|
|
|
|
|
Må
|
Ti
|
On
|
To
|
Fr
|
Lö
|
Sö
|
| | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | |
| |
April (2024) |
|
|
|
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (10) |
|
| (8) |
|
| (3) |
|
| (36) |
|
| (3) |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| Inlägg: 62 |
| Kommentarer: 4 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
 |
Stum.
att vika pappersflygplan och få dem att sväva
ett nytt mål i livet att uppnå
säg mig, skulle jag bli kreativ i dina ögon då?
och hon säger ingenting, tänker ironi
längden blir löjlig, obetydlig och obefintlig
lägger dövörat till, vänder och går iväg
trender brukar vanligtvis bytas ut efter en viss tid
att ägna sig åt aktiviteter och bli bäst
ett nytt krav att leva efter
säg mig, skulle jag då i dina ögon vara rätt?
och hon kollar ner i backen, nonchalerar i hemlighet
att vara som alla andra, en i mängden på alla sätt
passa in i enformigheten, med en falsk mask
en lek som inte tilltalar, och som ingen riktigt vet
att inte tycka lika precis som du just nu
en attityd att lägga av med
säg mig, skulle det vara bättre att hålla med eller stänga min trut?
och hon vet varken ut eller in
en gång favoriten som numera inte finns
du gör mig stum.
|
|
8 Oktober 2007
| Länk
| Dikter
| 1 kommentar
|
 |
|
|
När vi var små.
och det var så det var när vi var små
visste inte om några gränser
vi gjorde bara som vi gjorde
för det var det man gjorde då
men nu vänder du ryggen till
som att inget spelar någon roll
mina övertygelser i mängder
fastnar inte, jag har tappat all kontroll
och vi placerar våra speciella stunder i fack
de är värda att minnas och prata om
när tystnaden lämnar andrum
och nutiden börjar komma ikapp
vad är egentligen bra nog
om hundra procent inte räcker till
vad mer kan jag göra
och hur ska jag bära mig åt
för att få ha kvar allt det jag vill
tankar cirkulerar
miljoner frågor utan svar
sänker blicken ner i backen
du vill inte mer
och det lämnar ingenting kvar
och vi tappade gnistan då
någonstans under färden
där vägarna gick åt varsina håll
för vi vågar mera självständigt nu
än vi gjorde när vi var små
alltid hand i hand
av: Therese Lindholm 3/8 - 07
|
|
4 Augusti 2007
| Länk
| Dikter
| 0 kommentar
|
|
|
|
Saknad.
hade allt ett tag
badade i ett hav av lycka
men jag föll en aning
halkade ner på ett bananskal
och nu kan jag inte ta mig upp
du sa att allting ordnar sig tillslut
jag har väntat och letat
men till slutet hittar jag inte ut
och det är svårt att tappa allt
som att skrika åt en döv
och försöka visa en blind
hur mycket jag älskar och saknar
jag kämpar i hård motvind
det är sommar men känns som höst
står ute i regnet och sparkar gröna löv
du sa att allting ordnar sig tillslut
jag har väntat och letat
men till slutet hittar jag inte ut
och det är svårt att tappa allt
för har man en gång haft det
vill man ha det igen
jag saknar dig.
|
|
7 Juli 2007
| Länk
| Dikter
| 0 kommentar
|
|
|
|
Minspel.
om jag spelar på miner
en för varje känsla jag har
skulle ingen begripa sig på mig
mina uttryck lämnar frågorna kvar
jag kan vända ryggen om och gå
då det egentligen är uppenbart
är det ingen som kan förstå
hur någon som jag vågar göra så
och att vara naturell, okomplicerad
ja, helt enkelt orginell
finns inte i min värld
inget ska vara det andra likt
för jag avskyr mängden vi lever i
dina ord är som luft jag varken ser eller hör
jag har lärt mig att vända kinden till
och du förtjänar att jag gör det helhjärtat
varför ska jag behöva genomlida något jag inte vill?
det är så skönt att ligga på gräsmattan
i ensamheten under solen kan man tänka fritt
det har blivit bättre nu när linjen är dragen
du ser äntligen skillnaden på mitt och ditt
om jag spelar på miner
en för varje känsla jag har
skulle ingen begripa sig på mig
mina uttryck lämnar frågorna kvar
jag kan vända ryggen om och gå
då det egentligen är uppenbart
är det ingen som kan förstå
hur någon som jag vågar göra så
men du vet, du vet.
|
|
24 Maj 2007
| Länk
| Dikter
| 0 kommentar
|
|
|
|
De finaste orden är de enklaste.
de finaste orden
är de som etsar sig fast
när du mest behöver dem
genuina, ärliga och naturliga
verkligheten går före fantasier
i sådana lägen är originella ord
det finaste man kan få
att höra komplimanger i massor
gör att hjärtat stänger igen
värdet försvinner ju mer du säger
kryddar på rejält med ord du inte begriper själv
sådant sårar mig
de finaste orden
är de som etsar sig fast
när du mest behöver dem
inte utsmyckade bara enkla med mening
sådant skänker en känsla av glädje i hjärtat
och det lever man på länge
för jag vet att du menar det
de finaste orden är de enklaste.
|
|
24 Maj 2007
| Länk
| Dikter
| 0 kommentar
|
|
|
|
Min osäkra livlina.
ord, ja det är bara ord
utan mening
en dag kanske du kan vara äkta
allt som avdunstar från dig
ärlighet så vacker behövs
jag har försökt nu
inte gett upp trots alla kurvor
på vägen till mitt mål
fortfarande ouppfyllt, men så nära
kanske är det dags att lyckas
ditt kyliga sätt att vara
är som en välbehövlig fläkt om sommaren
men vi är inte där ännu
nu är fel tidpunkt att stänga känslor ute
jag är inte som hon var
kanske är det här stoppskylten
jag alltid passerat utan att stanna
någonting säger mig att jag är fel ute nu
man kan inte få allting man vill ha
men varför är gränserna så otydligt uppsatta?
i varje mening läser jag tvivel
dina läppar skakar av nervositet
säg mig betyder det någonting
alla blickarna du ger
ska jag bygga på, all min förväntan?
vi spelar spel med olika roller
idag är det du som styr showen
tar oss till en helt ny nivå
imorgon är det jag som tar över
jag tar oss upp till ytan igen
vi har hamnat för långt ner
stabilitet och trygghet
var är orden som säkrar dina känslor
vem är jag i ditt liv
en person att älska utan ånger
lyder svaret på en fråga som ställs om dig
du är målet för mig att nå
min osäkra livlina
men jag offrar allt ändå
så ge mig något med mening
|
|
24 Maj 2007
| Länk
| Dikter
| 0 kommentar
|
|
|
|
Ett minne, en längtan.
jag har nog inte glömt dig än
bilderna idag motsäger allt
hur ska jag lyckas glömma de fina tiderna
jag kanske inte vill, nej jag vill inte
jag vill ha dig här, kvar hos mig
inte några minnen som bildar saknad
"ibland vet man inte vad man har
förrän man förlorat det"
det är nog så för oss med
dina samtal vissa kvällar
minnena du diskuterar
och jag gör allt för att visa kyla
för jag vet hur du blir när jag ger efter
men jag minns, så väl minns jag
oss
"dra nytta av alla möjligheter
man vet aldrig om man får en till chans"
våran tid var den bästa, som i en dröm
problemfri kärlek, som på film
och alla romantiska händelser däremellan
det var faktiskt vi och lyckan
som varade för kort, alldeles för kort
vill tillbaka dit
sedan om det har funnits andra emellan
vet vi båda innerst inne
att vi
vi bildar perfektion
tillsammans
vackrast av dom alla, du och jag
men det bästa varar aldrig länge
vi får helt enkelt bli praktexemplaret på det
men snart
ja, snart så möts våra vägar igen
och då ska vi vara föralltid
du och jag
jag-du-vi
ett minne
en längtan
|
|
24 Maj 2007
| Länk
| Dikter
| 0 kommentar
|
|
|
|
Ett misstag för stort för att göra om.
ensam i ett hörn full av längtan
placerad i utanförskap, med fantasier om någon annans liv
för det skulle bli så mycket bättre, om jag var som du
undanskuffad i en värld av lögner och svek, sitter jag i min ensamhet
närhet utan att egentligen känna något, har jag tappat känslan för vad som är äkta?
även fast du är nära kan jag inte känna dig, ditt avstånd tär i mig
det fanns en tid, en tid då jag verkligen levde
ett liv likt det vi ser på bioduken, för drömma får man
och om perfektion verkligen existerar, kan det vara lika mycket äkta som fantasi
men tiderna förändras, och vi med dem
olikheter yppar sig och tar över, drar linjen vi varit för fega för att dra
omorganiserar livet och väljer nya riktningar, till vad som tros vara bättre
men jag vet
du vet
vi vet
alla vet
allt blir inte alltid som man tänkt sig
och den där dagen då jag ställer mig upp och går, lämnar det som var vi
ett liv placerad i ett fack fyllt av längtan och ouppfyllda begär, med någon som bara tar men aldrig ger
tar jag allt som är jag och bildar min egen väg, mot en ny början till det vi kallar livet
jag har lärt mig nu
att mitt liv inte ska spenderas
ihop med någon som du
ett misstag för stort för att göra om
|
|
24 Maj 2007
| Länk
| Dikter
| 0 kommentar
|
|
|
|
Tillägnad Therese Petersson.
en ängel så vacker och skör
det är bara en liten del vi ser
men det finns så mycket mer som är vackert
under ytan
genuin och alldeles perfekt
en liten ängel som skiner starkare än solen
med hela världen framför sina fötter
fastän hon snubblar ibland, så reser hon sig
och börjar om på nytt
strävandes efter det slutgiltiga målet
tycks aldrig ge upp, beundransvärt
men vad är egentligen normalt
när mängden skiljer sig så enormt
och vilket fack denna ängel än placeras i
kommer hon alltid att sticka ut
och lysa klarast av dem alla
för denna lilla flicka är unik
en ängel så vacker och skör
det är bara en liten del vi ser
men det finns så mycket mer som är vackert
under ytan
man behöver inte ett förstoringsglas
för att lägga märke till alla detaljer
uppmärksamheten läggs på henne ändå
naturlig skönhet är sällsynt
och tänk vad mycket ett leende kan göra
- Lilla ängel, le!
en ängel förtjänar det bästa
men denna ängels vingar har brustit
hon genomlever det värsta
och missar allt det fina som finns att se
det är nackdelen med minnen
de etsar sig fast, låter tårarna rinna
och hindrar läppar som försöker le
och kunde jag så skulle jag
det vet du
vända uppochner på din värld
få ditt hjärta att utdela slag på nytt
och dina läppar att le
leva livet till fullo
som den ängel du är
en ängel så vacker och skör
det är bara en liten del vi ser
men det finns så mycket mer som är vackert
under ytan
____
Vila i frid, älskling.
|
|
24 Maj 2007
| Länk
| Dikter
| 0 kommentar
|
|
|
|
Oro.
sitter här i min ensamhet
du ska veta hur det svider i hjärtat
kan inte sova, är orolig
du oroar mig
och hur många fler tårar ska behöva fällas
innan du återkommer till livets bergochdalbana
tankarna går åt ditt håll
på jobbet, på bussen
varenda sekund spenderas på dig
kan inte sova, är orolig
du oroar mig
om du bara visste hur det känns
hur gärna jag skulle vilja ändra på allt
men är oförmögen att göra någonting
spola tillbaka bandet, vi lever i en film
stanna där det vackra leendet är som störst
pausa och skåda ett under av perfektion
skriv ett nytt manus och tryck på play
spela på lycka som huvudtema
kan inte sova, är orolig
du oroar mig
en ny morgon att vakna upp till
med vetskapen om att jag inte vet någonting
förvirrad och frustrerad, kan inget göra
morgondagen, oförberedd
och jag kan inte sova,är orolig
och med sömnbrist kommer jag ingen vart
du oroar mig inför den nya dagen
...ingen vet vad som kommer att ske
|
|
24 Maj 2007
| Länk
| Dikter
| 2 kommentarer
|
|
|
|
Du gör mig stum.
sitter här
precis som förut
får inte fram mina känslor
för orden har tagit slut
och du bara stirrar på mig
som om jag vore dum
"- therese, det är inte världens undergång!"
du gör mig stum.
kanske har du tömt mig
under alla gräl som vi har haft
din envishet att vinna
och mina klyftiga ord för att komma ikapp
det ena som slutar med det andra
alla förlåt som inte betyder ett skit
i slutändan är det dom dåliga minnena som etsar sig fast
trots vårat hårda slit
och i brist på ord tar jag till tårarna
men tårar kan inte forma ord på papper
och det bildar frustration
jag är som en vulkan redo att få ett utbrott
linjen är dragen, jag har fått nog
men jag sitter här
precis som förut
får inte fram mina känslor
för orden har tagit slut
och du bara stirrar på mig
som om jag vore dum
"- therese, det är inte världens undergång!"
du gör mig stum.
|
|
24 Maj 2007
| Länk
| Dikter
| 0 kommentar
|
|
|
|
Känslokaos.
vet inte om jag ska skratta eller gråta
alla känslor jag inte visste fanns
jag ska tydligen förstå mig på dem
och leva livet i balans
ditt avstånd gör mig galen
jag vill ha allt som är du
liggandes vid min sida
och känna dina läppar kyssa mig
den dagen var ordlös
alla minnen borrade sig in i hjärtat
ensamhet och tystnad, den bästa medicinen
jag ville minnas det som var
allt i detalj som jag inte längre har
vet inte om jag ska skratta eller gråta
alla känslor jag inte visste fanns
jag ska tydligen förstå mig på dem
och leva livet i balans
det är som att balansera på styltor
man kan ramla när som helst
det är något med ditt leende
som bygger en längtan inom mig
och jag kan inget annat än fastna
i dina ögon så blå
men det är omöjligt att begripa
hur jag kunde förlora det vackraste jag kunnat få
" unga fröken, le
du har förlorat en, men det kommer tusen fler"
är som fastklistrad i ett nät
fullt av cirkulerande minnen
om tider som är oslagbara
vem skulle inte vilja ha det så
ska jag behöva vänta på bättre tider
med någon annan som råkar passera in i mitt liv
när mitt hjärta redan valt sin väg in i ditt?
vet inte om jag ska skratta eller gråta
alla känslor jag inte visste fanns
jag ska tydligen förstå mig på dem
och leva livet i balans
du, jag och känslokaos
|
|
24 Maj 2007
| Länk
| Dikter
| 0 kommentar
|
|
|
|
Jag.
och så ler vi lite då
åt inget som ändå är allt
men inte roligt ur någon synvinkel
för jag måste visa att mitt leende är lika vackert,
som modellens på affischen där borta
och jag kan minsann korsa benen när jag går
sådär som flickorna på catwalken gör
problemet uppstår först när det är högklackat som gäller
jag har aldrig gillat att gå på styltor
och jag kan se "udda" ut på bilder om du vill,
det avspeglar min personlighet perfekt
och ja, svartvit är en favorit
så tona ner det färgglada sminkandet är du snäll
och mina "fläckar" får inte tas bort
fel och brister är en naturlighet
vill inte göra folk besvikna av att vara för bra för att vara sann
i verkligheten är jag bättre, genuin
och älskling, det vet du.
|
|
24 Maj 2007
| Länk
| Dikter
| 0 kommentar
|
|
|
|
Gamla tider, saker man minns.
och jag trodde så mycket då
saker som jag idag har svårt att förstå
men jag levde så
bättre kunde jag aldrig må
och jag hade dig
alldeles intill
min anledning till att leva
du var bara min
och jag kände då
impulsivt och gränslöst
att jag älskade att ha det så
i mina ögon var jag allt annat än maktlös
och jag visste aldrig
vad konsekvenser var
gjorde misstag hit och dit
det är ganska uppenbart idag
men jag hade dig
alldeles intill
min anledning till att leva
du var bara min
och jag kunde drömma mig bort
för tiden den "stod still"
men drömmen var för kort
det blir aldrig som man vill
och jag tappade fästet
ville lite till
men det fanns inget att göra
du var inte längre min
gamla tider, saker man minns
|
|
24 Maj 2007
| Länk
| Dikter
| 0 kommentar
|
|
|
|
En liten glimt av lycka.
tårar nedför kinden
ledsna ögon ser in i mina
jag känner mig så liten
för de tårfyllda ögonen är dina
och jag vet att orden inte räcker till
du behöver inte säga något, jag förstår
du får vara hur tystlåten du vill
dina ögon säger allt om hur du mår
jag kan känna din ensamhet eka i ditt klappande hjärta
när jag håller handen mot ditt bröst
har aldrig varit med om denna ändlösa smärta
och detta eviga sökande efter lite tröst
tårar nedför kinden
ledsna ögon ser in i mina
jag känner mig så liten
för de tårfyllda ögonen är dina
om det gick att spola tillbaka
till tiderna då inget var fel
då skulle du vakna om mornarna
och se dig omkring och le
och om du skulle vilja det
så finns jag alldeles intill
det kan bli vår lilla hemlighet
för din dröm är min
de dagar som är långa och alldeles för grå
gör det svårt att vara ensam
och när du sökt överallt förgäves och inte vet vart du ska gå
så finns jag om du vill, bli av med all din längtan efter någon,
som tar dig för den du är
en liten glimt av lycka i ditt dystra känslokaos
|
|
24 Maj 2007
| Länk
| Dikter
| 0 kommentar
|
|
|
|
En plats långt borta någonstans.
En plats långt borta någonstans
Där tystnaden är det enda som hörs
En plats långt borta någonstans
Där blommor aldrig vissnar och dör
Jag ligger här i gräset och ser mot himmelen så blå
Du ligger där bredvid mig, men är alldeles för svår att nå
Vinden viner och blåser bort frisyren i mitt hår
Förvånansvärt varm, nu märker jag att det är vår
Känslan av ensamhet är väldigt stor
Du ligger här bredvid mig men säger inte ett ord
Jag önskar att jag förstod
En plats långt borta någonstans
Där havet speglas av all glans
En plats långt borta någonstans
Där gräset är grönt precis överallt
Det är nu eller aldrig, allting kommer på en och samma gång
Jag ligger här i gräset och tänker för mig själv
På exakt samma ställe där allting började, och jag kommer inte långt
För jag vet att jag har dig här bredvid, i alla fall för stunden
Och att ta ytterligare ett steg framåt nu skulle få mig att bli alltför bunden
Bunden till dig, och om du vill gå din väg hur ska jag då klara mig?
En plats långt borta någonstans
Där avståndet är det bästa man har till hands
En plats långt borta någonstans
Där känslor inte komplicerar saker mellan varann
Om du vet vart du står desto bättre du mår
För ingen kan då nå ditt inre och bilda en massa sår
En plats långt borta någonstans
Där du är den som har kontroll
För vem vill leva ett liv runtsparkad som en boll?
|
|
24 Maj 2007
| Länk
| Dikter
| 0 kommentar
|
|
|
|
Trött på du.
och jag är trött på dig
trött på allting som är du
vad bra har du någonsin gett mig
annat än att försvinna just nu
att vakna upp om mornarna
hoppandes att något nytt skulle komma min väg
gjorde att jag brändes av de salta tårarna
när jag väl insåg att jag var fast med dig här
och vad kunde jag egentligen begära
utom räckhåll är det som alla andra har
jag skulle inte göra annat än att besvära
och vi skulle ändå aldrig ha blivit ett lyckligt par
i strävan efter det ouppnåeliga förlorar man tron
och jag vet att du emellertid försökte
men för mig så var det redan över, jag hade fått nog
mådde illa av alla komplimanger du överöste
så säg mig, vad finns det kvar att göra
jag är trött på dig, på allting som är du
vad bra har du någonsin gett mig
annat än att försvinna just nu?
trött på du
|
|
24 Maj 2007
| Länk
| Dikter
| 0 kommentar
|
|
|
|
Rewind.
I stumbled
and I fell
back into your arms
again
I love it
your smell
and affectionate
way
I’m looking
for attention
show me
the right direction
I stumbled
and I fell
back into your arms
again
I hate it
the way
you make me feel
trapped in emotions
of something that isn’t real
I’m lonely
living in a dream
you are the creator
of this sweet misery
I stumbled
you found me
spun me around
in your arms
I lost the track of time
I’m stuck in your arms again
living life on rewind
|
|
24 Maj 2007
| Länk
| Dikter
| 0 kommentar
|
|
|
|
Du, jag och bergochdalbanan.
och du vet hur det är
du, jag och bergochdalbanan
en melankolisk kärlek, utan glöd
för energin att bygga vidare är sedan länge slut
precis som blommor behöver vattnas för att leva
behöver jag närhet av den jag delar säng med
men du avstrålar kyla när du ligger med ryggen emot
och jag hade faktiskt tänkt att allting skulle bli perfekt
du och jag och det ändlösa lyckoruset
som egentligen bara finns där när förälskelsen är ny
vi skulle inte vara som andra, vi skulle växa med känslan i behåll
men hur många gånger förr har inte jag drömt om lyckliga slut
sådana finns bara i sagor och det här är ingen saga
det är såhär livet ser ut
och just idag så känner jag mig säker
på allt som jag inte har någon egentlig aning om
men är man ovetande mår man bäst om man tror motsatsen
för vem har sagt att jag aldrig läst filosofi och kan ifrågasätta
en person rymmer fler sidor än du tror
och jag vet att jag inte är som alla andra, jag är unik
jag har bara inte behov av att visa hela världen det
och att det ska vara så svårt att göra någonting riktigt rätt
kraven är för höga och standarden för låg
men du följer allt till punkt och pricka trots motgångar
själv stannar jag upp så fort det blir för svårt
varför kan vi inte bara stanna på samma nivå?
den ena ska vara bättre än den andra
det är det vårat förhållande bygger på
och en ständig bergochdalbana
av bråk och tjafs och gnäll
med humörsvängningar som får en att rysa
och sova på soffan var och varannan kväll
men det tillhör normaliteten att bråka litegrann
och det gör det hela mycket roligare
när vi hittar tillbaka till varann
för i grund och botten är det kärlek
|
|
24 Maj 2007
| Länk
| Dikter
| 0 kommentar
|
|
|
|
Som alla andra.
precis så är jag
vardaglig till ytan
inuti ett vrak
men jag ska minsann utstråla glädje
och göra rätt av allt som är fel
fastän mitt inre rasar i bitar
som ingen längre orkar pussla med
precis så är jag
vardaglig till ytan
inuti ett vrak
men det finns ingen tid till att gnälla
för utan handling händer ingenting
och orden svävar ut i tomma luften
denna tystnad skär hål djupt, djupt in
precis så är jag
vardaglig till ytan
inuti ett vrak
men alla människor omkring mig
kanske känner likadant
för långt in i deras inre
finns små simulära drag
så jag är nog som alla andra
och alla andra är som jag
vad gör mig då så speciell?
|
|
24 Maj 2007
| Länk
| Dikter
| 0 kommentar
|
|
|
|
Ett misstag för mycket.
jag fanns för stunden
du hade mig nästan
ett halvt steg framåt
och jag hade varit din
varför backa när du var så nära?
jag levde då
alldeles i närheten
i din ögonvrå
bara en liten bit bort
men alldeles för långt
för dig att gå
varför ge upp halvägs framme?
och jag ville så mycket
mer än vad du tror
att få ha dig nära
och dela känslor som gror
att älska, utan gränser
varför lägga allt åt sidan
och låtsas som ingenting?
vi hade allt man kunde drömma om
men vi var för dumma för att se
och att leva strävandes efter något
kändes för krävande, det var ingen idé
för vad hade vi inte väntandes på oss
i livets långa färd
chanser blir det flera av
- varför lära sig en läxa som inte vill bli lärd?
vi lever på misstag
därför kan vi njuta
när framsteg görs
och att säga förlåt är överskattat
gjort är redan gjort
ett ord förändrar inte hur en person mår
- så varför öppna munnen,när tiden läker alla ens sår?
jag fanns för stunden
du hade mig nästan
ett halvt steg framåt
och jag hade varit din
men vi spårade ur och gjorde ett misstag för mycket... |
|
|
24 Maj 2007
| Länk
| Dikter
| 0 kommentar
|
|
|
|
Leka kärlek.
och hon ler när hon går därifrån
flickan du aldrig kommer få
men är du smart så går du efter
och gör precis som hon vill
- 1,2,3..BINGO!
du ser in i hennes ögon, förförande blå
tar tag i hennes midja, drar henne närmre
du förväntar dig allt, men får inget
vilken nitlott du åkt på
- en gång, är en gång för mycket
du är sen, hennes hjärta har ingen plats för dig
hon lämnades undanskuffad och bortgjord
när hon blottade sitt hjärta för dig
ombytta roller
- nu är det min tur att leka kärlek
|
|
|
24 Maj 2007
| Länk
| Dikter
| 0 kommentar
|
|
|
|
I behov av tid.
sitter fast
kan inte komma loss
vill jag verkligen bort?
älskar ju när du är nära
dina armar runt min midja
ett stadigt grepp
du vet hur du ska göra
så rätt på alla sätt
du är tveklöst den finaste för mig
är tacksam över att jag har dig
men ändå vill jag bara gå
ensam på en väg som inte rymmer plats för två
jag behöver det
jag kräver det
bort med komplikationer
utdöda relationer
ge mig någonting nytt
återuppliva känslan
pirret i magen
vill inte tröttna på dig
behöver bara tid för mig själv
|
|
24 Maj 2007
| Länk
| Dikter
| 0 kommentar
|
|
|
|
Läxan jag aldrig lärde.
och så kom den där dagen
då allt vackert du sagt blev fult
då tårarna rann
som om det inte fanns något slut
och det var just i det ögonblicket
jag lärde känna dig
allt som tidigare dolts
var nu uppenbart för mig
och all smärta som du skapat
med lögner och svek
är vad som finns markerat i mitt hjärta
nu när det är färdiglekt
och jag står ensam kvar
med ett liv utan värde
allt annat än oförstörbar
du var läxan jag aldrig lärde
|
|
24 Maj 2007
| Länk
| Dikter
| 0 kommentar
|
|
|
|
Dygder.
För det är väl så att kunna le åt någon annans glädje är en av livets dygder
Och att unna någon omtänksamheten den saknar är en god gärning
- det känns lite bättre i hjärtat.
Saker folk säger, sårande och glädjande ord fastnar inuti
Försöker hela tiden vara bättre, vill men kan inte låta bli
- tar några snedsteg hit och dit.
Vaknar upp om morgonen, tar en funderare vid frukosten
Du har allt det där och lite extra, men du är fortfarande inte felfri
- ögonen ser inte vad hjärtat ser.
Komplikationer uppstår, väggar så lättbyggda är allt som finns omkring
Kan du för en sekund föreställa dig, världen mina tankar och känslor lever i
- en drömmare är aldrig ensam, därav det oberoende beteendet.
Det är du som sätter gränser, det är dina väggar som pryder min utsikt
Lättare sagt än gjort att riva ner, bakom finns så mycket, mycket mer
- och jag ska ta in alla detaljer och studera alla perspektiv, jag ska lära känna dig.
När vi så gärna vill är det lättast att bli besvikna, varför inte lägga viljan på is
Jag har alltid varit mycket för spontana händelser, att leva ska vara impulsivt
- du och jag skulle vara ett perfekt team, om du bara inte hade tappat vingarna.
För det är väl så att kunna le åt någon annans glädje är en av livets dygder
Och att unna någon omtänksamheten den saknar är en god gärning
- vi kompletterar inte varandra på dessa punkter.
|
|
10 Maj 2007
| Länk
| Dikter
| 0 kommentar
|
|
|
|
Något att dö för.
och vi dansar vidare som bekymmerslösa barn
utan några funderingar om morgondan
för lekfulla tankar är rena skönhetskuren för själen
och vi drömmer oss bort i allt lyckorus
- såhär ska vi leva förevigt!
du och jag
och när verkligheten hinner ikapp
då springer vi allt vad vi kan
utan att blicka bakåt, hand i hand
hoppet tar oss vidare när tiden är knapp
- snälla, kan du inte stanna hos mig inatt?
när närheten är som mest behövd
och viljan av att älska är obeskrivbar
såsom tankarna hos ett litet barn
men ingenting som är behöver ifrågasättas
det vackra i det hela är existensen
- du är tåren på min kind när jag gråter
för precis som tårar kommer nya, finns du alltid där
och det är värt att dö för.
|
|
10 Maj 2007
| Länk
| Dikter
| 0 kommentar
|
|
|
|
Din.
en inbjudan svår att tacka nej till
fastnar i ditt nät och lindas in
ofrånkomligt hur dina blickar gör mig knäsvag
vill ha allt som har med dig att göra
impulsiva handlingar, smutsiga lakan
en i mängden men ändå speciell
förstår du hur jag känner mig?
efterlängtade komplimanger och uppskattning
får mig att känna mig lite finare
du har flyttat in i mitt huvud
koncentrationssvårigheter
ett ord från din mun och du får mig på fall
du vet hur allting ska vara,
inte för varm och inte för kall
förstår du hur jag känner mig?
en i ledet, plats nr 22
någonstans i botten
måste stå på tå för att nå
patetiskt tänkande
men du får mig att känna så
rätta mig om jag har fel,
jag är väl inte en del i ditt liv
men jag vill
så när du är redo, säg till
jag vill inget hellre än att vara din
|
|
10 Maj 2007
| Länk
| Dikter
| 0 kommentar
|
|
|
|
Jag behöver Dig.
för en stund kan jag le och vara lycklig
se tillbaka på de fina stunderna
minnas och bevara
lägga undan och begrava
för att sedan återgå till fällandet av tårar
och dagarna av elände som inte vill ta slut
letar efter vändpunkten
men hittar inte vägen ut
kom och ta min hand ikväll
ta mig bort från allt som tynger
jag vill springa tills jag inte längre orkar
eller bli nockad av någons smäll
bara ta mig dit det inte finns bekymmer
kan du se in i mina ögon
säga hur lite jag betyder och är
sedan vända om och gå
bara lämna mig här
skulle du göra så?
sitter och stirrar in i tomma intet
tänk vad vita väggar kan ådstakomma så lätt
precis som jag fastnar med blicken hos dig
det vore ett under om du kunde minnas det
allting med dig kändes så rätt
jag ville vara speciell och alldeles egen
du skulle aldrig någonsin kunna jämföra mig
var det alla ansträngningar som fick dig att ta de lämnande stegen
eller var jag helt enkelt inte duglig nog åt dig
kan du se in i mina ögon
säga hur lite jag betyder och är
sedan vända om och gå
bara lämna mig här
skulle du göra så?
om jag sa att jag behövde dig.
|
|
10 Maj 2007
| Länk
| Dikter
| 0 kommentar
|
|
|
|
Två Nätter.
som små pusselbitar liggandes på backen
hjärtat mitt
folk som går på gatan trampar på
utan att se sig för
precis som du med alla dumma saker du gör
ensam i en folkhop mitt på stan
blir knuffad på
osynlig med en medveten existens
sjunker genom jorden
när du viker av från min sida
ignorenta meningar i textade ord
när vi pratar
en distans så tydlig och känslosam
tär inuti
jag är inte längre ditt allt
händer som släpper taget
tappat greppet
någon värdefull i min närhet
avlägsnar sig
din ouppmärksamhet speglar av sig
den fina flickan inte längre så fin
använd och bortkastad
ersätts och suddas ut
alla minnen
jag var barbien i ditt liv
jag gav dig allt
i två nätter
|
|
10 Maj 2007
| Länk
| Dikter
| 0 kommentar
|
|
|
|
Jag hatar att jag älskar dig.
Mina vänner säger vakna upp
Och sluta tänk på det
Men vad vet dom, nu är nån annan än jag närmare
Livet innan det kunde jag, utan och innan
Jag kunde haft det så för alltid
Men jag föll för dig
och du förtjänade en nominering för rollen du spelade
ett ögonblick likt få
någon att vila ögonen på
och hur jag önskar att det förblir
för tiden den är vår
allting som är just nu är vi
glöm inte bort det
Och jag skäms för att be och jag skäms för att gråta
Mitt hjärta är ditt att förstöra, låt din vän få veta
Och jag skäms för att säga att du är kvar i mig
Skratta åt det, för då kanske jag kommer över det
du berättar dina historier
och alla runtomkring dom lyssnar
men nu är bladet vänt
allting som vi gjorde har aldrig hänt
det var vi för stunden
sedan glömde du bort oss
Det kommer alltid finnas en hand för dig nånstans
Du kan sluta dina ögon och aldrig känna dig ensam
Och alla vill ju ha dig nu
Dom har ju väntat på det här
Och jag hatar att jag älskar dig
Och jag älskar dig så mycket att jag hatar mig
som fastklistrad vid tanken av dig
försöker ändra riktning
men du hittar alltid tillbaka till mig
det finns inga genvägar bort från smärta
om jag kunde så skulle jag gråta
för du har satt spikar i mitt hjärta
men det finns inga tårar kvar att fälla
bara berg av minnen att bestiga
och känslor att övervinna
Det var en gång det var en fest
Och jag gick med nån för att han påminde om dig
Men sen kom gryningen, jag reste mig gick ut genom dörren
Och jag gick genom den tidiga morgonen
Ja, genom tidiga morgonen
och jag visste inte varför jag gjorde så
och jag hatar att jag älskar dig
och jag älskar dig så mycket att jag hatar mig
______
den kursiva texten är stycken tagna från
Håkan Hellströms låt - Jag hatar att jag älskar dig.
Likaså namnet på dikten.
(jag har gjort en liten ändring i näst sista
stycket, där det står han istället för hon.)
|
|
10 Maj 2007
| Länk
| Dikter
| 0 kommentar
|
|
|
|
Hjärnsläpp.
när allting kommer omkring
ja då är det bara jag
i ett nötskal som tänker
kortare än vad näsan räcker
och när någon ställer en fråga
då tappar jag svaret
jag precis hade på tungan
och förblir en dum blondin
som bara stirrar ner i marken
tyst som en mus med rodnande kinder
kreativitet är ingen självklarhet
inte när allvaret hinner ikapp en
och jag vet alla gånger jag bara
velat skjuta upp allting till sen
känslokaos resulterar aldrig i sanningsenliga svar
när hjärtat och hjärnan har slutat samarbeta
och när allting kommer omkring
ja då är det bara jag
i ett nötskal som tänker
kortare än vad näsan räcker
det gäller att inte bryta trenden
|
|
10 Maj 2007
| Länk
| Dikter
| 0 kommentar
|
|
|
|
En ängels brev.
kommer du ihåg mig sen
när jag svävar i det blå
är jag värd att tänkas på min vän
efter mina egoistiska handlingar
som tog mig dit jag alltid velat nå
säg mig, är du besviken nu
när du är lämnad ensam kvar att leva
räcker det om jag säger att jag inte är som du
att mina tankar om livet var aningen skeva
kan du föreställa dig ett liv i harmoni
när man faller och tappar greppet,
är det som med droger, svårt att låta bli
för vilken människa skulle inte vilja leva på det sättet
var jag någon betydelsefull
allt slit efter en onåbar guldstjärna
eller var jag bara ung och dum
som trodde att jag fick mindre än vad jag förtjäna
så snälla säg mig nu
alla har vi fel och brister
jag borde ha levt mitt liv som du
man vet aldrig helt vad man håller riktigt kärt
förrän det är det man mister
kommer du tänka på mig
som en glad person som alltid log
för till ytan var det bara lycka som visade sig
eller är jag i dina ögon en som saknade mod
feg och pytte, pytte liten
dock mycket större än jag förstod
men som trivdes bäst i skiten
och alltid släppte greppet om de hjälpande händer jag tog
allting i livet har en mening, det är bara så
var det någon som sa och log
- min mening var att fatta vingarna och flyga till det blå
|
|
10 Maj 2007
| Länk
| Dikter
| 0 kommentar
|
|
|
|
Sista Hållplatsen.
och du, jag sa väl att jag tycker om dig
mer än jordgubbar och grädde på sommaren
för du vet, även det söta i sockret kan inte mätas med dig
och det är det som sätter smaken på tungan
oerfaren dock medveten om allt
pirret i magen känns rätt så ballt
jag har nog inte nämnt det
men du tar bort det kalla om vintern och gör det varmt;
för dina ögon
ja, dina ögon
dom värmer
i ditt sällskap är det sommar året runt
även fast humöret pendlar och allt blir ganska skumt,
tar vi oss igenom det med ett leende
för ett gott skratt förlänger livet, och måste vara ganska sunt
kom lite närmare
det är du och jag inatt, liggandes på gräsmattan under månskenet
smaken av din kyss är min dröm, jag är trött på att drömma nu
minska distansen;
i mina ögon
i mitt hjärta
finns bara du
och du, jag sa väl att jag tycker om dig
lika starkt som mitt hjärta slår
för du vet, även i de ojämnaste slagen finns du mittemellan
och det är det som leder min väg år efter år
Du förblir alltid den sista hållplatsen
|
|
10 Maj 2007
| Länk
| Dikter
| 0 kommentar
|
|
|
|
Två individer, samma känsla.
komigen och le lite nu
skratta åt allt som är inget
gör som jag skulle göra
fastän jag inte är som du
bara du och jag tillsammans
vi ska dansa hela natten
i takt med våra hjärtans slag
den är gladare den som har,
än den som haft den
ren perfektion skapar dynamik
känslor så lätt missförstådda
mer än bara vänner, svårt att låta bli
våra handlingar är sedan länge förutspådda
finns du nu måste du finnas sen
vi är två matchande pusselbitar
dras alltid åt samma håll när det är dags att ta sig hem
ingen har det du och jag har
så komigen och le lite nu
skratta åt allt som är inget
gör som jag skulle göra
fastän jag inte är som du
vi kompletterar varandra;
två individer med samma känsla
|
|
10 Maj 2007
| Länk
| Dikter
| 0 kommentar
|
|
|
