Är det vårkänslorna? Är det solen och värmen? Är det fågelkvittret och fjärilarna? Kanske humlorna och bina? Eller vad exakt är det som gör att min kåthetsgrad har stigit i taket? Jag klarar mig inte en dag utan min rosa Doris.

Förut har det varit liksom "men vaddå, pilla på sig själv? Hur kul är det på en skala? Det är ju ingen annan som gör det. Näe, det känns bara konstigt. Jag liksom? JAG? Nej nej, sånt håller inte jag på med".

Men ack så fel man kan ha! Jag är visst sån, jag håller visst på med sånt! Det är visst skönt! Skönt som faan är det.

Som sagt, jag klarar mig inte en enda dag utan min Doris. Jag får skynda mig hem från skolan varje dag för att hinna leka lite med henne. För sen kommer mamma och småsyskonen hem och då blir det inte en enda tyst sekund i huset. Och det gör ju inte saken bättre att vårt hus är så dåligt isolerat och lyhört så man hör minsta viskning från nedervåningen om man bifinner sig en trappa upp. PLUS att mamma har sovrummet precis ovanför mitt. Så något lekande på kvällarna blir det inte. Eller jo... Jag kan inte hålla mig. Jag erkänner. Jag ber en stilla bön och hoppas att Doris sköna vibrationer inte hörs ända upp på övervåningen och sen kör jag järnet.

Och orgasmer, mina vänner! Orgasmer! Finns det verkligen något skönare? Det tvivlar jag på. Fast jag tror nog att det är skönare att dela en orgasm med en partner än med en dildo.

- Men har du inte ens följt med nån kille hem på fyllan och haft lite kul? frågade min kompis häromdagen när jag sa att jag var oskuld.

- Inte ens? Hm, näe...

Det var i samband med dessa meningsutbyten då jag stod och öppnade min födelsedagspresent med tre flator som åskådare. Jag hade mina aningar om diverse sexleksaker som skulle blotta sig när jag sakta men säkert öppnade den rektangulära presenten med blommigt inslagspapper. Men eftersom jag sagt till min kompis innan att jag minsann INTE ville ha någon dildo så förväntade jag mig att hon hade lyssnat åt min vädjan.

Men icke. Samtidigt som jag insåg att det faktiskt var en dildo som dolde sig i kartongen kände jag att kinderna drastiskt antog en mer tomatröd färg.

- Hahah! Är... Är det... Näe, är det..?! Men guuuuud! Haha!

Eftersom detta var min första riktiga dildo så kändes ögonblicket både pinsamt, spännande och roligt på samma gång.

Till denna dildo ska man ha ett batteri. Ja, den vibrerar och darrar sådär lagom mycket. Och tur är väl det eftersom det inte riktigt är min grej att köra en låtsassnopp in och ut ur puppan. Nej, den fungerar lika bra som klitorisstumulator. Det ska gudarna veta.

Till er som har läst föregående blogginlägg kan jag säga att det har löst sig. Mensen alltså. Eller ja, tampongbestyren iallafall. Nu har jag minsann klättrat upp en nivå och hunnit prova på både två och fem stycken storlek normal. Det kändes rätt tufft faktiskt, eftersom anledningen till att jag tidigare inte testat den blåa tampongförpackningen var att jag trodde att det inte skulle funka. Osäkerheten, om att den inte skulle få plats, tog över totalt.

Och dom här fjanterierna har jag gått och oroat mig för under hela mitt långa mensliv. Men det gick ju hur bra som helst! Jag tror att vi svenskar oroar oss för mycket. Vi frukar det värsta, men när handligen är utförd så var det inte så farligt som vi hade förväntat oss. Det var nån gubbe på tv som sa det häromdagen och jag håller fullständigt med honom. Jag skyller på det svenska samhället när jag har mensproblem. Det borde ni också göra, det hjälper faktiskt till att nollställa samvetskvalet och man känner sig inte längre lika mjäkig*.

*Mjäkig - Annat ord för fjantig, larvig, töntig. Och i detta syfte med en gnutta oroande i.

Är det allmänt känt eller är det bara jag som upplever en sällsynt underlig smärta när man drar ut tampongen? Som nybörjare på tamponganvändningsfronten vet jag inte om det är jag som vinklar den åt något lustigt håll eller om det är tampongen själv som orsakar smärtan. Jag vet heller inte om det beror på att jag är den jag är; en oskyldig, okysst, oskuldsfull 18-åring. Gör det mer ont på oskulder? Ja, antagligen.

Jag förstår nog inte riktigt själv hur det kan gå till, för när jag sätter in tampongen så gör det inte ont, men när jag ska dra ut den så känns det rejält, vill jag lova. Jag antar att det är för att den är full då, för att den har sugit upp all mens. Men folk säger ju att slidan utvidgas och att man alltid ska börja med den minsta tampongsorten, för att sedan kunna öka en storlek. Nu har jag haft den minsta tampongstorleken under två mensperioder. När är det dags att byta ut mini mot normal?

När jag gjorde denna blogg så valde jag med seriös omtanke vilket namn jag skulle använda. Så med hopp om att folk skulle skriva fel adress till http://www.bruden.blogspot.com så snickrade jag ihop en egen liten blogg med nästan samma namn! Gud vad smart man känner sig ibland. Jag har lusläst Brudens alla blogginlägg och tänkt "om det ändå vore jag!". Om det ändå vore jag som hade skrivit alla de där (helt oskyldigt?) flatiga tipsen, varit med om alla dessa flatiga flatigheter och gjort stan galet (flatigt?) osäker om helgerna. Jag vet att jag aldrig kommer kunna resa mig till hennes skrivadenivå och jämföra mig med henne, så jag nöjer mig med att ha nästan samma bloggnamn som henne och att fortsätta läsa om hennes äventyr. Så till alla er som trott att ni kommit till den Berömda Brudens blogg: Ni har kommit fel! Dock till en Brud och Flata, men inte den bloggande Brudflatan ni egentligen letade efter. Men har ni vägarna förbi så kan ni ju lika gärna stanna på nån minuts läsande. Det vore trevligt.

Till att börja med så ville bara skriva ut ett litet citat, som någon okänd snubbe på tv sa för ett okänt antal veckor sedan på någon okänd ointressant kanal.

 "De flesta lever ihop med någon bara för att de inte kan få någon bättre. En del lever ensam och ledsna. Och så finns det en liten del som lever lyckliga tillsammans med den som de älskar mest över allt annat"

Jag tyckte att det lät så fint. Och apropå kärlek så tror jag minsann att jag är kär! Jag brukar vanligtvis inte falla för kvinnliga eller feminina brudar. Nej, de som oftast faller mig i smaken är de som är riktigt butchiga. Ni vet, korthåriga flator med boxer, häng på brallan, oftast (jag säger oftast för det är inte alltid så) små bröst och så dricker de öl, snusar och ser allmänt tuffa ut. Ja, såna som ser hård ut på utsidan men som man upptäcker, efter ett tags umgänge, att de faktiskt tar till nallen i vissa fall. Men observera att allt är relativt. Det behöver inte nödvändigtvis vara så. En kändis som med all förståelse kan identifiera sig med detta ideal är L word-Shane. Jag gillar inte att placera människor i fack eller kategorier men det är så jag uppfattar butchiga tjejer och det  är oftast de som lyckas nästla sig in någonstans mellan hjärnhalvor. Ser man två flator hand i hand på stan så är det oftast en butch och en femme, och varför vet jag inte riktigt. Men en del tror att man dras till sin egen motsats, alltså allt som man själv inte är. Visst, det är klart att man har man en del likheter också, båda har exempelvis en mutta och inte någon utstickande växelspak där mellan benen. Och tydligen så har jag och Google.se totalt olika uppfattning om vad, tjejer som är butch, är. 

Men åter till min feminina kärlek! Hon är helt fantastiskt, så trygg i sig själv, underhållande och med världens vackraste ögon! Ända sedan jag såg henne i Så ska det låta så har hon förgyllt mina ensamma sängkammarnätter, då jag dejtat högerhanden, och varit kvinnan som har prytt insidan av mina ögonlock. Den kvinnan vet minsann vad hon gör, och hon är allt annat än butch, hon är varken korthårig eller småbröstad, snusar tror jag inte heller att hon gör. Men hon har iallafall lyckats förtrolla mig med sina otroligt himmelska ögon. Ja, denna fantastiska varelse heter föresten Sarah Dawn Finer.