Sätt inte näsan i vädret - du kan snubbla!
Startsidan Blogg Fotoalbum Vänner Gästbok
Debatt Topplistor Om mig Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Mars (2024)
>>


Nu ska jag börja igen!

Jag har tänkt att börja blogga igen, det var några år sen sist märker jag när jag tittar på alla foton. Antar att jag slutade i samma veva som när jag fick ta bort Leo. Det gör fortfarande ont när jag tänker på honom... Det gör oxå ont när jag ser alla foton på Zindy här. Bättre Schäfer än henne hade jag aldrig kunna få, det blev för mycket sorg på så kort tid.

Älskar man djur så köper man sej också sorg.... så är det....

19 Oktober 2013  | Länk | Ny dagbok | 2 kommentarer
28 september

 

Carpe diem, quam minimum credula postero

28 September 2010  | Länk | Ny dagbok | 25 kommentarer
Opssss!!!!

Vad hände??? Inte blev det nåt skrivande här inte.... Varenda dag sen jag skrev sist så har jag trott att jag skulle blogga.... men inte tusan har det blivit nåt med det inte! Jag kan inte begripa vad som tagit åt mej... fast just nu kan jag i alla fall skylla på att jag är sjuk igen. "Bara" förkyld, men det var jag ju nyss. Immunförsvaret har nog sänkt sej ordentligt sen i våras. Är ju ständigt nåt fel på mej!

För övrigt så har detta hänt sen sist:

*Numera är min bil alldeles jätteröd för jag har gjort rubbing på den, synd bara att orken försvann innan det var dags för vaxning... men, men, jag hinner nog det oxå innan det blir vinter.

*Jag har inte varit på facebook på hur många veckor som helst! Nu ljög jag nog lite... jag har varit där ibland o kollat läget, men absolut inte varje dag som förr.

*Jag 2 sexgalningar hemma just nu. Chilli löper o jag undrar vem som är värst egentligen... Dino eller Chilli! Tack o lov så är hon inte hemma på nätterna! Här ska inga valpar bli gjorda!!!!

* Och varje kväll så blir det natt! Natti, natti!

23 September 2010  | Länk | Ny dagbok | 1 kommentar
Japp!

Jag ska börja blogga igen!!! Japp! Så är det! Jag tror inte en människa kan förstå hur det är att vara sån som jag varit. Utom dom som oxå varit där förstås. Kan inte ens förklara hur bra jag mår idag mot hur jag mått sen i början av juni. Jag har varit i helvetet, o hör o häpna: JAG VÄNDE OM!!!! UTAN MEDICIN!!!!

Nu ska jag lista ut vad jag ska skriva nästa gång, för det har ju naturligtvis hänt massor. Men i det skicket jag befunnit mej i så har jag inte ens fotat på hela sommaren. Jag som älskar kameran! Att så bakom den alltså.

Go natt så länge! Vi höres snart igen!

31 Augusti 2010  | Länk | Ny dagbok | 3 kommentarer
Bloggen...

... ligger nere ett tag. Har varken ork eller lust o skriva just nu. Dom stunderna på dygnet som jag känner mej någolunda frisk går åt till annat än att blogga.
21 Juli 2010  | Länk | Ny dagbok | 3 kommentarer
Semester!

Å va ska man säja om det... Jag såg fram emot o va ledig, men jag är lika jäkla dålig för det. Visst, vissa dagar så har jag inte lika ont, andra dagar är hur jävliga som helst.

Jag var på sjukhuset i torsdags, naturligtvis fick jag en sån där läkare som jag inte ville ha.... Har en som jag alltid har, men då får jag vänta i flera månader, o nu kan man ju undra varför jag inte gjorde det... Näe, jag tog en som var där "tillfälligt"...

"Du taga en alvedon" sa han. "Nej, sa jag, har redan provat!". Här sitter jag o har ont tom under fotsulorna o så kommer det nån o säjer alvedon!!!!!! Det har jag ju naturligtvis redan provat!

Nu skiter jag i detta, prover är lämnade, mot borrelia bla, jag har bara inte haft nån lust att skriva här när det är som det är!

Hänt sen sist:

Indi är på äventyr. Bara 200 meter bort! Hon är hos mina kompisar o dom älskar henne! Jag har för ont för o ha henne hemma, tack o lov för att det finns människor i min närhet som ställer upp!

Sen har det hänt en massa annat naturligvist, fast det orkar jag inte skriva om just här o nu......

 

13 Juli 2010  | Länk | Ny dagbok | 0 kommentar
Nu är det inte kul längre...

Ingen behöver läsa detta för det handlar bara om sjukdom o hur synd jag tycker om mej själv...

Allt började för över 2 veckor sen med att jag inte kom ur sängen för att hela kroppen gjorde så fasansfullt ont! Det enda jag klarade var att gå upp o ta några värktabletter o sen lägga mej igen o vänta på att värken skulle släppa. Nu pratar jag inte om några sketna alvedon eller treo... näe, här fick man ta till starkare grejor! Sen, den fredagen, sa kroppen stopp helt o hållet! Fick hög feber o kunde knappt ligga ner för det gjorde så ont överallt! Jag som skulle på tjejfest som jag sett fram emot så mycket kunde inte röra mej alls!!!!

Dagen efter så var jag hes.... kunde nästan inte prata alls o det höll i sej en vecka. Samtidigt så har jag hållt mej på benen någorlunda ändå, mina värktabletter tar ner både feber o värk ganska ordentligt. Fast gå o jobba har inte varit o tänka på!

Sen kom förkylningen... har aldrig i hela mitt liv varit så förkyld! Jag brukar vara som de flesta... 3 dagars insjuknande, 3 dagar förkyld o 3 dagar att bli frisk.

Eftersom man bara får va hemma en vecka från jobbet så var jag tvungen o åka till läkaren i förra veckan. Där blev jag sjukskriven denna vecka ut o en jäkla massa mediciner...

Här sitter jag nu o är precis lika dålig fortfarande! Det enda som håller mej uppe är värktabletter! Min livsstil är just nu att ställa klockan en timme tidigare än vanligt enbart för att gå upp o ta piller o sen gå o lägga mej igen o vänta på att värken ska släppa. Inte kan väl livet gå ut på detta????

Jag tycker oerhört synd om mej själv just nu för så här ska väl ingen behöva ha det.... Är nu inne på min 3:dje vecka o förkylningen håller på o kommer tillbaka... Vem fan smittade mej????

19 Juni 2010  | Länk | Ny dagbok | 4 kommentarer
Fortfarande dålig!

14 Juni 2010  | Länk | Ny dagbok | 0 kommentar
Frimärken....

Länge, länge nu har jag undrat vad jag ska göra med alla mina frimärken. Inte så kul o ha dom enbart i album... vem ser dom där? För ett tag sen så kom det en tidning i brevlådan o då fick jag min idé! Det var en farbror där som tapetserat hela sin hall med just frimärken. Fast det är en stor skillnad på honom o mej, han har satt upp alla! Jag har hållt mej till enbart motiv och struntat i såna där konstiga, fula med kungar på. Det enda undantaget jag gjort är bland de svenska. Känner att det är lite nostalgi över svenska frimärken så det blev några kungar från Sverige. Sen har jag även uteslutit såna som det är krig, presidenter o dylikt på.

Allt började en gång med att jag skulle börja samla frimärken med enbart hundar.... detta växte enormt på väldigt kort tid. Har man börjat med först hundar så leder det snabbt vidare till andra djur... men nu har nästan alla andra djur hamnat på väggen... synd bara att jag fick dit så lite hundar, har bara satt upp dom som jag haft dubbelt av.


Detta kommer ta tid minsann.... men här syns ena väggen som är färdig.


Halva hallen klar! Och jag har lika mycket frimärken kvar... å lite till.... Orkar jag så får det väl bli ett rum till då!

24 April 2010  | Länk | Ny dagbok | 3 kommentarer
Mosaik....

Högt upp på stegen jag för det mesta står....
Gör jag inte det så är jag väldigt nära mina tår...
Det är ett stort arbete jag börjat med...
Ibland undrar jag om jag orkar det...
Men nu har jag börjat...
Då får jag oxå slutförat...
När halva är färdigt....
Då kommer resultatet vara mej värdigt.......
Foton kan man se här om ett tag....
Men det kanske tar några dar....

8 April 2010  | Länk | Ny dagbok | 1 kommentar
Storleken har ingen betydelse...

Ja nu har det då gått några månader sen Indi o Dino fick valpar. Naturligtvis så kunde jag inte hålla mej, en av 7 blev kvar, hon heter Chilli o har hunnit bli 4 månader.


Det är inte lätt o fota nån som helst vill vara där matte är...


Jippi! Jag kan springa fort oxå! Fortare än kameran!


Ser ni vilken stor sten jag står på???? Jag hoppade upp själv!


Känner du samma lukt som mej????


Jag tror det kommer nån...

Chilli är lite mindre än Indi o Dino, men va gör de? Huvudsaken är att alla trivs o mår bra!!!!

31 Mars 2010  | Länk | Ny dagbok | 1 kommentar
Denna vinter....

Här har det inte hänt nåt på länge, ja menar bloggen alltså. Kan inte riktigt begripa varför ja tröttnat så totalt på o skriva här, så här länge har jag aldrig gjort uppehåll. Det har varit många gånger som jag tänkt att det o det ska jag skriva, men inte då! Jag kommer helt enkelt inte till skott längre.

Kanske beror det på denna långa vinter... som egentligen var väldigt trevlig i början. Men sen när snön legat ett tag o det bara kom mer o mer då var det inte lika kul längre... I början när snön kom så gick man o trampa upp sina stigar ihärdigt, efter ett tag så insåg man att det gick inte längre. Inget kul alls o bara gå på gatorna fram o tillbaka, speciellt inte när hundarna vill leka o ha roligt ibland.

Men nu är äntligen våren på gång! Kan ju inte påstå att jag är en vårmänniska... fast detta år ser jag faktiskt fram mot att slippa all snö, det blev för mycket för länge. Nu är det bara att gilla läget ett tag eftersom allt grus verkar hamna inomhus...

Det "bidde" allt för denna gång! Natti!

 

25 Mars 2010  | Länk | Ny dagbok | 0 kommentar
**********************************


I somras....


I höstas....


Nyligen....

Annars så har jag inte så mycket inspiration till att skriva nåt här. Det enda roliga jag kan komma på är att Dino är bjuden på bröllop i mars.... Vare sej jag eller Indi är tillfrågade.

4 Februari 2010  | Länk | Ny dagbok | 2 kommentarer
Jag kunde inte hålla mej....

Har jag någonsin levt utan kaniner, marsvin, hamstrar eller ökenråttor, näe det har jag nog inte...

Mitt sista marsvin dog i förra veckan o jag kunde inte hålla mej... Frysen börjar bli full nu... men den här ska väl inte behöva hamna där än på många år hoppas jag!

 

Så får jag presentera!!!!

 

Lena!

 


Visst är hon söt!!!

 

 


 

 

27 Januari 2010  | Länk | Ny dagbok | 3 kommentarer
Förbanna inte mörkret...

... tänd ett ljus! Det gör jag ju visserligen inte själv då, jag trivs ju i mörkret! Men alla ni som tycker det är så hemskt med vinter, kallt, snö o mörker: Se det från den ljusa sidan ändå!!!

1. Du behöver inte längre ta upp skiten efter din hund, (oftast)! Antingen så gör hunden ifrån sej där det är djup snö o då försvinner den liksom av sej självt... Ingen kräver väl att man ska börja leta i snön eller... Sen kan man även göra som gubben jag såg för ett tag sen, hans hund satte sej på trottoaren o då försökte han först skrapa över snö med ena skon, men när det inte hjälpte så tog han snö med händerna istället o gjorde liksom en liten snöhög över... Till sist stampade han för att vara riktigt säker på att inget skulle synas!

2. Nu när det är så moddigt o halt ute så tycker åtminstone jag att det kan bli lite mer bilköer... Passa då på o roa er med att studera människorna i de andra bilarna. Här om dagen när jag hamnade i en bilkö så fick jag plötsligt se rakt in i en bil som tillhör en firma här i stan som säljer "sånt som bara finns i sjön". Killen i bilen satt o petade sej i näsan... han grävde o grävde... sen hamnade allt i munnen med jämna mellanrum.... Tror inte jag vill handla där i framtiden...

3. Fördelen med snön är oxå att nu har man inte behövt använda pannlampan på hur länge som helst! Allt syns ju ändå! Du kan gå ut kl 12 på natten o ändå veta var du är.

4. Har du en vattengalen hund så är denna vinter perfekt, alla isar är frusna utom vid ån, men det finns nog ingen hund som är så dum så den badar i det kalla vattnet... inte min i alla fall...

5. Nu kan man oxå trampa upp egna stigar o släppa sina hundar lite hur som helst, man ser ju redan innan om nån gått där. Alltså bör man inte möta nån...

Några nackdelar kan jag inte hitta... det vore ju möjligtvis att mina hundar tycker det är helt ok o gå ut när det är 20 minus... Vilket jag nog tycker att de kanske inte skulle tycka....

22 Januari 2010  | Länk | Ny dagbok | 1 kommentar
Kanske...

... jag uppdaterar här i veckan....
17 Januari 2010  | Länk | Ny dagbok | 2 kommentarer
Gott Nytt Smällarfritt år!

30 December 2009  | Länk | Ny dagbok | 2 kommentarer
God Jul!

23 December 2009  | Länk | Ny dagbok | 0 kommentar
Snart är det jul!


Törebodas Lucia 2009!


Hela "tåget"


En liten ängel var oxå med! Agnes!


Min buxbomkrans, det var inte jag som knyckte så mycket som dom säjer...

18 December 2009  | Länk | Ny dagbok | 3 kommentarer
Det kunde slutat riktigt illa

Indi har löpt ett tag nu så höglöpet satte in i måndags. Denna gången tyckte jag Dino var lite, lite jobbigare. Fast jämför man med många andra hundar så sköter han sej väldans bra. Han vare sej ylar eller slutar att äta mm. Det jobbiga är när vi ska ut o gå, han tar alla chanser för att hoppa på henne. Ser jag bara till att Indi får gå lite före så går även det bra.

 

Inomhus så har det räckt med ett kompostgaller mellan dom. Nu är det ju som så att det inte bara är Dino som vill… Indi gör allt hon också för att han ska para sej med henne. Men, men, intresset för henne slutade efter 2 dagar, sen har det varit hon som velat mer istället. Därför har gallret fått sitta uppe ett tag till, och detta galler höll på att bli min död här om natten…

 

Jag kunde inte somna i tisdagsnatt, när kl var ca 2 så skulle jag gå på toaletten. (Man blir väl alltid nödig på nätterna när man inte kan somna eller?)  Jag tänder aldrig när jag går upp, hittar så bra ändå… men denna gång hade jag glömt att det satt ett kompostgaller i vägen… Det resulterade i att jag gick rakt in i det o föll med huvudet före o slog i det. Armbågen o ena axeln fick sej också en ordentlig smäll, båda knäna har jag skrapat upp, det ena värre än det andra. Höger vrist stukade jag så jag knappt kunde gå o till sist så fick jag in alla galler mellan tårna så där har jag också ont.

 

Sen kunde jag inte sova på hela natten för jag hade så ont överallt. Det var med blotta förskräckelsen jag kom undan. Har aldrig varit med om nåt liknande o det var riktigt otäckt. Jag åkte ändå o jobbade dagen efter, konstigt att man fixar det när man inte sovit nåt alls.

 

Igår var jag o tog den omtalade sprutan o fy vad ont det gjorde! Nu har jag ont i båda armarna tack vare det. Fast huvudsaken är nog att man inte får feber o sånt som en del andra fått.

 

Vi hade även strömavbrott i hela Mariestad igår o då passade jag på att gå till kyrkogården. Jag var ju nyfiken på hur det skulle se ut där när det verkligen inte fanns en endaste lampa tänd. Och det var verkligen svart! Men har man pannlampa så har man!

 

Nä nu ska jag försöka städa lite med min mörbultade kropp! Vi höres!

 

 

 

11 December 2009  | Länk | Ny dagbok | 0 kommentar
Plötsligt så händer det…

 

Att man inte är ensam längre… jag menar i sängen alltså. Det var ganska länge sen nu som jag sov ihop med någon, eller sover o sover… man kan ju göra annat också… mysa tex…

 

Det är en himla go kille som jag känt i många år nu som helt plötsligt har blivit en annan. Han är inte längre bara min bästa vän, han delar säng med mej också nu för tiden. Tänk så det kan bli!!!

 

Allt började för ca 2 veckor sen, jag, mitt dumma nöt frågade om han ville sova hos mej. Naturligtvis så slutade det med att vi sov sked o sen dess så kommer han varje dag. Vet inte riktigt ännu om jag vill ha det så här… Har liksom inte hunnit tänka på framtiden, det kanske blir för jobbigt efter ett tag? Jag är ju van att sova själv…

 

Jag vet i alla fall att han aldrig skulle titta efter nån annan tjej för han gillar mej över allt annat. Är säker på att han inte kommer svika mej om jag säjer att vi bara ska vara vänner o inte sova ihop i framtiden. Han kommer garanterat vara min vän ändå.

 

Vi har snart känt varandra i 7 år, då vet man en hel del om varandra… men jag har aldrig märkt förut att han har velat sova hos mej.  Jag vet hur HAN vill ha det, o han vet hur JAG vill ha det.

 

Idag när jag kom hem från jobbet så var jag så trött. Det slutade med en stunds vilande o naturligtvis så var han tvungen o komma då. ”Ja, ja” sa jag. ”Klart du får sova hos mej en stund du också”. Jag visste ju att han precis varit ute o blivit skitig i detta usla väder, men jag tänkte att ”lakan kan jag byta senare.” Varför kan inte killar hålla sej rena av sej själva för???

 

Som sagt, vi sover sked, ALLTID! Han är det bästa som hänt mej hittills. Förmodligen så slutar det med att jag inte har hjärta till att låta honom vara på golvet… Oavsett om han har lång päls som killar mej i näsan så jag nyser.

 

Lille Dino som för alltid kommer vara just ”lille” Dino. Jag älskar dej så mycket så hjärtat kommer gå i tusen bitar den dagen jag inte får vara med dej längre.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

4 December 2009  | Länk | Ny dagbok | 2 kommentarer
Tyvärr...

... så blev det lite fel....

Vi var i Töreboda igår, eller ja, jag är ju där varje dag nästan o hundarna med, men just igår så var vi oxå hos veterinären där. Jag har undrat ganska länge nu varför Indi bara blir fetare o fetare på "fel" ställen... hon får inte mer mat än vanligt.

Nu är det bekräftat! Minst 9 valpar i magen o den ende som varit i närheten i hanhundsväg är Dino... Mej veterligen så har jag bara lämnat dom ensamma en endaste liten timme under den tiden hon löpte. Förresten så var dom inte ens själva, det satt en grind mellan dom, men när jag kom hem så var Indi i samma rum som Dino. Hur fasiken har de kunnat "hänga" den lilla korta stunden tro???

Det är försent att göra nåt åt det... det är bara ca 2 veckor kvar... Och jag som har parningsförbud!!!

Indi kommer från Hundskyddet o jag har skrivit på papper om att hon INTE får användas i avel på NÅGRA VILLKOR! Kollar man upp det riktigt noga så står jag inte ens som ägare. Allt detta beror ju naturligtvis på att hundar som farit illa inte ska råka illa ut en gång till!

Jag har ju alla Indis papper, alltså stamtavla mm, men det hjälper inte. Hon är bara min i verkliga livet, eller hur man nu ska uttrycka sej.

Nu får vi göra det bästa av det värsta... schäfer o collie blandningar är ju inte så illa pinkat i alla fall! De är ju ganska lika egentligen, det vore värre om det varit tex en tax o en stor hund. Nu blir det åtminstone samma propotioner...

Var jag sen ska göra av alla valpar är en annan fråga... vem köper blandningar??? Är det bara oseriösa som gör det??? Just nu så känns det som om jag kan behålla allihopa själv... 101 dalmatiner ungefär, fast nu är det "bara"  ca 9...

 

Jag har sovit dåligt inatt... vaknade med hjärtklappning för hela storyn här över trodde jag var sanning... Men när verkligheten hinner ifatt en så vet jag ju att Dino ALDRIG skulle sätta på en brud som bor här!!! Han är ju inte SÅN!!!!

20 November 2009  | Länk | Ny dagbok | 5 kommentarer
Raggare...

... har jag aldrig varit, men jag har bott o levat med raggarbilar i över 15 år. Tänkte ni kunde få ta del av det vackraste av bilar.


Mycke mer foton har jag att välja på, men det får räcka för dagen.

14 November 2009  | Länk | Ny dagbok | 2 kommentarer
Otroligt, men alldeles sant!

För snart 2 veckor sedan var det en älg med kalv som anföll en kopplad hund här i Radbyn, mitt på en gata! Ägaren blev tvungen o släppa hunden för att de skulle kunna ta sej därifrån. Det var ett himla oväsen berättade kompisen som jag var hos samma kväll, och visst tänkte jag på den ilskna älgen både när jag gick dit o hem…

 

Nu när det har blivit så mörkt ute på kvällarna så går jag ofta till Leksbergs kyrkogård för o tända ljus. Det är sällan jag går raka vägen, nej jag brukar ta långa omvägar o oftast går jag på stigar mitt inne i skogen där det är kolsvart. Jag är inte mörkrädd o jag har ju faktiskt pannlampa på mej. Sen tror man ju också att hundarna skulle rädda en om det hände nåt…

 

Efter händelsen med den elaka älgen så har jag varit på kyrkogården massor av gånger. Varje gång har jag ju tänkt lite på vad som skulle kunna hända… Ställa sej bakom ett stort träd har jag tyckt verkat vara allra bäst! Sen kan man ju också undra varför i hela friden just jag skulle träffa på dessa älgar…

 

Ikväll hände då det ofattbara! Det jag bara trodde kunde hända i min fantasi! Redan i början av promenaden tittade jag in i den svarta skogen för jag tyckte jag hörde nåt ovanligt ljud... vände mej om flera gånger gjorde jag också, men förmodligen bara inbillning. Sen gick jag in på en stig så jag hamnade uppe på kyrkogården o inte en endaste människa syntes till. Det är ju i och för sej aldrig en levande själ däruppe på kvällarna…

 

Det var när jag skulle gå därifrån som det hände! Plötsligt så hade jag en jättestor älg mitt i pannlampan, MED KALV!!!! De glodde! Jag o hundarna glodde! Sen tog älgarna ett par steg framåt… och jag, jag sprang för livet åt andra hållet rakt ut i skogen med hundarna hängande i kopplen efter mej. Ställa sej bakom ett träd var inte o tänka på, så stora träd finns inte. Jösses vad vi sprang! Kan inte minnas att jag varit så rädd nån gång förut. Jag vände mej om flera gånger, men det var för mörkt för att kunna se om de kom efter. Vi stannade inte förrän vi började närma oss bostadsområdet vid Willys. Jag är evigt tacksam över att jag kan skogarna här omkring innantill o utantill.

 

Fy sjutton vilken hemsk kväll det har varit! Hur ska jag kunna gå ut i mörkret igen? Det får väl bli stadsvandringar i fortsättningen antar jag… inte tänker då jag riskera livet fler gånger. Nu, så här efteråt, undrar jag vad hundarna tyckte om det hela. De blev nog inte rädda i alla fall för Dino försökte stanna o pinka medan vi sprang. Fast han kanske har vanan inne… det är inte första gången jag blir hysterisk över sånt som händer i skogen…

4 November 2009  | Länk | Ny dagbok | 2 kommentarer
Facebook...

... är fantastiskt! Ja det tyckte jag ju inte när jag gick med där...

Det var väl för ca 3 år sen som jag gjorde första avtrycket där o jag bara kände att det var inget för mej. Allt var på engelska o jag blir så frustrerad när jag inte fattar allting med en gång.

Under åren som gått så har det hänt då o då att folk frågat om jag är med på Facebook. Näe, har jag sagt för inte kom då jag ihåg att jag en gång för länge sen registrerade mej där.

När jag sen hade fått frågan för sisådär 100:e gången så gick jag in där o kollade.... till min stora häpnad fick jag se att Facebook fanns numera på svenska!!! Och jag var fortfarande med!!! Jag vet inte när det blev på svenska, men ingen hade då sagt det till mej i alla fall!!!

Nu har jag varit aktiv där ett tag o haft blandade känslor... ibland har jag tänkt att "vad ska jag med detta till?" Och "vill jag verkligen detta?" MEN, fan vad kul det har blivit!!!

Vänner som jag undrat så mycket över har jag hittat där. Eller rättare sagt, de har hittat mej. Så jäkla kul!!!!

 

31 Oktober 2009  | Länk | Ny dagbok | 0 kommentar
Nytt

31 Oktober 2009  | Länk | Ny dagbok | 0 kommentar
Vet att jag är tjatig...

... men Jockes låt är fortfarande med som webjoker. Nu har bidragen minskat så det är "bara" 50 kvar. Jag röstar några gånger varje dag. Vill man påverka Melodifestivalen så får man oxå göra nåt åt det!

Låten är väldigt bra, den är tom bättre än vad jag trodde för den har satt sej i huvudet fast jag inte hört den på över en vecka.

Källa: svtplay.se
(070) Im flying high Pop/solo
 
Annars så har jag tappat lusten totalt för att skriva nåt här. Det finns säkert massor att berätta, men jag får liksom inte till det...
 
Nu ska jag åka till jobbet! Hej, hej!!!
29 Oktober 2009  | Länk | Ny dagbok | 0 kommentar
Hurra!

Nu är de första webjokrarna utröstade och min systers man är fortfarande med i spelet! Fortsätt rösta!!!!!

Om 6 dagar ska 100 bidrag bli 50 så jag både vill och hoppas att bidraget går vidare. Det är en bra låt som fastnar i huvudet.

Här kommer länken igen:

Källa: svtplay.se
(070) Im flying high Pop/solo
 
Skicka alltså 070 som text via mobilen till 72470
Samtalet kostar ca 3 kr.
 
22 Oktober 2009  | Länk | Ny dagbok | 0 kommentar
Plötsligt så händer det...

... att man vunnit en miljon!

Näe, men min lillasysters man har fått med ett bidrag till nästa års Melodifestival!!!! Inte illa pinkat alls måste jag säja!!!

Nu hoppas jag verkligen att alla som är inne o kollar här röstar på honom, jag vet ju att ni är många som besöker min blogg var o varannan dag. Skit i om ni inte tycker om bidraget, tänk istället på att det kommer från Skaraborg! Dom bor i Skövde o min älskade syster är ju uppvuxen här i stan!

Men jag tyckte faktiskt om låten ärligt talat. Här kommer några länkar: http://svtplay.se/v/1725988/070_i_m_flying_high

http://svt.se/webbjokern

Du skickar alltså 070 via sms till 72470

 

14 Oktober 2009  | Länk | Ny dagbok | 1 kommentar
I min blogg händer det inte mycke just nu

Näe, är nog lite bloggtrött tror jag. Eller annars beror det på att så fort jag sätter mej vid datorn så är det så mycket annat som ska göras. Tex läsa tidningen eller kolla vad som händer på Facebook... nä, det är inte riktigt sant. Jag grejar faktiskt en del med hemsidan oxå o det tar tid, speciellt med Photoshop. Det kanske inte alltid syns vad som görs, men tid tar det i alla fall.

Just ikväll har jag ingen som helst lust att skriva här så nu blir det inget mer!

13 Oktober 2009  | Länk | Ny dagbok | 0 kommentar
28 September

28 September 2009  | Länk | Ny dagbok | 0 kommentar
Underbara höst!


Men vid stugan är det fortfarande sommar!


Tjoho, titta på mej!!!


Mängder med hösthallon har börjat mogna


Lägg lite humle i sovrummet så sover du bättre!


Ingen mask i dessa hallon minsann!!!



Indi spanar


Väldans gott med äpplen


Den obligatoriska leken får ju inte glömmas bort


Ibland undrar man hur de orkar


Många solrosor har jag


Skogen är full av dom...

13 September 2009  | Länk | Ny dagbok | 0 kommentar
Avloppshunden!

I tisdags var jag och hundarna i stora skogen för att leta kantareller. Jag känner till stigarna väl där, men absolut inte själva skogen. Eftersom man sällan möter någon så fick båda hundarna gå lösa och Indi skötte sej fint. Hon brukar ju ha en tendens att sticka iväg efter nåt djur eller annars så drar hon iväg till nåt dike o badar. Vi gick långt innan jag tyckte det var dags att gå rätt in i bushen.

 

Det första vi gick rakt på var ett hav av trattkantareller, men jag vill helst ha de gula för de är godare så vi gick vidare. Och jag fick verkligen lön för mödan! Hur mycket kantareller som helst dök upp!!! Medan jag plockade så insåg jag helt plötsligt att Indi är nog inte med oss… men just då så sket jag i vilket, kantarellerna var för tillfället viktigast, hon måste ju ändå va nånstans i närheten…

 

När jag o Dino plockat klart så fortsatte vi o det var då jag kände lukten…. Lukten av avlopp. Jag blev misstänksam så klart, badar hon nånstans tro?

 

Då, från ingenstans dyker det upp en kolsvart Schäfer som liknar min. Jag hann o tänka att ”shit, ska jag behöva ta hand om en bortsprungen hund nu också”. Denna hund stannade några meter från oss och bara tittade, sen drog den förbi oss och jag hörde ett plask. Jag gick efter och fick se en jättesjö mitt inne i skogen där en hund simmade för glatta livet. Ju närmare jag kom desto mer avlopp luktade det. Vid det laget hade jag ju förstås insett att det var Indi.

 

Hon kom upp när jag ropade och då fattade jag att ”detta avloppsstinkande djur ska jag behöva ha i bilen”. Fy fan vad hon såg ut!!!!

 

Långt hade vi till bilen och tungt var det med alla kantareller. Inte hade jag heller orken att leta efter nån stig, så vi gick rakt genom bushen i värsta slyn. Indi försökte jag ha så långt ifrån mej som möjligt, men hon hann att skita ner både byxor och mina bara ben.

 

Hon åkte ju givetvis in i badkaret direkt när vi kommit hem, men först tog jag av mej alla kläder. Indi gick inte få ren, det måste varit gammal olja i denna lilla sjö. Efter hennes bad så duschade jag och det var då jag förstod vidden med skiten. Hur jag än skrubbade så blev inte mina ben vitare. Å, vad det tog på alla krafter den dagen!

 

Sen på kvällen när jag skulle försöka somna så kände jag att det inte gick att ligga på ena örat. Det blev svårt att somna, fick ligga på andra sidan istället. Nästa kväll var likadan, men man tror ju att det nog går över. Ibland kan man ju faktiskt klämma örat i sömnen…

 

Efter andra natten så kände jag på örat utan att titta mej i spegeln. Då fick mina fingrar tag på nåt som stack ut… Det var en fästing!!! Hur korkad får man bli egentligen? Hade jag bara kollat mej i spegeln så hade jag säkert sett det lilla odjuret. Här har jag gått i över 2 dygn o trott att det var vanlig värk. Dessutom har jag sovit med ett levande sprattlande odjur på mitt öra. Fy, jag ryser när jag tänker på det.

 

Det gör fortfarande ont på örat, men det var sannerligen STOR skillnad på att sova inatt!!! Idag ska vi ut i skogen igen och plocka lingon, Indi får nog ha lina på sej och jag ska även duscha öronen NOGA när vi kommer hem!

4 September 2009  | Länk | Ny dagbok | 2 kommentarer
Jag fångade en...

... röd Amiral här om dagen! De är inte så vanliga och kan inte övervintra här i Sverige. Dom kommer från sydligare länder över sommaren, så vackra! Och stora!!!


På undersidan står det 98... med siffror alltså.


Inte lätt att få bra bilder med en vanlig digitalkamera o dessutom så sitter dom ju inte still speciellt många sekunder. Oftast har de oxå vingarna ihopfällda.

24 Augusti 2009  | Länk | Ny dagbok | 2 kommentarer
Ännu en solig dag!

Jo, det var faktiskt soligt på förmiddagen idag, men sen kom regnet...


Jag har blivit lite galen när det handlar om foton på växter... det är så kul att fota de små insekterna vid stugan. Sen så råkar det vara som så att jag har massor med blommor som enbart är till för att dra till sej såna som suger nektar.


Det är tom som så att jag kan känna igen vissa fjärilar. Jag menar alltså såna som är av samma sort, fast dom är lika, så är dom inte det när man kollar närmare på dom.


Detta är inte samma som på bilden ovan.


Idag var det bara 2 olika sorter ute o flög.


De gör inget annat än o härjar när vi är vid stugan....



Sen så har jag gjort några armband i makramé... ingen bra bild.

 

15 Augusti 2009  | Länk | Ny dagbok | 2 kommentarer
Ännu en solig dag!

Jo, det var faktiskt soligt på förmiddagen idag, men sen kom regnet...


Jag har blivit lite galen när det handlar om foton på växter... det är så kul att fota de små insekterna vid stugan. Sen så råkar det vara som så att jag har massor med blommor som enbart är till för att dra till sej såna som suger nektar.


Det är tom som så att jag kan känna igen vissa fjärilar. Jag menar alltså såna som är av samma sort, fast dom är lika, så är dom inte det när man kollar närmare på dom.


Detta är inte samma som på bilden ovan.


Idag var det bara 2 olika sorter ute o flög.


De gör inget annat än o härjar när vi är vid stugan....



Sen så har jag gjort några armband i makramé... ingen bra bild.

 

15 Augusti 2009  | Länk | Ny dagbok | 0 kommentar
En varm söndag vid stugan


Surr, surr, surr


3 insekter på samma foto, inte illa va?


Och är här det 2....


Mina gula tomater har börjat mogna


Fattar inte hur de orkar hålla i gång i värmen.


Nu är orken slut o hela gräsmattan är full av söndertuggade pinnar.

 

11 Augusti 2009  | Länk | Ny dagbok | 0 kommentar
29 Juli


Jag ser dej....


Bra att det finns en sida som heter "Besöksstatistik"....

29 Juli 2009  | Länk | Ny dagbok | 3 kommentarer
Blåbärsdax!!


Igår....


... och idag!


Extremt trötta hundar...


... som sprungit som vettvillingar i skogen. Indi är ju naturligtvis nybadad oxå. Det är gott om vattenfyllda diken just nu.


Idag hamnade även min väderstation på bild...

 

24 Juli 2009  | Länk | Ny dagbok | 0 kommentar
Sätt inte näsan i vädret...

… du kan snubbla! Men denna veckan är det precis det jag gör, sätter näsan i vädret alltså. Jag som alltid stirrar ner i marken för jag är så rädd att gå på huggorm har helt plötsligt börjat gå o stirra uppåt istället. Allt beror på dessa goda bär som växer i träden. Och visst, jag har plockat kantareller i mängder också….

 

Jag har varit i skogen ( ja menar verkligen skogen) o plockat dessa delikatesser. Så varje kväll denna vecka har jag vräkt i mej en liter… Idag när jag var ute så kom jag på att, det bör ju finnas fler träd i närheten… Till min stora häpnad så stod det bara några meter bort ett med SVARTA bär!!! Vilka godingar!

 

För övrigt så är jag väldans mycket i stugan. Nästan varje dag är vi o badar, eller det är ju bara Indi som badar. Jag står mest o försöker få tyst på Dino som absolut inte kan låta henne ha roligt. Ju mer hon plaskar, desto mer tjoar han. Kan ge mej sjutton på att hon sprattlar ännu mer när han gapar… För ingen ska tro att hon simmar där ute i lugn o ro, näe, hon plaskar, sprattlar, fångar vatten, hämtar näckrosor, ja brist på fantasi har hon verkligen inte!

 

Indi får ha lina på sej i vattnet för det går strömmar mitt i ån o jag vet inte hur starka dom är. Sen så skulle hon nog gladeligen simma efter nån stackars fågel också… Här om dagen när jag o Dino stod där o tittade på henne, så tänkte jag att ”jösses vilken lång lina jag har”. Hon var på andra sidan ån o lekte i vattnet, plötsligt så insåg jag att det var bara jag som höll i linan… När jag drog in den så var den av, tack o lov så gick det att simma till oss utan några fadäser.

 

En annan dag när vi var o badade så tänkte nog Dino att ”här ska ingen ha roligt utan MEJ” så han sprang rakt ut i vattnet. Till saken hör att det finns ingen strand o ingen botten, han hamnade alltså mitt ute i ingenting o blev tvungen o simma in till mej. Den minen han hade just då gjorde att jag skrattade så jag grät. Jag fick ju naturligtvis försöka dra upp honom, men det tog tid för jag bara skrattade så krafterna fanns inte där. Stackars Dino var alldeles ifrån sej, han har väl aldrig sett mej så galen förut. Det tog ett tag innan jag hunnit sansa mej så jag fick upp en mycket frustrerad o tung Dino. Denna päls väger hur mycket som helst när den blir blöt.

 

Indi däremot, dyker när hon badar. Hon tar all sats som går att få, jag har försökt att fota henne mitt i språnget, men det enda som blir på bild är plasket. Vi har ju grannar precis vid vattnet så för att göra det lite extra kul när kameran varit med så har jag ropat ”du simmar ur bild!!!” Vad gör man inte för nyfikna grannar???

 

Jag har även ätit jordgubbar VARJE dag i flera veckor nu, kanske man borde skämmas lite när man tänker på alla dessa som får betala för dom… De är ju inte billiga precis, men mina är gratis för de är mina egna!


Med grädde ska de ju naturligtvis va!

 

 

Eftersom det inte varit väder för stugan varje dag så har jag också virkat 2 stycken väskor. En svart o den på bilden.

 

Nu är det bara kräftorna som fattas… sen är livet fulländat! Mums!!!

 

 

21 Juli 2009  | Länk | Ny dagbok | 6 kommentarer
Ikväll....

... kommer det ett lååååångt inlägg här o det är INTE med lösenord på!
21 Juli 2009  | Länk | Ny dagbok | 0 kommentar
Märkligt...




För att läsa detta blogginlägg krävs att du loggar in med ett lösenord




Patetiskt




För att läsa detta blogginlägg krävs att du loggar in med ett lösenord




Hm!

Jag tycker alltihopa börjar bli en "höna av en fjäder".

Nu är det slut på denna diskussion!

17 Juli 2009  | Länk | Ny dagbok | 1 kommentar
Jösses!!!




För att läsa detta blogginlägg krävs att du loggar in med ett lösenord




Lusten...

... har varit långt borta för att skriva nåt här. MEN ikväll så återkommer jag förhoppningsvis.
15 Juli 2009  | Länk | Ny dagbok | 1 kommentar
Jag har roat mej lite ikväll...

... sen så kände jag att ja var tvungen o roa mej lite till.... längst ner på sidan.

25 Juni 2009  | Länk | Ny dagbok | 3 kommentarer
Skolavslutning!!!!

Men först ska ja berätta varför Leo inte är med på startsidan längre. Det är helt enkelt jättejobbigt att se honom där... jag har foton på honom överallt, till o med ett jättestort fotografi på väggen här hemma. Jag saknar honom så enormt fortfarande, det gör helt enkelt för ont....

Jo, idag har vi haft skolavslutning, jag har egentligen inte varit närvarande på 2 veckor eftersom jag fått jobb, men jag var ledig idag för att kunna vara med. Har ju trots allt gått i skolan sen februari.

Dagen började med frukost i skolan, precis som det brukar. Fast ingen kokade några ägg imorse... Just äggkokandet har varit lite av min passion, det är viktigt minsann hur de blir! Egentligen är det väldans konstigt detta med ägg... alla har olika åsikter om hur de ska kokas, hur länge, med eller utan lock, ska de i när vattnet är kallt eller när det kokat upp, hårdkokt, löskokt, mittemellan, ska man hålla kastrullen under kallt vatten eller inte???? Jag kan i alla fall lova att ägg till frukost är ett mycket stort samtalsämne!

Hur som helst så har jag tagit detta "äggandet" på stort allvar och inlevelse. Jag är ju inte dum heller... "bäst att koka själv så blir de åtminstone som JAG vill ha dom."

Efter frukosten så gick vi till kyrkan och sjöng "Den blomstertid nu kommer." Sen var det presentutdelning.... och när det var min tur att gå fram så fick jag naturligtvis detta!!!!


En SPARGRIS  och ÄGG!!!! Jag har ju börjat samla på spargrisar eftersom vi brukar få såna i vinst vid vissa tillfällen. Den malliga som sitter och skriver just nu måste ju påpeka att jag har vunnit en hel del... Äggen i kartongen är i plast så jag inte ska glömma bort hur bra jag var på äggkokning! He, he...


Här är en gammal bild på några av mina spargrisar. Den ena har jag vunnit just för att jag är en jäkel på att koka ägg, den andre är för att jag vann en tipspromenad, den tredje fick jag för att jag gnällde över att jag aldrig vann... Påsen i bakgrunden är oxå en vinst, den innehöll olika salvor mot både det ena och det andra.


Här står jag i kyrkan och kramar om Ann, i handen har jag min nya spargris.

Efter kyrkovistelsen så gick vi tillbaka till skolan och ÅT!!! Världens bästa smörgåstårta och den kommer från Falköping, bara så ni vet..


MUMS! Jag äter precis allt! Men när det gäller just smörgåstårta är jag lite petig, brukar tycka att de inte smakar så mycket och de flesta brukar oxå vara torra. Denna var den bästa jag ätit!!! Ska man verkligen behöva åka ända till Falköping för att få det bästa????


Mörk bild... fast fasen vad gott det var med jordgubbar och glass till efterätt!!!!


Detta foto kallas för AVUNDSJUK! Ann som varit min "fröken" hela våren fick den största spargrisen av dom alla!!!! Ser ni hur glad hon är???? Men, men, så där glad är man inte ostraffad när man har gått i min klass minsann.....


Jo vi råkar ha en lärare som tyckte att straffet var, att då får man ta på sej en extra näsa, elakt, men sant. Ha, ha, jag hoppas du ser detta nu Ann. Jag frågade faktiskt om lov innan jag la ut dessa foton om nu nån undrar...

Denna dag har varit ett fantastiskt minne, men mitt liv går vidare nu i helt andra banor. Hela våren har varit helt underbar och jag kommer aldrig någonsin glömma hur kul vi haft. Till hösten kommer jag tillbaka, enbart för att kolla er....





 

 

18 Juni 2009  | Länk | Ny dagbok | 2 kommentarer
Hot Spot!

Min stackars lille lurvige Dino är inte lika lurvig överallt längre. Han har fått Hot spot!!! Det blev en dyr historia hos veterinären i tisdags, först så rakade Karin bort all päls runt det otäcka variga såret, sen tvättade hon rent o slutligen fick han en spruta.

Dino har både ont o det kliar ibland, tack o lov så behöver han inte ha tratt eftersom han är en mycket duktig hund o låter bli såret. Nu är det salva o tabletter som gäller i 14 dagar.


Fattar nån hur stort det är??? Jämför med min hand. Detta onda sitter på sidan så det syns lång väg när vi är ute.

Hot spot är en akut inflammation i huden. Detta kommer väldigt fort, på mindre än ett dygn. Ena dagen helt friskt, nästa en våldsam klåda. En del hundar får väldigt ont, Dino går på smärtstillande. Vissa får oxå en outhärdlig klåda.

Man kan säja att det är ett slags fukteksem, men man vet inte riktigt varför vissa får det. Antingen är det kliande insektsbett eller en allergisk reaktion som uppstår.

4 Juni 2009  | Länk | Ny dagbok | 3 kommentarer
Här händer det.....

... ingenting just nu. Jag har tappat lusten totalt för tillfället att skriva här. Tror det kallas för bloggtrött eller nåt liknande.

Men, men jag återkommer när lusten är tillbaka! Den kommer väl förr eller senare...

28 Maj 2009  | Länk | Ny dagbok | 2 kommentarer
Kommer ni ihåg????

Nu är det väl ändå sommar.... när jag var liten så såg somrarna ut så här:


Jag kommer speciellt ihåg denna kylväska i frigolit. Hu vad man ryser när man tänker på materialet.


Tyvärr hade vi aldrig ett sånt här läckert kylskåp. I verkligheten är det mintgrönt, så jäkla läckert!

13 Maj 2009  | Länk | Ny dagbok | 1 kommentar
Värre kan det nog inte bli... tror jag....

Här om dagen så skickade Gunilla ett foto till min mobil, tyvärr så gick det inte att öppna. Sen, i förrgår så träffade jag henne på klubben o hon berättade att det var ett foto på en jättestor huggorm! Jag har ju sån jäkla ormskräck! Den låg vid boulébanan o när jag tittade i hennes mobil så var den verkligen STOR!

Hon föreslog att jag skulle lägga ut en blänkare på klubbens hemsida för det är faktiskt väldans otäckt om nån hund eller människa råkar trampa på nån. Detta gjorde jag oxå o jag förstår ju att alla som kollat hemsidan har tänkt att "nu är hon i gång igen". En del har ALDRIG sett orm på klubben alls.

Efter detta så har jag tagit med kameran varje gång jag åkt dit, imorse tänkte jag strunta i det, men den fick följa med till slut ändå, o vilken jäkla tur! Eller ska man kalla det otur?

När jag gått lite mer än halva spåret så låg den där, en JÄTTESTOR mönstrad huggorm. Tack o lov var hundarna i skogen bredvid stigen, men inte jag...

Jag ropade in dom, kopplade, o sen gick tillbaka. Här kommer nu dom äckliga bevisen. Synd att det inte syns att den var säkert en meter lång o jättefet.


Jag tog flera foton, men jag skakade så med kameran... men en bild till kan ni få se.


Som synes så är kvaliten inte så bra, jag tycker mest jag var så modig som vågade mej fram så nära. Stod ett tag o tänkte att det var ju dumt att man inte hade ett måttband i fickan... men vem tusan går omkring med det?

Vad sjutton ska vi göra med dessa otäcka varelser? Har någon nån idé????? Vi kan ju inte döda alla, för det första så är dom fridlysta, sen är jag emot dödandet, men det måste ju finnas nåt som gör att de flyttar eller? Dom kommer ju föröka sej för varje år som går o jag ser dom ju varje sommar, även små bebisar....

2 Maj 2009  | Länk | Ny dagbok | 7 kommentarer
Jag har tagit ett stort beslut!

Jag ska byta liv! Nu har jag bestämt mej för att bli bonde på heltid o först o främst föda upp Ardennerhästar.


Jag fick köpa detta sto med föl mycket billigt o det är en himla fin stamtavla. Givetvis på avbetalning. På köpet fick jag även en hingst som är pappan till fölet. Alla 3 står just nu ute vid stugan där vi har mycket mark som jag nu tänkt att börja använda så man får in lite pengar på sådden.


Här kommer jag o Amadeus! Jag har ju inte råd med en traktor så det får bli jag som harvar. Sen är det oxå som så att Amadeus fullkomligt älskar att vara ute o harva.


Amadeus väger 896 kilo! När han arbetar så tror han att han är en valack, annars så är han en äkta hingst.


Ser ni vad glad jag är när jag harvat mitt första gärde? Synd bara att fotografen inte fick med hela Amadeus på bild.

 

 

Näe... det var väl ingen som trodde på allvar att jag bytt liv???

Vi har varit på Studiebesök o vi fick prova på att harva. Skitkul!!!


Här sitter en del av oss o väntar på att det ska bli glöd i grillen.

24 April 2009  | Länk | Ny dagbok | 1 kommentar
Jaha...

... då har man fyllt år igen! Konstigt att det ska behöva hända varje år... Men i år var det lite kul i alla fall, brukar alltid fira hos mamma fast på "fel" dag. I år blev det den rätta dagen så det kändes verkligen trevligt. Tack för allt jag fått o tack för alla gratulationskort!

Återkommer med nåt annat när skrivklådan kommer tillbaka, har massor att skriva om, men nu är jag på väg till skolan så sitta vid datorn kl 7 på morgonen har jag definitivt inte tid till.

Kram!

16 April 2009  | Länk | Ny dagbok | 3 kommentarer
Påskafton

 

 

Vi önskar alla en riktigt trevlig Påsk!

11 April 2009  | Länk | Ny dagbok | 1 kommentar
Såtenäs!

Idag har jag tagit en tripp i ett JAS plan…. Jippi!

 

Vi har varit på studiebesök på Såtenäs idag med skolan, o det var en annorlunda upplevelse minsann! För en vecka sedan fick vi veta att vi skulle dit o när jag hörde ordet ”simulator” då såg jag framför mej hur jag skulle få köra, flyga, ratta, (eller vad man nu kallar det) ett äkta JAS plan i en simulator. Och nog fick jag flyga….

 

När vi kom fram dit imorse så började dagen med ett besök i flygtornet där alla flygledare o koordinatorer sitter. Vi hade tur, när vi varit där en stund så var det ett JAS plan som startade o gjorde en massa konster, volter o körde upp o ner i luften. Först trodde jag den var en uppvisning, men det visade sej att det var en övning som de alltid verkade göra. Det var mäktigt att stå så nära med öronproppar i öronen o bara glo.

 

Sen fick vi ta hissen för att komma längst upp i tornet, o shit vilken utsikt det blev! Där satt 3 stycken personer o ”styrde” alla planen. När vi stod där så kom det in plan för landning flera gånger, även JAS som kom två o två, sida vid sida.

 

Efter detta så sa äntligen killen som visade oss runt att ”nu ska vi gå till simulatorrummet”. När vi kommit in där så frågade han vem som ville vara pilot o jag var snabb som ögat o gapade JAAAAAG!!!!  En kille i klassen fick gå in i ett annat rum o vara flygledare. Sen var det bara att trampa på pedalen o via hörlurarna jag hade på mej, styra som jag blev tillsagd. Men det blev lite missuppfattningar först…. Tex så tog det tid innan vi begrep när den förbaskade pedalen skulle vara nedtryckt. Sen sa han till mej att öka farten till 1000 km/t, efter det så glömde han bort mej en stund så jag fick ropa på honom o säja att ”nu är jag i Karlstad o det är helt fel håll, meningen är att jag ska landa på Såtenäs!” När jag ”flugit” en stund till, då hade jag helt plötsligt tappat höjd, åkte bara på 600 m. Men den tillfällige flygledaren hade fullt upp så jag tog saken i egna händer o ökade på höjden alldeles själv. Tyckte 2000 meter upp lät bra så det tog jag. Tänk om jag krockat???? Man måste ha en flygledare som kan se var alla andra plan är i luften.

 

Det var länge sen jag hade så kul o fick känna mej så barnslig! Tyvärr lämnade jag kameran hemma för jag trodde inte man skulle få fota på militärt område, men det hade jag fått visade det sej. Dom har inga hemligheter helt enkelt, allt går att hitta via nätet nu för tiden.

 

Synd att ni inte fick se mej simulera…..

6 April 2009  | Länk | Ny dagbok | 2 kommentarer
Gissa var jag har varit igen?????

Jo, det är soptippen jag har tagit fotona på, o ikväll har jag varit där alldeles ofrivilligt...

Inte ens jag är så dum så jag går dit nu när snön försvunnit o allt är en enda sörja av blöt mosse o annan skit, dessutom luktar det nåt enormt illa där. Men som sagt, jag blev tvungen att ta mej dit ikväll. Allt pga en hund som gladeligen springer fort o länge ut i ingenstans... Hur hon lyckades få med sej Dino det vet jag inte, han skulle aldrig någonsin komma på tanken att gå ifrån mej. Jag var väl inte tillräckligt uppmärksam, gick o pratade samtidigt, så jag hade inte så stor koll, tyvärr…

Så helt plötsligt var båda hundarna som borta med vinden, jag ropade o ropade, men inga hundar kom. Först blir man ju arg, sen rädd o till sist gråtfärdig. Dino har aldrig någonsin lämnat mej förut.

Till slut var det bara att ge sej ut i skiten o leta. Om nån har varit där när det ser ut som det gör nu, då, då vet ni vad jag pratar om. Det är så geggigt så man slirar med kängorna i skiten… det är även stinkande vatten ända upp till vaderna.

När jag kommit en bit ut på mossen så dök Indi upp flåsande, o mera svart än vanligt. Hela hunden stank o var genomblöt. Men lille Dino hittade jag inte, antar att han inte hunnit ikapp henne. Han har för mycket päls för att kunna springa fort. Jösses vad rädd jag blev när han var borta!

Jag gick tillbaka med Indi till utgångspunkten för att stå o hoppas på att han skulle komma tillbaka dit. Efter ca en kvart så kom han, lika flåsande o lika skitig, MEN han har ju en päls som inte är av denna värld. HELA Dino var full av kardborrar o annan skit. När jag skulle koppla honom så såg jag att det inte gick… hela halsbandet hade tovat ihop sej med både pälsen o kardborrarna. Helst ville jag heller inte ta i dessa äckliga hundar, fy fan, rent ut sagt, vad de stank!!!!

Denna snuskiga lukt fick jag ha i näsan hela vägen hem, sen var det duschen direkt! Jag började med Indi… o naturligtvis var detta nåt som hon absolut inte tänkte gå med på utan vidare. Vad trodde jag egentligen? Alla hundar kan ju inte vara som Dino, han hoppar i badkaret bara jag säjer ”du kan gå in i duschen.”

Vid detta laget var jag så arg o stressad över allt som hänt så på nåt underligt vis fick jag ner denna hysteriska hund i badkaret. Ibland har man nog övernaturliga krafter…. Inte stod hon still heller, men fan den som ger sej, ren blev hon till slut.

Sen var det Dinos tur o han hoppar i så lätt o smidigt, men det var först i badkaret jag insåg HUR mycket som fastnat i hans päls. Jag kommer få klippa honom riktigt mycket imorgon, ikväll orkar jag inte. Trodde ryggen skulle gå av på mitten efter allt kämpande i badrummet.

Hur mina golv o väggar ser ut hemma just nu vill ni inte veta. Jag har torkat av allt lite halvdant, får ta resten imorgon. Nu vill jag bara sova, denna kväll har tagit på krafterna riktigt ordentligt, både fysiskt o psykiskt.

Det är konstig ibland… att nåt som har varit så trevligt, kan bli rena mardrömmen. Men vi kommer igen, så fort det torkat ute så är vi snart tillbaka!!!!

Natti!

 

 

 

2 April 2009  | Länk | Ny dagbok | 2 kommentarer
Gissa var jag har varit!

Här om dagen "hittade" jag ett jättebra ställe för att gå långpromenader på. Nu är det meningen att alla ska gissa var jag varit, det är inte så långt hemifrån o den som gissar rätt kanske får följa med mej dit nästa gång.... Detta är ett ypperligt tillfälle att låta era hundar att lära sej spåra rådjur på. Har ni ingen hund som brukar jaga andra djur så kan jag lova att Indi gärna ställer upp o visar hur man gör.


Nu är det inte meningen att ni ska titta på hundarna för det är inte dom jag fotat. De har bara råkat komma ivägen. Denna bild ska föreställa hur lååååång vägen är.


Det började mörkna när jag var där sist så en del foton är lite mörka, vissa har jag ljusat upp lite.


Här ser man lite vad som döljer sej bakom träden...


Undrar om ni kan se hur långt man kan gå? Här har ingen varit på mycket länge... bara jag o hundarna o alla rådjur förstås.


Utsikt upp över bergen... för det är just upp vi ska så småningom.


Fantastisk utsikt va????


Tog flera foton på den sk uppfarten, men det syns nog inte hur högt vi ska gå. Det är nästan lodrätt upp.


Ett av de jäkla rådjuren syns på bilden, men nu är vi uppe o det är en enastående utsikt. Här kan man verkligen snacka om att lägga bra appellspår.


Så här ser det ut om man vänder sej om....


Ser ni prickarna där nere som ska föreställa mina hundar? Fattar nån hur högt upp jag är?


Oj, ett fotspår! Näe, det är ju mina egna förstås... Det är ju bara jag som varit här på länge.


På himlen flög dessa gäss eller vad det nu var.


Min ormskräck gjorde sej ordentligt påmind när jag fick se detta. Förstår att hit kommer jag inte kunna gå när det blir varmt ute. Jag hoppade högt innan jag insåg att det inte var en orm.

Nu måste ni gissa!!!!!

26 Mars 2009  | Länk | Ny dagbok | 8 kommentarer
Upp som en sol....

... o ner som en pannkaka!

Har fått en ny granne o just nu känns det inget kul alls. Jag har väntat i några veckor med spänning på vem som köpt lägenheten över mej o i fredags fick jag minsann se!

En ensam karl (tror jag i alla fall), MEN han har en stor hanhund oxå! Vad nu alla andra än tror så råkar det vara som så att mina hundar är TYSTA inomhus, även när det ringer på dörren. Till o med Indi är tyst som en mus inne, det kan nog ingen föreställa sej, men så är det.

Nu är det slut på denna tystnaden o jag mår skit av det. Jag är inte van vid att ha hundar som måste säja boff eller nåt liknande bara för att det går nån i trappen. Igår kväll hade han tydligen gått ut strax före mej så mina gapade hela trappen ner o då var klockan ganska mycket. Det ekade naturligtvis....

Vi har pratat med varann o sagt att vi får lösa detta på bästa sätt så det är ju inget fel på mannen.... bara så synd att han köpte just lägenheten över mej. Det kommer ju en dag som vi kommer krocka i trappen, Dino hatar alla hanhundar här omkring, tycker att det är hans revir. Indi gapar ju på alla hundar vi möter....

Nu råkar jag veta oxå att han är släkt med ett par stycken på klubben så vill med bestämdhet säja att detta handlar absolut inte om honom som person här över. Jag är bara så rädd att detta ska sluta med vräkning eller vad det nu kan bli för min del. I min trapp är alla (även jag) vana vid tystnaden. Minsta lilla ljud gör att man hoppar högt ibland. Nu har jag börjat hoppa för att mina djur låter, får en smärre chock varje gång.

Tack o lov så har jag inte hört hans hund ännu, skulle den börja skälla inne så skulle mina börja oxå. Jag hoppas verkligen att detta löser sej o att mina till slut accepterar att det bor en hund till här nu.

För övrigt så är väl livet ganska bra... eller det är väl bra. Idag har jag varit o tränat precis som alla andra tisdagar. Önskar bara att man hade haft råd att träna oftare, kanske får ta mej i kragen o börja träna här hemma. Men det har jag ju redan räknat ut att man snabbt kommer tröttna på.

Det hände en liten kul grej i skolan idag. En av våra lärare var i London i förra veckan, idag fick vi vykort från honom.... Tro nu inte att han skickat ETT, näe, han har alltså skickat ca 45 stycken, alla i vår klass fick ett var med enbart vårt namn på. Sen tillkommer det en annan klass oxå o några lärare som oxå fick varsitt. Alla korten hade han skrivit olika saker på! Hur sjutton har han haft orken o hur har han orkat sätta på så många frimärken???? Men jättekul var det!!!!

 

24 Mars 2009  | Länk | Ny dagbok | 2 kommentarer
Jag är på väg...

Mot ett NYTT LIV! Tror jag i alla fall…. Just idag är jag det i alla fall, imorgon kanske det känns annorlunda…

 

Det är dags att försöka gå vidare efter Misselill, Leo o Zindy, alla 3 har jag mist på mindre än 1 år. Jag har ju egentligen redan påbörjat en alldeles utmärkt bra framtid. Tränar på gym 1 gång i veckan o simmar 1 gång i veckan. Och att jag sen är ”ledig” från vårens kurser känns också väldans bra! Detta med tränandet kommer utökas till fler gånger i veckan så småningom, men det känns lite lagom än o då. Tro nu inte att jag inte ORKAR mer än 2 gånger per vecka!!! Nix, jag skulle kunna utöka redan nu för jag får nämligen knappt nån träningsvärk längre. Det har varit lite snopet för jag har verkligen slitit som ett djur både på gymmet o i bassängen. Trodde i min enfald att man alltid skulle få träningsvärk Fast man får nog ta det lite lugnt i början, är ju ingen tonåring längre precis….

 

Igår var jag på hälsoundersökning o min kondis är det minsann inget fel på! Det kanske inte är så underligt egentligen när man är ute o går så mycket. MEN jag måste sluta tröstäta, jag gör nämligen det när jag inte mår bra. Har gått upp ca 7 kilo bara av detta med Leo. Men distriktssköterskan sa att bara du slutar med extraätandet o att jag börjat träna så fixar sej vikten ganska så snart. Om ett par månader ska jag dit igen, då blir det spännande o se vad som hänt med mej till dess.

 

Sen tror jag att mina så kallade ”laster” (rökningen alltså), kommer minska eller rent av sluta helt o hållet när man börjar bli mer o mer träningsfreak, om jag nu blir det alltså.... Men jag kommer aldrig börja med alkoholfritt vin…. Den lasten tänker jag behålla.

 

Idag har jag varit ledig från skolan, men det blev lite träning här hemma istället. Skulle hälla över 15 kilo hundmat i tunnan som jag brukar göra. Det var bara det att säcken gick sönder så ALLT hamnade på golvet istället. Försök själv o ta upp så mycket kulor utspridda över allt. Det gick naturligtvis inte, jag plockade o plockade, till slut släppte jag in hundarna i köket så de fick äta upp det som var kvar. De tyckte nog att ”äntligen får vi äta oss mätta!”

 

Ikväll blev det äntligen en piggelin blogg, o det var nog på tiden, men som sagt, imorgon kanske livet är piss igen. Vem vet….

18 Mars 2009  | Länk | Ny dagbok | 1 kommentar
Skitprat...

Trots all skit som vissa öser över mej så kan jag bara säja, jag mår bra ändå! Visst, det har varit jättejobbigt att bli av med 3 stycken älskade djur på mindre än 1 år. Först Misselill som har sovit bredvid min kudde i 16 år varje natt utom en… Sen Leo, jag kommer aldrig mer hitta en bättre collie än han. Till sist Zindy som egentligen aldrig var min, men som bott här då o då o som jag velat ha i nästan 5 år…. MEN för den skull så har jag inte låtit det gå ut över andra människor som betett mej som en idioter.

 

Jag har gått i ”taket” för vissa saker som folk skriver o säjer till mej, fast jag har aldrig varit dum tillbaka, o min ilska rinner av mej ganska så fort. Det är ändå till sist de stackarna som retar sej så, som lider mest…. inte jag.

 

Det måste ju ta ganska mycket energi från människor som inte har annat att gör än att reta upp sej på minsta lilla sak. Ännu värre är det nog när folk förvränger ord som inte ens är menade som skitprat…. Normala människor brukar tänka efter o sen inse att alla är vi olika o att man inte ska dra förutfattade meningar när man inte ens känner människan ifråga….

 

Men alla kanske inte är normala… vad vet jag? Vad nu än folk har för några problem så låt det inte gå ut över andra. Sök hjälp istället! När man blivit så pass gammal som jag så har man en jäkla självkännedom… vet egentligen inte i vilken ålder den kommer, men de flesta vuxna borde ju känna sej själva bäst.

 

Eller annars kanske det är bättre o skriva eller prata med mej rakt på sak! Säja vad ni eller du tycker, ärlighet varar längst! Många gånger så kan det vara bättre att vara ärlig för då kanske allting löser sej. Jag är ingen tankeläsare o har väldigt svårt för att fatta hur jag ska kunna bli det…

 

För egen del så har jag bara vänner som jag har valt själv, o dom har valt mej.. De som tar för mycket energi dumpade jag för många år sedan. Mina vänner har jag haft i många år, tycker att det är ett bevis på att jag duger i deras ögon.

 

Ni som retar er på minsta lilla… kan det möjligtvis bero på att ni inte har några riktiga vänner, eller är ni bara avundsjuka? Inte för att jag har en aning om vad ni skulle vara avundsjuka på, men ändå…

 

Ett tag funderade jag på att ta bort min länk från klubbens sida, men nu har jag bestämt att så kommer det inte bli. Jag har aldrig nämnt ett endaste ord om någon enskild människa o kommer heller aldrig göra det. Det värsta jag vet är att lämna ut nån offentligt o det kommer heller aldrig hända. Upp till var o en o ta åt sej av mina ord….

 

Nu över till nåt helt annat, jag har fått världens bästa schäfer o det finns nog ingen som inte kan hålla med mej om det. Indi är en omplacering så visst finns det vissa saker som behöver ”rättas till”. Men det alla andra ser…. Sån är hon inte på riktigt. I min värld så skäller inte alla schäfrar o det gäller även Indi, det är bara på klubben som hon får sina ”spel”, För övrigt så är hon den mest tysta, lugnaste Schäfer jag nån gång jag träffat.

 

Svårt att fota en hund som är så svart i hela ansiktet, men här kommer hon ändå.

 

 

 

14 Mars 2009  | Länk | Ny dagbok | 5 kommentarer
Sorg igen....

Hur ont det än gör i hjärtan en gång till så var det rätt beslut.
Jag glömmer dej aldrig! Du bodde hos oss flera gånger o sista gången du var här var det på riktigt trodde du. Jag har träffat dej så många gånger under de senaste åren o du visste aldrig vart du hörde hemma. Men de sista veckorna hos oss så såg jag verkligen att du trodde på riktigt att "äntligen har jag ett eget hem".Men du ryckets upp även från oss o var tvungen o åka bort i ovissheten...

Du ska veta att jag längtat efter dej så oerhört mycket många gånger. Du ska oxå veta att det är många tårar  som runnit för din skull. Finns det en hundhimel så har du redan träffat Leo...

Zindy

2004-2009

10 Mars 2009  | Länk | Ny dagbok | 3 kommentarer
En spark i magen....

… fick jag idag. När jag kom hem från skolan så hade det kommit ett brev från Djursjukhuset i Skara. Först trodde jag det var några papper om Leo eftersom Tassarnas skickade efter hans journal där ifrån. Tänkte att det kunde ju vara lite intressant att få veta lite vad de skrivit om honom. Istället var det ett erbjudande! Det stod bla att ”Du som fått detta brev har enligt patientregistret en hund äldre än 7 år, för dessa patienter vill vi göra något extra”.

 

Erbjudandet gällde en seniorkontroll o om jag ville hjälpa min hund att åldras med värdighet o onödiga besvär o krämpor så vore det bra om jag bokade en sån här kontroll. Jag bröt ihop…

 

Vet mycket väl att alla som nån gång varit i Skara har förmodligen fått samma brev, men det kändes så jävligt att det kom 6 veckor för sent. De kan ju naturligtvis inte heller veta att Leo inte finns mer, men det gjorde ont i alla fall.

 

För övrigt så har folk fått se en helt ny sida av mej när det gäller mitt hunderi. Jag har ALDRIG nånsin tagit tag i mina hundar o blivit förbannad, jag har väl snarare varit en riktig mes…. men nu har jag blivit tvungen. Indi är totalt omöjlig när det gäller andra hundar, skäller med rest ragg o drar nästan omkull mej när hon ser en annan hund. Hon skäller tom på hunden i plåt som står vid infarten på klubben.

 

När hon kom in i vårt liv så testade jag först med att nonchalera henne för o se vad som hände. Men hon bara fortsatte att gapa, här hemma räcker det med att säja ”nej” om vi möter en hund på andra sidan gatan. Nu har allt övergått till att jag har börjat ta tag i henne varje gång hon sätter igång. Jag kan ju inte vara på klubben med en hund som skäller konstant på allt som går på 4 ben. I min värld så skäller inte en hund på allting, vare sej det är en schäfer eller ej.  Kan inte riktigt förstå varför hon gör så här för hon är vare sej elak eller osäker när det gäller andra hundar. Vet ju också att hon är snäll mot både tikar, hanar o valpar.

 

Jag har även testat o släppt henne när det kommit andra, jag har frågat först naturligtvis. Vad har hänt då? Jo, fram som en torped o fått med sej den andra hunden o lekt som galningar. Vi går ju även promenader med andra hundar o det är inga problem, bara en kort stund i början.

 

Här hemma inomhus är Indi tyst som en mus. Skäller inte ens när det ringer på dörren, hon är lika slö inne som alla andra hundar jag haft. Lika morgontrött är hon också, inga av mina djur går upp förrän jag gör det på morgonen. Då ska alla veta att mina 3 väckarklockor kan ringa väääääldigt länge innan jag fattar att man ska upp.

 

Det är en hund med en otrolig motor jag fått o den motorn hoppas jag kunna göra nåt vettigt med. Fast än o då är det så mycket nytt för henne, hon har trots allt bara bott här i 4 veckor. Men pyttelite träning har vi ändå gjort. Vi har varit på planen o gjort lite sitt o ligg när det varit andra hundar där, i torsdags var vi även med på platsliggningen, en liten bit därifrån, men ändå. Trots allt så är det en underbar hund som verkligen kan konsten att både koppla av o koppla på. Precis så som det ska vara! Allt annat kommer lösa sej, det är jag övertygad om!

 

Ett uselt foto har jag också lyckats ta…. Det är fasiken inte lätt att fota en hund som är svart i hela ansiktet…

2 Mars 2009  | Länk | Ny dagbok | 3 kommentarer
Ännu en vecka har gått....

Somewhere a little dog doth wait,
It may be by some garden gate.
With eyes alert and tail attent,
You know the kind of tail that`s meant
With stores o yelps of glad delight
To bid me welcome home at night.

John Kendrick Bangs

 

27 Februari 2009  | Länk | Ny dagbok | 0 kommentar
Till minne av Leo

Våren 2000 så kom Leo hem till mej… Jag har haft collie så länge jag kan minnas, eller åtminstone så länge alla ANDRA kan minnas…. Visst har det funnits andra hundraser i mitt liv, men det var mycket länge sen. Leo var min fjärde collie. Förr så var jag nog mest ”känd” för hon som har så många collisar…

 

Detta lilla liv visade sej vara nåt alldeles speciellt… det fanns inte en susning om att han gick o jämföra med de andra jag haft innan honom. Denna lilla valp var egentligen inte till salu… men jag var desperat o till slut så gick Monica med på att jag fick köpa honom. Hon skulle egentligen behållt honom för hon trodde på att han skulle bli en utmärkt utställningshund. Men som sagt, jag fick köpa honom till slut.

 

Redan från början visade det sej att denna lilla valp inte var som andra hundar… Tex så sket han fullständigt i om jag försvann ute… ”Jag klarar mej bäst själv” var nog hans motto. O det har ju faktiskt hängt i, hela hans liv…. Sen dröjde det ett helt år innan han kom på att man kunde skälla också.. Första gången han gjorde det så fick han en mindre chock, när han hörde sej själv så sprang han ut ur det rummet han skällde i, o undrade ” vad var det som lät?”

 

Det har varit mycket bekymmer med Leo, han har varit så förbaskat annorlunda. Fråga alla jag känner som träffat honom många gånger… Det enda ord jag kan hitta som beskriver honom är ordet ”cool” i varje läge. Jag hade så höga förväntningar om honom, trodde att han o jag skulle börja agility, som jag drömt om så länge…. Nog för att vi fick många fina priser, men allt var på hans villkor.

 

Jag var med i Mariestads Brukshundklubb i början av 80-talet, sen gick allt över till enbart utställningar (min stora passion), det var det nog ingen som visste. Även Leo har varit utställd som liten o det har gått jättebra, fast är man en Leo så är man….

 

I många år  har jag alltid tänkt att det vore så jättekul om man fick hålla på med agility…. Problemet var ju det att för att få vara på banan så var man tvungen o gå en kurs innan… Alltså blev det en kurs först.

 

På den tiden så var man tvungen o ha gått både valpkurs o grundkurs…. Vilket vi inte hade gjort…  Fast jag ringde till dåvarande agilityinstruktören o sa att ”detta är inga problem alls”. ”Han kan o vill allt”. Dessutom har jag full koll på min hund….

 

Jag  trodde i min enfald att ALLA hundar tyckte agility var det roligaste som fanns… men inte Leo inte… Han stod mest vid grinden o tyckte vi skulle åka hem. Stod han inte där så var han ute o satte sprätt på dom som ville leka. Ni ska veta att det var många gånger som jag åkte från klubben o grät hela vägen hem o undrade varför tycker alla andra det är kul utom min? Jag var så otroligt besviken… men skam den som ger sej!

 

Vår första tävling skedde i ett ridhus, stor tävling med mycket publik på läktarna. Första loppet tog han ett hinder, sen drog han rätt ut i publiken o hade lattjo lajban där. Nästa lopp tog han 2 hinder, o samma visa upprepade sej. Till det 3:e loppet så struntade jag i banvandringen… tänkte att ”varför ska jag bry mej när han ändå inte tänker hoppa”. Vi gick in på banan o Leo den annorlunda, följde med mej över vartenda hinder. Jag kunde ju inte banan, men vad fasiken gjorde det. Han var med!!!!! Vi gjorde ett ganska så felfritt lopp, fast det gick ju naturligtvis vääääldigt sakta. Är man så dum så man inte lär sej banan innan så får man skylla sej själv…. Nåt år senare så vann vi både hoppklassen o agilityklassen på Höstcupen. Det var en otrolig rolig o lycklig känsla!

 

När Leo blev 3 år så kom Dino in i vårt liv… o Leo blev deprimerad. Han var med när vi skulle hämta hem Dino o när han fick se alla valparna så fick han en smärre chock! Glodde först bara på dom o sen så drog han. Pinsamt som bara den för min uppfödare undrade ju naturligtvis hur han kunde bete sej så konstigt. Jag fick tag på honom mitt i en rondell i Arboga…

 

Första tiden med en ny valp hemma så hade jag fruktansvärt dåligt samvete. Leo ville inte göra nånting alls. Han satt mest hela dagarna o stirrade ut i fönstret o undrade när vi skulle lämna tillbaka den där Dino. Jag gjorde massor med saker med Leo för att han skulle se att det fortfarande var han o jag. Men vad hjälpte det…. Han fortsatte o vara jättedeppig. När vi gick till skogen så lurade han Dino till att han skulle jaga honom. Och vad hände, jo han fintade bort Dino i skogen o sen så kom han o tyckte att ”äntligen har vi blivit av med valpen, nu kan vi gå hem.”

 

Tiden gick o Leo accepterade Dino till slut. För 2 år sedan så blev han inlagd i Skara över hela påsken. Han bara spydde o spydde, stora kaskader, o hade fasansfullt ont i magen. Natten innan vi åkte in så skrek han hela natten. Det var så vidrigt o gjorde så ont i mej. På påskdagen så ringde de från Skara o sa att jag fick bereda mej på att låta honom somna in. De trodde inte att han skulle överleva. Men som ett under så överlevde han.

 

Ända sen dess så har jag haft en känsla av att Leo aldrig skulle få bli en gammal hund. Det har jag även sagt till många, o den känslan visade sej vara rätt….

 

Vad som var den exakta diagnosen på att han till slut fick somna in är det ingen som vet. Alla prover blev tagna, men inga fel hittades. De sista dagarna här hemma så hade han så ont i magen så tänderna skallrade på honom. Dom har ju trott att han haft magsår, men den medicinen hjälpte inte denna gång.

 

I 2 veckor var jag rent ut sagt i helvetet, veterinärerna ville hela tiden prova nya mediciner, men inget funkade. Till slut så var pressen så oerhört stor så jag ringde o sa att ”detta är FÖRNEDRING, min hund har ingen livslust kvar, han vill DÖÖÖÖ!”. Jag fick åka in direkt o veterinären sa med en gång att han lider fruktansvärt o naturligtvis ska han få somna in.

 

Det blev till sist ett fint o vackert avslut på hans liv. Många avlivningar har jag sett… men Leos var trots allt det finaste. Slutet för honom blev så värdigt det kunde bli, o han fick somna in ihop med mej vid sin sida lugnt o stilla. Han var ju inte ens rädd för att gå in hos veterinären längre, kanske ville han dö, vad vet jag?

 

Sorgen är så jävla tung, jag kan inte påminna mej om att det gjort så här ont nån gång förut. Nu är han i alla fall hemma hos oss igen o här kommer han få vara kvar antar jag. Det är så svårt o bestämma sej för var man ska gräva ner urnan… o just nu är det en stor trygghet att veta att han är hemma igen….

 

Min Leo fick inte bli gammal o dessvärre har jag samma känsla när det gäller Dino. Vet inte varför, men jag tror han kommer dö i förtid han också…

21 Februari 2009  | Länk | Ny dagbok | 1 kommentar
Oj, oj, oj!

Som jag redan har skrivit så har jag börjat o träna… åtminstone en gång än o då. Det var i tisdags o nog begrep jag att jag skulle få träningsvärk, men det som hände med min kropp igår hade jag INTE räknat med! Jag hade så jäkla ont i hela kroppen så det finns inga ord i världen som gör att det går att beskriva den känslan. Har ont i dag med, men inte lika mycket.

 

Till råga på allt så var jag tvungen o sitta vid datorn hela kvällen igår för att lägga ut alla vårens kurser. Eftersom vi bytt anmälningssystem så var det många som ville ändra sina kurser i sista minuten, jag förstår dom eftersom detta nya kom upp i måndags. Alla har haft väldigt lite tid på sej för att göra klart sina kurser.

 

När klockan blivit över 12 så kunde jag äntligen göra mitt jobb o det gick hur enkelt som helst. Nöjd, trött o glad gick jag o la mej….. imorse var det KAOS i min mejl!!!! Inte pga att jag gjort nåt fel, tack o lov!

 

Men folk har undrat var agilitykurserna är…. Det undrar jag också i och för sej… men förra året så hade de hand om dom själva så jag kunde bara hänvisa till deras egen hemsida. Sen så stod det fel mejladress till en kurs, o jag kunde inte gå in o ändra i den själv eftersom det var en pdf.fil Tur att jag fick tag i instruktören direkt imorse så det blev ändrat. Det var även en stackars människa som undrade vilken kurs hon skulle välja, hon beskrev hunden mm o jag skrev tillbaka att ”det o det” skulle nog passa bra. Vad hände då? Jo hon skickade tillbaka o anmälde sej till 2 kurser i 2 olika mejl…. till mej alltså! Jösses, tänkte jag, fattar inte folk ens var de ska anmäla sej? Det var så mycket imorse så det var helt otroligt.

 

Nu ska jag faktiskt gå o lägga mej, måste sova tidigt ikväll för imorgon måste jag vara pigg. Jag ska nämligen spela bowling för första gången i hela mitt liv! Kan ge mej sjutton på att det blir träningsvärk av det också… Natti!

 

 

 

 

19 Februari 2009  | Länk | Ny dagbok | 0 kommentar
I fredags, den 13:e...

…. var jag o hämtade hem Leo. De ringde redan förra tisdagen, men jag har dragit mej för o hämta honom för det gör så fasligt ont inombords. Grät hela vägen till Töreboda, grät när jag pratade med Annelie på Tassarnas o grät hela vägen hem. Nu står han på köksbordet….

 

På kvällen drack jag vin i min ensamhet o grät ännu mer. Sen gick det inte visa sej ute bland folk på hela lördagen…. Men förhoppningsvis kan jag börja sörja färdigt nu. Jag hade tänkt o skriva en hel massa om Leo, från att han var valp osv, men jag kan inte förmå mej till det ännu. Fan, man börjar gråta bara man skriver det här lilla!

 

Över till nåt annat nu, jag har börjat träna…. mej själv alltså. Ska väl bli hundträning så småningom också, men idag började jag träna på K-källan. Första gången på 10 år o jag inbillar mej redan att jag ska öka till 3 gånger i veckan…. imorgon kanske kroppen säjer nåt helt annat…. Jag HAR faktiskt varit träningsnarkoman, det var det nog ingen som visste. Men då jobbade jag på Korpen i Lidköping o hade tillgång till gymmet varje dag. Mitt ex var lite sur på den tiden när jag kom hem ibland o bara kände att jag var tvungen o visa mina muskler…. Nu kan man verkligen skratta åt det! Bara tanken på o visa gäddhänget nu är ju rent av förnedrande!

 

Igår var jag på kurshållarmöte, tyckte att det blev väldigt lite kurser i vår. Men jag kände mej faktiskt inte manad till att ha nån. Jag har ju köpt en valp, enda skillnaden är att denna hund är 4 år. Det blir ju lite som att börja om på nytt, hon har ju en olat som måste lösas. Tex så skäller hon på ALLA hundar hon ser, fast jag har inte gjort nån stor affär av detta ännu. Vill veta lite först om hon kommer lugna ner sej, hon har ju bara bott hos oss i 2 veckor oxå. Går det en hund på andra sidan gatan så räcker det med att säja ”nej” så struntar hon i skällandet. Värre är det på klubben, fast jag tror att detta löser sej också. Här stressar vi inte i första taget.

 

Nu har jag skrivit långt mer än vad jag tänkt från början. Ikväll får jag gå o lägga mej tidigt för imorgon ska jag vara uppe väldigt länge. Ska ju lägga ut vårens kurser på hemsidan o det gör jag helst så sent som möjligt imorgon. Har ingen som helst lust att gå upp kl 4 på torsdag innan tidningen kommer ut. Det kan ju bli nåt strul också så folk hinner få tidningen innan jag fått ut det.

 

Undrar hur många som kommer sitta uppe o vänta på att få anmäla sej…. Tänk på att FÖRE kl 12 på natten inte gäller…. He, he…

 

 

17 Februari 2009  | Länk | Ny dagbok | 2 kommentarer
Även jag har blivit.... uppdaterat längst ner på sidan!

… utmanad! Först hade jag hoppats på att jag skulle slippa undan, men nu när jag tänkt på det ett tag så var det ju faktiskt ganska kul. Var nog mest lite orolig för att jag sparat nåt gammalt nakenkort på nåt ex…. he, he.

 

Nu råkar det ju vara som så att jag har ingen ordning alls bland mina bilder och dessutom så sparar jag på alla, och då menar jag verkligen ALLA! Det var heller inte så länge sen som jag bytte hårddisk o då la jag över alla fotomappar på den externa hårddisken. Efter det så har det hunnit bli en hel del foton som blivit liggande på den interna.

 

Därför kommer det 2 stycken foton, först ett från min interna hårddisk o detta foto säjer faktiskt en hel del om mej… Jag samlar på frimärken! Mest hundar, har en jäkla massa rent ut sagt. Sen har denna mani gjort att det har fortsatt med vargar, katter, delfiner, sköldpaddor, hästar och en hel del annat. För ett tag sen så fotade jag massor för att kunna göra några collage, som jag också gjort. Just denna bild har jag väl en si så där 5 exemplar av.... i mappen alltså.

 

Nästa bild är från den externa, det är nog den bilden som är den ”riktiga” om man ska följa utmaningen. Det var faktiskt väldigt kul att den kom upp, den är från tipspromenaden på långfredagen 2004. Om nu nån skulle känna igen sej o inte vill vara med på bild så får ni säja till.

 

 Vem ska jag nu utmana då? Får fundera lite på det för jag kan ju gärna inte utmana folk som redan blivit utmanade.

 

Jag kom på att det är nog bäst jag skyndar mej o utmanar en del andra, gör jag inte det så finns det snart inga kvar till mej....

 

Mina utmaningar går till:

Christer o Linda med Daphne

Marina, Spike o Blade

Berit med Icy

Marika med pudelligan

Carina, Ville o Viktor

Marianne med Gatefields kennel

 

Öppna din sjätte mapp o ta det sjätte fotot o lägg ut det på din blogg!!!

 

12 Februari 2009  | Länk | Ny dagbok | 2 kommentarer
Äntligen är....

.... Årsmötet på klubben över…. Jag hade nån konstig känsla av att när vi skulle rösta om vilka som skulle vara med i respektive sektor o kommitté så skulle nån ställa sej upp o säja att ”Madeléne, henne vill vi verkligen inte ha kvar som webansvarig.”

 

Till råga på allt så ville dom att man skulle ställa sej upp så alla fick se vem man var, INNAN röstningen var avgjord. Näe, tänkte jag när tillfälliga ordförande sa mitt namn, jag reser inte på mej förrän de sagt ”ja.” Det hade varit fruktansvärt pinsamt om ingen velat ha mej kvar.

 

Jag vet inte vart jag fick dessa dumma tankar ifrån, dåligt självförtroende antar jag. Naturligtvis var det ingen som sa nej, det hade nog ingen ens vågat….. Jag menar, vi har ju aldrig någonsin sagt nej till nån förut.

 

Förmodligen sitter det kvar i huvudet att jag inte fick vara kvar i Ungdomskommittén. På grund av att jag är för gammal… precis som om jag inte redan vet hur gammal jag är. Meningen var att jag skulle hoppat av nästa år egentligen, men nu blev det inte så, fast nu är jag faktiskt glad över att jag är så gammal, för det ska bli så sköööönt att bara ägna sej åt hundarna, hemsidan, fotografera o prata skit om alla o bara gnälla över allt som händer på klubben. Det sistnämnda var naturligtvis inte sant!!!!!

 

Men det SKA bli skönt att inte ha häcken full hela tiden, jag ska tom inte ha nån kurs i vår tänkte jag, men man kanske ändrar sej när våren närmar sej. Fast jag tycker att jag är värd att ha lite ledigt, jag har haft kurser vår o höst i många år nu.

 

Nu ljög jag nog lite till…. Jag kommer nog få häcken full ändå… jag ska ju börja styrketräna, rida på islandshästar, spela bowling för första gången i mitt liv o sist, men inte minst, träna hund. Har man köpt sej en elithund så får man nog ligga i… näe, så är det ju förstås inte. Men det vore kul om man åtminstone kom så långt så man kunde tävla lite lydnad o vara med i nån klubbtävling. Jag nöjer mej med det lilla till att börja med. Man faller ganska högt om man sätter för höga mål o det sen inte funkar. Huvudsaken är att vi gör roliga saker som hundarna tycker om.

 

Det var allt för mej ikväll, nu ska jag ägna mej åt hemsidan!

9 Februari 2009  | Länk | Ny dagbok | 0 kommentar
Det syns inte utanpå....

 

Hur man mår inuti… undrar hur många gånger jag använt den överskriften…. Alla som ser mej ser bara en pigg o glad tjej (kärring) som ser ut o inte ha några bekymmer alls. Jag tror egentligen att det finns många andra som känner som jag ibland. Just nu så ångrar jag att jag la ut min blogg på klubbens hemsida, nog för att jag förstått att många har hittat dit ändå! Men, jag har så mycket som jag egentligen vill skriva om som kanske inte passar sej på en klubbsida. Jag menar inte att jag vill häva hur mej en massa skit om folk, min gräns går vid att ALDRIG skriva ett endaste ont ord om någon människa alls.

 

Fast just nu mår jag fruktansvärt dåligt över Leo, det har jag väl i o för sej gjort hela tiden, men jag mår dåligt bara av o se fotot jag själv lagt ut på min blogg. Det skulle ta 2 veckor innan jag fick åka o hämta hem honom… o det var 2 veckor igår o ingen har ringt än….. Jag vet att det är olika för olika människor, men för mej betyder det oerhört mycket att han kommer hem igen.

 

Jag är orolig att dom slarvat bort honom, det har hänt en gång förut för många år sedan. Danny hette den collien o jag har fortfarande dåligt samvete över att han inte fick komma hem igen, jag hade lovat honom det. Men de slarvade bort honom o brände honom ihop med en massa andra djur. Den gången sa de att ” du ska veta att där vi gräver ner askan, där är det vackert på sommaren o det växer massor med blommor”. Jag bara skrek att ” där har min hund aldrig varit, han vill komma hem för det har jag lovat”. Jag fick visserligen alla pengar tillbaka, men allt var så förnedrande…. Kommer du ihåg Monica att du var med mej den gången?

 

Alla har vi våra egna sätt att låta våra älskade djur att somna in på..... ,men för mej har det varit oerhört viktigt att de har fått komma hem igen…. Vissa står i bokhyllan o vissa ligger i frysen…Hinner jag inte gräva ner dom själv så ska de givetvis begravas ihop med mej den dagen jag dör…Jag tror ingen kan fatta vilken jäkla tröst det var när Andreas dog o han fick med sej sin älskade hund i graven.

 

Ikväll har jag förmodligen en sån där melankolisk kväll…. Vi andra här hemma har det jäkligt bra. Jag har min älskade Dino kvar,o  bästa kompisen bor också här. Indi, världens bästa schäfer, finns ju också här. Henne skulle jag inte byta bort om jag så fick en miljon… hon har bara bott här en veka, men det är världens underbaraste hund!

 

Hur fan skulle jag klara mej med mindre än 2 hundar….

7 Februari 2009  | Länk | Ny dagbok | 2 kommentarer
Inte en susning om nåt ibland...

Halv 8 i fredags morse ringde en människa från af o sa med en hurtig röst ”ursäkta att jag ringer så tidigt, men jag vet ju att du har hundar så du är väl redan uppe”. Hmmm, tänkte jag, nog för att jag hade ställt väckarklockan på 8, men inte sjutton går mina hundar upp om inte jag gör det, oavsett om klockan så vore 12….

 

Hur som helst, hon undrade om jag kunde åka på ett studiebesök på en skola för o kolla om jag eventuellt ville börja där. Kruxet var bara att hon ville jag skulle åka redan samma dag före 12, hon sa också förstås att hon var fullt medveten om att hon var sent ute. Jag kunde ju inte!!!! Jag skulle ju åka o lämna Zindy o hämta Indi. Då bad hon mej att i alla fall ringa en av lärarna så jag fick höra lite om vad det handlade om.

 

Läraren ville ju naturligtvis också att jag skulle komma på fm, men det gick ju inte så jag frågade när nästa kurs började… ”till hösten” säjer han då… Jag fattade fortfarande inte vad det var för kurs, men jag sa att jag börjar på måndag ändå. Det går väl alltid att ångra sej tänkte jag, o chansa lite här i livet ibland kan ju vara ganska spännande…. Sen var det mycket som gick runt i huvudet, jag är halvt sjukskriven o tänkte på hur ska jag kunna gå nåt på heltid, dessutom har jag en sprillans ny hund hemma. Han sa även att vi börjar med gemensam frukost på måndag o det lät ju i och för sej jättebra!

 

Hela helgen har tankarna vandrat hit o dit, sen när en kompis säjer att hon tror det är en kristen skola, då, då höll jag på o krevera! Jag har min egen tro och den är som den är, men ingen annan ska komma o försöka pracka på mej nåt annat. Jag såg framför mej hur vi skulle äta ihop o tacka gud för maten…. Det var en hel del annat jag funderade på också… hundarna skulle med till varje pris. Ingen, inte ens af  kan begära att jag ska vara förberedd på nåt så här fort. Såg framför mej hur jag minsann skulle gå ut o gå med mina hundar när det passade MEJ. På måndag morgon var jag ordentligt laddad o nästan ilsken över alla mina förutfattade meningar.

 

Men tänk så fel man kan ha ibland!!!! Jag tror jag har hamnat i himmelriket utan att det för den skull blev nån avtackning till gud för maten… Det visade sej nämligen att vi går i skolan 8-12 varje dag utom på onsdagar, för då är vi LEDIGA! Sen får man frukost varje morgon när man kommer, GRATIS! Och på fredagar slutar vi med gemensam LUNCH!!!! Även den gratis!

 

Vi är 16 stycken i klassen o alla har varit där på studiebesök och fått information o broschyrer, utom jag… Så idag innan jag gick hem så var jag tvungen o fråga vad jag ska säja till vänner o bekanta vad det är jag har börjat, för jag har fortfarande inte en susning.

 

Jag har börjat på Mariestads Folkhögskola! Så nu vet ni det!!!!

3 Februari 2009  | Länk | Ny dagbok | 2 kommentarer
Nu är jag ute ur garderoben!

Ja, det är väl dags att komma ut ur ”garderoben” som det heter. Jag är lesbisk…. Nej, naturligtvis inte. Det jag menar är att min blogg aldrig har funnits med på klubbens hemsida, har känt att jag velat vara lite hemlig, har nog varit lite korkad också för det är nog fler som läst min blogg än vad jag har trott.

 

Jag har skrivit dagbok på nätet långt innan det kallades för blogg, har skrivit mest för min egen skull o för mina närmaste vänner. Sen är det inte alla gånger som jag skrivit nåt glatt o trevligt. Ibland har det varit väldigt djupa saker o tankar, då har man tänkt att varför ska jag basunera ut det på klubbens hemsida för?

 

Men nu är det dags att ändra på det, läs, njut, förundras o tyck att jag är en märklig människa…. Jag struntar i vilket. Sen kan jag ju inte sitta o vara webansvarig o säja åt alla andra att de ska lägga ut sina bloggar o hemsidor när jag själv inte gör det….

 

Om nu någon undrar hur läget är just nu så kan jag säja att jag gått från helvetet till himmelriket. Att bli tvungen att ta bort Leo har varit väldigt hårt, han blev bara 9 år, egentligen har jag lust att skriva en hel sida om bara honom, men det får vänta ett tag. Just ikväll har jag ingen som helst lust att sitta o gråta mej igenom hela kvällen.

 

Ni som redan följt min blogg vet ju redan att jag har köpt mej en egen schäfer nu. Vem kunde tro det för några år sen? Men jag har faktiskt haft schäfer en gång när jag inte var så gammal som nu…. Alla har nog förknippat mej med Collie för evigt o naturligtvis är inte Dino min sista heller.

 

Nu är det dags även för mej att göra en egen banner….

 

31 Januari 2009  | Länk | Ny dagbok | 3 kommentarer
Så här är det!

Japp, nu har jag köpt hund! Kan inte tänka mej livet med bara en så det fick bli en till. Har funderat mycket på om jag velat ha en valp, men jag har kommit fram till att jag är för gammal för att orka med en valp just nu. Det är ju så många som påpekat att jag är inte är så ung i en massa andra sammanhang….

 

Eftersom jag så gärna vill börja tävla så blev det en vuxen Schäfer som redan är meriterad i både det ena o det andra. Bla svensk o tysk utställningschampion, uppflyttad i högre klass spår, 2 st första pris i lydnadsklass 3, sen är det lite till som jag inte kommer ihåg just nu. Alltså är det bara för mej att börja tävla direkt!!!

 

Har man kommit upp i åldern också så är det ju bra att inte behöva anstränga sej för mycket för att lära in allting. Det är bara jag som behöver sätta mej in i alla nya regler.

 

 

 

Näe….. naturligtvis är det inte så här det är. Sanningen är nåt helt annat, vet inte hur min lilla minihjärna ska fixa allt som händer just nu. Jag HAR köpt en Schäfer o jag ser verkligen fram emot att hämta hem henne imorgon. Det är bara det att samtidigt som jag får med mej Indi hem som hon heter, ska jag lämna ifrån mej en annan älskad Schäfer.

 Det går liksom inte ihop uppe i huvudet, först Leo som fick somna in o den sorgen har inte riktigt sjunkit in ännu. Tror att polletten trillar ner när jag hämtar hem hans urna. Sen ska jag skiljas från en hund som bott här länge nu o som jag älskat precis lika mycket som mina egna. I samma sekund som jag lämnar henne så följer en annan efterlängtad hund med hem.

 

Jag har nog aldrig varit med om så mycket sorg o gläjde på en o samma gång. Undrar hur min reaktion blir imorgon? Ska jag gråta när jag går från bilen o skratta när jag går tillbaka till den? Näe, jag fattar inte mycket alls just nu…..

 

Till sist vill jag tacka alla goa människor som skrivit i min blogg o beklagat sorgen efter Leo. Jag tror inte ens ni är medvetna om hur mycket det har betytt!

29 Januari 2009  | Länk | Ny dagbok | 4 kommentarer
Nu är det över....

Min allra vackraste, underbaraste Leo finns inte mer. Han fick somna in imorse, inget mer fanns att göra o han hade så ont.

Den smärta jag känner nu går inte att beskriva i ord. Men mitt i allt det hemska så finns det trots allt en viss lättnad. Han slipper lida mer o han var inte det allra minsta rädd för att gå in till veterinären idag.

Om ca 2 veckor kommer han hem igen... för den dagen jag dör ska han begravas tillsammans med mej. Precis så som vi gjorde med Andreas o hans hund.

Den nya veterinären Karin på Tassarnas har varit helt underbar. Hon gav mej det stödet jag så väl behövde, måtte hon jobba kvar där för alltid! Jag rekommenderar henne varmt!

Vet inte hur jag ska få stopp på alla tårar, men jag har ju 2 stycken till här hemma som behöver min uppmärksamhet.

Nu orkar jag inte skriva mer... vet i alla fall att sorgen aldrig försvinner, men den lättar med tiden....

 

22 Januari 2009  | Länk | Ny dagbok | 9 kommentarer
Det vore ett under...

... om Leo skulle överleva. Han är så sjuk o bara spyr fast inget kommer ur honom. Jag ska ge honom nya mediciner från och med idag, är han inte bättre i slutet av veckan får han somna in.

Orkar inte skriva mer om det just nu, men mer info kommer naturligtvis. Jag väntar även svar på olika prover som togs för 2 år sedan i Skara. De är nu skickade till Töreboda så dom ska ringa senast på onsdag. INGEN vet vad det egentliga felet är.

19 Januari 2009  | Länk | Ny dagbok | 1 kommentar
Gråt, oro o bara en massa problem

Ovissheten här har varit så stor, så stor. Leo har varit sjuk igen o jag har åkt som en jojo fram o tillbaka till Töreboda.

 

Det började i förra veckan med att han inte ville äta, inte så konstigt kanske, men när det inte fanns nån galla kvar att spy upp, då blir man  rädd. Så i tisdags åkte jag till veterinären för undersökning. Nu är det ju inte att ”bara” gå in hos veterinären med Leo eftersom han är livrädd, o då menar jag verkligen RÄDD.

 

Jag gick fort som sjutton för att han inte skulle hinna att reagera o förstå vart vi var på väg. Han har aldrig varit hos denna veterinär i Töreboda, men jag vet ju att luktsinnet är bra o att han reagerar för minsta lilla som luktar doktor.

 

Först blev det röntgen o jag stannade utanför, finns ingen anledning att jag ska vara med o försöka vara lugn o sansad. Han hade genomskådat mej ändå.

 

Hela tiden i väntrummet så hörde jag hur han vrålade o skrek därinne, till slut gick jag ut… men det hördes ändå. Fy fan, vad man lider med sin hund när han är så rädd.

 

Det slutade med att han fick stanna kvar hela dagen för att bli hämtad på kvällen. Han fick lugnande, det togs blodprov o han fick ligga med dropp hela dagen. Veterinären sa att det var en kraftig inflammation i bukspottkörteln, MEN det kunde även vara nåt annat. De började i alla fall medicinera för den åkomman.

 

Diskussionen kom naturligtvis upp om hur långt jag ville gå i denna utredning… nästa etapp hade i så fall varit Skara o där har han ju redan blivit utredd i nästan en hel vecka. Men jag sa som det var… Leo är 9 år nu o är för gammal för att utsättas för detta. Veterinären höll med mej o sa att detta är väldigt plågsamt för en hund som är så rädd o dessutom är han så gammal.

 

Usch vad jag har gråtit, det hade varit lättare tror jag om man hade fått enkla svar på allt, men nu blev allt så diffust. Visst, han är hemma nu, men ingen vet om han kommer bli bra av medicinerna. Hela onsdagen var han där också för att ligga enbart i dropp o då fick jag veta ännu mer om vissa prover som tagits. Alla prover skickades i tisdags, men svaren har kommit lite då o då, det sista fick jag svar på idag.

 

Slutsatsen just nu är magsårsmedicin, mikroskopiskt lite specialmat på burk som ska ätas 4 gg om dagen och även tabletter för inflammation i bukspottkörteln. Igår när jag hämtade honom var han riktigt dålig. Han var inte kontaktbar alls, tur kanske eftersom han hade droppkanylen kvar i benet. Den hade han väl pillat bort annars. Idag är han lite piggare o har ätit lite grann när jag fjäskat…

 

Inte nog med att ens ena hund ska bli dålig… även bilskrutten gick sönder. När jag åkte från Töreboda i tisdags så började ALLA lampor på instrumentbrädan lysa, men hem kom jag, o även dit o hem på onsdagmorgon, sen var det kört…

 

När jag skulle hämta Leo igår så stannade bilskrället mitt i rondellen vid SCA o gissa vilken tid? Jo, i värsta rusningstrafiken, 16.10 !!!!! Men, men, min räddare i nöden kom ju när jag ringde. Torleif naturligtvis!!!!! Han fick igång bilen så jag kunde ställa den på klubben o sen fick han skjutsa mej för att hämta Leo. Det sista som hände igår kväll var att han fick åka bakom mej hem om bilen skulle strejka, men hem kom jag. Imorse var Torleif beredd o jag trodde bilen skulle gå bra för den startade så fint o var igång medans jag skrapade rutorna, men denna gång stannade bilen mitt i min rondell istället!!!! Riddaren fick komma med startkablar o då gick den till bron över järnvägen… sen blev det bogsering… bäst för oss alla.

 

Inte en människa har kunnat lista ut vad felet var eftersom det är svårt att hitta just elfel, men Torleif, han har nog gått o funderat så idag åkte vi ut till Claes Josefsson för att han skulle kolla min generator. Och mycket riktigt, det var ett litet fel i generatorn så jag o Torleif åkte o köpte denna lilla billiga grej. Hokus pokus, bilen går som en klocka igen!

 

Så här mycket har var det länge sen jag skrev, ni kan ju läsa lite varje dag ett tag eftersom jag är så dålig på att uppdatera. Lite som en roman ungefär..

 

Nu ska jag se om det går att få Leo att äta den mikroskopiska maten, ingen kan påstå att han har bråttom eller är hungrig. Det är bara att hoppas på det bästa… men ingen vet nåt om utgången…

 

 

15 Januari 2009  | Länk | Ny dagbok | 3 kommentarer
Jag skriver o skriver....

Nu var det länge sen jag skrev nåt här, men det känns som om jag aldrig har tid fast jag sitter vid datorn väldigt ofta. Det har hänt massor sen sist o ju längre man väntar med att skriva, desto svårare blir det att veta i vilken ände man ska börja skriva i.

Jag skriver hela dagarna på datorn känns det som... fast inte här. Har skrivit insändare, svarar dagligen på mejl o grejar med klubbens hemsida. När jag sen har gjort allt detta så finns inte lusten kvar längre till att ägna sej åt bloggandet.

Just i denna stund så har jag inte mycket att berätta... men det finns förstås massor. Det enda jag kan komma på nu är att jag måste tacka alla människor som jag fått sån enorm respons ifrån angående fyrverkerierna kring nyår. Jag hade faktiskt en insändare till inskickad, men den kom inte med o jag blev naturligtvis vansinnig.... Jag ringde direkt till tidningen o frågade varför den inte var med, det berodde helt enkelt på att de gjort en miss. Sen kunde de inte sätta in den senare eftersom de sagt ifrån att det fick vara slut med alla insändare som handlade om nyår.

Men killen jag pratade med var jättetrevlig o han sa att jag borde fortsätta att skriva insändare.... då gick ju förstås ilskan över lite....

Vi har i alla fall bestämt att det kommer bli nån slags demonstration angående detta smällande i tid o otid före Påsk. Jag hoppas innerligt att ALLA som läser här ställer upp för det handlar faktiskt inte om vems hund som är rädd eller ej. Mina är det inte, men jag vet mycket väl att det är hur lätt som helst att de kan bli det. Sen finns det förstås en hel del andra anledningar till att smällandet borde tidsbestämmas... Helst vill jag ha bort skiten helt o hållet, men man får väl börja med att vara tillmötesgående o kräva vissa tider istället. Hu, vad detta ämne har tagit på krafterna!!!!

Nu blev det natten, får se när skrivarlusten kommer tillbaka!

12 Januari 2009  | Länk | Ny dagbok | 4 kommentarer
Vår julafton....

... var lika bra som vanligt. Den enda skillnaden var 2 "nya" människor, men tyvärr har jag fått order om att inte lägga ut några bilder....

Som vanligt hade vi utdelning av de mest annorlunda sakerna... alla kommer väl ihåg hur mycket bröd jag hade med mej hem efter midsommar? Denna gång var det dammsugare, kakor alltså.

Jag säjer bara ett enda ord: MUMS!!!!!!

28 December 2008  | Länk | Ny dagbok | 0 kommentar
Stön o stånk!

Hu vad mycket man har att göra just nu! Hela livet verkar handla om att gå ut med hundarna o att städa. Tack gode gud för att jag åtminstone slipper laga julmat, jag slapp tom att griljera skinkan...

Jag har fortfarande 3 hundar... meningen var egentligen att hon skulle åkt tillbaka till Hundskyddet i några dagar men det blev inte så. Det är ju jul o allt, så alla tyckte det var synd att rycka upp henne från sin hemmamiljö, alltså den miljön hon bor i nu. Tänk om denna underbara hund ändå får stanna för gott...

För övrigt så tycker jag det är SÅ tråkigt att alla skickar så fina julkort utom jag. Det lilla jag hinner sitta vid datorn ägnas mest åt att lägga ut alla andras kort på hemsidan så jag har inte hunnit göra något själv. Får väl kanske satsa på ett nyårskort istället.

Ikväll har jag egentligen inget vettigt att skriva alls, men av nån underlig anledning så fick jag lite skrivarklåda. Typiskt att få det när man inte vet vad man ska skriva.

Jag ser i alla fall fram emot julafton, speciellt i år ska det bli spännande eftersom det blir 2 "nya" som kommer...

Nu blev det natten! Ha det!

 

23 December 2008  | Länk | Ny dagbok | 0 kommentar
Tillbaka igen!!!!

Japp, nu är underverket redan tillbaka! Denna gång stannar hon till nästa år....

15 December 2008  | Länk | Ny dagbok | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Madeléne ***                                             Skaffa en gratis hemsida