6 december? Helt otroligt ....vart tog detta året vägen egentligen?

Ingen träning idag heller. Lillgrabben ligger sjuk i hög feber och behöver ha mamma hemma. :)

Vilddjuren med på jobbet idag också. Och givetvis blir det tråkigt, så de måste roa sig periodvis ...

Annars sköter de sig rätt bra faktiskt. De får bara ett "stolleryck" per dag och det är när vi kommer tillbaka efter lunchen (och deras rastning) då jagar de varandra hysteriskt. Det finns en "runda" som går i en cirkel och man börjar i en ände och kommer ut genom en helt annan dörr...mkt kul löprunda tydligen. Cobra brukar vända helt plötsligt och stå hukad och bara invänta Boris som oftast inte ens märkt att hon slutat förfölja honom, tills hon "attackerar honom framifrån" helt oväntat. Matte skrattar, Lager-Bengt lämnar rummet och kollegorna suckar ... :o))

När vi sedan kommer hem är det matdags. Och vilka matvrak jag har.

Den dagen Boris tackar nej till mat är han nog mycket allvarligt sjuk. Han blir bara värre och värre tycker jag, och för ett tag sedan drog jag ner hans matranson med en halv näve per dag, eftersom jag tyckte han behövde det. Vad händer då? Joo ..när han ätit färdigt går han runt och gnyr för att han inte är mätt...

Först trodde jag han ville ha vatten (han vägrar ju dricka ur skål och dricker endast rinnande vatten ur handfatet) Då brukar han ju ställa sig vid toalettdörren och skälla tills någon sätter på kranen.

Men icke. Han märkte helt enkelt att han fick en halv näve mindre mat och ville ha mer ... :)

Nej! Nu längtar vi efter sommaren.....och Dobbisröra....!!!

 ... Händer inte så mkt just nu. Kolsvart ute när man åker, lika svart när man kommer hem. 7 plusgrader och ihållande regn - hur kul kan det bli?

Hundarna är med på jobbet, men träning har det inte blivit. Eller ja, det är ju viss träning för de att var med på kontoret också iofs. Boris är Boris och han känner ju alla :) Och Cobra kallas fortfarande inte för Cobra av kollegorna utan för Gloria för att hon är så lugn och fin. (????) Hmm .... Om de bara visste vad som sker med henne när she has "left the building". Dr jekyll och Mr hyde.

Lager-Bengt är Boris favorit sedan flera år, och nu börjar även Cobra gilla honom. Han är accepterad av fröken med andra ord.

Tänker tillbaka på när Boris var unghund, och rörmokaren stod med rumpan i vädret och grejade på toaletten. Boris var helt övertygad om att han lekte med honom och stod strax bakom och gjorde lekinviter. Inget hände (han såg ju inte ens Boris) Så ett tu tre, så tog han sig en rejäl tugga i rörmokarens rumpa. 

Nä, jag vet!! Det är egentligen inte roligt alls men jag kunde faktiskt inte hålla mig - och till slut började även den mycket förvirrade rörmokaren skratta ... till Boris stora glädje. Ja, herregud vilka saker man upplevt med hundarna egentligen......

För övrigt har jag precis kollat på uppdrag granskning. Vilket svineri, rent ut sagt...!!  ""Girighet växer med pengarna"".

"Snälla snälla ge mig ljus! Låt det gärna komma i form av stora vita flingor, bara jag får ljus."

Lät ju nästan religiöst, vilket det inte var ... men visst vore det trevligt att kunna ha ett aktivt liv med hundarna även efter arbetstid.

Idag fick i alla fall båda hundarna följa med till jobbet. Och just nu leker Boris med Cobra i vardagsrummet, så jag undrar om inte löpet är på gång ändå. Att han ens lägger energi på fjantig lek med henne inomhus där inte matte är involverad tyder på visst oråd....

Jag hör också på parketten att Boris behöver klippa klorna. *Pust*

Detta med Dobermann och kloklippning övergår mitt förstånd. Hur sjutton kan en så tålig och totalt smärtbefriad ras vara så mesig gällande klorna? Ja, jag talar bara om mina egna hundar givetvis, men Cobra har också börjat smita när jag drar ut ena lådan i bokhyllan.

Boris h a t a r detta. Japp - starka ord, men så är det. Skulle någon bryta sig in här så behöver de inga knivar eller pistoler. Nej då, det räcker fint med att visa en klotång så sticker han. Tala bara inte om för någon att jag sagt det, med tanke på att jag bor i Lilla Edet.

Och så har han då lärt Lilla My att det är bäst för henne att hon gör detsamma. Hon är nämligen oerhört observant på hans sinnestämmning, och sedan härmar hon den. "är Boris rädd måste ju saker och ting vara livsfarliga"

Aldrig har jag klippt de i pulpan eller så de börjat blöda, men det hjälper inte... Stora starka skräckinjagande blodtörstiga hundar, blir som darrande asplöv. Skumt ... Ja, Boris då alltså. Cobra sticker tills jag får fast henne, sedan intar hon position "FRYS". Detta innebär då: - "var stel som en pinne, rör inte en fjäder (ett hårstrå) och se skräckslagen ut, men framförallt - rör dig inte tills du bli släppt."

Jag måste klippa deras klor, jag har ingen som hjälper mig, jag har provat allt för att lugna de i situationen (framförallt Boris då) men ingenting hjälper. Nu gäller alltså bara "få det överstökat" vilket är en svettig pärs även för mig som matte. Cobra fryser ju fast i exakt samma position så det går ganska snabbt, men Boris ...

 ..men kom på nu att det måste vara onsdag. :)

Hinner inte med någonting just nu, och allra minst att sitta vid datorn tyvärr. Bara jobb för hela slanten. Och nu försvinner jag till Lidköping på möte i två dagar. Så vi har knappt hunnit träna heller, men hundarna har i alla fall kunnat vara med mig på jobbet dessa dagarna. Och tro det eller ej - men idag hann jag t.om åka förbi däckfirman och slänga på vinterdäcken! Känns bra ... När jag kom in sa han: "Jamen är du här redan???" "För det var väl du som kom in i somras och bytte till sommardäck?"  

För dobermanntokiga kan jag rekommendera denna sidan. http://www.dobermannvereniging.nl/index.php

Man måste dock regga sig först, men det är väldigt enkelt. Och glöm inte klicka på den engelska flaggan ifall du som jag :) .. inte kan holländska. Sedan kan man söka på alla möjliga stamtavlor!!!

Åhh ..jag är verkligen trött på mörkret nu alltså. Man hinner ju ingenting känns det som. Om det bara kunde komma lite snö och ljusa upp det hela lite iaf. :)

Idag var jag återigen hemma sent, så det blev stadspromenad för jyckarna. Här är ju jättedåligt med belysning också, så det blev inte så mkt träning idag heller. Men imorgon ska de få hänga på till jobbet, för även om de inte är ensamma hemma så känns det bättre de dagar jag har möjlighet att ta med de. 

Annars har det inte hänt så mycket. Någon tik i området löper (ovanligt) så Boris försöker pinka ner varenda stolpe på sin promenad, så det kan vi väl kalla hans träning idag: - "du pinkar INTE, förren jag tillåter dig". Kan vara en nog så svettig träning för mig. Och Cobra - TIKEN Cobra har riktiga hanhunds-tendenser. Ojojoj, vad det skall sprättas med tassarna överallt. Men tack och lov kissar hon i alla fall bara två ggr. För övrigt bar hon runt på ett stänkskydd hela promenaden. Ja, inte ett stänkskydd mot Boris alltså utan till en bil. :)

Jaha, och så kom jag på att jag fortfarande inte satt på vinterdäcken. *Suck* Slarvigt.. men jag har inte haft en tanke på det.

Idag ser iaf ut att bli en riktigt riktigt vacker dag - kallt men blå himmel och sol, för första gången på länge. Och ikväll ska jag bort, så dagens ska ägnas åt hundarna. Övriga familjemedlemmar är nämnligen på "vift".

Exakt vad vi ska hitta på har jag inte bestämt ännu, men det blir till skogen - helt bestämt. Cobra ska ju träna imorgon, och det som de (vi) verkligen behöver just nu är att få rasa av sig överskottsenergin. Kanske jag gör ett uppletande också, eller inte. :) 

Igår blev det ingen träning pga sprucket tidsschema och knappt idag heller av samma anledning.

Så det lilla vi hann idag gick fullständigt åt pipan. :) Men jag förstår de ....

Dessa ljuvliga, jobbiga, underbara ROLIGA energiknippen till hundar. Hur har jag kunnat vara utan rasen i så många år innan, är väl snarare frågan?

På lördag är jag bjuden på fest. 150 kr inkl. mat dryck och trubadur. På Folkets hus i Sjuntorp.  

...Bara det säger ju vad det blir för typ av fest.

När inbjudan kom, så kände jag att jag varit så jäkla osocial i det sista att detta kommer jag bara inte ifrån - går jag inte så säger mina vänner upp bekantskapen med mig förmodligen. :) Så jag tackade ja.

Men häromdagen började jag tänka på att hur ska det då gå med hundträningen dagen efter? Visst kan jag dricka måttligt men man ska ju ändå orka upp och åka hela vägen till kursen. "Äh, jag avbokar mig". När jag ringde kompisen så säger hon såhär: -"Ja, om du vill ta med ännu fler kompisar så bara gör det! De kan betala när de kommer. Det är ett 40-årskalas exakt samma dag, så av ca 80 st har 30 sagt att de inte kan komma - grrrrr".

 "Ja det ska jag kolla det."

Så det hela slutade alltså med att jag INTE avbokade. Så gör man bara inte. Nu får jag skärpa till mig alltså.

Så nu skall jag då komma bakis till kursen, och jag hoppas verkligen Cobra skärper sig då och tar hänsyn till sin mattes tillstånd....

Annars har vi tränat idag. Först ut var Boris som jag tragglar exakt samma saker med. Vi kommer helt enkelt inte vidare. Jag fattar alltså inte vad jag gör för fel? och HUR ska jag kunna bli roligare/mer intressant så han gillar träningen mer och skiter i ev. tikar? Hans drifter är så extremt starka, och inte lätta att konkurrera med. Och att han inte vill (egentligen) träna får även mig att tappa sugen. Ond cirkel. Det roligaste på träningen är stunden då jag säger "varsågod" - alltså att träningen är över. Ojojoj, va kul livet är då. Men jag vill ju känna att han trivs! Att vi har kul ihop som när vi är i skogen och "brötar" runt. Jag kanske helt enkelt borde försöka hitta honom en annan "sport" som han skulle passa bättre?

Om en lydig hund betyder en tråkig hund, så föredrar jag olydnad.

Men men  ... jag ska nog komma på något. :) Annars trivs Boris väldigt bra med livet kan jag lova. Hans krav är att få LEKA och att få SPRINGA och att få ÄTA och att få JAGA KATTER och att få MÄRKA REVIR och att få SOVA I SÄNGEN och att få LIGGA I KNÄT och att få träffa TJEJER. En del av hans "krav" uppfylls - andra inte.

Sedan var det Cobrans tur. 

Jag har tänkt till idag!! *Gratulerar mig själv här* ... och kommit på ett sätt där hon även kan "skärpa sig" när hon går i kopplet. Testade det, och det fungerade. *nöjd*

Idag höjde jag också ribban lite och gick ut när det var mer folk i rörelse. Givetvis var det lite mer oroligt från hennes sida att gå lös jämte mig då, men hon lämnade inte min sida med max en meter och det får jag verkligen vara nöjd med. När hon sedan var kopplad, så hamnade jag precis bakom en Jack-russel med matte, och trots att kroppen stelnade och raggen restes så gjorde hon inget ryckande, och inte heller ett skall eller en morrning. Bara trippade på tå och blåste upp sig lite.

Imorgon ska jag lägga ett spår åt båda hundarna. Får se hur det går ...

Men jag gillar att skriva. Har alltid gjort. Och för mig är det ett kanonbra sätt att kunna "se tillbaka". Jag minns tex. första gången jag tävlade med Boris. Hade jag inte skrivit det då, så hade kanske minnena varit lite diffusa. Men idag var jag inne där och läste och såhär lät det då år 2004:

Första tävlingen någonsin för både mig och Boris. Nerverna i rejäl dallring.

Andra tävlingen och denna gång kändes det bra innan. Han har gått oerhört fint på träning.

• Platsliggning = 8 p
• Tandvisning = 8 p
• Linförighet = 7,5 p
• Fritt följ = 6 p
• Läggande under gång = 6,5 p
• Inkallning = 9 p
• Ställande under gång = 7 p
• Hopp över hinder = 9 p
• Helhetsintryck = 7 p
• Totalt = 148 p

Startar dagen lite lugnt idag, eftersom jag ska köra grabben till tandläkaren först. Tar med båda hundarna idag till jobbet idag tänkte jag.

Igår kväll tänkte jag på kursen.

På det vi lärt oss, och hur viktigt det är, om man vill ha en uppmärksam hund. Stärkt av det gick jag ut med Cobra på kvällspromenaden och tänkte testa lite. Man måste ju ibland våga utöva saker man lärt på kursen, i hemmamiljö också. Ibland kan ju allt fungera bra på en kurs för att sedan bara bli pannkaka väl hemma i vardagen. :)

Efter jag kommit bort från de stora gatorna kopplade jag loss henne - talade om att jag ville ha henne nära (dock ej fot, utan bara nära) och tågade på. Vi mötte människor och t.om en hund (jag var beredd) men hon avvek inte från min vänstersida. Sedan satte jag henne ner medans jag gick en bra bit bort och slängde bajspåsen. Och hon satt så fint och stilla kvar. Vid ett tillfälle kom t.om en löpare, då vi skulle korsa en väg. Springande människor har ju en förmåga att få igång en Dobbis. :) Samma sak där. Sitt.

Ja, nu ska vi träna mycket på detta, för allt blir ju så mkt enklare i vardagen. Speciellt med tanke på att jag har två, då krävs det lite extra om man har båda samtidigt ute. Utan att riskera att skrämma andra människor, så ska jag lita mer på min hund.

Det finns egentligen bara en situation där hon riktigt låser sig nu, och det är om grannen kommer med sin Dobbistik. Om det är att den inkräktar på hennes revir (bor i samma trappuppgång) eller om den utstrålar något extra hotfullt, det vet jag inte. Men Cobra avskyr den verkligen, och kan bli helt blockerad då den kommer. (morrar högt och helrest ragg, och stel i hela kroppen) Annars är hon trevlig mot andra hundar nu för tiden och det är positivt. Inga sura tendenser alls mot andra hundra hon träffar. Bra!

Ikväll ska Boris också få sig en riktig genomkörare! Måndagar är hans träningsdag.

Jag trodde de flesta hade snö nu, men så fort jag kommit ett par mil nordost bara så upphörde alla snö. Här är det jättemycket så det har nog varit väldigt lokala byar. Men eftersom jag fortfarande inte hunnit få på vinterdäcken gjorde det absolut ingenting. :)

Lidköping är annars en väldigt vacker stad måste jag säga. På hemvägen stannade jag vid ett rödljus. Ett par står med en brun, väldigt söt Dobbistik vid ett övergångsställe. Lustigt, men jag får nästan lust att "hejja" när man ser andra Dobbisägare. Men jag har tidigare fått erfara att alla Dobbisägare resonerar inte på samma sätt, så jag avstod. Dessutom hade de nog undrat vad det var för dåre i den bilen.

Först tänkte jag "oj, vilken lugn liten Dobbisflicka" då de stod stilla. Men sedan när de skulle börja gå, kom det klassiska glädjeskuttet och brådskan framåt som karaktäriserar en Dobermann så bra..!! Framåt, framåt framåt...skynda er! ... Ja, de är härliga.

Grabben skulle egentligen köras till gymnastiken idag, men han har jätteont i huvudet så jag har faktiskt bett honom vara hemma och ta det lite lugnt istället. Och eftersom han knappt protesterade förstod jag att det var rätt beslut.

Så nu ska jag göra som ingen annan än barnen gör här i denna staden. Jag ska dra på mig termobxor, varm jacka, toppluva och ridvantar (för bättre Dobermanngrepp) och ge mig ut i snön med hundarna! Tack och lov att fåfängan upphört mer och mer med stigande ålder!!  

Återkommer kanske med rapport senare.

Ja, så var man då äntligen hemma från Strömstad.

Ringde sonen imorse för att kolla att alla var vakna (och hundarna rastade). Och fick då vet att det var massor av snö hemma, vilket det inte var i Strömstad. Och det stämde.

Inte mig emot för snö är kul, iaf såhär i början av vintern. Så snabbt hem efter mötet var slut, och på med termokläder och ut med jyckarna. Cobra fick följa med när jag skulle hämta grabben i snowboardbacken, och hon var alldeles förtvivlad över att jag inte kopplade loss henne. Alla barn lekte ju och hade så kul! Och det blev lite allmänt gapskratt när hon hoppade på snowboarden och började glida iväg ner för backen. Hade hon inte haft kopplet hade hon förmodligen gärna åkt hela vägen ner...

Boris fick leka av sig i linan, på ängen vid industriområdet. Han är så extremt fixerad vid löptiken just nu, så det var bäst att ha honom kopplad. Men de älskar verkligen snön båda två. Trottoaren var plogad, men båda hundarna skulle promt gå i snövallen brevid.

Imorgon ska jag vara i Lidköping hela dagen så då kan inte hundarna följa med, men jag funderar på om jag ska försöka ta en semesterdag på fredag. Har ju några veckor sparade ....

En lång dag på kontoret idag, och båda hundarna fick följa med. Men vi var helt ensamma där idag så det var lugnt och skönt.

Annars höglöper en tik området och Boris försöker "leva ut" det på Cobra, vilket hon INTE uppskattar. Han har alltså fått känna på hennes skarpa tänder många ggr idag. Humör saknas inte hos "den lilla".

Imorgon åker jag till på möte ett par dagar. Äldste sonen får ta hand om lillebror + hundarna. Inte så populärt, men han gör det iaf. Tack o lov ... 

Alla dagar är sig inte lika. Nej.

Idag har jag varit i Göteborg. Åkte ilsken, jätteilsk vilket är sällsynt, därifrån vid 12,00, och tänkte att nu räcker det för idag..!!! Jag har gjort mitt med råge för denna veckan! Grrr …

Åkte hem, bytte kläder, tog hundarna och åkte upp i skogen.. För vad kan få mig på bättre humör än att få vara ensam i skogen med hundarna? Inte mycket ….

Och redan efter ett litet tag så upphörde ilskan – axlarna åkte ner en meter, och livet började återigen att kännas helt ok. Tack och lov för denna rehabiliteringskur som hundarna är! Hur kan man fortsätta vara arg när de är så otroligt roliga och glada…? Omöjligt.

Eftersom det var ljust ute idag då jag var ovanligt tidigt ute, så tog jag med kameran. Lägg märke till följande: Boris är i "normal" skärpa, och "Lilla My" alltid blir suddig. Kan det ha att göra med att hon aldrig är still kanske? :)

Boris fick på sig långlinan och Cobra fick vara lös. Man vet inte vilka/vad som gömmer sig i skogen såhär års, och då de taggar varandra så vill jag inte riskera att överumpla någon med två lösa Dobbisar.

Promenaden började med att Boris ville skita, och helst då ifred! Helt normalt för en hund. :)

"Boris försöker desperat sätta sig"

 ...äntligen hemma!

Stannade på kontoret till 20,00. Var bara hemma en sväng för att plocka upp och köra lillgrabben till gympan. Sedan tillbaka till kontoret. Och ändå hann jag inte fördigt med allt som hade hopat sig på skrivbordet. *suck* Denna vecka har jag varit i Lidköping, Stenungsund, Kungälv, Göteborg, Jönköping,Tranås, Skövde och Uddevalla. Och så givetvis Trollhättan då idag. Då hopar sig andra saker helt enkelt..! 

Men eftersom jag visste att det skulle bli en lång dag på kontoret så fick båda hundarna följa med idag. :) Det va allmänt kaos givetvis. Vår Lager-Bengt fick sig en utskällning av Cobra alias "Lilla My", och en blöt kyss och en varm kram av Boris. Tur han är van. Men han fick snabbt annat att göra, och sen såg jag inte honom mer denna dagen ... konstigt.  

Men ingen hundträning blev det alltså idag. Och nu har jag faktiskt ingen ork att ta mig ut....

Ja, igår var vi i skogen några timmar.

Vi trotsade helt enkelt mörkret och hade hur kul som helst, som vanligt, ibland granar och mossa.

Sen har ju jag då som uppgift att få Cobra att sluta skutta. Hmmmm ... Ja, det går väl sådär måste jag erkänna ... Men några framsteg har vi allt gjort! När jag säger: "INTE hoppa" så slutar hon numera. Det gjorde hon inte innan. Och våra promenader här hemma i stan, går kanonbra. Ett eller två skutt max, på varje promenad. Sen går vi, och riktigt normala ser vi nog ut till och med. Bara en sån sak..!

Värre är det då i skogen ... där ingen ser oss (förhoppningsvis)*rodnar igen*

I teorin så är det hela ju väldigt, väldigt enkelt. Var konsekvent! Jag lovar - Cobra hade kunnat sluta studsa på två dagar om jag verkligen hade velat. Om jag varit konsekvent till 100% alltså, vilket jag inser att jag inte är. 

Såhär är det. När jag travar fram här bland folk i centrum, eller om jag ska iväg och inte direkt är klädd i hundkläder, vill jag ju inte ha henne hoppandes i mitt ansikte. Och likaså vid inkallning och dylikt på träning. Men i skogen, när vi far runt, skitiga och med galna blickar (alla tre) så kan jag ju inte hjälpa att hennes hoppande med alla fyra uppe i luften framkallar skrattanfall hos mig. Hon ser ju så förbaskat rolig ut! Och när jag skrattar så spårar ju mina hundar ut som jag nämt tidigare. Detta är ju det roliga i våra skogspromenader!

Så svårigheten i det hela ligger inte alls hos Cobra. Hon är lättlärd. Nej problemet ligger helt hos mig, som skulle sakna hennes hoppande i skogen, måste jag erkänna! Tur man har självinsikt. *pust*

Även om detta innebär att jag då och då flyger några meter själv, eftersom Boris är likadan, så skulle det inte bli detsamma utan detta kaos! Sådana är vi ju alla tre - i skogen ska det vara kaos, och jag kan garantera att jag aldrig kan gå in i en affär eller så efter våra promenader, för ren och välkammad är jag inte!

Så nu måste jag allvarligt begrunna, för hennes skull - alltså för att hon ska få en matte som inte säger ja och menar nej och tvärtom.

Ska hon få hoppa eller ej? *snyft*

Kanske kan jag hitta en medelväg.............? 

________________________________________________

Så är det då kväll. Snabbt går de få timmarna efter jobbet!

Boris har fått sig ett träningspass, och Cobra miljötränas fortfarande. Hon kan nu sitta tyst och fint jättelänge utanför affären och bara titta på alla. Så söt. :)

Boris har funnit en ny innebörd i slutordet, när vi tränt klart. Varsågod, betyder att träningen är slut. Man kan ju säga varsågod med olika stämmor. Och när Boris träning är över säger jag ordet med lite mörkare och riktigt tråkig röst. Ja, nästan surt. Det ska ju vara tråkigt att det är över. Hjälper icke! Boris gör sin helt egna tolkning av betydelsen, och hur sur jag än låter betyder varsågod - "Nu drar vi och pissar på närmaste buske/träd." Han är kopplad alltså. Och hur ofta finns en buske eller ett träd mitt på plan? Näää ...just det..det är en bit!!! 

Här hemma så säger vi inte: "två tummar i en xxx". Noop ... vi säger istället: - "två hundar i en pöl".

Det känns lite trevligare liksom.

Jag blir tokig! Varför är det inga hus till salu när jag verkligen letar?

Antingen har det helt fel läge (centralt) eller så är det på tok för dyrt/stort. Det är ju snart bara jag, lillgrabben och hundarna kvar så nå´t jättehus behöver vi knappast .. men ack nej ...*suckar*

Jaja :) ... jag kan ju alltid börja tävla i gång eller något, för jag tycker inte jag gör annat nu för tiden. Sviterna av att hundarna tas på promenad en och en ...jag går o går o går o går o går ....

Cobra ligger nu på en matchvikt av 32 kilo och jag undrar var hon gömmer de kilona? För mig är hon fortfarande pytteliten, och hon är absolut inte tjock, utan helt lagom, tycker jag. :) Boris vägde jag idag också, och han ligger på 51 kilo??? Jäklar va han var tung att lyfta alltså. Tur man har Dobermannarmar! Att vågen visar för mkt är ingen risk för jag väger plötsligt ett kilo mindre än vanligt, och det är inget jag vill direkt... Kanske är det alla promenader. :)

Igår "lekte" Cobra med en liten Kinesisk nakenhund på 6 månader. En tik. Den hade neonfärgad reflexdress på sig och det tog ett tag innan Cobra fattade att det verkligen var en hund. Men sedan lekte de. Nej, förresten. Cobra lekte med den, men den lekte INTE med henne. Nej den tyckte att Cobra var lite väl stor och vild, för hennes smak, och var ganska sur. Men Cobra uppförde sig mycket väl, vilket gladde mig. Jag har ju varit lite bekymrad över hennes "tykna" sätt mot andra hundar. Men jag har märkt att hon fungerar bra med de så länge de inte är för nära mig, för då blir hon grinig, eller om de är här ute på gården. Det tycker hon är hennes revir tydligen. 

Idag på Borispromenaden så tvärnitade jag och tränade lite mitt på vägen (ingen trafik) till hans stora chock. - "Här kan vi väl inte träna, för jag måste ju hålla koll på allt runtomkring". Men matte var envis och till slut fick han ge med sig. :)

Ur form idag.

Gick ut på en "stads"promenad med Cobra när det var som mest folk ute. Stod även utanför affären, och bara tränade lite passivitet. Sen gick vi genom tunnlar och över broar och slussen. Lillgrabben var med på skateboarden. Nyttigt för henne!

Sedan tog jag Boris och tog en lång kanalpromenad, och sedan tränade vi lite, först på en plan och sedan bytte jag till en annan gräsplätt med lite mer störande omgivning. (av just den anledningen) Nyttigt för honom.

Nu ska jag strax ut med de igen, och sedan Zzzzz ZZZzzz ... fast känner jag mig själv rätt är jag väl pigg igen om en stund.

Jaha ...så var det plötsligt kolsvart ute ännu tidigare då. :)

Kom hem - slängde in två superlyckliga hundar i bilen, och åkte upp i skogen. Förutom min egoistiska anledning till att åka till skogen efter jobbet (rensa hjärnan) så är det också en helt underbar känsla att se hundarnas lycka. Deras spruddlande energi, glada kalvhopp och allt spring i benen, är ju bara så härligt att beskåda.

Bäst att fotografera deras lek.

Så här är de! :)

Njae ....ingen vidare "hit" kanske, men det är faktiskt inte så lätt att fånga två framrusande Dobbisar på bild i halmörkret!

Jag blir så avundsjuk då jag är på en del bloggar. Deras extremt vackra Dobbisar i otroligt vackra miljöer. Och så vill ju jag då visa mina två fina hundar! Fina? Hmmm .. Ja, jag vet inte varför men sällan blir de speciellt fina på bild. Det finns liksom inte så många sådana stunder i vår tillvaro kanske?

Ta tex. Boris. Han är, efter fyra år, URLESS på kameran. När jag tar fram kameran så ställer han sig i jättefula positioner eller så vänder han alltid bort huvudet. Där står då jag glatt och studsar och tjoar "Tjohooo....Boris, kolla på matte". Men ack nej ...inte en blick jag får, och får jag väl en blick så ser hela han ut som ett ufo i kroppen.

Och så kommer då Cobra in i vårt liv. :) Ett till foto-objekt till! Jippie!

Jag kan säga till henne att stanna. Hon stannar oavsett om hon sitter, ligger eller står. So far so good. Lydig hund.

MEN!

Vill man ha en fin bild på en hund, så bör man huka sig - alltså hamna i hundens höjd (tro det eller ej, men jag har gått fotokurs en gång i tiden) 

Och vad lär sig då Cobra - snabbt som ögat. Jo, att flyyyyyyyy från kameran! Exakt samma sekund då jag går ner på huk och lyfter kameran - så sticker hon. - och jag kan lova att hon är precis så snabb som namnet hon fått.

Och jag kan inte hjälpa det, men det hela blir så fruktansvärt komiskt att jag inte kan hålla mig. Jag skrattar!! Jo, jag skrattar så jag får kramp i magen, för det hela är så "puckat". Tror ni det taggar henne? Hmmm.. Eller är det en ren tillfällighet att mina hundar flippar ut fullständigt då jag skrattar? Nä, självklart agerar hon som den värsta komikern, och tycker att hon är skitrolig. Matte skrattar ju. Sedan ligger jag där, med båda hundarna på mig. Ingen vacker syn ....

Så vad jag får försöka göra är att fånga de i "naturliga" situationer. Alltså ta kort, då de minst anar. Annars står jag ju där med en bild på Boris som ser "skitenödig ut" och har bortvänt huvud, och en Cobra som syns som en liten suddig sak i hörnet på kortet.

Men hur lätt är det med naturliga bilder då? De förvinner ju hur snabbt som helst ur synfältet, eller så brakar de rakt in i mig.

Men jag ger inte upp. En vacker dag ser ni en bild på två otroligt vackra Dobbisar, alltså mina! :)

Men idag är ingen vacker dag ....det regnar ju. Och ja, de är precis så leriga som bilden visar. 

Eftersom jag åker bort i två dagar så åkte jag hem lite tidigare idag för att hundarna skulle få springa av sig ordentligt i skogen. Äldste grabben går nämnligen inte längre än nödvändigt, när han passar de. Så jag tog med kameran, för jag tänkte att jag kunde ta en bild på mig och hundarna, till Carros nya fina sida. :) http://www.nogg.se/Dobermann

Med självutlösare på kameran ställde vi upp oss. (10 sekunder har man på sig - och stressigt blir det) Jag rusade bak - slängde mig ner på i mitten och hundarna fint vid min sida. Fint?????? Vilken drömvärld lever jag i??

Optimist som jag trots allt är (betyder att jag aldrig lär mig) så lät jag Cobra vara lös. Rusade bakåt igen (10 sek, var det juh) satte Boris ner och ropade desperat på Cobra.

*Klick*

Försök nr: 1. (Jodå, Boris är bakom oss)

Och bry er inte om mitt svarta hår ...för det stod faktiskt "Mahognybrun" på flaskan!!!!!!!!!!!!!! Så nu vi kallar det Mahognybrunt. *basta* Borde ju matcha hundarnas bruna kinder m.ao och inte deras övriga päls. Hmmmmm.....!!!

Nu visste jag ju inte heller att blixten skulle gå på. Och att min kameras liv går mot sitt slut, vet ni ju redan - så glöm vita ögon + suddiga bilder då också ...

*klick*

Försök nr: 2. 

Här tar hon ett skönt!! (not) tag i mitt hår.

Men jag har ännu inte gett upp hoppet. En bild till Carro var det ju.

*klick*

Försök nr:3.

Här blir man arm det tilltänkta bytet istället. Stackars Boris ...han e ganska less på detta nu. Hade det varit ljud på bilderna såå...nej förresten det vill ni inte veta hur det hade låtit.

*klick*

Försök nr:4. Nu då?????

Hmm ...Inga kommentarer, men Boris skickar undergivna signaler ser jag .... 

*klick*

Försök nr:5.

Tre skulle vi ju vara eller....?? MYCKET hinner försvinna på 10 sekunder vill jag lova.

Nu åker kopplet på. "%¤%#&%=X"

*klick*

Försök nr:6.

Lägg märke till Boris blick. Övertygad om att ett ryck ska ske från "lillsyrran". och min krampartade hand runt hennes bröst och hennes blick - "måste dra dit bort nu" .

Nä, några bilder via mail till Carro blir det inte - kan jag lova! Och just nu är jag inte speciellt sugen på att ta några nya heller ...

Nu ska jag ta mitt mahognybruna hår (??????) och packa väskan.  

 ...Brrr ...riktigt kallt på morgonpromenaden idag! Snart är nog snön här. Förra året kom första snön den 1 november. Det minns jag tydligt eftersom det var en arbetsdag då vi allra minst behövde just det vädret. Dagen efter var allt borta givetvis. Annars gillar jag snö. :) 

Och så ska man ställa TILBAKA klockan en timme på söndag. Jag har äntligen hittat ett bra sätt att komma ihåg det där. Vintertid - man ställer tillbaka trädgårdsmöblerna. Sommartid man tar fram trädgårdsmöblerna. Ja, de som har trädgård då alltså... :)

Igår tillbringade jag och äldste sonen (hör och häpna) ett par timmar i skogen. Sista halvtimmen var det kolsvart och jag hörde älgar överallt. (inbillning alltså) Sonen roade sig själv och hundarna med att gömma sig så de fick leta reda på honom bland träden. Det var en mycket uppskattad lek, och han blev mer eller mindre överfallen då de hittade honom. Lindrigt sagt....Tur barnen är härdade.

Imorgonbitti flyger jag till Stockholm igen. Eller rättare sagt Nynäshamn. Åter på fredag kväll.

Skrämmande. Dags att köpa nu almanacka för nu börjar det bli fullt fram till januari. Fast å andra sidan så innebär ju det att det snart är vår..!! :)

Igår efter kursavslutet så skulle ju grabben på träning (mamma chaufför) så jag åkte som vanligt ner till plan för att träna hundarna lite. Men det var så härligt i skogen att vi blev kvar där inne - lite längre än beräknat, så det blev bara ett kort pass innan det var dags att hämta grabben igen.

Men igår köpte jag en toppenleksak för lite dragkamp av Eva, som gör de själv..  Boris tyckte väl den var sisådär, men Cobra blev alldeles galen i den - heltokig.

"såhär fin är den - av skinn"

"och man ser på blicken vad hon tyckte om att dela med sig"

Sen åkte jag hem. UTAN "läderlappen" som de andra så käckt kallar den. Grrrrr....

Ja, den låg helt enkelt kvar i skogen för Cobra satte av efter en joggare, så jag fick fullt sjå med att stoppa henne innan hon han ifatt honom. Tack och lov fungerar "nej" fortfarande som det ska - det vill säga, med omedelbar verkan. *andas ut*

"Jasså - jagar hon joggare nu också..?"

Men "läderlappen" ville jag ju inte missta redan!!! Men med två mil dit, och redan mörkt. Nej jag fick ta chansen att ingen annan skulle gå samma väg, och åka förbi idag på morgonen innan kontoret. Sagt och gjort. Imorse stapplade jag runt i skogsbrynet och letade (detta är alltså lång in i skogen vid en grusväg) och alla som givetvis passerade just då, förmodligen på väg till sina arbeten som jag, undrade nog vad sjutton jag gjorde där i det höga gräset i högklackat och kavaj...!! Men vad gör det? :) Jag hittade ju iaf Läderlappen. Lite nedkyld och tillskrynklad, men vid gott mod.

Här är förresten Dobermanngängets nya sida! :)www.nogg.se/dobermann

Uj ... jag har varit lite dålig med uppdateringen ser jag. :)

Men så blir det ibland. Jobbet, hundarna och barnen tar all tid. Hundarna mår iaf fint, och trots att mina långa vilda och dagliga skogspromenader ligger lite i vila pga älgjakten (grr) Så får vi roa oss här hemma istället då. Vilket inneburit stadspromenader, framförallt för Cobra.

Jag har kommit på att jag är rätt bekväm på e.m när jag drar upp i skogen med de. Jag gör det faktiskt lätt för mig själv. Att gå med båda i koppel här hemma samtidigt, är nämligen inte lika kul. Det blir en trasselhärva utan dess like! Ja, de är ju inte dummare än att de utnyttjar tillfället att hoppa snurra och göra mig halvtokig på köpet....skitkul. *not*. För det är inte lätt att korrigera de, eller tala om att jag menar allvar när jag säger åt de att skärpa till sig, samtidigt som jag är invirad i koppel. Helst inte när en katt kommer .....

Nu har jag dock varit så jäkla trött när jag kommit hem från jobbet i det sista, så just den biten med att få båda två att gå ordentligt tillsammans har jag inte orkat träna ännu. Nix, det får bli en och en promenad ett tag, förutom på morgonen. Då är vi ändå ensamma ute, och två relativt långa promenader i ottan orkar jag inte - nä riktigt så hurtig är jag inte vid den tiden måste jag erkänna. :) 

Men det har faktiskt varit bra! Cobra har nämligen satt lite i system i det sista att skälla på andra hundar, och dra i kopplet då Boris är med och jag samtidigt är intrasslad. Så kan vi INTE ha det, så nu under veckan har jag tränat bort det mer eller mindre helt, genom alla promenader här i "stan". Ja, hon är faktiskt en ren fröjd att gå med i kopplet numera..!! Så ur det perspektivet är ju tikar extremt lättare måste jag säga. Jag som är så van med en doftgalen STOR Boris, som vid oanade tillfällen nästan drar min arm ur led genom ett snabbt ryck mot närmaste lyktstople osv.

Det svåraste är dock att hitta andra hundar ute när man vill träna hundmöten. Jag tror jag har sprungit runt halva byn på hundjakt och många ggr utan resultat. Annars kryllar det minsann av hundar här tycker jag!! Men så hittade jag en annan lösning först. En bit härifrån ligger ett litet industriområde. Där finns bla en bilförsäljare som har stora fönster  ..... av spegelglas!!

Perfekt för en oerfaren liten Dobbisflicka! Cobra trodde nämligen att det var en annan kaxig Dobermann där bakom de stora fönsterutorna. Oj vad jag gick där - fram och tillbaka.

Första gångerna var hon helt loss i kopplet (den skällde ju tillbaka lika mkt) :o)) ... men efter ett tag fick jag henne att övergår till enbart morrningar. Sen blev det tyst. Numera skiter hon i den andra "Cobran" och undrar mer hur sjutton jag kan vara både på utsidan och insidan samtidigt! Jag ska försöka ta ett kort någon gång, för hon ser verkligen helt chockad ut över att ha två st. identiska mattar.

Sen har jag altid trott att det är mest hundar ute efter 22,00-tiden. Så är det inte. Nej, mellan 21,00-22,00 är det som bäst om man vill stöta på jyckar. Det är en bra tid också för övrig miljöträning. Affären är fortfarande öppen, så det är en hel del folk i rörelse, som blir lite halvskumma i mörkret. Och så då sopsäckar, statyer och liknande i alla trädgårdar. Bra träning! Så den timmen bara går o går o går vi .....  jag får givetvis dåligt samvete för att jag inte tar med Boris, men han får gå ut direkt efter hon kommer in, så nu börjar de förstå rutinen. Cobra först sedan Bobbasen.

Ja, det blev inget vaktande i trappen imorse. Hade ju helt glömt att det var onsdag idag och då är ju äldste sonen alltid ledig. Så jag får ta det imorgon istället....

Jag har iaf ett hus till nu som jag ska åka och kolla på. Ska ringa mäklaren igen imorgon. Jag var där en sväng idag för det står tomt, så jag stannade och gick runt lite. Bra läge, fin tomt och två uthus varav ett med indragen el. I behov av lite målning osv, men lite sådant måste man ju räkna med om man vill ha det billigt. Men men ...vågar inte hoppas på något förren jag kollat ordentligt. 

Idag trotsade vi älgjägarna och gav oss ut i skogen. Kunde inte hålla mig. Jag fick även lagt ett spår åt Cobra, men jag valde nog lite fel ställe för hon blev mer intresserad av andra dofter runtomkring än själva godiset i spåret. Nytt försök imorgon dock. Då är det ju torsdag och träning för båda hundarna.

"detta är pest och pina tycker Boris"

"....som avskyr att sitta still så nära den lilla marodören"

"Jaha - där pös hon..."

"Och igen ....suck"

"NEJ, nu får det räcka...!!!!"

"Vadå? ...är du sur eller?"

" Cobra i sitt punkhalsband"

Imorgon fyller Boris fyra år ... min lilla goe pojk. På ett sätt har det gått otroligt fort, och på ett annat känns det som om han alltid funnits här. Yngste sonen har redan köpt present, så det får väl bli lite kalas imorgon då. :) Får Boris själv välja så blir det PIZZA! Boris är nog världens snällaste och den mest sociala Dobermann som finns.

Cobra blir för övrigt 7 månader imorgon. DET har däremot gått blixtrande snabbt! 

Man kan sammanfatta hundarna såhär.

Boris - "what you see is what you get".

Cobra - "what you see is not what you get".

Länge sedan jag skrev, men jag har inte haft ork helt enkelt ...

Vad har hänt? .. inget speciellt.

Har tränat en del med Boris framförallt, och besökt Cobras uppfödare så hon fått leka med sina två kullsyskon, och så fick vi lagt ett spår åt henne. Och igår var det då hundkursen. Boris skötte sig jättefint, och han avstod faktiskt ifrån stolleryck. Lite hjärnsläpp då och då visserligen, men annars vore det ju inte Boris, så det får jag ta helt enkelt. :) Han tänker lite för mycket, och på lite fel saker bara, och när han är i den världen så hör han mig inte. Han drömmer sig bort misstänker jag. Men han é söt.

Inget hus har det blivit heller, och idag kom droppen. Ett brev från hyresvärden. - "Dina hundar skäller när du inte är hemma, detta finner dina grannar störande" osv osv..... 

Hundarna är alltså ensamma i 2,5 timmar per dag varje f.m.

När jag kom hem idag och såg detta, så sa jag till barnen att följa med ut - innan jag tog hundarna på den vanliga skogsturen. Skulle de skälla, skulle de väl verkligen göra det nu, då deras förväntan på en tur i skogen var hög, och jag bara vände i dörren i princip - och gick igen. 

Vi satte oss i trappen helt tysta, och bara väntade. Knäpptyst. Efter 30 minuter gick vi in igen. Cobra låg precis vid dörren visserligen, men tyst var hon. Boris låg i soffan, även han tyst.

Ja jag vet inte ....men tråkigt känns det. Kanske skäller de när grannen går ut med sina hundar? Jag tycker iaf att man borde märka på de om de stått och skällt i ett par timmar. För när äldste sonen kommer hem så hör han iaf ingenting och de är relativt lugna - glada visserligen, men inte "svettiga".  Boris ylade ju ibland innan jag skaffade Cobra, men då var han helt flåsig när man öppnade dörren. Det är han inte längre.

Imorgon ska jag sitta i trappen en timme innan jag går på morgonen. Skäller de måste jag komma på något givetvis, och gör de det inte ....ja då vet jag inte .... :(

Men jag vill veta..!!!

Stress. Allt handlar om stress. Att hinna så mycket som möjligt på dygnets få timmar. Inte undra på att man vissa dagar drabbas av lamslagning, och bara sitter i soffan och glor som ett ufo.

Kom hem vid 17,40. Grabben träning börjar 18,00 - 2 mil och massor av vägarbeten bort. Rusade in - bytte kläder, slet åt mig två vilda hundar och grabben och åkte iväg. 18,05 var vi där, och sonen kutade glatt in för två timmars bak och framåtvoltande på gymnastiken. Innan det hade han trixat med enhjulingen mellan 15,00-17,00. Var sjutton får han all energi ifrån? *Vill ha*

Jaja, med två förväntansfulla hundar där bak, styrde jag kosan mot plan. Hundträning! *Jippie* I bilen på väg dit kom jag på att jag glömt äta idag, bortsett från fyra kanelbullar i f.m då .. :) (kanelbullens dag) Inhandlade tre bananer som jag tryckte i mig - och sedan var jag "fit for fight"!! ... ja i fem minuter ungefär.

Nej detta var inte riktigt min dag måste jag erkänna. Efter att hundarna fått leka av sig lite stod jag som en zombie och funderade över vad hundarna egentligen hette.

*Ryck upp dig nu!!*

Först ut var iaf den lilla hunden. Hennes humör var som vanligt såhär:  .......... Fattar ni eller......?

Jag själv var ju mer såhär:

Släppte henne lös på plan, och då fick hon syn på fotbollsmålet. De har lagt av för säsongen och målen ståt utanför plan med ryggen mot plan, alltså bakåtvända. Det tyckte Cobra såg inbjudande ut, så hon satte av dit, och bara kastade sig i full fart rakt in i nätet flera ggr. Jag överdriver inte om jag säger att hon fullkomligt flög genom luften, för att landa rakt i nätet. Skitkul. Varför blir alla i  min familj så konstiga....?

Vi hann dock träna lite också. Men det gick tyvärr åt skogen pga min apati. Hon hade för mycket energi för min smak idag. Så jag lät henne vara och tänkte prova lite med Boris istället. Gamla trogna Boris som fyller 4 år om en vecka. Kanske skulle vi matcha varandra bättre en dag som denna? Efter att han suttit bunden och stirrat på mig och Cobra och - laddat!! Tror inte det. 

Efter att ha fått hans skalle i näsan två ggr slutade jag "projekt träning." Jag fick helt enkelt inse att det inte var riktigt rättvis för hundarna med en sådan matte som de hade idag. Konstigt nog hade vi ändå hunnit med att vara där i 1,5 timmar (? sov jag eller?) Så det var bara att packa in oss i bilen och åka för att hämta grabben.... nu är jag hemma, sonen + hundarna sover ....och jag är pigg!! Elände.

Imorgon bitti bär det iväg till Eksjö, Vetlanda och Nässjö.

*Tänk positivt*

En och annan älgloppa får man ju räkna med när man vistas mycket i skogen. Men idag tog de nog priset! Inte visste jag att det fanns de med vingar också ..!!!*RYSER*.

Äckligt var det rent ut sagt, när jag och hundarna idag fick en hel svärm över oss...!! De är hemska och snabba! Och jag drabbas alltid av "äckel" när de blixtsnabbt förvinner in under pälsen på hundarna och jag kan inte ge upp förren jag fått bort de - och de kan verkligen konsten att klamra sig fast... USCH..!!

Och då kan ni ju tänka er när de idag kom flygande på oss och var överallt! Först började jag i panik att försöka ta bort alla från hundarna, men sedan upptäckte jag att de landade ju på mig också. Tack och lov hade jag en huva på jackan som jag snabbt fick på mig - sedan sprang vi, och snabbt gick det. Bort, bort bort BORT....!! Efter ett tag fick jag sansat mig och då var det bara att börja rensa hundarna. Fy f*n vad äckligt alltså......

Jag trodde detta med vingar var en mardröm, men såg att de faktiskt kan ha vingar under en kort period på hösten. http://sv.wikipedia.org/wiki/%C3%84lgfluga

Nu har jag tagit ett HETT bad, och hundarna är genomduschade. Fördel är ju att hundarna har relativt kort päls så man ser de ganska snabbt och jag tror nu (HOPPAS) att alla är borta. Läste också att när de väl hittat sitt värddjur så  bryter den av sina vingar för att leva resten av sitt liv där.

Jag är inte speciellt känslig av mig i vanliga fall men ... Nä jag får nog ta en dusch till nu känner jag...!!!!

I söndags var det träning för grabben och då skulle ju jag passa på att träna hundarna samtidigt. Men med ont i foten + feber (förkylning) gjorde jag ett par tappra försök på plan, för att sedan ge upp. Jag var helt enkelt orkeslös. Då är det bättre att inte träna tycker jag. Gick en skogspromenad med de istället, men då  började det spöregna. Blev dyngsur, och kände mig inte piggare av det precis. Så jag åkte till kontoret och jobbade istället. :) Så förra veckan har de inte varit mkt hundträning vill jag lova.

Igår var det dock kurs.

Foten mkt bättre men fortfarande hängig av förkylningen. Men sådant glömmer man snabbt när man väl kommer dit! :o)  Det är ju så roligt så jag hade lätt kunnat stanna i flera timmar till. Hundarna skötte sig efter förutsättningarna bra. Boris var som vanligt. Hjärnsläpp inledningsvis för att sedan bli jätteduktig. Istället för att bli irriterad får jag hjälpa honom när han tappar focus. Lika mkt träning för mig. Men platsläggandet går jättebra nu, och han blir mer och mer avslappad för varje gång. Jag måste lita på honom helt enkelt för han läser mig så bra, och är jag spänd så blir han också det.

Det lilla yrvädret fick lite träning på slutet bara. Apportering samt kontaktövningar, och lite inkallning. Hon är sådan som man lugnt får smeka på bröstet så hon "landar" lite. En studsboll alltså, som är vid mitt huvud om man berömmer för glatt. "piong piong". Men mkt energi gillar vi. Jag ska dock köra igång henne lite mer på allvar nu tänkte jag. Jag varken har eller har haft bråttom med henne, men nu kan jag höja ribban lite till.

Borta bra men hemma bäst!

Det har varit ett par hektiska dagar vill jag lova. Och idag var det föreläsning med Kaj Pollack. Sedan var allt över kl 14,00 och flyget hem gick kl 19,30!!!! Jag åkte till flygplatsen för jag hoppades på återbud på 17,00-flyget som var fullbokat, men icke. Bara att sitta och vänta i 5 timmar..... inget kul men vad gör man.

Men det är konstigt ... man är borta en natt och det känns som en vecka - minst. Antagligen för att det hänt så mycket på få timmar.

Och när man kommer hem läser man att det avlossats ett tiotal skott mot en lägenhet i Lilla Edet. (dock ej i mitt område) Och det mot ett par med ett treårigt barn i lägenheten, och med avsikt att döda. Vad är det för samhälle vi lever i alltså??????? Och vad händer egentligen i denna lilla lilla kommun på landet? Nyss var det bankrån också.... suck ...

Apropå det så såg jag dock ett hus på nätet idag som jag absolut ska åka och titta på. Lagom pris och lagom storlek och bra lantligt läge med två uthus. Hoppas, hoppas det är något att ha!

Hundarna blev eld och lågor när jag kom hem, så det där att de saknar tidsbegrepp köper jag inte. Visserligen är de alltid glada när man kommer hem men idag var det kaos ... sonen var lika glad han. Befriad från ligisterna. :o))

Nej, nu ska jag ta en kvällsrunda med hundarna och sedan stupa i säng!

Jag åker till Stockolm och kommer hem igen på torsdag kväll. Cobras första natt utan matte. :)

Boris vandrar ju bara runt och piper ända tills äldste grabben nästan kreverar och tvingas ge upp om han ska få sova. Han måste lägga sig i min säng annars kommer inte Boris till ro och får sova. Han saknar ju son matte.

Jag kan ju inte direkt säga att sonen är pigg på att nu passa TVÅ galningar. Men det ska nog gå bra. :)

Cobras nos är nu iaf helt återställd och svullnaden borta. Skönt. 

Ja, så var då kursen över för idag. Och en hel vecka till nästa gång. Hur ska vi överleva? :) Dessa två duktiga tränare, och alla goa glada kurskamrater som hela tiden gläds åt allas framgångar, och puschar på och stöttar. Ni är guld värda allihopa.

Båda hundarna fick sig en ordentlig genomkörare idag, och Cobra visade inga som helst tendenser till aggresivitet mot de andra hundarna. Vet ej vad som hände igår, men det kanske var ett engångsbeteende. Vi får se.....

Boris var först lite som vanligt - ofocuserad. Men han hämtade sig ganska snabbt, och sedan gick det bra. På platsen var han riktigt avslappad idag också, vilket kändes bra. Om han bara skärper upp sig lite så är han så himla duktig. Önskar bara att han kunde göra det alltid. :) Men jag är riktigt nöjd med hans prestation - det går åt rätt håll!!

Medans jag tränade Boris låg Cobra i buren och med ilskna småläten hörde jag hur hon försökte hon gnaga sönder burgallret, för att komma ut till oss..!! Bakluckan var halvöppen och jag gick dit utan att öppna och bara sa åt henne att sluta. Men det fortsatte. Och plötsligt tyckte jag lätet ändrades till mer "ont-pip". Jag gick dit igen - öppnade, och får se henne med nosen emellan gallret!! Hon satt fast alltså!

Halva nosen hade hon lyckats få igenom gallret (??) och käken var öppen så hörntänderna hade fastnat runt gallret. Panik ....

Men Lena kom snabbt till min hjälp och vi lyckades få loss henne till slut. Tänderna satt iaf kvar, och förutom en svullnad mitt på nosen var hon vid gott mod och glad igen. Men vad dåligt samvete jag fick för att jag inte upptäckte det första gången! Fast iofs då kanske hon inte hade hunnit fastna ännu. Mycket ska man vara med om ... 

På träningen var hon duktig. Hon är så arbetsvillig, och trots att vi inte tränat mycket, så klarar hon många moment bra. Och att ordet "nej" sitter som berget bevisade hon verkligen idag. ;) Men även i söndags då hon stack efter grannens katt. Hon hann få upp farten ordentligt, men så fort mitt "nej" kom tvärnitade hon direkt och vände, och kom till mig i full fart. det känns tryggt att det fungerar så bra i alla situationer, ifall hon nu skulle råka springa mot en väg eller så. Man vet ju aldrig vilka situationer man hamnar i....

Nej nu är jag så trött.... bedtime. 

LILLA EDET

Torsdagar och söndagar är bra för då ska grabben på gymnastik i Trollhättan.

Det pågår i 2 timmar mellan 18,00-20,00 och jag kan knappast köra hem under tiden. Så då blir det hundträning! 

Igår hade jag med båda två. Perfekt för då fick Cobra träna lite på att ligga tyst och stilla - vänta. Sedan körde vi lite sitt kvar - ligg kvar. Hon är studsig och överglad, men duktig :) Och när jag säger ligg så ligger hon alltid med hela huvudet i backen - så söt.

Hon fick även vara lös på plan medans jag tränade Boris utan att attackera och leka med honom. Det var bra för Boris fick störning, och hon skötte sig efter ett "nej" galant.

Boris fick förutom kontakt köra liggande samt ställande under gång. Klockrent! Irriterar mig nästan hur bra allt går när vi är ensamma och för att på ny plan eller med nya hundar, vara kaos. Då får han kortslutning i hjärnkontoret: -  "va?"  "vem?" "jag?" va sa du matte?". Jaja, bara att traggla vidare. Men jag vet inte hur jag någonsin ska lyckas bli roligare än andra tikar.

Båda hundarna fick också ligga plats tillsammans i en minut. De fixade det! Boris kan ju, men Cobra var det första gången för.

Sedan skulle jag träna Cobra på att inte hoppa ur bilen. Hon kan det bra, men det ska bli ännu bättre. Nu gick jag först runt bilen, och sedan halvsprang jag ifrån henne. När jag kom tillbaka så blev hon så stolt över sig själv och så exalterad över att hon lyckats att hon hoppade upp i min famn - klamrade sig fast med benen runt min kropp och hängde kvar som en liten kängeru-unge. Jag backade två steg från buren, och hon satt fast. Antagligen var hon orolig för att inte hamna i backen, eftersom jag inte sagt att hon fick hoppa ut ännu. ... De är roliga dessa Dobbisar! :)

 ... Ja numera är måndagar en favoritdag :) Det är ju hundkursen då.

Stressade som en idiot från Göteborg, där jag var på utbildning idag, och kom en halvtimme försent till kursen, men de andra var förvarnade så det var ok.

Både Boris och Cobra får sin beskärda del på kursen, även om det är Boris jag använder mest. Cobra har jag startat lugnt med, så för hennes del var det mer miljöträning. Att vara lös nära de andra hundarna, utan att bry sig om de. Det gick kanonbra måste jag säga. 

Även Boris var jätteduktig idag..! Även om han startade med ett mindre stolleryck a´la Boris, så skärpte han snabbt ihop sig. Som Lena sa - han blir nog en perfekt tävlingshund, när han är 8 år och börjar bli lite vuxen. 

Hundarna har ju bara fått korta rastningar idag och var väldigt (lite väl) glada när de väl kom ut ur bilen. Men jag är nöjd!

Det bästa med Boris är väl ändå att han aldrig drar iväg för att mucka gräl, nej sådant skiter han i. Däremot vill han gärna försöka imponera lite på alla vackra flickor.

Annars har det inte hänt så mkt i det sista. Inga tokigheter heller, mer än att Cobra vandrade runt hela Lilla Edet med en död ål i munnen häromdagen!!!!  *erk!!* .... rent ut sagt.

Jag trodde det var ett långt platt rep som hon bra runt på, ända tills jag skulle leka lite med henne och tog i äckelsaken. Slemmig, tillplattad med ett äckligt huvud! För henne var det väl rena godiset, den lilla grisen.

Det blev inga pussar den dagen iaf!  :)

Yes!

Så var då äntligen hundkursen igång igen. Som vanligt blev det mycket skratt bland dess underbara människor....!! Jag längtar redan till nästa måndag. :o))

Boris skötte sig som jag förväntat. Han var glad (som han alltid är) men slarvig som en valp. Han blir nog aldrig vuxen, min Boris. Jaja, nu vet jag iaf vad jag ska träna på till nästa gång, efter lite tips.

Cobra fick också vara med på ett hörn, och hon var lika glad hon, men hon ÄR ju åtminstonde en valp fortfarande ... :)

Är så trött så jag orkar inte skriva mer.

Har inte heller hunnit ladda ner alla bilder från i söndags ännu, så jag får försöka lägga ut de imorgon istället ....

Men här kommer några.

Så har jag då äntligen fått ny bakruta och kan köra min egna bil igen. :) Hittills har jag avverkat 120 mil denna veckan, i Saaben.

Hundarna har fått se ganska lite av matte denna veckan, även om Cobra fick följa med till jobbet ensam en dag. Hon hänger Boris i baken hela tiden, så jag måste separera de lite ibland känner jag. Eftersom det inte varit så lämpligt att ha hundarna i den andra bilen, så har vi fått hålla oss här i "stan" på våra promenader. Så det var en ren FRÖJD att få bege sig upp i skogen idag, och se hundarna njuta av att rusa runt i skogen. 

Fast det gick lite för fort ett tag...

Jag undrar ibland över hur Cobra hade sett ut om hon haft hud utan päls. Snacka om att hon måste vara blåslagen ibland! Boris är så förbannat klumpig ibland alltså! Och hon så jäkla enveten som hela tiden utmanar honom genom smygattacker.

Idag kom han i full fart och sprang rakt in i henne, där hon stod hukad och inväntade honom. Jag blev skräckslagen för hade han rusat in i mig, i den farten så hade jag nog brutit flera ben i kroppen. Och eftersom han en gång lyckats bryta min handled + näsan vid andra tillfällen, så vet jag hur det känns. 

Cobra flög iaf som en vante i luften, och rullade sedan flera varv, och jag var nästan säker på att denna gången gick det riktigt illa. Men nejdå, inte ett pip. Upp direkt och efter Boris som om inget hänt.

Men jag fick ändå sansa de och kände igenom henne för jag blev verkligen rädd denna gången. Hon är den där typen av hund som förmodligen fallar platt till marken innan hon visar smärta, och det är lite obehagligt tycker jag. Man vet liksom aldrig säkert hur det har gått med henne - egentligen.

Men det gick bra, tack och lov.

Imorgon är det då äntligen fredag och på måndag börjar hundkursen igen. Kul ...men *gulp* ... jag och Boris har nog slarvat lite med träning i det sista .  Får nog försöka fräscha upp hans minne lite i helgen....

Jaaa ....bilen va det. Hmmm ... förmodligen blev jag straffad direkt för att jag sa att jag inte märkt av kriminaliteten här i "stan". Men det kan faktiskt lika gärna varit spänningar som fått den att spricka (har jag hört). Skit samma-faktum kvarstår. Bakrutan är ett minne blott. Och jag överlever. Åkte till jobbet och hämtade en bil igår, eftersom jag var tvungen att vara i Jönköping imorse, och jag hade knappast lust att köra utan bakruta hela den vägen. :) Verkstaden har nu iaf beställt hem en ny ruta så jag får köra Saab 9-3 ett tag helt enkelt.

Igår kväll var jag på skolgården för att hämta hem sonen som tränade på sin enhjuling. Cobra roade sig kungligt bland alla pallar och bräder... Boris var avundsjuk, men fick vara kopplad eftersom han gillar att fälla cyklande barn... och SÅ roligt ska vi inte ha det!!

Det är ju så med en Dobbis att den hinner så himla mycket, innan man ens hinner uttala ett kommando! Boris hinner typ 1 kilometer bort, innan min mun hinner utforma orden "hit". Nåja - lite överdrivet, men hyss utförs blixtsnabbt iaf! När man väl är vid de 200 utropsteckena, efter bokstaven t, (i ordet hit) så är han tillbaka hos mig, hur oskyldig som helst, och då kan det se ut som ett slagfält runtomkring. Vad hände?

Nej jag har lärt mig av den gången då Boris flög in genom korvkioskens lucka ....det gick på två sekunder.

 ::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::

Usch ...tänk om någon som inte känner Boris läser detta? Hur låter det? "Gillar att fälla cyklande barn"? "Slagfält"? Måste tillägga lite tror jag.

Vad jag menar är alltså att en stor stark snabb, men ack så lekfull hund, kan göra stor skada, även om tanken inte är ett dugg elak.. Boris kan alltså bli farlig i sin lek, och därför är det något jag inte får tillåta att det händer. Det är mitt ansvar.

LILLA EDET

LILLA EDET

....Alla frågar: - "är det inte jobbigt att ha två stora hundar i en lägenhet?". Jovisst är det jobbigt att hela tiden vara tvungen att gå långa sträckor så fort man ska rasta de. Det hade ju givetvis varit mkt bekvämare att bara öppna dörren, helst på morgonen.  

Men med facit på hand kan jag ju säga att jag har väl aldrig promenerat så mkt tilsammans med hundarna, som när jag kom till lägenhet!! Sen är det också ett jäkla släpande på 15 kilossäckar med hundmat. Det går ju åt en hel del, och parkeringen är en bit bort....

Men inne i själva hemmet? Varför det skulle  vara jobbigare, förstår jag inte. Det beror väl på hur stort man har det, eller vad hundarna gör när de är inne. Mina hundar är lugna och fina inomhus, även om de precis som matte, då och då kan få lekanfall. Men det kan de ju få i hus också.

Nä, även om jag helst hade sett att hundarna kunde vara ute mer på dagarna/kvällarna, och fått ligga i trädgården istället för inne .... så har de det faktiskt ganska bra. Jag lider nog mer än de isf. Och det beror inte på alla rastningar av hundarna, utan mer på allt liv runtomkring hela tiden. Jag är nog mer ett skogstroll än en stadsbo. 

Ja, dessa dagarna har vi inte tillbringat så mkt tid i skogen som vanligt, utan satsat mer på att gå här i samhället när det är som mest rörelse ute. (Cobra ensam)

Jag har letat hundar... :) och ser redan stora framsteg. Nu morrrar hon mest bara, och ev. kan det komma ett enstaka skall om vi möter någon hund. Men det är bara att avleda lite så är det borta.

Hundarna fick varsitt jätteben i måndags också. Varsitt ben var tanken alltså.

Men Cobra är en stor egoist, och så fort Boris börjar gnaga på ett ben, så blir hon skitsur och vill ha det benet istället! Om han då byter ben så blir det tvärtom, då är ska hon ha det.

Hon gnyr, skäller, hoppar, morrar och håller på. Antingen så lessnar Boris och går, eller så gör han ett utfall mot henne med ett avgrundsvrål (låter dock hemskare än vad det är) Men hon ger inte upp. Nej, då byter hon taktik och tar hon på sig den "ömkliga" rollen istället. Ja, hon ser så snäll ut och viftar på svansen och gnyr lite gulligt. Då ser Boris ut som om han får dåligt samvete istället - och så går han. Sen är hon nöjd med sina två ben.

Stackars Boris, inte lätt att ha fått en vildkatta i huset. :)

Just nu känns bara allting så jäkla bra...!! 

Inget speciellt som hänt alltså ...bara blev så i måndags.

Ny vecka .... nya utmaningar.

Grannens Dobermanntik som bor i samma trappuppgång som oss höglöper just nu, till Boris stora förtvivlan......och mattes. Pratade litegrann med ägaren igår för första gången, och fick reda på att tiken var fyra år och kommer från Moskva. (helkuperad) Ägaren hade MS, men hon hade haft Dobermann i 25 år, så trots kraftiga besvär kunde hon inte "släppa" rasen. Detta var dock hennes sista Dobbis trodde hon. Sen hann vi inte talas vid mer.

Idag ska jag till Gbg så hundarna får vara hemma. 

I helgen har jag även hunnit träna lite ensamhetsträning på Cobra. (utan Boris hemma!) det går jättebra, och när jag smyger in så ligger hon i soffan och sover....hur lugn som helst. Det känns väldigt bra, eftersom jag har problem med Boris separationsångest. Men jag trodde nog det skulle gå bra, för hon är mer sansad. Hon har lättare för att varva ner helt enkelt. och kanske smittar det av lite på Boris, så han slipper ha ångest när jag är borta.

Nu har ju yngste sonen fortfarande sommarlov, men annars är det 2,5 timmar/dag som de behöver vara ensamma, om jag inte kan ta med de till jobbet. (funkar ibland, men inte alltid) Äldste sonen arbetar sådana tider att han är hemma 2,5 timmar efter jag har gått, så det är ju bra.....

I e.m ska jag försöka komma igång lite mer med Cobras träning. Boris har ju lite "hjärnsläpp" just nu så jag ligger lite lågt med honom.

...och det var tufft..! :) Kom inte ens ihåg lösenordet till datorn.

Kunde givetvis inte somna igår, och tittade på klockan sista gången vid 02,15-tiden ... Och när pipandet på telefonen började imorse, trodde jag inte det var sant. Hundarna var lika förvånade de.

Efter jobbet behövde jag luft, och åkte direkt upp till skogen. Gick en befriande promenad med hundarna, och vips - så var tröttheten som bortblåst.

Det härligaste med Dobbisar är ju deras underbara humor, tycker jag ..... !!

Och de kan få mig att skratta så tårarna rinner - rent ut sagt! Och när jag börjar skratta så får båda två "sprachlanspelet", och så spelar de över och fjantar sig ännu mer.... Ja, de är så jäkla roliga alltså!

Man kan ju bara hoppas att ingen ser en i de lägena. Då blir man väl inlåst. :o))