Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok
Debatt Topplistor Om mig Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Juli (2019)
>>


rörd av en ängel


Jag såg dig på avstånd men nära ändå
Du var speciell på ett sätt ingen kan förklara
du är det vackra och underbara
Du får mig att inse att lycka finns
Inte något jag knappt minns
Du får mig att känna mig hel igen
Fått mig att inse att jag har en vän

Jag har gått länge och hoppats
att detta är mer än en hållplats
Att det finns mer i livet
än det som är redan skrivet
in i historien om det liv jag har
om det liv som var
Nu vill jag se framåt med dig
lämna det hemska bakom mig
låta dig fylla mig med längtan



förlåt för bilden :/
14 Augusti 2009  | Länk | Dikter | 0 kommentar
du bara du.

Det finns ingenting kvar
men jag behöver ett svar
jag saknar dig men hatar dig
din armar om mig, oh ja det var bra
jag vet att de är svårt för dig att förstå
hur jag egentligen mår
det har gått, vadå, ett år?
Sen jag såg dig här
men jag vill bara ha dig här
fortfarande är du den jag har kär’
du har fått mig förtrollad av din charm
min hjärna skickade ett larm
men mitt hjärta brydde sig ej
du var visst rätt för mig
23 Juni 2009  | Länk | Dikter | 0 kommentar
Och så misstog jag mig, igen.

Allt är bara en lek. Inga äkta känslor visas, nej ingenting var äkta i dina ögon. Så det är jag som såras, igen. Som alltid. Allt du sa, allt vi sa, allt var bara lek i dina ögon. Jag fattar inte att av alla, så är det just jag som mår så här. Jag vill alldeles för mycket, men får så lite. Jag är uppriktig i allt jag säger, men nu tvivlar jag på dig. Jag sitter helt ensam i mitt rum, men ändå ekar din röst i mina öron. Men om väggarna kunde prata skulle de säga att jag bryter ihop, förstår du inte hur jag mår. Var verkligen dina ord äkta?

Just nu känns det inte så, du skriver på MSN av alla ställen att du är ”ledsen” för att du ”dissa” mig för ett spel, det är bara fel. Förstår du inte det? Man säger inte förlåt över msn, det kan man ta som att man inte menar det. Förlåt, men jag klarar inte mer av denna lek. Den tar kol på mina känslor, mina tankar hela mig. Ingenting verkar självklart längre. Inte alls så länge sedan, var det du som bar upp mig, jag ville att du kom närmre, för att du fanns, bara det gjorde mig glad. Bara att veta att du andas på denna jord, det kunde få mig att le. Bara att veta att du älskade mig, det var mitt allt. Jag vet jag borde sluta tvivla, men nej, jag kan inte nu. Ingenting uppfattas verkligt längre, ingenting.
18 Juni 2009  | Länk | Dikter | 1 kommentar


12.000 webbutiker! | alltomklader.se
(c) 2011, nogg.se & Gabriella Karlstedt                                             Skaffa en gratis hemsida