|
|
|
|
|
Må
|
Ti
|
On
|
To
|
Fr
|
Lö
|
Sö
|
| | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | |
| |
April (2024) |
|
|
|
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (2) |
|
| (9) |
|
| (9) |
|
| (9) |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| Inlägg: 32 |
| Kommentarer: 19 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
 |
världens lamaste blogg.
det här är nog världens sämsta blogg. mitt fel naturligtvis. inte mycket skriver jag.
fast jag egentligen har jääävligt mycket att berätta. inte intressant skriver jag. bara tråkigt. jag vill så gärna kunna skriva om just en sak... men det finns fortfarande inga ord som kan beskriva.
det är så tungt fortfarande. men jag börjar leva mitt liv igen, om än i en annan version. och inte allt är dåligt, inte alls. jag har haft mitt livs roligaste kväll (onsdag kväll, otroligt) och sen ett fruktansvärt roligt hultan. jag har kvar alla andra kompisar, jag har fått ett ton nya kompisar. jag har lärt mig så mycket, och ändå skulle jag byta bort allt. mot en dag, skulle jag byta bort allt. men det går inte. hon är borta.
ändå finns hon där hela tiden, dyker upp. glada minnen, mindre glada minnen. hon finns kvar och kommer aldrig att försvinna. och jag är glad för det. hon ÄR den person som betytt mest för mig i mitt liv. det är visserligen jämt mellan några människor där men hon är det. och var det redan innan det hände. fast det var nog mest efter jag insåg att det faktiskt var så, tyvärr. jag hoppas att jag sa det till henne innan och jag tror att jag gjorde det. jag hoppas på det.
jag tror att jag avslutar den här bloggen. och gör en ny, som faktiskt skall uppdateras. mina dagliga funderingar borde finnas utskrivet. så mitt sista inlägg på den här bloggen, den tillägnar jag dig, Sofia. för du... det är du som är den.
|
|
22 Juni 2007
| Länk
| emo.
| 0 kommentar
|
 |
|
|
OC
Nothing unusual, nothing strange
Close to nothing at all
The same old scenario, the same old rain
And theres no explosions here
Måste bara skriva en massa ikväll känner jag. Var ju med om något så läskigt.
Såg senaste och OC, och jag levde. Levde genom avsnittet. En serie, som bara frambringar den där känslan. Mitt i maggropen, känslan som varit försvunnen i riktiga livet. Får liv genom en tv-serie. Påhittade historier, om precis det man letar efter. Men känslan, på riktigt.
Visa mig att det finns på riktigt, på ett sätt som inget annat kan.
Men Östersund verkar vara lite kallt såhär dags, även om det finns, någonstans här i närheten. Jag känner det på mig, det borde inte vara så svårt.
Och ändå går det inte, känslan verkar ha frusit till is. Men om en tv-serie kan väcka det, kanske någon också kan det.
Så jag skriver en rad till, i hopp om att..
|
|
6 Februari 2007
| Länk
| emo.
| 0 kommentar
|
|
|
|
Dum.
Jag är så jävla konstig. Jag tänker aldrig riktigt mycket, eller förstår inte hur jag tänker. Jag måste bli bättre, och ändå har jag inget att var arg över.
Kanske är det över att det aldrig blev som det blev, att jag känner att jag missade mina chanser och awtt det bara var mitt fel.
Sitter och jobbar och filosoferar nu, och att bara en bokstav kan göra en arg, det är lite skrämmande. Och ändå är jag inte så arg... För vad var egentligen det där. Ett misstag av mig och så många andra killar. Och jag har ju missat så många andra bättre...
Blä. Jag ska inte skriva sånt här i bloggen.
|
|
21 December 2006
| Länk
| emo.
| 1 kommentar
|
|
|
|
Dagsländan.
Det är så poetiskt. Dagsländan. De lever sitt liv i två år som puppa och larv för att byta ut det mot en dags flygning. En dags lycka. En dags frihet.
Det är något vackert och poetiskt över det. Så poetiskt att jag vill skriva ett blogginlägg om det. Är det inte lite så att man egentligen skulle vilja vara en puppa och en larv för att sedan blomma ut i något vackert? Och få uppleva lyckan i att flyga?
Det är iaf något jag skulle vilja uppleva. Offra allt, för att få flyga på riktigt en dag. Livet tar slut, men jag har iaf fått flyga fritt.
Jag har kollat på naturprogram ikväll och det var fett!
|
|
7 December 2006
| Länk
| emo.
| 0 kommentar
|
|
|
|
lets go emo.
visst...nu är det dags. att gå lite emo på den här bloggen. vi skippar det rättskrivandemonstret som ibland finns i mig. speciellt när det gäller "officiella" texter. nu skiter vi gramatik och ordföljd. nu blir det som det var ett tag för ett tag sen.
varje gång jag ser dig i knät på en annan hugger det i hjärtat. jag lyssnar på låtar som påminner om dig och jag vet inte vad jag ska göra. för vad jag än gör så blir allt fel och jag orkar inte mer. jag lyssnar på en låt av ted, dom sjunger att hon har blåa ögon, det har du med. han sjunger, vi gjorde slut idag. det gjorde inte vi, för det var aldrig vi, inte på riktigt. och jag förstår inte varför.
och det bästa är att det här inlägget inte ens behöver vara sant, för det är faktiskt ingen som vet. och det bästa är att du kanske tror att det är du. men det är det inte.
|
|
30 November 2006
| Länk
| emo.
| 1 kommentar
|
|
|
|
Ibland så är det bara så...
What a fool I must be
What a fool I must be
Who thought she loved me
How could I not see
Så mycket söndag över idag. Broder Daniel.
Ibland är det bara så...
This town has got the youth of me.
Nu ska jag snart ner och dansa. Det är förhoppningsvis uppiggande. Ögongodis.
"what is worthwhile in the world
if you cant be with the one you love
what is worthwhile
well be forgotten when were gone"
|
|
19 November 2006
| Länk
| emo.
| 1 kommentar
|
|
|
|
Such Great Heights-
Vilken jävla bra låt det är! Joakim Gerhardsson, covern är ju faktiskt helt enkelt jävligt bra. Och alla andra versioner jag har hört av den är också bra. Förutom emo-barn som försöker göra en känslig cover och förstör den med deras enormt dåliga stämmor. Nu skall det ju sägas att jag själv har försökt sjunga låten men... Som så många gånger tidigare insett att jag faktiskt har en bit kvar att träna på min sångröst innan det blir ett projekt värt att satsa på. Fast å andra sidan, filter is the shit.
http://www.youtube.com/watch?v=OjJDWdiFI24
http://www.youtube.com/watch?v=1veoE3Y7gww
Två versioner ni bör kolla in av låten. YouTube skänker så mycket. Glädje, sorg, skratt och känslor.
Vet inte riktigt varför jag skriver ett blogginlägg för jag har inte så mycket att skriva om... Förutom att Östersund är förjävla tråkigt på hösten. Det är slaskigt och äckligt ute, jag sitter och utbildar mig hela dagarna. När jag går in på arbetsplatsen är det mörkt, när jag går ut är det lika mörkt. Och dessutom vet jag att vissa föredrar att man bloggar aktivt och det ska jag försöka med.
Hur funderar en tjej?
|
|
4 November 2006
| Länk
| emo.
| 5 kommentarer
|
|
|
|
ColdFeets.
Mina fötter fryser. Det är knastret från snön under mina skor som gör det. Det är det som får mig att frysa. Ändå går jag på den, snön som bara kom. Det känns skönt att gå, att vara påväg någonstans. Att inte vara kvar, påväg mot något nytt. Fast det är ändå inte så nytt. Det är samma ställe som du gått till tusen gånger om, samma ställe som du sett, tusen och åter tusen gånger om. Det är samma ställe. Precis som förra gången.
Du har varit här i flera år nu. Du vill ha förändring. Och den lilla gångtur du nu tar gör att det kanske känns lite som att du är påväg någonstans. Någonstans där du inte varit förut. Där ingen vet vem du är, och ingen vet vad du gjort. Där finns spänning, där finns lycka. Det är i alla fall vad du tror. Men du vet inget om det, för du har inte vågat ta steget ut. Ut från denna mörka avgrund, att kastas mot något okänd kanske känns som ett stort kliv. Att inte riktigt veta vad som möter dig när du väl slår i sista hållplatsen. Ändå vill du kliva ut, och samtidigt aldrig lämna det du har.
Jag har flera vänner som redan tagit klivet ut i världen. Skåne, Stockholm, Boden. Nya människor, nya ansikten. Nya bekantskaper, nya förälskelser. Nya platser, samma knaster.
|
|
31 Oktober 2006
| Länk
| emo.
| 0 kommentar
|
|
|
