Annalaaj
Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok
Debatt Topplistor Om mig Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Mars (2024)
>>


- No act of kindness is ever wasted


I min vardag får jag se, höra och ta del av många frågeställningar, tankar och funderingar gällande egentligen allt mellan himmel och jord. Ibland är det saker som man kanske tycker är självklart över hur man tänker och känner, medan i andra fall så sätter det fart på tankeverksamheten. Ibland är det om etik och moral, ibland är det vad som anses vara rätt eller fel, ibland är det något som egentligen ingen har svaren på, utan det kanske bara är. Simple as that. 

Det som jag anser vara intressant i delarna jag får ta del av hur vi människor tänker, tycker och känner. Just i det avseendet att vi är olika. Det är något som jag alltid faschinerats av. Har alltid gjort det och kommer nog altid att vara så. Just för att jag är så pass intresserad av att förstå, tänker och funderar. I vissa fall är det kanske så att det kan ha sin nackdel, av den simpla anledningen att tankarna kör igång. Det handlar nog till största del om att jag vill förstå, att få ha en förståelse i allt. Kan tyckas som att det kanske är bra, men att försöka förstå allt är något som kanske inte allt som oftast är positivt. Fast jag ändå vill se det som något bra på ett eller annat sett iallafall. 

Som det här speciellt med just att vara snäll, är kanske i dagens samhälle "förbrukat" eller som jag själv ser på det är det nog något som tappat sin mening och blivit väldigt bortglömt ibland. Det är som att det ibland knappt existerar, vilket gör mig ganska illa till mods. I mina ögon är det något som är något fint. För mig är det något betydelsefullt och underskattat. Just av den enkla anledningen att det känns som att alla rusar fram i livet, man ska ha mest, bäst och använder armbågar och glömmer sina medmänniskor. Dom personer som faktiskt finns i ens liv, sträcker fram sina händer och blir undankörda. Vänliga själar som vill sina medmänniskor deras bästa, är något för mig något fantastiskt. Just i ganska många fall så begär dessa själar inte ens något tillbaka, det enda som dessa vill är väl. Vilket är något helt otroligt.
Så vackert. 
Enda som dessa vill är att se dessa lyckas. 

Någonstans så känns det som att de vänliga har försvunnit, vilket gör mig ofantligt illa till mods och ger mig faktiskt knipp i magen. För mig i min värld så är det så viktigt. Ibland tror jag det behövs stanna upp lite, för att inte missa något som är bra för en. 

Glöm inte dom som faktiskt vill er väl. 
Ta vara på dessa vänliga själar, dom växer inte på träd. 
Kom ihåg att ta vara på varandra, och ta inte någon för givet. 

- No act of kindness is ever wasted
 

 

16 Juli 2017  | Länk | Samtalsämne | 0 kommentar
- There will always be a place in my heart only for you


Det finns inget lätt sätt att försöka beskriva det jag känner. 
Vila i frid, världens finaste. 
Tack för de 10 åren som jag fick. 

Vi ses snart. 
Ta hand om varandra där i himlen. 
Aldrig glömd. 





 

14 Juni 2017  | Länk | Samtalsämne | 0 kommentar
- Work hard in silence, let success be your noise

Det finns miljoner tankar, funderingar och frågeställningar, men att få dem från hjärnan ut i fingrarna och få in dom på skärmen, är ibland väldigt svårt. 
Var ska man börja? Vad är det som är mest relevant? 


Så många tankar som allt som oftast springer runt där i huvudet som ska ut och bli till verklighet. Egentligen är det kanske så att man inte behöver säga det högt eller få ner på dom skärmen, kanske är det faktiskt så att man bara ser till att förverkliga det som man vill, utan att yppa ett ord. Ibland tror jag personligen att det är det mest effektiva sättet. 

Men ibland, någonstasns långt där inne, önskar jag att man vågade få ur sig det som man faktiskt vill. I ord. 

- Låt det bli till verklighet. 


 

10 Juni 2017  | Länk | Samtalsämne | 0 kommentar
- Strong people dont put others down, they lift them up

 

Jag fick ta del av ett samtal, som egentligen är något man borde taq upp allt som oftare, än vad som faktiskt görs. Vi är ju människor, vilket betyder att vi kan fela, vi backar några steg ibland, men likaså ta några steg framåt. 

Jag utgår bara ifrån mig själv, som alltid. Men man besitter ju olika kvaliteer som också visar vem man är. Det som är så häftigt med just de är att visa saker har man bara, medans andra kvaliter behöver man jobba lite extra på. 

Jag har många saker jag behöver bli bättre på, utveckla och släppa på. Jag ser inte detta som något som helst negativt eller dåligt, utan det jag ser det som är att jag kan utvecklas, eftersom jag vet att jag har så mycket mer. Jag är inte fullärd, och det kommer jag absolut aldrig att bli helt. Logiskt enligt mig. 

Men de jag möts av är att många ser ner på sig själv av just den anledningen att man kanske inte är bra på just de där, eller att dom aldrig skulle klara just de där.  De som ofta glöms när man tänker sådär är just alla dom sakerna man faktiskt är riktigt grym på. Man måste våga ge sig själv cred för det också. Men att se vad man behöver jobba på är något enligt mig något positivt och friskt att tänka. Just av den anledningen att man har mer att ge och det gäller att inte tappa sig själv där. Stätta dig själv, be om stöttning/motivation/hjälp om så krävs. Det är styrka att be om hjälp, INTE svaghet! 

Jag blir ofta inspirerad av just att sitta och tänka på sånt, det är som att det är något som triggas igång av sånt. 

Den enda som någonsin kommer att kunna hindra dig från att inte satsa är dig själv. Statsa på dig själv. våga! 

Just keep going!

 


 

31 Maj 2017  | Länk | Samtalsämne | 0 kommentar
- Solens strålar

Efter en lång och mörk vinter, kom den ljumma och ljusa solen för att besöka oss. Det är alltid, oavsett hur många gånger man än fått uppleva det, så är det alltid lika pirrande, värmade och härligt. Är det de så kallade vårkänslorna som kommer in efter att man legat i ide under hela vintern? Det är liksom alltid samma sak varje år, det är som att föddas på nytt. Livet inom än börjar vakna igen. 
Fascinerande! 

Livet rusar i snabbt tempo framåt, och ärligt talat, tiden har nog aldrig gått så fort som den gör just nu. Jag vet inte om jag ska ta det på ett positivt sätt eller om det är dåligt? HA! Ja, hur man ska se på det är ju en personlig åsikt såklart. Det är ju så att det är ju för och nackdelar med båda. Precis som allt annat. 

På något sätt börjar balansen hamna på plats, samtidigt som det ändå känns som det är så mycket mer som egentligen skulle behöva ta mer plats eller att man skulle behöva ge det plats. Ja, det är en balansgång med allt i livet. 

Det är mycket som händer och mycket som är på gång, på många plan. Det är med spänning som avger sig inom mig. 

Med denna kryptiska text avslutar jag detta med; ta vara på varandra, ta vara på dom som verkligen bryr sig om dig, krama era nära och kära lite extra nu. 

over and out 


 

23 Maj 2017  | Länk | Samtalsämne | 0 kommentar
- When you decided

Det bara föll en låt över mig i dag, som sprang runt i huvudet, så valet att klicka fram låten var ju enkel. Men väl när jag börjar lyssna på den, den är väldigt tilltalande och gör så att man liksom går igång i huvudet i tankeverksamheten. 
Då slog tanken mig, fightern i mig. 

Det som låten egentligen berättade för mig, var ju faktiskt att jag aldrig ger mig när jag tror på något. Spelar ingen roll oavsett. Jag är som person så, att tror jag på något, då ger jag mig aldrig. 
Jag tror att det är viktigt att man ändå förstår hur viljestark man faktiskt är. Bara det i sig gör ju att man någonstans liksom nästan skulle kunna lyfta berg med bara tanken. Galet kanske, ja, men ändå rätt häftigt. 

Tror man på något, så anser att jag att man ska kämpa för det. Vill man klara skolan, träna eller vad det än kan vara, så menar jag på att man ska satsa. Vad har man liksom att förlora? Det enda är erfarenhet. ( Erfarenhet är ju i sak alltid bra, sen är de väl såklart erfarenheter man kan leva utan, men i detta så tror jag att det i det stora hela bara är av positiv klang. 

Let's keep it up! 

 

2 Mars 2017  | Länk | Samtalsämne | 0 kommentar
- Maybe something like that


I am too positive, to be doubtful.
Too optimistic to be fearful and
too determined to be defeated. 

Det kommer ju dem där dagarna där tålamodet prövas ut i fingrspetsarna. Man känner att man nästan sliter sitt hår i det tysta, för att inte påverkas mer än nödvändigt. Man kommer så nära den där bristningsgräsen, att man känner hur tårarna börjar rinna nedför din kind, utan att du egentligen förstått varför. De bara börjar rinna. Där står man som ett frågetecken, och vill bara skaka av sig allt. 

Att närma sig där gränsen, är ibland både skrämmande, men tyvärr kanske nödvändig ibland. Man kan liksom behöva få ur sig det, utan att någon ska tro att det handlar om att man är svag på något sätt. Allt som oftast handlar det egentligen med stor sanolikhet att man har behövt ta mycket kanske under en lång tid. Det handlar kanske om att man varit stark så länge, att man kanske behöver venilera och få ur sig det. Ibland räcker det ju faktiskt med att bara gråta och inte säga ett ord. 

I många fall vågar man kanske inte visa det, för att det ska tolkas som att man är svag, vilket leder till att man sen gråter i smyg, just för att man kanske inte vill att det ska uppfattas som att man är svag. 

Mitt val är enkelt här. 
Bryta ihop och sen ta fram sitt fina leende! 

 

 

22 Februari 2017  | Länk | Samtalsämne | 0 kommentar
- Learning is a gift, even when pain is your teacher

Under en tid så har jag funderat mycket kring just vad våra hjärnor kan göra med oss. Från att inte se någon/några bekymmer, till att nästa sekund så gör hjärnan att det svider och värker inombords. Den där smärtan som man så gärna inte vill känna. Bara en millisekunds tanke, som kan rubba hela ens värld. 
Hur är det ens möjligt? Varför händer det? 

Våra hjärnor är så mycket starkare än vad man ibland vill våga erkänna för sig själv eller någon annan. Hjärnan är så pass stark att den kan göra så att man till slut tror att "just de där ska hända eller har hänt", fast det i själva verket aldrig har existerat. Just där, vi den sekunden, känns det som hela ens värld rasar mitt framför ögonen på en. 

Det är på något viss så att jag nästan inte vet om jag ska skratta eller gråta när man tänker på det, hur stark vår hjärna är, som kan skapa sååå mycket "problem" fast dom aldrig ens har existerat. Det är nästan så man skulle vilja säga att det är vannsinigt. Typ. 

Det är ju så svårt att "koppla bort" det, om tankarna väl har kommit upp. Dom liskom greppar tag om en, hårt, och vill inte släppa. Det är ibland en kamp om vad som är verklighet och vad som är ens största mardröm. Ibland vill man bara nypa sig i armen när tankarna greppar tag om en, och hoppas att det bara en hemsk mardröm om natten. 

Det som spelar roll i detta skedet, är att inte låta tankarna styra en in på fel spår. Vilket det lätt kan bli, just för att det är så starkt att det är svårt att hålla emot. Men att låta sig själv andas lugna andetag, eller ta en promenad i detta skedet kan i många fall göra att man kan skaka av sig det, och förstå att det bara är tankar, att det faktiskt inte är verklighet. 

Det gäller alltså att man försöker skaka av sig det. För jag vet i många fall så målar man f*n på väggen, ser bara det värsta tänkbara, fast i själva verket så finns det inget att oroa sig för. Det är bara tankar, inte verklighet. 

Hjärnan skulle i princip typ, kunna bestiga berg och riva murar, så pass stark känns det som att hjärnan faktiskt är. Lite häftigt på det viset att allt handlar just om hur man väljer att göra med sina tankar. Vad faktiskt vinner hos en. 

Vill man något tillräckligt mycket, så är jag hundraprocentigt säker på att man lyckas. För allt sitter i om man ser sig själv misslyckas eller lyckas. 
Valet gör man själv. 

Ha en bra ton till dig själv, va snäll emot dig själv. 
För du är bra, precis som du är. 
Du är älskad. 

 

2 Februari 2017  | Länk | Samtalsämne | 0 kommentar
- Im going to succeed, because im crazy enough to think I can

Det som identifierar oss, det som berättar till stor del vem vi är, vad vi är berädda att göra för något/någon, är det valen vi gör. De valen visar var man står någonstans. Att varje val vi står inför, vilket ofta finns många olika val att välja, berättar så mycket om var vi står någonstans. 

Fascinerande!

Vad valen innefattar, vad som komma skall, efter man gjort sitt val, är ju faktiskt så att det sitter helt i oss. Jag tycker det är ganska så fascinerande, då det bara är vi själv som kan bestämma hur vi vill ha det. Eller ja, till mestadels i varje fall. Valen kommer ju alltid att innefatta något, ibland är det val som inte ger "utdelning" omgående, utan något som kommer ske på sikt. Det sitter alltså i vilket val man gör, om man har bråttom, och bara kan hoppas på att det ska bli bra, eller om man kan ha lite is i magen och ha lite tålamod, samt lite styrka. 

Men som sagt. Valet ligger i våra egna händer och inte hos någon annan, i stora drag. 

Allting handlar om en tilltro. En tro om en framtid. 
Nothing can stop me. 

22 Januari 2017  | Länk | Samtalsämne | 0 kommentar
- When you know your worth, no one can make you feel worthless

Helt plötsligt så dök den där frågeställningen upp i huvudet: 
 - "Vad eller vem är det som egentligen säger vad just jag är värd?" 
Den frågan kom för att stanna. 

Vad eller vem är det egentligen som ska sätta värdet på oss? Har andra människor förutom en själv rätten att sätta värdet på sig själv? Vad är det som "bygger" värdet?  Varför skulle någon annan vara mer värd än du? Vad innefattar det "där värdet" egentligen? 

Det är klart att det finns miljontals frågeställningar och ännu mer svar på dessa frågeställningar. Men det som egentligen gör det så speciellt är just att vi alla är olika. Det är ju faktiskt det som definierar oss för den vi är. Är inte det bara i sig helt fantastiskt? 

VI människor är olika, vi värderar saker olika, vi ser olika på saker, vi har olika erfarenheter, vi besitter olika tankar, - Ja, helt kort och gott, vi alla människor är olika, vilket är något helt underbart! 

Det är ändå det som jag faschineras av. Våra olikheter som gör oss till den vi är. Vi kan lära oss av varandra, just av den anledningen. Men för att återgå till ämnet jag började på.. 

Vem eller vad är det som egentligen sätter värdet på oss? 
Visst, det jag kan anse att det är klart det är personligt vad man själv värdesätter såklart. Men, är vi alla inte värda så ofantligt mycket? Vem eller vad säger att man inte är värd något? Eller att just den människan är så mycket bättre än dig? Vem besstämmer det? Och varför? Visst, vi besitter olika "kvaliteér" eller starka samt svaga sidor, men gör det oss till de sämre att man inte är "precis lika duktig eller till och med bättre på just det där, än den där andra personen"? 
Vi kan ju alltid stärka något som kanske är lite av vår "svaga" sida, right? Jag menar, man blir inte elitidrottare efter 3 träningsdagar? 

Men bara för att man kanske har en sida eller liknande som är "lite svagre" än den personen, gör det så att vi får ett mindre värde? Varför i sånna fall? 

Men det är ju så, att allting handlar egentligen om vad vi egentligen värderar själv, om sig själv och hur man ser och värderar andra. Det är viktigt att man inte "jämnför" för på det sättet så att man trycker ner sig själv, för man ska absolut inte glömma att bara för att man kanske har svaka eller kanske att man har en svag sida, så betyder det inte att man är mindre värd än någon annan. 
Det som är det absoluta fantastiska i detta, är att det är bara vi själva som kan bestämma oss hur vi vill värdera våra tankar, vad man vill proritera. Om man känner att man har en svag punk, är det inte typ helt fantastiskt att man själv då kan arbeta på det? Det är bara sig själv man kan "ändra på", eller som jag skulle säga "förbättra sig" på! 
Man kan aldrig förändra en annan människa, det är bara sig själv man kan göra det med. Det är helt enkelt inställningen till sig själv. 

Det är så mycket som ofta spelar så stor roll. Bara kolla alla sociala medier. Vi pressas precis överallt. Så därför vill jag bara säga, 
Du är värd allt. 

17 Januari 2017  | Länk | Samtalsämne | 0 kommentar
- Nothing is impossible, the word itself says ‘I’m possible

Det är fortfarande svårt att greppa att vi nu nästan har varit inne i det nya året 2017 i snart 2 veckor. Känns ofattbart att det har gått så fort, men fast man ser datumet och året så är det svårt att greppa att det faktum är att det är ett nytt år?  Vart tog tiden vägen? 

Det är blåst, snö och någon plusgrad för tillfället, vilket kanske inte är det mest ultimata och sköna vädret man skulle önska. Men, det känns ändå som att tiden går så pass fort att det liksom bara kommer säga swish så är våren på starkt ingående. 

Jag sitter ofta och tänker på vad som komma skall. Tankarna gör en både pirrig i kroppen, spänd, nyfiken men också ger en skräckblandad förtjusning. Vad kommer framtiden att säga? Vad kommer framtiden att ge mig? Vad kommer jag få med mig under 2017? 
Det är självklart att jag inte vill veta såhär i förhand vad som kanske komma skall, utan det får liksom komma att visa sig när det är dags. Det är ju det som egentligen är förtjusningen med att inte veta vad framtiden har att ge oss. 

Det jag vet inför detta året är att det kommer ske förändringar på flera plan, vilket är delvis spännande. Det är flertalet saker som är i tanken och saker som är i rullning. Det är i det avseendet ett positivt öga jag ser framtiden. 

Det är ändå med en viss lättnad som jag lämnade 2016 och kan få se framåt emot allt spännande som väntar.

"Det omöjliga är bara omöjligt tills man bevisat att de omöjliga var möjligt." 




 

12 Januari 2017  | Länk | Samtalsämne | 0 kommentar
- Slutet av allt är oundvikligt..

... Minnas och lära av det och se fram emot den nya början. 
Oavsett vad som komma skall, är att slutet är nu ett faktum. 

2016 går m
ot sitt slut och 2017 kommer nu med stormsteg. Det är med skräckblandad förtjusning man känner när man kommer på sig själv att tänka så. Tankarna kommer flygandes såsom alltid: Vart tog året vägen? 2016 började ju nyss? Har jag gjort allt som jag velat eller tänkt? Vad har jag uppnått? Vad gjorde jag under hela detta året? Vad har jag för minnen med mig? 

Frågorna är ju som vanligt många. 

Men det jag egentligen kan sammanfatta allt med är egentligen att åren går verkligen fortare och fortare. Detta året känns som det gått fortare än vad jag känt tidigare. Kanske beror det på att livet har varit fullt ös? 

Oavsett, så har detta året gett mig mycket personligt, mer än det känns som de andra åren gett mig. Fast, de är på ett speciellt vis. Svårt att förklara i ord hur jag menar. Men oavsett, så går jag ur detta året med nya erfarenheter, nya lärdomar, nya drömmar, nya mål och nya tag. 

Det är som att hjärnan är på en helt annan nivå, med nya tankar och funderingar som ska förverkligas. Vilket gör de hela väldigt spännande, men samtidigt lite skräckblandad förtjusning på nåt sätt. 

Anyway, jag lämnar mer än gärna 2016 bakom mig nu, och är taggad på vad 2017 kan ge mig. Det är verkligen med spänning och lite kittlande känsla genom kroppen när jag skriver det. 

Men först, innan jag verkligen kan välkomna 2017 med öppna armar och med öppet sinne och få se vart den vill ta mig, så vill jag ha ett grymt avslut på 2016. Vilket jag är säker på att jag kommer att få! 

Säg hej till framtiden! 

25 December 2016  | Länk | Samtalsämne | 0 kommentar
- Life is what you make it

Det som allt som oftast kommer till en, är att livet är så finurligt att det finns så mycket olika valmöjlighter. Man brukar säga att livet är fullt av möjligheter, och ja, det är verkligen så. Men det som då slår mig är att det finns så oändligt många möjligheter och val. Genom hela livet så i varje steg är det alltid många val att stå i mellan. Det är så fascinerande ändå. 

Men ibland kanske det finns flera val som känns rätt, så vilket ska man völja? Ibland vill man ju faktiskt inte välja bort något. Det är där det blir så finurligt, att man på ett eller annat sätt kan anpassa och skräddarsy det precis så man vill ha det. Är inte det helt fantastiskt egentligen? 

Det är ju bara en själv som kan välja vilka val man ska ta. Det finns ingen som kan säga vad eller vilka val man ska välja. Det är bara en själv som kan bestämma det. För att låta andra göra valen åt en, gör att det i slutändan inte kommer att bli bra för en själv. Sen är det såklart så att man kan behöva lita tips och råd, för att kunna göra det så bra som möjligt, men i slutändan är det bara en själv som kan fatta besluten. 

Det jag tror man glömmer ibland om man är mitt inne i något, kanske en jobbigt period exempelvis, så kan det ju kännas som att det inte finns någon bra väg att gå. Men det gör det, hur omöjligt det än skulle kännas ibland. Svakor har vi alla ibland. Det kan kännas som att man inte " ser ljuset i tunneln", men det är bara en själv som kan se till att se ljuset. Eller som jag brukar göra när jag när jag hamnar där, brukar jag: 
Om det känns som världens högsta berg att bestiga, så brukar jag tänka som att: antingen ser jag berget framför mig - vilket känns gigantiskt att bestiga, eller, så väljer jag att sudda ut den, och kolla vad som finns bakom. 
Redan där, vid det sistnämnda, så känns det som att en stor sten lossnat från mina axlar. 

Det är ju ungefär som så att man brukar också ge denna: 
Om livet ger dig en citron, vad gör du med den? 
Mitt val varje gång är att göra citronsaft av den. 
Det är något som fungerar bra för mig. 

Det allt egentligen kommer tillbaka till är hur man "tar" allt. Vad man gör med det som kommer framför en. Ibland är hjärnan väldigt duktig på att krångla till det. Ibland är saker och ting inte så komplicerat som man tror. Det är allt för ofta så att man krånglar till det. Så när ma väl sitter där, så är det bra att kolla konkret på vad som det egentligen är. Är det verkligen så komplicerat som man först trodde? Ja? Nej? Kanske? Det är bara en själv som kan bestämma hur man vill se och ta det på. Varför inte gära det enkelt för sig själv? 

Allt handlar alltså egentligen om ens egna tankesätt och tankegångar. 
Men för att göra det enkelt och bra för en själv, så är mitt tips att kolla konkret på det som händer, se därefter på det och vad som är enklast möjligt, så du kan ta hand om det, utvecklas och må bra. 

Så, med några slutord säger jag, 
ta vara på varandra,
gör val som du vill, för det är du som måste leva med dem. 
Se till att du mår bra. Det är det absolut viktigaste. 

Over and out. 

13 December 2016  | Länk | Samtalsämne | 0 kommentar
- Solen lyser alltid bakom molnen

Vi har nu kommi till den tiden på året där vi är inne i en vintermånad, och en månad som allt för ofta känns ganska stressad. Det är mycket som man vill göra, mycket man ska hinna. Vi börjar närma oss slutet på året 2016. Det är ofta med många känslor som känns när man börjar förstå att snart har faktiskt ett helt år redan gått. Det är då frågorna dyker upp i tankarna och man börjar undra om man hunnit allt man velat. 
Det är på gott och ont som man tänker dom tankarna som dyker upp.

Vi är i December, en mysig månad om man frågar mig. Det är en månad med mycket pyssel, tankar, julbak, julstök, julklappshandlning och inslagning, ljus i massor och en tid att lägga mycket tid på sina nära. Även om man ska göra det hela året runt. 

De tankar som är på ingång nu är vad man vill uppnå och göra under 2017. Det känns så långt bort att tänka så, men när man kollar vilken månad och vilket datum det är idag, så är det inte långt bort. Det finns mycket jag skulle vilja uppnå under 2017. Det är även på olika nivåer som jag vill uppnå det saker jag vill. Men allting har sin tid, och det bästa man kan göra är att göra sitt bästa. 

En sammanfattning av 2016 ska jag försöka hinna med, om enegin räcker till det. 2016 har varit ett spännande år med mycket blandade känslor och upplevelser. Den sammanfattningen jag kan göra nu i korta drag, är att det har varit ett innehållsriks år med många nya erfarenheter och lärdomar. Det är mycket jag tar med mig från detta år. 

Ta hand om varandra. 
Kramas lite extra med era nära. 

 


 

5 December 2016  | Länk | Samtalsämne | 0 kommentar
- If you only know

Stunden är kommen. Det är nu de sista orden skrivs i det kapitlet du befinner dig i och du ser att snart öppnas ett nytt kapitel i ditt liv med tomma blad som vill fyllas med upplevelser, erfarenheter, lärdomar och spänning. 
Du ser de gångna kapitlet du skrivit, väntar otåligt på att få öppna det nya kapitlet och börja på skriva de tomma bladen. 

Det är med spänning, nervositet och längtan som detta kapitlet i mitt liv närmar sig sitt slut och det nya kapitlet snart ligger öppet för att fyllas på. 
Det är i detta nu, som det är viktigt att skriva de sista orden och sätta punk i detta kapitlet för att kunna öppna de där tomma bladen. 

Ett nytt liv väntar, en ny värld och en ny tid är på ingång med stora steg. Det är med en längtan, skräckblandad förtjusning och värme som jag snart välkomnar mitt nya liv med öppna armar. Livet är en förtjusande överraskare i många fall och i detta nu är det mer än välkomnat. 

Möjligheten till att våga leva, eller snarare leva livet och ta chansen eller möjligheten som man troligen bara får once in a lifetime, tog jag. Jag fick den, greppade den och vågade ta min möjlighet. 

Något som du kunde könna med jämna mellanrum att det aldrig skulle ske, kom när du minst anade de. Men, du hade aldrig förstått det, om du inte hade vågat tagit klivet ut i världen. 

Jag är stolt att jag vågade greppa, det som egentligen kändes som att det troligen aldrig skulle ske, det skulle aldrig kunna hända just mig. Men, där fick livet mig. Den överbevisade mig i det, tack vare att jag vågade. 
För är det inte lite så, att man måste ju våga, för att kunna vinna? 

De jag fann när jag greppade möjligheten, var att jag fann allt jag någonsin sökte, och faktiskt ännu mer än så. Det är stort. Det är mäktigt. 
Ibland, med handen på hjärtat, har det nästan varit så övermäktigt att jag nästan inte förstått vad som egentligen faktiskt höll på att hända. Något så otroligt, otroligt fantastiskt. 

Om cirkus 5 dagar, sitter 60 mil härifrån där jag befinner mig nu, som ska vara mitt hem. Vilket det redan gör egentligen. Men om cirkus 5 dagar, så börjar mitt nya kapitel i mitt liv. i en ny stad, nytt jobb, nya bekantskaper. 
Jag ser med spänning på framtiden med den personen vid min sida. 

Min lärdom i slutet av detta kapitlet är att våga ta chansen, man vet aldrig vad man kommer att vinna. Jag vann något så stort, något så fantastiskt. 
Något så mycket större än vad jag kunnat drömma om. 

Detta kapitlet börjar lida mot sitt slut, och ett nytt är på ingång att börja skrivas. 

 

19 Augusti 2016  | Länk | Samtalsämne | 0 kommentar
- Jag har en ängel

 

Varje gång man klickar sig in här får man damma av bloggen. Är ingen som sitter fastklistrad vid datorskärmen, vilket märks. Kan varken säga bu eller bä, eller lova att det kommer att uppdateras flitigt eller inte. Datorn och bloggen går helt enkelt bli som den bli. Har dock en del som vill att den ska uppdateras mer än sällan, men jag kan inte riktigt lova. 

Nu börjar vi närma oss våren med stormsteg, och det märks. Gräses är framme, man kan höra fåglarna kvittra, och vårblommorna börjar komma upp. Men, som alltid så kan det såklart bli bakslag och komma en snösväng till. Det hör ju inte till ovanligheterna direkt. 

Jag som person älskar just våren. Se gräset komma fram, höra fåglarna kvittra, se hur blommorna börjar få liv igen, få vakna av varma solstrålar som möter, och vakna ur vinteride. Våren är så vacker. Så fantastisk. 

Har fått tillökning, en liten underbar, busig, gosig, fantastisk hund. En fantastisk individ med en otroligt härlig personlighet. Otroligt fina linjer som lovar gott. Honom kommer ni absolut få se och höra en hel del om. Det är mycket som vi kommer att vara ute på, få uppleva och få jobba tillsammans. Vi har en fantastisk framtid tillsammans. Vilken stjärna han är! 

Nu är det dags att bege sig mot jobbet. 

over and out


 


 

21 Mars 2016  | Länk | Samtalsämne | 0 kommentar
- Att vara stark är att se möjligheterna i det som verkar omöjligt.


Ibland grubblarna över saker i livet. Kanske är det så att man inte är "nöjd" med det läget man är just nu i livet. Vill man göra en förändring? Saknas något? 

Vi alla människor på denna jord, har dom tankarna ibland. Man vill ha mer. Man vill förändra något. Man vill göra något annat med livet. Man vill bätra något. Man vill uppleva något. Man kanske vill förnya sig. 

Det är bra att ha dom tankarna ibland. Men det som ofta glöm, är nog bland det viktigaste,- Att leva i nuet. I många fall så kan det vara så att man tänkar bakåt, man funderar, och man försöker få fäste. Men saker som redan varit historia,- Kan inte ändras eller skrivas om. Även om det kan hända att man vill ändra något. Men tipset, är då att leva i nuet, gör det som man drömmer om. 

Kapitlen som redan är skriva, får inte mer innehåll, än vad som redan är angivet. Så för att skriva de kommande kaptlen i livet, lev i nuet, kolla inte så mycket bakåt. FÖR, det är då man missar allt som sker nu. nu. nu. 

Att lära sig gå vidare i livet, är en viktig del av just att leva nu. För att få ut så mycket av livet som möjligt, är att leva nu, sikta framåt. Bygg planer. Sikta högt. Gå vidare. 

I dagens samhälle, finns det otroligt mycket press på alla människor. Så ja, det är förståligt att det kan kännas svårt. Men att iallafall försöka, är ett stort steg i rätt rikttning. 

Vi alla människor förändras med tiden. Vi får nya tankesätt. Nya lärdomar. Nya upplevelser. Nya utmaningar. Nya möjligheter. Så döm inte vad som en gång varit. 

Lev i nuet.
Gör det som du drömmer om. 
Livet är till för att levas. 



 

14 Januari 2016  | Länk | Samtalsämne | 0 kommentar
- Vad solen är för blommorna är ett leende för mänskligheten


Det finns dom stunderna där livet ger en tanke, en tanke om något större. Någonting större än livet. Någonting som är så stort att orden nästan tappar sina bokstäver för att bygga orden. Bokstäverna som ger orden, som bygger meningar. Bokstäverna som ger orden, som i sin tur bygger meningarna som beskriver vad livet är.

Livet är så stort. Så stort att man knappt vågar tänka dom orden i huvudet. Och otroligt starka ord, som man knappt vågar säga högt. Allra minst våga tänka på det på riktigt. 

Livet är här. Nu. Livet är stort. Otroligt stort. Så stort att det knappt går att få tag om de. Men att få en bit av den, är att ta första klivet ut på de. Kliva ut i denna stora vida värld, och se vad som finns där bortom horisonten. Att våga är minst lika stort som livet. Att våga ta klivet ut i världen, och göra det som man drömmer om i sina drömmar längst där inne. Att våga göra det, är en styrka, som är så stor att den inte går att ta på. Den styrkan är stor hos varje individ. 

Att våga. Att tro. Att leva. 

Att följa dom där drömmarna som ligger där inne. Långt där inne. Kanske finns en rädsla där, för att det är så stort, och så betydelsefullt. Kanske rädslan finns där, för rädslan av att misslyckas. Eller för att inte nå upp till drömmen. 

Att misslyckas, är att visa att man har försökt. Det ger även den styrkan som gör att man en dag kommer att lyckas mot den drömmen man drömmer i sina djupaste drömmar. 

 

6 Januari 2016  | Länk | Samtalsämne | 0 kommentar
- You’ll never be brave if you don’t get hurt. You’ll never learn if you don’t make mistakes.


Ibland möts man av människor som vid det första ögonkastet kan uppfattas som något extra. Någon man mött av en anledning. Av det positiva slaget. Men som med tiden visar sig vara raka motsatsen. Ungefär som: 
- Man ska hålla sina vänner nära, men sina värsta fiender ännu närmare. 

Vi människor byter uppfattning om varandra med tiden. Både på ett bra, men också det lite mindre bra sättet. Livet har ju sin gång, och vissa ska inte vara i samma krets. Av en anledning. Men visst kan man ibland fundera över varför man träffar vissa människor, men jag tror ändå någonstans att allt har en menning. Av varje människa man möter i livet, så lär man sig något. 


Vi människor behöver bara prioritera hur vi vill ha vårat liv. Vill vi omfamna oss av människor som ger oss något positivt, såsom glädje, lycka, minnen, eller omfamna oss av människor som vill oss det värsta? 
Mitt svar är enkelt på denna fråga, och det är människor som ger mig något positivt. Människor som ger mig något bra. 

Ibland tror jag vi göra vissa val, för att vi inte tror att vi är mer värda en så. Men alla är värda det bästa. Men skillnaden är att vissa människor inte passar. Kemin mellan 2 människor liksom skär sig. 
En människa som vill dig något dåligt, är inte något som du ska finna dig i. 

I många fall som jag sett, är att människor som vill andra människor illa, är personer som egentligen inte vill inte på det visset, utan egentligen bottnar det i att personen i fråga har något, som den andra personen känner att den  saknar. Mycket i detta är att det finns avudssjuka. I väldigt många fall, går det över från avundssjuka till svartsjuka, och då blir det något negativt. 
Det blir negativt betonat. 

Men det vi människor måste lära oss att vi alla är olika, och vi alla har olika starka respektiva svagare sidor. Det som behövs i detta fallet, är att träna på det vi känner att vi är svaga på.
- Träning ger färdighet. 

Vi alla är bra på olika saker, och så kommer det vara idag, om 1 månad och för alltid. Vi är olika av en anledning. Istället för att fokusera på detta, kolla vilka dina starka sidor, kolla på det du är duktigt på. För alla människor är duktiga olika saker. 

Omfamna dig med positiva människor. Människor som ger dig något bra.
Livet är livet, och vi alla kommer möta mycket i livet. 
Men glöm aldig sånt som gör dig glad, lycklig och fullbordad.

Det är bara du själv som bestämmer hur du vill ha ditt liv. 
Prioritera allt som just nu mår bra av. 



You’ll never be brave if you don’t get hurt.
You’ll never learn if you don’t make mistakes.
You’ll never be successful if you don’t encounter failure.


 

14 Januari 2015  | Länk | Samtalsämne | 0 kommentar
Dont dream your life, just live them.


Nu tänkte jag ta och göra en liten sammanfattning av det gångna året. 

När jag började fundera kring året, så kändes det först som att det kanske egentligen inte har hänt något spciellt. Men sen när jag började blicka tillbaka, så var sanningen en annan. Det har med all säkerhet hänt ganska så mycket. På många plan. 

Jag har pluggat, vilket har gått över förväntan, vilket är något jag ändå är ganska så nöjd med. Att få utvecklingen, och se hur jag börjar få lite grepp om allt, gjorde att jag började känna ett hopp. Ett hopp om att jag kanske kunde lyckas. Vilket jag gjorde. Vilket känns skönt i själen. 

Efter jag pluggat klart, så sa allt bara *swiiiisch*, och så hade jag ett jobb. Var detta något jobb som jag kunde tycka om? Något jag verkligen skulle klara av?? Var detta något som jag kunde se mig själv i om några år? 

Jag började, och samma dag var där, sa det  *klick*. Här sitter jag nu i skrivande stund och har jobbat med detta i övet 7 månader. Trivs jag? Trivs? What? Jag STORMTRIVS! Detta jobb har gjort en sån utveckling av mig. Jag har fått en sån personligutveckling av detta jobb på alla mest tänkbara viss. Jag har gått över så svåra hinder med mig själv. Hinder som jag aldrig trodde var möjligt, men jag fick visa alla runt mig, men det bästa av allt, jag fick visa mig själv, att det  var möjligt. Vilket är helt otroligt.  Jag en sådan grym resa med mig, och jag kan aldrig tacka tillräckligt för att jag fick denna chans. Utan detta jobb, hade jag aldrig kommit så här långt. Och deffinitivt, så hade jag aldrig fått träffa alla dessa fantastiska människor. Dom har blivit som en del av min familj, vilket är helt fantastiskt. 
Jag är så tokladdad inför 2015!

Människor har kommit och gått i vanligt ordning. Jag har funnit underbara människor. Jag har fått ta del av mycket, både bra och mindre bra. Vilket tillhör själva livet. Jag har fått se mycket, både bra, men även där även mindre bra saker. Men vet ni vad? Jag har lärt mig mycket av allt. Jag har blivit klokare. 

Året har gett mig skratt, leenden, tårar, sorg, svek, men  också enormt med glädje och lycka. Detta året slutar på en fint sätt, och 2015 kommer ge mig saker jag alltid drömt om. Livet ganska så fantastiskt, inte sant? 

Jag hoppas att ni har haft ett fint 2014 och önksar alla er stor lycka inför 2015! 
Dröm inte dina drömmar, utan se till att förverkliga dom. 
För det tänker jag göra! 


Over and out. 
Peace 

 

30 December 2014  | Länk | Samtalsämne | 0 kommentar
- Life is a story, make yours the best seller


Jag möter ofta människor som vill mycket. Dom vill uppleva. Dom vill utforska. Dom vill uppleva livet, och gör det som dom drömmer om. 
Visst är det helt fantastiskt? 

Men, det finns något som tyvärr ibland sätter stopp för desa drömmar. Många kallar dom för visionär. Att dom bara drömmer om det. Dom får det att låta negativt. Är det inte helt fantastiskt att människor drömmer? 
Även om drömmar kan vara stora. 
För många skulle kalla vissa drömmar omöjliga. 
Men är en dröm omöjlig? 

Men varför får man inte drömma om det man drömmer om i livet? 
Vi människor blir så lätt "styrda" av andra. Människor kan säga att den drömmen kan dom kasta i sopptunnan, skjuta upp den i rymden, eller kasta den i sjön. 

Men min fråga: Varför? 

Vi människor har olika levnadssätt. 
Vi har olika mål. 
Vi har olika drömmar. 
Varför vi alla människor drömmer om olika saker, är för att varje människa är unik. Och det är fantastiskt att varje människa är unik. Det är det som är så fantastiskt med livet. 

Vi människor möter på olika saker i livet, men något vi ska komma ihåg: 
- Glöm aldrig det du drömmer om. 

Vi kommer allitd möta på personen som inte förstår varför man vill den vägen man vill. Och varför man just drömmer om Just Det Där. 
Man ska följa sina drömmar, och göra allt det man önskar. 
För skulle man inte följa det, kommer man troligen att ångra sig när man blir äldre. 

Så mitt råd, Följ ditt hjärta. 
Gör allt det du drömmer om. 
Dröm inte bara din dröm, upplev den. 

Don't dream your life
Live yours dreams. 

 

15 November 2014  | Länk | Samtalsämne | 0 kommentar
- Lyckan i att glädjas med andra


Ibland kommer det känslor som bubblas upp, när något händer. Det behöver inte vara i ett negativt skedde. Utan det kan vara i ett positivt skedde. 

Tänk dig själv: Du har haft det riktigt tungt ett tag. Dina vänner har funnits där. Du litar på dem. Men en dag, du har dåligt självförtoende, du ligger i botten. Men sen vänder det helt plötsligt, och du är tillbaka på banan igen. Du är glad. Nöjd. 
Du hör av dig till din vän. Som du självfallet litar på. Du börjar berätta lite smått, du blir avbruten, och personen vill inte lyssna. 
Den personen är inte glad över att du lyckades. 
Du lyckades komma över något som du kände var omöjligt, fast i själva verket var det möjligt. 

Varför glädjs inte andra för din framgång? 
Fast dom vill ha fram dig i ljuset? 

Ifrån mitt perspektiv ,om någon skulle lyckas, med handen på hjärtat, JAG blir GLAD för andras lyckande. Jag vill inte att andra ska misslyckas. Jag vill att männskorna ska lyckas. Kämpar man väl, så förtjänar man att lyckas och att få höra att den är bäst! 

Men något som gjort mig ledsen i hela mitt liv, är att människor vill se sina medmänniskor misslyckas, just för att dom ska framstå som att dom lyckats. Och att dom inte ska framstå som ett misslyckande. 
MEN, man misslyckas den dagen man slutar att försöka. 

Att få se andra människor lyckas, att se hur det glittrar i ögonen, hur det spritter i kroppen, är en total lycka för mig. Det är något som jag kan skatta mig lycklig på. ( Och nej, jag är inget helgon. Men jag älskar att se människor lyckas, och håller inte tillbaka, bara för att.) 

Nej, jag är inte direkt van med att människor är glad för min skull. Skulle säga att det händer knappt för mig, att någon är glad för MIN skull. Jag vet att karman vinner. Men bara för att jag inte får höra eller uppleva när andra människor inte är glada för min skull, betyder inte att jag ska gå runt och bara bitter, och göra precis som dom. För då är jag precis som dom. Vilket jag inte vill. Jag vill vara den jag är. Och jag blir glad av andras framgång. 

Det är klart att man blir lite, hmm, att människor bryr sig så mycket medans man är nere, men när man sedan tar ett stadigt kliv framåt, då finns man inte. Så kommer det alltid att vara, antingen så blir man grinig, eller så väljer man att inte ta den striden, och gå sin väg och fortsätta. 
Låt ingen ta ifrån dig det du förtjänar. 

Trots hur hårt motvind det varit för mig, så låter jag inte dom människorna ta ifrån mig det jag jobbat emot. Människor kommer alltid att försöka ställa sig framför att förhindra att man ska lyckas, men jag skulle aldrig låta dom lyckas med att få bort mig från den vägen jag valt. Om dom inte finner sig i det, då ska dom inte vara i ens liv. Vänner, familj, ska finnas där, oavsett om det går bra, dåligt, med eller motvind. Vill dom inte se mig lyckas, då går jag. 
Det kanske låter hårt, men jag tänker inte låta människor hindra mig. Jag skulle aldrig ställa mig framför någon och hindra den. Aldrig. 

Men snälla, tänk en gång till, vill du ha uppskattning när du lyckas? Vill du att dina nära ska bli glada för din skull när det går bra för dig? Ditt svar, är troligen ett självklart ja. Om svaret är ja, intresserad dig för din nära, och vissa att du är glad för den. Du anar nog inte hur mycket det skulle betydda för den personen. Och med all säkerhet skulle den personen göra samma sak för dig. 

Var rädda om varandra, och ta hand om varandra. 
Vissa att du Verkligen finns där i både med och motgång. 
Kärlek vinner. 

 

14 November 2014  | Länk | Samtalsämne | 0 kommentar
- Äkta styrka har inget med muskler att göra

Det finns tider under ens livtid, som är avgörande. 
Avgörande på hur allt kommer att bli. 
Man brukar ju säga, att man bäddar som man vill ligga. 
Och visst det kanske stämmer. 
Men ibland väljar man inte helt själv. 
Ibland väljer livet åt en. 

Men sen finns det stunder, speciella stunder, där livet ber dig att välja vilken väg du ska ta. Det känns inte alltid så bra att kanske behöva bestämma. 
Men det som det handlar om i detta läget, är ju faktiskt att här har du ett val. Ett val som kan förändra hela ditt liv. 
Föralltid. 

För det är ju så att, du bestämmer helt och hållet ditt eget liv. Hur du vill ha det. Det är ingen annan som bestämmer det åt dig. Om det inte är så att du själv vill att andra ska bestämma det åt dig. Men skillnaden här, blir då att låter du människor styra dig, har du gjort ditt val att lägga ditt liv i andra människors hönder. Känns det okej för dig? 

Att låta sig bli styrd, medvetet eller omedvetet. Att låta sig bli styrd, har sina mindre bra saker, men ja, ibland kanske det är bra. Men jag tror ärligt talat inte att det är bra i längden. Tror du? 

Lever du det livet som du hade hoppats? 
Lever du så som du alltid har velat haft det? 
Har du gjort allt som du någonsin velat göra? 
Finns det saker som du fortfarande vill göra? 

Livet är här och nu, inte då eller sen. Det är faktiskt här och nu. Det du drämmer om, kommer att bli sant, om du låter dig själv lyckas. Om du tror på dig själv, om du kämpar, sliter och gör allt det du kan. Då kommer du få kvitto på det. Men att låta sig styras, och inte få göra det man själv vill i hjärtat, då finns det inte en chans till att du kan få nå dina drömmar. 

Jag har fått leva på det sättet att människor styr mig, dag in, dag ut, månad efter månad, och år efter år. Vem har jag det att tacka för? De människorna? Livet? Valet som dom människorna gjort? Eller mig själv? 
Jo, det är jag själv som valt att låta mig styras. För att jag trott att jag gjorde andra människor en tjänst, men också framförallt att jag trott att jag gjort mig själv en tjänst. Men har jag verkligen gjort dom människorna och mig själv en tjänst? 
NEJ, absolut inte. Speciellt inte mot mig själv. 
Andra människor har jag kanske gjort det lätt för, men jag har däremot gjort mig själv en otjänst, men också fält krokben för mig själv. 

Jag har fått lära mig mycket på detta plan. 
Och ja, jag lär mig fortfarande. 
Det är kanske så att, ibland känner det lättare att låta andra styra. Men jag själv skulle ju inte styra andra, så varför ska jag då låta mig styras av andra? 


Valet är mitt. 
Valet är ditt. 

Jag fattade mitt beslut. Och jag är helt trygg i det. 
Ja, man kommer alltid att stätta på människor som inte är lika glada över vissa val. Men det är ju faktiskt så att det är du som ska trivas och må bra med ditt liv. Inte andra. Om människor inte finner sig i ditt val, då står det för dom. 
Har du äkta vänner, en familj som tycker om dig för den du är, då kommer dom att finnas där under din resa. Om dom inte gör det, då får det stå för dom. 

Du som läst enda ned hit, gör dig själv en tjänst. 
Gör vad du vill ha ut av livet. 
Gör det du drömmer om. 
Det du strävar efter i livet. 
Låt dig inte styras. 
Du är älskad precis som du är. 
Jag är övertygad över att, vill du verkligen av hela ditt hjärta, då kommer du att lyckas. Jag är övertygad! 

Don't dream your life
Live your dream. 



 

16 Oktober 2014  | Länk | Samtalsämne | 0 kommentar
- Det finns inga hemliga recept för framgång

  Det finns stunder, där livet ger dig citroner.
Det finns fler val du kan göra. 
Men frågan är vilket av alternativet du tar? 
Antingen tar du citronen och äter den. 
Eller. 
Eller så gör du saft av den. 
Eller. 
Eller så ser du på den, och förstår varför. 

Antingen så väljer man att ge upp. 
Eller, så ger man sig inte, och reser sig upp. 
Och går vidare. 

Valet är ditt. 

Men det är klart, ibland kommer det alldeles för många saker samtidigt, och det är då livet testar dig.
På riktigt. 

Men ibland kommer saker, som man egentligen inte kan styra över. Eller? 


Men ibland börjar man ändå tvivla, på grund utav att allt man kämpar för, inte lönar sig. Man gräver sig egna grav. 
Har du varit i den situationen? 
Känner du igen dig? 

Allt man vill. Allt man strävar efter. Allt det man önskar. 
Det händer inte. 
Är det dags att ge sig? 
Eller? 
Ja? 
Nej? 
Kanske? 
Vet inte? 

Svaret är enkelt: Du väljer helt själv. 

Men ibland så vill man så mycket, man har gjort allt som man ens kan göra. Men ingen ser det. För att ingen bryr sig. Eller ser dom det? Bryr dom sig? Eller vill dom inte? Ja, tankarna kan bli många. Otaliga. 

Men ibland så är det som att människor blundar. Låtsas att det/den/dom inte finns. Varför? 

Ja, livet är livet. Livet är fullt av överraskningar, av besvikelser, av glädje, av sorg, av lycka. Livet är en blandad kompott. Och allt handlar om HUR vill ha det, För mycket handlar om hur vi prioriterar. 
Det vi beslutar oss för, det är det vi får. 

Men glöm aldrig dom du bryg dig om. 
Vissa att du bryr dig. 
Att du finns där, när det behövs. 

Men, glöm aldrig vad det är du vill göra med livet, 
Gör allt det du drömmer om, det du älskar. 

11 Oktober 2014  | Länk | Samtalsämne | 0 kommentar
- Liv det liv du vill leva


Tjiing! 

Veckan har gått så himla fort, så jag har inte riktigt hunnit med själv. Varit mycket som skulle bli gjort, men nu ligger jag i sängen på ett hotell, som sedan leder till att jag imorgonbitti ska åka till flygplatsen. Hey varmare land! Så efterlängtat! Snart är jag där. I värmen, ny kultur, nya människor och ett nytt land, Är så spännande, så får se vad detta har att se på! 

Nu måste jag verkligen sova. Bilen går kl 7 imorgonbitti ifrån hotellet. 
Tjiiing tjiiing tjiiing! 

 

21 Februari 2014  | Länk | Samtalsämne | 0 kommentar
- Days left



18 Februari 2014  | Länk | Samtalsämne | 0 kommentar
- Handling betyder mer än ord


Heey! 

Tar en snabb paus i pluggandet. Var ju som sagt i skolan, och där var allt som vanligt. Plugg.Plugg.Plugg.Plugg. Men sen var dagen slut, så jag passade på att äta lite mat, samt att gå på en mysig promenad i detta underbara vädret. Igår var det ju också underbart väder, så tog en promiis då också. Att få frisk luft gör att man mår bättre, plus att man får lättare att kunna plugga. Man kan tänka lite lättare liksom. 

Sen efter promisen, så tog vi en kopp varm choklad och satte oss ut i solen mot väggen på huset. Så fantastiskt skönt! Livskvalité! 

Nu är jag iallafall färdig med ena uppgiften, och håller på med nästa nu, och sen är förhoppningsvis snart färdig också. För sen måste jag tvätta, och packa ännu mera. 

Lär kila! 





 

18 Februari 2014  | Länk | Samtalsämne | 0 kommentar
- days

1 Februari 2014  | Länk | Samtalsämne | 0 kommentar
- Att få älska, och att bli älskad


*


*







*


 

31 Januari 2014  | Länk | Samtalsämne | 0 kommentar
- Dont give up


Stop being afraid of what could go wrong
and start being positive about what could go right. 

Behind this smile,
is everything,
you'll never understand. 

*

Det högsta är inte att aldrig falla,
utan att resa sig efter varje fall.



Livet är som en bok, 
du kan inte ändra de sidor som redan är skrivna,
men du kan börja på ett nytt kapitel.

 


29 Januari 2014  | Länk | Samtalsämne | 0 kommentar
- Jag är stark, eftersom jag är sårbar

Dagens klocka ord: 

29 Januari 2014  | Länk | Samtalsämne | 0 kommentar
- Om så bara för en stund

Om så bara för en stund
Om så bara för en sekund
Om så bara för ett ögonblick
Om så bara för ett ögonkast
Om så bara för en timme
Om så bara för en sista gång

Om det hade gått. Om det hade kunnats gjort möjligt. 
Ibland så kommer den känsla om bara för ett ögonblick. Om jag skulle få chansen, så skulle jag ta den. Ta den och hålla den för evigt. Hade det varit en möjlighet att ta en trappa, en segelbåt, en hiss, så skulle jag ta chansen att få träffa dig. Ibland kommer dom där stunderna eller dagarna och/eller kvällarna, då alla tankar går till dig. Går till er alla i där i himmelen. Ibland önskar jag, eller rättare sagt, i detta nuet, önskar jag att jag fick gå upp till er och ge alla en kram. Om så bara för en sekund. 

Jag saknar er alla. Men just nu är Morfar den som är i mina tankar, som jag önskar att jag fick fråga några saker, för att veta om han och alla andra jag älskar, saknar, tänker på där uppe, om dom har det bra. Hade jag fått välja en önskning just nu, hade det varit att få träffa dom alla en sista gång innan min tid är kommen för att åka dit. Även om det säkert dröjer för min del. Men jag hade önskat att få ett sista ögonblick med dom. 

Ni är saknade. 
Ni fattas oss. 
Ni är älskade. 
Ni är i mångas hjärtan.
Ni är i mångas tankar.
Ni är efterlängtade. 
Ni är beydelsefulla.
 Ni är det finaste änglarna som himle
n kunde få. 
Jag älskar er, av hela mitt hjärta. 

 

26 Januari 2014  | Länk | Samtalsämne | 0 kommentar
days left:

22 Januari 2014  | Länk | Samtalsämne | 0 kommentar
- Det är ditt sinne som skapar den här världen

Idag under en av våra lektioner, så prata vi om lite blandade saker. Men det finns något som jag kände att jag ville skriva lite om. För jag vet själv hur jag växt upp. Så det finns saker som vi alla människor behöver tänka oss för på ibland. Ibland gör vi björntjänster, vilket egentligen är något som människa klarar av att göra själv. Ibland så gör den där extra tjänsten/handlingen mer skada än nytta.
Nu till ämnet.

Jag har för mig att mina lärare sa att just föräldrar som har barn som är speciellt födda på 90-talet. ( alltså personer som är runt min ålder. ) Tänk nu på att jag INTE drar ALLA över en kant!!
Men tydligen så är det just under 1990-talet som föräldrar curlar sina barn. Att man curlar sina barn betyder att man "sopar banan" för sina barn. Det uttrycket blev just det, just för att man gör på samma sätt när man spelar curling. Man sopar banan. Men att "sopa banan" och försöka göra så att sina barn inte ska ha ett ända problem gör ju att man inte utvecklas som människa. För man måste stötta på problem för att lära sig lösa dom på egen hand. ( Sen är det klart att man ska ta hjälp om man behöver hjälp med ett problem! )

Sen så gör curling-föräldrar så att dom planerar sakerna hurr barnens liv ska vara och se ut. Barnen får knappast bestämma själva vad dom vill göra. Just för att föräldrarna är kanske rädda för att det ska hända deras barn något.

Men om man tänker så här: - Gör jag mina barn en tjänst om jag planerar allt för dom, curlar dom och sopar banan?

Mitt svar:- Nej!

Det som blir är att barnen inte utvecklas. Dom utvecklas inte som individer på passa sätt som om dom får bestämma själva och lära sig ta ansvar, veta vad som krävs för att komma dit dom vill, osv.

Curlingföräldrar låter inte sina barn ta något ansvar. Men hur ska dom då kunna klara av livet senare? Dessa föräldrar låter inte heller barnen hjälpa till i hemmet, låter inte barnen ta bussen.

Dessa föräldrar gör allt för att barnen ska känna sig trygga och ha det bra. och jaaa, självklart har dom det bra! Det tror jag också att dom har! Men att ge barnen lite uttrymme, låt dom försöka sig på att kanske lösa ett problem med något, låt dom göra någon liten syssla, osv.

Jag är sådan som personen att ända sedan jag gick på dagis, så fick inte mina föräldrar packa min väska som skulle med det dagis. Mina föräldrar såg frågande ut på mig. Kanske är förståligt att dom var frågande med tanke på att jag i äldern 5-6 år. Sen när jag blev 8 så skulle jag tvättat alla mina kläder själv. Jag har hela tiden haft en vilja att fixa mina egna saker. Fast ska jag vara ärlig? Jag tror att det var kontrollfreaken i mig som gjorde detta. Jag har alltid varit den personen som har velat fixa med eget, just för att veta vad jag har med mig och inte. Finns både för och nackdelar med hur jag är...

Jag har träffat många människor som sagt i mitt liv, och några jag träffat och lärt känna, så märke jag tendenser. Tenderner på att föräldrarna curlat för mycket. Så fort det kom minsta lilla motgång,ex. - Bilen börjar få slut på bensin och dags att tanka. Då var det som att det blev kaos i deras huvuden och själ. ( jag pratar nu om vuxna människor som jag lär känna. ) Ex 2. Det var disk, och det fanns inget rent. Det blev kaos för personen. Detta resulterar ju i att vuxna människor inte lyckas klara sig själva utan sina föräldrar.  Bra? Dåligt? Mitt i mellan?

Så ja, jag vet vad jag känner. Alla människor är olika, och tur är väl det! Men det bästa man kan göra är att låta sina barn få utrymme, börja ge lite smått med ansvar, osv. Att låta sina barn få välja vilken utbildning dom vill, osv. Alla föräldrar vill väl känna att sina barn klarar sig på sina egna ben och är självständiga? Right? 

Jag kan varken säga bu eller bä, - Just för att det är upp till varje människa hur man själv vill ha sitt liv. Det kan jag inte säga något om.  

Det är en stor skillnad på att curla eller att stötta, finnas, och bryr sig.
Inte sant?

20 Januari 2014  | Länk | Samtalsämne | 0 kommentar
- Life

Det finns stunder som denna, då jag önskar att man kunde "stänga av hjärnan". Så man slapp gå runt med alla dessa känlor, tankar, funderingar, frågetecken och förtvivlan. Det finns så mycket i denna värld som kan göra en så illa. Men även saker som är bra för en. Men det tyvärr så många av fallen, att det är smärtan, orättvisan, förtvivlan, respektlösheten, osv, som kommer åt en. Som gör en så illa.

Trots mina unga år, som många säger. Vet inte, 22 år en ändå en ganska "hög" ålder ändå. Det är ändå ganska många år i människoår. Man hinner gå igenom enormt mycket på den tiden. Eller vad säger ni andra?

Något som jag är enormt glad och tacksam över att få ha med mig i mitt bagage, i mitt liv, i min ryggäck, är ju att jag fått träffat väldigt många olika människor. Ingen är den andra lik. Vilket är bra. För alla är unika.

Jag är tacksam över att jag fått med mig alla dessa erfaranheter i mitt liv. Saker jag själv upplevt, gått igenom, pratat och hjälp andra människor. Fått höra deras historia. Det finns ingen som kan ta ifrån mig alla mina erfarenheter. Även om det finns människor som fortfarande försöker att ta ifrån mig allt, och tror att jag är endast 3 år gammal och inte har något med mig. Men kan säga att där tar ni fel. Enormt fel.

Att fått chansen att få höra så många olika människors livshistoira i alla möjliga åldrar, hur dom tacklat saker, vad dom fått med sig, vad som har präglat dom, vad som fått dom att ta den vägen dom gjort, osv. Det är enormt spännande, lärorik, men ändå fått veta allt vad som har med smärta att göra. Jag ser allt som en lärdom. För man lär sig nå otroligt mycket på att få lyssna på andra människor. Som man brukar säga: - Man lär sig alltid något nytt.

Men vissa människor som jag träffat och fått ta del av deras liv, trots kanske deras unga ålder, så får man höra vad dom har med sig. Mer än vad man kan tro. Jag är en av dom som har enormt mycket mer än många andra med sig, trots min ålder. Tyvärr så är det fortfarande människor som förnekar allt jag har med mig.
( För grejen är den att man kan inte veta vad personer varit med om för saker, fören dom berättar. För väldigt många har lagt saker bakom sig, lagt på en mask, osv. Jag är en av dom som alltid får höra att jag ser ut som en person som haft mycket gott i mitt liv på alla plan. Att jag alltid haft det lätt. Men så fel människor tar. När människor får lära känna mig på djupet, så förstår dom varför jag blivit just den människan jag är idag. ) Så min slutsats, man kan inte döma någon för hur någon ser ut. För man vet inte historien bakom varje människa fören man fått lära känna den oh fått veta dennas historia.

Jag har så många vänner/människor/bekanta osv, som har väldigt mycket i sin ryggsäck. Trots deras unga ålder. Många tror ju tyvärr att bara för att man är "ung", så kan man inte ha så mycket erfarenheter med sig, osv osv osv. Man det är fel. Jag är själv endast 22-år gammal, och den läkaren jag träffade när jag var 18 år och hade gått in i väggen, sa till mig att det jag har med mig i mitt bagage är enormt mycket mer än vad någon gammal har som ligger i graven. Vi alla är olika, därav har vi olika mycket med oss i bagaget. Så jag tycker att det är fel att döma någon pga sin ålder.

Jag har fått höra så mycket saker, bl.a, att människor har fått höra att dom är oönskade, att dom är i vägen, att dom bara är ett stort problem, att dom bara passar ibland när dom andra behöver en, att dom inte är den personen dom vill att man ska vara, att man hela tiden ska vara till lags, att man alltid ska ställa upp fast man själv kanske inte orkar, att man hela tiden ska vara den personen dom önskar att man vore, osv osv osv.

Förlåt mig, men hur kan man ens säga något sådant till en annan människa? Får man inte dåligt samvete? Hur kan man vara elak med flit?

Ibland måste man tänka sig för innan man öppnar sin mun. För vi alla människor har känslor och ett hjärta. Så innan man talar ska man fundera på hur det kan uppfattas det man ska säga. För man ska tänka att :- "om någon skulle säga så till mig skulle jag faktiskt bli ledsen". Känner man så, då ska man ju absolut inte säga det. Man måste tänka på hur det kan uppfattas. Man måste tänka på att vi människor har ett hjärta och känslor, och det kan såra någon om man säger vissa saker.

Men att såra någon med flit, är något jag aldrig förstått. Mår man bra av att göra någon illa med flit? Eller vad vinner man på det? Sen att man får höra att människor är otacksamma, att dom liksom inte bryr sig om någon, att det inte spelar någon roll om dom är kvar i någons liv, att människor är respektlösa, tänker enbart på sig själv och bara ser att allt ska gynna dom, att dom inte acceptera än en, osv osv.

Hur går den matematiken ihop egentligen? Varför släpper man då in människor i sitt liv, om man ändå inte vill ha den för den människan man är? Vi alla människor har våra rättigheter, skyldigheter, osv. Vi alla människor måste tänka oss för ibland. Plus att vi måste ta hand om varandra. För imorgon kan det vara för sent. Vi måste ta vara på varandra och vara rädda om det vi faktiskt har.

Jag vet ju själv hur det är att förlora människor. Vilket jag är 100% säker på att det är fler som varit med om. Jag har fått gå igenom mycket på den biten. Människor som försvunnit ur detta livet, och gått över på andra sidan av olika anledningar. En del som inte orkat mer, en del som gått bort pga ålder, bilolyckor, osv. Jag själv har ju varit på väg att dö flera gånger och fått möta döden. Men lyckats på något viss att vara kvar på denna jord.

Det jag fått lära mig under min tid på denna jord, är att: - livet är inte självklart. Livet är enormt skört. Man ska vara rädd om människor man vill ha kvar i sitt. Man ska lyssna på varandra. Man ska uppskatta varandra. Man ska möta varandra halvvägs. Trivs man inte med att ha någon i sitt liv och att den personen gör saker emot en, då förtjänar den inte att vara i dennes liv. Man ska ta vara på all tid man får med alla människor i sitt liv som får en att må bra. Mår man inte bra med vissa människor i sitt liv, då är det kanske inte rätt kemi i mellan personerna.

Inget är en självklarhet att just den människan finns kvar imorgon. Så man måste ta vara på varandra. Vissa uppskattning. Vissa att just du bryr dig om den människan. Berätta för varandra vad man tycker dom har för styrkor, vad dom är bra på, osv. Peppa varandra till saker. ( bra saker då menar jag. ) skänk en tanke till någon, vissa att du finns där.

"Behandla andra som du själv vill bli behandlad." som man brukar säga.

Vi är alla människor, vilket gör att vi alla gör lite fel ibland. Vet du med dig att du gjort något fel, säg det då till personen ifråga. Det är mänskligt att göra fel. Om man känner med sig att någon inte förtjänar ens tid och energi, men låt den personen gå då. Alla människor passar inte. Mycket handlar om kemi mellan människor.

En sak till: - Respektera varandra. ( Respekterar du människorna runt dig, så får du det tillbaka.) Var snälla och rädda om varandra. Ta vara på den tiden du får med människorma du älskar, tycker om, bryr dig om.

Vi alla förtjänar att få må bra. Få känna att vi duger precis som vi är.



 

18 Januari 2014  | Länk | Samtalsämne | 0 kommentar
- out of world

 

Det finns stunder i livet, där det är dax att ta ett beslut. Ett beslut som ändrar allt. Ett beslut som ändrar hela livet. Ett val att göra det som är rätt för just en själv. Och ingen annan.

"Det finns människor till allt", som man brukar säga. Men däremot förstår jag inte varför man inte slutas att förvånas över saker. Det händer ju faktiskt vaje dag. Jag ska nog ta och försöka sluta förvånas. ( Sen hur bra det går, det är en helt annan femma. )

Jag är så trött på allt.
När ska människor lära sig?
Lära sig att det kanske handlar om dom själva, och inte bara alla andra?
Den frågan har jag ställt mig själv i hela mitt liv.
Och det kommer jag nog fortsätta att göra.

You are out of my life. P U N K T .

 

14 Januari 2014  | Länk | Samtalsämne | 0 kommentar
- the world


Det finns stunder i livet, studer i livet där man är tvivelande, frågande. Men det finns även stunder i livet där allt är som en klar stjärnhimel om natten.

Ibland står man som ett frågetecken och bara står och känner sig dum. Ibland förstår jag inte riktigt hur människor handlar. Men ibland handlar man fel, och det är ju trotsallt männskligt. Men i vissa fall, blir man bara dumförklarad och allt är ens fel, men inte den andres.

Thats life.
Det finns människor till allt.

 

14 Januari 2014  | Länk | Samtalsämne | 0 kommentar
- Life is what you do with it

13 Januari 2014  | Länk | Samtalsämne | 0 kommentar
- I dont want someone like you. I want you

Det finns så mycket fint här i världen. Men det kommer stunder där man börjar tvivla på vissa saker. Vi måste ta hand om varandra, bemöta varandra med ödmjukhet, respekt, värme. Man måste ta vara på den tiden man får med människor som man bryr sig om, tycker om och älskar. För skulle man inte göra det, så finns ju risken att människor försvinner ifrån en. 

Hellre att man skickar ett sms eller ringer och säger att man bryr sig om någon, att man gör allt, att man är glad över att just den människan/ människorna finns i ens liv. 

Väljer man att ha vissa människor i sitt liv, betyder det ju att man vill ha dom i sitt liv, just för att dom är just dom. Att man bryr sig om dom. 

Det jag vill säga med detta är att: - Var rädda om varandra, berätta en gång för mycket att du är glad över att just den personen finns i ditt liv, säg att du älskar personen/personerna. Håll inte tillbaka med all omtanke och kärlek du bär på.

Ta hand om varandra. 

2 Januari 2014  | Länk | Samtalsämne | 0 kommentar
- it feels like im up in the sky

Ibland är livet uppenbart. Men väldigt ofta är det inte så. Livet tar sig hastiga svängar. Ibland på ett mindre bra sätt, men ibland på ett väldigt bra sätt. Ibland är livet bara för bra för att vara sant. Ibland känns livet som en dröm. En dröm man som så ofta drömt att få leva.

Det finns saker i livet som gör en så glad. Får en att må så bra. Så bra som man aldrig någonsin känt tidigare. 

Att få känna lycka. Att få känna sig komplett. Att få känna att livet är fantastiskt.  

Allt är som en verklig dröm. 

I'm living my dream.

28 December 2013  | Länk | Samtalsämne | 0 kommentar
- Det finns en saknad som alltid stannar kvar


Det finns en saknad som alltid som stannar kvar.
Det finns en saknad som aldrig ger sig av.
Den växer, dag för dag.
Det finns en sak, som aldrig kommer att försvinna,
och det är du.
Det är du, våran älskade morfar.

Idag, 22 december 2013, är det hela 3 år sedan.
Det är sorgens dag.
Du fattas oss.

Du finns alltid med min i varje steg, varje dag, i mitt hjärta och i mina tankar. Du är den jag saknar mest. Du är saknad av många, varje dag.  Du kommer alltid att minnas av många, just för du är du. Du är så saknad.
Jag vet att du är med oss alla i varje steg, i varje andetag och varje dag.
Du är med oss bakom våran axel.

Du saknas och fattas oss!
Jag älskar dig, våras fantastiska Morfar!


 

23 December 2013  | Länk | Samtalsämne | 0 kommentar
- Love is when you can go full retard with each other.


Det snurrar runt, runt, runt och åter igen snurrar det runt. Det snurrar runt i hjärnan, dag som natt. Tankar som kommer både på bestämd och obestämd tid. Det är ibland en ända stor röra. Kaos. Ibland är det bra, ibland dåligt. Men även okej. Hjärnan är en komplicerad sak. Fast ändå inte. Den kan göra nytta, fast ibland inte. Springer runt i cirklar, kors och tvärs, hit och dit. Upp och ner.

Ibland går hjärnan väldigt varm, och i dessa fall kommer även känslor och minnen upp i dessa lägen, vilket kan stöka till det enormt. Men ibland är det fortfarande bra. Jag klagar inte. För det är bra.

Vi alla människor lever på olika sätt, just för att vi är olika. Vi tänker olika, vi känner olika, vi gör olika. Just för att man är den man är. Man gör det som man känner är bäst för en själv, och även vad som passar för en själv. Inge konstigt med det, tycker jag. Eftersom vi är olika individer med olika synsätt, tankesätt, levnadsätt. Vad som passar en människa perfekt, kan vara fel för en annan. Och tvärtom.

Det vi människor är väldigt bra på, är att jämnföra oss med andra, vilket inte är särkilt hälsosamt i flera lägen. Eftersom att man måste kolla på den individen man själv är. Vi tänker för mycket på hur "alla andra" har det, gör, tänker, osv osv. Vi glömmer oss själva, vad man själv vill, vad man själv vill uppnå i livet. Det är ibland alldeles för "lätt" att börja jämnföra sig med andra. Men vi ska inte göra det. Det blir lätt till en negativ spiral, som man sen har svårt att komma ifrån.

Vi glömmer lätt i dom lägena vad man själv vill, och vad man egentligen känner. Allt handlar om att man ska kolla på sig själv, och göra allt man drömmer om. Man behöver ibland lära sig att tänka i andra banor, perspektiv, för att kunna utvecklas som människa. Ibland behöver vi tänka utanför våran egna bana, för att kunna utvecklas och komma framåt. Men det gäller att våga. "Satsar man inte, kan man inte vinna."

Ibland är vi så fast i våra egna hjulspår, så man sitter så fast och vet inte alls hur man ska komma därifrån. Hemligenheten i det hela är att bara tänka bort det, för ser man det som ett problem, då blir det ens problem. "Finns det ett problem, då finns det alltid minst 1 lösning." Ibland ser vi bara problemen, men aldrig lösningarna. Men man måste öppna upp sig själv, för att kunna lösa problemet. Ser vi det som ett problem, så blir det ett problem, som bara växer och växer inom oss. Men att istället tänka att det inte är ett problem, kan göra enormt mycket. Just för att ser man det inte som ett problem, utan som kanske bara ett litet hinder, som man kan sudda ut, eller bara vända sig om och gå mot ett annat håll, så har vi ändå hittat en lösning på den gåtan. För annars skulle vi inte kunna komma förbi den.

Man ska leva på det sättet man själv vill, just för att det är ingen annan som ska leva just mitt liv, utan det är jag. Och jag tänker leva upp till mina drömmar och mål. Just för att det är mitt liv. Det är endast jag som styr över mitt liv, mina beslut, och mina mål. Jag kommer fightas vidare tills jag nåt mina mål.

Keep fighting & going strong.
Just live your dreams, and stop just dream your dreams.

 

3 November 2013  | Länk | Samtalsämne | 0 kommentar
- Om du inte vet varför du misslyckades är du inte klokare än när du började göra felet.

Tankarna är många, och det är funderingar som man egentligen kan bli frustrerad över. Ungefär som, :- Hur stor är rymden?
Det är funderingar, frågor som egentligen jag inte kan svara på som flyger runt i mitt huvud, och dom som kan svara på dom, vill jag inte fråga. För jag finner inte meningen med det.

Vi alla lever med våra egna värderingar, policy, och vårat levnadssätt. " Inga sätt är fel, förutom dom dåliga", men det är ett talesätt som är rätt diffust. Allt är relativt. För vi alla människor är olika. Vi är olika individer av en anledning. Att vi inte ska vara som någon annan. Och det är bra, enligt mig!

Tankar om livet, är också en tanke som verkligen kan få en galen. Jag menar, ja livet är en ganska stor sak. Det finns inga rätta svar, eller fel svar. För att vi alla olika. Vi alla vill leva vårat liv på olika sätt. Man ska leva på det sättet så man mår bra, och det sättet du känner dig tillfreds med. Det ska ingen komma och söga att det är fel sätt.

Jag är bara förundrad av hur människor gör ibland. I min mening tycker jag att man ska vara snälla, kärleksfulla, omtänksamma och respektera våra medänniskor. Det vinner man på. Det är så du finner äkta vänner.

Jag vet inte, jag är rätt tanksprid just nu. Finns mycket som springer runt i mitt huvud just nu. Jag får inte ner det här en gång, för jag finner inte orden.

Va rädda om varandra!


 

30 Oktober 2013  | Länk | Samtalsämne | 0 kommentar
- Vänta inte på det perfekta ögonblicket, ta detta ögonblick och gör det perfekt.


Människor kommer och går i våra liv, av flera anledningar. Det är en del av livet, och dess kraft. Äkta vänner kommer alltid tillbaka, oavsett hur många år det än må ha gott. - Jag har fått bevis på det.

I många fall så får man vid första anblicken en bild av en människa, men som med tiden suddas ut, för att man under tiden lär känna personen, och den första anblicken är som bortblåst. Men ibland är det på ett positivt sätt, men ibland på ett negativt sätt. Det är inget vi kan göra något åt, ibland blir det inte som man först trodde. Det är också en del av livet.

Livet känns väldigt självklart ibland, men ibland är det diffust. Saker är inte lika självklara längre. Man byter uppfattning, man byter riktning, man får en annan synvinkel, man får lärdomar. Ibland svider det enormt.

Hur man först kan få en uppfattning och bild av en människa, som sedan ska suddas ut, för att man fått en annan, är inte lika härligt. För det är på det negativa sättet. Det är bättre att få den negativa bilden först, för att sedan få den positiva. Men det är en del av livets gång, och lärdomar.

Livets balansgång är ibland stadig, men emellan åt är den väldigt ostadig och vinglig. Det gäller att få tillbaka grepet.

Du är inte vad du tänker, du är vad du gör.
Don't dream your life, live your dreams.

 

28 Oktober 2013  | Länk | Samtalsämne | 0 kommentar
Den starke är inte den som aldrig faller, utan den som finner styrkan att resa sig igen.

Genom att säga några ord av uppriktig uppskattning,
till någon som är ensam, eller i behov av uppmuntran.
Imorgon kanske du har glömt de vänliga orden du säger idag.
Men mottagaren kanske kommer att för all framtid komma ihåg dom.

*

Everyone says that love hurts, but that is not true.
Loneliness hurts.
Rejection hurts.
Losing someone hurts.
Envy hurts.
Everyone gets these things confused with love.
But in reality love is the only thing in this world that convers
up all pain and makes someone feel wonderful again.

 

*

Livet är för kort för att slarvas bort.
Så älska de människorna som behandlar dig väl.
Välj bort dom som inte gör det.
Tro att det alltid finns en orsak till allt som sker.
Om du får en till chans, så grip den med båda händerna.
Om den förändrar ditt liv, så låt det ske.
Ingen har sagt att livet ska vara lätt.

*

Vi är individer.
Söker identitet.
Begränsas av rädslan, innan vi lärt oss uttnytja den.
Kan omöjligt bli nöjda med de krav som ställs,
men skulle heller aldrig komma någonstans utan dem.


*


 

16 Oktober 2013  | Länk | Samtalsämne | 0 kommentar
Det gäller att ha mod att vara den man är, & inte tappa modet för att man är den man är.

Det är mycket som händer just nu i livet, och jag själv hänger inte riktigt med. Jag finner ingenstans där jag kan få hämta andan, eller få den energin jag behöver just nu. Nätterna är en ren tortyr, för tankarna kommer och går. Jag har nu under en tid, varit totalt utslagen av alla händelser, och inte förstått någonting. Men idag var jag ute och åkte lite bil med en vän, för att kolla upp lite fina platser att ta lite snygga foton, men just vid ett ställe, så var det som en våg som kom till mig, och sa, : - Varför har du gett upp allt? Varför satsar du inte på något längre? Varför låter du allt rinna som sand genom fingrarna på dig? Var tog den målmedvetna tjejen vägen? Vart tappade du dig någonstans? Tusen saker kom upp i huvudet på mig, och redan där, så kom enegin tillbaka igen. Vilket var enormt skönt. Som en revanch mot mig själv.

Men oavsett, så är det så mycket som händer, och jag måste fortsätta fightas vidare men vissa grejer. Det är ju en ganska tuff period som är inne just nu, och jag har ingen som helst aning om hur jag egentligen ska orka. För jag slås ensam, vilket är tungt, men jag måste ta mig igenom det oavsett, för jag har inget annat val. Men på något sätt så kommer jag att ta mig igenom det.

Skam den som ger sig!
 


 

9 Oktober 2013  | Länk | Samtalsämne | 0 kommentar
word

  

19 September 2013  | Länk | Samtalsämne | 0 kommentar
Att leva i en verklig mardröm. - Del 3.


Jag minns ingenting, jag var inte mig själv,  jag visste inte var jag var någonstans, jag förstod inte varför jag var där, jag förstod inte vad som egentligen hade hänt. 

Jag minns ingenting av det som hade hänt, och jag förstod inte, trots att jag tydligen försökte få alla runt att tro att jag var med. Alla läkare och sköterskor visste inte hur jag fungerade och var i min vardag, i mitt liv, men dom trodde blint på mig. Trots att mina föräldrar och syskon visste att jag inte var med i huvudet, dom visste att jag inte förstod. 

Min mor försökte få läkarna och sköterskorna att ge mig en person att prata med, någon teraupeft eller psykolog, men dom tyckte inte det behövdes,- Galet enligt min mening! Min familj och anhöriga fick inte någon att prata med heller, fast dom egentligen hade behövt, med tanke på att det var ett stort trauma som kommit in i våra liv. Mina anhöriga fick ingen som helst information om vad som hände med mig, vilket är helt galet också. För händer det något med någon person som man känner, så vill man ha all information som man kan få. Men ingen upprättelse där inte. Helt ovetandes, så visste dom inte var jag var någonstans, vad som skulle hände med mig, vad dom tänkte göra med mig, eller hur mitt tillstånd var. 

Efter 4 dygn fick jag lämna sjukhuset, för att jag tydligen hade tjatat om att få komma hem, så lät dom mig att åka hem? Låter helt vansinigt! Men tydligen hade jag tjatat så mycket, så att dom "ledsnat" på mig. Ändå så borde dom ha lyssnat på mina anhöriga, eller snarare dom skulle ha pratat med mina anhöriga vad dom tyckte. Men dom lyssnade på en 20-årig person som fått en stor hjärnblödning, som var i stort chocktillstånd?! För mig är det insane! 

Men hur som helst, så kom jag hem, fast jag inte borde. Jag borde egentligen ha varit kvar på sjukhuset i MINST 1 vecka, för jag tror att det hade hjälpt mig i min bearbetning, samt det hade nog hjälp mig enormt mycket. Jag tror att min rehablitering hade gått mycket fortare än vad den gjort. Jag sitter här en bit över 2 år sedan min-nära-döden-upplevelse, och har bestående men för resten av mitt liv. 

Det som hände när jag kom hem, den tiden, den perioden, den värsta tiden i mitt liv..

Fortsättning följer..

17 September 2013  | Länk | Samtalsämne | 0 kommentar
The girl is on fire


Idag började den nya vägen, eller snarare att den fortsatte mot ett annat håll. Känslan som springer genom kroppen just nu, kan inte ens förklaras. Inte alls. Svenska språket är för ordfattigt. Känslan som biter sig fast i mig , gör mig svag.Den gör mig svagare än man kan tro. Den försvagar hela mig, trots att jag håller ett leende utåt. Jag är så rädd. Så osäker. Så skräckslagen. 

Jag försöker göra allt med ett leende och inte ens en millimeter kan visa hur jag mår inombords. Ibland är jag glad att jag har den "spärren", pockerfacet, att dölja hur jag egentligen mår och känner. Ibland vill man inte visa det utåt mot omvärlden. Är lättare att försöka vara glad, än att gå runt ledsen. 

Jag kan sitta på en stol och bara stirra, komma på mig själv att bara sitta och stirra. Tankarna snurrar runt i hela kroppen på mig, och obehagskänslan som varit med under hela tiden, tar en ny fart. Det är som granater i kroppen, och syra som fräter sönder mig, innifrån och ut. 

 

Det går inte att förklara för alla runt mig, för det hjälper inte hur mycket jag än skulle försöka förklara. För ingen skulle förstå, iallafall. Men jag önskar att någon kunde förstå. Mer än allt annat. Att bara få  känna att någon förstår mig, och  förstår varför jag känner som jag gör. Helst av allt att jag inte ens behöver förklara, utan att ett enda ögonkast kunde söga tillräckligt, för att den skulle förstå.  Jag hoppas att detta blir snabbt avklarat, så jag någongång kan få byta ifrån detta kapitlet. Jag orkar inte vara kvar här. 

Om ändå min önskan kunde slå in. 
Min sista & ända önskan.. 

 

10 September 2013  | Länk | Samtalsämne | 0 kommentar
Where is the end of this?


Varje dag går jag och oroar mig, dagar, som nätter. Rädd för vad som kommer hända. Rädd för vad nästa dag kommer att ge mig. Hela processen har varit en verklig mardröm. En skräck som ständigt sitter i min kropp och gnager sönder mig innifrån och ut. Men trots detta så håller jag mitt hurmör på topp och tar fram ett leende. För att inte spegelbilden ska vissas. 

Jag har under hela processen försökt tänka positivt, och tänka framåt. -Oavsett hur svårt det må tyckas vara ibland. Men min kropp är trött, trasig, hårt slagen, och energin finns snart inte kvar. Jag som trodde att slutet var nära. Att snart är allt detta bara ett faktum och en historia. Att jag kunde lägga allt bakom mig. 

Men nu ser jag inget slut. Allt verkar bara fortsätta. Jag orkar inte förklara mig, för vad som händer. För jag vet inte var jag ska börja. Jag fick ytliggare ett hårt slag idag, och jag trodde att hjärtat skulle sluta slå i det ögonblicket. Men ändå säger alla till mig att jag måste ta mig igenom det, men det är lättare att stå utanför och säga det. Än att vara mitt i det, som jag är. Det är en oförståelse, det är därför jag får den kommentaren. Har man inte suttit i den sittsen, så är det svårt att förstå, vilket jag har överseende över. Jag kan inte göra annat. 

Jag försöker göra allt så gott jag kan, utan att avslöja vad som döljs inom mig. Men ingen vet vilken fruktansvärd skräck, panik, ångest, oro som finns inom mig. Jag vågar inte ens förklara hur, för då skulle slutet komma. 

Jag har fått min uppfostran genom livet att man ska kriga vidare, trots hur svårt någonting kan verka. Men ärligt talat, hur länge orkar man ta så mycket stryk? Det är sällan jag vissar mig riktigt svag, för jag vågar inte vissa den sidan av mig. För ingen har den bilden av mig att jag är en sådan person. I dom lägena tar jag mig till min ensamhet, för att göra mig själv osynlig. Drar mig undan från hela samhället. Kanske är fel, men vi alla har vårat sätt att hantera saker. Right? 

Men jag önskade verkligen att detta var slutet som jag fick en skymt av, men idag fick jag mitt bevis att det var inte slutet jag såg, utan det kom en ännu längre väg att gå. 


Jag önskar över allt annat, att det hela är slut snart. Snälla! Jag ber på mina bara knän. Jag är tömd på energi, kroppen och hjärnan är slut. Snälla, säg att detta är det sista inom denna process, så jag snart kan få lämna detta fruktansvärda kapitlet bakom mig. 

Om någon ens kunde förstå.. 

 

9 September 2013  | Länk | Samtalsämne | 0 kommentar
The one I always could trust


Jag finner inga ord. Jag finner inte andningen. Jag finner inte mitt hjärta. Jag finner inte livet. Hur livet kan vara så fruktansvärt hemskt. Så mycket ondska som finns i denna värld, gör mig så illa. Jag försöker finna mig. Jag försöker finna något andrum. Jag försöker finna meningen. Jag försöker finna svaren. Jag försöker finna allt. Men lyckas inte. Hur livet kan vara så ofattbart. Jag sitter bara och stirrar in i väggen. 

Minns så väl varenda sekund med dig. I ur och skur fanns vi där för varandra, oavsett vad. Allt som vi upplevt tillsammans går som ett band, om och om igen, framför mig. Jag ser inte livet klart längre. Jag ser ingenting klart. Allting är bara suddigt och svart framför mig och runt mig. Varför ska livet vara så hemskt? Jag förstår inte meningen med livet. Människor som gjort dig så illa. Som skadat dig så hårt, att du aldrig kunde bli frisk. Hur mycket jag än försökte. Men det var värt varenda sekund. Jag ångrar ingenting. Ingenting! För du är värd allt i denna värld, enbart det bästa. Du kommer för alltid vara värd det bästa. Du har ett sånt gott hjärta. Så go charm. Du var min var eviga sekund. Det var bara du och jag. Du och jag mot resten av världen, och livet. Men vi hann komma långt tillsammans. Sen var livet så elakt, så den tog dig ifrån mig. Hur ska jag någonsin kunna bli hel utan dig, min bästa vän? Jag kommer aldrig bli hel. Inte på riktigt. 

Jag kunde känna tilliten till dig, som jag aldrig kunnat känna för någon annan. Du kände att du kunde lita på mig. Allting var ömsesidigt. Du är så bra. Du är så bäst. Du är så underbart. Du är så bedårande vacker. Du är så vacker. Du är så fin. Det kommer du för alltid att vara i mina ögon, oavsett hur oense vi kunde vara på varandra ibland. 

Tårarna, paniken, ångesten, längtar, fruktan, lidandet, tar aldrig slut. Jag känner mig borttappad utan dig, min bästa vän. Jag älskar dig så djupt, som jag aldrig älskat någon annan på. Du kommer för all framtid att vara så älskad av mig. Föralltid. Alla härliga skrattan och busen vi delat, är obetalbara. Alla stunder med dig, är obetalbara. Allting är obetalbart. Finns ingen som dig. Du är så bra. 

Jag önskar att jag hade fått dig i mitt liv tidigare i ditt liv, då hade du fått så mycket bättre. Då hade du fortfarande fått vara kvar hos mig. Då hade ingenting kunnat komma emellan. Då hade du fått vara frisk och kry. Du hade lidit så mycket, och tappat förtroende, innan jag fann dig. Du led fortfarande under tiden du var med mig, men du lyckades inte bli helt återställd och frisk. Det har varit så synd om dig i ditt liv. Jag har lidit med dig. Det vet du så väl. För du kunde allltid komma till mig, komma och slänga dig i min famn. Alltid var du välkommen. För du är den vännen jag alltid sökt. 

Är så ledsen över att du inte kunde få bli frisk. Helt frisk och kry, helt återställd. Älskade du. Älskade du. Älskade du. Jag älskar dig så djupt. 

Du kommer föralltid att finnas med mig, oavsett var jag befinner mig. Vänta på mig, där du är nu. En vacker dag, så kommer vi kunna återförenas. Jag ser det ögonblicket framför mig. Jag ser hur vi springer och möter varandra. Vi ses snart. 

Jag älskar dig över allting annat. 
Du finns föralltid i mitt hjärta och med mig. 
You are my everyting. 

 

23 Augusti 2013  | Länk | Samtalsämne | 0 kommentar
Fly






16 Augusti 2013  | Länk | Samtalsämne | 0 kommentar
Världens finaste & vackraste


Firade min fina systerdotter på hennes 5-års dag. Jisses, vad fort tiden går. Jag som nyss tyckte hon var nyfödd. Dom växer ju så det knackar! 


Dessa ckerheter blev man bjuden på. 
Så gott! Min syster är för bra hon! 






 

15 Augusti 2013  | Länk | Samtalsämne | 0 kommentar
Life.




 
























 

31 Juli 2013  | Länk | Samtalsämne | 0 kommentar
Tankar & funderingar kring livet.



Ett liv på denna jord, som människa. - En människa av kött och blod. Kan ibland verka otroligt drygt, jobbigt, motsträvigt, upp och ner. Bak och fram. Ut och in. 

Vi människor påverkas både medvetet och omedvetet av massmedia, tidningar, internet, facebook, tv. Allt för ofta så är vi inte ens medvetna om att vi blivit påverkade, vilket gör att vi ibland står som ett frågetecken och förstår inte varför vi känner som vi gör. Det finns alltid för och nackdelar med att påverkas. Ibland så påverkas vi av en god och bra anledning, men lika ofta så påverkas vi negativt. 

Vi alla människor har precis samma behov i grund och botten. Vi alla behöver vatten, luft, mat, syre, tak över huvudet, kärlek, värme, vänner, familj, omtanke. Så vi är alla lika i grunden. Men vi alla behöver det i olika mängder. Det är det som gör oss till den vi är. För vi alla har olika syner på saker, och vad man själv är mest i behov av. Inte sant? 

Men allt för ofta, så påverkas vi av andra och glömmer bort vad just Jag själv vill. Vi påverkas så mycket starkare än vad vi själva är medvetna om. Jag menar, varför ska man vara som någon annan? Det finns ingen anledning att försöka vara någon man inte är. Den största gåvan man har, är att man är just den man är. För jag tror att man har blivit till av en anledning. Att man har en mening. 

Gåvan att ha blivit precis den man blivit, tycker jag är en stor gåva. För vi alla människor på denna jord, har blivit olika, av en anledning. Jag menar, varför ska jag försöka efterlikna någon i en tidning? I min mening, så tycker inte jag att det finns någon vettig anledning att jag ska försöka efterlikna den på bilden? Jag menar, jag har blivit till av en anledning, och jag kommer ALDRIG kunna efterlikna någon ut i fingerspetsarna, för att jag är just jag. 

Ingen kommer någonsin kunna göra mig bättre, än jag själv. 
Ingen kommer någonsin kunna göra just din bättre, än dig själv! 

Varje människa på denna jorden, har alltid saker man ska förbättra. Vi alla tycker att vi behöver bli bättre på saker, och det är ingen annan som kan försöka göra om en, för det är bara en själv som kan förbättra/förändra. Man kan ALDRIG göra om en annan människa. Det är lite finurligt sådär, men jag tycker ändå att det är bra. 

Jag har haft många människor i mitt liv, som har försökt göra om mig, för att det ska passa dom bättre. Dom har inte varit nöjda med att jag är den jag är. Men då är min tanke: Om ni inte vill ha mig som jag är, så jag inte den ni söker. 
Inte sant? För allt för många människor jag träffat i mitt liv, har försökt göra om mig till någon jag inte är, för att dom ska få ut något av mig. Att dom ska kunna använda mig till saker, som jag inte alls gillar. Jag är lika mycket människa som precis vem som helst, men känslor. Men allt för många får för sig allt för ofta att dom vill göra om mig. 

Jag kan säga att jag har lärt mig enormt mycket på denna resa, och idag tackar jag alla. För alla dom fick mig att inse att jag kommer aldrig göra om mig till någon jag inte är. Utan jag nöjder mig glatt med att jag är jag. Och vill folk göra om mig, så får dom lika snabbt ge sig av. För då är det inte just mig dom vill ha i sina liv. 

Lika väl så har inte alla samma synsätt på livet och dess villkor. Men jag tycker personligen att folk påverkas på tok för mycket av andra. För ingen kan komma och säga hur jag ska leva mitt liv, förutom jag själv. För det är mina val, mitt liv, mina regler. Varje människa på denna jord, skapar sitt liv på det sättet där dom trivs. Där finns det inga rätt och fel. ALLA ÄR OLIKA. Vissa kanske inte tycker om hur vissa lever, men man får faktiskt tänka ett steg längre då, för det är inte du, utan det är den andra människans val hur den villl leva. 

Man måste ibland sätta sig ned och fundera kring vad man själv värdesätter, vad man vill göra i livet, vad man vill få ut av livet, vad man själv tycker och tänker. För vi alla är olika av en anledning. 

Jag kan säga att jag låter inte människor styra mig längre. 
Jag kan säga att jag låter inte människor slänga mig omkring längre, när det enbart passar för dom och på deras villkor. 
Jag kan säga att jag låter inte människor göra om mig till någon jag inte är. 

Jag är jag, och det är jag av en anledning. Jag har gått en hård väg i mitt liv, på många sätt, och ju längre jag gått denna väg, så inser jag att jag kommer alltid vara mig själv. För det kommer jag komma längst på i livet. 


Varje människa är unik, och du är bra precis som du är. 
Gör allt du drömmer om. Håll inte tillbaka. 
Va den person du vill vara längst inne. 
Tro på dig själv, och fightas vidare! 


Varje människa är en gåva och unik av en anledning
Don't dream your life, live your dreams. 

 


 

31 Juli 2013  | Länk | Samtalsämne | 0 kommentar
Att leva i en verklig mardröm. - Del 2.



Att sväva mellan liv och död, är något som gör att livet tar en ny väg. En ny väg där allting förändras. Ingenting blir som det var innan. Man ser livet ur ett annat perspektiv. En annan vinkel. En annan blick. Livet får en helt annan mening för den personen som drabbas att vara mellan liv och död. Man inser att livet och jorden vi står på är ganska fin ibland. Idag kan jag bara sitta och kolla på naturen, hur vacker den är. Hur genomtänkt det egentligen är. - Magiskt. 

När jag kommit in till lasarettet började de att röntga igenom hela mig. Jag hade fått en hjärnblödning, ena lugnan hade fått sig en rejäl smäll, mitt ögonbryn var trasigt ( ögat hade svullnat upp enormt. ), ett stort sår över vänsta benet, ett djupt och stort sår på högra höften, en knoge som delat på sig. 

Dom försökte sy mitt ögonbryn, vilket var enormt svårt för dom, då jag inte alls tydligen förstod vad dem höll på med. Men dom lyckades sy det till slut. Efter många om och men. Dom lyckades att sy ca 5-6 stygn. Sen i samma veva skulle dom försöka sy såret som var på min höft, men det lyckades dom inte alls med. För jag tyckte tydligen att dom var galna. 

När man slår i huvudet så här hårt, och dels får en hjärnblödning, så blir man absolut inte som sig själv. Plus att hjärnan är ganska smart egentligen. För blir det för mycket som händer, så "stänger hjärnan av", för att försöka överleva. Och jag TACKAR hjärnan för det, för jag är glad över att jag inte minns något. Hade jag kommit ihåg något av allt som hände, så hade bearbetningen blivit så mycket svårare. Bearbetningen är svårt nog ändå .. 

Såret på höften tror dom att det var bilnyckeln som hade gått rakt in. Ett stort och djupt, äckligt sår. Som gjorde riktigt ont. 
Hjärnblödningen visste dom inte hur mycket den skulle påverka mig. Lugnan visste dom inte heller hur den skulle påverka mig. Såret på ögonbrynet, vissste dom inte heller hur den skulle påverka mig, då det svullnad upp så enormt, så jag inte kunde se med högra ögat. Dom trodde att det var lugnt, men dom visste inte. 

Min familj kom till lasarettet, men väl när dom kom till mitt rum, såg dom bara gräs och blod på golvet, och dom hade inte en aning om var jag kunde vara någonstans. Jag förstår paniken i deras kropp, när dom inte visste någonting, och dom var enormt oroliga. Men dom kunde lugnas ganska snart, då dom fick reda på att jag var på rötngen. 


Jag kan säga att jag tycker att vården gjorde ett enormt stort fel med mig. Då jag dels var i ett stort chocktillstånd, precis hänt ett stort trauma, och ändå så gjorde dom inte det som egentligen skulle behövas. Som borde vara ett krav. Jag hamande mellan alla lagar och regler i detta samhälle. Livet är orättvisst. Det vet vi alla. Men att det skulle bli ett sånt stort fel, och problem vid dessa tillfällen, är oförlåtligt. Hur man kan göra så mot en person som är 20 år gammal, och på väg ut i livet.. 

Fortsättning följer .. 

 



 

29 Juli 2013  | Länk | Samtalsämne | 1 kommentar
Att leva i en verklig mardröm. - Del 1.


Livet hade nyss vänt, till det bättre. Jag kunde känna att NU börjar mitt liv, på riktigt. Jag kunde känna att livet ville faktiskt mig något bra. Maj 2011, - vår, sol, grillning, fantastiska vänner och familj, stundande student, sommarjobb, planer, mål, ambitioner och enormt glädje, samt lycka är vad jag kallar det. Jag kände mig komplett. Det kunde inte bli bättre. Jag hade precis börjat kunna skratta igen, efter att min fantastiska morfar gick över den 22 december. Jag kunde känna att han ville se min skratta och vara lycklig igen. Trots att sorgarbetet inte var klart, och kan säga att  2½ år senare idag, så är jag fortfarande inte klar med sorgarbetet. Jag saknar honom så enormt. En stor del av mig dog, när han gick över på andra sidan. Saknaden är oändlig. 

Men i början på maj, så börjde jag komma tillbaka. Min syster och jag hade kommit varandra väldigt nära, och hade en enormt fin vänskap och syskonrelation. Jag hade alltid saknat det, att vi inte varit tajtare, men när vi blev äldre, så lossnade det för oss båda. Vilket gjorde mig så himla glad inombords. Allt började så bra, och vi började gå en viss slinga och få komma igång med motionen, vilket vi gjorde enormt intensivt. Vi båda mådde enormt bra av det, allra mest jag. ( Jag måste ha motion, röra på mig, annars krachar mitt psyke. Är alldeles för full av energi för att ta det lugnt, samt en analytiker ut i fingerspetsarna. ) Vi pratade om så mycket, vi skrattade, vi hade det så roligt. En riktig 10-poängare, enlig min mening. Jag var så lycklig. 

I slutet började vi även springa, vilket jag ville mer än allt, men efter en operation jag gjorde med mitt knä, trodde jag ALDRIG att det skulle gå. Rehabliteringen gick inte som tänkt. Jag hade fortfarande enorma problem efteråt. Men efter ett tag så gick det, vilket gjorde att hela mitt hjärta lättade upp. 

Men jag minns allt sån tydligt, så stjärnklart. Syster och jag hade motionerat i vanlig ordning, den 17 maj, det hade även regnat, vi båda var dyngsura och enorma skavsår. Men lika glada var vi för det. Börjar jag att aktivera mig, så finns det inget stopp på mig. Känns ungefär som en liknelse med arbetsskada. 

J
ag vaknade 18 maj, sol och värme ute, men med en fruktansvärt konstig känsla i kroppen som jag aldrig känt i hela mitt liv. Jag förstod inte var den kom ifrån, och jag funderade och funderade. Men jag lyckades inte komma på anledningen till varför jag kände en sådan konstig känsla inom mig. Jag tänkte att det är väl allt med morfar, sorgarbetet. Jag hade sådan fruktansvärt panik, som bara skrek inom mig. Förvirrad. Förtvivlad. 


Jag slängde i mig en smörgås, och sedan hörde jag av mig till syster, för att fråga om hon ville följa med idag igen på våran vända. Men hon hade för mycket skavsår, vilket jag också hade kan jag säga. Förstår fortfarande inte hur jag ens kunde tänka tanken på att ge mig ut med dessa hemska skavsår. Men det var paniken i kroppen som styrde mig. Jag var ju tvungen att få bort den, och jag trodde blint på att det skulle hjälpa. 

Jag vet också att jag skrev antingen på Facebook elle här på bloggen att jag skulle ut på en joggingvända, och få riktigt känna blodsmak i munnen. Jag kan lova att det fick jag fysiskt talat. 

Jag hade tagit på mig träningskläderna, men letade panikfullt efter ett headset, men till slut sprang jag ner till pappa för att hämtade ett. Jag minns så väl att jag typ bara gick in och sa:- " Jag MÅSTE ha ett headset NU!." Med världens påhopp. Jag fattade fortfarande inte vad som hände med mig. Pappa säger:-" Ja, ta det lugnt, du ska få ett." Jag slet det ur hans hand och sa att jag skulle ut och springa. Det var ju inte värre än så liksom. Trodde jag .. 

Jag kom in på parkeringen, där jag skulle börja min joggingvända. Tog en cigg, och bara njöt av solen. ( Träningen skulle motivera mig att sluta. Jag hade redan efter min och systers vändor, dragit ner enormt. Vilket var toppen. ) Men paniken var fortfarande galen i mig, och jag stod där och förstod lika med noll. Jag tog en till cigg, och försökte lugna ner mig, men lyckades inte. Jag rökte klar, låste bilen, men kände någon konstig känsla:-" Har jag verkligen låst bilen?" Trots att jag hörde att den låsts. Jag höll på sådär ungefär 5 gånger. Gick någon meter, gick tillbaka till bilen, gick någon meter, gick tillbaka till bilen, MEN tillslut, så kom jag iväg. Jag stoppade i headsetet, slog igång bra musik och tog tag i träningen. DÄR var jag igång. ÄNTLIGEN! 

Jag kan säga att jag förstår varför min kropp gjorde som den gjorde. 

Men så fel allting kan gå. På bara en microsekund. Jag minns inte många steg jag tog. Allting blev svart. Plötsligt svävade jag mellan liv och död, och jag själv var inte ens medveten om det. Hjärnan hade stängt av. Bara en liten bit, ca 2 minuter hann jag väl, om ens det, så var mitt liv mellan levande och död. 

Det är nämligen så att den vändan jag och syster motionerade på går precis bedvid en ganskan stor väg. Det är mellan hastighetem 70-90 km/h. 
 

Jag har fått detta berättat för mig. För jag minns inget när bilen träffade mig. Jag hörde den inte. Jag såg den inte. Jag var så inne i musiken och träningen. Vilket faktiskt var tur. För jag var avslappanad. Hade jag inte varit det, så hade det blivit ännu värre. 


PANG, sa det bara. Jag blev träffade av en bil, som voltade, och träffade mig. Bilen låg på sidan, alltså på ena sidan, där dörrarna är. Så alltså på högkant. Precis kan i kant, låg jag med bilen. Hade en liten, liten, vind kommit, hade jag inte haft en chans. Jag hade änglavakt. Jag hade ju den bästa änglavakten man kan önska sig. Morfar! 

Det tillkallades polis, ambulanser och brandbil till platsen. Jag hade blod överallt. Men jag gav iallafall ifrån mig ljud. Sa att jag hade ont. Även så hade jag tydligen svarat i telefonen, när jag låg där. Min syster var på väg hem till sig med barnen, och dom såg vilket pådrag det var. Men sen åkte hon en bit, men då såg hon att min bil stod parkerad. Och jag förstår henne att hon fick total panik, det skulle nog vem som helst få! 

Hon ringde mig, och hon hörde att det var något som inte stod rätt till. Jag lät inte som mig själv, och hon frågade vad jag gjorde, då hade jag tydligen sagt,"- Jag ligger här och tränar." Ganska snabbt, tog antingen någon personal ifrån ambulansen, polis eller brandbilen, luren och pratade med min syster. Personen bad henne att berätta för våra föräldrar och plocka ihop lite av mina saker och komma till lasarettet. Jag kan nästan tänka mig hur känslan kan kännas i denna situation. 

Jag hamnade på intensiven, och dom visste inte hur kritiskt mitt lägge var. Men dom såg att det var en hjärnblödning, och dom tänkte ett tag om dom skulle skickat mig till uppsala, för expert hjälp. Men dom beslutade att jag kunde ligga kvar på intensiven. Även fast dom inte visste hur kritiskt mitt läge var eller inte. 

Fortsättning följer .. 



 

 

 

 

 

11 Juli 2013  | Länk | Samtalsämne | 0 kommentar
- Min sanna historia, mina ord, , mina meningar.


Nu är det så att jag kommer att berätta min historia med mina ord, meningar, tankar, känslor och endast Min mening. Inläggen kommer att komma i etapper, dom kommer nog bli ganska långa, men jag känner mig nu redo att berätta hela historian. Känns som det är dags nu, och tror även att det kommer bli mycket lättare för mig efteråt. Få lätta hjärtat efter allt. Kan säga att jag sällan vill prata om det, för jag vill verkligen inte påminnas av allt. Även om jag påminns allt för ofta. Jag vill bara glömma, förtränga och gå vidare. Förtränga för en stund kan jag, men det kommer för alltid att leva med mig, oavsett. 

Efter det som hände, sist, så kände jag bara att vi lever i en sådan fruktansvärt orättvis värld, och vi kommer aldrig få rättvisa i denna värld. Det är iallafall allt för sällan det blir rättvisa. Jag tycker världen är alldeles för elak, på flera plan. I samma veva så kände jag bara att varför ska människor drabbas av saker, få men för livet, och men inte få rättvisa? Åtmindstonde, en gnutta. Jag vet att den "drömvärlden", kommer jag aldrig att få uppleva. Jag menar, det kommer inte bli fred på jorden, vi kommer inte få ett bättre rättssystem, vi kommer inte lyckas få allt. Hur mycket jag än önskar ..

Jag har alltid önskat att det ska bli en upprättelse för samhällen vi lever i. Kriminalteten ökar, även lägre ner i åldrarna, svällt, misshandel, ovishet, krig. Jag menar, pengar som behövs, används inte rätt. Det behövs göras mycket för allt unga som ska ut i världen, skolmaten blir bara sämre och sämre, dom drar ner på lärare, vi får sämre utbildning, skolorna pressar ofta förhårt för barnen och kväver dom istället. Det finns inte tillräckligt med resurser för att plocka fram det där lilla extra inom varje individ. Samhället har inte heller råd med att se vad varje skolbarn behöver, för att få så bra inlärning som möjligt. Man måste samtidigt se vad varje individ behöver, för att få ett så pass rättvist betyg och kunskap som möjligt. Jag har själv haft ENORMT problem under ALLA mina skolår. Men alla har trott att det handlat om koncentrationssvårigheter och ovilja att lära mig. Jag har till på köpet, fått gå på utredningar för att se om jag har något handikapp, vilket varit ganska kränkande mot mig. Jag har utrets för det mesta, men läkarna har inte kunnat slå fast något. Kan ju säga att det är ju inget man berättar för människor, för det är kränkande mot mig, då jag vet att det inte varit något sådant. 

Anyway, nu hamnade jag en aning ifrån samtalsämnet, men nu ska jag iallafall börja skriva på min berättelse. 

So, let's start! 


 

 

11 Juli 2013  | Länk | Samtalsämne | 0 kommentar
Lets talk - Frågestund



Jag har sätt över besöksstatistiken, och har väldigt många besökare varje dag. Minst 50 unika besökare om dagen. Just för tillfället är det så att blogglusten låg, då det är mycket i livet, men däremot så kommer jag i ikväll ta emot frågor, så för er som vill ställa en fråga, gör det! Jag kommer svara på dom så gott det går. Men ni har fram tills 21.00 ikväll med att ställa frågor.


SOOO, Let's Talk!



 

26 Juni 2013  | Länk | Samtalsämne | 0 kommentar
Godaste

 

Godaste Lokan som finns! 

M

12 Juni 2013  | Länk | Samtalsämne | 0 kommentar
Dont stop beliving



Nämen tjabba tjena hallå säg! 

Jag är väl medveten om att bloggandet har kommit lite mer i skymundan, men det är svårt ibland att hinna med allt på 24 timmar. 
- Jag önskar ju som alltid, och hoppas att det fortfarande ska bli 48 timmar per dygn. Aldrig ska man väl sluta hoppas. Önsketänka får man.



De senaste dagarna har bjutit på ganska mycket roligheter. Blandannat, en riktigt mysig dag/kväll/natt med fina människor. Därbland blev det godmat, suverän efterrätt, god dricka, kubb, spel, prat om allt mellan himmel och jord, skrattattacker och mycket glädje. En kväll som snart måste göras om! 

Även så har jag äntligen fått komma tillbaka i mitt esse, där jag fick tona rutorna på bilen. ( Jag tycker sånt är otroligt roligt, och funderar starkt på att börja jobba inom någon form av bilstyling. Nu kanske någon sitter och redan har dömt mig, för att jag är tjej. Men jag kan inte ens nämna ett namn eller tillfälle där någon har varit de minsta missnöjd eller besviken över det jobb jag gjort. Girlpower! ) Tjejer kan dom också! För er som inte vet, så har jag alltid varit enormt intresserad av motor överlag. När jag insåg att jag hade ett motoröra, så föll allt på plats. Därav, så vill jag blandannat jobba med någon form av bilstyling/bilar.

 

Annars under helgen har man mellan varven tvättat, städat, småfixat, promenixer med vovven, solat, ätit massvis med god mat och efterrätter. 

Den kommande veckan kommer att fortsätta ungefär som det står här. Det är 1 bil ska finputsas och bli helt klar, och den ska göras på tisdag, och kommer nog bara ta ca 2 timmar. Sen är det lite granna som ska hinnas bli klart innan fredag, då min lillebror tar studenten. HERRE MIN SKAPARE (!!) var tog tiden vägen?! Nyss kändes det som att han var 4 år, och nu är han nyss fyllda 19 år, tagit körkort och nu STUDENTEN! Galet, hur fort tiden går. 

Jag är enormt nöjd med presenten han ska få, den ena presenten, då jag tror han kommer bli enormt och helt galet glad över. Sen den andra presenten är mest för att ha ett speciellt minne då han tog studenten. Som han jobbat på så otroligt flitigt under dessa 3 år på gymnasiet, så förtjänar han något alldeles, alldeles extra, som han aldrig kommer glömma. Han förtjänar det bara bästa.
 - Min bästa vän. 



BTW, som ni märker så håller jag på att ändra lite på bloggen, och därav kan det se lite rörigt ut. Men den är just nu inne i en rejäl makeover. Så ha lite överseende! :) Var lite trött på hur den såg ut. Så nu håller jag på att bygga upp den lite bättre. 

Inlägget var lite overkill, märker jag nu. Vart ett mycket längre inlägg än tänkt. 





over and out

 

10 Juni 2013  | Länk | Samtalsämne | 0 kommentar
Vilka chips är era favoriter?


Som ni alla säkert märkt kommer nya och gamla chips tillbaka på hyllorna. När jag fick se att ranch potato chips var tillbaka, blev jag euforisk. Ren nostalgi, och nu är det dom ända chips jag köper. Snacka om att dom varit saknade på chipshyllan! 




Vilka chips är din favorit/favoriter? 

 

23 Maj 2013  | Länk | Samtalsämne | 0 kommentar
Än är det inte över.


Precis som jag skrev igår, så levde jag i en verklig och hemsk mardröm. En mardröm, som jag aldrig trodde jag skulle få hamna i. Men igår var den här. Visseligen så har jag väntat i ganska så precis 2 år på den, vilket är en väldigt lång tid, som i sin tur gör att man bli ännu mer negativt laddad. Tusen frågor och frågetecken, som jag trodde jag skulle få svar på igår. Få dom där sista pusselbitarna som jag så länge har behövt för att kunna bearbeta klart det hela, plus att få svar på allting, så man kan gå vidare. 

Men icke sa nicke, så enkelt var det verkligen inte. Ungefär 20 minuter in i mardrömen, så tar mardrömen en helt ny väg. Den tar en ännu värre törn, och kör över min totalt. Panik. Iskallt. Hjärtklappning. Ångest. Stryptag. Nedtrampad. Skräck.

Idag sitter jag i en värld som vissar att det verkligen är en orättvis värld vi lever i. Det finns ingen rättvisa på denna jord. Katastrof, minst sagt. Milt uttryckt. Hur kan det komma sig att världens är så orättvis? Hur kan det komma sig att vissa ALLTID kommer lindrigt ur allt? Trots alla bevis? 

Det värsta av allt är att detta kommer jag få dras med för resten av mitt liv. Så länge jag lever. Det kommer aldrig försvinna ur mitt huvud och min kropp. Skräck! Detta har gjort att jag inte är samma människa som jag var för 2 år sedan. Det har gjort att jag blivit mer isolerad, vågar inte vara bland folk, tryckt ned mig, fått mig att bli ännu mer osäker på mig själv,m.m. Och nu har detta lät till att jag absolut inte kan få förtrende för vårat samhälle. Det är sjukt på riktigt. 

Ända sedan igår eftermiddag, har jag suttit med ilska, agg, frustration, irritation, panik, tusentals tankar som flyger runt i huvudet och enorm orättvisa. 

Varför ska livet vara så orättvist? Jag förstår inte hur detta samhälle har ens kunnat blivit skapat. Jag trodde, ( jag ville tro det iallafall. ) att det fanns någon rättvisa i detta samhälle, för att vi alla skulle få en ärlig chans. Men tydligen hade jag enormt fel där. 

Att få sitta och ta emot allt som jag fick ta emot igår, känns mest orättvist och elakt. Hur människor kan göra på detta sätt, är för mig oacceptabelt. Jag sitter där och är ett levande bevis på vad som egentligen har hänt. Ändå så behandlade dom det som dom gjorde. 

Jag trodde rättvisa övervann saker, men i detta samhället, så finns det ingen. 
Men jag tänker ändå inte ge mig. 

( Går in i ett senare inlägg om hela händelseförloppet mer i detalj. ) 

Var rädda om varandra.
På återseende! 

 

15 Maj 2013  | Länk | Samtalsämne | 0 kommentar
En verklig mardröm.

Just nu lever jag i en verklig mardröm. En ren tortyr. Bland den värsta mardrömmen jag någonsin upplevt. Om exakt 30 minuter,kommer den ta ännu mer fart. Ta mig härifrån! 

 

14 Maj 2013  | Länk | Samtalsämne | 0 kommentar
U p d a t e


Nu är det så att jag fasnade för en annan blogg istället, som var ännu enklare. AnnelieJonasson.devote.se. Där kan ni följa mig!

Pusss  
18 November 2011  | Länk | Samtalsämne | 2 kommentarer
Omgående


Dessa säljes. Vid intresse maila Ruskis_91@hotmail.com
De vita paddarna är sålda. Dessa är det saker jag har kvar,
sen är några enstaka bett och träns kvar.

Som sagt, vid intresse, skicka ett mail och skriv vilket av dessa
du är intresserad av så får ni veta storlek, pris ( pris kan diskuteras, och billigare vid snabb och enkel affär).




 
12 November 2011  | Länk | Samtalsämne | 0 kommentar
C l o t h e s



8 November 2011  | Länk | Samtalsämne | 2 kommentarer
Freestyle-klipp


Här kommer några andra klipp på freestyle uppvisningar.
Den första som jag lägger upp här nedan, den tycker jag bara är så himla rolig, underhållande och ett fantastiskt samspel. Obeskrivligt!

http://www.youtube.com/watch?v=W5TW_uKSCUA

http://www.youtube.com/watch?v=fDUv8lI3VfM


http://www.youtube.com/watch?v=cgwaBbanwMU&feature=related


http://www.youtube.com/watch?v=6o4hnRH-mz4&feature=related

Här är några klipp, kommer kanske lite mer längre fram!
Ta hand om er!

/A.

25 Oktober 2011  | Länk | Samtalsämne | 0 kommentar
F o k u s


Gokväll!

Sitter just nu i köket, dricker coca-cola, spelar super musik och har nyligen fått en riktigt lyckad kladdig kladdkaka med glass. Jisses, denna gången lyckades jag verkligen med den, och blev faktiskt nöjd med den. Men, övning ger färdighet.

Men övning ger färdighet är något som lever med de flesta människor, för dom har mål att sig emot. När man har mål att ta sig fram till blir man mer fokuserad, och man har även delmål, vilket är väldigt viktigt. Även om människor sätter "skyhöga" mål, vilket kanske känns så ibland, men är man fokuserad, har delmål så kommer dom också att lyckas. Jag har sätt,varit kring och varit med männsikor som har lyckats med de dom vill, och det är obeskrivligt. Jag är glad för andras framgångar. Det är så roligt att se dom lyckas.

Jag vet ju själv hur det var när jag hade min tävlingsskalle ikopplad via sporten. Man hade många mål, och ettx-antal delmål. Och delmålen är viktiga för att se att det går framåt. Men ibland kan de ta några steg bak, men då blir man ännu mer fokuserad på vart man är på väg, och plöstligt står man där och gått framåt. Det är ju en oslagbar känsla. Just förtillfället har min träning som var i ett högt temp taggats ned till väldigt lugnt och sannsat, men det är ju p.g.a olyckan. Vilket är enorm kamp varje dag. Det är mycket man kämpar med varje vaken, samt sovande sekund. Kroppen är långt ifrån färdigläkt, vilket också kommer att ta lång tid. Dom räknar med att det tar minst ett år komma tillbaka helt. Men jag kämpar på, och har mina delmål. Och jag känner att det går sakta men säkert. Jag har mina framtids planer och det är dom jag jobbar upp till. Jag tar det i min takt.

Så min tävlingsskalle är inte nollställd, den är fokuserad, men på en väldigt lugn och sannsad nivå. Men jag är nöjd med det, eftersom att jag är i det läget jag är. Så jag utgår ifrån det. Det är ju huvudsaken.

Jag tycker det är otroligt kul att se människor lyckas med det dom siktat emot, se deras minn när dom lyckats, glädjetårar och glädjeskrik, det är oslagbart att få vara kring. Det är otroligt härligt.

Med sista menningen som jag säger inom detta i detta inlägget, så säger jag: Tro på dig själv, dröm inte din dröm, lev din dröm och sikta upp emot stjärnorna!

Dags att ta en kvällspromenad med Shino och sen väntar sömnen.
Godnatt!

Take Care Everyone!
20 Oktober 2011  | Länk | Samtalsämne | 0 kommentar
Inom hundområden


Här nedan kommer "lite" text. hihi, ganska mycket, men det är intressant. Och om ni vill veta lite mer inom hundområden, så som lydnad, osv osv.

Få ord är så negativt laddade i hundsammanhang som ledarskap och det är ju underligt för när vi pratar arbete eller sport då är i allmänhet ledarskap laddat med positiva associationer.

Alla vet väl hur en bra ledare/chef ska vara och uppträda. De chefer som inte vet det får åka på ledarskapskurs och om det inte hjälper kan de förlora sin ledarposition. Men vet vi hur en bra ledare för en hund ska vara?

Ledarskapet är något som är självklart i relationen till hunden. Om man har ett etablerat ledarskap i sin hundflock blir allt så mycket lättare och hundarna anstränger sig för att lyda och vara till lags. Vi vet var vi har varandra och hundarna vet vad som gäller. På detta sätt undviks en massa onödigt tjafs och tråkiga konflikter, istället kan vi ha det trevligt tillsammans.

Ledarskapet måste man förtjäna och bevisa genom sina handlingar mot hunden. För hunden, precis som vargen, väljer alltid sin ledare.

I vargflocken hänger dess överlevnad på att de har en kompetent ledare. Varje enskild varg kan inte bestämma när man ska vila eller jaga, utan någon måste ta initiativet om flocken ska fungera.

Den kände etologen Lars Fält definierar i sin bok ”Hundens språk och flockliv” ledarskap så här: ”Med ledarskap menar man att någon kontrollerar, styr och riktar andras beteenden och tar initiativ till aktiviteter.”

Ledarskap och lärarskap
Ledarskap absolut är inte detsamma som att vara tuff och hård mot hunden. Ett gott ledarskap är däremot konsekvent och förutsägbart. Det inger förtroende och gör hunden trygg. En nyckfull husse eller matte blir betraktad som opålitlig och en sådan litar inte hunden på. En god ledare är lugn och säker och beskyddar sin flock i alla lägen.

Vad gäller uttrycket ”dåligt ledarskap” så kan det vara missvisande det kanske istället är frågan om” dåligt lärarskap”. För det mesta handlar det om att hundägarna inte är tillräckligt tydliga i sin kommunikation med hundarna. De hundägare som är duktiga lärare har sällan problem med att hunden inte vet vem som är ledare i flocken.

En del använder uttrycken ”dåligt ledarskap” och” dålig mentalitet” lite vårdslöst. En hund behöver inte ha dålig mentalitet för att den tar över i vissa situationer. Det handlar istället ofta om ett bristande ledarskap från ägarens sida. En hund som har förtroende för sin ägare, är lugnare och uppför sig bättre än en hund som inte har någon ledare; det har sällan med hundens mentala status att göra.

Ledarskap är inget man går ut och tränar lite då och då,

det formas hela tiden av hur man hanterar alla situationer

tillsammans med hunden som uppstår i vardagen.

Kastar sig ut i kopplet
När man bor i en storstad möter man ofta andra hundar på promenaderna. Det händer ibland att jag möter hundar som kastar sig ut i kopplet och skäller allt vad de orkar. Är det en aggressiv hund eller en hund med dålig mentalitet kan man fråga sig.

I de flesta fall handlar det om att hunden är rädd och inte hunden litar inte på sin ägare. Hunden kanske upplever mötet som obehagligt och tar det säkra före det osäkra och kastar sig ut i kopplet och visar med både kroppsspråk och skall att ”ni kommer inte hit – håll avstånd”. Ägaren gormar åt sin hund att hålla klaffen och rycker kanske till ordentligt i kopplet. Sett ur hundens perspektiv kan det vara så att hunden bara känner sig påhejad av husse som också verkar vara riktigt förbannad och hunden jagar upp sig ännu mer. Nu jäklar är husse också med på noterna, nu tar vi dem tillsammans. Så fel det kan bli.

Tyvärr finns alldeles för många hundar som tror att de är ansvariga för flockens välbefinnande. De litar helt enkelt inte på att husse eller matte ska klara av vissa situationer och går då in och ta över i deras ställe.

Ifrågasätter inte ledarskapet
Att en hund inte lyder, behöver inte bero på ett bristande ledarskap. Den vanligaste orsaken till att hunden inte lyder är helt enkelt att hunden inte förstår vad man vill att den ska göra. Man har tränat den för lite och inte varit tillräckligt tydlig i sin kommunikation med hunden – och det är inte hundens fel utan hundägarens.

Tappa inte humöret för att kompensera om du har tränat din hund dåligt. Konsekvensen av det kan bli en nervös och förvirrad hund. Det är bara en misslyckad och dålig ledare som gormar och slår sin hund. Därmed inte sagt att man inte ska ta tag i sin hund och korrigera den när det krävs.

Lydnadsdressyr och lydnad
Lydnadsdressyr bygger på hundens vilja att vara sin förare till lags. Med godis och lek kommer man långt, men för att komma hela vägen måste man också ha en bra relation och hundens fulla förtroende. Hur ska man t ex annars få en hund att ligga still i flera minuter på en platsliggning tillsammans med andra hundar utan att resa sig upp och gå efter sin ägare som gått och gömt sig. Det krävs verkligen att hunden har förtroende för sin ägare. En hund som litar på sin ägare ligger lugnt stilla och väntar på att densamma ska komma tillbaka och är förvissad om att inget otäckt kommer att hända. En hund som inte litar på sin ägare och som kanske är otrygg i situationen kan lätt börja gnälla eller i värsta fall resa sig och gå efter sin ägare.

Men det finns hundar som varit duktiga på appellplan när de tävlat i lydnad för att sedan när de går av planen streta och dra i kopplet och som smiter när de ska hoppa in i bilen. Hur kommer det sig? Förmodligen är det så att de moment hunden utför på lydnadsplan inte är kopplat till faktiskt lydnad, utan är en rad cirkuskonster som de har lärt sig och har inte så mycket med lydnad att göra. Dessutom kan lydnaden vara platsbunden. D v s hunden har lärt sig att utföra vissa konster på en bestämd plats – på appellplanen.

Ledaren bestämmer
Ledaren bestämmer vad hunden får göra och inte göra. För att stoppa oönskade beteenden måste hunden kunna ordet NEJ. Detta betyder avbryt genast – och gärna också att hunden därefter ska ta kontakt med husse/matte. Att hunden kan och respekterar ett nej är viktigt. Det är bara det som kan stoppa hunden från att jaga vilt, grannens katt, löptikar eller annat. Det kan uppstå situationer när hundens liv hänger på att den kan och lyder ett nej.

Att gå ordentligt i koppel hör till vanligt hundhyfs. Men man ser många hundar som är ute och går med sina ägare istället för att det är hundägaren som går med hunden. Drar hunden i kopplet bara för att bevisa att den bestämmer? Nej, den drar för att den tror att det är helt ok och den har inte lärt sig något annat.

Dessutom springer man inte på sin ledare – det är direkt oförskämt. Kan ni tänka er en ung varg som springer omkull ledarvargen – den vargen blir omedelbart tillrättavisad.

Lär hunden att fråga
Ett effektivt sätt att befästa att man är ledare för hunden är att låta den fråga innan den får tillåtelse. Låt hunden titta på dig och vänta på ett varsågod innan den släpps lös, hoppar ut genom bilen eller får hälsa på andra hundar. Det är även en fråga om säkerhet för hunden, då man inte vill att den ska kasta sig ur bilen bara för att bakluckan öppnas.

Har man sagt åt hunden att t ex att sitta ska den sitta tills att den får ett frikommando, varsågod. Först då får den resa sig. Naturligtvis kan man inte kräva detta av valpar eller hundar som inte kan. Du kan bara kräva det du vet att hunden kan, annars är det bara att fortsätta träningen.

Nonchalera hunden
Om du har en hund som nonchalerar dig då kan du göra samma sak mot hunden. Ofta älskar vi sönder våra hundar, speciellt valpar och unga hundar. Vi klappar och kramar och pussar så mycket att de till och med undviker vår beröring. Detta är tyvärr inte helt ovanligt med valpar. Om så är fallet, börja med att nonchalera din hund lite grand så ska du se att den börjar intressera sig för dig igen.

Ha lite kul
Att ta initiativ till olika aktiviteter är också bra för relationen med hunden. Starta en lek eller träna en stund, men sluta när det är som roligast. Lek kan också vara en belöning för en väl utförd prestation eller bara för att det är roligt. Att leka och skratta med sin hund bidrar till att man får en bra relation.

Till sist
Det är inte ledarvargen som sprätter omkring i vargflocken och signalerar att det är jag som bestämmer. Utan det är undersåtarna som visar med sitt kroppsspråk att jag är underdånig och du är min ledare. Om du har en hund som när den hälsar på dig har långa mungipor (ler), lägger öronen bakåt och viftar lågt med sin svans så har du en hund som signalerar med hela sin kropp att du är min ledare. Om hunden också tar åt sig när du säger till den och sjunker ihop lite och ”tittar under lugg” och har tillbakalagda öron då har du inga problem med vem det är som är ledare – det är du.

Det finns ingen anledning att överdriva ledarskapet. En hund som lyder ett enkelt ”nej” och fått lära sig vad som är rätt och fel och vet vilka regler som gäller har inget behov av att sätta sig över dig eller klättra i rang. Hundar är till skillnad från oss människor inte karriärister. Med sunt förnuft kommer man långt både med människor och djur.

12 Oktober 2011  | Länk | Samtalsämne | 0 kommentar
Klokt papper


Tyckte det var ett klokt papper som hängde här bredvid mig.
Här ska ni få höra, och säg vad ni tycker om det.

" Visa val påverkar livet mer än andra "

" De flesta begymren gäller framtiden. De kretsar kring sådant  som i de flesta fall aldrig kommer att hända. Koncentrera dig på nuet, så tar framtiden hand om sig själv"

Det är ju lite så många av oss fungerar. Man funderar på vad man ska göra när man blir "stor", "vuxen", ja kalla det vad du vill. Hur man ska skaffa sig en stabil och bra framtid, hur man ska ha råd med allt, att det kostar mycket med att gå till tandläkaren, hur ska man ha råd, tänker man i det läget. Man kanske vill ut och resa under en längre tid, man vill göra det som man drömmer om att få göra ... Ja, det finns mycket som springer runt i huvudet på oss människor. Men jag håller lite med texten, lev i nuet.
Det är otroligt viktigt!

Jag vet själv att det är viktigt att leva JUST nu. För jag har alltid varit en sådan som ligger minst 50 steg framför mig själv, och till slut går man under som människa. Därav att jag gick in i väggen.
Så man lär sig på sin färd, vår gåtfulla värld, att leva i nuet. Man ska drömma, men ska tro, man ska hoppas, man ska göra allt man drömmer, men lev en aning i nuet, så vet jag att allt kommer att gå väggen för Just Dig, om vad Just  Du drömmer att göra i världen !

Ojsan, skulle kunna skriva hur mycket som helst mera, men jag måste sätta igång med lite pappersarbete.

Take Care Everyone !
21 September 2011  | Länk | Samtalsämne | 0 kommentar
Min nya Idol, Oleg!


Oleg sjöng denna på idol år, 2011. Låten är bara så grym

Oleg sökte i Idol i år 2011, och denna låt har verkligen satt sig i mig. Sen är uppiggande,härlig,rytmisk,enegigivande och så grymt bra. Typiskt mig låt. Hade denna låt kommit en stund innan sommarmånaderna, hade den blivit en sommarplåga, men nu är jag ganska glad att den inte blev det. För sommarplågor spelas precis överallt,hela tiden,dygnet runt. Så nu kan man spela den själv, så man kan få höra den så mycket som man själv vill.
En riktigt grym kille, som kan gör denna låt. Fantastiskt!

Låten har satt sig totalt i mitt huvud, och kan nynna den i huvudet och känns rytmen i kroppen, så man nästan dansar fram. Den ger så mycket, så vill man ha någonting gjort, så sätter man bara igång låten och kan sätta fart med det man vill.

Grymt kille !
Kommer inte ihåg nu på rak arm, men hoppas att han gick vidare. Såg avsnittet på den auditionen, och precis, redan då kunde man gå runt och nynna den. Men kommer som sagt inte ihåg om han gick vidare. Men jag hoppas att han gjorde det!
Han kan verkligen göra nymusik och göra den klockren och komma långt på det. Även om han inte skulle gått vidare, så tror jag att skivbolag nappar ( hoppas det innerligen ) på denna hel gryma kille. Jag håller alla mina tummar och hoppas på att denna kille kommer att gå långt inom musikvärlden. Han har min som skulle följa honom på vägen och snappa upp hans nya låtar.

Ett kort inlägg blev lite längre, men var bara tvingen att dela med mig av denna gryma låt ! Hoppas att ni också får smak för denna låt.

Take Care Everyone !
11 September 2011  | Länk | Samtalsämne | 0 kommentar
F e r r a r i Spider


Ferrari 458 Spider


18 Augusti 2011  | Länk | Samtalsämne | 0 kommentar
M u s i c


Denna låt är så upppiggande tycker jag!

Give med everything - Pitbul
3 Juli 2011  | Länk | Samtalsämne | 0 kommentar
Våran Vackra Ängel


Morfar, Du saknas så oerhör mycket. För varje sekund som går så blir saknaden bara större och större. Älskade,fina, underbara Morfar.

Hela 6 månader sedan du somnade in och blev den vackraste och underbaraste ängeln som finns. Jag vet också att det är tackvare dig som jag lever idag, för du skyddde mig vid olyckstillfället. Och det betyder så oerhört mycket i mitt hjärta, och det vet du om.
Jag vet ju hur ditt hjärta är. Hjärtat ditt är av renaste guld och vill oss alltid så väl. Världens bästa Morfar i hela världen.

Saknaden är oerhört stor, men en vacker dag kommer vi att mötas igen, det vet jag. Underbara Morfar, ta hand om dig och jag uppskattar så oerhört mycket att jag vet att du är precis bakom axeln på oss alla i familjen.

Jag Älskar Dig, Världens Bästa Morfar !
22 Juni 2011  | Länk | Samtalsämne | 0 kommentar
olycka 18 maj 2011


Hej bloggen !

Nu har bloggen legat på is, då jag var inblandad i en olycka den 18 maj 2011.

Jag gjorde mig klar för en träningstur precis som alltid, hämtade öronlurar till mp3,tog bilen och åkte till Limsjön.
Jag stod vid bilen och tog en cigarette, och kollade bilen flera gånger att jag låst den. Sen tog jag mina steg och satte igång med trängen och tanken var att träna så pass hårt som någen dag innan så man känner mjölsyra i benen,känna blodsmak i munnen och nästan få träningsvärk dagen efter ...

Jag hann inte speicellt långt, jag kanske var igång i ett par minuter, och då kom det en bil som vålltade och tog sig med mig.
( För mig vet jag inte, jag minns inget,hörde inget.. utan det är vad alla berättat för mig, känns som tur det också.)

Så jag minns inte de första dagarna på sjukhuset. Jag var på sjukhuset i 5 dagar, och minna bara lite av kvällen den 4 dagen, ( dagen innan jag fick åka hem )

I denna olyckan så säger dom attt bilen träffade mitt ben,därav det stora såret på mitt ben. Sen ramlade jag emot backen och slog i ansiktet,axel & höft.
Dom syde mitt ögonbryn då det ser ut som det gör. Sen plåstrade de om mig ordentligt, höften blev det ett djupt sår, och dom funderade först på att sy där också, men det är inte ett så lätt ställe att sy på.

I denna olyckan fick jag även en ganska stor hjärnskakning och en blödning i huvudet. Men som många sagt till mig är att jag hade änglavakt. Och jag är SÅ lycklig att jag lever tillsammans med min familj och pojke.

Som sagt jag minns ingenting egentligen, och det är väl kanske lite tur, för då behöver jag inte bearbeta det på samma sätt.
Dock får jag inte göra så mycket just nu, utan kroppen gör ONT Hela tiden, och känns som jag knappt kan röra mig. Ögonen har varit lite sisådär och konstiga, men det kan ju bli så när man får en smäll. Sen axeln kan jag knappt röra, men som sagt det fick sig en rejäl smäll, så blir det ju så.

Jag är så LYCKLIG att jag har så fantastiska familjemedlämnar,släktingar,vänner och alla runt okmring mig som hjälpt och hjälper mig genom detta !!! <3

Dock vet vi inte nu om jag får börja jobba när jag ska börja, utan jag måste vänta ut tiden och kroppen och se när jag får börja. Förhoppningsviss får jag börja jobba när jag ska !

Studenten är snart, om ca 2 veckor, och jag hoppas att kroppen hinner reparera sig lite mer så jag kan ta studenten på fullaste allvar och orka med det. Man längtar efter det även om kroppen mår som den gör just nu !

Ja, det var en lite kort förklaring om olyckan jag var med i.


TACK till ALLA som hjälpt mig med allt och för att ni bryt er om mig så himla mycket. Jag är SÅ himla Glad & Tacksaaaaaaam !! <3
















Några bilder av hur lite av kroppen ser ut.

tack för att ni läser mig blogg, ni är fantastiska !!
Puss & Kram
29 Maj 2011  | Länk | Samtalsämne | 0 kommentar
Tror ni jorden går under på lördag kl 18 ?


Jaa, vad tror ni ? Tror ni jorden går under klockan 18 på lördag som dom säger på expressen ?

Det sägs att det ska bli en jordbävning som männskligheten aldrig någonsin skådat tidigare, och då ska männsligheten döut. Det är tydligen 7000 år sedan jorden blev till, eller vad sjutton dom sa, och att det stod i bibeln att den 21 maj 2011 ska detta hända, och dom tror blint på det.
Så vi får väl se. Vaknar vi upp den 22:a så gör vi väl de.

Jorden skulle ju även gått under  år 2000, ( minns jag inte helt fel var det väl "indianerna som sa att jorden skulle gå under då? rätta mig om jag har fel !")och människor fick jobba på nyårsafton för att dom trodde datorer och grejer skulle paja för att det bytte årtal och grjer. Eller hur det nu egentligen var. Men 11 år senare står vi här ! (Y)

Sen kom  jag och tänka på kontinentplattorna, och vi i Sverige är inte direkt "bortskämda" med att vara med om jordbävning, så jag ytterst konfurdesam, över allt detta. Menar dom då att jordbävning på typ "andra sidan jorden", ska nå ända hitt och vi ska känna den? Eller hur menar dom nu?!
Jag förstår knappt vad jag skriver, men det är en del som snurrar runt i huvudet på mig. Det är ganska så intressant, även om det kan verkas lite skrämmande. Klart man går och funderar över detta nu när dom skrivit på massor av bussar att jordensundergång 21 maj 2011 kl.18, dom har satt skyltar om det runt om i världen. Typ Ryssland, mexico eller något. Det var något i det stuket. Kommer inte riktigt ihåg vad dom sa .. Haha, tar det nog med en nypa salt tror jag. Men fortfarande så snurrar det rut i huvudet, och det är väl inte så konstigt p.g.a massmedia och grejer!

Men vad tror ni ? Tror ni jordensundergång är här ?
Ni kanske inte sätt reportaget, här har ni länken:
http://tv.expressen.se/nyheter/utrikes/1.2430550/profeten-jorden-gar-under-pa-lordag

Ja, där har ni den och kan kika vad ni själva får för uppfattning. Men så här blev mitt huvud efter jag hört det, FÖRVIRRAD !

Menmen, vi får se vad som händer. Mer kan vi inte göra !
Ta hand om er allesammans !!
Väl mött ! / A
18 Maj 2011  | Länk | Samtalsämne | 0 kommentar
L y c k a


Lycka är att minnas gårdagen
drömma om morgondagen
och leva idag


10 Maj 2011  | Länk | Samtalsämne | 0 kommentar
We Create our own tomorrow


We create our own tomorrow
by what we dreams today


Dance like nobodys watching
Love like youve never been hurt.
Sing like nobodys listening
Live like its heaven on earth

6 Maj 2011  | Länk | Samtalsämne | 0 kommentar
SPORTARTIKLAR SAMT EU-MOPED SÄLJES !


Heej !

Nu måste jag sälja lite av min prylar då jag inte finner plats att ha dom någonstans !

Nu säljer jag min eu-moped, Motozeta rally 50, -06.
Jag har ingen användning för den idag, och det finns lite skråmor på den, och det behövs byta en drivrem. ( Finns billigt att köpa, men jag har inte intresset kvar att fixa det. )
Måste ha iväg den så fort som möjligt !
Pris : 2000:-



Skridskor:
Märke : Supreme Pro Flyers
Stl: 38
Använda 1 gång och välbevarade. Så är i nyskick
Pris : 300

Ryggskydd:
Märke: Tua
Stl: Står inget i, men det är lagomt till mig. Jag är 163cm.
Använd mycket men är välbehållet och fortfarande väldigt fint !
Pris: 250 :-

Fartdräkt :
Beyond spider x
Stl: S
Förklaring : Vinröd med blixtrar, svarta skydd i detalj.
Mycket använd men mycket välbehållen !
Pris: 600 :-
För mer information och för bilder kontakta mig via telefon, kommentar eller mailen. Ruskis_91@hotmail.com


Väl möt / A


6 Maj 2011  | Länk | Samtalsämne | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Annalaaj *                                             Skaffa en gratis hemsida