|
|
|
Må
|
Ti
|
On
|
To
|
Fr
|
Lö
|
Sö
|
| | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | |
|
April (2024) |
|
|
|
(1) |
|
(2) |
|
(1) |
|
(1) |
|
(2) |
|
(1) |
|
(5) |
|
(7) |
|
|
|
|
|
Inlägg: 20 |
Kommentarer: 1 |
|
|
|
|
|
|
|
|
Feeling old by 21
Bara två dagar kvar..
Jag borde kanske aldrig frågat eller ens föreslagit resan, så mycket problem som det är hela tiden. Jag vet inte riktigt om jag verkligen vill åka och jag vet inte riktigt om det var så jag ville fira min födelsedag. Men sagt är sagt och jag har förhoppningsvis lärt mig något till nästa gång. Alltså, jag ska inte fråga dig mer för allt blir så mycket mindre enkelt när du slipper känna dig "tvingad" och jag har antagligen så mycket trevligare med bara mamma och pappa.
Är det bara jag eller har jag börjat stänga dig ute? Jag känner inte riktigt att mitt tålamod räcker till alla gånger och det känns verkligen skit. Jag vill inte vara sur och grinig och jag vill inet vara trött, men samtidigt vill jag bli klar någon gång och komma ut i verkligheten... Just nu vet jag inte ens om jag vill bo kvar här eller om längtan efter något annat bara har att göra med min rastlöshet och min tro att allting alltid blir bättre någon annan stans.
Ibland bara jag hatar att vara fast med mina egna tankar och att inte kunna ventilera dom med någon. Time Thought Id make friends with time Thought wed be flying Maybe not this time
Baker baker Baking a cake Make me a day Make me whole again
|
21 Februari 2008
| Länk
| Livet enligt Semlan
| 0 kommentar
|
|
|
|
The long way home
Well I stumbled in the darkness Im lost and alone Though I said Id go before us And show the way back home IS there a light up ahead I cant hold on very long
Hur säger man nej? Nej till någon som har rätt att bestämma och som förtjänar att det blir bra? Har jag ens någon rätt att säga nej, för det är ju inte mitt val att göra?
Jag önskar att jag inte kände så mycket motvilja mot deras eventuella beslut, men jag gör det. Det blir bara ytterligare ett i raden av "hem" som kommit och gått. Ibland önskar jag att vi hade stannat där vi var från början, för då kanske jag hade kännt mig hemma och mycket mer trygg? Men vad vet jag. Det kanske ligger i min natur att flytta runt och aldrig slå mig till ro, även om jag avskyr det.
Jag trivs där vi är idag. Jag mår bra av att veta att jag har ett hem där jag mår bra. Där misse mår bra och där han kan springa som han vill. Ett hem som verkligen har blivit hemma och som jag inte vill byta bort. Åtminstonde inte nu.
Men vem är jag att bestämma? Jag bor ju inte hemma längre. Jag har ju valt att flytta därifrån till ett ställe som också bara är tillfälligt och som bygger på att jag lyckas prestera tillräckligt. Bara stressen som är på somrarna, gör det så värt att ha ett riktigt hem om det skulle gå dåligt. Där det finns plats för mig och som jag har valt själv.
Jag förstår om dom vill, men jag vill inte. Jag vill bara inte flytta ifrån all trygghet igen, till ett ställe som aldrig kommer bli hemma. Så hur säger jag nej? Och kan jag säga nej?
|
27 Januari 2008
| Länk
| Livet enligt Semlan
| 0 kommentar
|
|
|
|
And the rain falls harder then it’s s’posed to
All the world looks cold and grey I think we’re lost
Ja vad säger man? Det finns bra dagar och det fnns dåliga. det finns personer som man vill tänka på, det finns personer som man inte vill tänka på och så finns det dom som nästlar sig in i hjärnan när man inte är på sin vakt och som man inte borde tänka på.
Kanske är det bara en helt vanlig vinter med mörker och regn som får mig att tappa orken och motivationen. Kanske är det något annat? Kanske är det den där känslan av att inte räcka till, att inte kunna vara allt man borde vara som skapar mörker? Kanske är det vara så livet ska vara?
Varför blir allting bara svårare? Kanke finns det inte ens något bra svar på det? Jag vet att jag inte har något svar precis som jag inte kan svara på varför jag bara känner ett behov av att skriva ner saker som jag grubblar på och aldrig det som gör mig glad.
Och jag kan inte förstå var ifrån alla dessa tankar kommer som alltid finns i huvudet och som jag inte kan bortse från? Vad gjorde jag för fel för att få in allt? Vart på vägen gick det fel?
Jag känner verkligen inte för ytterligare ett år. Ett år med fler dystra tankar. Ett till år att förlika sig med tanken på att det här är mitt liv. Kan jag inte få gå i ide och vakna upp när livet har ordnat upp sig utan min inblandning?
Varför blev det så fel? Varför gick livet fel?
|
24 Januari 2008
| Länk
| Livet enligt Semlan
| 0 kommentar
|
|
|
|
hur ska jag gå hem..
..när allt är så här? jag vet du kommer se på mig sådär och säga "vad har du gjort ikväll? och vad har du bestämt?
jag har blivit allt jag inte ville vara och hur ska jag kunna klara av att bli bättre? hur ska jag kunna bli bra och göra allt rätt igen? det skulle ju bara vara bra, inte såhär fel hela tiden
mina ben bär mig inte längre och jag tror att mitt hjärta gick sönder ännu lite mer. hur ska jag kunna leva med mig själv och allt det innebär? och hur ska jag göra för att inte skada oss något mer?
jag vet inte om jag kan mer och jag vet inte hur jag ska göra tårarna bara rinner och ändå är det en viss form av trygghet att alltid vara ledsen och att leva på glass och godis. för jag känner igen mig och jag vet hur det känns nu.
kom inte för nära, du vet hur det går jag ser vart du längtar, o du ser hur jag mår inget vidare rus
det är varning för ras inga tanklösa, menlösa ord ingen felaktig fras varning för ras
|
1 Juli 2007
| Länk
| Livet enligt Semlan
| 0 kommentar
|
|
|
|
Hur svårt kan det vara..
..att hålla på trafikreglerna som cyklist?
Alltså, folk i den här stan är ta mig tusan inte kloka någonstans när de är ute och cyklar.. Hur ska man kunna våga sig ut i trafiken när det är så många som inte ser och hör, utan tror att de är ensamma på gatorna? Jag säger bara, tack för den tanten. Nu kommer jag inte kunna gå på ett antal dagar, men vad gör väl det när du slapp bromsa din cykel och sparade säkerligen 30 sekunder?
Vissa människor borde faktiskt inte få vara utanför sina dörrar utan en trafikkontrollant.
Nåja.. Jag är iaf helnöjd med att vi lyckades städa så mycket. Det känns verkligen kanonbra att få göra något vettigt och har jag tur är jag lika frisk (om inte friskare) och kan gå igen på torsdag så då ska det bli ännu mer städning..
Uppdatering om livet i stort: Liseberg förra (?) veckan var verkligen en höjdare. Jag önskar att fler dagar vore lika bra och att jag fick höra dig skratta och se dig le lika ofta som då. Det var verkligen fantastiskt och det är sånna dagar som betyder något. Sånna dagar som gör livet underbart och värt att leva.
Tentorna tror jag har gått bra, men man kan ju inte alltid veta säkert. Hur som helst så är jag nöjd med att jag hade pluggat på ordentligt och att jag faktiskt gjorde mitt bästa. Så nu är det bara min komplettering kvar, men den tänkte jag försöka mig på imorgon. Det vore skönt att få den undanstökad så jag inte har så mycket att tänka på i sommar. Inte mer än livet i stort och min framtid och dom tankarna är mer än tillräckligt skulle jag vilja påstå.
Aranäs var också riktigt trevligt. betydligt bättre än förra året får jag säga och helt klart värt att genomföra. Så den blir nog ett inslag i handbollssäsongen nästa år också..
Och inte att förglömma, årets första bad är avklarat (vilket är anledningen till min sjukdom). hur som helst så var det den 31/5 som det badades för första gången i år och det känns ju riktigt bra, men målet för nästa år får bli att komma i vattnet ännu lite tidigare. om nu vädret tillåter det såklart. Men hur som helst så var det trevligt och jag kände mig som en riktig fjolla som iiiih:ade och ooooh:ade innan jag tog mod till mig och la mig lite försiktigt ner i vattnet (såklart doppade jag inte huvudet med en gång, det hade varit att vara alldeles för modig).
Hur som helst så känns det ändå rätt bra för tillfället och jag har en stor trave med böcker som ska läsas inom den närmsta framtiden... Bättre blir det såklart när jag hittar den förbannade tanten igen och kan hämnas, men jag bidar min tid och håller utkik efter henne på stan, så det är bäst hon är försiktig
|
4 Juni 2007
| Länk
| Livet enligt Semlan
| 0 kommentar
|
|
|
|
...
Och jag är alldeles för trött för att veta vad det är jag snurrar om. Dessutom förstår jag mig fortfarande inte på den här sidan.. Jag är så oteknisk så det är nästan lite synd om mig
|
1 Maj 2007
| Länk
| Livet enligt Semlan
| 0 kommentar
|
|
|
|
Jävla helvetes skitvalborg
Jag tror inte att det finns någon dag jag hatar mer än valborg, det går bara inte att göra något bra av dagen.
Jag orkar inte med mer, det funkar liksom bara inte. varför måste du släpa med dig honom överallt och varför kan han inte vara ensam i fem minuter? hur jävla svårt kan det vara att lämna honom. Eller det kanske är så att det är ni som sitter ihop och inte vi två? Bara för att jag inte vill umgås med dig och han finns det väl ingen som helst anledning att bli otrevlig mot mig? Eller det är helt okej att bli sur på mig när jag inte vill vara med er två när ni ölar, men när du inte vill vara med på min födelsedag för att det inte är så kul att umågs med min familj ja då ska inte jag ens reagera? jag ska inte bli ledsen och jag ska bara låtsas som om ingenting har hänt?
Och det är helt okej att bli arg på mig när jag blir orolig och sen, när jag väl lugnat ner mig, klampa på och göra mig upprörd igen. Jag menar, om det nu är så förbannat jobbigt eller fel att jag är ledsen. Varför kan du inte ta två minuter till då med mig och ta det lugnt istället för att kläcka kommentaren "han är i min lägenhet så jag vill helst gå tillbaka så snart som möjligt". Likadant gjorde du när dom var här nere sist. Blir besviken på mig för att jag inte orkar, men sen när du väl är här, ja då är du så stressad för att dom kanske måste vara ensamma i hela fem minuter. Somom dom inte kan ta vara på sig själva? Eller?
Men det är klart. När vi håller på med någonting eller är mitt uppe i något, ja då är det okej att prata med alla andra och avbryta det vi håller på med? Det kan inte vänta fem minuter? nej, det verkar bara vara jag som kan vara ensam då och som det är okej att dissa.
Men omvänt då gäller det inte. när jag försökte vara med henne så blev det ett himla hallå.. Och henne träffar jag nästan aldrig, framförallt inte i jämförelse med hur ofta du träffar honom. Men såklart jag ska och kan ta en massa tid för att prata med dig utan att ta hänsyn till de vänner som jag en gång hade. hur skulle det annars se ut?
Och hur kan det komma sig att det alltid går bra att göra saker när inte jag är med, men aldrig med mig? Det spelar ingen roll hur många gånger jag föreslår att vi ska ut och promenera. Det är alltid så fruktansvärt jobbigt och tar emot och skjuts upp. men att gå ut och gå till Andersberg av alla jävla ställen, mitt i natten bara för att "ni behövde lite luft" det är hur enkelt som helst? Är det bara för att det inte är jag som föreslår det? Eller varför är det helt plötsligt mycket enklare att göra någonting som alltid är så jobbigt när det kommer från mig? Jag förstår ärligt inte. Jag gör inte det.
Och du undrar varför jag inte är så glad längre? vill du verkligen veta det? Jag mår fanimej alltid dåligt för att jag har gort någonting och har jag inte gjort det idag, ja då gjorde jag iaf något för ett år sen som du kan dra upp och använda mot mig. Och det är bara mitt fel att du har en vardag som ser likadan ut? Och därför är det okej att ge mig all skuld för det och låta så anklagande. men vet du vad? Det är inte helt ovanligt att man har en vardag och inte alltid hittar på en massa nya saker och är aktiv. Du kan ju inte ens vara sysslolös och bara träffa mig eller vara hemma en helg utan att bli arg/ deppig och lägga allt det på mig. För det måste alltid hända något. och skulle du missa att träffa honom, ja vafan hela världen går under.
Men inte finns det någon vidare förståelse när jag vill göra saker. Och inte finns det något stöd heller när jag vill åka till stallet eller träna. du låter bara irriterad och gnällig så: förlåt så hemskt mycket för att jag vill göra något annat än att sitta i min lägenhet och vara i skolan. förlåt för att jag vill åka hem och ta det lugnt en helg och förlåt för att jag är så jävla jobbig som allid hindrar dig från att göra saker.
Du är ledsen när alla festar, men så festa då. det spelar liksom ingen roll längre för det blir inte värre än så här. bara du slutar att lägga all skuld på mig hela tiden. för det klarar jag bara inte.
Och vill du veta en annan anledning till att jag aldrig mer kommer bli glad på samma sätt som jag var innan vi blev tillsammans? För att jag har förlorat nästan alla mina vänner som har betytt allt för mig. Och kom inte och säg att du inte heller träffar dina vänner för du umgås med honom och dom andra fortfarande. och om jag inte tar helt fel så ska du på bröllop till en av dina kompisar nästa vecka. men det är klart, det räknas väl inte? Jag kanske hade förlorat dom vännerna jag hade ändå, utan att vi hade blivit tillsammans, det vet jag inte. Men vad jag vet nu är att jag inte har dom kvar och att jag känenr mig förbannat jävla ensam nästan hela tiden. Det funkar inte med att "bara träffa dom igen". Jag klarar inte det. Hur tror du det känndes att missa studenten för en av dom personerna som har betytt mest för mig under hela mitt liv förra året? Bara för att vi bråkade och jag mådde dåligt? Och jag tror inte att du vet hur det känns att inte ha speciellt många vänner under större delen av sitt liv, för att sen ha sån tur att hitta folk som verkligen betyder något och till sist bli av med dom för att man är en idiot. Dom vännerna jag hade, det är dom få vännerna som jag har haft ett tag och som har betytt något för mig. Sånna som har ställt upp i vått och torrt och som jag har delat allt med. Och jag förstår äldligt inte hur jag ska klara mig utan dom heller, eftersom det inte finns någon att prata med längre på det sättet. Och jag tror aldrig att jag kommer hitta varken tillbaka till dom eller till andra som betyder lika mycket för mig. Och det gör ont. Det gör ont i mig varje dag och tar ner mig så att jag inte är glad.
Och för att inte utelämna någonting. Här har du den tredje anledningen också. Mitt liv bara försvinner för mig. Jag är van vid att alltid hålla igång, att träna och hitta på saker. Men nu finns detinget sånt. Det finns ingen att träna med och dom gånger jag försöker få med dig, ja då är du bara tvär och skjuter på det och då tröttnar jag.(men inte när någon annan föreslår det, då är det klart att du kan träna. Jag har försökt få med dig i nätan ett år, men inte då.. Men så fort hon föreår det, ja då är det klart att du går iväg och tränar. och så blir du besviken på mig för att jag inte vill träna med er två, vilket ju är väldigt konstigt att jag inte vill..) Och dom två andra anledningarna är också en stor del i att jag aldrig kommer iväg. För jag orkar verkligen inte, det känns bara så meningslöst. Jag behöver iaf lite support från dig för att ens klara av att dra mig iväg, men det är dåligt med det. Så jag kommer fortsätta stanna hemma. För jag orkar inte. Det är väl bättre då att jag sitter i min lägenhet och deppar och så kan jag laga mat till dig när det passar och så kan du komma ner och gnälla lite på mig fpör att jag inte är glad och för att jag inte har ro i kroppen att ligga ner och kramas med dig så fort vi träffas. det vore kul om vi gjorde något annat än att ligga i en säng. men eftersom det är dit du alltid går och detär vad du verkar vilja göra så ja, då finns det väl inte så mycket att göra åt det då mer än att acceptera läget och fortsätta på samma sätt. Men bli inte förvånad om min deppighet håller i sig, för så länge det är så här, så kommer jag heller aldrig bli speciellt mycket gladare. Och varför skulle jag. Det är ändå bara meningslöst med allting.
|
1 Maj 2007
| Länk
| Livet enligt Semlan
| 0 kommentar
|
|
|
|
Dubbel-trubbel
Okej, jag ska och kan inte förneka det. Jag är verkligen upprörd efter dagens handbollsmatch. det är inte ofta jag spyr galla över domarkollegor men nån gång ibland går även gränsen för mig och då är det illa. Vad jag inte för mitt liv kan begripa är hur två kompletta idioter, lyckas lura halva handbollssverige och ses om "framtidslöften". hur kan man vara ett framtidslöfte när man inte kan skilja på egna åsikter om de spelande lagen och hur matchen är? Hur kan två nötter få dömma på Elit nivå, när de gång på gång kan bortse från de skrivna reglerna för att de inte passar in? När man inte kan hanterna en junior-match, som förvisso inte var specielt välspelad men ändå ful på båda hållen, utan mer eller mindre TILLÅTER den att spåra ur och resultera i 5 röda kort och skriftliga anmälningar till förbundet (varav 4 på bortalaget konstigt nog.. Fast det kunde vara 5 när jag tänker efter). Vad gör man då på elit nivå? Åh jag skäms nästan för att vara domare när det finns sånna nötter som kan förstöra match på match på match utan att någon ens bryr sig. Men det är klart. Åker man iväg och förväntar sig att domarna är "hemmadomare" (yak, vad jag hatar det uttrycket, som om det spelar någon roll vilka lag det är som spelar eller varifrån dom kommer) ja, då kanske det egetnligen inte är så mycket att tänka på? Då kanske det är acceptabelt att förstöra matcherna just för att man är en hemmadomare? Det här gör mig verkligen så förbannad och upprörd och hade jag fått bestämma så hade dom två idioterna aldrig mer satt sin fot på en handbollsplan. För hur många matcher ska dom förstöra och hur mångas hälsa och välbefinnande ska dom få riskera när dom tillåter så mycket fult spel och regelrätta slagsmål innan folk börjar öppnar ögonen och se hur dom beter sig? Det är dags att vakna ur er lilla rosa dröm nu högt ärade Handbollsförbund och sätta lite gränser för vad som är acceptabelt domarbeteende.
Ytterligare tråkigheter är att det bästa domarparet här i Halland verkar vara på gång att sluta. Sånt gör mig uppriktigt ledsen för sånna som dom är precis vad handbollen behöver. Konsekventa och framförallt duktiga domare.
För att fortsätta när jag ändå är inne på det här med domare så måste jag bara kommentera min fd lagkamrats fantastiska domarkarriär. Förhoppningsvis är hon så bra som alla vill påstå (jag menar, förbundet kan väl ändå inte ha fel om alla?) och då är jag verkligen imponerad av henne.. Så ett Lycka till på vägen mot framgång vill jag bara säga.
Annars händer inte mycket i min vardag. Jag har verkligen tröttnat på skolan och det finns ingen som helst motivation till att läsa varken marknadsförning eller ekonomistyrning. Kunde det inte räckt med Organisation (där mina 12 ihopljugna sidor f.ö ledde till ett VG) så hade allt varit så mycket lättare. Jag vet ju iaf vad jag ska plugga vidare på och inte är det Marknadsförning ivarjefall.. Näe, usch för Kotler och usch för alldles för få föreläsningar så man måste traggla sig igenom 900 sidor på engelska utan en bra lärares handledning.
|
19 April 2007
| Länk
| Livet enligt Semlan
| 0 kommentar
|
|
|
|
Here comes the sun
Here comes the sun, and I say Its all right
Little darling Its been a long cold lonely winter Little darling It feels like years since its been here
Here comes the sun, do do do do Here comes the sun, and I say Its all right
Little darling The smiles returning to the faces Little darling It seems like years since its been here
Here comes the sun, do do do do Here comes the sun, and I say Its all right
Äntligen är det vår på riktigt! och åh det är bara så toppenskönt och jag känner mig nästan som Ronja Rövardotter och vill bara skrika av lycka!
och jag är fortfarande lite stolt över allt jag lyckades åstadkomma på tentan. 12 sidor med rent blaha.. och något kanske tillcohmed är det riktiga svaret på frågan.. det ska bli spännande att få tillbaka resultatet.
Men, jag har ingen alls motivation till att plugga inför lördagens tenta. Jag vill ju bara vara ute och hoppa och skutta i det fina vädret och vara i stallet med bästa magge (och snacka om träningsvärk efter igår.. jag trodde inte det skulle vara så jobbigt på stranden, men oj så fel jag hade)
|
14 Mars 2007
| Länk
| Livet enligt Semlan
| 0 kommentar
|
|
|
|
Det gör ont
Jag vet inte hur jag ska hantera det här. Jag är bara så orolig så orolig för dig. Det känns bara inte bra och jag kan inte göra annat än att gråta. Jag vill så gärna veta vad som händer. Jag vill vara med dig och kunna ställa upp för dig. Kunna vara där om du behöver mig. Varför skulle jag inte åka upp förut? Men istället sitter jag här och har mer eller mindre panik och bara är orolig. Jag kan inte göra nånting, för jag är så ledsen. Kan inte sova, inte plugga, inte äta - INGENTING.
Hur fan orkar man med det? Jag ska inte göra dumma saker. Det har jag lovat. Men jag har aldrig varit så här stressad och orolig sen jag lovade det. Och jag vet inte hur jag ska hantera det.. Förut har det iaf blivit bättre för en stund, men inte nu... Och inte kan jag prata med någon om det heller. Inte mamma och pappa, för du vill inte att jag berättar allt för dom. Eller hur? Och dom förstår ändå inte.. Och inte kan jag berätta för några vänner heller. Dom jag kunde prata med innan, dom är försvunna sen länge och kvar finns bara jag med mina tankar och med min ångest. Och nej, inte ska jag ta ut det på dig heller. Jag ska försöka att inte gråta när vi pratar. Jag försöker så gott jag kan.. Och jag vet att det är dig jag borde stötta och inte tänka på hur jag själv mår. Men jag klarar bara itne av att känna såhär. För jag är så rädd för vad som kan och kommer att hända...
|
9 Mars 2007
| Länk
| Livet enligt Semlan
| 0 kommentar
|
|
|
|
Dont let the sun catch you cryin...
..The nights the time for all your tears Your heart may be broken tonight But tomorrow in the morning light Dont let the sun catch you cryin
Tredje natten i rad som jag bara storgråter. Jag trodde att mina tårar var slut nu, men tydligen inte. hur länge ska det här hålla på? Hur länge kan jag vara sån här? Och hur länge orkar jag med?
Jag mår nog inte så bra..
|
5 Mars 2007
| Länk
| Livet enligt Semlan
| 0 kommentar
|
|
|
|
And shes waiting for passion or humour to strike
För att fördriva dagarna innan jag blir frisk igen (vilket borde vara vilken dag som helst nu... När som helst..) har jag äntligen blivi ägare av Det levande slottet och Corpse Bride. det är nästan löjligt hur glad man kan bli för att man har slösat lite pengar.. Men glad blev jag iaf.. Nu ska jag bara hitta lite ork att titta på dom också..
Och ehm. jag ska kanske erkänna att jag inte mår sådär jätte fantastiskt och det inte blev det minsta bättre av att vara i stallet. Men vad gör man inte för lite mul-kontakt med en Älg?
Jag börjar bli lite lite stressad inför alla tentor faktiskt. men imorgon, ja precis, imorgon då ska jag ta tag i mitt pluggande igen och ivarjefall få gjort lite för det här håller inte...
Fast förresten. Det är bara lite tråkigt att vara sjuk när jag tänker efter. räknar man bort hostan, snörvlandet, yrseln och orkeslösheten så är det rätt skönt att pyssla lite hemma. Kunna gå å lägga sig när man vill och kolla på film utan att få dåligt samvete. Dessutom har jag trevligt sällskap i form av Costello och Brun.. Nu saknar jag bar min katt också..
|
2 Mars 2007
| Länk
| Livet enligt Semlan
| 0 kommentar
|
|
|
|
Jag är sju, sju, sju, sju, sju, sju, sju, sju, sju, sjuk
Jag mår inte alls bra Jag känner mig så vek Jag bör omhändertagas Så inte jag försvagas Jag mår inte alls bra Jag känner mig så blek Mitt huvud känns som ett hål
Jag känner mig så fadd Som gammal och trött vadd Som glappet i en sladd Som geting utan gadd. Jag bör nog vårdas varsamt Och syssla mycket sparsamt Med krävande göromål...
För jag är sju, sju, sju, sju, sju, sju, sjuk Jag är sju, sju, sju, sju, sju, sju, sjuk Jag är sju, sju, sju, sju, sju, sju, sju, sju, sju, sjuk Jag är sju, sju, sju, sju, sju, sju, sju, sjuk
Jag känner mig så lost Som felutburen post Som mycket svårsmält kost Som oborttagbar rost Som renen utan samen Som aset utan gamen En målvakt utan sitt mål
Uscha jag vill bara inte vara med. Jag hatar att vara sjuk. hatar att inte kunna sova på nätterna för att det värker i hela kroppen. Och jag har faktiskt inte tid att vara sjuk..
Nej ge mig ett mirakelpiller så jag blir friiiiisk nu. Eller låt mig iaf få sova en stund så jag orkar se på Shrek 2 imorgon.
|
1 Mars 2007
| Länk
| Livet enligt Semlan
| 0 kommentar
|
|
|
|
still don´t know is this for real
Allt har bara varit underbart, underbart, underbart och det finns inte ord til att beskriva hur bra det har varit.
Allt var bara så fint i fredags. Vad spela det för roll att maten inte var den bästa, när jag var så lycklig? Och att filmen var lite småläskig (jag ska aldrig gå på film med 15års gräns igen) för jag var ju så lycklig! Det hade bara inte kunnat vara bättre ändå! Jag kan bara inte förstå hur det kunde vara sant för så glad och lycklig är det inte ofta jag är. Allt var bara som en enda dröm...
Å lördagen var inte dålig alls den heller. Bilder från dagen återfinns på http://www.pixbox.se/alb295239 jag är lite imponerad över att jag lyckades hålla mig från att shoppa upp mina pengar på mässan och horse showen var bara jätte jätte kul. Hm och våra namnförslag var inte så pjåkiga heller: Bell Mon (jon), Mon Bell, Bellfis, Mirafis.. Eller ja.. Humorn var kanske inte på topp egentligen men oj vad kul jag hade.. Och körningen är ju alltid körning liksom..
I söndags var också sådär jätte trevligt. Det är aldrig tråkigt att träffa familjen, men jag ska ADLRIG mer göra några förbannade pastakuddar. Usch vad arg jag blev.. Men gott var det väl ändå. Och Semlorna var bara smaskiga..
Sammanfattningsvis får jag nog också nämna alla mina underbara presenter som jag har fått under helgen. Underbara Fredagskvällen som var höjdpunkten! Braiga mobilen, min favorittidning, Massa bra skivor, önskemattan, På spåret spelet och ja.. dom jätte fina muggarna och skålarna såklart... Det var bara jätte bra..
Det måste vara en av dom bästa födelsedagarna jag nånsin har haft...
|
26 Februari 2007
| Länk
| Livet enligt Semlan
| 0 kommentar
|
|
|
|
Happy Birthday To Me
Jag är nu officiellt 1 år äldre och det känns faktiskt riktigt bra...(trots en himlans massa snö och kyla) Och jag bara ser fram emot hela helgen, för å så mycket roligt det kommer bli..
Idag borde det även räknas som Archimedes födelse dag skulle jag tro. tänk 21 år med honom... Och han hänger fortfarande med.
så Grattis till mig och Archimedes!
Close the door, dim the lights, blow out the candles So Happy Birthday again
|
23 Februari 2007
| Länk
| Livet enligt Semlan
| 0 kommentar
|
|
|
|
covered by the February snow
har jag sagt att jag hatar snö? När det blåser som tokigt och är kallt? När man inte kan gå utanför dörren utan att frysa om fringrarna trots vantar? När man inte kan ha fönstret öppet fö att det snöar in?
Jag trodde det var slut med snöigheterna för iår, men nej så var det visst inte.
Det finns ju en rätt bra anledning till varför jag bor i Halmstad och längre upp i landet. För att jag inte uppskattar kyla och snö på det sättet..
Men okej, det är vacker. Det är det verkligen. Men inte inne i stan och inte när man ska någonstans och inte kan ta sig hem när det blir för kallt och dricka den där koppen med varm choklad.
Och visst är det vackert när man är på landet, månen lyser och reflekteras i snön. Och det är vindstilla och stjärnklart.
Men inte här!
Äh idag behöver jag inte vara positiv Har jag sagt att jag hatar snö?
|
21 Februari 2007
| Länk
| Livet enligt Semlan
| 0 kommentar
|
|
|
|
Let it snow, let it snow, let it snow...
.... Eller inte!
Jag vill inte ha mer snö nu, det räcker så bra med det som har varit, även om det inte är mycket.. DEt räcker så bra med alla förseningar hit och dit med tåg och bussar som drabbas både av regn och snö.
Jag vill inte ens gå utanför dörren imorgon, synd att man måste.
Och jag blev faktiskt irriterad idag, riktigt irriterad. Visst att vi ska arbeta tillsammans och skriva om då det trots allt är ett utkast, men att komma med åsikter på dom teorierna som jag har ägnat 2 dagar åt att få på papper när man inte har läst böckerna själv. Det är bara riktigt dåligt.
Men egentligen, jag borde inte vara sur och jag borde inte vara så negativ för jag har ändå haft en trevlig och bra dag..
Vi hade urmysigt i skogen jag och Magge.. Han bara travade fram överallt med öronen glatt pekande framåt och han lyssnade på mig. Och hans galopp över fälten detär bara underbart.
Och Sara är så kul att träffa...Det är alltid något roligt som händer eller sägs och det kan lyfta upp vilken dag som helst!
Det var hur mysigt som helstockså att bara ta det lugn, ligga i Andreas soffa å mysa och titta på CSI (fast jag borde inte ätit allt det dära..) Ibland är det bara så skönt att itne göra nånting..
Och förresten. Jag har designat min egen Ben och Jerry Glass och jag tycekr verkligen att dom ska skicka ett paket med sån glass till mig..
Min alldeles egen designade Dark Irish Mystery Chocolate and Irish Cream - Base Fudge, Cream sandwhich cookies and White chocolate - Chunks Fudge and Marshmallows - Swirls
|
20 Februari 2007
| Länk
| Livet enligt Semlan
| 0 kommentar
|
|
|
|
Im all at sea..
...Where no one can bother me Forgot my roots If only for a day Just me and my thoughts Sailing far away
Idag har livet bara varit en enda berg och dalbana.
Toppen var på stranden. Magge blir som en annan häst och det är så underbart att känna hur allting bara faller på plats. Framåtbjudningen, lyckan, friheten ja allt. Hade det varit varmt hade jag kunnat vara kvar där hela dagen för å. Det är inte så ofta som man känner så. Jag är verkligen så oerhört tacksam för att jag får uppleva det...
På väg uppåt är allt roligt som Sara gör. hon är bara så kul att prata med, fast hur säger man och visar det för någon utan att det blir smörigt?
Men å, jag blir så jäkla arg när inget händer och gah. Jag vill ju inte bli arg men det är så jäkla dumt alltihopa ibland.. "Ska ni ha hästarna i olika hagar så ställ dom inte i den (den bästa hagen för tillfället) för dom trampar upp så mycket". Men det är alltså helt okej att ha 7 hästar i en enda jordhage som är å upptrampad och egentligen alldels för liten? Och det är helt okej att vissa hästar inte får mat för att man vill behålla den ondskefulla shettisen som hingst? Jag tycker inte det, men tydligen så är det så det ska vara. Åh han gör mig så ARG! Och det var kanske inte någon överrasknig att någon häst förr eller senare skulle gå omkull?? Hade jag inte tyckt så mycket om hästarna och Sara/AB så vete tusan om jag hade orkat med att åka dit. Jag vill ju hjälpa till men va sjutton kan man göra när stallägaren redan har bestämt sig? Det var alltså dagens dal...
Nu ska det bakas ialla fall i väntan på ännu en omgång schlager (som förhoppningsvis håller högra standard än tävlingen i Jönköping. Men jag är tveksam. urk för Idoler)
Förövrigt har dom ändrat i min favoritbok och jag fullkomligen hatar när man gör så. Vad är det för mening med att göra en superbra bok till en dålig? nej, jag ska banne mig sluta läsa den.
Dagens bästa Magge, som alltid alltid får mig lycklig...för att han är han och för att han är så charmig
|
17 Februari 2007
| Länk
| Livet enligt Semlan
| 0 kommentar
|
|
|
|
Beware, Beware, Beware, Beware, Beware !!
Theyre black, theyre brown theyre up, theyre down theyre in, theyre out theyre all about theyre far, theyre near theyre gone, theyre here theyre quick and slick theyre insincere
Beware, Beware
Det kunde lika gärna handlat om alla overallsklädda människor som promenerar runt här. Och då har ändå inte alla kommit. Jag tror jag ska fly stan ut till landet för dom är seriöst läskiga.
Men det finns fortfarande positiva stunder Dagens positiva Den lilla sjöjungrun som jag ska spendera natten tillsammans med
|
16 Februari 2007
| Länk
| Livet enligt Semlan
| 0 kommentar
|
|
|
|
make me normal from now on
och att blogga är väl ett bra sätt att börja på? Varje 10mila vandring börjar med ett steg, eller vad är det man säger?
Det är så skönt att kunna skriva om sig själv och tro att det man skriver är intressant.. inte för att mitt liv är speciellt intressant, men någon dag kanskedet händer något. Jag tror ju trots allt på ett lyckligt slut.
Eftersom det här är året som det ska tänkas positivt vill jag iaf avsluta med Dagens bästa: Att HFAB äntligen har lagat torkskåpet... (nu kan man ju få både rena och torra kläder.)
|
16 Februari 2007
| Länk
| Livet enligt Semlan
| 1 kommentar
|
|
|