DET SYNS INTE ALLTID PÅ UTSIDAN ATT INSIDAN ÄR TRASIG
Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok Om mig Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
7
8
9
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
December (2019)
>>


Tandläkare

Jag har varit hos tandläkaren.....igen.....eller rättare sagt tandhygienisten. Jag är inte rädd för det heller, tycker tvärtom, att det är skönt.

Och jag är väldigt avslappad när jag är där....... eller tydligen inte🙄

Hon inledde med att kolla fickor. Inga problem. Och snabbt gick det. Sen skulle hon ta väck tandsten och plockar då fram den där saken som liknar ett borr, istället för den där vanliga skrapan. Hon frågar om jag tycker den är obehaglig och det svarar jag -naturligtvis - nej på.

Så drar hon igång. Och ni vet ljudet😱 Det är så högt och ilande på något vis. Och medan vattnet från den här ultraljudtandstensborttagarapparaten skvätter över hela ansiktet, lyfter sig kroppen sakta i en båge över tandläkarstolen. Och i denna pilbågsliknande formation, står kroppen i, i många låååånga minutrar.....

Jag ..... avslappad🤔😬

I samma stund som apparaten tystnar och ilningssmärtan i tänderna släpper, rasar alla kilona ner med en smäll i stolen. Allt som flödar i ansiktet, är inte vatten, det är en ansenlig mängd svett oxå😬 men det syns ju inte. CD-skivorna i armhålorna döljs av den stora servetten/haklappen jag har på mig.

Går det bra, frågar hon.

Mmmm vischt, svarar jag med sugen i käften. Men vad bra jag är på att ljuga.....🙄

Och så börjar det igen.....

Efteråt sitter jag i bilen en lång stund, för att återfå lite krafter och börja andas normalt igen och få hjärtat att lugna ner sig. Ja, jag överdriver lite. Sååå farligt var det naturligtvis inte och tänderna känns så glatta o fina.

Så jag kör hem till min make. Min fine goe man, som stått ut med det här vraket i 16 år nu.
Vi, som trodde, att det ”bara” var lite panikattacker, som kom då i februari 2003.

Men så var det inte. Nästan halva tiden av vårt förhållande, har han stått ut med en människa, som inte har några likheter med den han blev kär i för  34 år sedan.

Att han har orkat. ❤️

Alla de planer vi hade för vår framtid, har vi fått ändra på. I stället har han fått ta hand om mig, när jag rasat ihop i tid o otid. 

Att han har orkat.❤️

Alla de gånger, han försökt få mig, att tänka annorlunda, när mina illvilliga tankar talar om för mig, allt hemskt som ska hända. Allt hemskt, som andra tänker och pratar om mig. Allt som jag tror, att jag inte klarar av. När mina knasiga känslor talar om vilken ointelligent, trög, förvirrad människa jag är.

Att han har orkat.❤️

Tur, att han inte sett mina värsta stunder. Dom kommer ju oftast när man är själv. Alla hemska ångestfyllda förmiddagar, när man inte orkat ta sig ur sängen. Då jobbade han. Tur för honom😉 Finns nog en anledning, till att han jobbade sex dagar i veckan🙄 Att jag inte tänkt på det.....

Alla GADdare, skänker säkert sina nära, många tacksamma tankar.Hur skulle man klarat detta själv? HUR klarar sig alla psykiskt sjuka, som är ensammma. 

Oj, nu blev det mycket att fundera på, men det är kanske nyttigt, att ta sig en funderare då och då. Allt är inte självklart.

Ha det!❤️

10 December 2019  | Länk | GAD - generaliserat ångestsyndrom | 0 kommentar
Ibland ljuger man om hur man känner

Jag har varit hos tandläkaren.....igen.....eller rättare sagt tandhygienisten. Jag är inte rädd för det heller, tycker tvärtom, att det är skönt.

Och jag är väldigt avslappad när jag är där....... eller tydligen inte🙄

Hon inledde med att kolla fickor. Inga problem. Och snabbt gick det. Sen skulle hon ta väck tandsten och plockar då fram den där saken som liknar ett borr, istället för den där vanliga skrapan. Hon frågar om jag tycker den är obehaglig och det svarar jag -naturligtvis - nej på.

Så drar hon igång. Och ni vet ljudet😱 Det är så högt och ilande på något vis. Och medan vattnet från den här ultraljudtandstensborttagarapparaten skvätter över hela ansiktet, lyfter sig kroppen sakta i en båge över tandläkarstolen. Och i denna pilbågsliknande formation, står kroppen i, i många låååånga minutrar.....

Jag ..... avslappad🤔😬

I samma stund som apparaten tystnar och ilningssmärtan i tänderna släpper, rasar alla kilona ner med en smäll i stolen. Allt som flödar i ansiktet, är inte vatten, det är en ansenlig mängd svett oxå😬 men det syns ju inte. CD-skivorna i armhålorna döljs av den stora servetten/haklappen jag har på mig.

Går det bra, frågar hon.

Mmmm vischt, svarar jag med sugen i käften. Men vad bra jag är på att ljuga.....🙄

Och så börjar det igen.....

Efteråt sitter jag i bilen en lång stund, för att återfå lite krafter och börja andas normalt igen och få hjärtat att lugna ner sig. Ja, jag överdriver lite. Sååå farligt var det naturligtvis inte och tänderna känns så glatta o fina.

Så jag kör hem till min make. Min fine goe man, som stått ut med det här vraket i 16 år nu.
Vi, som trodde, att det ”bara” var lite panikattacker, som kom då i februari 2003.

Men så var det inte. Nästan halva tiden av vårt förhållande, har han stått ut med en människa, som inte har några likheter med den han blev kär i för  34 år sedan.

Att han har orkat. ❤️

Alla de planer vi hade för vår framtid, har vi fått ändra på. I stället har han fått ta hand om mig, när jag rasat ihop i tid o otid. 

Att han har orkat.❤️

Alla de gånger, han försökt få mig, att tänka annorlunda, när mina illvilliga tankar talar om för mig, allt hemskt som ska hända. Allt hemskt, som andra tänker och pratar om mig. Allt som jag tror, att jag inte klarar av. När mina knasiga känslor talar om vilken ointelligent, trög, förvirrad människa jag är.

Att han har orkat.❤️

Tur, att han inte sett mina värsta stunder. Dom kommer ju oftast när man är själv. Alla hemska ångestfyllda förmiddagar, när man inte orkat ta sig ur sängen. Då jobbade han. Tur för honom😉 Finns nog en anledning, till att han jobbade sex dagar i veckan🙄 Att jag inte tänkt på det.....

Alla GADdare, skänker säkert sina nära, många tacksamma tankar.Hur skulle man klarat detta själv? HUR klarar sig alla psykiskt sjuka, som är ensammma. 

Oj, nu blev det mycket att fundera på, men det är kanske nyttigt, att ta sig en funderare då och då. Allt är inte självklart.

Ha det!❤️

6 December 2019  | Länk | GAD - generaliserat ångestsyndrom | 0 kommentar
GAD

Vad är GAD?

Sitter här i värmen under en markis och försöker samla tankarna till ett inlägg. Hela tiden funderar jag på, vad folk ska säga/tycka om att jag utlämnar mig så här. Jag har säkert ett tiotal möjligheter som svar..... nio av tio är negativa - givetvis....

Tänkte att det är ganska rimligt att jag försöker förklara vad GAD är. Det blir den mer fackliga förklaringen. Behandlingar utelämnar jag. Skulle jag gå in på alla mediciner så skulle alla utom apotekare visa sura miner. KBT finns oxå, men 10 ggr KBT-samtal med en som har dåligt/saknar minne, hjälper föga......

Förkortat kan sägas att Generaliserat Ångestsyndrom GAD, är en ständigt malande oro och ångest, som påverkar tankemönster och verklighetsuppfattning.

Oron tar över livet. Man oroar sig för stort som smått. Grubblerier framåt - vad som ska hända om..... om.... om.... Grubblerier över gårdagen och det förflutna (och tänker man inte dagtid, så drömmer man nattetid, hm) Man går omkring och grubblar utan att komma nån vart, medan ångesten växer sig starkare. Föremålet för ångesten byts ut med jämna mellanrum och blir en ond spiral.

Symptom:
- överdriven oro för relativt vardagliga saker
- svårt att kontrollera o hantera oron
- svårt att hantera och stå ut med osäkerhet
- undviker olika situationer eftersom man inte kan kontrollera vad som ska hända
- söker försäkringar från omgivningen
- lätt irriterad
- lätt trött
- koncentrationssvårigheter
- rastlös, upp i varv, på helspänn
- muskelspändhet
- magont, huvudvärk, yrsel, klåda, svettningar
- sömnsvårigheter

Ja, detta var lite, kanske inte så förklarande, men med episoder från verkligheten i mina kommande inlägg, blir det kanske lättare att förstå. Många kommer att känna igen sig i mina berättelser. "Friska" kommer att tänka; det känner jag igen, det hände mig en gång när vi var på Kreta. Gaddare kommer att tänka; ja fy f-an, det händer ju varenda dag.....

Ha det! (Skulle lagt till ett hjärta här, men plötsligt kommer jag inte ihåg hur man gör......)

22 September 2019  | Länk | GAD - generaliserat ångestsyndrom | 0 kommentar
Början till en bra dag.......

Början till en bra dag visade sig bli en riktig skitdag.

Min samtalsterapeut och jag pratade sist om min blogg. Jag berättade för henne, att jag ett par gånger fått kritik för vad jag skrivit, pga att jag utlämnat mig helt och berättat om mon ohälsa.

Bl a fick jag vid ett tillfälle höra, att jag aldrig skulle få ett nytt jobb, om den ev arbetsgivaren gick in och läste om, att jag inte mådde bra.

Men hallå - om jag är frisk nog att börja arbeta, skulle jag väl inte skriva, att jag var sjuk. 🙄
Och om den ev arbetsgivaren nu gick in och läste, skulle han väl finna, att den Helene som mådde så dåligt, blivit bättre och bättre och nu hade helt ”friska” tankar

Ja, det är konstigt att vissa sjukdomar har högre ranking än andra. Bara en sån sak som förkylning. Det är något man får prata om hur som helst🤧 .

Och tänk om man drabbats av magsjuka!! Kunna berätta om hur många gånger man kräkt och haft diarré 🤢🤮. Det är inget konstigt

Eller om man blött från ändtarmen och fått göra en rektoskopi, men det visade sig bara vara hemorrojder 🥴

Var går gränsen? 🤔. Jo vid psykisk ohälsa. Det får man inte prata om. Detligger alldeles för lågt på rankingen.

Nu har jag - som den GAD-dare jag är - kommit långt från ursprungsämnet. Ja, eller inte... Hur som helst tyckte min terapeut, att jag skulle fortsätta skriva och bli en ambassadör för psykisk ohälsa, om jag ville och orkade.

Det blev ju en direkt utmaning för mig. Tänkte, att jag gör en sida på fb, så är det lättillgängligt både för mig själv och för dom som vill läsa.

Men jädrans vad det var komplicerat. Jag tyckte det var väldigt rörigt, blev inte klok på, om det jag skrivit var publicerat eller ej. Sen verkar det som om inläggen barafinns där en dag🤔 och så kommer dethela tiden upp, hur mycket pengar min ”annons” har kostat.

Så när jag kollade på min sida idag, så fick jag bara panik och då fattar man naturligtvis ingenting, så jag tog bort sidan. Jag kan inte hålla på med något som stressar mig så. Sitter nu och är alldeles skakig och undrar vad dom, som börjat läsa och gilla min sida, nu tänker, när sidan plötsligt är borta.

Detta har förstört min dag.

Detta är GAD i ett nötskal.

Massa dumma tankar, rädslor för vad folk ska tänka. Jag borde varit med nere vid sjön nu och hjälpt till att lägga i vår och våra campinggrannars gemensamma brygga, men det går inte. Tycker att dom riktigt ser på mig, hur värdelös jag är.

Fan fan fan

Jag som skulle njuta idag. Bara vara och vila själen😥

Men ett har jag bestämt. Jag ska anta utmaningen och skriva om GAD och psykisk ohälsa. Det kanske hjälper någon. Det blir kanske lite information för andra. Och det är skönt för mig, att skriva av mig.

Nu ska jag ägna mig åt decoupage.
30 Maj 2019  | Länk | GAD - generaliserat ångestsyndrom | 0 kommentar
Världen har krympt

Sitter och funderar; jag har varit hemma i 16 år.

 

Ja, så är det. 16 år.  Det är 11 år sedan jag förstod, att jag aldrig skulle kunna arbeta med mitt gamla jobb mer. Det krävdes mycket mod och stöd av min psykolog, att säga upp mig - utan att ha något annat arbete att gå till. Men nu hade jag kommit till insikt; jag skulle inte kunna återgå till mitt älskade arbete. Efter 32 år på samma arbetsplats. Med massor av härliga arbetskamrater, som jag skrattat med, diskuterat med och kivat med. 

 

Det visade sig oxå väldigt fort vilka, som blivit riktiga vänner. Det blev många besvikelser, men även flera positiva överraskningar. 

 

Har lite svårt att förstå, att psykisk ohälsa kan vara så svårt att hantera. Vissa vågade inte ta kontakt, så besviken jag blev. Såna som jag verkligen trodde var nära vänner.....  Men det dök oxå upp såna, som jag till o med ständigt haft meningsskiljaktigheter med, som visade en för mig helt ny sida.

 

Det var några som sökte upp mig hemma och sa; ja, jag vet inte vad jag ska säga eller göra, men du har mitt fulla stöd.....

 

Ingen fara, jag kan berätta om hur jag mår och vad du kan göra. Svårare är det inte.

 

Men världen krymper när man går hemma.

 

När man pga sitt mående inte vill/kan/orkar hänga med på fester, utekvällar, resor. "Vännerna" försvinner. Det är svårt när man inte orkar. Det är svårt när den psykiska ohälsan sätter stopp för att våga ta kontakt med vännerna. Det är ju ett av mina problem. All oro över sånt som kan gå fel, rädslan att störa eller tränga sig på. Tänk om "vännerna" hade frågat om mitt mående. Jag är inte den, som direkt tar upp mitt mående när man springer på nån i affären. Det verkar vara betydligt lättare - och mer accepterat - att beklaga sig över sin onda rygg, axeln som värker och skall röntgas, förkylningen som orsakade en vecka i sängen.....

 

Det sociala nätet krymper och krymper. Min värld består numera av vårt hus, vår husvagn. 

 

Eftersom de kognitiva bortfallen vad gäller arbetsminne, inlärning, planering o orientering, simultankapacitet m m gör, att det blir svårare och svårare att ta kontakt och prata med folk, blir man oxå ensammare och ensammare. Jag är ju livrädd för vad man tänker prata med mig om. Jag hänger ju inte med längre, vad gäller världen runt oss, det politiska läget, dom nya bilarna, de för tillfället bästa avelshanarna bland dvärgschnauzrarna eller vadet nu gäller. Jag kommer inte ihåg nånting. 

 

Jag får många gånger massor av information om både roliga och tråkiga saker, men jag kommer ju inte ihåg det. Inte för jag är dement, utan för att den här jävla ohälsan fördärvar så mycket i hjärnan.

 

Så världen krymper. Det blir till att hålla koll på om grannarna är hemma eller bortresta, om dom börjat plantera ut sommarblommorna, eller om dom putsat fönsterna. Allt blir en värdemätare för mig själv. Jag kan ju inte vara sämre. Trots att jag egentligen inte orkar, så måste ju mina fönster oxå putsas, dom jävla sommarblommorna som jag måste planter ut fast jag avskyr trädgårdsarbete.

 

Nu känner jag att mitt huvud inte orkar mer, så nu får jag sluta skriva. Men det är gott att få ur sig lite. Även jag måste få klaga över min hälsa ibland.

Ha en skön fredagskväll, alla vänner!(null) 

 

 

3 Maj 2019  | Länk | GAD - generaliserat ångestsyndrom | 0 kommentar


12.000 webbutiker! | alltomklader.se
(c) 2011, nogg.se & Helene Persson                                             Skaffa en gratis hemsida