Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok
Debatt Topplistor Om mig Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Mars (2024)
>>


Life is not supposed to be this way

Mår dåligt dåligt dåligt dåligt dåligt dåligt.
Vända till något bra? Går inte just nu.
Tomheten är enorm
28 Augusti 2007  | Länk | Vanlig dag | 0 kommentar
Sometimes the hardest thing and the right thing are the same

I never knew, I never knew that everything was falling through.





















I found my soulmate a long time ago
I know that youre hurtin and so am I
A little piece of me is dying everyday
Im losing myself to people who needs
To feel bigger and better then me
Both you and I, we can already see
The future before us is so very dark
But thats beacuse we let them take
Our dignity away and we feel so small


I cry myself to sleep some nights
In my dark dreams Im chasing lights
Dark, dark dreams in the night
All I really want is to find the lights
Lights to the future and some hope
Give me a future, give me hope


We can not change whats already been
But we let it infect our hopes and dreams
Live for the day and put no trust in tomorrow
It is easy to say but still I feel so hollow
Why cant I move on and just be me
The missing pieces are just to many
Moving on feels harder than staying alive
I hate to say that all I really want is to die

I cry myself to sleep some nights
In my dark dreams Im chasing lights
Dark, dark dreams in the night
All I really want is to find the lights
Lights to the future and some hope
Give me a future, give me hope


Some days are brighter but its not enough
I need a complete life with everything in it
But here I stand, with nothing or no one
Im all alone and have myself to blame
Get it together or it will stay the same
I know that and Im trying quite hard
Doing it on your own, it is heavy work
When youre faithless, life is a jerke


I cry myself to sleep some nights
In my dark dreams Im chasing lights
Dark, dark dreams in the night
All I really want is to find the lights
Lights to the future and some hope
Give me a future, give me hope

Im chasing lights, chasing lights in the darkest nights

25 Augusti 2007  | Länk | Vanlig dag | 0 kommentar
Hey beatch, beautiful day for a walk ha?


Im sick and tired of bullshit and lies
and of all the people that just deceives
Honesty and fidelity is now long gone
so who can you trust in this hard times
when the trend is to lie and be unfaithful
and being wise almost seems like a crime
You have got to decide, to be in or be out
Im out, cause Im not waisting precious time
pretending that Im something that Im not
"Fuck off U-port", thats what I want to shout


Hey if you are gonna talk say it to my face
Then I would set you in the right damn place
You think you are so fly, but your just numb
I could break you with the tip of my thumb
Your sorry asses are not worth a single dime
All you have are expensive clothes to hide behind

People rather see what they wanna see
instead of finding out what is really true
theyre so called confidence is the real key
Id like to take their lips and zip it with glue
and tell them "beatch, Im just as good as you"
Cut off their hair and rip their clothes apart
wipe of their make up and there you are
The real pitiful persons that has gone so far
Far far away from reality with cold cold hearts


Hey if you are gonna talk say it to my face
Then I would set you in the right damn place
You think you are so fly, but your just numb
I could break you with the tip of my thumb
Your sorry asses are not worth a single dime
All you have are expensive clothes to hide behind


Am I jealous? Hell no, most certainly not
A superficial life is really not what I seek
Life is not just about being hip and hot
Nowadays society has got a big big leak
Children grows up with unreasonable thoughts
A new Martin Luther King feels so long gone
So what do we do? Well, just keep on living
Even though the years seem to be so long
You can be happy, you just have to break free
Please, dont live in a town full of shit like me


Hey if you are gonna talk say it to my face
Then I would set you in the right damn place
You think you are so fly, but your just numb
I could break you with the tip of my thumb
Your sorry asses are not worth a single dime
All you have are expensive clothes to hide behind

Your sorry asses are not worth a single dime
I said your sorry asses, are not worth a dime
Your expenxive clothes, thats what you hide behind
Beatches, Id like to put you in your right places
And whipe that ugly smile off your unreal faces
23 Juli 2007  | Länk | Vanlig dag | 0 kommentar
Tell me lies, tell me sweet little lies


Who wants to be alone in this world we live in
A little girl had to face it alone for so many years
No one liked her and she was shattered in tears
All she wanted was to fit in, she wanted to be cool
When she think back now, all she see is a fool
A litte foolish girl who was young and naiv
Who didnt know better, but who now can see
See the good things that the real her now can give
She now knows what kind of life she wants to live


Its a hard world and its a hard life
But not everyone can live in paradise
Its a unfair world and its a difficult life
But not everyone can live in paradise
Not everyone can live in paradise

This little girl grew up and got a lot friends
But she wasnt happy, no something felt wrong
She thought she was happy, but not for long
Her problems hunted her down and made her weak
She knew that she still had a lot of answers to seek
Now she hated food and people called her fat
Everything got destroyed and she fell out flat
A reality for someone who is considered fat

Its a hard world and its a hard life
But not everyone can live in paradise
Its a unfair world and its a difficult life
But not everyone can live in paradise
Not everyone can live in paradise

The girl has now turned seventeen years old
She now knows that people can be really cold
But its there weakness thats making them mean
They are the ones who is lacking on self asteam
She accepts its and is ready to move on with her life
Maybe one day its her turn to live in a paradise

Its a hard world and its a hard life
But not everyone can live in paradise
Its a unfair world and its a difficult life
But not everyone can live in paradise
Not everyone can live in paradise



21 Juli 2007  | Länk | Vanlig dag | 0 kommentar
Never thought I would need you there when I cry

Ja, känns som om det var länge sedan jag skrev.
Saker och ting har hänt, vet egentligen inte varför jag skriver här?
Knappt någon som läser skulle jag nog gissa på, fast det är ju meningen också.
I alla fall, skönt att få skriva av sig lite.

Jobbat i 2 veckor nu, på måndag börjar sista.
Känns nästan tråkigt :(
Kommer sakna mina gamlingar, en del av dem i alla fall.
Min lilla glada gubbe kommer jag sakna, han är så himla gos :)
Skulle velat kännt honom när han inte var dement.
En människa som är så glad, snäll och kan skratta åt saker ser man sällan.
Ja, det kommer jag sakna. Slippa folk som dömmer efter utseende och sådär.
Men men, är glad för de veckorna jag fick där. Och jag känner verkligen att
jag har fått ut något av att vara där, trivs verkligen.
De gamla ger en massa komplimanger om att man är fin och sådär, man känner sig uppskattad :)
Det gör ju inte saken sämre heller när det är en ENORMT snygg kille på andra avdelningen. Men den bittra sanningen är att han är för snygg, verkar för bra och för gammal för mig :/ Jag menar 22 år, han har nog brud och säkert något i stil med en modell.
Han verkar inte vara den typen men, jaja.. Man kan ju drömma haha.


2 augusti bär det av till Mallorca, 2½ vecka. Länge sedan jag varit hemifrån så länge. Ska bli spännande och se hur jag kommer fixa det.
Kommer vara ensam en del när syrran pluggar, men det är nog bra.
Jag behöver känna hur det känns att bo där, om jag trivs och hur jag skulle klara av att lära känna människor där och så.
Jag hoppas att jag kommer känna mig som hemma där, annars så... Ja annars är det väl meningen att jag inte ska det? Då hittar jag väl någon ny lösning.
Det är nog det värsta med mig, jag vet inte vad jag vill.
Fast egentligen vet jag det, jag vill vara lycklig..Men det kan ju innebära så mycket olika saker.
Vad kommer göra mig lycklig? Kan man vara olycklig p.g.a av den stad man bor i eller beror det på en själv?
Fan, jag vet ju inte ett piss. Men det är nog just det jag ska komma på när jag är på Mallorca. Mm, får hoppas det ger mig några svar.
Haha spännande att komma hem och meddela, för jag tror allting kommer klarna.
Jag kommer defentivt veta om jag ska flytta dit nästa år och om jag vill läsa på distans därifrån.


Uff, jag vet ingenting. Har bara massa skumma känslor. Speciellt när jag drömmer.
På något sätt känns det som mitt riktiga liv finns i mina drömmar? MIna känslor är så intensiva, jag går igenom så mycket. Mardrömmar men också lyckliga drömmar. De drömmar man helst inte vill vakna upp från. Oftast blir jag besviken när jag vaknar, skönt att slippa verkligheten antar jag..


Jag är så glad för att mamma förstår, men mest för att hon lyssnade.
Att hon inte sa emot och tryckte ner mig, utan bara lyssnade.
Det var nog bland det jobbigaste jag gjort, men jag kände hur nödvändigt det var.
Tårarna rann på oss båda och ibland stammade jag fram orden, men det gick.
Jag ahde nog varit tyst så länge det hade krävts. Var så arg och besviken, hon var den enda personen som jag ville skulle förstå och hon gjorde inte det.
Men hon gör det nu och det är jag evigt tacksam för..


Make it okey, please just make it okey? ;/

Jag gillar blåbär...Mm, det gör jag.
20 Juli 2007  | Länk | Vanlig dag | 0 kommentar
Myself and I, we have got some straightening out to do

Vad är det här för sommar? Allt verkar gå helt åt helvete :/
Men nu längtar jag tills jag får jobba, slippa vara hemma med någon jag inte ens vill se.




Vet inte vart jag ska ta vägen, göra eller känna. ;(



8 Juli 2007  | Länk | Vanlig dag | 0 kommentar
Get me through this day and make it okey

Incompatible, it dont matter though
cos someones bound to hear my cry
Speak out if you do
youre not easy to find

Is it possible Mr. Loveable
is already in my life?
right in front of me
or maybe youre in disguise

Who doesnt long for someone to hold
who knows how to love you without being told
somebody tell me why Im on my own
if theres a soulmate for everyone

Here we are again, circles never end
how do I find the perfect fit
theres enough for everyone
but Im still waiting in line

[ Soulmate lyrics found on http://www.completealbumlyrics.com ]
Who doesnt long for someone to hold
who knows how to love you without being told
somebody tell me why Im on my own
if theres a soulmate for everyone

If theres a soulmate for everyone

Most relationships seem so transitory
Theyre all good but not the permanent one

Who doesnt long for someone to hold
who knows how to love you without being told
somebody tell me why Im on my own
if theres a soulmate for everyone
2 Juli 2007  | Länk | Vanlig dag | 0 kommentar
A perfect day to die




Jag måste komma härifrån, måste måste måste måste.
Från Sverige, från människor här. Ensam ensam ensam ensam.
Jag vill inte vara ensam, hatar att vara ensam :/
Jag vill göra skillnad och nytta för andra.
Här lyckas jag inte med det, ingen lyssnar ändå =/
Ouf, ta mig härifråååååååååååååååån.
Fan den där jävla skolan förstör mitt liv, kan jag inte bara få bli klaaaaaaaar.
Vad ska jag prioritera egentligen? 2 olyckliga år till och göra ingenting utom att plugga och sitta hemma och se på tv eller ge mig ut och chansa och ta skolan senare? Bara jag kommer härifrån, fan ;(
Alla här har mer än mig och lyckas alltid bättre. Får bättre jobb för de känner alltid någon på de bästa jobben o.s.v.

Jag är en outsider, så är det bara...Den mest patetiska människan här.

Idag fick jag förresten reda på lite saker om mammas kille..
Det är sjukt hur man kan såra en person man varit ihop med så många år.
Jag HATAR otrohet, jag HATAR HATAR HATAAAAR det..
En sak har jag lärt mig här i livet och det är att aldrig acceptera det.
Det tänker jag inte, för det håller på att bli en allt för vanlig sak, en trend nästan.
Det är oacceptabelt och älskar man någon så gör man inte så.
Jag tror att de som gör det inte älskar den personen till fullo, för man sårar inte medvetet den man älskar mest... Nej, man gör inte det..Det är inte kärlek.



1 Juli 2007  | Länk | Vanlig dag | 0 kommentar
Build a wall around my heart, never let it fall apart

Shoppat alldeles för mycket på senaste. Var får jag pengar ifrån haha?
Har egentligen bara 1 eller 2 grejer kvar som jag typ behöver/vill ha. Får se.



Vad ska man skriva? Hm, är rätt tom i huvudet.
Uppenbarligen är min syster det med, jag hoppas att hon åker hem.


Ja..Ja, hm...


Jo, kan väl skriva lite om vänner.
Det är verkligen jobbigt att se ens vänner må dåligt, verkligen extremt jobbigt.
Man vill ju göra så mycket man kan, men tyvärr är det oftast inte speciellt mycket.
Men jag har nog kommit till det stadiet nu där jag vet vilka som är äkta och inte.
Det har tagit ett tag men nu vet jag och jag tänker inte släppa dem. :)

Ja, annars så är allt..Lugnt.
Jag inser nu varför det har gått upp&ner så himla mycket de senaste halvåret.
Det har helt enkelt varit mitt sätt att bearbeta allt och få lite insikt.
Jag inser t.ex att min pappas "ursäkter" till allt är till för att han ska må bättre med sig själv. Han vet att han inte är en bra pappa och han har nog faktiskt dåligt samvete för det. Och alla ursäkter har landat i mig som en skuld, vilket jag inte såg innan heller.

G..... sa att jag nog tar på mig alldles för mycket skuld.
Vilket är jävligt sant. Jag går runt och bär en massa skuld som jag egentligen inte skulle behöva.

Jag vet också varför jag hade den jobbiga perioden när jag gick i 3:an med alla tvångstankar och panikattacker. Det var ett resultat av att mamma var sjuk och på något undermedvetet sätt så trodde jag antagligen att något dåligt skulle hända om jag inte rättade till en sak o.s.v. Så jag var inte galen eller psykiskt sjuk, jag reagerade bara som många andra barn i min ålder skulle gjort? Wow, tro mig att det var en lättnad att få veta det..Mamma berättade även att hon märkte när det pågick, vilket jag inte heller trodde. Jag kände ju mig näst intill osynlig, med ett sånt beteende så undrar man ju när någon ska komma och fråga hur det är med en. Ingen frågade... Men mamma visste, och har bett om förlåtelse.
Kanske var det just det jag behövde veta, att hon visste och gjorde något åt det. Hon försökte att inte visa när hon mådde dåligt o.s.v. Så den perioden har jag lagt bakom mig nu..Ett steg på vägen.

Jag har även lagt bakom mig alla pappas svek, eller är en bra bit på vägen är det gäller det. Det är inte mig det är fel på och hans ursäkter är inte mitt fel. Jag ska inte behöva må dåligt för att jag ber honom om pengar och han påstår att han har sååå mycket utgifter hit och dit men ändå ska försöka skicka. Dåligt samvete? Nej!
Det är fan hans skyldighet efter allt han lovat. Så är det med det!

När det gäller kärlek har jag insett att jag kommer hitta någon en dag, jag vet det. Grejen är bara att man hittar ingen i just denna stad, om han inte är äldre och sådär vill säga. För (de flesta) killarna i min ålder och neråt/uppåt är så jävla omogna så det finns inte. Helt otroligt, tror att de kan äta kakan men fortfarande ha kvar med. Jag menar, MOGNA! Usch, jag vill hitta en mogen kille som har en någorlunda bra syn på livet och inte springer efter småtjejer.
Jag duger kanske inte för killarna här, men de duger inte för mig heller haha.
Jag har lärt mig av mina misstag när det gäller killar och, ja jag är faktiskt glad över att jag gjort så mycket fel när det gäller killar. För, ja nu vet jag vad jag vill ha. Jag tänker inte nöja mig med vem som helst eller hålla på att ta första bästa och hoppa i säng med. Nope, seriöst ska det vara.

Grejen många i Ulricehamn inte gör är att lära sig av sina misstag. De lär sig för fan inte ens av andras? Men det är deras liv..Jag tror inte speciellt många av dem är sådär jätte lyckliga osm de verkar. Jag tror att deras personlighet inte är i närheten av det de visar och att de nog bara vågar visa det när de är fulla. "Det är ju så mycket roligare att vara full", varför? Jo för de kan vara sig själva.

Jag tror att jag har hittat mycket av min personlighet men den accepteras inte här.
Det går inte att vara så ärlig man vill, för folk pallar ta me fan inte det! Det stör mig som bara den. För jag tänker ju inte heller ta sanningen av dem sen. När jag kommer härifrån ska jag vara så ärlig som det går mot alla. Inte elakt, det gäller ju att tänka lite, men ärlig på ett bra sätt.

Ulricehamn är säkert en jätte härlig stad att bo i om man är villig att anpassa sig och har släkt och vänner här. Men jag har inte det och det händer inget här. Jag vill ha äventyr och spänning med mycket folk! Haha det är öde på gatorna klockan sju här. Tss, kul liv! Dessutom är det svårt att passa in i småstäder, svårare att ha sin egen stil. För de finns oftast en mall för hur man ska vara, det finns inte rum för många olika! Och blir man ensam här så är det en helt annat ensamhet än i en storstad där man inte känner många. Här känner alla varandra o.s.v..Kommer man utanför, ja då är man verkligen utanför och folk ser ner på en. Men vem behöver folk i sitt liv som gör det? Ingen!


Ja, det blev en hel del skrivet ändå ju. Mest en massa osammanhängande saker men ändå. Kom precis att tänka på en kille som jag träffade förra året, vore kul att kunna prata med honom fortfarande.. Han förstod saker och ting. Hoppas han har det bättre nu än innan i alla fall. Jag är glad för hans skull i så fall.

haha en dag ska jag ligga på en av de öarna och sola! Sådeså! hejsvejs







27 Juni 2007  | Länk | Vanlig dag | 0 kommentar
Some never see it, other lives it

Det är rätt fascinerande att vissa av oss ser saker varje dag och bara tar det förgivet, medans det finns andra människor som aldrig ens sett det.
Dörrar som går upp av sig själva, det var coolt första gången, sen så var det inte mer med det. Men tänk om man föddes i Afrika och bott i en lerhydda hela sitt liv, som knappt har några dörrar. Snacka om att bli förvånad då när man kommer till ett ställe där det finns dörrar som öppnar sig automatiskt! Vi tycker det är intressant att se deras värld, en värld av fattigdom. Men tänk vad de måste tycka våran värld är otrolig? Jag tror att de skulle tycka att t.o.m mitt liv var ganska häftigt, när jag sitter här med min dator och TV och kan följa egentligen hela världen härifrån. Det är sådana här saker man aldrig riktigt tänker på, men när man väl gör det så blir man förbluffad.


En sak till som slog mig idag var döda människor, mord och krig.
De flesta av oss i Europa har inte upplevt ett så blodigt krig som de i Irak. För dem är det näst intill en vardag att se döda människor på gatorn och höra bomber fällas runt omkring dem. Hur skulle vi hantera det om det var vi? Har tanken ens lått oss att de människorna som bor där måste vara otroligt starka som genomlider det? Vi skulle bli upprörda omv i hittade en död människa på gatan, men de skulle antagligen bara gå förbi. För det är en vanlig syn, det är deras omänskliga vardag. Nu är det ju inte så på alla ställen, men på många!
Ja, man kan väl tänka sig tokig på sånt här. Men ändå..Världen runt oss far illa, men vad kan vi göra åt det?
24 Juni 2007  | Länk | Vanlig dag | 0 kommentar
It is so easy to see dysfunction between you & me

Built a wall around my heart
Never let it fall apart
Strangely I wish secretly
It wont fall down while Im asleep



Detta var inte alls bra, bara väntat på det.
Helvetet brakade loss ungefär.
Blir så frustrerad, vet inte vad ska göra. Hon förstår verkligen inte..
Kanske vore det bästa ändå, att jag får flytta hemifrån.
Men det är ju inte vad jag vill, jag vill bara att hon ska förstå ;(
Det var för mycket begärt uppenbarligen, jag gör ju henne så illa..
Som vanligt, allt är mitt fel.
Vet aldrig vad jag ska säga när det väl händer, blir bara stum.
Fan fan fan......faaan.



Nobody said it was easy, no one ever said it would be this hard.
19 Juni 2007  | Länk | Vanlig dag | 0 kommentar
All we can do is keep breathing

Deperimerande, allt allt allt.
Positiv skulle jag försöka vara, men bra går det inte.
Bråkat med mamma igen och det känns ju inte så bra.
Ligger i sängen hela dagarna och gör ingenting förutom att deppa.
Snacka om liv.....



:(
17 Juni 2007  | Länk | Vanlig dag | 0 kommentar
A heart, black as the darkest night

Ja, sommarlov nu.
Känns....Overkligt mest.
Gårdagen var helt okej! Första delen var lyckad, andra inte alls lika lyckad.
Men man får vara glad för det roliga man hade :)

Kände dock att jag verkligen vill komma härifrån snart.
Inte ens skolavslutningen är rolig, då är det något fel haha.
Men jag kommer väl på något snart!


Annars så är jag mest trött som bara den. somnade halv fyra efter att ha städat i ordning och installerat min nya dvd. Tack mamma, verkligen snällt :) Nu kan jag ladda ner massa filmer/serier och kolla på i sommar. Man ska ju egentligen vara ute och sola, men sola gör man för att se snygg ut och det behöver inte jag göra för jag blir ändå inte snygg. Man ska ju egentligen också vara ute och bada, och helt enekelt njuta av det vackra vädret. Men jag doppar inte en tå i våran äckliga sjö och jag har aboslut ingenting att göra utomhus. Så jag kan ju lika gärna stanna inne.

Jag försöööööker att vara positiv. Det är svårt, men det går rätt okej.
Jobbet känns rätt bra efter att ha varit där och fått reda på lite. Ser lite ljusare på det i alla fall. Igår höll jag mig positiv under nästan hela förfesten och det blev lyckat, många roliga skratt och kort i alla fall.


Kommit fram till en sak..Ska man få en kille här så måste man antingen vara blond eller typ 3 år yngre. Helt sjukt, är de de enklaste bytena eller vad? :S

Okej man måste inte vara blond, men fler killar kolla på blonda, faktiskt!

Haha aja, alla har pojkvän utom jag...Så är det.
Men ska väl inte klaga, slipper ju kärleksproblem :)



14 Juni 2007  | Länk | Vanlig dag | 0 kommentar
With every word whispered we get more far away

Snart så är det slut, tiden har gått fort. Ser fram emot det, ska nog bli roligt :)




Hm..Ja..annars så är det rätt varmt ute och sådär. Hejdå

11 Juni 2007  | Länk | Vanlig dag | 0 kommentar
Love is just waiting for you


Idag gick jag ut på balkongen för att ta frisk luft, det enda jag fick var lungor fyllda med rök. Det är sorgligt vad människor gör med sig själva. Det finns så mycket bra saker att lägga sina pengar och sin energi på, istället köper de ciggaretter. Jag förstår det inte.

Jag förstår inte heller grejen med att när man festar så innebär det att man måste dricka. Vad är det för någon kultur vi har skapat? Att vi inte kan gå och ha kul och samtidigt vara oss själva? Nej, istället ska vi supa oss redlöst fulla, göra bort oss, spy, vakna upp med en jävlig huvudvärk och undra om man hade kul igår eller inte! Går det inte att ha kul när man är sig själv, är vi alla så osäkra verkligen? Jag är inte så osäker längre, för jag har insett att alkohol inte gör saker och ting bättre. Jag ser knappt någon som helst fördel faktiskt. Jag tycker det är bättre att vakna upp på morgonen och vara utvilad, någorlunda fräsch och vara nöjd över en trevlig kväll som jag faktiskt kommer ihåg. Är inte det roligare? För det går ju att dansa, skratta och ha kul ändå faktiskt.

Vad tror jag? Jo jag tror att ungdomar i denna stad (och på mååånga andra ställen) tar till alkohol för det är då de får vara sig själva. De behöver inte lägga på en bitchig mask eller låtsas vara så snobbiga som de vanligen är. De kan "låtsas" vara sig själva, om man nu kan uttrycka det så. I mina ögon är det oerhört sorgligt. Men visst, då kan jag förstå att de njuter av de kvällarna när de får vara sig själva, för att få vara det är verkligen underbart.

Men varför inte gå till en fest med en bra inställning? Dansa som om ingen ser dig, skratta som om du aldrig mer kommer få skratta, umgås som om det vore din sista dag i livet. Jag menar, man kan få ut så mycket mer av allting om man gör det på rätt sätt.

Och det finns så mycket mer ute i världen som gör en lycklig än att festa. Att ge till andra människor och hjälpa, det ger en själv en lycka man inte riktigt kan sätta i ord. Det är då jag tror att man har chansen att börja älska sig själv. För man måste ju faktiskt göra saker som man känner att man kan älska sig själv för, vara stolt över.

Nu ska jag sova. Godnatt.




8 Juni 2007  | Länk | Vanlig dag | 0 kommentar
Sometimes we just have to let go


Some people hold on to things so hard that they dont even see that they would be better of without it. You just need to let it go sometimes and find your own happiness. It is never a good idea to make something your everything, because when you lose that...you are nothing.


Ja, ännu en solig dag har passerat och jag tänker avsluta min dag här och framför två av mina favoritprogram. Ugly Betty och Desperate Housewives för er som undrar haha. Den senaste tiden har varit interessant och jag har fått lite av ett uppvaknande. Det är mitt liv, mina beslut och min lycka som står på spel. Varför ska jag leva för andra? Varför ska jag gå och låtsas vara glad för att skydda mina närmsta från det? I längden håller det inte och det kan sluta så illa. Mår man dåligt, ja då mår man dåligt. Man måste hitta någon/några att kunna prata med det om och vara sig själv med. När man tränger undan det man känner samlar det bara på sig mer och mer tills det spricker.

Och det sprack för mig, det sprack stort. Lusten att leva var totallt bortblåst (tänkte inte hoppa eller så, haha så var lugna), allting kändes omöjligt och svart bara. Jag orkade inte längre låtsas att allt var bra, jag orkade inte låtsas att jag inte kände mig sviken och ensam. Inte ens mina drömmar gav mig något hopp. Det var bara några dagar men de dagarna var fruktansvärda, att bara stiga upp ur sängen kändes näst intill omöjligt.

I dagens samhälle är det inte okey att må dåligt, det var en av mina anledningar till att gömma det. Jag ville inte vara annorlunda, jag ville inte vara ett psykfall. Men det är jag inte, jag är fan inte det.

Jag är en vanlig tjej som tänker alldeles för mycket, har på tok för dåligt självfötroende och en historia som jag helst vill glömma. Men det som kanske gör mig annorlunda är att jag redan är redo för saker som de flesta i våran ålder inte kanske blir förrän om några år.

Jag började tidigt med saker som man "ska" göra när man är ung, och jag har tröttnat. Det finns ingen spänning i det och jag finner det inte speciellt roligt heller. Jag är redo för att skaffa mig ett eget liv där jag bara behöver vara beroende av en person, som är mig själv.

Jag är redo för att se och göra saker jag drömt om, jag är redo att ta risker och för att våga göra misstag. Jag behöver inte miljontals vänner som hela tiden påpekar vad fin jag är och säger hur duktiga jag är och som sedan går och snackar bakom ryggen på mig. Jag klara mig själv och det är min uppgift att se till att jag kan säga de sakerna till mig själv. En dag kommer jag kunna det, jag hoppas det. Även om jag inte har en vacker utsida så hoppas jag att min riktiga insida kommer visa sig en dag och göra att jag ser mig själv med andra ögon.

Jag är inte bättre än andra, inte på något sätt. Jag snackar tyvärr också en del, men oftast säger jag aldrig saker som jag inte kan säga till personen ifråga. Och jag låtsas inte heller, jag umgås inte med människor jag inte tycker om mer än nödvändigt och slickar deras arslen. Åh nej nej, never.

Varför är jag som andra här när jag innerst inne inte är sådan? Jo, för jag dög inte när jag var mig själv och var tvungen att ändra på mig för att få vänner. Hur jävla sjukt är inte det? Att behöva ändra på sig för att bli accepterad, rent jävla skämt. Men äntligen har jag börjat hitta tillbaka till mitt riktiga jag, och jag är stolt över den människan mer än den jag låtsats vara. För mitt riktiga jag, ja jag är äkta. Jag behöver inte göra massa saker för att synas och höras, jag står för mina åsikter och kan konfrontera folk som jag har problem med. Jag tycker det är kul med skola och har lätt att lära mig, jag stöttar inte att dricka alkohol jätte mycket, inget för mig faktiskt. Kanske kommer senare men så är det. Dessutom vill jag rädda djur och natur som faktiskt är på väg att försvinna.



Ja, det kommer kanske bli ett lite halvjobbigt år framför mig nu. Men sen tänker jag göra vad jag vill..18, det gyllene talet. Jag har hela framtiden i mina händer. Underbart.
5 Juni 2007  | Länk | Vanlig dag | 0 kommentar
Bleed it out before you take it in

At some point, you have to make a decision. Boundaries dont keep other people out. They fence you in. Life is messy. Thats how were made. So, you can waste your lives drawing lines. Or you can live your life crossing them. But there are some lines... that are way too dangerous to cross.


Time flies. Time waits for no man. Time heals all wounds. All any of us wants is more time. Time to stand up. Time to grow up. Time to let go. Time
1 Juni 2007  | Länk | Vanlig dag | 0 kommentar
It is the hardest pill to swallow

Jag hittar inget passande att skriva för att vara ärlig. De senaste dagarna har varit jobbiga och skrämmande. Visste inte att det kunde gå såhär långt. Det jobbiga är att jag har tagit ett sådant stort steg tillbaka att jag måste kämpa extra hårt för att komma igen. Jag måste hitta lite ljus, lite lycka av något slag. Vart eller hur jag ska hitta det vet jag inte, men det måste väl på något sätt gå.

Det som är så extremt påfrestande är att folk inte ens ser, det är skrämmande hur väl jag egentligen gömmer det. Folk kan se att jag ser lite ledsen, sur eller frånvarande ut men mer än så ser de inte. Tänk om de visste vad som pågick i mina tankar, undrar vad de skulle säga? Mm, tur som fan att folk inte kan läsa tankar. Skulle inte vilja att någon hörde mina i alla fall. På ett sätt vill man ju inte att folk ska veta, man vill verka normal och glad. Men på ett annat sätt hoppas man ändå att någon ska se det, att någon ska se ens riktiga jag. Ja, vad ska man säga?


This is the way you left me, I am not pretending. No hope, no glory, no happy ending.
31 Maj 2007  | Länk | Vanlig dag | 0 kommentar
When your soul turns black

Det är svårt att berätta för ens närmsta hur man känner.
Det är svårt för ens närmsta att förstå.
Det är svårt att veta hur man ska tackla svårigheter.
Det är svårt att hitta en väg ut ur något så mörkt.
Det är svårt att veta hur man ska resa sig efter att ha fallit långt ner.
Det är svårt att veta hur man ska komma över kanten när man en gång sjunkit.
Det är svårt att veta hur man ska hitta tillbaka till något man en gång varit.
Det är svårt att veta hur mycket man klarar av innan man går sönder.
Det är svårt att se en ljus framtid när allting omkring är svart.
Det är svårt att skapa förtroende när man konstant blivit sviken.
Det är svårt att hitta vänner som inte blir skrämda av en trasig själ.
Det är svårt att hitta vänner som stannar när alla andra går.
Det är svårt att våga älska när man är rädd för att få sitt hjärta krossat.
Det är svårt att älska någon som ständigt sårar en.
Det är svårt att leva när man inte har rätt förutsättningar.
Det är svårt att leva över huvud taget när allt är verkar vända sig emot en.
Det är svårt att hitta sin plats i livet och att se något meningsfullt i det
Som tur är är det inte lika svårt för alla, för hur skulle då världen se ut?
30 Maj 2007  | Länk | Vanlig dag | 0 kommentar
Sometimes I need to remember just to breathe

I got a heart full of pain, head full of stress
handfull of anger, held in my chest
And everything left’s a waste of time
I hate my rhymes, but hate everyone else’s more
I’m riding on the back of this pressure
Guessing that it’s better I can’t keep myself together
Because all of this stress gave me something to write on
The pain gave me something I could set my sights on
Never forget the blood sweat and tears
The uphill struggle over years the fear and
Trash talking and the people it was to
And the people that started it just like you
28 Maj 2007  | Länk | Vanlig dag | 0 kommentar
Its easier to run, replacing this pain with something numb

Jag vet att jag inte borde känna det, men jag känner det.
Det känns som jag är världens mest värdelösa människa.
Det är inte hela världen, jag vet...Jag vet.
Men jag blir inte ens helt nöjd när jag får alla rätt på ett prov.
Det känns som det alltid är något som fattas, som om det finns något jag kunde gjort lite bättre.


Det är inte själva betyget i sig som spelar roll, det är vad känslan av betyget gör.
Jag känner för att bryta ihop och gömma mig någonstans.
Som om jag inte är värd ett piss, som om jag svikit mamma, som att jag misslyckats med att försöka visa att jag inte är misslyckad.
Allt jag hela tiden försöker intala mig ser helt plötsligt ut som en stor lögn.
Och det är det nog också, för jag är inte duktig, jag är inte bra.
Jag är värdelös på det mesta..Jag är verkligen så jävla värdelös.


Jag är inte ens bra på att vara en vän, dotter eller flickvän för den delen heller.
Lär inte bli något problem eftersom jag antagligen kommer vara singel i en evighet. Lika bra, jag orkar inte bli sårad mer. Jag vill aldrig mer bli sårad.


Inte lämnad för den delen heller. Jag hatar när folk försvinner.
Antagligen för att jag har växt upp med den vetskapen, inget vara föralltid.
Men inte ens föralltid, jag kunde vara glad om det varade 1 månad.
Min syster kom bara 1 gång om året, om inte mindre. Hon stannade kanske i 1-2 veckor. Sen lämnade hon oss igen, lämnade.
Alla mina vänner lämnade mig, tids nog. Jag var så fel, annorlunda. Den som inte ville anpassa sig efter alla andra. Jag var konstig i allas ögon, vilket innebar att jag
blev lämnad. Jag besökte min släkt vartannat år, ibland mindre. Det vara i högst 3 veckor. Sen skulle man hem igen, hem till inget?
Hem till en person som gjorde allt för att förstöra, som bara tänkte på sig själv och som hade de så bra utan oss. Åkte man och hälsa på folk, ja då varade ju det bara några timmar. Sen var det roliga över, man fick lämna det ställe man hade roligt på. Pappa kom vart tredje år eller något liknande, sen blev jag återigen..lämnad. En dag, en dag var allt jag fick med en person som påstod sig älska mig mest i världen och alltid saknade mig. Om han gjorde det, varför stannade han bara en dag och hälsade på vart tredje år? Jag hade världens bästa sommar när mina kusiner kom på besök, sen åkte de hem..Jag kände mig återigen tom och lämnad. Varför ska alla jag älskar bo miltals härifrån? Varför ska alla som får mig att må bra lämna mig innan jag ens hunnit blinka?

Och visst jag vet, man kan inte vara på besök föralltid, en person kan inte stanna föralltid. Men de kan finnas omkring, man kan prata med dem varje dag. Man ska för fan kunna se personer man tycker om mer än 1 gång per år eller vart tredje år.
Jag är trött på att bli lämnad. Haha, blev "lämnad" 3 gånger i ett förhållande. Vad är det här? Jag förlorade alla när vi flyttade hit från hans sida. Det var som om jag aldrig betydit något. De hade ju bara brytt sig för att jag bodde i samma hus som honom, jag hade ju aldrig betydit något..


Så verkar det alltid vara, jag betyder inte tillräckligt mycket för att folk ska stanna.
Jag är ledsen och ensam...Tom, helt jävla tom.


På senaste har gråten kommit vid tillfällen när jag inte kunnat styra det.
Små, obetydliga saker orsakar stora gråtattacker som jag skulle vilja bevara i evighet. Att få gråta ut allt jag aldrig annars kan få ut, det är underbart.
Samtidigt smärtsamt, för det gör så jävla ont...det gör så in i helvetes ont.
Jag vill inte ha ont. Jag vill vara lycklig.


Snälla låt mig va, jag hatar dig..varför förstår du inte det ditt psykfall?
Låt mig va. Vet inte hur mycket mer av dig jag klarar...
24 Maj 2007  | Länk | Vanlig dag | 0 kommentar
I get lost in the nothingness inside of me

Jag hatar att jag måste vara så elak, speciellt mot den personen som hjälpt mig mest genom livet. Kan bara inte hjälpa det. Det känns som att alla har det bättre än jag och ja, jag blir avundsjuk. Ibland undrar jag om jag bara satts här på jorden för att lida och vara en av de människorna man ska va tacksam för att man inte behöver leva som. Jag är så fruktansvärt trött på min ilska, ångest och olycka att jag helst av allt bara skulle vilja ta mig själv i kragen och bara rycka upp mig. Men jag orkar och kan inte, jag har försökt men det är förgäves. Jag orkar helt enkelt inte. Jag känner hur olik jag blir alla andra och hur jag förändras till något nästan ingen annan är. Det känns inte som något dåligt men det passar inte in här. Jag glider ifrån alla bara för mina drömmar och mål i livet. Jag vill leva för att hjälpa andra och göra något meningsfullt. Pengar spelar ingen roll, kläder och smink spelar inte heller någon jävla roll. Det gör det bara här, här i denna staden för här är det ett måste för att ens kunna ha vänner. Visst, det är kul men det är det enda nöjet jag har och det är nästan det enda jag fokuserar mig på. Det känns så jävla meningslöst, jag kunde göra så ycket annat bra i livet än att shoppa. Jag vill hitta mitt livs kärlek, om det ens existerar. Men gör det det ja då vill jag hitta det. Jag vill dela mitt liv med någon som gör mig lycklig och får mig att skratta, Mer än så begär jag inte, men jag lär ändå inte hitta det. Inte för att jag letar men..... Ja, jag behöver förändring. Nu.




I wanna heal, I wanna feel what I thought was never real
I wanna let go of the pain I’ve held so long
Erase all the pain till it’s gone
I wanna heal, I wanna feel like I’m close to something real
I wanna find something I’ve wanted all along
Somewhere I belong

And I’ve got nothing to say
I can’t believe I didn’t fall right down on my face
I was confused, looking everywhere only to find
That it’s not the way I had imagined it all in my mind
So what am I, what do I have but negativity
’Cause I can’t justify the way, everyone is looking at me
Nothing to lose, nothing to gain/ hollow and alone
And the fault is my own, and the fault is my own


I will never know myself until I do this on my own
And I will never feel anything else, until my wounds are healed
I will never be anything till I break away from me
I will break away, Ill find myself today
20 Maj 2007  | Länk | Vanlig dag | 0 kommentar
This is the hardest story that I have ever told

This is the way you left me,
I’m not pretending,
No hope, no love, no glory,
No happy ending

This is the way that we love,
Like its forever,
Then live the rest of our life,
But not together
I Wake up in the morning,
Stumble on my life,
Can’t get no love without sacrifice,
If anything should happen,
I guess Id wish you well,
Mmm a little bit of heaven,
But a little bit of hell.

This is the hardest story,
that Ive ever told,
No hope, no love, no glory,
Happy endings gone forever more
I feel as if I’m wastin,
And Im wastin everyday

This is the way you left me,
I’m not pretending,
No hope, no love, no glory,
No happy ending

This is the way that we love,
Like its forever,
Then live the rest of our life,
But not together

Two Oclock in the morning,
Somethings on my mind,
Can’t get no rest,
Keep walking around,
If I pretend that nothing ever went wrong,
I can get to my sleep I can think that we just carried on

This is the hardest story,
that I have ever told,
No hope, or love, or glory,
Happy endings gone forever more,
I feel as if I’m wastin,
And Im wastin everyday
17 Maj 2007  | Länk | Vanlig dag | 0 kommentar
The hardest part was letting go, not taking part



Please dont remind me, my cheast aces
I hate it, all of you were just big fakes
A little bird whispered a messages in my ear
My own words was the only thing I now could hear
"I would rather die, then go back there"
It is a sad story thats missing an end


I can not love, I just love to hate
Lifes not fare, still I believe in faith
Carma shines through, where ever you go
Why? I dont know, I just believe so
Ive promised myself it will get better
I keep the promise in my head like a letter
Like a letter...


Mean words, disgusted looks were thrown
Of course, they were thrown in my direction
Cryed on my way home, dried them at the doorstep
Who knew the pain I hade to carry with me?
Some could have known, but they didnt want to see
I have learned that silence works best
I have always had to be my own guest


I can not love, I just love to hate
Lifes not fare, still I believe in faith
Carma shines through, where ever you go
Why? I dont know, I just believe so
Ive promised myself it will get better
I keep the promise in my head like a letter
Like a letter...


Its not okay, you cant blame it on me
You put down other people to feel strong
I feel sorry for you, mean words doesnt last long
Weakness is never easy, but it doesnt make it right
Because of you, my whole life has been a fight
For a while, I almost wished to see you dead
But now I understand what went around in your head
You were just a weak nothing, and you still are

I can not love, I just love to hate
Lifes not fare, still I believe in faith
Carma shines through, where ever you go
Why? I dont know, I just believe so
Ive promised myself it will get better
I keep the promise in my head like a letter
Like a letter...








14 Maj 2007  | Länk | Vanlig dag | 0 kommentar
Im under the surface, trying to break through.

Every step you take could be your biggest misstake.



I wish all of my dreams could disappear
I want to stop all the voices that I hear
Normal is a word Ive never understood
I probably wouldnt even if I could
Who decides whats normal and not?
Thats something Ive wondered about a lot
All I know is that you werent

I can hear your evil breath next to me
You are not there, but in my dreams I see
I want you gone, repair what you destroyed
Its not easy, the memory of you is hard to avoid

It feels just like Im sinking
And everything feels broken
Crazy is a word Ive never understood
Sometimes, I kind of wish I could
Who decides whats crazy and not?
Maybe I should thank you, yes a lot
Cause all I know is that you were

I can hear your evil breath next to me
You are not there, but in my dreams I see
I want you gone, repair what you destroyed
Its not easy, the memory of you is hard to avoid


Maybe its impossible to put you in words
Your evil memorys, they hurt, they hurt
You teached me the biggest lesson in life
Never live a life you do not like
Thats the only thing Im taking with me
Everything else, well they just has to be
Erasing is not an option, but accepting is


I can hear your evil breath next to me
You are not there, but in my dreams I see
I want you gone, repair what you destroyed
Its not easy, the memory of you is hard to avoid


Crasy and normal is words I have never understood
All I know is that you are everything but normal
Wich leads to the simple solution that you are crazy

12 Maj 2007  | Länk | Vanlig dag | 0 kommentar
Feel gratitude for all the small things in life

The big things can disappear faster than you think.


Allting är oerhört långdraget och drygt.
Man känner varenda sekund ticka förbi.



Ett livlöst liv?
Visste inte ens att det existerade innan jag upplevde det själv.
Allt är bara, tråkigt.
Tråkigt..
5 Maj 2007  | Länk | Vanlig dag | 0 kommentar
A delicious state of mind

Åh, blev så lycklig när jag fick veta att det kan finnas en lösning.
Distansskolan Torsås, underbart.
Om det funkar har jag lovat mig själv att komma tillbaka och ta studenten här :)





Annars? Nja, det är rätt okej..Konstigt nog haha.
Saknar syrran, men inom denna månaden är hon här..Jippie!!


Mja, är glad att allt löst sig i skolan med. Det tog på energin måste jag säga :/


Hoppas på en bra kväll =)
4 Maj 2007  | Länk | Vanlig dag | 0 kommentar
Climb a ladder up to the sun

Älskar vädret, det andas sommar överallt.
Något jag dessutom gillar är Coldplay, underbart band med underbara texter och röster.


Ja, så här är det.
Snart kommer jag nog skriva från en splitter ny dator, det är på tiden.
Vill städa bort ALLT som har med honom att göra.
Han som förstörde våra liv i flera års tid.
Han som inte ens förtjänar att nämnas med namn.


Coldplay - Low
Inte bäst sångmässigt, men bra text :)
The scientist är grymt bra däremot..


You see the world in black and white
No colour or light
You think youll never get it right
But youre wrong you might

The sky could fall could fall on me
The parting of the seas
But you mean more mean more to me
Than any colour I can see

All you ever wanted was love
But you never looked hard enough
Its never gonna give itself up

All you ever wanted to be
Living in perfect symmetry
Nothing is as down or as up, as us

You see the world in black and white
Not painted bright
You see no meaning to your life
You should try
You should try

And all you ever wanted was love
But you never looked hard enough
Its never gonna give itself up


All you ever wanted to be
Living in perfect symmetry
Nothing is as down on this Earth

Dont you want to see it come soon
Floating in a big white balloon
Or given on your own silverspoon

Dont you want to see it come down
Careful throwing your arms around
And saying youre a moment too soon

Cause I feel low
2 Maj 2007  | Länk | Vanlig dag | 0 kommentar
Refreshment of thoughts

Dags att pigga upp sidan lite kände jag..Behöver inte göra livet mer deprimerande än vad det redan är. Det blir ju trots allt vad man gör det till, mhm visst jada jada jada.



Solsken idag också, härligt.


Ja annars då? Ne inget nytt faktiskt.
Allting står helt still, verkligen helt still.
Man får gräva djupt för att hitta något vettigt att göra.
Det är tyvärr dagens sanning, men men så är det.


Fick telefonsamtal klockan 3 inatt av en kille, trevligt att se att någon har lust att prata med en. Dock har jag gått och blivit nunna så det är faktiskt ingen idé att försöka ens. Kanske finns en person som skulle kunna få mig ur denna nunna grejen, men han kommer jag aldrig få så jag fortsätter nog såhär ^^

I do not like to see you that hurt my friend... :/

hej
29 April 2007  | Länk | Vanlig dag | 0 kommentar
Today I feel fine

Hm ja, vad kan man säga mer än att en del människor är underbara?
Jag älskar 2 av mina lärare, de är fullkomligt underbara.
De vet knappt något om mig men förstår, jag kommer sakne dem mer än min klass när jag flyttat.


Längtar tills sommarlovet nu, fått sommarjobb (skitkasst) och ska utomlands förmodligen. Ska bli skönt att kunna få lite pengar visserligen, men att jobba med dementa är inte det roligaste faktiskt..



Ja, vad ska man säga? Idag har varit en okej dag och jag har kommit underfund med att jag inte bor i helvetet, utan att helvetet bor i mig. Att allt handlar om vad man väljer att se och vilken energi man utstrålar. Man måste tacka för erfarenheterna man fått efter att gått igenom något svårt, man måste släppa det och inse att man bara är en erfarenhet rikare. Man måste inse att om man lever med negativa takar om något som hänt så kommer bara samma sak och mönster upprepa sig gång på gång. Det gäller att vara tacksam, och när man kan vara tacksam så blir allt mycket lättare. Att kunna känna glädje med andra som om det vore ens egen vinst är något man vinner på i längden. Att förlåta för någon annans skull är som att dricka gift och vänta på att den andre ska dö. Man ska bara förlåta för sin egen skull, annars kommer giftet aldrig rinna ut. Att hata och känna ilska förgiftar människor omkring dig, utan att du ens vet om det. Det gäller att bestämma sig för att leva, för livet ska inte behöva vara en kamp. Ser man allt med rätt ögon så kan livet vara underbart för vem som helst. Det räcker inte med att försöka, för att försöka är att misslyckas med heder.

Jag vet att mitt liv kunde vara underbart, men jag vet verkligen inte vad jag har att vara tacksam över här...Jag kan inte skaffa mitt drömliv här, det går bara inte.

I have a friend that Im very greatful for. I cant express it better than part of this lyric does.

When you feel all alone
And the world has turned its back on you
I know you feel like the walls are closing in on you
Its hard to find relief and people can be so cold
When darkness is upon your door
And you feel like you cant take anymore

Let me be the one you call
If you jump Ill break your fall
Lift you up and fly away with you into the night
If you need to fall apart
I can mend a broken heart
If you need to crash then crash and burn
Youre not alone

When you feel all alone
And a loyal friend is hard to find
Youre caught in a one way street
With the monsters in your head
When hopes and dreams are far away and
You feel like you cant face the day

Let me be the one you call
If you jump Ill break your fall
Lift you up and fly away with you into the night
If you need to fall apart
I can mend a broken heart
If you need to crash then crash and burn
Youre not alone

Because there has always been heartache and pain
And when its over youll breathe again
Youll breathe again
25 April 2007  | Länk | Vanlig dag | 0 kommentar
Unforgivable sinner

Jaha, o vad fan ska jag göra då?




Jag har ingen aning hur jag ska klara allt...inte en jävla aning.
Känner mig som en tickande bomb.

When youre dreaming with a broken heart
The waking up is the hardest part
You roll outta bed and down on your knees
And for the moment you can hardly breathe.


Too many shadows in my room
Too many hours in this midnight
Too many corners in my mind
So much to do to set my heart right
Oh its taking so long I could be wrong, I could be ready
Oh but if I take my hearts advice
I should assume its still unsteady
I am in repair, I am in repair

Stood on the corner for a while
To wait for the wind to blow down on me
Hoping it takes with it my old ways
And brings some brand new look upon me
Oh its taking so long i could be wrong, I could be ready
Oh but if i take my hearts advice
I should assume its still unsteady
I am in repair, I am in repair

And now Im walking in a park
All of the birds they dance below me
Maybe when things turn green again
It will be good to say you know me
3 April 2007  | Länk | Vanlig dag | 0 kommentar
Sickness in a higher level

Sitter hemma och är illamående..Känns som någon slags magsjuka, får hoppas att det inte är fallet. Mat får mig att må illa, allt får mig att må illa.


"Det finns ingen ute i världen som kan göra dig hel, du är den enda som kan hela dig själv och göra dig fullständig."

Tala om för mig hur man gör det...



Mina problem är så små att de knappt räknas, men de gör lika ont för det.


Jag vet ingenting, jag blir bara tommare och tommare för varje dag som går.
Något fattas, det vet jag redan men det ändrar inte faktumet att det inte finns här.
Vad fattas?



Den enda anledningen till att en människa är elak är rädsla.
Ën rädsla att framstå som svag, en rädsla att inte räcka till, att bli ratad, en ständig rädsla.

Våra avsikter skapar våran verklighet.




Jag mår illa, jag tänker gå och lägga mig igen..hejdå
29 Mars 2007  | Länk | Vanlig dag | 0 kommentar
I find myself sometimes

Idag fann jag faktiskt mig själv en stund, jag var den jag vet finns inuti.
Det var en person som jag märkte att människor faktiskt gillade och skrattade med.
När jag går tillbaka till skolan på måndag vet jag att jag kommer vara precis lika deprimerad som vanligt.
Varför kan jag bara inte ha orken att vara mig själv hela tiden?
Åh, jag önskar alla dagar var som denna. Jag hann knappt tänka på att jag är tjock och äcklig.. Jaja, jag orkar inte spåna mer i mitt beteende.
Jag börjar tro att jag är psykiskt sjuk eller något, det vore den rimligaste förklaringen haha.


I try my best to keep on fighting
But its hard when you feel like dying
I cant explain cause not even I understand
I just know that I could use a helping hand
If I ever go away would someone miss me?
I have a feeling that nobody would


Even if I cant laugh each day like you
Even if I cant live a normal life too
And even if I cant be happy all day through
In the end, I can love just like you do
In the end, I can love just like you do


I just feel so sad, every day
Believe me, its a hard price to pay
But I dont understand, what have I done
To deserve this kind of life and sadness
But for each day I just seem to care less

Even if I cant laugh each day like you
Even if I cant live a normal life too
And even if I cant be happy all day through
In the end, I can love just like you do
In the end, I can love just like you do


You people dont know anything at all
If you want to know, hey give me a call
I can tell you, but would you understand?
Would you reach out a helping hand?
No you wouldnt, youd just pull it away
Cause you would be scared about what to say

Even if I cant laugh each day like you
Even if I cant live a normal life too
And even if I cant be happy all day through
In the end, I can love just like you do
In the end, I can love just like you do


I may not be as skinny and pretty like you
But just so you know, I have a big heart too
Even if theres a big hole inside of me
Theres alot of other things to see
I hope there will come a day when I can smile
And feel like living my life, even if just for a little while
Do not for a second think that you are better then me
Just because my scars aint visible for everyone to see


In the end, I can love just like you do
In the end, I can love just like you do


Haha, jösses..patetiska texter verkar vara det enda jag kan skriva nu för tiden.
Jag är nog rätt patetisk rakt igenom? De som läser detta, ja ni får inte tro att jag är störd eller så. Haha eller förresten, tro vad ni vill för det gör ni ju ändå i slutändan.Men jag ber er att se på detta med en gnutta, en ynka gnutta förståelse. Lycka är ingen självklarhet för alla.
23 Mars 2007  | Länk | Vanlig dag | 0 kommentar
You eat because you are sad..

And you are sad because you eat.....


Livet rullar på, det går snabbt men på något sätt går tiden så långsamt?
Ja, jo..hm......tankarna snurrar runt i huvudet på mig. Ibland undrar jag såklart om det är rätt beslut, men jag vet att det är det innerst inne. Bara det att jag tacklar allt mycket bättre och har bnörjat ta vara på allt mer vilket då kanske känns som att jag tycker det är okej här. Men är jag lycklig här? Nej, inte för en sekund. Så jag vet att det är rätt, men med ett så stort beslut så är det klart man undrar ibland.

Jag kan inte sluta tänka på alla underbara minnen med er...Varför kunde det inte fortsatt vara så? ;/



Nu är det dags, för att jag orkar inte mer
Alla självgoda jävlar, ni som står där & ler
Nu får ni som ni vill, jag tänker ge mig av
Och emellan oss blir det ett helt jävla hav
Men snälla tro inte att jag gör det p.g.a er
Nu har jag plötsligt en framtid som jag ser



Jag tar inte farväl och jag fäller inte en tår
Jag står där med ett leende och säger "på återséende"
Alla underbara minnen är i mitt hjärta gjutna
De dåliga såg jag till att få ihjälskjutna
Så jag vänder mig om för att aldrig återvända
Jag lämnar alla ansikten som var så välkända


Jag har lovat mig själv att inte fälla några tårar
Ingen kommer att gråta för mig och det sårar
Jag har försökt, men ni har vänt er om & gått
Ni vet inte hur många som innan er har förått
Nu får jag söka min lycka någon annanstans
Kanske får jag nu i mitt liv en andra chans


Jag tar inte farväl och jag fäller inte en tår
Jag står där med ett leende och säger "på återséende"
Alla underbara minnen är i mitt hjärta gjutna
De dåliga såg jag till att få ihjälskjutna
Så jag vänder mig om för att aldrig återvända
Jag lämnar alla ansikten som var så välkända


Det enda som jag vill att ni om mig ska komma ihåg
Det är den absolut sista bilden av mig som ni såg
En tjej som med sin värdighet i behåll som ger sig av
Med henne finns all smärta och lycka som ni henne gav
Om tjejen kommer tillbaka så är det inte samma
Så fort hon gett sig av lär hon aldrig bli densamma


Jag tar inte farväl och jag fäller inte en tår
Jag står där med ett leende och säger "på återséende"
Alla underbara minnen är i mitt hjärta gjutna
De dåliga såg jag till att få ihjälskjutna
Så jag vänder mig om för att aldrig återvända
Jag lämnar alla ansikten som var så välkända


Haha, har man inget bättre för sig får man sitta och rimma lite...
16 Mars 2007  | Länk | Vanlig dag | 0 kommentar
Amor vincit omnia

Kärlek föds ur glädjen att se på varandra, får näring ur behovet av att vara tillsammans och fulländas av det omöjliga i att vara åtskilda. / José Marti

Sök kärleken och du möter den aldrig, fly från
kärleken och den kommer att förfölja dig.

Vi upphör att älska oss själva om ingen älskar oss. / Mme de Stael

När jag älskar mig själv har jag inte långt till
att älska andra. / okänt ursprung



Fan, kan det inte vara helg igen? Det bästa med helgen är att man kan låtsas att ni inte existerar.
12 Mars 2007  | Länk | Vanlig dag | 0 kommentar
The world is waiting

Det är...ja de är underbart. Snart börjar jag nästan räkna ner dagarna.
Har redan köpt min första "backpack" ryggsäck som ska med mig när jag ska till Thailand & dyka och sen till Afrika och hela väärldeeeeen. Köpt en karta och markerat alla ställen jag vill till och satt på väggen, jag är fan så glad över allt detta. Det enda jag och mamma pratar om är flytten, framtiden och idag har vi kollat kort från förr. Vi har lagt upp allt hur vi ska spara och börjat sälja bort saker, så vi är skata men säkert på väg.


Jag vet att det är en stor risk, men jag måste göra allt för att bli mig själv igen. Jag vill känna mig fri, känna lycka...Finns säkert saker som jag kommer att sakna, men det viktigaste är ju med mig, mamma..och det andra viktigaste i mitt liv finns där, min syster. Så jag ser de inte som att jag lämnar efter mig något, jag är mer på väg mot något.


Snälla, låt tiden gå fort?
11 Mars 2007  | Länk | Vanlig dag | 0 kommentar
Haha, I just want to laugh in your face

Det är på grund av stela och tråkiga jävlar som dig jag bara vill dra ännu mer! Snacka så jävla mycket skit om mig som du vill, tyck att jag är en idiot som ska hoppa av skolan, gör va fan du vill men jag tänker leva mitt liv precis så som jag vill för jag vet nog bäst själv vad som är bäst för mig! Du som jämt ska påpeka att man inte ska va negativt och allting är så bra, men när det kommer till mig, ne då jävlar kan du klaga och påpeka. Bara för att vi har olika drömmer, åsikter och har blivit uppfostrade på olika sätt så har du ingen rätt att dömma mig och mina beslut! Åh, jag blir så trött...Sluta förstöra min dröm, jag ska äntligen få leva ett liv jag vill leva och inte att jag måste stå ut med.



Jag tror att jag för en gångs skull tagit rätt beslut.


Det är lätt att säga att man älskar någon, det är desto svårare att mena det.
5 Mars 2007  | Länk | Vanlig dag | 0 kommentar
It is time to move on

Ja, efter ett långt samtal kom vi fram till svaret. Vi måste flytta.
Det är vad vi behöver, vad vi vill. Att hoppa av skolan känns knappast bra, men jag tror att det blir min räddning. Jag önskar att jag trivdes och att jag hade lika roligt som förr i tiden, men jag har inte det. Tiderna har förändrats så enormt. Jag saknar den tiden när man jämt var med sina kompisar efter skolan och alltid hittade på en massa. Jag hoppas att det kommer hända nu, för jag är mer beredd än någonsin. Det är dyrt och så men, jag tror fan vi kommer klara det. Det måste vara nog med motgångar nån gång :/ Kommer skriva sen när vi väl bestämmt oss, vilket kan ta ett tag.

När ni inte svarade så visste jag svaret...En av mina närmaste vänner sa inte att hon skulle sakna mig, då sjönk det in hur obetydlig jag är här.
4 Mars 2007  | Länk | Vanlig dag | 0 kommentar
Fuck it

En ständig rädsla som ligger och gror, en rädsla för att bli sviken. Om, om, om och om igen.
Sitter i mörkret och tyst ber om att aldrig mer behöva känna den så välbekanta känslan. Den känslan som tär en isär, som tar över självförtroendet och fyller en med hat. Det går inte längre att tro på något eller någon, förmågan finns inte där. Man vill inte känna sig som en idiot ännu en gång, en idiot som tror gott om människor. För det slutar likadant, med vem det än är. Där det en gång funnits värme finns bara kvar ett iskallt inre som även lägger sig som ett skal på utsidan. Man är fast, fast i sveken, fast i allt sitt hatande. Den enda man har i slutändan är sig själv. Hur länge orkar man låtsas att man är något man egentligen inte är? En lycklig, sund människa som egentligen inte existerar. Innerst inne vet man att man bara är trasig, trasig efter allas svek och hårda ord. Svek och hårda ord, svek och hårda ord...Svek och hårda ord. De ekar i huvudet, dag som natt, kväll som morgon
2 Mars 2007  | Länk | Vanlig dag | 0 kommentar
Read it, but do not judge.

Svarat på personliga frågor idag, intressant...




Jag orkar inte, jag hatar mig själv. Kom på mig själv med att nära på börja gråta när jag sa de orden jag har så svårt att säga inför andra. "Jag känner mig värdelös, jag hatar mig själv". Att titta på sig själv och uttala just de orden, det känns...jag vet inte..Men mitt fett, fy fan jag dör snart ;(
28 Februari 2007  | Länk | Vanlig dag | 0 kommentar
Nobody is perfect

Det man måste inse, det är att man inte är ensam. Om man känner sig ensam, oförstådd, onormal, utsött, ful, tjock, galen, har tvångstankar o.s.v..så måste man veta om att man inte är ensam.


I en stad som denna, där det inte bor jätte mycket folk, så går snacket. Om man väljer att inte anpassa sig efter hur man "ska" va, känner man sig ensam oftast. Men tar man inte det förgivet bara? Hur vet man att det inte finns en massa människor runt omkring som känner likadant, men som helt enkelt inte kan stå emot trycket och försöker framstå som felfri och perfekt? Vi anstränger oss så mycket för att passa in, att vi glömmer vem vi egentligen är. Det gäller att ge människor en chans, tränga sig igenom den oäkta ytan och söka den riktiga personen som finns där någonstans. Även de som framstår som "perfekta" kan bära på stora sorger som tär på dem, men deras sätt att leva med det är att framstå som en perfekt person. Ingen människa är elak av naturen, har man ett behov av att vara elak mot sina medmänniskor så är man osäker eller har själv varit utsatt för något. Eller så kanske man inte helt enkelt inser hur hårt det tar på den personen som det handlar om. Vad skulle hända omde satte sig i en ring och bärjade med meningen "Om ni kände mig så skulle ni veta att..." och då berätta något som personerna runt omkring inte vet och som kan förklara ens beteende. Skulle inte det vara ett sätt att skapa mer förståelse, kärlek och vänskap i dagens hårda skola? För det handlar inte om att det inte finns tillräckligt med människor till alla så att ingen känner sig ensam, det handlar om att våga tala ut och visa vem man egentligen är och vad man känner.

Open your hearts...
27 Februari 2007  | Länk | Vanlig dag | 0 kommentar
At least I have tried

jag är trött, mitt huvud värker, kramperna i magen har börjat bli olidliga och jag vantrivs mer än någonsin.




Jag orkar inte, jag orkar inte, jag orkar helt enkelt inte.
27 Februari 2007  | Länk | Vanlig dag | 0 kommentar
I see it so clear now

Nu vet jag varför jag aldrig går ner i vikt, jag är inte lycklig. Att jag int eär lycklig är ingen nyhet, men jag äter nyttigare änd e flesta men går aldrig ner i vikt?
Ja, jag är fan inte lycklig och jag känner mig tom som en ihålig burk. Jag fyller därmed på med för mycket mat för att stilla den tomhet jag känner. Jag tänker på mat hela tiden för att inte tänka på annat, jag tröstäter när jag är ledsen. Jag äter fast jag inte är hungrig, för att jag känner mig tom. Jag kommer inte gå ner i vikt när jag mår såhär, det förstår jag nu, men vad ska jag göra? :/ Jag behöver hjäääälp, jag orkar inte med detta mer. Jag har ont i magen varje dag, jag klarar inte av detta längre.

jag hatar mat
24 Februari 2007  | Länk | Vanlig dag | 0 kommentar
Life, what is it?

Livet är inte fullt lika fantastiskt som jag hade hoppats på.

Nobody likes to lose their inner voice
The one I used to hear before my life
Made a choice
But I think nobody knows

Its win or lose not how you play the game
And the road to darkness has a way
Of always knowing my name
But I think nobody knows


Just to try to go to sleep
No more waking up to innocence
Say hello to hesitance
To everyone I meet
Thanks to you years ago
I guess Ill never know
What love means to me but oh
Ill keep on rolling down this road
But Ive got a bad, bad feeling

Its gonna take a long time to love
Its gonna take a lot to hold on
Its gonna be a long way to happy, yeah
Left in the pieces that you broke me into
Torn apart but now Ive got to
Keep on rolling like a stone
Cause its gonna be a long long way to happy

Left my childhood behind
In a roll away bed
Everything was so damn simple
Now Im losing my head(losing my head)
Trying to cover up the damage
And pad out all the bruises
Too young to know I had it
So it didnt hurt to lose it
Didnt hurt to lose it
No but oh
Ill keep on rolling down this road
But Ive got a bad, bad feeling

Now Im numb as hell and I cant feel a thing
But dont worry about regret or guilt cause I never knew your name
I just want to thank you
Thank you
From the bottem of my heart
For all the sleepless nights
And for tearing me apart yeah yeah

23 Februari 2007  | Länk | Vanlig dag | 0 kommentar
A simpel twist of fatih

Ja, vissa saker är verkligen inte rättvisa, men vad gör man annat än att hoppas att det ordnar sig i slutändan?



Jag är inte på humör, jag hatar mitt liv. Det är så jävla meningslöst så jag vet inte vad. Är så trött på att drömma om framtiden, jag vill att den ska va här..Nu!
Jag typ, hatar mig själv. Jag är fetast på skolan, ser ut som en fet jävla kossa.
Jag vill bli smal, kanske skulle det medföra lite lycka.


Jag vet vad jag flyr ifrån men inte vad jag söker. / Michel De Montaigne
Om man ändå visste det, det skulle kanske underlätta allting en smula.

Jag vet att man egentligen borde ta vara på livet, för varje dag kan vara ens sista. Men vad gör man om man önskar att varje dag var ens sista, hur ska man då orka leva livet fullt ut? Självmordbenägen är inte fallet här, det är bara att jag är så trött på att allting är så fel att jag bara känner att det inte skulle spela speciellt stor roll om jag dör imorgon.

Och en grej, varför är människor så hårda mot folk som försöker ta livet av sig, mår dåligt, har anorexia, skär sig o.s.v? Varför behandlar folk dem som om de vore utomjordingar och psykfall? En del av dem är kanske det, men verkligen inte alla. Har vi inte någon rätt att må dåligt? Är det så jävla svårt för människor att inse att en del inte har det lika bra som dem själva? Hur skulle livet se ut om vi alla gick runt och var lyckliga? Då skulle vi antagligen inte ha några kämpar, några som kan ta sig igenom de mesta och bevisa att det går att vända livet till något bra, trots att allt går fel. För det är just dem som är mina idoler, de som klarar av livet och gör det till något bra trorts att de gått igenom ett helvete. Kanske dags att inse att det faktiskt finns anledningar till att människor mår dåligt och kanske är det dags att ta reda på de anledningarna? Dagens samhälle har blivit komplicerat och krävande, alla klarar inte av den sortens press. Passar man inte in i en viss mall så accepteras man lika bra som de som är villiga att "anpassa" sig.


"Tiden läker alla sår"

Jag tror inte på det. Visst, de krymper en smula, smärtan avtar litegrann och ärrvävnaden döljer det tids nog, men vi påminns ständigt om det. Alla sår kan inte läkas helt, en del sår är helt enkelt för djupa och uppriva för att läkas helt.


Just nu existerar jag bara.. Jag kan inte riktigt säga att jag lever, för jag drömmer bara. Jag drömmer om en framtid som jag hoppas på, men det handlar inte om att bli rika och hitta den perfekta mannen. Nej, för det enda jag önskar är att få komma ut i världen och träffa & hjälpa människor, människor som har det svårt. Skulle jag av någon anledning bli rik skulle jag göra något bra av pengarna, för jag skulle ta me fan inte kunna dö med gott samvete om jag vet att folk svälter medans jag sitter i ett 3 miljoner kronors hus och åker limousin vart jag än ska. Visst ska man unna sig saker här i livet, men finns det något som gör att man mår bättre än att göra andra lyckliga? Jag tror inte det, man blir aldrig lycklig om man bara lever livet för bli rik och kunna unna sig själv allt dyrt här i världen. Det kallar jag ett meningslöst liv. Om man vinner hela tiden, ja då slutar man tillslut uppskatta det. Ibland måste man helt enkelt förlora för att kunna uppskatta en vinst. Att unna någon annan en vinst och kunna känna sig glad för den andres vinst, ja det är en vinst i sig. En vinst för själen, man känner sig som en bätte och ödmjukare människa.

Och gällande den perfekta mannen, jag tror inte på att någon är perfekt. Perfekt är ett påhittat ord, ungefär som sagor. Jag tror mer på en tvillingsjälv, den rätta, ens livs kärlek. Den finns någon där ute för alla, en person man kan älska livet ut, en person vars brister blir till något man kan vända till något bra och användbart, en person som älskar en villkorslöst.



Utomlands om 1½ månad, underbart.


ta mig härifråååååååån ;(
23 Februari 2007  | Länk | Vanlig dag | 0 kommentar
Some days are better

Jag är tacksam för din hjälp, att det faktiskt finns en person i denna världen som lyssnar på mig, som inte tror att jag är dum i huvudet. Även om det är din uppgift så är jag tacksam.


hm...har inte mycket att säga idag heller, mer än att jag stör mig på att det inte går att göra den där, hm..plutten eller vad man ska säga som man anväder i engelskan..Så när man förkortar "we will" så blir det "well". Dåligt dåligt!


jag ska träna nu, bort med kalorierna, bort bort booooooooort.

utomlands <3
20 Februari 2007  | Länk | Vanlig dag | 0 kommentar
I refuse to give up

Ja, alla hjärtans dag idag...Dagen då man känner sig lite extra ensam haha. Fick en mascara och ett läppglans av mamma, väldigt snällt och behövligt. Hon blev nöjd med sin present och jag lagade middag dessutom. Vem kunde tro att jag var en sån höjdar kock? Middagen blev jätte god, enligt mamma. Själv kände jag inte så mycket, fortfarande förkyld. Men det lilla jag kände var väldigt gott. Extra stora blåbärsmuffins är inte heller helt fel :) Jag är dessutom fet, hm undra varför?

Fick förresten ett jätte fint kort av min kära vän, det är sånt som man blir glad av.

One way to avoid criticism is to do nothing and to be nobody. The world will then not bother you. / Napoleon Hill.

Varför vara tyst och bara hålla med för att folk inte ska tycka illa om en? Haha, det är så jävla patetiskt och fegt. Jag har tröttnat på personer som bara snackar en jävla massa skit och inte kan stå för vad de tycker. Ärlighet är inget som uppskattas här, vilket är synd. Vad är det för mening med att prata om vi inte får säga det vi vill säga? Här får man inte säga sanningen för då blir man utstött och oförlåten, men om man ljuger eller tänjer lite på sanningen och sen ber om förlåtelse, ja då klarar man sig. Alla är likadana, kanske just därför det är en så jävla tråkig stad man lever i. Att behöva anpassa sig för att vara som alla andra, det är något som borde förbjudas. Vi borde bli mer uppmuntrade att vara oss själva och stå för vad vi tycker, det kanske skulle ge oss som inte vill va som alla andra en chans att trivas.

hm..ja..ha en fortsatt trevlig alla hjärtans dag
14 Februari 2007  | Länk | Vanlig dag | 0 kommentar
All you need is a little bit of hope.

Ja, att vakna tidigt på lov är ju knappast det roligaste men man får ju ut mycket av dagen.

Igår var jag i Göteborg med en vän, tröttsamt men alltid lika trevligt. Hittade självklart saker jag ville ha men är man sparsam så är man. Det är ju för ett gott syfte. Jag som annars brukar slänga pengar omkring mig överallt så är det lite, hm, skillnad. Känner mig snål och tråkig, men det är väl antagligen värt det.

- Låt oss inte försöka fastställa skulden för det förflutna, låt oss acceptera vårt ansvar för framtiden.

John F. Kennedy var nog den person som yttrade dessa ord tror jag. För mig passar dem in väldigt bra i hur jag borde tänka. Istället för att försöka hitta någon att skylla min olyckliga barndom på, borde jag ta ansvar och se till att min framtid inte blir likadan. Det är däremot inte lika lätt som det låter. Visserligen pratar nog han om sitt land i det citatet, men det kan ju ha olika innebörder.

- Fyll inte livet med dagar, fyll dagarna med liv.

Haha, ja jag borde nog ta och läsa mer citat och faktiskt lära mig något från dem. Här sitter jag i min lilla lägenhet och försöker få dagarna att gå förbi så sabbt som möjligt. 2 ½ år kvar, hur finner man styrkan att orka det? Är det verkligen värt att stanna kvar, bara för en utbildning? Ärligt talat, så vet jag fan inte. Just nu känns det inte så.

- Man får starkare ben i uppförsbacke.

Ja, då borde mina ben vara enormt starka med tanke på alla uppförsbackar som finns här. Men om man tänker på vad citat egentligen syftar på så stämmer det, men hur mycket kan man egentligen ta innan benen viker sig? För tillslut kommer man ju till den punkten, då man inte orkar gå längre i den oändliga uppförsbacken. Hur vet man när man kommit till den punkten då man bara blir trött och inte orkar gå ett steg till, istället för att känna styrkan att gå vidare?

Det känns så in i helvetes onödigt att slösa bort mitt liv som jag gör. Idag vet jag t.ex precis vad jag ska göra och vad som kommer hända. Jag ska följa min mamma till jobbet, gå hem, äta, kolla på tv, prata med henne när hon kommer he igen, kolla på tv resten av kvällen. Det är mitt liv på loven. När jag går i skolan så kommer jag hem varje dag och äter och sen sätter jag mig vid tv:n. För tv:n är det enda som inte påminner mig om att mitt liv suger totallt. Där ser man alltid nya saker och kan alltid lära sig ett o annat. Skolan tar kol på mig, jag orkar inte komma hem varje dag med en kropp som inte alls tycker om mig. Jag vet inte hur länge min mage klarar av all oro, stress och depprission mer. Jag vet inte hur länge till mina ben orkar ta de motsträviga stegen till skolan. Jag vet inte hur länge mina armar orkar bära min skolväska med böcker som jag helst skulle vilja bränna upp någonstans. Jag vet inte hur jag orka ta mig dit när jag verkligen känner som jag gör. Det är ingen vanlig skolltrötthet jag känner, för egentligen gillar jag skolan. Men människorna där, haha. Ne, jag ska väl inte klaga på dem för det är jag som inte passar in och jag är inte villig att anpassa mig själv längre för den delen.

jaja, nog med gnäll....jag ska gå och KOLLA TV NU. Underhållande.
13 Februari 2007  | Länk | Vanlig dag | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & sickness indeed                                             Skaffa en gratis hemsida