maria blev hennes lagliga vårdnadshavare nu förra året, och Hellas är nu Marias dotter. Och jag har då fått ännu ett syskonbarn, så jag är hennes moster nu. Det är så himla kul, jag är så glad för deras skull, och Hellas kunde inte fått en bättre mamma än Maria. heart

Så då är det jättebra att Maria har så stort hus med många rum och mycket plats, när hon är Familjehem. Det är verkligen jättemysigt hemma hos henne och jag trivs så himla bra när jag är där.

Som sagt, jag åkte på fredagen till Maria, och när jag kom fram så hade vi bara en mysdag tillsammans resten av dagen, med hennes dotter Mathilda, som bor en lite bit därifrån, och en vännina till Maria som också skulle vara med på festen. Vi förberedde lite inför festen, och satt sen och pratade och myste hela kvällen. Vi gick och la oss typ kl 3 på natten, för vi hade så mycket att prata om. Men vi kunde ändå sova ut, och nästa dag på lördagen, så var det bara förberedelser hela dagen inför festen, som skulle börja kl 18. Festen skulle ju vara hemma hos Maria, så vi pyntade och dukade och fixade all mat och snacks. Maria hade ju förberett detta i flera månader, så det mesta var redan inhandlat och förberett innan, förutom all maten och snacks. Så det var bara de sista förberedelserna som behövde fixas, typ all maten, blåsa upp ballonger, bygga upp baren, och lite annat.

Eftersom Maria fyllde 50 år, så ville hon ha en speciell fest, något alldeles extra. Så hon hade temat 1920-tal och maffia, typ Gatsby, och alla som var inbjudna på festen skulle vara en specifik karaktär. Vi skulle alla spela som ett rollspel med varandra på festen, där någon av oss blev mördad, och så skulle vi under kvällen lista ut vem mördaren bland oss var. Det är typ ett ”Rollspels-paket” man kan köpa av ett sånt där Eventföretag, och det har blivit väldigt populärt det senaste att ha sådana event. Jag tror ni vet vad jag menar för något.

Detta har ju jag aldrig gjort innan, och först när jag hörde detta blev jag lite....rädd och orolig faktiskt. Jag hade ju för det första inga sådana typ av kläder som passade till temat, så jag fick låna en hel outfit av Maria i stället, tack och lov. Jag oroade mig lite över hur jag skulle klara av att spela en roll, för att inte tala om att orka med det hela eftersom jag har så lite energi och så fort blir trött. Men sen tänkte jag att det kunde ju bli kul, man måste ju våga att gå utanför sin ”comfort-zone” lite. Så jag kände att det är bara att köra på, mycket för Marias skull, och för att det faktiskt ändå var en väldigt kul grej. Jag ville testa mig själv lite också, klarar jag att gå över mina egna gränser, vad är jag kapabel till? Jag är ganska introvert av mig av naturen, men jag kan gå in i ett särskilt ”mode” om jag vill eller behöver, och kan bli jävligt utåtriktad, pratsam och social, med vilka som helst i vilken miljö som helst. Det är typ en ”skill” jag lärt mig under livets gång, som jag har haft mycket nytta av.

Vi hade alla fått veta långt innan festen vilken karaktär vi skulle spela, så man kunde ”läsa på” om sin karaktär innan. Vi skulle bli 18 stycken totalt på festen, bland annat några av Marias barndomsvänner, gamla kollegor, nya vänner och bekantskaper, och alla dem var ju främlingar för mig. Under kvällen skulle vi äta massa snacks och tillbehör, en tre-rätters middag, och drinkar. Jag kan säga att spriten flödade ordentligt, men eftersom jag inte dricker alkohol, drack jag bara alkoholfria drinkar hela kvällen. Min systerdotter Mathilda var servitör och ”spelledare”, min andra systerdotter Hellas stod i baren och var bartender tillsammans med Mathildas pojkvän. De blandade jättegoda alkoholfria drinkar till mig hela kvällen, så mig gick det ingen nöd på.

Men jag var den enda nyktra där, men det är jag ju van vid, att alltid vara den nyktra bland berusade människor. Det är ett val jag gör, att vara det, och det klarar jag av bra, det har jag alltid gjort. Också en förmåga jag har haft under hela mitt liv. Och bara för att jag väljer att vara alltid nykter, så kräver inte jag att andra måste vara nyktra också. Det skulle jag aldrig kräva, och jag unnar människor att dricka och ha kul om de vill. Jag är otroligt anpassningsbar, och har förmågan att passa in var som helt egentligen, även nykter bland berusade människor. Också nåt jag alltid haft mycket nytta av.

Så när jag fick min karaktär, så satte jag igång att läsa på den, och försökte memorera. Mitt minne är inte som det har varit, så lite svårare var det att få allt att fastna, men jag lyckades memorera det viktigaste. Jag kan berätta lite om den karaktär jag skulle spela, "Beatrice Maffioso", om ni vill läsa.

 

(Bild: Jag i min karaktär som "Beatrice Maffioso".)

 

Jag hette alltså Beatrice Maffioso och var gift med en man som hette Leonardo Maffioso, som var en medlem i maffian. Vi hade två söner tillsammans, Umberto och Carlo, också maffioser, och jag hade även en styvdotter Cleopatra, som min man hade med sin ex-fru Fiona. Min man Leonardo var en fin man, och älskade mig verkligen och var mig trogen, och vi hade ett lyckligt förhållande - tills en annan man råkade komma in i mitt liv. Det var mannen Fredrico, som bodde grannar med oss med sin fru Estrella, och jag och Fredrico blev stortkära i varandra och började ha en hemlig kärleksaffär tillsammans.

Men min styvdotter Cleopatra hade misstänkt att det var nåt på gång där, för hon hade sett mig och Fredrico smyga med varandra. Hon skulle sätta igång att utpressa mig och hota att avslöja min affär med Fredrico, om jag inte lyckades övertyga min man Leonardo, Cleopatras pappa, att hon skulle få ut den största delen i arvet efter honom. Hon och hennes mamma Fiona, min mans ex-fru, var mycket pengahungriga och var villiga att göra väldigt mycket för att komma över Leonardos pengar. Han hade redan gett sin dotter, hennes man och Fiona stora summor, som han hemlighöll ifrån mig för han ville inte blanda in mig i det. Men jag hade hittat bevis på att han gett dem pengar, och jag var mycket upprörd över detta, eftersom jag visste att de bara var ute efter hans pengar. Så jag försökte konfrontera min man med detta, och ville förhindra att han gav dem mer, men så blev jag istället utpressad av Cleopatra som hotade avslöja min hemliga kärleksaffär. Om min man fick veta, skulle han ta ut skilsmässa och jag skulle förlora allt, och inte heller vara berättigad till pengar, eller en egen del av arvet. Så hur skulle jag nu göra? Och plötsligt blev Leonardos ex-fru Fiona dödad, mitt i allting, och hennes nuvarande man Fred blev också dödad därefter. Så nu gällde det att lista ut vem som hade mördat dem båda.

Sååå...allt detta är ju lite intressant, eftersom det är väldigt tvärtemot min riktiga personlighet. Jag hade som Beatrice en bra man, men var ändå otrogen mot honom...med våran granne. Bara där blir det ju konstigt, eftersom jag personligen definitivt inte är den otrogna typen direkt. Och pengar är ju nåt jag inte bryr mig om särkilt mycket. Pengar, lyxliv, kriminalitet och skumrask-affärer - det är ju iiiinte riktigt jag, kan man inte påstå. Men jag skulle spela rollen, och göra det bra, det hade jag bestämt. Det funkade så att vi alla fick ”små uppdrag” vi skulle göra under kvällen, prata med vissa personer om vissa saker, konfrontera vissa och försöka fiska information. Reda ut ”familjeproblem” med varandra, mycket drama och konflikter var det mellan allas karaktärer, och så skulle vi försöka lista ut vem som hade mördat Fiona och Fred genom massa ledtrådar vi fick. Och jag skulle flörta med min hemliga älskare hela kvällen, utan att någon såg eller misstänkte nåt. 

Och jag kan säga att jag gick all in i rollspelet! Jag gick verkligen in i min karaktär, och spelade arslet av mig hela kvällen med alla. Och det var skitkul, jag trodde inte jag hade det i mig. Men jo, det hade jag verkligen. Det gäller att pusha sig själv och utmana sig själv hela tiden, och jag tog chansen och gjorde det då, och jag är så glad att jag vågade. Jag gjorde det helt nykter, med människor jag aldrig träffat dessutom. Jag gick all in för Marias skull, för hon hade fixat allt detta, det betydde så mycket för henne, och hon förtjänade att man gjorde sitt bästa. Alla gick in för det och gjorde verkligen sitt bästa – för Marias skull. Maria förtjänar det bästa, punkt. Det är alla i hennes liv överrens om. Så det var mitt sätt att visa min kärlek, uppskattning, tacksamhet, omtanke och respekt för henne, att gå all in i nåt som är waaaay out of my comfort-zone. Och jag är jäkligt glad att jag gjorde det.

Men det som ändå var lite jobbigt med det hela, som kändes väldigt, väldigt fel – är att mannen jag hade en hemlig kärleksaffär med i spelet, Fredrico, spelades av Marias nya pojkvän! Min karaktär skulle alltså spela att ha en hemlig kärleksaffär med hans karaktär, och vi skulle ”flörta och tråna efter varandra” hela kvällen, enligt instruktioner vi fått. Det...kändes...bara...så...fel. Det var först när festen startade som jag fick veta att min ”hemliga älskare” spelades av Marias nya pojkvän, som jag heller inte hade träffat innan. Jag sa detta till Maria under festen, att det kändes jättekonstigt att jag skulle ”flörta” med hennes kille hela kvällen och att jag inte visste om jag skulle klara av det. Men Maria sa att det inte var någon fara, det var ju bara på låtsas, och att hon inte hade nåt emot det. Så jag tänkte att, ja, jag får väl göra det bästa av detta. Men...

Awkwaaard! To say the least.

Tur att det fanns utrymme att improvisera i rollspelet, inom ramarna för berättelsen, vi hade inte direkt som ett manus att gå efter. Så jag kände under kvällen att det går inte, jag kan inte hålla på att vara flörtig med min systers pojkvän, även om det bara är ett spel och på låtsas, och det var ju lika awkward för honom. Det gick bara inte, jag kunde inte göra det. Så jag improviserade fram en bra lösning för oss båda. Jag tog honom åt sidan, och i min karaktär ”Beatrice” så avslutade jag helt enkelt affären med hans karaktär ”Fredrico”. Jag skyllde på att jag ”ändå älskade min man, och ville fokusera på familjen och rädda mitt äktenskap”. Så även om det ”smärtade mig”, så kunde jag inte fortsätta träffa honom, utan jag avslutade affären mellan oss. Så. Problemet löst. Så kunde jag släppa den biten av det, och han också, och det kändes som en lättnad. För honom också är jag säker på. Men utöver detta, hade jag inget problem med att gå in i min karaktär, göra det jag skulle göra, äta och mingla och ha trevligt, och bara ha kul.

Till slut avslöjades det ju vem eller vilka som var mördaren. Vi fick alla gå igenom massa ledtrådar och skulle tillsammans gissa på vem det var. Det var många som hade motiv, så det var lite knepigt. Alla hade tyvärr fel i den vi gissade på. Tydligen var det Fionas man Fred, som hade dödat Fiona. Sedan var det min styvdotter Cleopatra som i ren hämnd för hennes mammas död, hade mördat Fred. Hon hade listat ut att det var Fred, och hade mördat honom som hämnd. Det var det ingen som hade listat ut eller ens gissat på, så det var överraskande och lite kul.

Och efter att mördarna hade avslöjats, så avslutades spelet, och vi kunde alla lägga av karaktärerna och bli oss själva igen. Då började alla mingla och prata på riktigt, och vi satte på musik och vardagsrummet blev ett dansgolv. Där satt alla och pratade, åt och drack, och dansade, och bara var avslappnade med varandra. Men jag gick så in i spelet och min karaktär, och alla andras karaktärer, att det kändes jättekonstigt att vara Angelica igen, och att alla andra var sig själva. Det tog lite tid att släppa spelet, för mig i alla fall. Men jag släppte loss till slut och dansade och minglade och pratade och lärde känna de andra lite mer.

Här nedan kommer lite bilder från kvällen, lite blandade bilder.

 

Dukningen i matsalen. 

 

Maria, Hellas och Mathilda förbereder inför festen.

 

Hellas i baren som bartender.

 

Snacks och aptitretare.

 

Mera snacks.

 

Lite mer dekoration.

 

Här är Maria - festen har börjat.

 

Maria öppnar presenter.

 

Maria med lite "cash" - hur lycklig som helst. wink

 

Jag och Maria. heart

 

Och här har vi hela "maffia-gänget". smiley

 

Vi var uppe och dansade, pratade och lattjade väldigt länge. Jag gick inte och la mig förren vid halv 3-3 på natten...igen. Folk droppade av så småningom. Några av Marias gäster sov över, de som hade åkt långt, som jag. Och nästa dag på söndagen, var det bara en slappardag. Jag skulle inte åka hem förrän på måndagen, så jag kunde sova hur länge jag ville. Och länge sov jag, till typ 11 - halv 12 på dan. Och under hela söndagen sen så satt Maria och jag och bara pratade, myste och kollade på film och umgicks. Även Mathilda och hennes kille kom och umgicks.

Och vill bara påpeka också - ingen av Marias fosterbarn var hemma och närvarande under festen, förutom Hellas då, som snart är myndig. Det var "barnförbjudet" ju, så självklar var inga av de yngre barnen hemma.

Det var så härligt att få träffa dem alla igen. Att få träffa min systerdotter Mathilda, som är så fin och go, och träffa hennes pojkvän också, som verkar vara en jättebra kille och bra för henne. Jag träffade också pojken som Maria just nu har placerad hos sig som fosterbarn, en jättego liten kille. Jag fick ju även träffa min andra systerdotter, Hellas, för första gången faktiskt. Även om hon kom till Maria 2020, så har jag inte varit hemma hos dem på länge, så jag har ju inte fått träffa Hellas innan. Och det var så underbart att äntligen få träffa henne. Vi klickade direkt med en gång, och hon känns verkligen som min systerdotter, trots att jag aldrig träffat henne innan. Hon är i övre tonåren nu, och både jobbar och pluggar, hon är så driftig och så duktig och sån fin människa. Så även Mathilda. De är båda helt fantastiska tjejer, och jag önskar jag kunde träffa dem oftare. Senast jag var hos Maria var 2018 tror jag. Det har blivit väldigt sällan, eftersom jag har så dålig hälsa och så lite ork och energi. Det krävs att jag verkligen har en väldigt bra period, för att jag ska orka göra resan dit och hem.

Och det har jag haft nu det senaste, så därför passade det jättebra för mig att göra denna resan till Maria nu som jag gjorde. Men så slut jag var när jag kom hem. Oh my God. Jag kunde knappt stå på benen, hade ont överallt i kroppen, huvudvärk som fan, och helt slut mentalt. Det har tagit till nu typ att återhämta mig något så när. Men jag är fortfarande väldigt trött, både i kroppen och mentalt. Jag vilar mest nu, tar det lugnt, kollar på tv och serier, läser böcker, gör videos till min Youtube-kanal. Bara chillar och tar det lugnt, fokuserar på mig själv och vad som får mig att må bra.

Just nu har jag faktiskt bara fokus på mig själv, och mina närmaste. Jag är inte ute efter att hitta en ny partner eller ett nytt förhållande, inte på långa vägar. Jag mår bäst när jag är för mig själv och är singel. Verkligen alltså. Och eftersom jag alltid lyckas välja fel personer för mig att gå in i relation med, så har jag kommit till slutsatsen att jag trivs bäst ensam ändå, utan att ha någon som bara klagar och kritiserar, stessar och pressar mig, och är konstant missnöjd med allt jag gör, hur jag mår, och den jag är. Om jag mår mycket bättre själv än med nån som beter sig som en jävla rövhatt, varför ska jag ens vara med någon? Ska jag välja att leva i ett helvete och må skitdåligt, eller ska jag välja att vara själv och singel, och faktiskt må bättre och då ha större chans att ta mig framåt i livet?

Tror ni det är ett svårt val för mig? Knappast. Jag väljer alla gånger att leva ensam och ha en chans att kunna må bra och leva ett bättre liv, än att vara med någon bara för att vara med någon, och bli illa behandlad. Så här ser jag det: Rofylld och hälsosam ensamhet, är så otroligt mycket bättre, än dålig, dysfunktionell och destruktiv tvåsamhet. Alla dagar i veckan!

 

 

Jag är jävligt bra på att vara själv, att leva ensam, och det ska krävas en oerhört speciell person som verkligen behandlar mig otroligt bra, för att jag ska välja tvåsamhet igen. Kanske träffar jag en äkta människa att vara med längre fram, en som kan känna och visa äkta känslor, äkta omtanke, och äkta kärlek, och behandla mig med äkta respekt. Jag har fått nog av ”fejk-människor”, med fejk-känslor, med fejk-personlighet, med fejk-empati, med fejk-intentioner, som bara har fejk-förhållanden, och som bara spelar spel och manipulerar och nedvärderar en.

Jag har fått så fucking nog av det! Så fucking nog, så ni fattar inte. Så när jag säger att jag hellre lever singel och ensam, så menar jag det från djupet av mitt hjärta, och med hela min själ.

 

 

Jag behöver inte någon att vara med bara för att vara med nån. Jag behöver inte någon att vara med bara för att få bekräftelse och uppmärksamhet, jag kan ge mig själv det. Jag behöver inte någon att ha sällskap med, jag har trevligt nog i mitt eget sällskap. Jag behöver inte ha någon att trösta mig med, jag kan trösta mig själv. Jag behöver inte någon att ha sex med, jag har ett eget och mycket bra sexliv med mig själv. Jag behöver inte någon som kan ”göra mig hel”, jag kan göra mig själv hel. Jag behöver inte som kan hjälpa mig ”läka”, jag kan läka mig själv. Jag behöver inte nån som ger mig kärlek, jag kan ge mig själv kärlek.

Så...låter det som att jag behöver vara med någon? Nej, jag kan leva ett bra liv alldeles utmärkt själv. Så det kommer jag göra, tills den dagen jag träffar en äkta och bra människa, som kan ge mig äkta kärlek. Kanske blir det snart, kanske om några år, kanske aldrig. Det spelar ingen roll. Jag kommer leva ensam tills jag hittar den personen som kan ge mig det, och jag kommer aldrig acceptera nåt annat än det. Aldrig. Jag är inte nån som ”hoppar runt” med en massa andra, bara för att slippa vara ensam, eller för att få uppmärksamhet och bekräftelse. Jag är en seriös människa, med seriösa intentioner, som vill ha en seriös relation med en seriös människa. Annars kan det vara! Punkt.

 

 

 

Men för att återgå lite till min storasyster Maria igen, hon och jag har ju en speciell relation. Vi har som sagt samma biologiska pappa, men inte samma biologiska mamma, och Maria hamnade i ju fosterhem som litet barn redan, eftersom vår pappa och hennes mamma inte var kapabla att ta hand om henne. De var båda missbrukare, levde destruktivt, och vanvårdade henne grovt. Så de sociala myndigheterna ingrep och hon blev omhändertagen och placerad i fosterhem. Så vi har inte växt upp tillsammans, hon och jag, men vi umgicks lite som barn då hon var och hälsade på hos oss när jag var väldigt liten, när mamma och pappa fortfarande var tillsammans. Sedan ”tappade vi liksom bort varandra” under livets gång, för mycket hände i mitt liv med mamma, och mycket hände i hennes liv, kämpandes med missbruk och en väldigt destruktiv livsstil. Men vi hittade tillbaka till varandra nu i vuxen ålder, omkring år 2010-2011. Och tack och lov för det. Idag är hon en av de viktigaste människorna i mitt liv.

Vi har båda levt väldigt svåra liv, men ändå annorlunda. Jag blev ju aldrig fosterhemsplacerad, utan växte upp med min mamma och mina yngre syskon. Inte för att det traumatiserade mig mindre, för min mamma var grav missbrukare med svår psykisk ohälsa, så det var inte lätt att växa upp med det. Mamma och min pappa Dennis (min och Marias pappa) separerade när jag var några år gammal, och sen försvann han mer eller mindre helt ur bilden för mig. Efter det så hade mamma en rad olika karlar i sitt liv som avlöste varandra, nästan alla var också missbrukare, kriminella, och våldsamma. Både jag och mamma blev utsatt för mycket våld av dessa män, och mammas missbruk och psykiska ohälsa blev mycket värre på grund av dessa trauman. Även mitt mående genom mitt liv har varit väldig illa, på grund av allt trauma jag gått igenom, och jag kämpar fortfarande med efterverkningarna av det, för att inte tala om sorgen och smärtan efter min mammas död år 2000. Det kommer jag alltid att lida av. Men allt detta har jag skrivit väldigt mycket om i bloggen innan.

Men Maria hade det tufft när hon växte upp i olika fosterhem, med grov ADHD och ingen som kunde förstå eller ”orkade med henne”. Hon hamnade ju i missbruk tidigt och levde i en väldigt dålig och destruktiv miljö. Det tog tid för henne att få rätsida på sitt liv, det var först när hon fick sin ADHD-diagnos i vuxen ålder, som hon kunde få ordning på sitt liv, komma ur missbruket och må bättre, och kunna fungera ordentligt i vardagen. Hon ville också må bättre och få ordning på sitt liv, eftersom hon hade fått sin dotter Mathilda, och ville kunna ge sin dotter ett så bra liv som möjligt. Så hon kämpade och kämpade, och tog sig upp till slut, mycket tack vare sin ADHD-diagnos, att hon kunde börja få medicin för den och komma ur missbruket, och börja kunna ”fungera normalt”. Det var efter detta hon kom på att hon ville dela med sig av sin historia, för att kunna hjälpa andra barn och föräldrar, att öka kunskapen och medvetenheten om ADHD, särskilt när det gäller just flickor med den problematiken, som hon själv hade.

Så hon startade sitt företag och började föreläsa om sitt liv, som ett barn som växte upp i fostersystemet, med en diagnos som ingen kunde förstå sig på och hjälpa henne med, hur hon blivit traumatiserad, och hur allt detta påverkade hennes mående och hälsa, och hennes förutsättningar för att kunna fungera som en sund individ i ett sunt liv som vuxen. För att öka kunskapen och medvetenheten om barn med diagnoser, och att kunna hjälpa till exempel föräldrar och skola, hur de kan hantera barn med diagnoser och tillhörande problematik. Det behövs verkligen!

Jag har sett henne föreläsa många gånger, och hon gör det så bra, hon är helt fantastisk på det. Jag är så stolt över henne, den människa hon är, hur långt hon har kommit i livet, hur stark och modig hon är som tar sig över alla hinder som kommer i hennes väg, och hon gör det med grace. Hon är den finaste, starkaste och klokaste människa jag känner. Sån otrolig inspiration hon är. Hon har varit min inspiration som hjälpt mig att också ta mig framåt, uppåt, och vidare. Ord finns inte hur mycket jag älskar henne och hur stolt jag är över henne. heart

Om ni vill veta mer om henne och hennes resa i livet, så googla bara på ”Maria Andersson ADHD” så kommer det komma upp massor med artiklar och annat om henne, och hon har även varit med i poddar, radio och tv. Det finns en dokumentär om ADHD som heter ”Mitt huvud är en torktumlare” som har gått på SVT för många år sedan, och som bland andra Maria är med i. Den finns att se gratis på Youtube, om ni skulle känna för att kolla in det.

Så nu har jag skrivit klart för tillfället, det blev ett långt inlägg. Men jag skriver lite längre fram igen. Ha det bra alla så länge, och ha en jättetrevlig påsk.

Kram på er! heart

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

27 Mars 2024  | Länk | Lite allt möjligt | 0 kommentar
Välkommen mars månad!

 

Hej på er!

Nu är det ett tag sedan jag skrivit. Tänkte bara göra ett kort inlägg just nu för att uppdatera lite.

Jag har varit och hälsat på min storasyster Maria som bor i Värmland som fyllt 50 år, och jag var bjuden på en stor 50-års fest för henne, som hon hade hemma hos sig i sitt hus. Hon har ett stort hus ute på landet, så det får plats mycket folk. Jag ville så gärna vara med och fira henne, för vi träffas så sällan, så det var viktigt för mig att vara med. Och det var viktigt för henne att jag var med också, så det var helt självklart för mig att åka iväg. heart

Jag åkte dit fredagen den 23:e februari, och åkte hem måndagen den 26:e februari. Jag hade inte min hund Tindra med mig, för det skulle bli mycket folk, mycket liv och rörelse, och det skulle bli väldigt stressigt för henne, så jag skaffade hundvakt till henne under tiden jag var där. Då kunde Tindra ta det lugnt hemma, och jag kunde fokusera på allt det jag skulle fokusera på och göra.

Så jag fick en hel helg med Maria och hennes familj, och det var härligt för det var längesen jag träffade dem alla. Och på festen träffade jag många av hennes vänner och bekanta. De flesta var personer jag inte träffat innan, utan det var helt nya personer för mig. Det var superkul, och det var en storslagen fest!

Men jag är helt slut nu, för det var fyra mycket aktiva, intensiva dagar, och man kan säga att jag var igång mer på de fyra dagarna än vad jag normalt är, typ under ett helt halvår hemma. Mycket aktivitet för att vara mig, med andra ord. Så jag är fullständigt och totalt slut, jag har ont i huvudet, ont i kroppen, svårt att fokusera, svårt att formulera ord och tankar. Det är som en lång "baksmälla", fast inte på grund av alkohol, eftersom jag inte dricker alkohol...någonsin. Min "baksmälla" kommer av att ha varit igång för mycket, jag blir fullständigt slut i hela mitt jag, och det är det som blir konsekvenserna för mig av att vara igång och aktiv för mycket. Jag kommer behöva i alla fall ett par veckor på mig att återhämta mig efter detta. 

Men det var så värt det, och jag har haft det sååå jäkla kul! Helt underbart har det varit!  laugh

Jag kommer att skriva om festen mer ingående och i detalj i nästa inlägg, och lägga ut lite bilder och så, för jag är för trött för att orka göra det nu. Jag behöver vila ett tag till, sedan när jag känner mig lite piggare, så kommer jag göra ett längre inlägg och berätta om festen. Det var en väldigt speciell och händelserik fest, och man kan verkligen säga att jag gick all in. All in! Jag hade hysteriskt roligt! 

Så jag avslutar detta inlägg nu, och återkommer om ett tag igen när jag vilat upp mig lite. Nu blir det lite ljusare tider också, för nu är mars här. Så jag ser fram emot denna månaden, också för att jag fyller år den 11 mars, jag blir hela 45 år. Kan ni tänka er? Men jag ska inte ha någon fest eller nåt sånt, det skulle jag aldrig orka ha i nuläget. Så jag kommer bara vara hemma och mysa. Det blir trevligt ändå. 

Kram på er alla och ha en fin mars månad!  heart

 

 

 

 

 

 

 

2 Mars 2024  | Länk | Lite allt möjligt | 0 kommentar
Glädje och framgång.

 

Hej på er igen!

Nu har det gått ett tag sedan jag skrev. Det har blivit nytt år, och vi får hoppas på att 2024 blir ett bra år.

För mig går det hyfsat bra nu, känner jag. Jag är fortfarande i en bra period, och känner mig lite gladare och piggare, och har fortfarande bättre med energi. Även om jag har haft en hel del migrän också, som vanligt, och har behövt mycket vila, så känner jag mig bättre överlag. Vi får se hur länge det håller i sig.

Jag går här hemma mest i min vardag, jag vilar mycket, pysslar med lite ditten och datten, går promenader med min vovve, kollar på film och tv, läser böcker, surfar på nätet, jobbar med mina videor till min Youtube-kanal, och äter massa gott. Det är mitt fokus. Vila, lätt sysselsättning, återhämtning, repeat. Ibland har jag ork att träffa vänner och familj, när jag själv känner att jag har tillräckligt med energi för det. Det är så jag lever mitt liv. Och det är mycket lugnt och skönt. Får jag leva på mitt sätt, i min takt, utefter mina förutsättningar, så håller sig mitt mående ganska stabilt, i ett bra läge.

 

 

Jag har ju mina bra perioder, och mina dåliga. Är jag i en dålig period så har jag huvudvärk i stort sett varje dag, jag har konstant utmattning, är apatisk, och har mycket ångest och panikångest. Detta kan orsakas av bland annat stress och press, och att jag känner mig överväldigad. Men mina bättre perioder håller i sig lite längre numera, och det är väldigt skönt. Det är för att jag inte känner så mycket stress längre. Jag är oerhört känslig för stress nämligen, att känna mig stressad av situationer, omgivningen, miljön, och andra människor. Särskilt av andra människor.

Jag har sagt detta många gånger, men jag upprepar det igen: Folk har en benägenhet att vilja stressa mig så mycket som möjligt. Varför kan jag inte begripa, när jag uttryckligen förklarat hur känslig jag är för stress och hur negativt det påverkar mig. Ändå ska en del folk sätta press på mig, ha krav och förväntningar på mig, som stressar mig något oerhört. Så...man tycker att det borde vara rimligare att folk fattar att det inte funkar på mig.

Jag ska tala om vad som funkar på mig. Lugn och ro. Det är vad som funkar på mig, för att jag ska må bättre och ta mig framåt. Att jag får göra saker och ting på mitt eget sätt, i min egen takt, utan att bli tjatad på eller klagad på, och att det jag säger blir taget på allvar. Det är att visa mig omtanke och respekt, och acceptans, genuint. Då kan jag känna mig lugn och trygg, och inte stressad, och då känner jag bara hur hela mitt nervsystem slappnar av, och hela jag blir lugn. Då släpper mycket av huvudvärken, jag får mer energi och blir piggare, gladare, orkar mer, och blir mer motiverad att göra saker och ting överhuvudtaget.

Så att leva i lugn och ro, vara stressfri, och har människor omkring mig som bryr sig om mig genuint, och visar det också genom att inte stressa mig, pressa mig, tjata eller klaga på mig, utan accepterar och respekterar att jag behöver lugn och ro i mitt liv – det är vad som är bäst för mig. Då mår jag bättre, och går också framåt i utveckligen i snabbare takt. Man tycker ju att detta borde vara självklart för folk att förstå, men det är det alltid.

Så anledningen till att jag har en bra period, och har varit i en bra period ganska länge nu, är för att mitt liv just nu är...stressfritt. Så enkelt är det faktiskt.

Jag har en hel del att se fram emot nu i alla fall. Jag planerar bland annat att göra en liten resa i slutet av februari, över en helg. Vad för resa eller vart, vill jag inte berätta just nu. Det kan jag berätta vid ett senare tillfälle. Jag hoppas verkligen att det blir av i alla fall. Jag måste passa på när jag ändå känner att jag har en bra period, så det ser jag fram emot. Jag hoppas på att komma iväg på en liten tur.

 

 

 

Och det finns även något annat roligt som jag vill dela med mig av till er. Det gäller min Youtube-kanal som jag skrivit och berättat en del om innan.

En av de senaste videorna jag har lagt ut på min kanal, den första under januari månad, har blivit en MASSIV succé. Det hade jag aldrig trott, jag är helt chockad. Jag publicerade en video den 14 januari, som jag skapat till låten ”The Sound Of Silence” med Disturbed, en väldigt bra remix på den låten. Och det har fullkomligt exploderat av tittare på den videon. Folk älskar den!

De första två dagarna hade den fått 20 000 visningar. Efter en vecka 100 000. Nu, när det gått nästan två veckor sen jag publicerade den, är antalet visningar på videon uppe i över 200 000, nu när jag skriver detta. Och det ökar hela tiden. Enligt statistiken har den mellan 700-1000 visningar i genomsnitt i timmen, under större delen av dygnet. I timmen! Det går nämligen att se i statistiken, vilka av ens videor som spelas i realtid. Och jag har även fått på köpet över 700 nya prenumeranter, och det ökar också hela tiden. Och mängder med människor kommenterar, och säger hur mycket de älskar denna låten och videon. Den har till och med delats på Tiktok av andra människor, och säkert på andra ställen också. Den videon har blivit viral nu.

Det..är...helt...sjukt! Sinnessjukt! Fast sinnessjukt på bästa sättet naturligtvis. Och jag är så glad och så stolt, att något jag skapat har blivit så populärt. Själva låten, remixen är ju inte min, men själva videon till den, har jag själv skapat. Jag ser det som att jag hjälper till att sprida denna grymma remixen på en jäkla grym låt. Det är det jag gör. Skapar videor av mina favoritåtar och publicerar, och sprider musiken vidare. Och jag har alltid med själva låttexten till låten i de videor jag skapar, en ”lyric-video” som det heter. Det är ett av mina kännetecken, mitt ”signum” kan man säga. Om inte låten jag lägger ut är instrumental, jag har en del såna på kanalen också, annars har jag alltid med låttexten till.

Och jag har koll på Copyright-lagarna, så att alla vet det. Youtube har en funktion som själv varnar för om man får lov att publicera en video eller inte på grund av copyrighten. Det kommer upp automatiskt när man håller på att ladda upp sin video. Om Youtube ger ett okej att publicera, då är det bara att göra det. Säger Youtube ifrån att det inte är okej på grund av copyrighten, så publicerar man den inte helt enkelt. Då får man avstå från just den videon. Men de flesta artister och musikskapare tillåter ändå att deras musik får användas, de får ändå in intäkter bland annat via reklamen som visas i videorna. Så allt sånt där har jag naturligtvis koll på. 

Hela min kanal har fått en jätte-boost av detta, av denna video som blivit så populär. Mina andra videor är också väldigt lyssnade på, särskilt många av de äldre videorna. De spelas typ dygnet runt. Men denna videon, ”The Sound Of Silence”-remixen, den har verkligen typ ”blown up my channel”. Helt galet! I statistiken kan man se att min kanal, alla mina videor totalt, har fått över 1,8 miljoner visningar sedan jag publicerade min första video på kanalen, år 2011. Nästan två miljoner! Också helt sjukt.

Men det var inte förrän omkring år 2017-2018 som jag började bli seriös med att skapa videor och publicera på kanalen. Det var då jag "kom igång" med det på riktigt, och så har det långsamt växt sedan dess. Det är verkligen superkul att jag kommit så långt med min kanal som jag gjort, det är knappt jag kan ta in det. Det är faktiskt ganska överväldigande. Men så roligt det är! Jag är skitstolt!

Jag kommer lägga in ”The Sound Of Silence”-videon längst ner i inlägget, så får ni gärna titta på den om ni vill. Kanske kommer ni också tycka väldigt mycket om den. Det är en jäkligt grym remix, och jag har fått till videon väldigt bra också, om jag får säga det själv. Kolla gärna in hela min Youtube-kanal också, och andra videor jag har publicerat där, om ni känner för det. Lägger in en länk till den här nedan.

https://www.youtube.com/@TheSummerGlowCreations/videos

Så mina videor gör människor uppenbarligen glada, av att se på och lyssna på. Det är det roligaste av allt, att mina videor kan skänka glädje, tröst, nostalgi, igenkännande, hopp, styrka, och massa positiva känslor hos andra människor. Det är därför jag gör dem. Inte för att tjäna pengar, eller annat, utan för att andra människor kan uppskatta dem, och kan ge dem tröst, glädje och positivitet i livet. Musik är i sig väldigt läkande för både kropp, sinne, hjärta och själ, och är ofta ett sätt för människor att hantera livet. Det har det varit för mig i alla fall, garanterat. Så jag förstår musikens ”läkande krafter” mycket väl. Jag skapar mina videor rakt från mitt hjärta och med hela min själ, och jag tror det lyser igenom i dem. Också därför jag tror att så många uppskattar dem och finner dem givande.

Och jag vill bara klargöra att jag har min kanal endast som en hobby, inte som en inkomstkälla, och de kommer jag fortsätta med. Jag har inget intresse av att tjäna pengar på den. Det är bara en givande hobby för mig. Så vet alla det.

 

 

Jag skapar mina videor i ett särskilt videoredigeringsprogram, som heter Videopad Video Editor, och har hållit på med det i en hel del år nu. Det programmet finns att ladda ner från nätet, men det kostar att använda det. För mig är det definitivt värt den kostnaden. Och sättet jag skapar mina videor på utvecklas hela tiden, att komma på olika sätt och tekniker, och hur jag använder olika material, effekter och funktioner, alternativa sätt och vägar att lösa saker och ting på om något krånglar. Och det krävs också väldigt mycket kreativitet och fantasi, ett öppet sinne och ett ”utanför ramarna-tänk” i skapandeprocessen. Jag älskar att hela tiden utvecklas i mitt skapande, och ta det till nya nivåer. Ju mer avancerade och effektfulla videor jag kan göra, ju roligare är det. Så känner jag.

Jag har ju inte tillgång till "riktiga proffs-program”, och min dator är inte den kraftfullaste och effektivaste, så jag är väldigt begränsad i och med det. Så jag får göra det bästa jag kan med det jag har, helt enkelt, och ändå kunna komma upp i en professionell nivå av kvalité, och också kreativt och unikt utformade videor. Då krävs det verkligen ett ”utanför ramarna-tänk”. Så min hjärna går på högvarv när jag är igång med skapandet. Och det kräver mycket energi och fokus, och jag har ju begränsat med ork till det och måste vila mycket emellan. Så jag har begränsat det till att jag skapar och publicerar i alla fall två videor på min kanal i månaden. Det känns ganska rimligt, om jag inte är inne i en väldigt dålig period, då kanske det bara blir en. Undantaget var nu under december 2023, då jag fokuserade på att göra flera videor, alla med ”vinter-och jul tema.” Det brukar jag göra varje jul. Så jag publicerade totalt sex stycken videor, nu under hela december förra året. Dem hade jag kul att jobba med, och jag fick till dem alla väldigt bra. Jag kallar alla mina videor för ”my work of art”. De är, så som jag ser det, mina egna ”konstverk”.

Jag gör videor av olika typer av genrer av musik, men min favoritmusik att skapa videor till är EDM-musik. Alltså techno, trance och olika remixar. Mycket för att det är min egen favoritgenre, men också för att den typen av musik ger en utrymme för mest ”konstnärlig frihet”, så att säga. Det är en typ av musik där man kan ”leka” mycket med olika typer av häftiga och coola effekter och tekniker till, som då bäst kan användas på ett väldigt kreativt och effektfullt sätt, och är därför roligast att jobba med. Det är det bästa sättet jag kan förklara det på. Jag tror ni fattar vad jag menar.

Något nytt jag också kommer att börja med nu, från och med detta året, är att publicera alla videor på min kanal i 4K-format. Jag har tidigare publicerat dem i HD-format, och det räcker bra egentligen, men jag vill att det ska vara så bra kvalité på videorna som möjligt för alla som tittar på dem. Därför kommer jag publicera dem i 4K-format hädanefter, så länge det går att ladda ner i det formatet från mitt videoredigeringsprogram i alla fall. Så nu vet ni det.

Det är väldigt skönt att själv kunna bestämma och ha kontroll över hur många videor jag ska publicera, och när jag publicerar dem. Det är baserat på utifrån hur mycket ork och energi jag har, och hur jag mår i övrigt. För även när det gäller detta är det viktigt att jag inte känner någon stress och press, utan får göra detta i min egen takt, på mitt eget sätt, utifrån vilket mående jag har i min dagliga vardag. Samma med bloggen. Ingen stress, ingen press. Då känns det väldigt bra för mig, och jag känner att jag både orkar och vill göra mer. Jag kommer publicera en till video nu precis i slutet av januari, sedan kommer det en till ungefär i mitten av februari. Dessa videor är redan klara, och färdiga att publiceras. Så jag ligger ”före i schemat” kan man säga, mitt eget schema. Jag föredrar att ligga steget före, för då känner jag mindre stress.

Så både när det gäller bloggen och min Youtube-kanal, så tar jag det helt och hållet i min egen takt. Det är jag väldigt noga med. Och jag har så roligt i mitt skapande av videor. Det är en fantastisk känsla när jag exprimenterar och testar, provar mig fram med vad som funkar ihop och hur det ska funka, och sen får ihop det helt klockrent. Det är en väldigt glädjande och tillfredställande känsla av ”Där satt den!” Det är så givande, och det är också väldigt terapeutiskt för mig att hålla på med. Precis som med bloggen, med skrivandet. Det är också väldigt terapeutiskt att hålla på med. Och det är också bara en hobby, som jag inte är intresserad av att tjäna pengar på. Jag mår bra av att skriva i bloggen, och av att skapa mina videor, och att kunna glädja andra och tillföra något värdefullt till andra genom det. And that's it. smiley

Nu tänker jag avrunda detta inlägget, men som sagt, lyssna gärna på min video här nedan, och kolla in min kanal, om ni känner för det. Det uppskattas alltid.

Kram på er alla så länge, så skriver jag igen lite längre fram. Ta hand om er! heart

 

 

"The Sound Of Silence (CYRIL Remix)" - Disturbed (lyrics)

 

 

 

 

 

 

 

26 Januari 2024  | Länk | Lite allt möjligt | 0 kommentar
Gott Nytt År till er alla!

 

Så...nu nalkas ett nytt år - 2024.

För allas vår skull, hoppas vi på att detta året blir ett mycket bättre år. Trots allt elände som har varit, så kan man ju alltid ha hopp, eller hur?

Låt oss hoppas att människor världen över kan sätta sina girigheter, sina elakheter, sina hämndbegär, och sina meningsskiljaktigheter åt sidan, och göra det som är bäst för hela mänskligheten – att komma överrens.

Can't we all just get along...?

 

 

För min personliga del, så ser läget faktiskt mycket ljusare ut än det har varit. Jag har mycket positivt som händer i mitt liv som jag är tacksam för, bland annat:

* Jag har bara ett år kvar på min skuldsanering, sedan är jag helt skuldfri.

* Min ekonomi börjar bli lite bättre generellt sett, och jag kan slappna av lite mer när det gäller den biten.

* Jag känner mig piggare, gladare, starkare och tryggare i mig själv. Jag har gjort mycket arbete med bearbetning, återhämtning och läkning, ”inre arbete” som jag kallar det – och det har gett resultat.

* Jag har lärt känna nya människor, bra och fina människor, som platsar bra in i mitt liv, och visar mig så mycket vänlighet, kärlek, omtanke och respekt.

* Och jag har också kunnat lämna andra människor bakom mig, som inte kan ge mig eller visa mig den omtanke, respekt och vänlighet jag förtjänar – vilket har gjort att de förverkat den plats i mitt liv som de haft, och inte förtjänar det längre, och heller aldrig kommer göra det igen.

Och därmed har jag visat omtanke, respekt, vänlighet och kärlek mot mig själv. Det har hjälpt mig att bygga upp mig själv starkare och säkrare, och stå fast vid mitt värde som den människa jag är, och inte acceptera att bli behandlad mindervärdigt. Det är det som är ”self-love”, "self-care" and ”self-respect”.

And once you're out, you will never get back in again. Then you have really earned your place on the outside. Remember: What goes around, comes around...always. You can't escape Karma.

 

 

 

Så jag kanske hade det jäkligt tufft år 2023, med mycket sorg, smärta, förluster, besvikelser och negativitet. Men jag har kunnat hämta igen allt det där, och har också haft mycket glädje, skoj och roligheter, kreativitet och skapande, nya människor, nya minnen och positiva upplevelser, lugn och ro, peace of mind and heart, läkning och återhämtning, och att bara få lov att vara. Bara få vara jag – Angelica.

Så det jag tar med mig in i det nya året 2024, är allt det roliga, glada och positiva. Och jag väljer att lämna allt det som är förknippat med negativitet, drama och gammalt tjafs, bakom mig helt och hållet. Alla gamla konflikter, och alla människor som är förknippade med dessa konflikter, lämnar jag bakom mig – med glädje.

 

 

They are a part of my past, but they will not be a part of my future. They don't deserve to be.

This year that follows, is gonna be about me, and my happiness. And the people that bring me happiness. Everyone else who tries to bring me negativity, drama, and conflict – you can fuck off, then fuck off some more, then fuck off even further. Just fuck the fuck off. Then I will be happy.

 

 

Finns det nåt jag har lärt mig av allt helvete, och alla upp och nedgångar, är att livet är vad man gör det till. Man har kontroll över sig själv och sitt eget liv mer än vad man tror. Faktiskt. Man kan välja. Att antingen gå ner sig i gyttjan och sitta fast där och vänta på att någon ska räddda en (som kanske aldrig kommer) – eller så drar man sig upp därifrån på alla sätt man kan och räddar sig själv, helt enkelt.

Men det tar tid, och var och en har sin egen tid och takt. Och det får man respektera. Tiden bara är inne för mig nu, att kunna göra dessa förändringar. På grund av allt arbete jag gjort med mig själv i hur många år som helst. Och att jag har sett till att ha lugn och ro omkring mig, och leva i lugn och ro.

Det jag har försökt förmedla till andra, som många varken kunnat eller velat förstå och ta till sig, är att det sker för mig när jag INTE känner mig stressad, pressad eller tjatad på. När det får utvecklas i sin egen takt, på mitt eget sätt. Då händer det grejer!

Mycket synd att fler inte har lyssnat på mig och tagit mig på allvar när jag försökt förklara det, och kunnat visa mig den hänsynen, det tålamodet och den respekten. Då hade de kanske kunnat få ta del av den Angelica som mår bättre nu, är piggare och gladare, och är igång mer. Det är bland andra de människorna som jag har lämnat bakom mig nu, och jag hoppas ändå att de är nöjda med sina val de gjort och det beteende de haft mot mig– annars vore det ju väldigt synd, och så väldigt onödigt och bortkastat...för dem Men men...deras beteende och agerande, och deras val, det får stå för dem. De får leva sina liv, och jag lever mitt – utan dem. Lycklig utan dem - dessutom.

 

 

Så, ut med det gamla, negativa från 2023 – in med det nya, positiva till 2024. Det är vad mitt Nyårs-inlägg handlar om i det stora hela. Och att känna hopp, och tro på sig själv.

Tro på er själva. Ni har mer makt och kontroll över er själva och era liv än ni tror – ni måste bara förstå det. Tänk på Neo i den första ”Matrix”-filmen, ni som sett den, när han slutligen förstår vem han är och vad han är kapabel till – vad hans syfte är. Hur lätt det plötsligt är för honom, när han faktiskt förstår, och allt bara faller på plats, och hur han duckar alla kulorna som ingenting.

 

 

Det är Ni.

Det är Vi.

Det är Vi Alla.

Var som Neo – förstå er makt och er plats i livet. Och se till att behandla andra människor så bra som möjligt på vägen. Behåll er integritet och er medmänsklighet, men vet samtidigt om hur powerfull ni alla faktiskt är – egentligen. Ta makt och kontroll över era egna liv - utan att vilja ta makt och kontroll över andras liv. Det är aldrig rätt att försöka kontrollera andra människor och andras liv. Det är i att ta kontroll över sig själv den riktiga makten ligger. That is true power.

Att försöka ta makt och kontroll över andra och deras liv, gör en till feg, korrupt och dålig som människa. Att ta makt och kontroll över sig själv och sitt eget liv, och inte lägga det i händerna på andra, är modigt, stärkande, självständigt, och gör en till en bra människa med god karaktär.

Jag tycker att man alltid ska sträva efter att vara en så god människa som möjligt. Inte bara god utåt som en "fasad", utan innerligt, ärligt och öppet god. Från hjärtat, från sinnet, från själen. Kom ihåg, om man predikar en massa om "godhet och kärlek", måste man kunna stå för det också i praktiken, genom handlingar, agerande och beteende. Annars är det falskhet och rent hyckleri. Hyckleri! Det är därför jag är så noga med att alltid VISA andra människor att jag inte bara snackar en massa - jag backar alltid upp det jag säger med handlingar, agerande och beteende. Och det vet alla som känner mig, och alla som träffat mig.

I don't just talk the talk - I walk the fucking walk too.

Jag lämnar er med de orden, och önskar er alla ett Gott Nytt År – och ett Gott Nytt Liv. You can do it! heart

 

 

Lägger in här nedan den sista videon jag skapat nu för december till min Youtube-kanal, den som får avsluta detta året. Det är låten ”Hallelujah” med Pentatonix, en riktig favorit. Nya videor kommer komma lite då och då under hela nästa år, jag skapar fler nya utifrån hur jag mår och hur mycket energi jag har. Men många fler kommer, så håll utkik om ni är intresserade.

Det var allt för nu. Gott Nytt År till er alla!  heart

 

 

"Halleujah" - Pentatonix (lyrics)

 

 

 

 

 

 

 

 

28 December 2023  | Länk | Lite allt möjligt | 0 kommentar
God Jul!

Hej på er!

Ville bara önska er God Jul. Jag mår fortfarande hyfsat bra, och förbereder inför julen. Har julpyntat en hel del, vilket jag inte brukar göra så mycket. Men nu kände jag att jag ville få det riktigt juligt här hemma. Känner glädje, förväntan och spänning inför julen, och vad kan komma framöver. Livet ser mycket ljusare ut, och det är väldigt roligt. smiley

Jag har haft en bra december hittills, med lite spring på stan, inhandlat julmat och klappar, träffat vänner och familj, myst hemma med god mat och annat gott, och kollat på tv, film och serier. Det är livet det!

Jag har mer energi just nu, och försöker göra så mycket jag orkar. Men jag vilar också mycket naturligtvis, annars slutar jag fungera. Men har fått mycket gjort ändå. Har passat på att ta lite nya bilder på mig själv också. Har bytt ut min profilbild på framsidan som ni kanske ser, samma profilbild har jag även lagt till på min facebook. Ville ta lite "juliga" bilder och passade på att ta några bilder på mig själv, innan jag åkte iväg för att gå på julbord med en vän häromdagen. Kommer även lägga in några av de bilderna i ett eget fotoalbum här i bloggen, när jag orkar göra det. Bilderna måste ju uppdateras lite då och då. wink

Har även uppdaterat designen på bloggen lite, det behövdes göras. Kanske är det en tillfällig förändring, kanske långvarig, vet inte riktigt. Vi får se helt enkelt... 

Har köpt en julklapp till mig själv också, en ny mobil. Det tycker jag att jag har förtjänat. Och det var på tiden, för min andra mobil var gammal och började bli kass. Så jag hittade en bättre, nyare modell till ett jättebra reapris på under 2000 kr. En Samsung Galaxy A14. Så den har jag att leka med nu. cheeky

Nu blir det en del julstök under veckan som kommer. Ska städa lite, fixa med mat, och lite annat. Sen ska jag umgås med min familj under julen, och det blir så himla kul. Så mycket glädje det skänker mig, det är en riktigt boost för både sinne, hjärta och själ.  heart

Jag lägger in här en av mina senaste julvideor som jag skapat till min Youtube-kanal. Det är en av mina favoritlåtar som ger en en glad och positiv känsla, och får en i julstämning. smiley

Så nu önskar jag er alla en riktigt God Jul, ta hand om er, så skriver igen till nyår.

Kram på er! heart

 

 

"Christmas Party (Christmas Remix) - Alan Walker Style

 

 

 

 

20 December 2023  | Länk | Lite allt möjligt | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Angelica Börgesson                                             Skaffa en gratis hemsida