desiree jonsson

Startsidan	\|	Blogg	\|	Fotoalbum	\|	Gästbok
Debatt	\|	Topplistor	\|	Om mig	\|	Logga in

Må

Lö

Sö

April (2024)

omöjliga alternativ

jag tror att mina alternativ har gått så pass långt,
att alternativet att välja mellan alternativen inte längre existerar.
varför ska allt vara så förbannat komplicerat jämt?
kan det inte bara vara så enkelt som det en gång var?
han, jag hatar dig så fruktansvärt för alla gånger du slitit ut mitt hjärta och bara stampat på det om och om igen, det fanns inget stop. när du sedan slängt det bakom axeln och kommit tillbaka för att ge mig falska förhoppningar på någonting som är omöjligt. är det kärlek?
du, du gör mig fullkomligt fulländan. med dig finns ingenting att längta efter. med dig så känner jag ingen lust av någonting annat, bara av dig. det är som så att med dig känner jag lycka, med dig känns ingenting fel.
för er så är alternativen enkel att välja mellan, men för mig helt omöjlig.
jag har haft det så otroligt bra, men jag vet att jag kan få det bättre.
med du.. lämna mig inte nu när det är som svårast.
lämna mig inte nu, när jag känner att den ända.. det är du! <3

13 Juli 2008 | Länk | stuff | 0 kommentar

fuck love

alla dess svek och lögner, vart ska de leda?
alla löften som lovades med aldrig hålls? vad är det?
alla jag älskar dig som inte menas, alla känslor?
i en enda stor skål har allt samlat sig i.
som en tom skål som ingen bryr sig om.
frågan är då den, vart är den här såkallade skålen?
jag säger bara en tidsfråga..
..en tidsfråga tills någon hittar den och slänger den åt helvete.
då finns det inte längre några alternativ.
det finns inte längre någonting att göra åt eller förbättra.
den är bara borta, ut i ingenstans.
kärlek och lycka är ett stort meningslöst påhitt,
som alla går på och krossas gång på gång på gång på gång.
att ingen har gjort något åt det har jag aldrig förstått.
men jag ska fan i mig bli den första, belive me or not.
fuck love!

1 Maj 2008 | Länk | stuff | 0 kommentar

this fucking shit

det känns som att jag har blivit överfallen av den totala kaosen.
den håller i mig så hårt, jag kan inte ta mig loss.
det finns ingenting som jag kan göra.
jag sitter i mitten och kollar runt omkring mig.
jag är fast i den där cirkeln bland krossade hjärtan,
samtidigt som jag ser ut bland den där såkallade muren
som inte finns, men känslan av den är där någonstans.
utanför mig och min cirkel ser jag förälskade par.
vart mina ögon än väljer att kolla, så ser jag alltid platser där vi var, du och jag.
varje gång jag hör en låt så påminner den om dig, om oss.
varje gång mina ögon sluter sig så ser jag dig, jag ser oss, jag ser allt.
jag vill inte leva i denna cirkel av hat, tortyr och olycka.
jag vill ut, men cirkeln är sluten och jag kan inte hitta någon öppning.
jag ser mig omkring.
MUREN, den finns där överallt. hjälp mig.
den förbannade jävla muren.
den där förbannade jävla muren ska rivas..
..om det så är det sista jag gör.

10 Februari 2008 | Länk | stuff | 0 kommentar

ha-ha

det är skrattretande.
hur du med ditt iskalla jag kan komma dra samma visa till alla du lär känna.
hur du själv kan stå ut med att vara så falsk.
hur du bara kan låta det gå som det vill, med vänskap man byggt upp flera år.
om du inte har någon att diskutera med,
så måste du söka någonting att diskutera om, fattar inte varför.
jag går inte på ditt skitsnack längre.
jag tänker heller inte glida med i ditt spel med dina regler.
som du vill, sköt dig själv så kan jag sköta mitt.
det, det är skrattretande!

30 Januari 2008 | Länk | stuff | 0 kommentar

bad asshole

jag bad aldrig om att du skulle komma tillbaka.
jag bad aldrig om att få känna din hud emot min en sista gång.
jag bad aldrig om att du skulle leka någonting du inte är,
bara för att impa på dina vänner som redan känner dig och vet allt.
jag bad aldrig om att få stå där med dig
och samtidigt veta att du inte är det minsta intresserad.
jag bad aldrig om att få känna på falska känslor
och inte heller om att bli lurad till golvet.
du är en skitstövel, det borde jag ha förstått!

27 Januari 2008 | Länk | stuff | 0 kommentar

I dont want to

9 januari, jag var beredd på att ta mitt liv.
det kändes som att ingenting någonsin skulle kunna få mig att må bra igen.
ingenting någon sa dög, jag bara låg där, helt ensam.
jag grät, jag grät tills det inte längre kom tårar.
när jag väl lyckats fått tillbaka kontrollen av situationen,
kröp jag ner under täcket, det var mörkt.
jag kände en oerhörd smärta och jag visste vad det var.
det var en kombination av tomhet och ensamhet.
du hade lämnat mig!
jag vet att du inte är mitt liv.
det är bara det att med dig har jag delat allt, sagt allt, gjort allt.
det spelar ingen roll vad jag gör.
allt påminner om dig, allt.
att fläta ut det vi hade kommer göra ont,
men jag vet att jag måste gå vidare.
jag vet att det kommer göra ont och jag vet att vissa dagar kommer vara hopplös.
fan, jag vill inte det här.
jag vill kunna ringa när jag vill och inte behöva prata om någonting alls,
bara få höra rösten på dig några få minuter.
den lugnade mig, den fick mig att vara självsäker.
dina ord som stillsamt och viskande flög ut ur munnen på dig,
dom fick mig att inse att det fanns någon som uppmärksammat mig.
den person jag är, att du tyckte om mig som jag var.
jag kommer aldrig glömma dig
eller det vi har haft, aldrig någonsin.

15 Januari 2008 | Länk | stuff | 0 kommentar

I know her

det är kallt, tomt och dystert.
allt som finns kvar är ett skal som förmultat.
ett yttre som visat dig allt hon känt.
det inre och själen har gett upp och gett sig av.
känslorna som en gång fanns där,
beredd att få grepp om dig och aldrig släppa taget.
nu finns inte längre något hopp,
nu finns inte längre någonting att tro på.
för tron har vänt ryggen, för att aldrig mer komma tillbaka.
men tron på oss som hela tiden kommit och gått,
har slitit sig fast vid det skal, vid den själ och det inre hon hade.
Den tron kommer leva med henne till den dagen hon inte längre lever
eller till den dag hon verkligen har gett upp.
känner jag henne väl,
så vet jag att det är tjejen som aldrig någonsin ger upp.
Den tjejen är jag och jag ska aldrig någonsin tappa hoppet!

1 Januari 2008 | Länk | stuff | 0 kommentar

I would call it lonely

Jag önskar mig en natt, ett mörker utan mardrömmar.
en natt då jag stillsamt får sova,
slippa oron och tankar omkring döden.
Jag ser något där i mörkret,
som bara väntar på att attackera,
vad, det är vet jag inte.
Jag vet bara att det ger mig en ilande känsla i ryggraden,
en brännande känsla i hjärtat.
..men jag tror det kallas ensamhet.

4 December 2007 | Länk | stuff | 0 kommentar

fed up

Det är patetiskt att kolla på utifrån andras åsikter,
att det faktiskt stämmer ihop.
Det är patetiskt hur du lever på andras energi,
så fort du inte är i centrum är du så otroligt liten och ynklig.
Det är komiskt att kolla på.
Men det som är mest komiskt är att det inte är
bara jag som har lagt märke till det utan
folk som inte ens vet vem du är har fått den uppfattningen.
Jag tänker inte ens ge dig chansen att
få se mig må dåligt av någonting du gjort eller försöker med.
Den chansen är mycket liten.
Du har dig själv, ditt utseénde och dina närmaste att spela på.
Men när det/dom sviker dig?
Frågan är den, vart tar du vägen då?
Du är skrattretande..
..och ivägen!

29 November 2007 | Länk | stuff | 0 kommentar

dont ever leave me

det kom en människa in i mitt liv, som verkligen förändrade allt.
hon förändrade synen på livets perspektiv,
hon fick mig inse att riktig vänskap verkligen existerade,
hon lyckades få mig att känna trygghet och lugn,
hon lärde mig att ta vara på varje sekund av mitt liv.
allt detta genom att bara bry sig om mig.
du träffade på dom exakt rätta punkterna.
men jag är rädd att om du lämnar mig nu, så tappar jag allt.
så jag ber dig, camilla edström,
lämna mig aldrig. för utan dig är jag ingenting.

24 November 2007 | Länk | stuff | 0 kommentar

I can feel myself

jag sitter här helt ensam.
allt som hörs är de lugna vindarna som sveper utanför fönstret.
den lägger sig som en spindelväv på rutan, lätt och försiktigt.
det är kallt, tanken av att kliva utanför dörren ger mig gåshud.
jag går upp för trappan.
javisst, trettonde trappsteget klirrar som så många gånger förr,
vilket ger tecken på att det bara är 5 steg kvar - framme
jag kryper ner under täcket som värmts upp av rummets varma brus.
tankarna flödar, allt snurrar.
men för en gångs skull är det skönt.
det känns underbart att ligga där.
ligga där och blunda, känna hur jag bara försvinner bort bland ingenting.
ingen skola som ger mig stress och panik.
ingen träning som ger mig dåligt samvete,
för att jag knappt kunnat delta under veckans gång
på grund av annat som skall göras.
inget jobb som får mig att inte kunna slappna av.
jag bara ligger där, ingen kan störa mig.
jag har äntligen lyckats finna min väg till ro.
äntligen kan jag hitta mig själv.
jag är tillbaka, med varmt hjärta och leénde på läpparna.
ingenting är omöjligt, har jag alltid sagt.

19 November 2007 | Länk | stuff | 0 kommentar

I dont know what to do

Jag har stängt in mig själv bland stress och kaos,
kan inte finna vägen till lugn och ro.
Jag ställer allt för höga krav på mig själv,
krav som jag till sist uppnår men sedan tappar orken,
orken att ta hand om mig själv och allt annat.
Det är så svårt och obehagligt att tappa bort sig själv,
och att inte kunna ha kontroll över någonting.
Det känns som att jag behöver någon som lyssnar,
men när jag väl ska prata har jag ingenting att säga.
Tomma ord om ingenting.
Det finns så mycket jag skulle vilja säga,
men som jag inte vill att folket ska snappa status
på grund av att förvärra mitt liv inför vänner och bekanta.
För att sedan kunna komma till mig med ett ynkligt
"Hur är det?"
När jag innerst inne vet att ni gör det för att inte förlora mig.
För att ni är rädd att jag ska tappa gnista och ge upp helt och hållet.
Fegt, säger jag bara. Så fegt.
Men det ska bli ändring.
Jag ska knipa igen, hålla det för mig själv,
och ta vara på det som jag tappat på vägen hit.
Ni har inte funnits där när allt varit dåligt,
då behöver ni heller inte ta del av det som är bra - enkelt.
Ny människa, men med samma yta - Here I come.

11 November 2007 | Länk | stuff | 0 kommentar

I want you to be happy.

Jag önskar att jag kunde hjälpa dig.
Det är svårt för mig,
eftersom att jag är den ända du vänder dig till,
och ändå är det jag som är orsaken till din psykiska smärta.
Det gör ont i mig att se dig slitas i stycken.
Din smärta är så självklar och genomskinlig,
även om du själv nekar den.
Om man ändå kunde styra känslorna
som ratten på bilen.
Men jag vet att det är omöjligt,
och det kan jag inte göra någonting åt.
Allt jag kan göra är att finnas där när du vill.
Im sorry, but that is the way it has to be.

4 November 2007 | Länk | stuff | 0 kommentar

Youre back.

Hur är det man uttrycker sig när det negativa
har förvandlats till det motsatta?
Något i stil med att "vindarna har vänt"?
Det är ungefär vad jag skulle kunna säga nu.
Jag hatar dig för vad du sa, men aldrig gjorde.
Men jag älskar dig för att du vågar erkänna dina misstag.
För att du orkar ge tillbaka dagarna du aldrig brydde dig.
För att du visar mig glöden att du verkligen vill och försöker.
Pappa, du är på väg tillbaka.

4 November 2007 | Länk | stuff | 0 kommentar

The way out, ha?

Jag är så less, så less på mig själv.
Att i varenda blogginlägg dela med mig av mitt sorgsna-jag.
Är det mitt jag?
Att hela tiden vara ledsen, arg eller förstörd på grund av andras idioti?
Att ständigt behöva gå med dessa tankar i huvudet?
Att måsta försöka klara sig på egen hand, hela tiden.
Nej, det är inte jag. Det är fan inte jag.
Tjejen som alltid kom in med det såkallade "leéndet på läpparna".
Vart försvann hon, vart tog hon egentligen vägen?
Jag hade förut ett mål, att lappa ihop oss.
Men eftersom att mitt mål aldrig blev nått,
så har jag börjat fokusera på något helt annat.
Nämligen lappa ihop mig själv.
Varför är det alltid jag som ska försöka ta kontakt?
Varför är det alltid mig det hänger på hela tiden?
Har du ingen egen vilja?
Jag skulle vilka beskriva dig som ett korthus,
bara faller rakt ner och bara ligger kvar där,
tills någon en dag plockar upp dig - åh, det är så synd om dig, verkligen.
Du söker tröst, du söker någon som förstår dig,
men jag vill plussa på korthus, egoistiskt jävla korthus.
Från p, till ett hjälplöst egoistiskt korthus.
Hur känns det?
Hur känns det att bli jämförd med meningslösa saker?
Det är vad jag ser dig som, meningslös.
Du finns aldrig där, du gör ingenting.
Jag har omvandlat min sorg till ilska, en otrolig ilska.
Istället för att gråta, skriker jag - AAH!
Nu är det nytt, helt nytt.
Du kan leva kvar i den värld som du själv skapat.
Du kan leva vidare den iskalla värld du valt att leva i.
Du kan fortsätta på egen hand, utan mig.
Du kan stanna där i skiten och bara se på hur det flyter för mig.
Du har inte visat intresse till det som varit dåligt,
då behöver du heller inte ta del i som faktiskt är bra heller.
Let me be, dont care about me.
The way out, ha? I hate you for what you said but didnt do.
Jag är jag, acceptera det eller inte.
Jag tar inte mer skit ifrån dig nu - Its all over, daddy.
Kom inte till mig och skyll på ett misstag,
för det största misstaget är du, tänk på det.

24 Oktober 2007 | Länk | stuff | 0 kommentar

And yes, you dont care

Jag stänger in mig själv med känslor som inte finns,
som om jag skulle vara omringad av onödig smärta.
Vart tar jag vägen efter det här?
Förvänta dig inte en tjej med samma glöd,
när du sliter mig sönder och samman.
Det tog ett tag för mig att inse,
men det visar sig att du bryr dig faktiskt inte.
Mitt mål är att inte "sätta dit mig själv",
för saker och ting du klantar till.
Ledsen, men dom får du stå för!

20 Oktober 2007 | Länk | stuff | 0 kommentar

We are not far away.

Jag kan inte beskriva känslan i ord.
Det närmsta och mest beskrivliga måste vara fantastisk.
Det är vad du är - du är fantastisk!
Utan att göra någonting alls,
så lyckas du vara den mest underbara person jag någonsin träffat.
Du får mig att känna lycka.
Du får mig att bli sugen på varje dag när jag öppnar mina ögon.
Du får mig att hålla mig vaken så länge som möjligt,
för att inte ta död på dagen som varit,
men att vänta så länge som möjligt på nästa dag som ska gry,
som ger möjlighet till ännu större chanser och fler framsteg.
Det är som ett spel.
Spelet går ut på att älska varandra.
Och älskling, vi är inte långt ifrån mål.
Starten var inte lätt, men spelet är vad man gör det till.
Du liksom pausar mitt liv,
fyller den med underbara konturer som förgyller och lyser upp.
Du bygger någonting vackert,
men du glömde att starta livet igen och jag är så glad för det.
Det är som att börja om från noll,
och sedan gå vidare på vad som nu har pausats.
Ett nytt liv ifrån ingenting, otroligt.
Men som man brukar säga..
Ingenting är omöjligt och speciellt inte tillsammans med dig.
J - mitt hjärta, mitt allt och mitt liv. Jag ger dig allt!

8 Oktober 2007 | Länk | stuff | 0 kommentar

Goodbye

Det är pinsamt hur du försöker smälta in,
när du egentligen bara bryter mönstret totalt.
Vad har hänt med dig och vart har du tagit vägen?
Det är inte vi längre, det är ni.
Den relation som vi en gång hade,
är nu helt utsuddad, bortkastad.
Jag fattar inte hur du kan kalla dig själv pappa,
de är det som är så komiskt.
Jag tycker synd om mamma,
som ska spela din roll samtidigt som
hon lyckas med sin egen roll som världens
bästa mamma, hur grymt som helst.
Hon finns alltid där i alla lägen - andra halvan.
Jag börjar tvivla på att det kommer kunna bli
så som det en gång har varit.
Jag tror inte att du kommer märka någon skillnad,
förräns vi inte pratar eller hör av varandra alls.
Är det var som krävs för att du ska förstå vad jag
egentligen känner?
Jag är otroligt less på dig och ditt beteénde.
Jag kan inte gräva ner mig,
och klandra mig själv för att det är du
som ignorerar din och min relation.
En sak till..
Det var sista gång du ens snuddade vid mina pengar.
Det var sista gången du stal av mig utan att fråga
eller ens säga till.
Hur tänker du?
Jag skiter fullständigt i dig nu mera. HEJ!

21 September 2007 | Länk | stuff | 0 kommentar

Im totally gone, lost.

Det är slut.
Jag orkar inte ljuga för mig själv längre.
Vad är det jag försöker med,
när jag pratar med mig själv som om allt vore sig likt?
Vad är det jag menar,
när jag nekar mina känslor totalt?
Att ljuga för mig själv är bara onödig smärta
och bortkastad tid - idioti.
Jag är kär i dig, det är bara så.
Inte ens jag kan finta bort känslorna den här gången.
Inte ens jag kan kontrollera vad jag känner.
Jag som tyckte att jag hade allt under kontroll.
Jag har tappat bort mig själv
och snälla, led mig tillbaka.

18 September 2007 | Länk | stuff | 0 kommentar

You dont have to fake.

Du behöver inte låssas som att du bryr dig om mig.
Du behöver inte leka "den bästa" med det sämsta,
från min sida är det bara patetiskt.
Jag har aldrig mött en så känslokall människa som dig.
Du bryr dig inte om någonting annat än dig själv - sorgligt.
Jag försöker visa att det inte rör mig,
men vad du inte vet är att det tär på mig något så otroligt.
Men som med mycket annat så vägrar du förstå.
Du har aldrig ens frågat hur det är med mig
eller hur jag känner efter alla dessa förändringar.
Förstår du hur mycket jag gått igenom och gått med på?
Eller gått med på..
Tanken av att fråga hur jag vill ha det,
har liksom aldrig dykt upp för dig någon gång.
Jag har alltid ställt upp,
gillat läget och accepterat vad som precis har skett.
För dig är tacksamhet en summa pengar.
Du tror att du blir skuldfri när du betalar mig.
Du kan inte köpa mig, det förstår du väl själv?
Jag spyr på dina lögner och ditt iskalla jag.
Du är inte den person som jag vuxit upp med.
Och du kommer nog aldrig kunna bli det,
så länge jag aldrig öppnar munnen.
En dag, en dag ska jag göra det.
Och den dagen skiter jag i fall det sårar dig.
Jag skiter i om du mår dåligt,
för det har jag gjort under en lång tid nu.
Utan att du ens märkt någon skillnad.
Du-bryr-dig-inte, visst?

14 September 2007 | Länk | stuff | 0 kommentar

Well make it if we try.

Du tar i allt var du har,
och bara kastar mig rakt in i hårdaste betong.
Du tar upp mig igen,
försöker laga skadan men inser att det inte går.
Det är nu du flyr ifrån.
Det är nu du inte vågar inse att du har gjort fel
och det är nu som du väldigt enkelt
stöter bort problemen till någon annan.
Din metod är väldigt hjälplös och feg.
Tänk om du bara kunde erkänna vad som hänt,
så att vi sedan skulle kunna bygga upp någon nytt.
Kunna glömma allt som var
och fukusera på vad som kommer ske härnäst.
Well make it if we try, remember that.
I love you, dad, and Ill always do.

5 September 2007 | Länk | stuff | 1 kommentar

What a feeling.

Det går inte att beskriva "den känslan".
Du kom för att lappa ihop mig.
Konstigt nog så kom du med dom rätta delarna.
Varenda liten bit har hittat och lagt sig själv,
och passat helt perfekt.
Du kom för att göra mig hel och älskad igen.
Jag tror inte att någon annan än du,
skulle ha kunna gjort det bättre.
Min tacksamhet för att du dök upp,
och bara fanns där,
den är helt obeskrivlig.
Men jag försöker att visa den,
med den bästa sidan av min kärlek.
Du är värld precis allt,
och jag ångrar inte att jag gett dig den stoltheten.

Jag älskar hela dig,
inte bara ditt utseénde.
Din personlighet,
ditt underbara leénde.

4 September 2007 | Länk | stuff | 0 kommentar

I know what I want.

Antingen så är jag blind,
eller så är jag bara väldigt envis.
Jag ser inte att du inte vill,
eller så vägrar jag inse att verkligheten är annorlunda
till skillnad ifrån min egen fantasi.
Så länge jag inte tilltalar mig själv vad som är rätt eller fel.
Så länge jag inte har sett det på riktigt,
så tänker jag aldrig ge upp.
Jag vet vad jag vill och vad som är mitt mål,
jag ska och jag vill.
När vi är tillsammans är det precis som om tiden
utöver oss själv har stannat.
Precis som att det finns all tid i världen att ägna åt varandra,
behöver inte bry oss om någonting annat.
Åh, älskling - låt allting sluta lyckligt.
För du vet att jag offrar allt och lite till, bara för din skull.

31 Augusti 2007 | Länk | stuff | 0 kommentar

Come.

Kom, vi kan gå till en plats där ingen ser oss.
Kom, jag vill visa dig.
Allt vi kan få och som vår liv vill ge oss,
bara du möter mig.
Se mina ögon, min älskade.
Kom, jag vill lära mig se med dina ögon,
vara ditt hjärtas slag.
Kom, kan du tänka dig se i mina ögon,
och vara i mig ett tag?
Jag måste inte veta,
bara kunna känna dig som du är
och som du blir när din älskade är nära.
Allt som är bara du.
Du som har prövat alla mina sanningar,
och jag älskar dig.

27 Augusti 2007 | Länk | stuff | 0 kommentar

Lost.

Det är precis som om du har låst dig ute,
och inte hittar nyckeln tillbaka in igen.
Eller som om du har gömt undan den,
för att sedan använda den vid det rätta tillfället.
Men det du inte vet är att jag har hittat den,
och har kastat bort den.
Jag tror inte att det spelar någon roll.
Jag tror inte att du skulle ha ens försökt att hitta
den nyckeln även om du insåg att den var försvunnen.
Den är nu lika försvunnen som dig - och mig.
Jag är försvunnen för dig,
och det kommer du att inse inom kort - hoppas jag.
Sätt ner fötterna på jorden
och inse att det är skillnad på din fantasti och restens verklighet.

24 Augusti 2007 | Länk | stuff | 0 kommentar

You say it best, when you say nothing at all.

När det inte längre finns någonting att säga till varandra.
När lusten att ses inte längre dyker upp.
När ingenting är som det en gång varit.
När man inte längre orkar bry sig om varandra.
När betydelsen för varandra har försvunnit helt och hållet.
När till och med jag tappar lusten att försöka lappa ihop
det som en gång har varit far och dotter..
..när den lusten har försvunnit är det någonting som inte ligger rätt till.
Du säger att du alltid har räknat med mig,
och att du alltid kommer att göra det.
Men det du har sagt är ingenting du är legend på att visa.
Så är det ju och har alltid varit.
Du är bländad av kärleken och ser absolut ingenting annat.
Jag vet inte om det beror på att du inte vill,
eller om du är rädd för att se ut till det riktiga, den riktiga verkligheten.
Men snälla, sätt ner fötterna på jorden.
Inse att den värld du lever i nu är någonting du har skapat själv,
och det kommer aldrig att vara för evigt.
Jag kan inte visa på ett tydligare sätt att jag älskar dig,
det är din tur att visa kärlek tillbaka.

22 Augusti 2007 | Länk | stuff | 0 kommentar

I dont need your new you.

Du bara glider ifrån mig, sakta men säkert.
Du tror att allting kommer bli så fantastiskt bra,
bara allting går i din väg - men snälla du, du har så fel.
Inser du inte vad det är du går miste om?
Det är inte bara mig.
Det där med förtroende och kärlek är något du vid det här laget kan glömma.
Kanske från din nye vän som du har totalt bundit dig fast vid.
Tro inte att du är välkommen hos mig,
men rollen du skulle ha spelat för ett antal månader,
kanske till och med år tillbaka.
Jag är trött på att du matar i mig massa saker du ändå inte kan hålla.
Jag är trött på att höra dig säga samma gamla visa,
när det ändå inte sker någon förändring.
Jag är trött på att gå runt och önska att du ibland tänker på mig,
att du kanske någon gång skulle kunna offra dig lite och ta kontakt.
Men som jag vet, så finns det inte för dig.
Du har gjort ditt kast, nu är det min tur att ta tag i spelet.
Och vet du vad jag säger? - PASS på dig och ditt svikande.

22 Augusti 2007 | Länk | stuff | 0 kommentar

Im fallin in love.

Jag lägger mig ner för mig själv,
allt är tyst och det finns ingenting som kan störa.
Där ligger jag, dyker tillbaka till det som en gång varit - vårat då, vårat vi.
Vårat då som jag av någon anledning försöker förvandla till det nu,
det nu som jag har kommit fram till och aldrig mer vill lämna.
Det nu som jag inte tänker låta någon förstöra
eller smutsa ner med fläckar från den tid som jag en gång har passerat,
det som jag en gång har gått igenom - aldrig mer, aldrig mer, aldrig mer.
Jag tänker efter och jag är faktiskt lyckligt.
Jag har allt som jag har strävat efter att få eller lyckas med.
Det finns ingenting jag skulle kunna önska att jag mer hade,
för jag är nöjd och stolt över det jag har.
Jag har kanske inte allt, men jag har det bästa.

21 Augusti 2007 | Länk | stuff | 1 kommentar

The worlds greatest

Om det är möjligt att ta en break från livet, så gör jag det nu.
Nu får det vara min tur att fly iväg från problemen,
och bara köra vidare på den väg jag har valt.
Den väg utan gropar att halka rakt ner i,
för att sedan inte orka hela vägen upp.
Till den sidan då allting flyter på som vanligt,
utan några dramatiska avslut - den lyckliga sidan.
Till den värld där ingenting rasar,
utan där allting bara bygger på sig själv.
Jag vill kunna göra det som i stort sätt är helt omöjligt,
jag tror på mig själv - och ja, jag ska lyckas.

19 Augusti 2007 | Länk | stuff | 0 kommentar

Im all yours.

Se mig i ögonen och säg att du älskar mig?
Älskar mig på samma sätt som jag avundas dig.
Visa mig att det du bygger på är kärlek,
och att du är beredd att offra allt om det så skulle vara.
Visa mig att ingenting spelar någon roll för dig,
bara vi är tillsammans.
Överbevisa mig med din styrka och säkerhet.
Visa mig att kärlek har den största betydelsen i ditt liv.
Få mig att känna mig självsäker och trygg,
på det sätt som du brukar.
För nu, älskling. Nu kan du få mig så lätt!

17 Augusti 2007 | Länk | stuff | 0 kommentar

My brother from another mother.

När ingen annan har lyssnat, har du vässat dina öron extra.
När ingen annan har ställt upp, har du alltid funnits med en andra hand.
När ingen annan har brytt sig alls, har du brytt dig som allra mest.
Alla gånger jag har kännt mig ensam, har du alltid visat att du finns där vid min sida, vad som än händer.
Alla gånger jag har varit ledsen, har jag alltid fått gråtit ut i dina armar, jag har alltid varit välkommer hos dig.
Visa mig nu att ingenting kommer att knäcka din och min vänskap.
För du vet, brorsan - Äkta vänskap rostar aldrig.
Jag kommer att sakna dig något så otroligt, Anton.
Ill always be there for you, my friend.

17 Augusti 2007 | Länk | stuff | 0 kommentar

I dream about you every night.

När det känns som att kroppen flyger upp till månen och sen ner igen,
varje gång jag ser dig.
När hjärtat dunkar tre gånger snabbare, så fort du möter min blick.
När det känns som att jag vill gömma mig för att mina kinder sakta kokar upp
och förvandlas till en röda/rosa nyans.
När jag sedan kommer på mig själv att jag ännu inte har släppt blicken på dig, trotts att du står och tittar tillbaka.
Du står bara där, du rör inte en muskel i ansiktet.
Jag klarar inte av att hålla tillbaka,
jag bara sänker blicken och ler.
Ler för att jag inte vågar visa hur glad du gör mig.
Du börjar gå emot mig och jag håller fast dig i blicken igen.
..det är här som jag alltid vaknar upp, osäker.
Osäker på vad du egentligen känner, på vad du tänker göra.
Det är därför jag inte gör några större framsteg.

16 Augusti 2007 | Länk | stuff | 0 kommentar

Everything reminds me of you.

Jag förknippar dig med allt jag ser.
Jag förknippar dig med allt jag hör.
Jag förknippar dig med allt jag läser.
Det är som om du finns med i varje rörelse,
i varje ljud eller varje liten bokstav mina ögon passerar.
Du finns med överallt.
Kanske är det ett bevis på hur mycket vi har gjort tillsammans
eller delat med varandra.
Jag kan inte sluta tänka på dig.
Och så fort hjärnan har slitit sig i några få ögonblick,
så ser jag eller hör jag någonting som får mig att återvända,
till den tjocka dimman av tankar som ingen kan bryta sig in till, in till dig.
Jag älskar att vara där med dig, det får mig bara att tycka mer om dig.
Älskling, jag vill ge dig allt och lite till. Jag älskar dig.

15 Augusti 2007 | Länk | stuff | 0 kommentar

hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel

Skaffa en gratis hemsida