B I T T E R F I T T A
Startsidan Blogg Om mig Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
December (2019)
>>


Vad fan är det som händer?!

Okej, helt ärligt. Jag har inte varit inne här på år. Är helt oaktiv och ointresserad. Det enda som rullar i min skalle är hästar och därför driver jag min hästblogg istället. Kom på denna blogg och loggade in. Helt sjuuuuka besökssiffror mötte mig. Det finns liksom ingenting här, ingenting att läsa? Jag förstår inte.

Vet någon något om vad det är som händer (spam? - Det enda som låter rimligt i alla fall.) så släng gärna iväg en kommentar. Internets förtrollande värld.

Kan ju berätta att jag och min lilla häst har utvecklats under dessa år i alla fall, haha. Alltid något. Herrå!

13 April 2016  | Länk | livet i en kokbok | 0 kommentar
Bara för att jag är så jävla trevlig // En kväll i Jönköping

Haha, så himla dålig! Jag kom hem och skrev ett inlägg. Tidsinställde det till morgondagen och hamnade sedan på facebook i ett par timmar. Tänkte ju skriva lite här också! BTW; jag varnar redan här! Vill man ha kvalité osvosvososv så, eh, gå vidare. Här är jag i mitt trötta, själviska, lite småbittra salta-lite-innan-förtäring-urspårning som dyker upp regelbundet. Dessutom hade jag en tendens till att överanvända hashtag, såattääh. #Timetosleep.

04.30 - det var klockan när vi kom hem i natt/i morse. Jag ställde klockan på halv elva för att kunna sova så länge som möjligt men ändå hinna rida innan jag började kvällspasset på jobbet. Det gick bra och det flöt på riktigt bra på jobbet också (var bara några timmar, men ändå).

Angående natten då... Vi åkte till Jönköping för egentligen ett ärende; MAX(!) (#FantaderasVDspolitik.) för att äta middag. Detta gjordes omkring 22, men sen var vi inte själva utan det var tre partynissar med som skulle in på olika ställen och på det första följde vi med på. Slivers(?) tror jag det hette. Alltså. Ärligt talat. #draåthelvetepåt. Jag HATAR verkligen allt vad sådant heter. ALLT. Gick runt där i min vinterjacka och med vinterkängor med stålhätta och var inte så munter, nej. #bitterfitta #partypooper De tre partynissarna skulle vidare, men jag och min sambo satte oss i bilen och åkte runt, runt, runt istället. Så mycket trevligare! Vid 01 parkerade vi igen och så försökte jag vila en stund. Jävla partyfolk till att springa omkring... Runt 02 verkar de vara ganska färdiga, de ska bara få fatt i alla tre igen (som är på olika ställen) och deras jackor. Parkerade igen för att vänta in dem. Satt kvar i bilen och väntade. Snart kommer två feminina kräk upp bakifrån och börjar skriva på min bakruta!!!!!! Alltså fatta hur vansinnigt skitförbannad jag blev! Ångrar att jag inte gick på dem mer fysiskt än jag fick tag i för det är FAN inte okej att vara på andras grejer alltså. Förbannade fjortissvin! #VETHUT Det var två mörkhåriga tjejer som tyckte det var lugnt att kladda på folks bilar. Jag var så arg sen. (Har dessutom varit arg hela dagen idag, haha.) Vid 03 åkte vi hemåt, över Eksjö, och därefter på småväger i skogen för att släppa av alla. Hemma halv fem som sagt. Trött såinåtahelvete. (Japp, betydligt mer än såhär svär jag faktiskt IRL. - Förresten, ett lite roligt tillägg; vi (syster och våra pojkvänner) spelade ett spel för lite sedan, där man har olika "tvång" som man måste komma ihåg att göra under spelets gång, och när man kommer på någons tvång så, ja, ni fattar, man ska komma på det osv. Jag fick "säg en svordom i varje mening" och ingen märkte någonting, haha! MVH bristande ordförråd very much, typ.)

En sak till! När vi åkte mot Jönköping (alltså, X är vår kompis och de andra båda killarna var Xs kompis som vi inte känner) så frågade Xs kompisar om man får röka i bilen; "DU FÅR FAN INTE ENS RÖKA BREDVID MIN BIL." Simple as that. Jag har några regler, kan man säga. 1. I min bil använder man bälte. Punkt. 2. Det är rökförbud i, bredvid, på, under, framför och bakom min bil. Plus att eventuella rökare (som helst inte ens är välkomna in) måste ta minst 10 djupa andetag på behörigt avstånd innan de får komma in i bilen igen. (Liten gnutta överdrift i sista meningen.) - Sa jag att jag inte gillar rökare (när de röker, har rökt eller ska röka)? ^^

(Är det nu man är "personlig OCH privat" i bloggen? Haha.) Oh herre, det märks att jag är trött. Det är då det blir såhär, eh, läsvärda inlägg ;) Men nu är jag glad igen, hähä. Har planer för morgondagen, så... Skepp ohoj, kamrater!

Kände att det passade bättre här, så delade med mig lite, trots att jag egentligen inte lägger ner någon energi på noggen. -> www.vinna.blogg.se

25 Januari 2014  | Länk | livet i en kokbok | 0 kommentar
Hej jag är jävligt klok

Jag får faktiskt, tro det eller ej, höra relativt ofta att jag är klok.


Alltså, jag är mycket (exempelvis: odräglig, jobbig, nedlåtande, stressad, orädd, katig - och ibland glad, snäll och driven), och jodå, ibland får jag till det och kan låta rätt klok. Det är roligt sådant där. Och intressant. För hur är man när man är klok, och kan man vara klok ibland men inte alltid?


Men det adjektiv som bäst beskriver mig i alla situationer; till häst, i bilen, med kompisar, bakom datorn osv - det är detta: Omogen. Jag är så in i helvetes jävla barnslig och omogen att det är synd om dem i min närhet. Totally! Men även om man är omogen och jobbig, så är det lättare att ta vad-det-nu-kan-vara omedelbart, istället för senare - då det ofta är tusen gånger värre.


Jag har fler exempel. Skolan, en elev (kompis till mig) får en tillsägelse som denna påstår sig inte förtjänar och blir väldigt ledsen. Kompisen vill aldrig mer se läraren och vill helst hem direkt och "komma undan" den väntande lektionen.


Ja men det kanske kan locka någon. Komma undan, slippa och slingra sig. Skönt att bara vända på klacken, och gå hem. Jätteskönt. Bli utan krav.


Men ärligt talat. Vad händer då imorgon? Hur känns det att veta, nästa dag, innan skolan att denna person kommer vara där och för andra gången ifrågasätta ett, i detta fall felaktigt, val denne person har gjort? Det är inte lättare att "tackla" och antagligen kanske till och med har detta påverkat sömnen och hela morgonen? Dagen känns säkert rätt tung och jobbig.


Istället är det bättre att ta det direkt. Det var även vad jag bad min kompis att göra. Lektionen var "som vanligt" (då läraren sagt vad den ville ha sagt innan och sedan var det bra med det) och jag frågade min kompis efteråt hur det kändes. Jag fick ett tack.


Ett annat exempel är när något går sönder. Med oflit. En annan vän var ute och red med mig. Kompisen fick ha en sliten sadel men som ändå, vid denna tidpunkt, var min favoritsadel. Hästen gick nära ena kanten på dörröppningen och råkade riva upp flera sömmar på sadeln som ja, den gick ganska sönder då det var många sömmar som "sprack". Jag märkte inget. Min kompis sa direkt vad som hände och visade mig. Min reaktion var denna: "Jaha, ojdå." Och så var det liksom bra med det. (Och jag är en väldigt explosiv människa som reagerar starkt rätt ofta.)


Men jag var så tacksam för att min kompis gjorde som hon gjorde i den situationen. Det som har hänt har ändå hänt, så det hade inte hjälpt om jag brusat upp. Men hade jag däremot inget fått veta så hade jag inte märkt det förrän någon dag efteråt och då hade jag inte varit glad.


Ett annat exempel är något man är rädd för eller om hästen/hunden/kon eller vafan är rädd för. Det handlar om att vänja oss/den/det vid det. Som jag skrev till en annan vän, gällande hopprädsla; "Jag ska ge dig ett exempel. Nu har du ju körkort och du kör regelbundet. Jag antar att du har varit uppe i högre hastigheter några gångar och jag vet av egen erfarenhet att i början kunde det vara otäckt. Men ju mer man kör desto mer vänjer man sig och så kör man fortare och fortare för att man känner sig trygg och säker. Man har kontroll.

Men skulle du däremot gå ut på ett berg, fram till en klippa och titta ner. Säg att det är kanske 200m ner till marken. Då skulle du nog titta över kanten väldigt försiktigt, och om du är höjdrädd precis som mig, så hade du kanske knappt vågat titta ner, alternativt ålat ut och kolla försiktigt. Det "konstiga" är att det gör lika ont att ramla ner från berget, som det gör att krocka i en viss hastighet. Men vi kör ofta, kanske dagligen i en viss hastighet. Anledningen till varför vi är rädda för klippavsatsen är för att våra förfäder har ramlat ner, och de som blev kvar lärde sig vad som hände och de tog avstånd från klippan. Men genom att ha åkt och kört bil har vi vant oss vid hastigheten och idag är vi rädda för en sak, men inte en annan - när de egentligen, jämfört med varandra i en katastrof är "samma sak" och lika farliga.

Poängen är att du måste hoppa, men det går inte att tvinga sig - utan det måste vara roligt, och det måste ske successivt. Vi är vanedjur, liksom våra hästar. Vi måste vänja oss."


Klok eller inte, och om det var bra exempel på just det, det vet jag inte. Men i vissa lägen borde man nog försöka tänka ett steg längre. Eller två. Det är något jag - när det gäller mig - inte kan. Jag är impulsiv, explosiv och väldigt humörsstyrd. Jag har lätt för att brusa upp och jag går så långt jag "måste" gå. (Jag slog en kille i klassen i somras pga några spännband. Japp. Omogen.) Men det är lättare att utifrån, då man ser det från ett annat perspektiv, tänka ett steg längre och agera betydligt mer långsiktigt.


Och vad kan vi lära oss av detta? Ingen aning, men jag hade lust att skriva. Och som vanligt orkar jag inte (nämnde jag att jag även är lat? haha) läsa igenom det - så ev stavfel och formuleringsmissar bjuder jag på. :)
8 Januari 2014  | Länk | livet i en kokbok | 0 kommentar
En månad senare...

Jag ogillar det här. Detta med att jag så sällan skriver av mig. För visst finns det material! Det är tiden som är knappt och ibland orkar jag inte. Det blir lite av en speciell känsla genom att skriva här, och det är inte alltid den känslan infinner sig.

Vad som har hänt sedan sist? Det har jag redan glömt, eller ja, det mesta i alla fall. Men vissa saker kommer jag ihåg. Visst är det rätt sjukt hur lite man faktiskt minns? Vissa (många) grejer är helt bortblåsta. Det är ju alltså många, många dagar, veckor och månader. Ibland känns det som att hela år är... borta? Typ 2010? Det är helt seriöst, jag förknippar ingenting med 2010? Året då jag var 19 år gammal. Och nej, här finns inga alkoholmissbruk eller annat trams att skylla på.

Vi pratade min ålder någon gång nu i somras. Det kan ha varit på sommarjobbet. Skitsamma, någon nämnde i alla fall åldern 19, och sedan något halvskämtigt om att "men det är du väl inte än?" och då slog det mig att, hm, jo, eller, jo men visst har jag varit 19, eller? Jag tänker på riktigt "framåt/framtid" om 19. För jag har ju inte fyllt det än, right? Luddigt som fan, ja. Men jag tror jag missade det året?

När jag var arton tog jag körkort, det var mitt sista tävla-ponny-på-riktigt-år och jag köpte min första egna bil. (RIP Billy) När jag var tjugo så... vet inte, skitsamma, men det minns jag. Eller jag minns att jag har varit tjugo. Men nitton? (Och vad jag hatar när man byter mellan siffror och 1215243-siffror i samma inlägg, men orkar inte ändra. Ser, och passar bättre, ut med stavade nummer.)

Jo, alltså. Som nittonåring tog jag studenten. SAYWHAAT?! Har JAG tagit studenten? "AAAH DET ÄR SÅÅÅ KUL, DET VILL JAG GÖRA IGEN, AMAGAAAD VAD KUL DET VAAAAR"- och annan skit. Jag ba: "??? Are you fucking serious?" Minns det knappt. Var ingen big deal alls. Skittråkigt faktiskt. Vädret sög, musiken kom knappt igång, kallt som fan var det, sjukt så in i helvete blev jag, hästarna skulle vaccineras samma dag så passade mest upp på det och hade koll på tiden. Så nej, studenten kan dra åt helvete. Men ja, jag hade kunnat tänka mig att göra om den - med SOL, med kamratskap och med fula danser till fjortisdunk där alla kan texten. Men jag var nitton. Mitt nittonde år arbetade jag på mitt första arbete. En industrijävel. FUNJÄVLALIFE.

Nu är jag tjugotvå. Sinnessjukt. Jag är egentligen inte äldre än 15-16, helt ärligt. Skulle kunna vara sexton år, fast med körkort. Men nu vet i fan vad som hände? Haha, spårade ur innan jag ens började med det jag skulle?

Jo, alltså. Sedan sist har jag: sommarjobbat (hade väl gjort det någon vecka sist med, men ändåååå, jag sommarjobbade klart iaf). Skolan började och jag slog en kille i klassen. Ja, så är det. Så kan det nämligen gå när inte ett jävla "NEJ" el dyl. hjälper. Jag tände till som fan för MIG SÄTTER MAN INTE SIN HÅRIGA JÄVLA FETA RÖV PÅ OCH MAN HÅNAR INTE HELLER. Fanfördet. Så jag flög på kräket och försökte träffa bäst jag kunde med mina båda otränare knytnävar. Men ja, jag ångrar det. Ångrar att jag inte tog i hårdare och träffade bättre!

Sen så, har jag startat två tävlingar med Aleccis. En träningstävling och en riktigt. MAAAAH! Så himla kul att tävla på riktigt! :D Har verkligen, verkligen saknat det! Nu på söndag blir nästa och även det är en riktig tävling. Nu så har vi börjat. Nu så, nu så, nu såå!

Med min fantastiska fjordtant ska jag starta en programridning (dressyrtävling, fast inte tävling). Bedömning och lite tips blir det. Och det behövs verkligen.

Förresten! Jag har fått veta att Aleccis (som jag har uttalat "Alexis") troligtvis inte uttalas så, utan på belgiska heter hon med största sannolikhet "Aletchis" eller hur man ska skriva. Lite kul. Nu är jag ju van vid "x" uttalandet, så jag antar att jag nog kommer fortsätta säga det - medvetet eller omedvetet, det vetifan. Men Aletchis är helt okej fint också faktiskt. Tänk, alltid lär man sig något!

Imorgon ska jag och en klasskompis (kvalitetstid kan man säga) åka till Mantorp på den där truckfestivalen. Blir skitkul! Det skulle egentligen ha blivit en grej med hela klassen (/båda klasserna), men nästan hela busshalvan bangade och vi är väl ett par-tre stycken av lastbilsfolket som kommer åka. Men vi åker "privat" eller så, så då blir det helt och hållet lekatid och umgåstid istället. :D
22 Augusti 2013  | Länk | livet i en kokbok | 0 kommentar
KUNG

Jag ska bli kung. En enväldig jävla diktatorskung. (y)
19 Augusti 2013  | Länk | livet i en kokbok | 0 kommentar
Så mycket att säga, men så liten mun

NEJMENHEJJE!

Min dator fungerar inte med noggs senaste uppdatering/intefanvetjag så har ju inte orkar skriva för det fungerar inte. Går inte ens att markera i en ruta som ska finnas men inte dyker upp. I-lands!

Bytte därför till den gamla vanliga skiten och voalá så går det att få fram en ruta att markera och även skriva i. Vet dock inte hur det blir men inte fan bryr jag mig, så vem borde göra det?

Alltså, jag lever. Jag mår vettigt och jag hoppas att jag håller på att tjäna pengar för jag jobbar och sliter i denna värmen (som jag inte klagar på, och inte heller jobbet - för jag trivs. JA! Det är sant - jag trivs med det här jobbet! Hoppas bara jag trivs lika mycket när jag får lönen.)

Har börjat få en sådan jävla separationsångest så det nästan är synd om mig. Ja men gissa? Bilen såklart. Min älskade, kära, fantastiska bil. Hade ju feta problem med avgasvärdena förra året och antar att det blir en upprepning i år :( Så då har jag två alternativ: antingen besiktiga i augusti, precis i början av perioden som jag hade tänkt från början, eller besiktiga precis i slutet av december när perioden går ut och sen ombesiktiga två gånger och därefter är han väl körd... :(

Skjuter jag upp besiktningen kan jag ju ha honom ett halvår till om det nu är så att värdena är kassa. Besiktigar jag däremot nu så går han ju ett och ett halvt år om värdena går igenom men annars kan jag ju bara ha honom max ett par månader till. Åååångest!!! :(


Annars så ser det väl ut som vanligt? Hästarna sköts och rids i omgångar (de har ju haft vila nu, först den ena i ca tre veckor och nu den andra i fem dagar - rättvist). Är jättesugen på att komma igång igen med Brunis och komma ut på P&Js och tävlingar igen. :)

Snart börjar även skolan igen och det ska bli skönt på sitt sätt. Får ju fria helger igen som jag kan använda till vad jag vill och sen så är det mycket trevligt att få snacka skit över lite köpemat på någon restaurang och känna sig rik ett tag.

SIMMA LUGNT.
19 Juli 2013  | Länk | livet i en kokbok | 0 kommentar
Remember the name

Its ten percent luck, twenty percent skill Fifteen percent concentrated power of will Five percent pleasure, fifty percent pain And a hundred percent reason to remember the name
2 Juli 2013  | Länk | livet i en kokbok | 0 kommentar
Låt mig klaga

Inget illa ment... eller?

Alltså. Ja, det händer att jag gör fel, jag är inte fullärd osv. Står för det. Men vissa grejer har jag kanske lättare för än andra (och givetvis vice versa), men framförallt så har jag ett intresse av att lära mig, kunna och bli bra - och då har man lättare för att utvecklas och bli bättre. Men, vissa saker är bara äckligt logiska. (Varning! Detta inlägg är väldigt rörigt, och kommer låta väldigt skrytsamt.)

Jag och "Y" var ute och körde en lastbil förra veckan. Vi körde en lastbil med flak som kallas "Gunghästen" (yes, det är helt logiskt om man vet varför). Strax innan vi körde iväg nämnde vår lärare att han (Gunghästen, alltså) var lastad med nästan 10 ton (de brukar inte vara lastade när vi bara kör runt och gör manövreringar, så det kunde vara bra att känna till). Han sa därefter att vi inte skulle köra där det var mest sand längs slingan för det håller den inte för. Ganska väsentlig information som jag självklart förde vidare till Y. Vi satt visserligen i samma fordon, så det var ju ingen stor grej direkt men är alltid noga med att tala om vad jag har fått för information för att jag vet att om/när det väl händer något så tar jag rollen som självutnämnd arbetsledare, och därför kan det vara bra att ha "varnat" om att köregenskaperna kan vara annorlunda. Anyway, över till historien igen.

Det var alltså slingan som gällde och vi tutade på där ute. Framåt, men mest bakåt. Runt, runt, runt. Blandade körning med skitsnack. Sen fick vi sällskap där uppe i hytten. "X" kom traskandes och eftersom det finns säten till tre så kunde denna åka/köra med oss ett tag.

Jo, en liten detalj som kan vara bra att känna till. Jag och Y var ute och körde en av de andra lastbilarna en annan gång. Den dagen, och även tidigare dagar, hade det regnat i omgångar och sanden på slingan var väldigt "luftig", men lastbilen var olastad. En treaxlig (dvs boggi+framaxel=3) scania med löpaxel (drivande först, denna bakom, för att vara extra tydlig). Y körde och jag tänkte på att vi skulle passa oss och inte stå still utan försöka hålla bilen i rullning mest hela tiden för att förhindra fastkörning, men jag sa det aldrig utan tänkte väl att det kanske var dels underförståt alternativt så tänkte jag säga det om vi stod still för att inte lägga mig i för mycket. Y skulle "rätta till" backningen (eller vad det nu var, minns inte exakt) och jag kände direkt när det började slira i sanden. Då sa jag snabbt något läte med "ÖPP!" typ som jag brukar för att fånga uppmärksamheten och så förklarade jag hur vi skulle göra för att ta oss loss för egen maskin då vi INTE ville ge några av våra klasskamrater nöjet att håna vår fastkörning. För att vara på säkra sidan så bad jag att få ta över förarplatsen och så demonstrerade jag hur man skulle göra. (Eller ja, skulle och skulle - jag hade en idé och la fram den som förslag.)

Nej, jag hade inte kört fast tidigare, inte Y heller, men andra i vår klass hade gjort det och de PUCKONA (sorry, men hur fan tänker man?!) försökte också för egen maskin men misslyckades totalt och grävde sig bara djupare och djupare. En av dem var de till och med tvungen att LYFTA loss istället för att dra. Så väl hade de satt sig. Bra där.

Jag som stod bredvid kunde ju räkna ut med min lilltå att det inte skulle fungera så som de gjorde och därav att jag stal uppmärksamheten direkt när jag märkte att hjulen minsta lilla inte drev bilen framåt när jag satt som codriver i "vår" lastbil.

Jo, alltså, jag kan även nämna hur smartheadsen gjorde för att försöka ta sig loss. De hade för det första framhjulen skarpt svängda (=tyngre för fordonet att tugga på framåt = lättare att fortsätta slira i sanden), sen hade de boggin nere under tiden de förökte ta sig loss (=löpaxeln "släpar" dvs det blir ingen juck-effekt eftersom den då "bromsar" när det tar emot och fordonets drivhjul slirar). Sen började de försöka gräva för hand vid däcken för att få bort sandhögarna, de la även dit en gren. Nej, jag skulle inte använde dessa formuleringar om det faktiskt var synd om dem - men det var (är!) det inte. De tål det. Det är de lite mer rutinerade i sällskapet nämligen, och den ena mer uppkäftig än den andra (precis som mig, fast jag är värre och fulare i språket). Med andra ord: DET VAR RÄTT ÅT DEM och jag såg från början att de inte skulle komma loss själva men de ville inte ge upp. Det de i själva verket sysslade med var bara att göra det värre. Kul för mig. (y)

Nu tillbaka till dagen förra veckan. Jag satte mig i förarsätet och provade (eftersom jag aldrig har gjort det förr) min egen metod. Eller rättare sagt så tog jag först ett varv runt lastbilen för att kolla om det var bäst att rulla framåt eller bakåt beroende på högar, sanden och gamla spår. (Det fanns tidigare fastkörningsspår bara någon meter ifrån.) Eftersom denna lastbil var olastad så var det första jag gjorde att hissa boggin, alltså löpaxeln (den får inte hissas när skåpet är lastat) och sen ställde jag framhjulen helt raka för att minska motståndet så mycket som möjligt. Därefter la jag i ettan och med hjälp av (knappt) dragläget, alltså ytterst försiktigt, så rullade vi loss. Detta INNAN det blev en för djup grop. Hade det hunnit slira för mycket där i sanden så hade det inte gått öht utan hjälp. (Nu kom vi ju upp igen mha dragläget, men plan B var det berömda "juckandet" fram och tillbaka, som jag nu alltså aldrig behövde prova.)

Sen hissade jag ner löpaxeln igen och så fick Y fortsätta köra, efter att vi hade sparkat igen våra små fastkörninsspår. Sen skrattade vi och sa att detta var vår lilla hemlis, och de andra skulle minsann inte få veta något, höhöhö. Sen körde Y fast igen och då bytte vi förare direkt (haha), så vi kom loss igen. Sen när det var min tur att köra så höll jag också på att köra fast, men efter lite träning jag just fått så var vi ju på rull igen väldigt snabbt. Detta var alltså innan den senaste incidenten, så nu hade jag ju fått känna på det där med fastkörning och även att ta sig loss själv. Även min codriver hade nu fått äran att se iaf ett sätt som fungerar (/fungerade just då).

Vad gällde fastkörningarna med tillhörande "räddning" genom att vi tog oss loss själva fick de ju såklart höra det. Kan de ha, de som inte klarade det, höhö. Lite jävlig måste man ju vara!

Tillbaka till förra veckan. Jag och Y körde Gunghästen, också en treaxlig lastbil men som sagt med flak och lastad med 10 ton. Vi körde på slingan och tog det försiktigt där underlaget var sämre eftersom det kanske inte skulle hålla för vår bruttovikt. Försiktigt men hela tiden rullandes. Sen plockade vi upp X och turades om att köra.

Jag sa återigen vad läraren hade sagt; bilen är lastad, kör försiktigt där det är sämre underlag än vanligt, slingan håller inte osv. X körde och det tog inte lång tid förrän det var dags att vända lastbilen och vederbörande backade (där de första hade kört fast för någon månad sedan) och jag kände direkt hur det började slira efter bara någon meter. Jag ropade till och sa att vänta lite - jag måste ut och kolla hur det ser ut! Det kan vara kört. Så jag sa klart och tydligt att stå helt still medan jag går och tittar.

Det verkade gå fram det jag sa, och jag klev ur och gick bakåt. När jag hade kollat på höger bak och var påväg runt om så ger X näst intill FULL GAS!!! På eget (inte särskilt klokt) initiativ, dessutom med hjulen svängda eftersom... ja, räkna ut själv - X tänkte ju backa för att vända och sen köra. Suuuuuuuck. Klart som fan det var kört då... När jag klev in i hytten igen och frågade lite snällt varför X gjorde så, så fick jag inte någon direkt anledning utan istället tyckte X att det var min tur så jag kunde köra loss oss. Men alltså... Vad var det som inte gick fram? 1+1=2 eller? Sist jag kollade iaf, men det kan ju ha ändrats sedan dess, inte vet jag. Jag försökte dölja min *vardutvungenattgöraså*-ton och höll god min för att sedan få X att lösa situationen.

Ja, det kan vara bra att vara med om sådant så man vet hur det går till. Men inte just denna dag och definitivt inte när jag sitter där och säger STOPP när det går åt helvete. Den största anledningen till varför det var en mycket dum idé att prova på bilens terrängegenskaper just denna dag var att läraren var ute med en annan elev och övningskörde på landsväg. Med andra ord var han långt ifrån tillgänglig. Men efter MYCKET om och men, suck och stön, och lite fel men även lite rätt (till slut!) av de första fastkörningspuckona så kom lastbilen loss och av någon uuuunderlig anledning ville inte X köra längre. Inte heller Y, så då fick jag ta över. X ville inte ens åka med oss längre. Fast det tycker jag mest var fult för jag var inte alls så hånfull/frustrerad (inte öht faktiskt) som jag egentligen kände och som jag yttrar mig nu.

Nej, inte fan är jag trevlig eller snäll eller vadfansomhelst. Men ärligt, har man körkort och har haft det ett tag och med andra ord kört på olika underlag så brukar man ju faktiskt utvecklas och se samband och därmed kunna lösa situationer när man hamnar i liknande nästa gång. Iaf tänka rätt, även om det inte blir rätt i slutändan.

 

Så, det var allt för nu. Ganska många minutrar dödade och hoppas det var trevlig läsning. Jag hade nog kunnat skriva en hel bok om denna lilla händelse med tillhörande extrafakta för att förstå min lilla frustration. Och ja, jag begriper att det är jag som sitter fast nästa gång och då får jag väl göra det då. Helvete. OBS! Y och X heter inte så IRL (no shit, sherlock?!) och det är inte heller första bokstaven eller något annat dumt. Och ja, jag tycker om dem, även X alltså, men just detta var lite tålamodsprövande för mig. Där det står "jag" så är det jag, bara för att förtydliga - *natthumor*.

Med detta sagt tar jag helg.

14 Juni 2013  | Länk | livet i en kokbok | 0 kommentar
To my love

Skrev en liten text till gubben min i början av förra veckan, och eftersom jag måste spara på allt så får det stå här också. Men det är bra, för då kan jag fortsätta visa världen hur mycket jag tycker om den människan. Puss på honom.

"Till helgen är det fyra och ett halvt år för oss båda; jag och min gubbe Emil. Det kan tyckas antingen rätt lång, eller rätt kort tid. Kort om man tänker på resten av våra liv. Inte för att jag fortfarande räknar månader eller halvår, men ändå. Det är ändå omkring en fjärdedel av mitt liv. Men för mig är det så det ska vara.

Jag såg ett äldre par i form av en tant och en gubbe i en bil häromdagen. Det ser jag iofs ganska ofta men just när jag tittade på dem så tänkte jag att det där är jag och Emil om ganska många år. (Skillnaden var bara att gubben körde den bilen.) Men sen fick jag en annan känsla. Tänk om det inte blir så? Då fick jag något typ av uppvaknande. Det "blir" inte bara så, det blir vad man gör det till. Val man gör. Val man inte gör. Tid man har, och tid man tar sig. Så jag tänker fortsätta jobba för att vi ska ha det så bra som vi har det även resten av livet. Men "jobba för" är egentligen inget ansträngande. Finnas där, skratta tillsammans, gråta tillsammans, åka bil, kolla på film, äta, sova, och bara vara. Då kommer det bli vi som sitter i den där bilen sen. Fast det kommer inte vara en gammal Merca, det kommer kanske bli en rostig 740 eller något annat fint, i alla fall om jag får bestämma. Men att jobba för att vi ska leva tillsammans är som sagt inget slitsamt arbete. Man brukar säga att man inte ska ändra på sig för någon annan/någon annans skull. Men se där är det fel! Man måste ändra på sig litegrann, liksom växa ihop och make it work! Det går inte att pussla med två hörn. Ändra på sig lagom. Inte för att bli någon annan, men att anpassa sig och sedan växa vidare tillsammans.

Jag har inte så lång livserfarenhet, men när Emil är som en sömntablett ser jag inte det som något negativt! Han är min trygga krigare som jag lugnt kan ge mitt kontrollfreakiga liv åt och då somnar jag. Ögonblickligen. Jag minns så väl att det var så svårt att hålla mig vaken när vi började träffas. Jag kunde inte hålla mig vaken. Det kan visserligen bero på tidpunkten också, men ja, det fanns någon trygghet där som jag litade på. Fin känsla. Kanske inte för honom, men för mig.

Men att sova utan honom vid min sida är förenat med panik. Nästan i alla fall. Kan vakna en gång i timmen av att han inte är där. Jag slappnar aldrig av riktigt, och så oroar jag mig jämt för att något har hänt. Kontrollfreak, säger ju det. Lycka för mig är att få sova en hel natt med min fina sambo bredvid mig. Då är det inga problem att sova hela natten. Tänk, vad känsligt det undermedvetna är.

Jag vill bara tala om för hela världen vad viktig du är för mig, Emil. Det är inte lätt att sätta ord på de små, men otroligt viktiga, detaljerna som bygger vårt gemensamma liv. Det är inte heller lätt att tala om eller visa min uppskattning alla gånger. Tyvärr föddes ju inte jag med den romantiska genen.

Du vet vart du har mig. Här är jag. Samma som för snart fem år sedan, fast lite annorlunda och förhoppningsvis mycket bättre. Och där är du; blir bara bättre och bättre med åren. Jag brukar tänka att det alltid är en "snäll" och en "elak" i varje förhållande - plus och minus går jämnt ut. Det är inte jag som är den snälla.

Tack för att du står ut med mig i motvind, och finns där och tar del av min medvind. Jag älskar dig!"

1 Juni 2013  | Länk | livet i en kokbok | 0 kommentar
Fräscha hästar och glad gubbe

Gubben min har "trimmat" bilen (haha). Trimmat (sugis) i detta fall innebär avkapning av innehåll för att lätta bilen = fler hk/kg. Han och en vän har stora planer på att köra på bana till helgen och det är ju kul. Ska lätt följa med och använda min svindyra asbra kamera (y) *träna, träna*

Ska själv iväg på träningstävling på torsdag med min lilla stora bruna häst. Blir 1m-debut och sen siktar vi vidare mot vår lokala debut i början av juni. Feels fucking good!

Den gula tanten ska få lufta fossingarna under morgondagen då vi ska hoppa lite skogshinder. Blir kul för det var lite väl länge sedan nu.

Vi (läs: jag) är fortfarande värdelös på att laga mat, så det måste det bli bättring på! Har försökt göra en halvdan budget inför kommande månad och jao, den blir väldigt tight. Måste, måste, måste bli bättre på att laga mat och inte hålla på att köpa så mycket skräpmat!

 

Frän bild jag tog häromkvällen.

21 Maj 2013  | Länk | livet i en kokbok | 0 kommentar
Vi kör väl en update dårå

Vad har hänt sedan sist? Aleccis har varit ute på träningstävlingsdebut och vi har även varit ute en andra gång efter det. Pärla är SM-kvalad och gubben har väl hunnit byta bil två gånger tror jag, minst iaf. Vi är sämre än någonsin på att laga mat och i skolan kör vi på. Kul för oss ;) Fast det är ännu roligare att vara så mycket ledig som vi (och många andra) har fått vara nu de senaste båda veckorna! Det har även varit rätt fint väder (för det mesta) och mina hästar går numera täckeslösa även nattetid = skönt för mig, och dem och säkert för täckena också.

Lite mer detaljer, någon?
Aleccis valde jag att starta 50 och 70 cm. Man måste ju börja någonstans och eftersom jag inte visste hur mycket (lite) kontroll jag skulle ha så tog vi det väldigt, väldigt försiktigt i början vad gällde höjden. Jag hade lite att göra där inne, men blev nästan förvånad äver hur bra det gick med tanke på vad det var för stressat galenpanna jag köpte mig förra sommaren! Bra debut med en felfri runda och en med fyra fel.

Därefter tog jag (efter många om och men, kanske och ole-dole-doff:ande) med mig Pärlahäst med till JLFFs SM-uttag (kval), där vi lyckades ha årets bästa tävlingsdag och Pärla har rätt att stå med på startlistan till sommarens SM i hoppning. Bästa hästen!

Aleccis och min andra träningstävling gick ännu bättre än första! Jag måste rida med hägre tempo och det gjorde jag. Aleccis suger hinder och seglar över även om det blir lite nära, långt ifrån eller oblanserat - bra där! Man är rätt tacksam som ryttare. Vi gick upp till 80 och 90 cm där vi red felfritt i båda! Den hästen har roffat åt sig en plats i mitt hjärta. Vilken förändring hon har gått igenom! Hon behövde verkligen ett miljöbyte inklusive byte av livsstil samt full utevistelse, kärlek och motion. Alltid bästa medicinen mot ovälmående (heter det ens så?) hästar.

Över till gubben dåja. Han körde framhjulsdriven turbo, fortfarande med fem bokstäver i grillen. Motorn höll inte med honom i hans körning och trots extramotor slutade det med försäljning. Köpte en nästan likadan, men den dög inte längre än två veckor och sedan fick den dra vidare till andra destinationer. Häromdagen åkte vi därför och hämtade en stark, gammal (med betoning på gammal), hederlig busbil. Så nu sitter han där igen ;) Bakom ratten på en gammal hög. Nejdå, den har uppfyllt mer än vi skulle gissa på och med tanke på att han dessutom nästan var gratis är det såklart ännu bättre! (Behöver jag ens tillägga att jag är nöjd, haha. Tycker han kan hålla sig till de gamla kantiga bakhjulsdrivna volvobilarna!)

Vad gäller våra matvanor finns det nog inget att tillägga. Sambokilona letar sig på plats (...) och vi är för lata för att göra något åt det. Suck, ungdomar! (Eller jusstefan, vi är ju vuxna nu!)

När djuren inte längre har täcken på nätterna så slipper jag åka ut tre gånger och kan glädja plånboken med att det räcker med en gång nu. Glad plånbok! Jag får även några minuters sovmorgon, halleluuuuuuja!

Skolan sen med. Jag ska snart köpa mig finkläder som jag kan ha i skolan när vi har praktik och kööööör. Finkläder, jo men alltså varselbyxor och jacka = snyggt, bekvämt och praktiskt!

Det var nog allt för nu. En genomgång av mitt oerhört spännande liv. Fast det är det ju. Till och med så spännande så jag inte hinner dela med mig av det! För att retas lite ytterligare så kan jag tillägga att jag nu ska roa mig med tungboken och bläddra igenom det vi ska ha genomgång på i veckan. Haregötthej.

12 Maj 2013  | Länk | livet i en kokbok | 0 kommentar
Man kan va kompisar även om kompisen har dålig musiksmak

Jag har egentligen inget att säga, mer än att - när hästen inte går/kan/ska ridas - MEGAJÄTTESKITRIDSUG, extremt. Vill inget hellre än rida hästapållen. Men när det går att rida den och den dessutom SKA/MÅSTE ridas.. Då lockar det inte alltid. Varför ska det vara så?!

Min storhäst och jag ska debutera (låter ju liiite bättre än vad det är. Men vi ska hoppa och det ska göras på en plats varken jag eller hon har varit på förrut, över små, och förhoppningsvis inbjudande, hinder. Nytt, blir det. Det blir även jättejättespännande och jag lääängtar) under nästa vecka. Denna storhäst har då dagen till ära dragit av sig en framsko = ingen ridning. INGEN RIDNING innebär för mig: Jag vill inget hellre än rida just den hästen, helst nu. NU, klockan 22.57 en fredagskväll. Men det blir inget med det...

Imorgon drar jag och min gula iväg på tävling 8-9 mil härifrån. Årets första ute och jag tvingar vädret att visa sin allra trevligaste sida.

Vad gäller lastbilskörningen (jag är en sucker för lastbilar!!! - har blivit såå fast) så rullar det på. Jag älskar det (och de orangea ovala bitarna i Tutti Frutti Original-påsen). Nej men ärligt talat. Det är kul, ja, men det krävs mycket teori och jag trodde att "men det blir inte jobbigt när man är intresserad av det" - SÅ FEL JAG HADE. Det är skitintressant, och jag menar det, men 6-7 timmars teori is fucking killing me! Fattar inte hur hjärnan bara stänger av, även att jag VILL lyssna, fokusera och ta in. Inte så jävla lätt det inte.

Min bil är förresten laglig igen (y), eller ja vad gäller däcken iaf. Jag kör ju bara på mina (störande ojämna) positioner just nu eftersom jag har kört sönder mitt älskade, fina, ganska dyra xenon :( Jag vet inte om jag ältar samma skit om och om igen, men det var ju så att jag körde i ALLA vattenpölar jag hittade typ innan, tills nu. Ju större och djupare desto bättre och ju högre fart desto roligare! Oerhört mogen, javeeest. Men se vatten och elektronik är inte bästa kompisar såattääh... Ett lyser, och ett är dött. Det låter dessutom inte så roligt när man tvingar in ström så därför för det vara avstängt. Poängen var att jag har beställt nytt! Så det är på ingång. Bra där!

Sen har vi även kommit fram till att jag borse besiktiga bilen när det är kallt nästa gång; kallt = mer syre i luften = bättre förbränning = bättre avgasväden. Logiskt! Fick ju feta anmärkningar på den liiiilla detaljen sist, och vill inte ha det igen. Hata anmärkningar på avgasvärderna, haaataaaaaa! Det är dyrt och jobbigt, och så är det svårt att veta om det är åtgärdat eller inte innan man har ombesiktigat (om man inte äger en provare själv - vilket jag inte gör.) Nej, det blir besiktning mitt i sommaren och troligtvis mitt på dagen, alternativt eftermiddagen. Den här gången blir det mer än 50% etanol och en jävla massa tur..! Nu är det iofs bara april och jag borde inte fundera på detta än. (Men det är riktigt synd att han inte är en sisådär sex år äldre = veteran). Han lär väl inte ens leva då :(:( Växellådan är IG.

Jag har väldigt personliga känslor till min bil. Ogillar skarpt att göra mig av med mina bilar. Det är jobbigt, och det är (var ännu värre innan) jobbigt att provköra en ny bil = "otrogen". Förresten, egentligen borde jag regga om honom som lastbil för det är alltid fullt med bröte i hela bilen. Förhoppningsvis kan man sitta två i, eller ja, en för jag kör ju. Det är som en pickup men i kombiform. Min sambo ska alltid "ursäkta röran" när någon av hans kompisar ska åka med - HAHA. Jag skiter väl i vilket, de får väl sitta trångt ;) (eller promenera om det inte passar!)

Häst, hästkrafter och ja, det var väl det. Det är vad som susar omkring i min skalle. "Sport" i form av golf (!!), fotboll, segling, cykling - you name it! Är inget som tilltalar mig direkt. Eller jao, jag gillar motion men (absolut) inte lagsporter - om det inte är laghoppning då förstås.

Lika intressant som vanligt. Men det är väl därför man läser om vad andra sysslar med - tidsfördriv. Varsågod, här var några minuter dödade.

19 April 2013  | Länk | livet i en kokbok | 0 kommentar
Lastbilsförarutbildning

Vi har fått "köra av oss" lite, som vår lärare kallade det. Detta var i tisdags och vi körde halva dagen, samt även ett varv på halkbanan (inte halkkörning, utan "vanlig" manövrering). Behöver jag ens säga att det var så underbart roligt?! Trivs verkligen skitasjättemegamycket där uppe. :D

Vi var uppdelade två och två och fick köra runt, byta fordon och göra lite vad vi ville. Det kändes verkligen som ett gäng ungar i en sandlåda, haha. Det stod koner uppställda ganska tätt och där körde vi framåt och bakåt, och sen ner och parkera, fram igen, runt, runt, runt och så höll vi på så. SKITKUL!

När jag kör min bil så backar jag i stort sett alltid bara med hjälp av backspeglarna, jag tittar liksom inte bakåt längre genom att vrida på hela mig. Ibland kan det va bra att slänga en blick genom höger bakruta, men det är sällan. Jag vet inte exakt när jag började med detta (eller slutade helt med att vrida mig ur led) men det är helt klart tack vare backningen med transporten. I och med att jag redan som det är backar genom att använda speglarna så känner jag faktiskt att jag har jättemycket "gratis" tack vare att jag är van vid det nu när man ska bara med lastbil.

Jag har ju då lite väääl bra självförtroende ibland kanske, haha. Som typ när vi hade köpt hela dagen, för nu känns det som man kan det där och nu vill jag ha släp - helst på en gång och gärna backningen med :D Det är så kuul!

Äntligen ett yrke som jag vill jobba med och som om inte det räcker så får man ju BE på köpet - bara att koppla på vad fan man vill (jaja, bilen och vikten och blablabla, men ändå). Det var snack om detta med att ta BE-kort i ett hästforum nyligen och om jag ska vara helt ärlig fattar jag inte vad fan man ska punga ut och ta ett klent BE-kort för?! Är ju helt värdelöst egentligen då det är en "mittimellan"-behörighet. Mycket, mycket bättre att gå på stort direkt!

Jag har nästan gått och blivit "skadad" redan. Igår när jag skulle sova så tänkte jag på lastbilarnas växellådor och jag kunde inte somna förrän jag kom på opticruise, alltså namnet, haha. Så jag låg där läääänge och funderade. Jag visste ju vad den hette men kom verkligen inte på namnet. Sen kom jag på det och kunde somna. Sååå normalt, känner jag ^^

11 April 2013  | Länk | livet i en kokbok | 0 kommentar
Like a glove!

4 April 2013  | Länk | livet i en kokbok | 0 kommentar
HAHA, been there, done that!

Bläddrade igenom en massa halvdana "The Typical Volvoraggare"-bilder. De är hemskt ovälgjorda men vissa är heeelt klockrena. Många är sååå mig eller min älskade kille, HAHAHA!



Under är kommentar på övre bilden.

 

Annars då? Idag är första april vilket innebär att jag har känt Amy i 13 år just idag - woho! BFFs för fan (y).

Imorgon är det andra april och det innebär att lastbilsförarutbildningen börjar. :D

1 April 2013  | Länk | livet i en kokbok | 0 kommentar
Avis på MIG?!

Idag fick jag en kommentar... På hästbloggen, alltså. Det stod att en tjej var avis på mig. På MIG?! Fattar inte. Hur kan någon vara avis på mig och det jag har? Jag har inget är ständigt mer eller mindre missnöjd över det jag inte har. Missnöjd med det jag gör fel (även om det är fel så är det så jävla svårt att göra annorlunda, göra rätt). Missnöjd, alldaglig eller något annat. Bara vara, bara är.

Men vem är jag att klaga?! (Kan man ens säga så?) Jag har världens bästa kille, hästar, bil och ibland liv. När jag tänker efter har jag det ganska bra. Med de valen jag har att välja på har jag valt det precis som jag har det och vem kan då vara missnöjd?

Hästarna lever det bästa tänkbara livet - BARA utevistelse, bästa alternativet med mat; fri tillgång på grovfoder och inga onödigt preparat och annar skit. Simple. När jag mötte mor häromdagen i bilen (hon i bil, jag på Pärlahäst) så kom vi in på just det ämnet; Pärlahäst. Hon köptes av tidigare ägaren till turridning (sporadisk ridning?), hon var då tjock hade stått länge och var 16 år gammal. Se hamnade hon snart hos mig där hon blev... tävlingsponny! Men det är inte vad en häst drömmer om eller vad som är det bästa livet en häst kan ha. Det allra, allra bästa är att få gå ute, få sköta sig själv (tolka rätt; typ va "fri" vid ledighet), ha sällskap, äta, dricka när de vill, känna på kylig snö och stekhet sol, kärlek, pyssel, motion osv. Hästen ska ha det bäst. Men BÄST innebär inte alltid att stå inlindad i bubbelplast långt inne i ett instängt hörn där det inte finns någon som helst skaderisk... eller ens frisk luft. Jag är nöjd med hästhållningen, men det bästa av allt är att hästarna är det!

Även om jag vill tävla och gillar det så tänker jag inte låta vår "satsning" kosta hästarnas lösdriftsliv. ALDRIG. Sen att det inte leder till några Grand Prixer - det ger jag blanka fan i. Vi kör på så långt vi kan medan vi kombinerar uteliv med tävlingar. Då mår vi bra; båda två.

När jag köpte min storhäst Aleccis betedde hon sig ganska konstigt i början när vi släppte ut henne i hagen. Det var svårt att tyda vad hon höll på med; hon sprang längs staketet, gnäggade lite och såg väldigt, väldigt undrande ut. De andra hästarna var i samma hage men lite längre ifrån (hon sprang inte och ropade på andra hästar, alltså). Min mor sa hela riden att hon såg glad ut. Men det gjorde hon inte. Det var inte ren glädje. Aleccis fattade inte. Hon förstod inte att det var gräs på maken och det gick att springa. Det tog dock inte särskilt lång tid förrän hon var fast. Fortfarnade idag vill hon helst inte vara inne (som hon är när de rids). Hon går snällt in, men när det öppnas ut så sätter hon av i trav eller galopp upp till hagen igen. Hon har visat sig vara en ännu mer "utehäst" än vad till och med Pärla är. (Visserligen är hon van att få vara ute i snart 7 års tid, men ändå.) Aleccis är även en häst som ALDRIG har visat några tecken på bus; varken glatt eller bråkigt. Hon har sina fyra hovar stabilt placerade på marken. Det är lite tråkigt, tycker jag. Jag vill gärna se sprudlande glädje med skutt och bus i hagen. Det har hon börjat med nu! Förstå vilken fantastisk känsla att få se en häst fyllas med lycka och glädje ju längre hon bor hos mig. Även om hon inte rids perfekt eller har perfekt utrustning osv, så ser man hur nöjd hon är och hur glad hon är. Det är viktigare än alla tävlingsresultat tillsammans. Det känns så himla bra att kunna erbjuda henne detta - efter 13 års "fängelse".

Hur skulle jag kunna klaga när jag har välmående djur som jag tar mitt ansvar för och ger dem bästa möjliga liv, varje dag. Kånkar, släper och svettas med det där vattnet dagligen, rider och motionerar så mycket det går och googlar för att hitta lösningar när min kunskap inte räcker längre vad gäller ridningen.

Sen har jag även min fina kille. Vad hade jag gjort utan honom?! Nu har vi snart varit tillsammans i 4 år och 5 månader - vart tar tiden vägen? Vi har även stabila planer framöver och jag lovar att det känns jättebra att känna sig så trygg, veta vad man vill och framförallt ligga på samma "våglängd" och vilja samma sak ofta, men inte alltid. Det är som det ska vara. Vi delar lite intresse, men inte allt. Är lika, men även kompletterar varandra.

Jag kan inte låta bli att inte skryta över min finfina bil. Han är inte vacker att se på, men det är tamejfan den bästa bilen jag har haft och den är så pålitlig. Jag är nog lite småkär i honom. Snäll, det är vad han är. Går alltid. ALLTID. Bara tuta och köra. I snart 1,5 år - dagligen, snö som sol, plus som minus, blött som torrt. Synd bara att han är så ful (repig, knölig osv). På tal om min lilla gulliga bil så bytte jag (typ helt själv) baklysena på honom i veckan. Fast... jag backade ju sönder det ena med förra bilen så det högra är tejpat (silvertejp<3) vilket ser hiiimla bra ut. Inte. Skitsamma. Bättre än innan. Men jag måste få tag i det glaset längst ner..

Som om inte detta räcker så drar även utbildningen igång på tisdag och runt jul sedan så är det bara att söka jobb som lastbilsförare! Eftersom jag gillar att köra, föredrar att arbeta själv, jobbar bäst när jag får ta ansvar osv, så är jag säker på att det är ett jobb som kommer passa mig jättebra. Good feeling.

Återigen; jag kan inte klaga. Bra liv! (Fast det kan bli ännu bättre!)


Aleccis idag.

 

1 April 2013  | Länk | livet i en kokbok | 0 kommentar
Aktioner

Jag tänkte slänga upp lite gamla telefoner på tradera för 1 kr för att bli av med det. Började med min HTC Wildfire - 1kr, som sagt. Såld på över 400kr! Haha, inte särskilt mycket pengar för en bra telefon men ändå typ 399 kr mer än vad jag trodde jag skulle få för den - najs!

De andra båda slänge jag upp nyss så de har inte fått några bud än; en Samsung Galaxy Ace med dålig batteritid (så det blir väl max 1 kr om det ens är någon som är intresserad), och en Huawei, haha. Den lär jag nog inte ens få såld men man måste ju försöka!

Funderar på om det finns fler saker jag skulle kunna slänga ut..? Sålde ju sex par jeans för några månader sedan, men utöver det har jag inte sålt något. Jag är egentligen ingen försäljar-typ. Anledningen är att jag är för kär i mina prylar för att göra mig av med det. De ligger i någon låda bara för att och "de kan ju va bra att ha".

En annan anledning är att jag inte köper några dyra grejer = inget andrahandsvärde. Då är det inte ens lönt att försöka sälja. Sen vill man ju inte ha för mycket småkrafs på sjuttio olika annonser heller för då blir det bara krångligt och jobbigt.

 


Köpa? :D

26 Mars 2013  | Länk | livet i en kokbok | 0 kommentar
LAstbilschauffis

Jajamän, intyg och skit är på g och nästa tisdag börjar jag plugga till lastbilschauffis - hur najs?! :D Ett jobb där man slipper samarbeta, man kör mycket (no shit, sherlock?) och så har man körkort för att köra massa hästar sen med. Kanon, ju! Man vet ju aldrig var som händer i framtiden men oavsett vad så lär jag inte förlora på att kunna köra nästan vad som helst (förutom buss).

 

 

25 Mars 2013  | Länk | livet i en kokbok | 0 kommentar
Bästa 4åriga russhingst

I lördags var vi på hingstpremiering med ett av mina "hästjobb". En godkänd fyraårig hingst som skulle göra bruksprov (ridprov) och även premieras. Resultat? BÄSTA hingsten för dagen i den årskullen av den rasen. Godkänt ridprov och veterinärt utan anmärkning samt väl hanterad!

Printar från ridprovet:

18 Mars 2013  | Länk | livet i en kokbok | 0 kommentar
WORD på den!

 

13 Mars 2013  | Länk | livet i en kokbok | 0 kommentar
snorhalt

I näsan, alltså. Jag har åkt på en ganska rejäl förkylning som började igår, uääk. Så lyckat! Har inte varit sjuk på över ett år vad jag minns och nu, lagom till hingstpremieringen på lördag så ska jag givetvis drabbas. Bra tajming!

Annars är det lika tråkigt som vanligt. Fast ännu tråkigare då hjärnan knappt orkar dra runt på tomgång och nu börjar jag dessutom bli trött med. Klaga, klaga, klaga.

Något positivt är ändå hästarna. Idag har ena hästapållen tagit ett kliv framåt igen och jag hoppas vi ska nöta detta lite mer så han slappnar av och blir tryggare och tryggare. Mina båda rullar mest på. Jag har dock en fundering på att starta med Pärla första april, men det får vi se om en vecka ungefär då jag i så fall ska ha bestämt mig. Aleccis har inga tävlingar planerade. Vi behöver mer rutin bland hinder, utan press, först och jag tänker inte stressa. Hingsten ska visa vad han går för på lördag. Då blir det uppstigning i svinottan och över 30 mil i SAAAB!(!!) Hur ska jag överleva detta?! Där hjälper nog inte ens alvedon, hähä.

Nej men ärligt. Jag orkar inte detta mer nu. Sängen ropar. Såattääh, hejdådå *prosit, prosit, snörvel, snörvel, gäsp* (Nej, det är inte roligare än såhär just nu. Och jag vägrar att lyfta ett finger mer än det jag måste göra: stallet, rida, laga mat och diska. Thats it.)

För övrigt är inget hört än så länge från kursen. Maah, ge mig ett okej så att jag kan slappna av och börja planera lite, tack!

12 Mars 2013  | Länk | livet i en kokbok | 0 kommentar
NU ÄR DET GJORT!

Ansökan är utskriven, ifylld och ivägskickad. Tillsammans med kopia på betyg och andra intyg. 8 platser slåss vi om, och sista ansökningsdagen är imorgon. CROSS THE FINGERS FÖR FAN!

Hästeriet rullar på. Båda "jobb-hästarna" har mål uppsatta, mer eller mindre spikade som vi arbetar mot. Mina båda har inget särksilt planerat än att hålla igång och jobba mot div tävlingar framöver.

Pärla, vinst i årets första tävling!

Bilen stöter på mig! Han hoppade och studsade fram häromdagen och jag tänkte såklart direkt att det var soppatorsk, vilket det är regelbundet. Men när han sputtade och misstände och hade sig och när det knappt drev samt det tog hela rakan för att komma upp i 80 så fattade jag givetvis att det inte var soppan, iaf inte bara. Vi, jag och bilen alltså, tog oss till macken och medan jag tankade så klämde och kände jag på tänddelarna då en av kablarna har klappat tidigare. När jag därefter tryckte på tändkablarna så fick jag en sådan inihelvetes jävla stöt från kabeln till andra cylindern. FAN vad det kändes i hela kroppen. Och jag som redan är rädd för ström! Hahah, så typiskt! Tändkabeln är med andra ord kass och det är inte konstigt om bilen går illa när gnistan hoppar lite hejvilt ibland. Visst, det blev bättre efter att jag tryckte dit det lite bättre, men den kablen måste bytas ut.

 

Nej, nu måste jag tvätta klart och sen blir det kakbak! Imorgon vankas möte och ridning av några hästapållar. Trevligt, trevligt.

7 Mars 2013  | Länk | livet i en kokbok | 0 kommentar
Att fota en häst

Eftersom jag inte orkar skriva något så hivar jag upp en dagsfärsk bild och skjuter upp tangentslitandet till någon kommande dag. Nu ska jag drömma vidare om fest och nyår(?!) för det var vad jag drömde inatt. Skumt - då jag varken gillar fest eller nyår. Inte för att man kanske brukar drömma om bara saker man gillar (BRA mening därja), men ändå. Jag kanske vaknar smartare imorgon? Lets prova!

26 Februari 2013  | Länk | livet i en kokbok | 0 kommentar
Min torsdag i(?) en bild

Nu ska jag ragga upp sängen och sen ska jag leva lycklig i alla mina dagar (inte själv givetvis).  Eller något. Imorgon är det iaf en ledig fredag (LYCKA) och på måndag ska jag kolla upp lite grejer. Jag har seriösa funderingar på att... gå en kurs, kan man väl säga. Hoppas bara det går att fixa "på mina villkor" - jag är ju rätt kräsen vad gäller att plugga. Så vi får se. Hoppas.

21 Februari 2013  | Länk | livet i en kokbok | 0 kommentar
Rock this party

I slutet av förra veckan och i början av denna (dvs inte idag) har jag inte varit något vidare glad. Jag har inte känt att det var något speciellt; men när man blir ovän med precis ALLA; familj, vänner och till och med hästen(!) - då kan man fan inte skylla på någon annan än sig själv. Så nej, humöret var väl inte där det skulle kanske.

Jag har även förstått en sak nu. Nu ja, efter 21 levnadsår, efter 4 år i ett förhållande och efter 7 år som hästägare (/lånare i början). Min svartsjuka är inte en ren svartsjuka. Det är ett sådant jävla kontrollbehov jag har. Jag måste veta vad alla gör, tycker (eller inte tycker. Iaf inte OM mig - det ger jag blanka fan i), tänker, planerar, vem de är med osv. När jag inte vet det och börjar tappa fattningen så yttrar det sig som den mörkaste svartsjukan. Brist på tillit? Möjligt. Men kontrollbehov. Jävlar, det trodde jag inte om mig.

Happ, då var man klokare dårå. Det "konstiga" (inte vet jag?) är ändå att jag vill ha minsta detalj i/om vissa saker/händelser - men frågar man så blir det ett förhör och det är inte meningen. Eller, antagligen för att jag vill veta, men inte som ett sådant förhör där man kan få fängelse om man svarar "fel", typ.

Tänk vad smidigt det vore om alla var öppna som en bok, inte hade några hemligheter och berättade innan de blivit tillfrågade. (Men hade det stillat mitt kontrollbehov?)

Jag levar alltså. Häjhäj! 

19 Februari 2013  | Länk | livet i en kokbok | 0 kommentar
Lajfs gudd

Tjoho!

Jaha, måndag är det. Tänkte bara så ingen missat det..? Nej men ärligt, jag vet inte vad jag ska hitta på. Glömmer ju fan bort den här lilla dagboken nu för tiden. Kan ju visa en tuff bild jag hittade (hittade ja, på fb hähä), btw så lät jag föraren vara anonym.

Om snön ligger kvar om ett par veckor ska jag fan kräva lite dokumentering av busigheterna. Jag är ju den som håller i kameran så jag har ju typ inget på när jag kör. Nepp, det måste givetvis ordnas!

11 Februari 2013  | Länk | livet i en kokbok | 0 kommentar
Rolling...

Uäk vad jag har mått dåligt idag. Dels har mitt vänstra knä börjat krångla igen, smärtar bara jävlar, men även så är det något med magen? Kan man ha någon lättare släng av magsjuka? Nej, inte vet jag.

Kom dock att tänka på vad vi har ätit till middag den här veckan och det kanske beror på det...? Revbensspjäll, korv med bröd, våfflor(!) och idag blir det blodpudding. Varierat? Jajamän, men slött och smidigt.

Vad som är bra är iaf att jag har lite "extrajobb" och inte är helt sysslolös (vilket jag iofs inte brukar vara). Nej, men det känns faktiskt bra framöver. Det GÅR att dra in lite småpengar om man bara visar att man finns och visar att man vill försöka.

Efter morgondagen har jag dessutom bara två veckor kvar på Miroi och då kan jag lägga 100% fokus på hästarna på de ljusa timmarna igen och det ser jag fram emot. Det underlättar ganska bra när ljuset är tillgängligt, om man säger så.

Aleccis var hostig igår, men idag var hon redan mycket bättre. Det är aldrig kul när någon häst är sjuk och förhoppningsvis går det över kvickt då hon redan är bättre igen. Pärlahäst går som vanligt. Snart är det dags att börja hoppa småhinder med henne för att bygga upp henne inför vårens första tävling.

Hepp, det var väl allt för nu. Hejsvejs.

7 Februari 2013  | Länk | livet i en kokbok | 0 kommentar
@ instagram

jagheterjessica @ instagram

2 Februari 2013  | Länk | livet i en kokbok | 0 kommentar
Så kan det gå, när inte hjärnan är på!

Hahaha, upptäckte precis en stoooor grej jag har miss... bedömt(?).
När jag går upp tidigt och rider innan "programmet" så äter jag frukost runt halv fem, fem. Sen hinner jag inte äta något innan klockan nio när det börjar, utan får vänta till tio-fikat. (Rider jag på eftermiddagen klarar jag mig på frukosten runt klockan åtta.) För att få i mig något lätt och smidigt, men som ändå innehåller någorlunda vettiga saker har jag valt att hälla i mig en del av en 1ls blåbärssoppa. Gott, och som sagt smidigt men inte det allra nyttigaste eller billigaste. Dock bättre en många andra produkter.
 
 
 
 
Anyway. Jag köpte på mig två förpackningar när jag handlade förrförra gången, men när jag sen var i Willys häromdagen för att köpa ägg som jag hade missat, så såg jag att det var billigare där så jag kunde inte låta bli att ta en liter till. Denna öppnade jag och drack av två, tre dagar på raken. Jag tänkte inte så mycket på smaken, men konsistensen var lite annorlunda. Den var liksom blaskigare, men inte på något äckligt/konstigt sätt; bara tillräckligt så jag skulle märka det.
Idag, nästan en vecka senare, kom jag på att det var Nyponsssoppa jag hade köpt istället, haha. Det är lika gott, men jag hade inte en tanke på att det var olika saker och av den anledningen olika konsistens. Smartass!
 
 
30 Januari 2013  | Länk | livet i en kokbok | 0 kommentar
Anna Anka som städtant? :D

Jag såg Hollywoodtanterna nu sist, och Anna Anka är en riktig städtant så jag tänkte att när jag blir rik ska jag anställa henne. :] Tänk, skinande rent och snyggt utan att behöva lyfta ett finger. Låter bra i mina öron. (Sen kan hon ju alltid bli min PT med. För vem springer inte när hon kraxar? Nejdå, nu ska jag inte va sån. Men träna och äta rätt är ju något hon kan, så vem vet. När jag är rik och hon inte är det kanske hon även vill jobba som PT? Hahaha, den dagen...)

Frågan är bara när jag blir rik..? Ärligt talat börjar jag tröttna på det här med att aldrig ha råd med något, så jao gudagubben där uppe, det är snart dags att skicka ner den där förmögenheten. Trust me, ill catch it!

30 Januari 2013  | Länk | livet i en kokbok | 0 kommentar
Hurt hurt!

Denna vecka står klockan på 04.30 (förutom imorgon). Hästarna rids innan AF-programmet, och läget är under kontroll..

*När alla säger nej, ska jag säga ja. Ja, jag lovar och jag svär. Lalala*

Jag la upp en jämförelsefilm på Storhäst igår och den gör mig mer taggad att fortsätta. Okej, ett halvår senare och hästen galopperar utan att dra på i 190, det är väl ingen megabedrift kanske, men utan tränare och några månaders "vila" så är det så vi ligger till just nu. Vi har i alla fall tagit ett stort steg framåt och det kan bara bli bättre! :) Det blir nog en tävlingsdebut (klubbnivå) nästa gång det är en PnJ och det lär nog vara någon i februari kan jag tro. Kul med framsteg iaf! Jag ser det ju inte, så när någon väl kan filma är det väldigt intresant att se hur det ser ut från marken.

Pärlatant var jättetrött igår, stackarn. Seg, stel och trött. Men idag var hon sig själv igen. Hon gick riktigt trevligt faktiskt när jag hade hittat bättre ridning på henne.

Häst nr 3 är en ganska spännande häst. Blir rädd och sticker då och då. Spännande, som sagt. Barbacka dessutom. Men det är ingen elak häst, bara lite oförutsägbar.


Storhäst i lördags.

När veckan är slut har jag tagit mig igenom halva "programmet" och det o
m något känns kanon! Det ger faktiskt lite, och det trodde jag inte. Men det blir även en del "dödtid" pga att läget ser ut som det gör. Jag längtar dock tills jag får tillbaka mina ljusa ridtimmar igen. :]

29 Januari 2013  | Länk | livet i en kokbok | 0 kommentar
Bäst just nu

Awolnation - Sail

Zara Larsson - Uncover

David Guetta Feat. Sia - She Wolf

Cascada - Evacuate the dancefloor (Rob Mayth Radio Edit <- OBS, måste va rätt version!)

 

Shake it som en julgranskula *dansadansa*

22 Januari 2013  | Länk | livet i en kokbok | 0 kommentar
Glömt bort, hähähä

Ja, jag har glömt bort. Och har nu inget att dela med mig av? Jag har gått upp kl 05 varje morgon och visst frestar det på, men det är rätt skönt också. Tyvärr kommer det två veckor nu där det inte blir lika lätt att kliva upp. Men eventuellt så rider jag på kvällen nästa vecka istället för innan "programmet".

Vi har börjat äta efterrätt (mycket!) varje dag. VARJE dag. Inte så nyttigt... Bra och väldgit, väldigt billig ny vana. Jätte. (Det värsta är att det mesta är köpt. Jag menar tillverkar man själv så är det förlåtligt - men att köpa! Synd. Synd. Synd.)

Nej det här gick trögt idag. Så är det utan mat i magen (och utan efterrätt). Så jag får väl ta mig något att äta för middag blir det inte förrän... sen. Funderar på om jag ska kolla igenom det råkapade första avsnittet på ponnyakuten för den här säsongen..? Tröttnade på det där för några säsonger sedan, men castingen och det kan väl kanske vara underhållande att se på medan jag trycker i mig en leverpastejmacka eller något.

Förresten! (Helt plötsligt fick jag upp farten!) Idag fick jag brev. När man var liten var det skitkul att få brev, kort osv, allt från brevlådan som var adresserat till en själv. Men nu är det istället "NEJ, ett brev :(:(". För nu kommer bara räkningar och jag är inget fan av just sådana. Nu ska jag rensa bilkontot och lite till för att betala in skatten. Jao, jag visste att den var på g och det är hyfsat medräknat i budgeten, men ändå. Inte så kul att slänga iväg så mycket pengar på bilen som man inte ens kan KÖRA upp... Budgeten ja, den som inte är så jämnställd när man inte har någon inkomst, hejaheja.

Mackan kallar. Hejhej.

17 Januari 2013  | Länk | livet i en kokbok | 0 kommentar
Det är mycket jag inte begriper

Jag säger då det... Men lets prova ändå! Det kan ju inte bli värre än helt åt helvete, rajt?

< type="text/java">

  var _gaq = _gaq [];
  _gaq.push([_setAccount, UA-37616397-1]);
  _gaq.push([_trackPageview]);

  (function() {
    var ga = document.createElement(); ga.type = text/java; ga.async = true;
    ga.src = (https: == document.location.protocol ? https://ssl : http://www) + .google-analytics.com/ga.js;
    var s = document.getElementsByTagName()[0]; s.parentNode.insertBefore(ga, s);
  })();

</>

Nästa vecka börjar jag med ett arbetslöshetsprogram. Obligatoriskt. Via AF. Folkets jubel? Trevligt kommer det säkert bli, säkert, jättesäkert, astrevligt. För jag är så trevlig. Jätte. Nej men ärligt talat, tror de inte folk har typ... ett liv? Ett extrajobb? En hobby? En familj? Ett hushåll? Fan, jag hinner ju knappt allt som det är just nu! Min idé: Vakna 04-05 någongång, rida innan, va på programmet, ledig em/kväll. Och vara trött som fan, och sen va lika trött när jag vaknar och så går det runt, runt, runt så. Men efter sex veckor blir det lugnare! Så... HÅLL UUUT! *Kör hårt och överlev, helst, thats the plan*


Checka out tröjan! Hur tuff?! :D Önskar jag hade haft en sån..!

13 Januari 2013  | Länk | livet i en kokbok | 0 kommentar
Från och med idag är jag en glasögonis

Dessa jävla egopics. Men ville ha mina nya bästa vänner (kommer se livet, världen, ja men allt, heeelt annorlunda nu, jajamän) förevigade. De till vänster är knallrosa, alltså inte lite - KNALL. På insidan.

Förresten kommer jag snart gå ner i hataalltochalltärjobbigtdeprissionsgrej igen till nästa vecka. Fyfan. Tidig uppstigning, 3-4 hästar/dag, hushåll att sköta och obligatoriskt grejsimojs från arbetsförmedlingen på heltid, och självklart min älskade pojkvän. Damn, dags för att bli fler än en?

Hej tomten, jag önskar mig några (helst många) fler timmar på ett dygn.

 

Och förresten. Jag hade ett bankärende innan (fick en utbetalning på hela 26 kronor, woho, inte illa va? Och det skulle kosta 25 riksdaler att lösa in den. Fäbjuluss. Men så blev det inte sen. Jag fick alla mina tjugosexkroningar. Aja, eftersom det snöade så luktade bilen bränt (konstigt, han gör alltid det när det snöar/har snöat/är halt). Och så kom jag in på ställ och så glodde (blängde) en man på mig, jag åkte och parkerade, och sen fick jag helt plötsligt en mycket mjukare blick samt att han sa "vad du kör! :)" typ. Alltså, behöver jag ens nämna vad skillnaden är på att ha snopp och inte ha det? Och vadå ta för givet att alla som använder bilen på vintern har snopp? Grr...

Time to sleep.

11 Januari 2013  | Länk | livet i en kokbok | 0 kommentar
Skepp ohoj, kamrater!

Det är måndagskväll, natt. På väg till tisdagsmorgon och nu skulle jag sova! Lovade mig själv det. Jajamän, precis så bra självdiciplin har jag. Kanoners.

Idag har jag åkt stark, het, jobbig(!), stressad, galen storhäst. Pärlahäst fick vila till sig lite. Hon är ju gammal tant snart och då behöver kroppen lite snarktid. Idag fick hon det. Hon är så söt för varje gång hon lämnas själv i stallet (efter ridning, innan ridning, eller utan ridning) så gäspar hon ALLTID när vi kommer tillbaka. Hähä. Hon är inte dum hon, eller så är hon bara lite... trött. Men hästar gäspar inte för att de är trötta. Så hon är nog bara inte dum.

Under onsdagen fortsätter projekt lillhingsten. Han har fått lite vila nu i två veckor någonting och ska nu fortsätta sin utbildning inför dagen med stort d i mars!

Jag vill plugga. För att bli rik. Men blir jag inte rik vill jag inte plugga. (Det är lite som att betäcka Pärla: jag vill betäcka henne, men bara om det blir ett stoföl - inte annars. Jajamän, att vilken bra mor jag kommer bli!)

Jag vet inte heller till vad - precis som alla andra. Eller så söker jag jobb på Biltema. Lägg märke till att Biltema inte ens har byggts (oj, vilket vackert ord, nej) än.


Nej, inte ens photoshop bemästrar jag. Fyfan vad jag är bra. (På annat. Hoppas jag.)

Simma lugnt, sov tungt!

8 Januari 2013  | Länk | livet i en kokbok | 0 kommentar
Which one do i feed?

En indian satt och pratade med sitt barnbarn.
Han sa: ”-I alla människor bor det två vargar som slåss.

Den ene är ond. Det är ilska, fruktan, missunnsamhet, avundsjuka,
sorg, arrogans, självömkan, lögn, överlägsenhet och egoism.

...
Den andra är god. Det är glädje, fred, kärlek, hopp, lugn, ödmjukhet,
välvilja, empati, sanning och tillit”.

”Vilken varg vinner?”, sa barnet.

”-Den du matar”, sa den gamle mannen...
 
2 Januari 2013  | Länk | livet i en kokbok | 0 kommentar
Beroendeframkallande gift

Att alla högtider, traditioner och andra storhelger jämt ska förknippas med massa alkohol. Alltid. Varför i helvete kan inte folk börja förstå hur absurt det är? Det är bättre de lägger de pengarna och den tiden på att skaffa sig lite självförtroende, och uppenbarligen bättre vänner.

Det är kanske vännerna det är fel på? Fel umgängeskrets. För om man inte känner sig trygg och kan vara glad, skratta och busa med sina kompisar - då är det något som är väldigt fel.

Vi människor är inte kabala till mycket. Inte ens ta hand om oss själva. För vem, egentligen, vill medvetet hälla i sig gift? Förgifta kroppen för att kunna HA KUL. Ta och skruva in de där jävla skruvarna istället och fatta bettiga beslut. Inte nog med att det är äckligt onyttigt - det är väldigt beroendeframkallande med. Definitivt i den mängd som många ungdomar förbrukar. Jag tittar på dem med avsmak. Folk som dricker, ofta och mycket, har stora fel i sitt liv och stora problem. Varför inte ta tag i dem?

 

När jag tar över detta land så kommer jag förbjuda alkohol och tobak, och fyrverkerier.., och saab.

 

På tal om... äcklig bil. Jag skulle köpa lite fler tacobröd idag och vart gör man det? MAXI. Vilka var där en dag som denna? Typ hela Sveriges befolkning... Och eftersom nittionio procent av alla dem fick sina körkort i cornflakespaketet så var det ju inte lite kaos på parkeringen.

Alltså, varför i helvete är man ute och kör när man inte kan trafikregler?! Typ den fantastiska HÖGERREGLEN!!! Tvåtusentolv, snart tretton, och FORTFARANDE kan inte folk den, alternativt att de missade detaljen med vad som faktiskt ÄR höger respektive vänster.

Snart kanske jag är sugen på en ny vänster framskärm samt vänstersida av fronten och då kan det ju vara rätt dumt att ha med ungarna i bilen. Bara en tanke...

När det sedan är en T-korsning med bilar från varje håll och INGEN begriper vem som ska köra - så alla bara står still och glor... Grr, behöver jag ens nämna att jag, som kom för höger, stod på tuten bakom biljäveln som inte var (är) trafikkunnig...

Vi tog oss friheten att stå på handikapp idag. Första gången, och antagligen sista. Men är det fullt så är det, och jag är inte dummare än att jag valde handikapplatsen längst bort. Sen behöver vi inte ens gå in på hur kul det är när man ska köpa EN vara, använder självscanner - och skiten inte fungerar . Så man får likt förbannat stå och köa. Med en sak, EN sak. Ojoj, happy face.

 

Nu är det sista dagen på detta år. Ett rätt konstigt år. Jobbigt och sorgligt, men ändå ganska... som vanligt. Jag började året med mina gula häst och med mina bruna ponny. I mitten av året, lagom till SM:et vi inte kunde starta, så blev den bruna ponnyn utbytt mot en brun häst. Det är det stora/största som hänt mig under 2012. Jobbigt, ledsamt men ändå kul. Blandat, som vanligt. Aldrig några rena känslor här inte. Alltid kluvet.

Jag började nästan året med att smälla min bil. Det var inte så jävla muntert det heller. Ååå, miin biiiil! :( Det ska jag inte göra nästa år, tänkte jag.

Jag blev sambo, även på papper. Vi, vår, vårt. Skönt att slippa den jävla helvetes ringvägen. Jag kan inte med ord beskriva hur mycket jag hatar den gatan. HAT. Vad som hände under tiden vi bodde där:

o mopeden blev stulen
o vandaliserade bilar, inte en gång, inte två gånger... Man visste aldrig om bilen skulle va hel när man kom ut
o biljakt, varav polisen körde in i bilar på parkeringen (bl a min sambos)
o sönderskurna däck
o stulna fälgar
o brinnande (och delvis explodernade) bil
o min bil blev påkörd av rattfyllerisvinet - men inte ett jävla bevis kunde skrapas fram!(!!!)
o stulna stylingprylar; takvinge, vindavvisare och annan skit - gissa vem som blev ANKLAGAD! Idioter...
o arga gubbar i määängder

Nytt år, nya möjligheter. Jag vet inte... En kanske skulle prova att byta stil lite. Placera flinet i ansiktet och låta folk skita i trafikregler, låta folk supa och härja, röka och knulla - fast nej. (I am a bad person.)

 

Haha, fan skulle jag gå in i den där jävla ringvägenskiten för? Det drog verkligen ner humöret till botten! Nej, nu vänder vi det uppåt igen.
Gott nytt år, ha det bra så hörs vi igen nästa år. Kanske blir det lite gladare än tvåtusentolv. Hoppas det.

Du är en bra kompis, dagboken.

31 December 2012  | Länk | livet i en kokbok | 0 kommentar
Så mycket att skriva, men aldrig någon tid

För att få fram ett vettigt inlägg behöver jag vara i ett visst humör/stämning och jag måste hålla fokus. Börjar jag, så måste jag fortsätta tills det är slut. Sen publicera, utan att läsa igenom det. För då har jag redan tröttnat. Något jag inte kan göra är att skriva med någon hängandes över axeln. Egentligen skiter jag väl i att den personen läser, men det stör ändå och den där koncentrationen försvinner. Det kommer inte ut något.

Jag har så mycket på lager, men nu lär jag inte komma ihåg eller få ur det. För jag är distraherad. Kollar upp och tappar bort mig totalt. Jobbigt som fan är det med koncentrationssvårigheter. Jag har det inte på papper, men jag begriper ju själv att jag inte kan fokusera. Inget allvarligt uppenbarligen, but still, sjukt irriterande.

- - -    - - -    - - -    - - -    - - -

Vad händer om sladdtokiga ungdomar vill ta sina sönderslagna volvobilar och sladda på favoritparkeringen - och de har satt för en bom? Bommen rycks dän (däääään. Dän är fult.) och det är som före bommens tid; fri tillgång på hal parkering.

Vad händer när de begriper att det inte hjälpte med en bom? De plogar inte parkeringen som vanligt utan gör långa vallar längs hela parkeringen, i höjd med varje kundvagnsstall.

Vad händer när ungdomarna ser detta och har länge LETAT efter ställa att flyga/köra på/igenom? Vallarna välkomnas med ett flin och det flyger bilar hej vilt.

Just sayin.

Vad händer när ungdomarna ska ner till ett kollektiv(haha?)garage för att plocka bort grejer på en bil (med kofot, ofc) för att kunna köra på en annan utan att dyra saker ska "komma i kläm"? Alla parkerar utanför så att de står vettigt och har koll på varandra. Men så ska en jävel backa ut och backar, backar, backar och backar. PANG, sa det sen. Rakt i sidan på en annan bil. "Jag såg inte". Och då brukar man ju backa tills det tar stopp?! Ååååååhh... BRA DÄR, idiot. Och nej, denna bil var FRÄSCH, och skulle bevaras i rak-plåt-skick resten av vintern och var således INTE med i andras "krig". Den blinda jäveln var inte med i samma gäng. Lyckat.

- - -    - - -    - - -    - - -    - - -

Julen blev för övrigt bra. Trots "firande" tre dagar och lite lagom stresst emellan så hann vi ändå besöka alla planerade ställen. Det är väl både till för- och nackdel med att ha släkten hyfsat nära; man försöker boka in så mycket som möjligt på en och samma gång. Hade det varit många mil mellan så hade man istället valt kanske ett ställe - i alla fall ett åt gången.

GOD JÄVLA JUL då, som de säger på tomten är far till alla barnen. (Lite lagom såhär i efterhand).

26 December 2012  | Länk | livet i en kokbok | 0 kommentar
Mitt i vintertid (- och mitt i natten)

För det första; det var snö på vägarna för några dagar sedan, sedan töade det bort och det blev mer eller mindre halkfri asfalt på de flesta ställen i denna stad. Men sen, POFF, så kom det snö igen. Alltså, på dessa dagar lyckades temejfan hela kommunens befolkning (nej, jag har inte varit utanför kommunen, men antar att de inte kör bättre utanför heller) GLÖMMA BORT hur det är att köra på snö. För än en gång så tuffar de fram, lugnt, försiktigt och jääävligt sakta. BRA DÄR.
 
Men för att bli lite seriös (eller något?) tänkte jag dra en minilektion i hur man behandlar bilen(s grejer) denna årstid.
 
 
Vinterdäck; krav fr o m första december = alla bör enligt lag ha det just nu. Förutom veteraner, där det är kravlöst = frivilligt. Anyway. Alla som någon gång har förstått att bilen oftast driver (/driver mest) i en ände förstår också att däcken slits olika mycket. Vart ska man då sätta de BÄSTA däcken?
 
Jag måste bara få idiotförklara alla de puckona som placerar dessa BAK på en BAKHJULSDRIVEN bil. Alltså - hur fan tänkte man där?! "För att ta sig fram" har jag hört. Inte för att vara sådan; men man kommer fram på slicks (finns bevis från t ex förra vintern) om man bara kör med lite jävla hjärna och känsla och i värsta fall -> tar lite sats.
 
Eftersom bilarna bromsar mest fram och, som bekant, även styr fram så ska SJÄLVKLART de bästa däcken ALLTID SITTA FRAM. Alltid.
 
Men nu åker ju inte alla bakhjulsdrivet på vintern (say whaat?!) och på framhjulsdrivna bilar behöver inte tanterna och gubbarna (och allt däremellan) fundera så mycket då det ju även driver fram. (FWD = Fel wheel drive, RWD = Rätt wheel drive. Simple as that, hähä.) Alltså felhjulsdrivet = bästa däcken där fram - där också.
 
Fyrhjulsdrift då. Alltså, oavsett hur det driver/hur man har valt att driva - där det går att välja, så bromsar och styr det fortfarande (mest) fram. Så vi kan ju dra en slutsats på det här: SÄTT DE BÄSTA DÄCKEN FRAM, för helvete.
 
 
 
Nu lämnar vi det bakom oss och går vidare till nästa punkt: Glykol.
 
Snacka fan inte om att en 50/50 blandning (hälften var av koncentrerad glykol och vatten) är "optimal" för så är det inte, nej. Men det är lättare att räkna så, och därför heter det slarvigt så. Det optimala är faktiskt 60/40 (60 glykol och 40 vatten). Punkt. Big deal, jajamän. Rätt ska va rätt.
 
Nu är det ju så modernt att glykolen inte bara har en färg som passar alla - nejdå, här finns det olika saker att välja på (eller så gör vi som vissa företag och blandar ihop dem, eller något, så blir det halvdåligt/halvbra för båda - lila).
 
BLÅ och RÖD glykol. Den ena till äldre bilar och den andra till nyare bilar. Men vilken ska vara till vilken? Den blå ska vara till äldre bilar och den röda till nyare. Vad som sedan är nytt eller gammalt får var och en definiera som den vill, men jag personligen använder blå glykol till min bil som är 23 år. Nejdå, men om jag ska va lite seriös skulle jag välja blå glykol till bilar från runt 2000 och äldre, medan jag skulle använda den röda till bilar nyare än så. Men det är bara min (jävligt bra) åsikt.
 
På tal om det så skulle jag handla glykol på en mack för några år sedan. Ja, det var typ kris för annars skulle jag aldrig köpa glykol på en mack = svindyrt. Whatever. Jag hade min kära, älskade, fina, bästa röda 244 Billy vid denna tid och han var parkerd utanför, men borta vid luft- och vattenstället. Jag tog en flaska och gick till kassan. Väl där blir jag ifrågasatt (JAG ÄR JU TJEJ SÅ JAG VET JU INTE VAD MIN BIL ÄTER.) om jag verkligen ska ha blå glykol. Ja, svarar jag. Är det din bil där - den röda? Ja, det är det. Kassakillen säger något jag inte minns och jag höjer på ögonbrynen och låter blicken vandra ut.
 
Tro fan det står en N lite framför min bil, som denna kille ser. Den var dessutom RÖD. Så det blev lite; "Nej inte den - DEN!". Haha, fail. Jag hade iaf rätt och fick köpa flaskjäveln (-.-). (Till folk som inte är volvonördar: en N är en v70N aka v70 II eller för den delen "v70 andra generationen" som en del kallar dem. = En nyare bil än min 244.)
 
 
Klockan är 02:12 och härmed säger jag godnatt. (Maaah, jag som inte vill vända på dynget...)
19 December 2012  | Länk | livet i en kokbok | 0 kommentar
Om jag var 10...

...skulle jag göra en önskelista och jag skulle önska mig saker i julklapp. Typ det här:

Till mig (ljusa sömmar på mörkt tyg är nomnomnom):

Till Aleccis:

 

 

Till Pärla: Den önskelistan är lite... annorlunda. Visst, en sadel hade inte skadat där heller, men det en sak som är viktigare: en frisk häst med hela ben. *Snälla tomten* Detta är egentligen punkt ett på listan. Första prioritet.

Men så är jag ju 21, och snart "och ett halvt". Så det blir inga julklappar. Men ett par glasögon, det blir det. Jajamän, god jul Jessica. (y) (Kan ju iofs vara rätt bra att se något och dessutom är det inte fy sket att slippa pröjsa för brillor själv - så klagar, det gör jag inte.)

16 December 2012  | Länk | livet i en kokbok | 0 kommentar
Repris - salt

Jag letade efter en bild, fann den inte - men detta fann jag. Från januari tvåtusenlängesen. Kände att det var kul att ompublicera.

"Våga vägra salt fan.

Sluta häv ut massa bedrövlig salt på vägarna! Det är verkligen en av de sämsta sakerna med vintern. Så hur smart är det egentligen? Enligt mig, och flera vet jag, är det inte alls särskilt genomtänkt.

För det första; salt är nyttigt för djuren, och det vet de. Så när de upptäcker att det ligger smaskigt salt på vägarna drar de sig inte för att gå dit - tvärtom. Det lurar alltså upp massa djur på vägarna som inte hade varit där annars. När det ändå är så mycket snö letar de sig också upp på vägarna av den anledningen och fan va smart att förstärka det positiva med massa salt.

För det andra; bilarna tar stryk som fan av salt. Det gör att det blir massa underhållande rost under och på hela bilarna. Det är så förbannat onödigt då det hade varit så enkelt att undvika. Hur kommer det sig att äldre bilar är mycket finare och mycket mindre rostiga uppe från övre delarna av landet? Jo, de saltar helt enklet inte vägarna där uppe. Men vad händer om bilen sedan rullar lite på våra ÄCKLIGA vägar här nere? De börjar rosta så in i helvete. Alltså: salt och rost hör ihop. Finns det någon som älskar rost? 

För det tredje "fungerar" ändå bara salt när det är ganska milt. Det vill säga sprider de ut salt när det är 2 minus (så det blir massa äckligt, halt, geggigt blask) och sedan några timmar senare fryser det på till 10 minus. Då slösade de massa salt och arbete. Helt bortkastade pengar.

Så med tanke på djuren, våra fordon och av ekonomiska själ - sluta salta våra vägar!

Vad ska man använda istället då? Ingenting. För när det ligger en lagom mängd snö över hela vägen så är det fan så mycket bättre grepp och dessutom blir man inte lurad och får för sig att det inte är halt. Man blir alltså ständigt påmind och luras inte att köra fortare. "Fortare" i det här fallet innebär lagligt++. Nästan hur halt det än är (förutom med sommardäck, höhö) så är det inte halare än att man kan ligga lagligt. Svängarna är inte så snäva så att man inte kan ta dem i normal hastighet oavsett väglag. Skulle det nu vara en snäv kurva, så sitter det garanterat såna där "varning-för-skarp-sväng-blå-gul-pil-skyltar" som varnar i god tid och då kan man minska hastigheten på ett vettigt sett. Inga problem. Sedan finns det alltid nötter på vägen. De har inte där att göra helt enkelt. Yeah. (Fan jag kan ju lösa alla världens problem när jag ändå är igång..?)

Annars finns alltid alternativet att sprida ut grus på vägarna. Det är ett mycket bättre alternativ. Okej, stenskott är inte heller så jävla kul. Men fan så mycket mindre värre än rost.

När jag ändå är igång och hatar alla så kan jag ju fortsätta med det här:
Folk som kör upp från en väg och upp på en 80 eller 90 väg. Vad gör man? JO, man accelererar upp till den hastigheten. Ett bra exempel är från där man kör ut från typ mekonomen, stålöv, mm, och upp på vägen mot holsy. Sen ligger  de och fiser på gasen i 60 km/h, sedan 70. Ibland har de inte kommit över 75 innan fartkameran kommer men likt förbannat ska de nita inför den! Fega jävla idioter.

Eftersom det är så FRUKTANSVÄRT roligt att nita inför fartkameror kan jag ju tala in att kör du för fort så tar de kort när man är ca 15 m innan kameran. Då blixtrar det alltså till. Sedan jämförs regnummret (kollar vem som äger bilen) och personen bakom ratten. De kollar bilden på körkortet och jämför med det också. Heter bilägaren till exempel Maja och så sitter det en 60 årig man i bilen. De kan ju inte bläddra igenom alla körkort på alla i Sverige, det blir för mycket arbete och för dyrt. Så då slänger de fotona. Det finns inte mer att göra. ELLER så skickar de ut en fråga till bilägaren och frågar vem som körde. De är skyldiga att fråga, men vi är inte skyldiga att svara ärligt. Om man nu skiter ner sig varje gång det råkar stå en fartkamera bredvid vägen så kan man (FÖRUTOM ATT NITA), fälla ner solskyddet och räta lite på sig och på så sätt bli anonym. Skulle man mot förmodan få ett foto hemskickat; so? Det är inte direkt döden som knackar en på axeln.

Nej, jag har inte blivit fotad av någon fartkamera... (än?)
Men jag vet de som har. And know what, de lever!

(Dessutom hörde jag på tv någon gång att bara är -tror det var- ca 1700 st fartkameror är på samtdigt I HELA LANDET. Det är väldigt lite. Jag kan ha fel siffra, men är rätt säker på att det var mindre än 2000 iaf. Och det är fortfarande lite.)

Samtliga bilder är stulna via google och används utan tillstånd. heil."

 

Så skrev jag då, och jag håller fast vid samma åsikter idag, fast med kanske andra ord ibland, haha. För övrigt är det en "siffra" som inte stämmer. Där hade jag inte blivit fotad av någon fartkamera, men det har jag numera. Tre gånger. Och guess what, jag lever.
Godjävlajul, som de säger på "Tomten är far till alla barnen".

12 December 2012  | Länk | livet i en kokbok | 0 kommentar
blarr

Jo, jag lever fortfarande - faktiskt. Även om det inte verkar så. HEJHEJ DECEMBER, typ. Och hejhej glasögon. Inte typ. Helt på riktigt...

Tur man är fotogenisk... EH?! Fast alltså, nej, verkligen inte.

Jag funderade på en grej innan. Om man släpper ihop t ex två djur (för mig - hästar) för första gången. Några som inte har träffats tidigare och där allt är "nytt". Vet de då hur gamla de är gentemot varandra/hur gammal den andra är? Jomen, så står hästarna där och visar tänderna så de ba "aha, du måste vara 9 då den där tappen ser ut som den gör". Hähä, självklart inte.

Men jag började kika runt lite och märkte att min sökförmåga nog inte är något att hänga i granen, för det jag fann var bland annat:

"Den snabbaste hästen är Quarterhäst som på korta sträckor har uppmätts till 88km/tim."

"Hästar har bland de känsligaste magarna i djurvärlden medans en kossa kan äta i princip hur dåligt foder som helst."

Inte riktigt relevant, men intressant! Nepp, nu måste jag dra ut och göra lite nytta. Det blir mycket jobb med att byta bil varannan vecka, haha.

Förresten funderar jag på att prova att göra lussebullar, men... vi får se. Kanske, kanske inte. Är riktigt sugen på att äta sådana iaf! Fast UTAN russin.

6 December 2012  | Länk | livet i en kokbok | 0 kommentar
Geografi har aldrig varit min starka sida

Nästa station: begravning (imorgon eller rättare sagt; senare idag), glasögon (framöver), pankare än någonsin (nu, sen och så långt jag kan se?! - vilket ordagrant iofs inte är så långt fram då jag ser dåligt, blö).

För tillfället har jag skrivit ut allt jag har på lager, och även tvingat ur mig lite till. Så nu är jag slut i fingrarna. Inte fysiskt. En bra idé borde således vara att lägga sig tidigare än de senaste nätterna - 02 och 03 = INTE okej. Jag är ju ingen vändapådygnetmänniska. Suck. Blir så himla jobbigt när alarmet ringer då ju.

Jussteja (jagstavarsomjagvill), jag har ju gått och blivit gammal på dessa dagar. Tupplurar (y)(y)(y). Jo, det är sant. Det började igår och även idag. Blev så trött så jag klarade inte att kolla. Och klockan var någonstans mellan 17 och 18. Jag la mig halvt vikt (inte så asbekvämt för ryggen men desto mysigare för huvudet) på Emils axel/överkropp medan han kollade på serie på TVn. Eller alltså på datorn genom TVn. Äkta TV fungerar inte för för honom. (Vilket vi har olika åsikter om. Hellre vanlig skittv i många fall, istället för hemska, dryga, långa, tråååkiga filmer. Jag hatar filmer.)

Annars då? Pärla är bättre och Aleccis är piggelin. Hon känns fräsch och "lydigare" än vanligt. "Lydigare" ja, det är en bit kvar till lydig (utan citationstecken), men på rätt väg är vi minsann.

Hare gött
sov sött
lev slött
ät kött (eh, va? spårade inte ur där eller så *nödrimmen haglar*)
häre dött
nu är jag trött
jagkommerintepånågotpå lött
saru sten?
(alltså, publicera, eller? Nej men vafan, här visar vi alla goda sidor - typ även min poetiska sådana. yäyä)

30 November 2012  | Länk | livet i en kokbok | 0 kommentar
Det finns inga verbala synonymer för känslor


Det här, kära (o)vänner, det är min armé.

27 November 2012  | Länk | livet i en kokbok | 0 kommentar
Vilken fredagskväll!

Eftersom jag sällan dricker så tar ju umgänget för givet att de har chaufför. Detta var fallet i fredags. Jag hamnade bakom ratten, eller jao, det efter ett par egna mystimmar (framför tvn och datorn..).

Det var jag, min sambo och ytterligare fyra ungtuppar i knappa tjugoårsåldern. Vi tuffade Emils nya vinterbil; äldre volvokombi. I den finns det fem säten, inkl föraren, men även två extrasäten i bagagen. Sådanadär bakåtvända säten, avsedda för barn för max 40 kg/st... Där satte sig två av killarna, och de vägde väl det dubbla styck, och så två i de ordinarie baksätena och resten fram; jag och E alltså. Lite överlast därja. Jag trodde vi skulle vara fem, men nepp, sex pers totalt.

Det gick jävligt tungt att köra. Fyfan. När vi väl hade fått upp farten något sånär (100+ och nedförsbacke), halvdant lyse och självklart en hare på vägen. Jag ska INTE köra på något djur! Så jag nitar såklart. ABS:en har visst gjort sitt och vi kanade vidare. Haren är vid mittlinjen på vägen och i nästa sekund byter den riktning och springer tillbaka, alltså över mitt körfält igen. Men det var nog tur, för jag hann väja. Pfjuuh!

In till stan kom vi utan fler incidenter. Förresten, för att tala om hur sjukt tungt det var så kan jag ju tala om att när jag låg på fyran, och det gick i 80 - då fick bilen ARBETA. Mycket vikt på bakaxeln = tungt. Tillbaka till staden och vad som hände där.

Vi tog något varv. Stannade på en parkering, var inne på ladan (andra gången någonsin som jag har varit där inne). De tjabbade och grejade. Var en snubbe där som inte hade skött sin del i ett "avtal" (köper man något brukar man betala för det, annars blir inte säljaren så glad). Säljaren blev alltså inte så glad, och krävde att skiten skulle återlämnas ögonblickligen. Vi åkte vidare. Rätt som det är ser vi, när vi passerar, att han hade kommit tillbaka och vi åker dit igen. Jag ställer mig inte så noga utan typ mitt framför och delvis i vägen. Vi lastar in skiten och jussteja, nu var vi totalt fem i bilen, och det var vi tack och lov nästan hela tiden i stan. När vi står där så kommer iaf piketen och smyger fram. Jag hoppar in i bilen, även de andra, och så backar jag ner och svänger bort. Jag har alltid, alltid, alltid, ALLTID bälte på mig. Precis alltid. Det är ju liksom en vana att dra på sig det när man sätter sig i ett fordon. Men nu glömde jag det(?!), antagligen för att jag först bara tänkte flytta och parkera bilen men sen visade det sig att vi skulle åka. Iaf så följer piketen med och blinkar med blåljusen. Efter någon sekund kommer jag på att, visstfan, BÄLTET! På med det och sen kom en man fram. "Körkort och nykterhet" eller vilken ordning det nu är de säger. Jag hade såklart körkortet med mig och blåset var rent (också såklart). Så långt var allt frid och fröjd. Men sen kom själva anledningen fram varför de stannade oss. Bilen var oskattad. Den köptes alltså avställd i dagarna, och kryssades i "påställd" på pappret som är någonstans i någon porstlåda eller liknande. Alltså har ingen räkning kommit än och bilen står som "förbjuden att bruka". Yäyä.

Vi pratade lite, sa att den var nyköpt och sådär. Polisen sa att det var väl typ okej att använda den, men sen la han även till "men räkna med att ni kan bli stoppade fler gånger ikväll, vi är ju fler som slår på bilarna". Yes. Och så åkte vi vidare.

Sen var det väl frid och fröjd igen. Vi var inne en sväng på hotellet (första gången jag var där inne "helg-tid" och när baren och det var öppet). Fyfan vad trångt och jävligt. INTE alls min grej. Hellre sjuttioarton varv på stan i bilen än att vara där inne och svettas. Det var något tjaffs där med, såklart.

Så åkte vi runt lite. Några andra som vi/resten av bilen känner åkte också runt och de hamnade bakom oss. Då "busade" dem med att slå på alla sju extralysena bakom. Haha, jag är så kort så det bländade inte iaf, trots speglar och så. Men efter hundra meter ställde jag mig på bromsen och det var tydligen väldigt underhållande då de bakom fick bromsa så det skrek (även att de inte var så nära. Jag vill inte ha whiplashskador så jag nitar inte om det inte finns plats för dem att bromsa på - oftast.). Efter något varv så låg de framför och så ställde de sig på ett ställe och jag parkerade bredvid och så stod vi där och pratade en stund. Eller jao, mest de andra.

Vem kom sen? Jo, våra kompisar i piketen. Då kände jag att fan, är inte detta dubbelparkering eller något annat dumt de kan bötfälla? Så jag frågade, men det var lugnt, jag fick stå där. Han bad oss iaf att byta bil om vi hade någon annan för vår skull. Eftersom vi har min som är helt i sin ordning med allt vad besiktning, skatt och försäkring heter så valde jag (lite på egen hand) att vi bytte till den.

Det ska finnas några föreskrifter eller liknande om att man får bruka bilen runt två veckor efter köp, men det kändes dumt att tjaffsa om det. Men visst, hade vi inte haft någon annan bil så hade kvällen varit förstörd så jag förstår att de började ifrågasätta det. Själv fann jag ingen mening då vi som sagt lika gärna kunde ta min. Dock har jag inga extrasäten och så är bagagen knökafull med prylar (mest baslåda och massa däck, men även massa annan skit).

Efter bilbytet stannade vi och lasstade in hela styrkan i min bil. Dvs fyra fyllekåta ungtuppar i baksätet och så tutade vi upp till McDonalds. OMFG att dra in alla där. Framför allt Mr Mest Högljudd Och Ganska Odräglig På Fyllan. Han är rätt ökänd där uppe. Hua. Det var en upplevelse. Alla skötte sig utan... ja, han. Haha, surprise. Pga hans idéer fick jag bland annat fixa en ny pommes och även lova personalen att FÖRSÖKA ha någorlunda "pli" på honom... Gick väl sådär, ärligt talat.

Efter ganska mycket om och men lyckades vi ta oss därifrån och började lämna av en av killarna. Sen var det bara resten kvar. Men så skulle vi ha pissepaus. Smartass:en valde vid en mack och #"%"#&#"&¤ att de inte kan sköta sig! Då ska de leka med eld(!!!) jag skojar inte att jag fick TUPPJUCK. Det är fan INTE OKEJ att göra sådant. GRRRR. Ingen verkade direkt imponerad av de dumheterna en av dem pysslade med heller. Efter ytterligare en jävla massa om och men så kunde vi tuffa vidare och släppa av resten.

Strax innan två var vi hemma. Vilken jävla kväll... Och hur svårt kan det vara att SKÖTA sig?! Hualigen. Om man ska bortse från allt det där otroligt jävliga jobbiga så hade vi faktiskt kul. Det var bra stämning i bilen med mycket skratt och ja, den delen var kul. För övrigt så var det inte alls lika tungt att köra dem när alla var mellan axlarna på ett annat sätt när de var i baksätet. Så det blir återigen ett "bevis" på hur viktigt det är att "lasta rätt" när man ska lasta tungt.

Slutsats; väldigt udda, och stundvid ganska jobbig, men i övrigt en trevlig, ganska rolig kväll.

25 November 2012  | Länk | livet i en kokbok | 0 kommentar
"Är hon snygg eller?!? :@"

Jag hatar att sitta i den där sitsen att man VILL veta något, men man vet att när man vet det, ångrar man sig. Nyfikenheten kräver svar, medan förnuftet förstår. Det är ingen hemlighet att jag är äckligt avundsjuk. Folk omkring mig säger att jag ska "skärpa till mig" men jag kanske vill vara avundsjuk? Men kanske inte så mycket...

Å andra sidan kan jag känna en känsla av ifrågasättande av känslorna i ett par som inte är avundsjuka. Hey, im jealous cus i care! Jag vet, att skulle jag märka att min sambo inte var avundsjuk skulle jag oroa mig för hans känslor.

Vi är båda svartsjuka av oss. Jag är väl typ tusen gånger värre, men ändå. Folk har även sagt att pga det komme det inte hålla - men det är ju tack vare/på grund av (hur fan ska man tolka det) att båda besitter den där egenskapen(?) som det fungerar.


När jag var barn var jag förtjust i någon kille, absolut. Jag antar att mer eller mindre alla har varit det. Det är ju inget konstigt? Men ändå blir jag helt *fultordsommaninteskaanvändaifelsammanhangvilketdettaär* och klarar typ inte av att tänka på det, när jag förstår att detsamma gäller min andra hälft. Hade jag fått bestämma skulle han ha väntat på mig i tre år och så skulle vi ha kedjat fast oss direkt när jag föddes. (Friskt resonerat, javeesst!)

Yes, lika retard som vanligt. Men skulle bara säga det.

21 November 2012  | Länk | livet i en kokbok | 0 kommentar
Nöjd

Efter en trevlig ridtur med Aleccis satte jag mig och frös i ridhuset en stund. Där var det hoppträning för en "ny" tränare (han har väl haft träningar sedan i sensomras ungefär). Men jag har inte kommit ihåg/haft möjlighet att kolla tidigare men idag gjorde jag det. Jag tycker han verkade kompetent och bra, så det hade varit kul om jag kunde skrapa ihop lite pengar och träna några gånger i vår sedan. :)

Det går lite halvtrögt på jobbfronten. Och det är inte direkt lättare när skrivaren strejkar... Störande.

Äsch, det var visst lite trögt i fingrarna idag. Kan bero på att jag fortfarnade fryser och är lite stel. Jag kanske blir varmare av att göra lite nytta? Sedan väntar en varm dusch och då borde jag vara i vettigt skick igen! Men först; dammsugaren och disken. Hejhå!


För en vecka sedan. Ett helt okej markarbetspass.

20 November 2012  | Länk | livet i en kokbok | 0 kommentar
Dagbok för alla mina fans

Vad många olika sätt det finns att skriva på. Jag gillar egentligen inte det där sagolika sättet. Nej, jag menar inte där allt beskrivs som en saga på några skära moln; jag menar skrivsättet. "Idag gjorde jag det, sen gjorde jag det, där köpte jag en tofs, för min gamla är full av hår, sen gjorde vi det, och sa det, och då funderade jag på det". Nej, upplägget blir drygt.

Tanken slog mig plötsligt att jag inte alls vet vilket av alla olika skrivsätt jag själv använder. Troligtvis sago-sättet. Varför skulle jag annars störa mig på det? Folk älskar att störa sig, och av någon udda jävla anledning har jag mina kära fans (aka haters) som hakar på vart jag än beger mig. Fast härifrån då, alltså. Det är bra att störa folk. All reklam är bra reklam.

Annars då? *Byte av ämne* Jag bearbetar min bortgångna mormor lite i taget. Det blir för tufft annars. Värst var det när jag klev innanför dörren till fd deras, numera bara morfars, hus och omfamnade honom. Det var en stark känsla av ensamhet och sorg. Jag kände hur det började trycka bakom ögonlocken. Trodde inte jag skulle orka hålla tillbaka, men som tur var gjorde jag det. Jag hade inte orkat låta dem falla.

Efter två steg visste jag inte vart jag skulle ta vägen. Som det invanda flyktdjuret man är (någon här har väl tillbringat för mycket tid ute hos hästarna), så hade det varit lättast och det kändes lättast, att bara vända på klacken och gå ut. Gå vidare. Men så fungerar det inte i praktiken. Då verkar man känslokall och man bryr sig inte. Är det inte lättare att bara inte bry sig då? Låtsas som man inte gör det. Och jussteja, vi ungdomar "bryr oss inte om traditioner och seder" fick jag höra, med en lite sorgsen ton med lite förakt inbakat mellan raderna.

För mig är inte traditionerna så viktiga, nej. Det stämmer. Efter ett par generationer så har det inte alls samma betydelse längre. Kyrkan till exempel. Det är bara när det är krav inblandat som den besöks. Varför? För att det inte är lockande. Vi finner inget som är varken roande eller som vi tar "lärdom" av. Det är för avlägset, och helt och hållet ointressant. Hjärntvättat svammel. Sen att byggnaderna i sig kan vara fina och ståtliga, men det är inte samma sak som att det är trevligt innanför väggarna - för det är det inte. Jag finner det ganska otrevligt faktiskt.

Nu känner jag att min saga är slut för idag, och för den här gången. För saga, det blev det visst ändå.

19 November 2012  | Länk | livet i en kokbok | 0 kommentar
Som flugor

Alltså, usch jag kommer låta väldigt känslokall... Men nu verkar folk dö som flugor här runt omkring. Konstigt nog läste jag nyss något som en tjej hade skrivit efter att hennes bror hade gått bort (för ett tag sen) och en av "punkterna" var att hon tyckte att nästan alla runt omkring henne dog. Det känns lite så för mig också.

Det jag tycker är allra konstigast och det som är fruktansvärt otäckt är att man har ju alltid planer framåt. Vad man ska göra, saker man ser fram emot osv. Alltid. Alltid. Alltid. Ena dagen finns man och har planer, andra dagen finns man inte längre. Otäckt. Det känns jättetråkigt att dö ifrån något man ser fram emot. Jag lider verkligen med dem på den punkten.

En annan sak jag har lagt märke till:
Nu förstår jag hur religion(/kristendomen) uppkom. (Jag vet inte ens om jag menar allvar eller om det var ett dåligt skämt i dessa tragiska tider.) 
För det känns nästan som jag har gått och blivit religiös nu efter den senaste händelsen. På något underligt sätt vill man ändå inte släppa det där att det är över. Done. Finito. Nej, nej. Det känns så overkligt. Och nej, jag har inte förståt det. Det kommer bli väldigt jobbigt när jag väl förstår.

15 November 2012  | Länk | livet i en kokbok | 0 kommentar
Jag vet hur det känns...

... att hälla kokande vatten över handen. S-M-Ä-R-T-A. Har nu en lätt brännskada på tre fingrar och fyfan vad det bränner. Inte så jävla mysigt.

... att bli väckt 03.30 och få höra att en släkting har gått bort.

... att rida Aleccis "på riktigt" = på ridbana/ridhus. Det var positivt.

... att rida en hingst som gör allt i sin makt för att slänga av en. Det var inga små bocksprång och sparkar han bjöd på, trots sin storlek.

... att få ett jävla inkassobrev som jag INTE ska ha!!! Oh, fucking madness. Hur svårt är det att PRATA med varandra på det där stället?

... att vänta på ett paket som var lovat att anlända på tre arbetsdagar. Otåligt.

... att gå på Maxi med glömd plånbok. Pengar hade jag, men inte ica-kortet = kändes helt handikappat och det tog tid (kunde ju inte självscanna).

14 November 2012  | Länk | livet i en kokbok | 0 kommentar
Theres a reason

JUST SAYIN

13 November 2012  | Länk | livet i en kokbok | 0 kommentar
Sant, så sant!


För mig/oss är det verkligen såhär! Eller jao, inte så överdrivet kanske. Men även att Emils bil är tvåsitsig (plåtren bakom framsätena) och min är femsitsig + stor bagage, så får vi alltid diskutera om vilken bil vi ska ta dvs vilken det finns mest plats i (om alla får plats om vi är fler) och många gånger låter det "får vi ens plats i din bil..?" HAHA, de vet att det är knöökafullt där inne ;)

Jag har gjort en rätt... inte så bra sak, kanske? Skickade efter lite grejer från Hööks för över 800 spänn. Ujuj. Vilken tur att nästa lön (min sista) är "hel".

Annars då? Vi hade den efterlängtade (fan för att baka!) inflyttningsfikan innan idag och jodå, det gick väl... bra? Eller vafan. Vi blev mätta och trötta, hähä. Sen hann jag faktiskt rida A också, i delvis mörker.

10 November 2012  | Länk | livet i en kokbok | 0 kommentar
Livet är en autobahn (heter det en autobahn?)

Tre timmar tog det igårkväll att sortera in massa viktiga (och mindre viktiga) papper i pärmar. Detta började jag med klockan 22, hua. Innan dess var jag i Nässjö på arbetsintervju (med över hundra andra, haha). Utöver det så red jag, tvättade och lagade mat. Det var fullt upp!

Idag har jag ridit och nu är syster med kille här och vi ska lyxa till det med Chili Thai :] Så, jao, over and out då, eller något.


HAHA, såhär skulle vi ha det vid jul! :D

9 November 2012  | Länk | livet i en kokbok | 0 kommentar
Onsdagsstädning

Jao, efter stallet och stalltvå (höhö) så tänkte jag att det är väl lika bra att ta tag i dagens planer och börja städa. Men nejdå, "ta det lite lugnt" hette det, och så landade baken i soffan istället. Klockan 21+ kom vi på att vi skulle städa! Så då var det bara att plocka fram dammsugaren och moppen med tillbehör och köra på. Därefter väntade disken och så delade jag upp tvätten inför morgondagens (dagens) tvättid.

Nu är klockan sent igen... Jag som skulle bättra mig med det där. Planerna för torsdag lyder:

- Fixa stallet och rida båda mina
- Tvätta
- Laga mat
- BAKA(!!)
- Diska
- Arbetsintervju
Och jag hoppas verkligen inte att jag har missat något.

Det är ju en sak att göra tuppkaka, sirapsbröd och kladdkaka, men en hel annan sak att göra bullar. Jo, jag råkade lova att göra bullar så nu kan jag inte "dra mig ur" den biten. Jag gillar inte ens bullar! Eller jo, men bara de där smöriga med massa göttis innuti. (Och hur ska jag lyckas göra sådana utan erfarenhet, recept och framför allt utan att ha tränat innan?!) Det verkar vara någon här som har tagit sig vatten över huvudet kanske? Happ. Det blir ju spännande att se hur detta blir. Jag har fortfarande inte bestämt vilket jag ska baka vilken dag. Vill ju ha allt färskt på lördag men hinner inte stå och baka järnet just då. Så vi får se. Är ju verkligen ingen bagare...

Annars då? Jogging av Pärlahäst med rockarden, blev hennes motion. Jag längtar tills jag sitter på Aleccis imorgon (fortf idag)! Dagens höjdpunkt, måste jag nog erkänna. ^^ Haha, aja, så ser det ut.


Den som i mitt (t o m) 18 år långa liv är den som har betytt absolut allra mest.
He still makes my eyes wet.

Min bästa vän i många år, och den som jag satte allra först i alla situationer. Drömde ofta att det brann och det enda jag gjorde var att leta efter Linus och jag sprang genom huset för honom. Jag lovar, att det skulle jag göra på riktigt, om det skulle ha inträffat. Mitt allt. Min fantastiska själsfrände. Trots sjukdomar på slutet, var han hela tiden sig själv och lika fantastisk! Jag ångrar idag att jag inte tog sjukdomarna på allvar. De blev kroniska. 1992-2009

Loved you once, love you still
always have, always will

8 November 2012  | Länk | livet i en kokbok | 0 kommentar
Ett år sedan

Idag är det ett år sedan världsettan - och min absoluta favorithäst bland eliten - Hickstead ramlade ihop mitt på hoppbanan och dog. Det är först idag jag har kollat på klippet från när han dog. Jag har inte orkat det tidigare. Klarar inte av sådant. Gjorde det knappt nu heller. Det var med tårar bakom ögonlocken. Så fantastiskt fin var han och en riktig kämp! Så liten och ändå fixade dessa megahinder som ingenting med en vuxen man på ryggen. Otrolig vinnarskalle.

RIP

Känsliga tittare bör INTE kolla: http://www.youtube.com/watch?v=zpry43Yn6Mw&feature=player_embedded (Det är när han föll ihop och dog.)

6 November 2012  | Länk | livet i en kokbok | 0 kommentar
När jag tankade i lördags

...så var det liiite roligare än valigt att tanka. Inte för att det brukar vara kul att tanka, för det är det inte. Man måste ur den varma sköna bilen för att göra av med massa pengar = inte så kul. Men denna dag så hade min kära bil en glad överraskning till mig och ja, han vet hur han ska få en på bra humör (:

Jag hade fyra hundra i sedlar som jag skulle hälla i, så det började jag med. Dessa skulle täcka tävlingsbensinen (Växjö t o r) och det blev drygt 28 liter. Sedan tänkt jag hälla i ytterligare fyra hundra från kortet för att det skulle räcka även till Kalmar resan så att jag inte behövde tänka på att tanka sedan.

Eftersom jag aldrig har haft soppatorsk (sedan avgasröret fixades). Alltså, tankmätaren fungerar inte, därför denna ovisshet. Jag räknar 1l/mil för att det är smidigt och det är typ vad de brukar dra och så nollar jag såklart trippeln varje gång jag tankar. Så av den anledningen kan det vara svårt att veta hur mycket det exakt finns i tanken. Men eftersom jag som sagt inte hade soppatorsk på länge så visste jag ju att det finns ett par liter iaf, absolut jättemax 10 (men jag skulle absolut inte våga chansa och bränn iväg till exempelvis Jönköping för det).

Anyway, min tanke var att dessa 800 kr skulle så gott som fylla tanken om jag hade tur. Men gissa vad?! Jag stoppar in kortet, trycker koden, börjar tanka och efter 25 kr är det fullt, haha! Så jag hade typ över halv tank redan innan jag började tanka!

Tänk så snål han är min lilla rallybil :] Och ändå så kör jag INTE snålt med honom. Han sotar minsann inte igen, så att säga. Aja, så jag är nöjd. Han ser inte så mycket ut för världen, men det går att leva med när han är så o-törstig.

Det är nog bara jag som kan skriva ett helt inlägg om att tanka bilen. Yäyä.

5 November 2012  | Länk | livet i en kokbok | 0 kommentar
Växjö och Kalmar-helg

Efter en halvmisslyckad tävlingsdag på lördagen (felfri i första klassen, men rev första hindret i andra (den viktiga!) klassen, GAAH.) puttrade jag och bil ner till Kalmar där Emil och syster med pojkvän och kompisar var samlade för fest. Vad jag hatar fester! Uäääk! Jag bara stör mig på folk (MÅSTE alla vara såååå jääävla trevliga och hälsa och ta i hand och "HEJ JESSICA! :)" "eeh, hej. ><" och hålla kvar handen länge och låtsas-vara-trevliga-och-intresserade: "vem känner ni? AHAAA; du är Beckas syster! Storasyster då eller? AHAAAAAA. Pluggar ni med? NÄHEEEEE, vad gör ni då? JAHAAAA ni jobbar. Osv, osv" Verkligen SKITTREVLIGT när jag bara vill att alla ska dra så jag kan sova. Glädjedödare is my middlename. Så efter 11 minuter kollade jag första gången på klockan. Suck. Jag var för övrigt sjukt trött efter 30 mil i bilen och så med. Tolv-halv ett drog dem ut och jag och Emil började kolla på en film. Jag valde, men ändå somnade jag efter en kvart eller något. Ny dag, och efter frukost åkte vi för jag skulle ju jobba med hingsten tidig eftermiddag.

Det är ju inget att kanske berätta om men när vi är ute och åker så är ju vi inte direkt kända för att ligga och söndagsputtra direkt. När jag skulle om en jävla passatjävel (LBX105 - #"%&#¤&@$!!!) så släpper han inte förbi! Så jag låg där och maxade bilen, i nedförsbacke och sen kom en kurva, och KRÄKET släpper inte förbi! Alltså okej att man gasar, men sådant är ju fan inte okej! FAN va arg jag var! OOOHHH. Fuckfuckfuck. Sen mådde jag till och med illa (när JAG körde!) mellan Korsberga och stan, haha. Hemskt egentligen. Undrade först var det var för känsla och sen kom jag på att jag började bli illamående.

Min hästdel var inte stor idag. Men vi gick ett steg längre med hingsten, och det gick bra. Mina fick stå idag, men imorgon sätter vi igång igen!

4 November 2012  | Länk | livet i en kokbok | 0 kommentar
Krig (a)

Jag fick en "aha-"(eller mer än "WTF?!?!?!!-)upplevelse igår och började skriva lite. Det blev kriiig, haha. Det handlade iaf om att jag tycker det är fel att ta ett lån för att köpa häst.

Idag är jag forever aloooone i ett helt dygn! :( Oh, vi pussade och sa hejdå precis som om emil skulle till australien i ett år eller något. Han ska visserligen till varmare breddgrader, men inte riktigt sååå långt. Kalmar, är det som gäller. Vi träffas efter tävlinge imorgon. Det kommer nog vara sjukt jobbigt att sova inatt. Är ju jobbigt bara när han jobbar natt. Hua. Dålig sömn + tävling = ?

Ikväll ska iaf jag och Jennie äta hamburgare i MAx-frisco-bröd. Hoppas det blir gott och jag är huuungrig. Glömde ju äta middag pga det där kriget innan... Lite skyll-mig-själv på det kanske?

Aja, det blir nog X-faktor senare och jao, kvällen får väl se vart den tar oss (inte bokstavligt).


Jennie i egen hög(? hahah, blev lite fel!) person :D

2 November 2012  | Länk | livet i en kokbok | 0 kommentar
Inte jag

Inspirationen dammar.

Att tro på sig själv, tro på andra, tro på det man gör och tro på idéer. Det är viktigt. Väldigt viktigt. Tvivel och funderingar hör inte dit. Starka tankar på att det går, trots motgångar, så går det. Trots brustna broar så går det. Det finns ingen som någonsin har sagt en siffra på hur många vägar det finns. Det finns inga lagar på hur lång tid det ska ta innan tankarna är verklighet. Inte alls. Ingenting.

Att jobba på tankarna. Eller varför jobba på tankarna? Att jobba på dem innebär att det finns fler än bara de man vill ha. De borde inte finnas. Finns de inte, finns det inget att jobba med. Tanken vill ta raka vägen. Låt tanken leda.

1 November 2012  | Länk | livet i en kokbok | 0 kommentar
Li Mellonie

Jag har grävt ner mig i ett sakna-Mellonie-träsk. Helt plötsligt dök tanken upp att Mellonie inte är min längre. Det har faktiskt annars känts mer som att hon är utlånad än att hon är såld. Men hon är ju verkligen inte min längre. Inte någonting, någon stans. :( Ååh, det känns fortfarande som att jag har svikit henne även att jag vet att hon har det jättebra i den nya flocken och den nya familjen. Det är bara mina hemska saknakänslor som har kommit upp till ytan igen och som spökar. Jäkla mänskliga känslor...

30 Oktober 2012  | Länk | livet i en kokbok | 0 kommentar
Saru sten?

Jag har äntligen kommit på vart fan det är jag har hört det där "saru sten?". Jag visste att jag kände ingen det, men jag kunde inte komma ifråg vart det kom ifrån. Det är ju lite av ett återkommande skämt här omkring, och nu, nu minns jag! Det är ju från bullerbyn!

När jag gick sista året och vi hade varit på studiebesök i Braås så stannade vi och åt på hemvägen. Vi åt visserligen i stan, men skit samma. Bredvid Sibylla finns ST1-macken. Det kan såklart tolkas på mååånga olika sätt; st-1, "stett", st-one, "stone" och så, såklart "sten", höhö. Där uppkom då dagens "saru steen?".

 

Jag har faktiskt tänkt på en annan grej med. För ett tag sedan visade de en modern typ av pump-tvål där de var noga med att tala om hur mycket bakterier det blir på själva pumpen. Därför hade de uppfunnit en pupmtvål utan pump som istället hade någon sensor som kände om man höll fram handen.

Snacka om slöseri med pengar och tid för den "uppfinningen". För även om man får bakterier på den handen man pumpar med, så tvättar man ju hnderna, med tvålen, i nästa sekund. Stöööörande att de tror att det skulle bli en stor grej.

29 Oktober 2012  | Länk | livet i en kokbok | 0 kommentar
Klubbmästare!

För andra året i rad är vi klubbmästare i JLFF. Vi satte även en stabil nolla i 90 cm clear rounden. Vilken häst hon är! :) Nu taggar vi om inför nästa helg. :)

28 Oktober 2012  | Länk | livet i en kokbok | 0 kommentar
Trötter

En eftermiddag på gekås och käkande på Max på hemvägen. Men så BESVIKEN jag blev! Deras fantastiska hallonpaj som jag avgudar har de slutat sälja? (kampanjprodukt?) GAAH. Jag som har varit så sugen på det ett bra tag nu. Jävla skit.

Nu är jag trött som fan. Men imorgon - då ska jag inte vara trött! Klockan 13.40 åker jag och Pärla till Nässjö. Boo-jah! På kvällen ska jag, med flera, fira Jennie. Bra dag. Bara jag kommer upp skapligt. ^^


Besiktigade även storhäst idag. Det gick bra. (Och var alltså ute och körde med sommardäck på hela ekipaget trots is och snö. Det gick bra det med, men det borde nog inte bli en vana för då "slappnar man av" och tar för givet att det går bra och det är då det inte går bra längre. Så jag hoppas det är bättre väglag imorgon. Då ska vi ju dessutom lite längre än bara 5-6 km)

27 Oktober 2012  | Länk | livet i en kokbok | 0 kommentar
första helt arbetslösa dagen

Jag har haft så fullt upp! Från 07-19+. Gissa om jag har varit efter? Nu är jag delvis ikapp. Eller nja. Ska fortsätta imorgon. Har bland annat inte hunnit diska så det ser ut som ett bombnedslag i köket. Vad jag har sysslat med? Ridit Pärla, ridit Aleccis (och det gick så bra!), smörjt (oljat) vissa träns och ett lite snabbt drag över sadlarna, plockat bort plast och nät från förra balen och burit upp lite hösilage innan de får nästa bal, tagit med lite mer grejer in till lägenheten (däribland cykeln) och så har jag gått igenom byrån och OMFG vad prylar jag har. Och inget vill jag helst slänga, haha. "Nej, inte den. Den kan va bra att ha!" Emil höll inte med ;) Men en liten kartong lyckades jag ändå slita mig ifrån.

Fan, att jag inte kan vara spara vad gäller pengar, och "slösa" ("slänga"?) vad gäller saker istället för tvärtom som det är nu! Aja, det tog lååång tid men nu är det bättre iaf. Bara en kartong med kläder som är kvar och de fick helt enkelt inte plats i byrån.

Därefter var det matlagning som gällde och sen dusch, tv och koppla av lite. Jag har haft så mycket att göra att jag inte ens har suttit vid datorn något! Haha, DÅ har jag haft att göra.

Min morgondag kommer vara nästan lika full, tror jag. Då ska jag ringa ett par samtal, rida Pärla, arbeta med en hingst, boka tvättid och eventuellt tvätta om det finns någon ledig tid, planera mat, laga mat osv. Jag ska dessutom cykla ut till hästarna, hualigen. Det var länge sen.

Jahopp, det var väl det. Just nu kollar jag på hollywoodfruarna och hahaha, den där Gunilla är allt bra speciell. *underhållning*. (Åh vad jag känner mig intressant! yäyä)

Och en sak till:
GRATTIS JENNIE!!!!!!!!!!!! :D

23 Oktober 2012  | Länk | livet i en kokbok | 0 kommentar
och där gick det ner igen

Jävla skit. Finns inget att göra så jag och många fler har blivit uppsagda. Blä. Så är läget. Det innebär att från och med nu blir det cykel som gäller. Varmt och gött, och torrt. Mina planer?

Jag har kontaktat en syo och jag har även kikat på platsbanken. Men det verkar vara sämre än någonsin med jobb just nu (iaf på platsbanken). Men jag ska iaf passa på att göra en del nytta i stallet. De ska motioneras och sådär precis som vanligt, A ska veterinärbesiktigas och så måste jag verkligen gå igen all utrustning och tvätta och smörja. Inte så kul, men det är verkligen dags. Jag borde även städa lite då det bor rätt mycket döda flugor, spindlar och andra varelser i bland annat fönsten, sedan har jag lagt allt trasigt i en hög och det borde slängas. Så det finns en del att sysselsätta sig med ett tag iaf.

Men nu ska jag göra nytta i lägenheten. (Mina kläder bor fortfarande i kartonger = inte så praktiskt.)

OCH SNÄLLA JÄVLA HELVETE, LÅT MIG HITTA MITT BILTEMA-KVITTO!!!! :(

22 Oktober 2012  | Länk | livet i en kokbok | 0 kommentar
En kullerbytta senare...

Pärla gjorde comeback på tävlingsbanan idag (Pay & Jump/träningstävling). Vi skulle hoppa 80, och det gjorde vi ju med, eller de första fem hindren iaf. Sedan gav underlaget med sig och Pärla som alltid ska snedda i kurvorna tappade greppet och vi gick omkull.

Efter det blev det ett jävla liv då vi hade olika åsikter om vad som gäller angående att starta i en klass efter. Jag anser att jag tar mitt eget ansvar över mig och min häst och kan bestämma det själv, men det tyckte såklart inte dem. Vi fick iaf avsluta den sista linjen på plutthinder på 50-60 cm. Munter? NEJ.

Nu siktar vi istället framåt inför nästa helg! Jag kan även tillägga att Pärla var oskadd och brydde sig inte nämnvärt om dagens incident. Men så är hon ju lugn och trygg också. :)

21 Oktober 2012  | Länk | livet i en kokbok | 0 kommentar
Efter solsken kommer regn

Mina tankar mördar mig.

Har haft en riktig helvetesdag/dygn. Grät mig till sömns inatt, höll på att börja lipa på jobbet, fick höra att vi inte skulle vara kvar på den industrin, blev pikad, blev "tröstad" och sen bröt jag ihop. Orkade inte mer. Det rann över. Gick hem för att jag inte mådde så bra. Grät hela vägen hem, grät lite till. Kröp ner och sov en stund. Åt osv, mådde bättre tills magen sa ifrån. Åkte ut och red Pärla. RAMLADE AV!! Bölade lite till för att jag är så orolig för hennes syn. Promenad med bästaste J! Var så sjukt behövligt och jag flöt i alla fall upp till ytan igen.

Från så bra, till så jäävla dåligt. Sjukt. Men är som sagt bättre nu igen, så då är det bara att köra vidare med alla planer. Hua. Egentligen är det nog lite för mycket just nu...

19 Oktober 2012  | Länk | livet i en kokbok | 0 kommentar
Sumering, eller något

Kallt, blött och jävligt. Två bra ridturer på två BÄST hästar. Dags för mat och sedan ut och kolla in lite hästapållar. Tanka bilen, kolla på Solsidan, och sooova.

Imorgon är det ny vecka. Jag börjar få lite panik på hur jag ska lägga upp dagarna... Det kan aldrig hålla i längden med detta tempo och den nivå jag håller nu. Hualigen. Jobb till 15.30. Sedan stall och så är jag inne i lägenheten runt åtta igen (förhoppningsvis) och så är det matlagning som gäller efter det samt att äta, och så sova. Men datorn har ju en stund med, och det är väl egentligen tyvärr det jag kan skippa. Men är man beroende så är man. Och har ett jävla kontrollbehov och en sjuk nyfikenhet. Sån är jag.

BÄSTJUSTNU:
I feel my knees are shaking
the sun is in my face
I feel my heart is pounding
On stage and amazed

Im getting kind of dizzy
My sweat is on the floor
on stage in Jesus city
I will sing for rich and poor

But I will never be like Britney spears and Timberlake
its funny everything turns out to be a major fake
I will never sell myself for money or publicity
I will sell myself in weakness for self written poetry

Rough
They could never do it
like I want to do you now

everythings going to be just fine
everythings going to be ok
Im going to do this my way
Scream now
For me In my city

I feel the power in me
Im going to let it loose
Hey you girl in the corner stop drinking all that booze

I feel my bodys shaking
I can’t control my self
This could kill me just wait and see

Ive got no one that would stand with me
and in front of you
in a Jesus city
and all the words I want to say to you
standing next to you would you like me to

Rough
I would never be gone if a song I play would follow you home

Everythings going to be just fine
going to be ok in front of you
Im solid scream for me

14 Oktober 2012  | Länk | livet i en kokbok | 0 kommentar
Borås Hästmässa med clinix (vad fan heter clinics/clinicer i plural?)

Hej jag heter Jessica och jag kan då fan aldrig bara vara snäll.

Restaurangen i ridhuset var UNDER ALL KRITIK. Kaos, noll koll, slut på mat, stress, lång kö osv. Fick utbrott och krävde pengarna tillbaka (för att jag aldrig fick min mat!).

Maria Gretzer tyckte jag var mest intresant, tätt följd av Eamon Hickey medan Tobbe Larsson nog har haft bättre dar. Det var inte dåligt, men de andra var för dagen bättre. Det var kul att JLFF anordnade denna dag. :)

Jag längtar tills imorgon, haha! Har sjuk ridabstinens och ändå har det "bara" gått två dagar = jag har på sett och vis missat fyra pass! Egentligen borde jag verkligen, verkligen, VERKLIGEN klippa min Pärletantis. Men det beror på om min kära sambo har planer för dagen eller inte. Har han det är det ju fritt fram för mig (det tar närmare två timmar att klippa henne! Dumhetershäst och skitklena klippmaskiner...) men ska han vara hemma så ser jag också till att vara det efter mina dagliga sysslor är avklarade. Men en sak ska jag minsann göra som var länge sedan - nämligen hälsa på en kompis och hennes hästar (bland annat TOOOLAA :D). Så min dag kommer förhoppningsvis bestå av mycket häst imorgon. Dessvärre kommer den väl rusa på fort som tusan och hux flux är det måndag igen. Its rolling...

Och en sak till: Jag är fan självutnämnd KUNG! Medan jag väntade på bussen (till Borås) så hoppade jag in i min bagage till mitt slutsteg och den lånade halvdana baslådan. Skiten har slutat spela för en kabel är urdragen. Jag är typ RÄDD för allt vad ström heter, haha. *Erfarenhet av elstängsel* Dessutom är jag helt fuckedupokunnig i strömmens värld. Kan verkligen INGET. Vadå ohm, volt, spänning, ampere och wtf?! Säger mig absolut INGENTING. Men jag lyckades fan få in kabeln - på RÄTT PLATS - och fick igång ljudet igen. HAHA, stört nöjd man kan va alltså xD (Det var bergis en engångsgrej!) Nu ska vi ta raggen på stan, bajbaj.

13 Oktober 2012  | Länk | livet i en kokbok | 0 kommentar
oktober

Här om nyss skrev någon "snart är det mitten av oktober". Nejdå, tänkte jag, inte än, oktober har ju precis börjat. Men sen slog det mig att vafan! Det är ju den 12te nu och dvs snart 15 som är i mitten! Vad hände där liksom?! Men jag klagar inte. Ju fortare det går desto fortare blir det VÅÅÅÅR. :D

Vad har hänt sedan sist då?

Jag satte mig i soffan innan och vad hände - mina byxor SPRACK! ¤#%&¤!! Typ nedanför röven, på baksidan av låret. Vackert?! Njae, det vetifan. Och riktigt SÅÅ fet är jag väl ändå inte? Höhö, jävla skit. Funderar på att göra fler hål och låtsas att det ska va så :) Allt för att slippa slänga dem! Vi får väl se, annars lär väl min andra hälft slänga dem när jag vänder ryggen till ;)

Katalysatorn jag köpte behövde jag ju inte. Den kostade 699 kr och köptes den 28:e. Alltså har jag till samma datum denna månaden att byta in den. Det var precis vad jag tänkte - tills jag upptäckte att jag har slarvat bort KVITTOT!! :@ Fuck. Behöver verkligen de pengarna och jag behöver INTE katalysatorn... Kul. Himla kul. Jag sparar ALLTID ALLA mina kvitton. Lägger dem i fickan och lägger dem sedan på byrån (haha). Där är det världens oordning, och det är sällan jag behöver dem så de ligger bara där och skräpar och samlar damm. Men jag vet vart dem är den dagen de behövs. Det samma gjorde jag denna gång - MEN sen så flyttade vi och kvittot är puts väck! #%#&#¤ Det kommer säkert fram sen när det är för sent.

Jag använde min vinterjacka (den inte-tjockaste av dem) idag och vad fann jag? JO, min borttappade och sörjda läderplånbok med massa presentkort med pengar på som jag har letat efter! Det var fan på tiden att de kom fram! (Jag har dessutom redan beställt lite nya kort pga att plånboken var borta...)

Min storahäääst är klippt. Halvklippt närmare bestämt. Det gick bra och hon stod som ett ljus - skönt att ha det gjort! Nu är det bara Pärla kvar... Och det finns fasen mycket roligare saker att göra än att klippa henne ^^

IMORGON bär det av på hästmässa! :D Men tyvärr tomhänt vad gäller stååålar. Jag får helt enkelt ta in all kunskap istället och vara nöjd med det "inköpet". Det blir bland annat hoppclinic med Maria Gretzer och dressyr med Tobbe Larsson. Det enda negativa är att det blir en heldag med flera timmar i buss och min telefon SUGER på alla sätt och vis. Framför allt batteritiden. Efter två timmar är det typ slut. Så det är som sagt inte alls kul. Det känns som jag kommer ha användning av min telefon nämligen.

Nästa vecka är jag kvar på samma industri. Först sa dem att jag skulle vara där ute som jag är nu, men sen sa de att jag skulle vara i fabriken i stan. Haha, men sedan skulle jag vara där i alla fall. Så det gäller att de har bestämt sig tills på måndag! :P

12 Oktober 2012  | Länk | livet i en kokbok | 0 kommentar
Min nya vardag

När jag sitter där, kollar ner, kollar framåt, kollar ut och kollar ner igen. Kollar mest ner. Då rullar tankarna. Jag får rätsida på vissa saker, från stora idéer av gammalt skit och har kli i fingrarna för att jag bara vill sätta igång. Men så stressar dagen vidare. Någonstans på vägen kom allt det där bort. Stämningen, idéerna, formuleringarna och egentligen hela tiden. Tiden försvinner, och den borde jag vara rädd om.

Jag har kommit på att jag nog aldrig har mått så bra och OM jag har gjort det så har jag inte märkt det. Alltså jag har inte erkännt för mig själv att jag mår bra. Så just nu kan jag egentligen inte klaga. Jag jobbar, har en underbar samo, vi bor i egen lägenhet, bilen är besiktigad och jag har en alldeles egen hoppstorhäst tillsammans med mitt gula hjärta i stallet. Det är bra just nu.

Det är bara en sak jag klagar på - SÄNK TEMPOT! Jag stressar ihjäl! Nu med. Hejsvejs, måste dra, för att skynda tillbaka, duscha (skiter väl i värsta fall i det. Gör det imorgon), och så sova. Sova för lite, upp lika trött som jag gick och la mig, jobba och slita, stallet osv. Runt, runt, runt. Ny dag, ny vecka, ny månad, nytt år. När ska jag hinna njuta av att jag känner mig helt FRISK?! (Och har jag varit sjuk? Var går gränsen för att det är en sjukdom? Så många frågor...)

Hörs framöver, folks.

9 Oktober 2012  | Länk | livet i en kokbok | 0 kommentar
Min storhäst och jag

Storhästen som jag tycker superduper mycket om :)
Vad jag gillar med denna bild är att den är så ärlig. Helt och hållet äkta. Inget fejkat smile och ingen häst som man har kämpat med att få fram öronen. Den är spontan, och den blev bra.

Sedan hade jag såklart gjort mycket för att ha en vettig kamera. Men tyvärr har jag bara min kassa kamera (som är bra att filma med, men bilder blir sådär).


Some day, we´ll be fucking awesome!

7 Oktober 2012  | Länk | livet i en kokbok | 0 kommentar
WOPPA, GANGNAM STYLE

Vadå efteeeer? Hähä.

Jo, alltså bilen gick igenom ombesiktningen när vi (läs Emil haha) bara hade fixat en anmärkning. Det var en styrled och tre avgasvärden (alla utom lambdavärdet). Jag ville ändå ha färska siffror så jag sa inget utan lät dem kolla avgasvärdena ändå och OM jag blev förvånad?! WTF. Han gick som sagt igenom! Det enda som var gjort där under var smågrejer som: tryckte på lambdakontakten (och den kabeln var dessutom tejpad = den är skuren i av någon anledning. Man ska ALDRIG va på den kabeln! Det är skitviktigt att det inte kommer åt någon syre ens vid kablarna...), olja och oljefiltret är bytt och jag tankade i några liter etanol/E85 så det blev ungefär 50/50. På det gick han fan inte så himla bra. Eller jo, men bara uppåt 2000, 2500 varv därefter började han mota sig själv lite så när han ska va stark och typ dra något så ska jag inte blanda med etanol, höhö. Man kan fiffla lite med avgasvärdet genom att blanda i lite etanol men man kan absolut inte få ner dem till korrekt värde från att ha varit så höga som mina var. Så vi vet väl egentligen inte vad som var felet. Men som sagt, han gick igenom så jag är nöjd. Fan va glad jag blev när han gjorde det btw! xD Sa det med "Åh, nu blev jag glad! :D:D" *Stööörd*

Annars då? Imorgon är sista dagen som A har haft ordinerad aktiv vila. Jag ska skritta en sväng tillsammans med Jennie och de kommande veckorna ska jag fortsätta skritta henne. Hästen alltså, hähä. Först blir det väl varannan dag och sedan varje dag. Framåt löning någonstans så blir det återbesök/ny check + förhoppningsvis besiktning och samtidigt tänkte jag vaccinera henne och även avmaska henne. Mycket där, ja. Pärla rullar på och nu går hon hårdare, mer "normala" pass igen. Känns kanon! :)

Jag har jobb på samma industri även nästa vecka. Brabra! :)

Något som däremot är äckligt tråkigt är att jag har fått ett rykte om att vara rasist på ett stort lokalt företag... Jag kan verkligen inte förstå varför eller när någon har tolkat mig som det, men det har hänt och jag är inte välkommen dit. Jag har mått dåligt av detta och har funderat så in i helvete på vad det kommer ifrån. Men jag har inte blivit klockare. Jag har även tagit upp det med min chef och han tror mig, men samtidigt kan han inget göra och han vill att jag släpper det. (Men det är inte så lätt!) Det känns ändå jättetråkigt för visst kan jag prata utan att tänka mig för och ibland använda grova ord men jag är INTE rasist och jag har ALDRIG sagt de orden som de använder i ryktet. Nu menar jag grova ord som att man överdriver för att, ja men alltså, hm, det är svårt att förklara. Men det blir en annan effekt när man berättar och det är väl kul att underhålla? Men ABSOLUT INTE på någons bekostnad och jag har aldrig menat att göra någon illa eller säga något som har kränkt någon.

Sedan kan jag väl tillägga att det är väl inget konstigt att kemin inte alltid klaffar med alla hela tiden. Men det gäller väl alla? Sedan måste man ju inte älska alla, men acceptera alla är ju skitviktigt. Det är ingen hemlighet att jag, precis som alla andra, inte passa ihop med alla men det har INGET att göra med etnicitet, hudfärg eller ursprung att göra. Och jag skulle aldrig få för mig att yttra mig negativt om en grupp människor. Jag är däremot inte alltid glad i folk som till exempel vandaliserar och förstör naturen överdrivet och allmänt "håller på". Men det gör ju måånga svenska ungdomar! Så vem har sagt att jag skulle vara rasist?! :( Jag har däremot folk i min omgivning som mer eller mindre är rasister och vi börjar BRÅKA för att jag FÖRSVARAR invandrare/nysvenskar/använd vilket ord du vill.

DAMN. Det är för fan jag som har blivit utsatt av rasister..? Förlåt så jävla mycket då, för att jag är född i detta land och att jag accepterar andra.
SAD WORLD.

6 Oktober 2012  | Länk | livet i en kokbok | 0 kommentar
Ett ord:

KAOS. Och tidbrist så in i helvete! Hinner ingenting mer än det som är absolut asjätteskitnödvändigt (och knappt ens det!). Damn. Låt tempot gå ner i normalläge snart...
2 Oktober 2012  | Länk | livet i en kokbok | 0 kommentar
Coach till min Knoa med nya ryttaren

... och det blev två kanonfina, felfria rundor i bra tempo! :)

30 September 2012  | Länk | livet i en kokbok | 0 kommentar
Full fredag

Helt utan alkohol. Jobb 06.30-15.30, Jönköping - Charlies flyttrea och Biltema. Och garanterat ett besök på Max. Yäyä. Två ord: det rullar.

 

27 September 2012  | Länk | livet i en kokbok | 0 kommentar
Ledsen dag i stallet

Motivationen var som regnet, det fanns där i luften men det mesta låg på marken och sögs långsamt neråt. HELVETESHÖST. Eller regnet i alla fall. Det är bra med mjuka vägar, men inte fan är det poppis med gegga i gången mellan stallet och hagen. Fyfan...

Jag tog mig ut i alla fall. Ridning av Pärlahäst och byte av vatten samt fodring och rätta till underlaget i boxen. Det var vad som skulle göras och jag var på god väg att göra allt som vanligt i normalhumör. Men inte då.

Det sista jag skulle göra (eftersom det typ är MÖRKT ute -.-") var att ta på reflexländtäcket på Pärla och medan jag tog igenom sadelns kåpor genom täckets "hål" så stod Aleccis med huvudet över boxdörren, precis som vanligt. Hon stod ganska nära med huvudet och undersökte väl litegrann. Jag var klar på ena sidan, och gick över på andra sidan för att föra igenom kåpan där också. Jag har gjort det sååå många gånger förut. Det har aldrig varit några konstigheter och det går både smidigt och effektivt. Verkligen inget konstigt alls och alltså inte heller något jag tänkte särskilt mycket på... Men just när hon stod där, ganska nära som sagt, så lyckades det bli någon typ av "snärt" som nuddade Aleccis på mulen. Hon skickade upp huvudet rätt upp i den låga balken som är längs med boxväggen och -dörren och så backade hon illa kvickt. Sedan skakade hon på huvudet några gånger... Jag blev förtvivlad. Det var absolut inte meningen och jag mådde verkligen sämst! :( Gick in till henne, klappade, klämde och kände lite för att se hur hon reagerade, sa såklart förlåt och så stod jag där och grät en stund. :( Stackars häst :(

Hon verkade tack och lov inte bry sig något direkt efter det, men ändå. Hon "ömmade" inte heller någonstans utan lät mig ta och trycka överallt; på nacken, på huvudet, längre fram på huvudet och "dra" lätt i öronen. Snacka om snäll häst!

När jag hade lipat färdigt så gick jag ut till Pärla för att spänna sadelgjorden. Då ställde sig Aleccis likdant igen. Så tack och lov förknippade hon nog inte smärtan med den platsen eller så. Men ååh vad jag hatar mig för det! :( Det är verkligen en känslig häst som INTE vill göra fel. Det räcker med ett lättare morr så förstår hon mer än väl att det inte är okej med det hon sysslar med. När jag nångång under en promenad skulle klappa henne högt upp på halsen och råkade va lite snabb i min rörelse så blev hon direkt misstänksam så det är verkligen ingen häst man behöver använda "hårdhandskarna" mot... Det gör det hela ännu värre att jag råkade göra henne illa. Men trots att hon är så pass känslig och verkligen, VERKLIGEN, vill göra rätt (hon blir stressad annars) så verkar hon ändå "tåla" smärta. Vilket absolut INTE är bra. Tvärt om... Det gör mig bara mer orolig att det kan finnas mer dolda skador i henne...

 

Jag är som sagt trött, skör och jävligt sliten och så ska jag självklart lyckas med detta. :( Hej jag misshandlar mina djur :( Ååå, vad onödigt! Kände även att jag behövde få ur mig det (av någon anledning) och som sagt verkar hon inte bry sig nu längre. Jag blev väl förlåten redan innan det hände, men ändå... Jag vill verkligen inget illa.
Mycket stackars-häst-snack idag... och lite klagande, så det är precis som vanligt. BLÄ. det är bara torsdag imorgon... Vill ha helg! (...Och en helvetes massa jävla punkter..!)

FUCKYOUALLGOODNIGHT.

26 September 2012  | Länk | livet i en kokbok | 0 kommentar
Tröööött

Tisdag är verkligen den officiella "trött-dagen". Blä vad det har tagit emot idag. Jag är seg och ganska slut i kroppen. Men alla krav är fixade, så det är bara nöjet kvar = typ ta det lugnt, leka med datorn, och sådant. Klockan kommer skena och snart kommer jag ligga och nysa i sängen. Nysa ja, inte mysa. Jag har börjat nysa och det är garanterat bara för att jag tänkte någit i stil med "ja! Jag klarade mig från förkylningsbomben!". Huvudvärken kan jag i och för sig inte klaga på förkylning, då det är helt och hållet en kombination av lite sömnbrist och mycket jobb. Eller alltså, tidiga mornar helt enkelt och ganska fulla dagar. Men det rullar på. Jag är ändå ganska glad faktiskt. Jag fick en aha.upplevelse i stallet innan med och vi är inne på näst sista vil-veckan av Aleccis. Hon ska skrittas uppsuttet i ca två veckor och därefter vila igen (för att vara på den säkra sidan) och kanske därefter gå lite halvt troligtvis i mitten av vintern/början av våren. Men vi får väl se hur länge jag kan hålla mig borta ;) Nu förutsätter jag förstås att hon är HELT frisk och i bra hull osv. Helt enkelt att allt är som det ska.

Jag red Pärla barbacka idag. Hon var pigg och glad. Dock kunde hon bli lite springig ibland men hellre det än trög. Håller regnet i sig så lär det inte vara sista barbackaturen den här veckan...

Jag betalade parkeringsboten idag. Då såg jag att det stod något i stil med "betalas senast 8 dagar efter..." blablabla, ojsan! Det hade jag missat! Idag var det i alla fall dag 8, så det är nog lugnt. *Bra att man tar reda på vad som gäller -.-*

Imorgon är det onsdag, och den ser nästan ut likadan som idag. Fast då blir det inget stadsbesök (hade lite ärenden innan), utan då är det bara jobb och häst som gäller. Det blir nog bra. (:

25 September 2012  | Länk | livet i en kokbok | 0 kommentar
Rimlig "drömbil"


Här är den alltså! Eller inte exakt den, men en sådan i den färgen. Bilden gör verkligen inte bilen rättvis men man får passa på att spara bilder när man ser dem. Det är sällan de finns ute på blocket i den färgen. Aja, det är i alla fall en Volvo 945 1998. Hade det varit en lättrycksturbo så hade den hetat Classic, men nu är det en fulltrycksturbo och då heter den bara Turbo. Det är alltså en "classic", fast ändå inte. En sådan komme det bli framöver. Just nu ligger de i prisklasserna: 20.000 (rätt billig och skick efter det) och uppåt ca 35.000 någonting (givetvis dyrare om de är ännu fräschare/inte gått så långt eller dylikt). Jag letar väl framöver inte i de allra högsta prisklasserna, men en del får jag helt enkelt räka med. För den okunniga och intresserade är det 164 hk original, och detta är den sista så kallade "riktiga" volvon; bakhjulsdrivet (tilsammans med v90/s90). Synd bara att bilden inte var bättre för färgen är to die for IRL! :)
24 September 2012  | Länk | livet i en kokbok | 0 kommentar


12.000 webbutiker! | alltomklader.se
(c) 2011, nogg.se & Jessica Wilhelmsson                                             Skaffa en gratis hemsida