I en hel vecka har han varit här nu... The Nephew from Hell som jag brukar kalla honom. I vanliga fall bor han hos min människas mams och paps, men nu skulle dom semestra i södra delen av landet i 1,5 veckor. "Jamen absolut jajamensan får Nisse bo här" sa hon... min människa... *suckar* Han borde kallas för Roffe istället eftersom han roffar åt sig allt.
På bilden här ser ni hur han vaktar MIN lillstuga som den värsta Kerberos. Själv hade jag väldans skojsigt med bollen som den där envisa människan jag bor med vägrade släppa taget om. Jaja, det kan väl hända att jag inte släppte den heller, men det hör ju liksom inte hit uffar jag.

Satt och slösurfade i godan ro på diverse hundsidor förut och vad fick jag se? Joo... en bild som skulle kunna vara på brossan Sture... Men, du... Sture... visst är det inte du, utan bara väldigt likt?!

Det tar på krafterna att vara på turné i Juttebårj. Stolpar och träd ska pinkas in, nya bekantskaper ska göras bland hundarna här och framför allt så måste jag hålla koll på Stures kombos, dvs katterna. Än har jag inte lyckats komma nära nog för att låta dom genomgå en noggrann genomnosning. Så fort jag bara studsar och uffar det minsta lilla så drar dom iväg och gömmer sig. Väldigt okamratligt tycker jag *muttrar lite*

För övrigt är det väldigt skojigt här och Sture är en exemplarisk värd som låter mig sova var jag vill och låna hans människa ibland. Stures och min uff-duett funkar fortfarande bra och våra människor har fortfarande inte förstått finessen med dubbel-uff. Mwouaaahahaha....!

Människor, ja... man undrar hur dom tänker ibland. Min människa sa härom dagen att Sture och jag påminner om Flinkman och Lindarw. Vad menar hon med det om jag får uffa????

Lillbrossan Sture har varit här på egen tass några dagar nu. Hans människa är på nån SPA-resa med jobbet. Sture och jag trivs mycket bra ihop får jag nog uffa. Vi delar broderligt på det mesta, allt från pipisar till mat och arbeten som ska utföras. Uffar en så uffar båda liksom. Detta är min människa inte helt nöjd med, men vi anser att ju mer uff, desto tydligare är det liksom.
Imorse hjälptes Sture och jag åt och väcka min människa. Jag släppte ett av mina finaste märgben i huvet på henne och Sture blåste av ett riktigt praktfnöööös i ansiktet på henne.

Nyss hade hon mage att uffa att vi minsann inte var lika pigga som imorse, men jag tycker då att vi ser alldeles väldans alerta ut!