Different names for the same thing
Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok
Debatt Topplistor Om mig Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Juli (2019)
>>


Ratamahatta

www.hairofthedog.blogg.se

För er som önskar läsa om mitt händelserika liv. ( HA! )
5 Maj 2009  | Länk | Vardag | 0 kommentar
I just cant do it Captain!

Idag är en fin dag. Det är soligt och det var kanske 20 grader varmt på bron imorse.
Det är snö överallt och en sväng till Bjästabacken är planerad till kvällen.
Helt fint bra!

Jag har den snyggaste mannen i köket som lagar maten och en snus under läppen.
Senare ska jag spela lite piano och kamma håret.
Lifes good.
Just nu.

Imorgon är en sväng till Kramfors planerad
på torsdag fyller min kära systeryster 29
och i helgen ska det jobbas jobbet.

Bästa notisen: Sirqus Alfon kommer till PDOL 2009! Hultsfred får klara sig utan mig och Emma i år, hur nu det ska gå. I år åker vi norrut, till Piteå!
Fuck yeah.


Äh. Det går ju alldeles värdelöst att skriva...
Nåväl. En dag i sänder. Ett steg i taget. Hejhå.
10 Februari 2009  | Länk | Vardag | 2 kommentarer
Snö i byxan är det bästa som finns.

Snö!
Inget är lycka så mycket som snö!
Det har snöat hej vilt i mer än en dag nu och det är snö överallt.
Man måste skotta fram bilarna, skotta fram gården och skotta fram huset.
Snö är det bästa som finns.
( Fast det finns bättre ideér än att göra ett magplask i snön, t.ex ett ryggplask, för annars drunknar man med huvudet i snön och det är kallt. )

Igår jobbade jag litegrann. Det var skönt, ty jag har varit ledig i alldeles för många dagar nu. Efter jobbet vankades vin, öl och lite fisherman.
Det smakade som vanligt alldeles förträffligt och det var oerhört trevligt att få umgås med mina fina vänner igen.
Nu har jag varit hemma och kliat pungen på min man lite för länge och intensivt.
Då passar det sig med öl, "buffalo" och röda pussmärken på kinden. Yummie!
Efterfest, hemgång, sovasovasova.
Ty idag var det jobb på schemat också och det var lugnt och skönt. Tah!

Imorgon ska jag visst vara barnvakt... Det är inte ofta minsann! Kanske andra gången i mitt liv som jag är barnvakt åt någon annan än lillebror.
2 små söta tjejer som garanterat har massor med leksaker som jag kan roa mig med. Hur kul som helst!

Nåväl. Nu ska jag njuta av all den här härliga snön maximalt.
Med mina nya täckbyxor und jacka och med ett par snodda handskar och trasiga skor och kanske världens snyggaste mössa kan det inte misslyckas.
Inte med snö nästan upp till knäna på vissa ställen. Hejhå!

Ps. Emma är den bästa som finns. Hur jag kan veta det? Hallå.
www.onthemoonwithsteve.blogg.se
Det är min fru. Klart hon är bäst. Tah.
9 Februari 2009  | Länk | Vardag | 1 kommentar
Varför dog alla mammutar ut? Det fanns inga papputar.

Man kan aldrig veta vad en annan människa tänker
och hur hon tänker
eller varför hon handlar såsom hon gör.
Hur gärna jag än vill veta hur du tänkte,
kommer du aldrig berätta det för mig.
Vill jag veta?
Vill jag någonsin veta hur du kände dig?

Nu är det ungefär exakt 120 timmar sedan du lämnade mig.

Man kan fråga sig själv varför 1000 gånger
och 1000 gånger till
jag har fortfarande inga svar.
Jag har inga ord kvar, jag har ingen plats för fler tankar,
jag har ingen ork för fler tomma timmar
eller tomma frågor.

Du kommer alltid att vara min hjälte
min idol
nu får du vara min skyddsängel istället.
6 Februari 2009  | Länk | Vardag | 1 kommentar
Long time no seen

Den enkla anledningen till att jag inte skriver så ofta här,
är för att jag inte är hemma så ofta.
Jag har, så att säga, bättre saker för mig. Än att skriva om det bra jag har för mig.
Life is good, så att säga.
Ledig helg i helgen, så om någon är sugen på att skåla med mig och min undersköna fru Emma ikväll, så är ni välkomna.
Jag vet inte vart vi kommer parkera våra silly asses, ty jag är inte så van vid krogrundor i Övik. Jag håller mig på en krog, och då enbart för att jobba. Eller bo.

Nåväl! Det händer inte så mycket, jag jobbar och stånkar och kramas med min man.
Ikväll åker han dock till Solberg för att trubadura, och det passar mig utmärkt för det ger mig tid att vänstra lite. Med min fru såklart.


Så, ikväll blir det förfest med tits, tequila, nufsknullande and so on.
Funny!

Ps. Jag fyller år på måndag. 21 år gammal och ont i ryggen.
Fira mig! Ty det är min sista födelsedag, jag tänker stanna här vid 21. Mycket bra ålder. Hejochhåhejdå. Ds.
31 Januari 2009  | Länk | Vardag | 0 kommentar
Jag ska bekänna en sak...

Vi var i Kittelfjäll med jobbet. Söndag-tisdag.
Det var fylla, det var naket, det var lite åkning, det var en hel del tokigheter.
Det var faktiskt tokigheter för det mesta, så jag tänker inte återge något.
Men det var himla roligt.
Och jag har mognat något fantastiskt på ett år... Ifjol hade jag sjuk ångest när jag kom hem, nu mår jag bara bra. Jag är inte ens bakis! Tah.

Nåväl. Vad har jag roat mig med senaste tiden?
Jag har jobbat i helgen och i lördags blev vi bjudna på mat hos far.
Jag, min syster, min svåger och min man.
Jepp. Thats the thing. Jag har en pojkvän. Herregud... Jag är helt fantastiskt sjukt jättekär och lycklig. Helt fint bra!
Min pojkvän är dessutom den finaste, snällaste och goaste killen jag har träffat.
Han är bäst, helt enkelt.

Folk som känner mig vet hur jag brukar reagera när det kommer till kärlek och känslor och framför allt partnerskap.
Fuck off brukar jag skrika för det mesta och himla med ögonen när någon nämner kärlek. Ibland brukar jag mima att kräkas också, bara för att det är så fånigt.
Men nu får alla andra mima att kräkas åt mig, för jag är helt tagen.
Och mamma är nöjd, för nu är inte jag en "gammal nucka", som hon så snällt uttryckte det. Nej, nej, jag är kär. Hej och hå, så det kan gå.


Björn är återuppstånden!
Jag har världens snällaste far, som fick honom att leva igen.
Så på fredag ska jag pysa hem till mor och hämta hem Björn.
Vi kommer återigen göra vägarna farliga, så stanna inne. Ty jag är körkåt och Björn vill röra på sig. Yay!
Ikväll är jag ledig och ska troligen träna snart. Sjukt skönt.
Sedan är det fotboll på tv också ska jag lyssna på trubadurer ( min man är sanslöst begåvad och det är roligt att lyssna på dom två tokarna ).
Förhoppningsvis får jag ledigt på lördag, så jag kan ta min fru på roligheter. Tequila under bord, strumpbyxor, trilla omkring och skratta tills vi får ont i magen.
Min fru har fyllt gammal och det måste firas! Dessutom saknar jag henne sjukt mycket jämt och vi behöver kramas.

Nå, nu ska jag ut och löpa lite innan det blir alltför mörkt. Hejhå!
21 Januari 2009  | Länk | Vardag | 0 kommentar
I only wanna be with you

Hallelujah.

Ursäkta ursäkta, att jag har varit oerhört oaktiv på denna blogg (nogg) i alldeles för många dagar.
Jag har varit lite busy.
Jag har inte jobbat varje dag och sovit alldeles för lite osv.
Ack nej. Jag har jobbat sisådär varannan dag och somnat lite för sent, men sovit alldeles oerhört bra.

I onsdags jobbade jag, klev av tidigt och njöt av vänners sällskap och trubadurer.
I torsdags njöt jag nog mest av livet.
I fredags slutade jag tidigt på jobbet och drack lite sprit och jagade lite hor.
I lördags slutade jag också tidigt, for på förfest (!!) och drack lite sprit och jagade lite hor.
I söndags åt jag middag med mina underbara vänner, drack lite sprit och spelade spel.
I måndags klev jag upp tidigt, jobbade och slutade sent.
Igår var jag hos Pulver i fem timmar och fick en sjukt snygg tattoo. ( Jag kommer vara snyggast Beach 2009, trots mina defekta magrutor )
Idag ska jag återigen njuta av livet. Städning, kaffe, Bäpa och trubadurer är planedare. Lovely.

Jag är så oerhört glad.
Jag är så himla lycklig. Varje dag är en bra dag.
Om vi säger som så; jag går omkring och småflinar konstant och ibland börjar jag skratta för mig själv vid den här angenäma tanken.
Helt fantastiskt fint och bra.
Tah!

( Jag tog ett steg till,
jag liksom hoppade över kanten
och föll.
Jag faller ännu och är mer än redo att möta vad som mötas skall på vägen ner,
mot avgrunden. )

http://www.youtube.com/watch?v=Ts19Nn-xyGs
Volbeat - I only wanna be with you
Fantastiskt bra.
14 Januari 2009  | Länk | Vardag | 1 kommentar
Det var visst en avgrund där.

Jag står alldeles vid kanten
jag vinglar lite mot branten.
Dom varma vindarna från avgrunden kommer mot mig i stötar
och fångas upp av mina utsträckta armar.
Jag står alldeles vid kanten nu,
med ett ben utanför och ett innanför,
på tryggt avstånd från djupet.
Men jag tänker nog låta dom varma vindarna ta tag i mina utsträckta armar
och möta det som ska mötas på vägen ner
hela vägen ner, ända tills jag möter marken.
Jag liksom, föll över kanten
eller hoppade.


Idag vaknade jag lite väl sent. För sent egentligen, för jag hann inte leta efter min skinnajacka. I år blir det en svart en (jo, självklart syntet) som varvas med min älskade, slitna röda.
MEN, det verkar ju vara helt omöjligt att hitta en.
Är dom inte för kort så är dom för stor så är dom för ful.
Nåväl. Det är en ny dag imorgon.
Kvällen avslutades med en fantastiskt god kopp kaffe och en bra film, som jag inte kommer ihåg namnet på. Den var tecknad och handlade om duvor under andra världskriget, helt fint bra film!
Ja, nu ska jag sova, så jag orkar kliva upp imorgon.
Ty imorgon är en lång dag av jobb, men det kommer nog bli bra.
Allt känns helt plötsligt så mycket bättre.
Tah!
7 Januari 2009  | Länk | Vardag | 1 kommentar
Snurrigt värre i min y-sväng.

Om man läser min blogg (nogg) måste man tycka att jag har jordens tråkigaste liv. Jobb, jobb, jobb. Ungefär. Ibland ser jag en film och ibland händer det att jag dricker lite sprit och jagar lite hor. Men det är väldigt sällan.
Mitt liv är inte så tråkigt och händelselöst som man kan tro.
Det är lite för mycket jobb för tillfället, men även på jobbet händer det saker.
Så. Vad har då hänt idag?
Jag har varit lite ledsen. Jajamensan, det har jag. Jag har varit lite ledsen i några dagar nu. Inte konstant, men sådär lite till och från.
Jag har varit ledsen, för jag har gjort någon jag tycker om illa.
Det var inte mitt fel, jag kan inte göra något åt saken och jag kan inte ändra på saker och ting. Det är kanske det som gör mig så ledsen.
Jag skulle vilja ställa saker och ting tillrätta igen, men jag tror inte det går.
Jag tror att vi bara får vänta nu. Vänta, och se.
Det kanske blir bättre med tiden. Vem vet.

Min mage har även börjat bete sig lite underligt... Istället för att kurra när den är hungrig och vill ha mat, krampar den. Det krampar ända upp till bröstet och i ryggen. Det känns inte bekvämt och absolut inte hälsosamt.
Äta regelbundet? När jag var sjuk åt jag en apelsin på 2 dygn.
Jag är inte ens hungrig på morgonen längre, och frukost finns det ingen i det Anderssonska hemmet. Det finns föressten varken lunch eller middag heller.
Det finns the, knäckebröd och gamla bananer som jag måste slänga.
Så mat blir det en gång om dagen då jag jobbar.. det kan ju vara därför min mage säger ifrån. Så dags nu. Hejhå.

Idag har även ytterligheter ställts på sin spets.
Jag har kommit fram till att jag är sjukt feg, när det gäller vissa saker.
Sjukt feg och jag vet om det själv.
Men jag vet inte riktigt hur jag ska bete mig i sådana här situationer.
Jag tycker å ena sidan att jag bör vänta och se, men jag har väntat länge nog.
Å andra sidan passar det sig inte riktigt mig att vänta, jag vill mest bara köra på.
Men när det kommer till sådana här saker, är jag väldigt försiktig.
Herregud, hur många år ska det ta innan man börjar våga igen?!
Men det är väldigt bekvämt att vara feg.
Bekvämt och behändligt.
Jag är ack så bekväm ibland. Just nu är jag bekväm. Imorgon är jag nog också bekväm men just nu sitter jag i en såkallad y-sväng.
Eller yr-sväng, det är ju upp till var och en.
Ja herregud. Jag kan ju tycka att jag borde veta vad jag vill, men just nu vet jag ingenting.
Förutom att det var en jobbig och lång dag att jobba och nu vill jag sova.
Sovasovasova. Hejhå.
6 Januari 2009  | Länk | Vardag | 1 kommentar
Jag fortsätter att ha tur. Eller vara barnsligt tacksam, same shit, different name.

"We wrote our names down, on the sidewalk,
but the rain came and washed them off.
So we should write theme again on wet cement
so people, a long time from now will know what we ment."

Idag sov jag jättelänge. Ja, jag sov tills pappa ringde och väckte mig.
Då var klockan kring 18. Jag hade planerat att sova tills jag vaknade, och det gjorde jag minsann. And I did it good!

Kollade lite på tv, på den här filmen Galen i kärlek. Fantastiskt rolig film.
Gick dock ner till Olles i mitten för att äta middag.
Men då borta är bra och hemma är bäst, fortsatte jag att kolla på filmen där.
Ja, sedan gick jag hem. Jag dog lite på hemvägen, för det är ungefär 20 minus ute.
Nu är det the och ännu en film som gäller. Det var lite för kallt för mina tassar att knalla till Norra för att handla chirre, så jag får tugga snus.
Jag har ju min vinterjacka hos mor ror i Mellansel, så jag tuggar på med sommarskinnjackan ännu. Så tokigt det kan bli.

Imorgon däremot är det lunchdäjt som vankas och ett hål i snoken.
Inte i min snok, men min väns snok. Christine ska ta tjuren i hornen. Jag ska vara moraliskt stöd. Det är jag ganska bra på. Ty jag är en god vän.
Ställer alltid upp för mina vänner. Det är jag bra på.
Jag är även bra på att sova. Det är lite av min grej. Inte att somna, åh nej, men att sova. Jag sover mig igenom buller och bång, renovering och barnaskrik. Flygplansresor och flygplatsnätter, bussresor och bullriga bilresor. På restauranger och cafeér, på parkbänkar och stränder.
Jag är bra på att sova.

Nåväl. Nu är det långhåriga, muskulösa män som väntar.
Jag har tur. Jag har dvd. Vem behöver partnerskap när man har dvd?
När jag känner mig lite sugen på sällskap slänger jag bara in en skiva och hej hopp, har jag Johnny Depp på behörigt avstånd.
Jag just. Jag har en Ben&Jerrys i mitt frysfack. Nu blev jag ännu gladare!
Sockerchock, hej!
5 Januari 2009  | Länk | Vardag | 0 kommentar
Jag har.... tur.

Klockan är 07:18.
Har varit hemma i 10 minuter ungefär. Tlött, tlött, ska snart sova.
Var bara tvungen att googla ett ord först.

Imbecill.
Imbecill är ett ålderdomligt uttryck som härstammar från latinets imbecillis vilket betyder svag eller utan stöd. Ordet används ibland för att beskriva personer med lågt IQ (25-65). Var tidigare WHOs officiella beteckning för måttlig psykisk utvecklingsstörning.


Idag var en skön dag. Låg i sängen till strax efter fyra på eftermiddagen, duschade och gjorde mig klar för jobbet och jobbade jobbet i 12 timmar.
DET är skönt. Att inte kliva upp, förrän man absolut måste.
Igår däremot, var jag 2 timmar tidig till jobbet.
Lite virrig. Men bara lite.
Imorgon ska jag inte jobba alls. Jag ska inta horisontellt läge och om jag orkar ska jag ringa mamma. Jag ska även pilla mig lite i naveln, men bara om jag orkar.
Jag är snart frisk och kry och då ska jag träna. Träna jättemycket! Tränatränaträna.

Jag ska.... skriva ett mail snart också. Det bör göras.
Jag bör även klinka lite gura och gå och köpa mig det där munspelet.
Det var ju tal om en inhandling av dylikt instrument, men det som rann ut i sanden lite. Nu har jag tänkt dra in tåtarna och ta tag i saken igen.
Jag ska även jonglera lite.

Jag måste bara... få någon ordning på mina värderingar.
Googla lite och kanske läsa lite. Tycka en hel del och säga massor.
Men en sak har jag fått klart för mig i alla fall.
Jag är ingen usel människa.
Jag må göra dumma val och klumpiga vändningar, men jag är ingen usel människa.
DET får mig att må mycket bättre och tycka om mig själv en hel del mer.
Jag menar, vem tycker om en usel människa? Inte jag i alla fall.
"Ingen kan göra dig lycklig, förutom dig själv"
Jag har en vän, han är väldigt klok.

Nej, nu är det absolut tid för att sova. Tid för att sova, tid för att drömma.
Tid att vila, tid för återhämtning.
Hejhå.

[Klockan är nu 07:52. Jag har inte gått och lagt mig än.]
Jag kollade på den där videon igen.
Jag fäller inte en tår när jag ser den, jag gråter stora och många tårar.
Att livet kan te sig så orättvist, och döden tar när döden vill. Jag saknar dig något ohyggligt min vän och är arg, för att vi inte fick ha dig kvar längre.
"Light up the darkness, or become one with it."

Jag ser soluppgången nu. Jag tänker nog kolla på hela, för det ger mig ro, känner jag nu. En soluppgång i orange och blått. Ljust blått. Hejhå.
4 Januari 2009  | Länk | Vardag | 0 kommentar
Hej 2009

Nårsafton har alltid varit överskattad.
Man letar efter den "perfekta" festen, men den perfekta festen finns inte.
Det är sådan prestationsångest över nyårsafton.
Jag är nöjd om man är ett litet sällskap som sitter hemma och har det trevligt och gör, vad man nu gör om man är ett litet sällskap som sitter hemma och har det trevligt. Jättenöjd. Jag kan sitta med Emma, en påse chips till nyårsmiddag och ett gäng öl hemma under mitt bord, då är jag nöjd.
Men att leta den perfekta festen.... det gör mig inte nöjd.
Nu var det inte det vi pysslade med igår, vi försökte bara vara med våra vänner som åkte hit och dit.
Middagen hos Jonna var mycket bra, god och mysig (Jag och Emma är bästa kockar, det är härmed bevisat! Boooyah! )
Vi hamnade hos Jonna på nattkvisten igen, med knappsning som underhållning.
Jag fick feber igen och blev hemskickad.
Jag blir ofta hemskickad nu på slutet....

Mitt hem är min borg. Ungefär så kan man se det.
Mitt utrymme är mitt och det kan jag slåss med vassa pinnar för.
Jag behöver mitt utrymme, min ensamhet, att andas min egen luft och bara min.
DET är viktigt för mig. Att vara själv.
Inte jämt, jag älskar mina vänner och många skulle jag mer än gärna ta en kula för. Jag ser gärna nya par jeans sitta i min soffa, dela ett skratt, en pizza, en film, en kaffe eller en pinsam tystnad.
Men i slutändan hamnar jag alltid här ändå, själv. Totally alone.

Ibland undrar jag varför jag är dum i huvudet.
Jag kan ha det bästa, jag kan ha allt man behöver, jag kan vara ack så lycklig.
Det är inte det att det inte duger.
Jag vet inte vad det är. Men jag försätter mig själv i dom här situationerna och det är inte bekväma situationer.
Men här sitter jag, mitt i en situation och undrar, vad kunde jag ha gjort för att förhindra det? Kunde jag ha gjort något för att förhindra det?

Jag har inga förhoppningar inför ett nytt år. Jag har inga förväntningar på ett nytt år. 2009 är för mig bara en siffra. Men för att kunna leva ett lite enklare liv med lite mindre situationer, ska jag (tamtataah) avlägga nyårslöften.

1. Jag ska jobba på min karma
2. Jag ska tänka efter före, så att jag inte hamnar eller försätter andra i situationer.
3. Jag ska lyssna mer på magen (magen har alltid rätt)
4. Jag ska resa mycket.
5. Jag ska bjuda ut Jenny oftare.

(Jenny: Är du veggis? Det visste jag inte! Du bjuder inte ut mig tillräckligt ofta...
Anette: Då blir det mitt nyårslöfte. Att bjuda ut dig oftare!
Ganska gulligt, om jag får säga det själv.)

Trots att jag är så mån om att få vara själv, känns det tomt...
1 Januari 2009  | Länk | Vardag | 1 kommentar
Nostalgi

Ligger här och hostar, under en filt med Death Cab i öronen.
Har nyss sett Kill Bill 1 och ska snart se 2. Beatrix Kiddo måste vara den tuffaste donnan ever. Hon är stenhård. Scving, sving, låter det i samurajsvärdet.

Fick inte sova ifred imorse. Det är konstigt, när man behöver bli väckt tidigt, då är det ingen som ringer. Men när man är sjuk och vill sova, då ringer alla.
Telefonen har gått varm dessa dagar, när jag behöver vila och vara ifred.
Typiskt.
Nåja. Det är trevligt att så många tänker på mig, när jag ligger här och hostar blod tills jag kräks. Host host.

Tittar på fotogalleriet på arvikafestivalen.se.
ÅH vad jag vill på festival! Sommar och festival. Jag har aldrig saknar sommaren förut, men nu gör jag banne mig det. För sommar innebär festival.
Festival är det bästa jag vet.
Nästa sommar ska jag och Emma (och den hårige?) på festival. Vi vet inte vilken ännu, men det blir nog någon bra. Den Sirqus Alfon ska på.
Också ska jag och Christine jobba på Arvika, som ifjol.
Ty 2008 hade vi det bästa SÄK-gänget ever. Vi var såå grymma. Vi hade såå roligt.
Jag saknar alla hjältar...
Jag saknar det leriga gräset.
Jag saknar att simma ut ur tältet.
Jag saknar att vakna som en svettig limpa i sovsäcken och lägga sig huvud mot huvud med tältgrannen utanför tälten, under den snyggaste pressenningen campingen sett.
Jag saknar nakenbad.
Jag saknar lekpark.
Jag saknar att vara uppe hela natten och springa efter plankare.
"Mattsson, plankare bakom!!" "Vadå bakom?"
Jag saknar vår bilresa ner.
Jag saknar Death cab ( såsom jag sprang.... VOSH! sa det, också var Anette borta och nere framför Vintergatan, dansandes och gungandes med alla 1000-tals andra festivalbesökare.)
Jag saknar att ligga i funk-backstage på campingen, i gräset och garva åt Isbjörn eller sparka boll, eller dricka kaffe, eller busa med Robin.
JAG SAKNAR ARVIKA!
Så. Då var det sagt.
Nu ska jag.... vila lite till. Hejhå.
30 December 2008  | Länk | Vardag | 1 kommentar
Det är INTE kul att vara sjuk.

Fortfarande sjuk.
Har legat i sängen sedan lördag, med undantag från några toabesök, lite kräks (jag hostar tills jag kräks), och lite bloggande.
Är så himla yr så jag har ju inte koll på varken dag eller tid.
Funderar på att sova i två dagar till, så kanske jag mår bra sedan....
Jag vill ju så gärna upp till Solberg!
Men är man sjuk går det ej. Det är ju inte lönt att åka upp om man ändå ska må dåligt och ligga ner mestadels.

Nåväl. Snöbräda kan man åka mer i vinter.
Nu väntar jag på att syster ska komma förbi med nyponsoppa, så jag får lite näring i mig. Har lyckats klämma i mig lite frukt idag åtminstone.

Hejhå. Hejhå. Nu ska jag lägga mig i sängen igen, för nu blev jag trött. Pöh.
Adios!
29 December 2008  | Länk | Vardag | 0 kommentar
Hej feber, du är INTE välkommen.

Jag är sjuk.
Dödssjuk.
Jättejättesjuk.

Var på jobbet och tyckte att "eh, 5 timmar till fixar jag.", tills det började svartna för ögonen och snurra i huvudet. Ååhhej, inte svimma nu.....
Så jag gick hem.
Hemskickad.
Lika bra det.
Om man ska upp till Solberg och ha jättekul under nyår, passar sig inte feber och sjukdom. Kryakryakrya på sig!
Så synd att sista veckan på året är den rövigaste veckan att jobba på, ty det är jobb varje dag och inte helt angenämt jobb varje gång.

Nåväl.
Nu ska jag gosa ner mig i mitt fluffiga vegetariska täcke, som Johan valde att kalla det. Också ska jag hälla i mig lite c-vitamin i min svältande lekamen.
Ty mat finns inget i det Anderssonska hemmet. Bara c-vitamin. Hejhå.

Bitter? Alltid.
27 December 2008  | Länk | Vardag | 1 kommentar
Bakisdag, ångestdag, juldag.

Anette, full som ett svin, borde sitta i bur...
Jag borde verkligen låsas in på vatten och bröd.
Shotelishot, hejhå, hängkuk, sedan är det kört.
Jag hade klackeskor och kjol igår, jag har rivit sönder kjolen och skorna ligger slängda lite här och där.
Skulle "nita" en kille igår. Skitmoget.
Det var jag som började. Han störde mig, så jag hällde en öl på han, så hällde han en tillbaka. Mitt humör är ju som det är och jag tyckte att jag minsann hade stora chanser att komma i överläge.
Det var ingen annan som tyckte det, så jag fick inte slåss och han fick gå ut.
Jag fick fortfarande inte slåss, fastän jag var väldigt sugen på det, han ger sig på dörren. Vilken tur att farbror Polisen ser det, tycker många.
Vi får båda prata med farbror och fröken Polis.
Jag tyckte det lät som en jättedum ide att göra en polisanmälan, för det innebär mest bara att jag får massa papper skickade hem till mig, det kanske står i tidningen och inget mer. Jo, en polis kommer ringa om ett halvår och fråga lite frågor om händelsen.
Då jag var full som en kastrull kommer jag inte ihåg särskilt mycket, så det samtalet kommer ge mig föga.
Nåväl. Ibland blir jag så aggresiv när jag har druckit sprit.
Det är kanske för att jag har lite ilska som ligger och pyr, men jag måste alltid svälja det. Då blir det såhär, det har hänt förut.
Man gör något dumt mot någon slumpmässigt vald person, gärna en kille som ser ut som att han inte skulle tveka att våldta dig med ett järnrör, och sedan är karusellen igång. Öl hit, öl dit, glåpord flyger i luften, men jag får inte slåss.
Måste nog börja boxas, så jag inte ger mig på oskyldiga.

Nåväl! Efterfest var det ja, ute i Ås. Myselipys och Elfie var dyngkalas. Vi var nog alla mer eller mindre apraka...
Men efterfesten slutar rätt tidigt, åtminstone för min del.
Nu har jag varit vaken i typ 2 timmar och ska jobba ikväll.
Jag vill nog inte sova något mer och jag vill nog inte äta alls idag.
Får alltid sån enorm ångest efter att jag har druckit sprit.
Även om jag har gjort något dumt, eller inte.
Jag ska sitta här och ha lite svår ångest, slå på en film, kurera min huvudvärk och sedan gå och jobba. Med svår ångest.


Julafton var kanonmys, föressten. Såklart.
Firade nere hos systeryster i Kramfors, med systerdöttrar, far och några fler.
Hann hälsa på halva världen på vägen ner och andra halvan på vägen hem.
Roligt!
Jag fick världens mysigaste flufftäcke i juleklapp, hur fint som helst!
Självklart fiber, inte dun.
Nu blir det till att jobbajobbajobba hårt fram till nyår.
Då ska jag vara glad och inte slåss alls. Solberg, here we come!
25 December 2008  | Länk | Vardag | 1 kommentar
Im a sleepy fucker, how about you?

Igår skulle jag vara jätteduktig och lägga mig tidigt.
Dels för att jag var trött kl. 24, dels för att jag skulle upp tidigt idag och dona.
Lägger mig i sängen strax efter kl 1, hinner inte mer än att gosa ner mig rejält i täcket med min Pondus, så ringer syster.
Prataprata och klockan är närmare 2. Läser klart och NU SKA JAG SOOOVA! tänkte jag. Men nej. Nejnejnejnejnej.
2 timmar senare, efter att jag har blundat så hårt jag kan,
försökt skingra tankarna genom att lyssna på musik istället för att tänka,
stirrat upp i taket,
vänt mig 100 gånger,
kliver jag till slut upp och slår på en film.
I soffan kan jag alltid sova och ser jag film somnar jag på ett kick.
Men nej. Nejnejnej.

Såhär har det hållit på i ungefär.... 3 veckor.
Jag är dö-trött, försöker sova, men kan inte.
När klockan närmar sig 4-5 på morgonen somnar jag av ren utmattning.
Och kan inte komma upp på morgonen.

"Du har för mycket att tänka på" sa min syster. "Det blir nog bättre efter jul, då du inte behöver fundera på julklappar och grejor".
Om det vore så enkelt att juleklappar var mitt problem.
Jag brukar inte vara såhär.
Sova har aldrig varit ett problem för mig. Never, ever. Jag sover som om jag inte skulle vakna av tredje världskriget och somnar så fort jag lägger huvudet på kudden.
Nåväl.
Nu ska jag ut och handla de sista juleklapparna och kila på systemet.
Nyårsalkoholen måste inhandlas!
Hörs hoj.
23 December 2008  | Länk | Vardag | 1 kommentar
Im back, and Im bored.

Sådärja. Internet är åter tillbaka, efter en veckas frånvaro.
Så, vad har hänt under den här veckan?

Jag har... jobbat. Shoppat lite juleklappar till vänner, familj och självklart mig själv. Köpte en alldeles bedårande kjol, snygg kavaj och ett par sköna chinos från herravdelningen på Carlings.
I fredags var jag på Nutmegs spelning på Harrys.
Mycket bra spelning, skön stämning och bäst sällskap.
Bästa Emma och jag hade en rolig kväll, jo man tackar! ( TACK! )
Vidare på Olles, där det inte alls var lika roligt som vi förväntade oss. Skulle gå och äta mat men fastnade i en trapp med en gråtande och blodig tjej.
Som för övrigt förtjänade att sitta på en trapp, gråtandes, för hon var inte klokare än mina ulliga sockar från Portugal. Hon var helt fel ute och vi slösade en timme av våra liv för att försöka övertyga henne om att byta spår. Men det gick ej.

Ack. Lördag var en jävla dag. Ja, en jävla dag. Promenerar ner till jobbet när jag får ett mindre roligt samtal om att min bil ska vara vandaliserad.
AMATÖRER! Någon har roat sig med att krossa rutan vid förarsätet, ta sig in i bilen, rota igenom handsfacket efter nycklar (eller knark?), slita upp kåpan under tändningslåset eftersom dom tydligen hade en ide om att tjuvkoppla min stackars SAAB.
( Ok. 1. Saab 9000 går att starta utan nyckel genom att köra in en relativt platt skruvmejsel i tändningslåset och vrida om. Att tjuvkoppla stackars Björn såsom dom gör i Hollywood, är därför enbart dumt och fånigt.
2. Min bakdörr går aldrig att låsa. Den är därför alltid öppen och om snillena hade kollat alla dörrar först, hade dom aldrig behövt slå sönder rutan.
3. Vilket pucko slår sönder rutan på förarsidan, där föraren sitter? Då slår man väl sönder en bakruta, för att inte behöva sitta i glas.
4. Om man överhuvudtaget ska ta sig in i en bil ser man väl till att slita med sig stereon som sitter där, när man ändå är inne i bilen. )

Idioter. Idioter. Jag säger det igen: puckon.
Stackars Björn...

Nåväl. I söndags hade jag besök i form av en mycket söt flicka, Snuttepullan Åhström aka. Härkel Pärkel.
Hon klippte och färgade mitt hår ( rött och svart, snyggt! ), vi drack vin och sedan såg vi på film med LongfjongJohn och Lurken Burken.

Idag har jag varit på badhuset med Emma och det var hur kul som helst.
Vi åkte ruschbana, skvätte vatten på varandra, kastade snö på barn och busade som om vi var 13 bast igen. Hur kul som helst!
Dock har vi båda bestämt oss för att börja julebanta redan idag, efter mötet med spegelbilden i bikini. Herre.gud. Usch.
Idag köpte jag även dom nästan sista juleklapparna.
Imorgon blir det dom sista, sedan bär det av till Mellansel för lilla julafton.
Stora julafton firas i Kramfors hos storasyster och kvällen i stan. Hejja!
Bästa festen är på julaftonskvällen. Rajraj!

Nåväl, nu ska här porrsurfas, för jag har missat en hel vecka!

HAHAHA! Jag är inte den att döma andra människors sexuella fetischer, MEN.
Kollade på dom ack så underhållande länkarna som folk har hittat min blogg genom. Den här slår det mesta:
"herr stringtrosa"
Sexy!
22 December 2008  | Länk | Vardag | 1 kommentar
Underhållande fakta

Måste bara lägga upp detta, nu när jag såg det.

Hur folk hittar till min blogg, genom att söka på Google.com:

"knullbart"
"Husum fitta"
"våt mus"
"jag mellansel"
"kissa i glaset"
"strykjärn ikea bänk list"


OERHÖRT underhållande.
Tack, uppriktigt tack. Har inte skrattat tillräckligt idag, men "kissa i glaset" tog priset. Hejja!

( Fast sluta sök på "Anette Andersson naken", ty den nakna sanningen finns inte dokumenterat på foto för allmänheten att se. Dom har bara Emma tillgång till. )
17 December 2008  | Länk | Vardag | 1 kommentar
Att jobba på en restaurang.

Konversation mellan mig och en gäst på jobbet:

Gästen ( ett sällskap om tre herrar ) ber om notan. Jag hämtar notan och lägger den på bordet. Kommer tillbaka efter en stund och ser att det ligger pengar på notan. Jag minns inte vad summan låg på, kring en 600 och det ligger 600 kronor kontant och jämnt på bordet.

Jag: Kan jag ta notan och gå och växla?
Gäst: ( lägger dit en till hundralapp ) Du kan ta det här.
Jag: Är det jämnt? ( kikar på summan och ser att den ligger på 611kr. Åhå, fin dricks, trevligt trevligt, tänker jag)
Gäst: Hahaha, nej nej, sådan tur har du inte idag!

Dessa tre herrar har fått mycket bra service ( det var väldigt lugnt, vi har serverat bra och dom har inte behövt vänta på något ), dom har fått god mat, god öl, gott kaffe och haft en trevlig middag. Jag kräver inte 89 kr i dricks, men, vad hände med att vara trevlig? Eller lämna en 50-lapp?

Summa summarum: Om du har tur, kan du få dricks.

I USA dricksar man 15% även om man måste hämta maten själv på bricka.
I Norrland dricksar man 10 kr på en nota av 600 kr.
Jag förstår om man inte vill lämna dricks om man har fått usel service, har fått vänta länge på mat och dryck osv.
MEN. Svenskar är usla på att lämna dricks.
Restaurangpersonal ( och det här gäller även kockar, för vilka är det som lagar maten som är åh så god? ) har usel, jag säger det igen, usel lön för det arbete vi utför. ( många gånger lever vi på dricksen i slutet av månaden )
Långa arbetspass, nej, vi har inte en timmes lunch, heller inte 10 min. per timme som det sig bör.
Vi går, står, springer hela våra arbetspass, vi bär tunga brickor och tallrikar ( nej, 10 st. stor stark på en bricka är inte fjäderlätta )
och vi ler alltid.
Jag vet inte hur många gånger jag har fått kommentaren "Är du aldrig sur?".
Ingenting är ett problem och problemlösare är vi varje dag. Ganska ofta är vi magiker och trollar fram bord med knäna också.
3 dagar av 7, ibland fler, får vi möta fulla, jättefulla och odrägligt fulla människor.
Det är många gånger jag har fått rensa isbanken för att någon kastat ner ett glas,
eller torkat spya på både väggar, trapp, dansgolv och bord.

Vad hände med att vara trevlig?
Vad hände med att vara artig?
Måste man bete sig som att man äger världen, bara för att man är på restaurang?
Måste man behandla personalen som skit, bara för att man själv har en dålig dag?
Vissa verkar glömma att restaurangpersonal också är människor, inte bara slavar.
( Jo, jag har fått frågan om jag kan torka gästen om munnen efter han har ätit upp. Jag frågade om jag skulle följa med ner på toan också. )

MEN om jag har tur, då kan jag få dricks för mitt slit.

Jag älskar mitt jobb för det mesta, annars skulle jag inte vara kvar.
Jag skulle aldrig ha träffat och mött alla underbara människor jag har mött ( bara i vår lilla stad! ) om det inte var för det här jobbet.
Men jag har slutat lyssna på "öööööhh!", visslingar och när folk knäpper med fingrarna.
Nåväl. Skulle det inte vara för dessa knäppa grejor folk gör, skulle vi inte ha något att prata om vid nattamackan.
Och jobbet skulle vara betydligt tråkigare och mer händelselöst.
( som den gången jag fick göra en drink efter ett recept på en mobil, i bartryck. ;) )

Imorgon, mina vänner, är det pubafton igen.
Kom, kom, och gör mitt jobb händelserikt.
Själv ska jag sova nu, efter en Ben&Jerrys-orgie hos Thomas ( som även blev en Chuck-orgie, ooooooerhört bra serie! )
God natt! Eller god morgon. Suit yourself. Tah.
17 December 2008  | Länk | Vardag | 0 kommentar
Att inte sova till sena eftermiddagen

Idag var jag vaken kl. 09.15 (!!) och jag var uppe kl. 09.30 (!!).
Åkte ner och tränade med Carro.
Fantastiskt. Mycket trevligt!

Sedan var jag iväg och handlade (!!) och åt frukost/lunch (!!).
Hittade mitt favorit-the på Willys, hejja!
Lyxade även till det med en Larson-tidning, såhär på måndag. Vardagslyx när den är som bäst. Tyckte jag var lite värd det, då jag var uppe och hurtig så tidigt.
Nåväl, sedan har jag inte gjort så mycket.
Kollat på p3 som sänder live på tv, läst Larson, donat och fixat.
Nu ska jag ner på stada en sväng innan jag ska jobba vid halv fem.
Otroligt fin dag och jag kommer vara trött före kl. 04.00 inatt (!!).

Det kanske kan bli någon ordning på den här tösen också.

Om jag bara orkade ringa...
( Ska jag vara helt ärlig orkar jag inte ens höra din röst.
Jag vet inte vad det beror på, jag har mina teorier, en bra och en dålig.
Jag vet inte vad jag tycker är bra, om jag ska vara helt ärlig.
Vi får väl vänta och se. Det är en ny dag imorgon. )

Nu: Uppdrag Juleklapp till Emma.
15 December 2008  | Länk | Vardag | 4 kommentarer
Varje dag är en ny dag, idag är en bra dag.

Återigen i Övik. Hej, hej.
Det var lite bättre väder att köra i hem, dock var det "görhalt" som mamma valde att uttrycka det.
Min mor har även blivit fjortis igen, hon avslutar sina sms till mig med "Pok".
Min bror ville ha en "klem" i juleklapp. Happ.
Galenskapen har ingen ände.

Nåväl. Dagens arbetsinsats bestod av att städa källaren i 2 timmar och det passade mig alldeles, alldeles utmärkt, tackar som frågar.
Nu har jag tänt det tredje ljuset i min adventsljusstake ( vilket ord )
och monterat ihop min julestjärna jag fick i juleklapp av The Böss.
Nu är det julemysigt hos mig!
Alla som vill får komma på the och julemys ( men ta med egna pipparkakor, ty matbutiken och jag är ovänner och jag får inte komma dit )
Så kom, kom! Jag bjuder på the och spetsad glögg!

Imorgon är det träning på schemat, tackochlovfördetäntligen.
Efter den förträffliga helgen ska jag ta tag i mitt liv igen. Det innebär även kontinuerlig träning och tvagning av kläder.
Jag ska även jobba imorgon.
På tisdag är det eftermiddagsfika, onsdag jobb.
På torsdag kommer Yourhighness hem, då har jag bestämt att vi ska kramas. Det blir även lite jobb.
Fredag ska jag kramas med Emma, jobba och se Nutmeg ( Det betyder muskotnöt, hihihihihi )
På lördag blir det mest bara jobb ( sent jobb! HURRAY! )
Och på söndag ska jag och sötaste Carro ha en heldag. Klippa, färga, dricka vin, mysa, sova. M, m, mmm!
På måndag däremot, händer det grejor.
Då har jag och Emma planerat en resa! En liten, kort resa. Det kommer bli alla tiders. Ska bara........ träna till mig lite magrutor först...... Eh...



Nåväl, nu ska jag ner till Fredrik och lira Gh, oooh, funny.
Måste bara få ta tillfället i akt och tacka, bocka och buga för den här helgen. TACK min sköna fru, det var den bästa helgen jag haft på mycket, mycket länge.
( Vad är väl en helg i Umeå? Alldeles, alldeles.... underbar! )
Puss und smisk.
14 December 2008  | Länk | Vardag | 4 kommentarer
Hej Umeå!

Åh. Emmas soffa är den skönaste soffan jag någonsin parkerat mitt silly ass på.
Vid första anblick tog jag sats och slängde mig på mage, över hela soffan. Lycka.

Igår satt jag, Emma och Emmas andra hälft Johnny uppe till 5 på morgonen,
snackade skit, skrattade, letade lämplig festival till sommaren och hade en mycket mysig kväll och natt.
Resan TILL Umeå vad däremot inte lika rolig.
Snöstorm. Jag har aldrig kört bil i snöstorm förut.
Jag såg ungefär max 5 meter framför mig och var livrädd. För att överhuvudtaget veta var jag befann mig var jag tvungen att följa reflexpinnarna på sidan av vägen.
Det var hysteriskt otrevligt.
Nåväl, det gick vägen, och framme var jag. Äntligen!
Emmas katt Conny Persson är hårig och mysig, han äter upp min sjal.

Idag ser vi idol-final ( Kevin rules! ) vi har lagat middag och dessert och Christine är här och förgyller vår vardag. Otroligt trevligt.
( Vi lagar mat med hammare och tea-towel. Vi är master of chefs! )

Nu vankas det visst tequila och sedan ska det inmundigas dessert.
( Emma fick nyss citron i ögat. Hohoho. )

Nåväl. Mitt struliga liv fortsätter att strula sig.
Jag tillbringar resten av min helg i Umeå utan pengar, utan bankomatkort, utan leg och pass, ty börsen glömde jag i Johnnys bil som styrde kosan ner till Örnsköldsvik idag.
Fattas bara att jag glömmer bort pin-koden igen.
Jaja, vem behöver pengar? Jag har Emma, glass och tequila. Im happyhappyhappy!

Nu: snapsvisa
12 December 2008  | Länk | Vardag | 1 kommentar
En tapir i min byxa, en kokosnöt i min sko.

Idag är det torsdag. Igår var det onsdag.
( Tänk att trots att jag har avgett ett tyst löfte för mig själv, att inte räkna dagar, timmar, sekunder, att leva nu och bara nu och inte enbart blicka framåt mot bättre tider, eller bakåt, mot tider som i tillfället kan tyckas var bättre än nu, sitter jag här och räknar varenda dag. "Idag är det torsdag". Imorgon är det fredag. Dagar ger mig inte så mycket egentligen. Det enda som spelar roll med dagar är hur mycket folk det kommer att vara på jobbet och hur många timmar jag kommer jobba och hur många timmar jag får sova mellan två jobbpass.
Jag tar tillbaka. Idag är det en dag. Imorgon är det en ny dag. Sådärja. Continue.)

Jag skickade ett sms till min mor igår natt, eller morgon typ.
Det stod såhär i det smset: " Jag är uppenbarligen totalt oduglig och har återigen strulat bort min pin och pukkod... Skicka?"
Ja, det är väl tredje gången den här månaden som min kära mor har fått plocka fram papperna och räkna upp siffrorna i pukkoden och påminna mig om min pinkod. Igår natt hade jag dock glömt bort att jag bytt pinkod, till en som var mycket enklare än den jag hade.
Tyckte jag då.
Inatt tyckte jag inte det. Tredje gången gillt och du är utan phöne.
Nåväl. Det ordnade upp sig till slut det också. Nu ska jag aldrig mer stänga av min telefon.

Idag bjöds det på julefrukost på jobbet, i ottan minsann.
Klockan 10:00 infann vi oss på jobbet för att inmundiga julegröt, vörtbröd, pipparkaka, skumnissar och diverse annat gott.
Det var mycket gott och vi fick juleklappar! En julstjärna kommer därför ståta i mitt fönster, så snart jag orkat öppna paketet.
Ett nytt smycke i min kropp var även planerat till onsdagens sysslor, men icke.
Ty tröttheten sköljde över mig och övermannade mig, bokstavligt talat.
Jag hann inte mer än hem innan jag däckade i soffan en timme för länge.
Därför blev kaffedäjten lite snabb, men väldigt mysig. En alldeles utmärkt ursäkt för att ta en ny kaffe, inte sant?

Nåväl, imorgon är en resa till Umeå planerad. ( Björn har kommit hem! Hurray! )
Ty jag ska spendera helgen i Umeå, hos min kära fru. Vi ska pyssla om varandra, äta gott, dricka gott och kramas hårt.
Kanske, kanske blir det lite julhandlande när man ändå är där uppe.
Björkarnas stad, eller vad den kallas. Jag har inte mycket för övers till Umeå, om jag ska vara ärlig. Det är inte en stad jag är överdrivet förtjust i och skulle det inte vara för att min kära Emma har bosatt sitt fine ass där, skulle jag nog aldrig parkera rumpan där längre än en dag varannat år och det är dagen då Noliamässan håller till där.
Noliamässan är alldeles pikärt intressant och jätterolig.
Lika roligt varje år, om det inte var för feta turister och skäggiga damer.

Idag kom jag även på vad det vidrigaste jag vet är.
Jo, det är pälsjackor. Spelar ingen roll att det är fejk, jag är påväg att kasta upp bara jag vilar blicken på en pälskreation.
Att sedan ta i åbäket, gör mig lätt illamående och ger mig ett starkt begär att tvätta händerna i klorin och svinto.
Jag menar, det är inte snyggt för fem öre när det ser ut som att man går omkring med resterna av en hund över axlarna.
Det är hårigt, det ser ut som ett djur och det är sjukt smaklöst.
Särskilt äkta päls. ( Om du bär päls, då får du faktiskt räkna med en spottloska i nacken eller ett diskret krokben när du går på offentliga gator. Så är det bara. )

Nåväl, nu har jag tänkt somna i soffan framför en film, och kanske evenentuellt tvätta en skvätt imorgon. Det börjar verkligen sina bland klädutbudet i min garderob just nu.
Hörs hoj.
11 December 2008  | Länk | Vardag | 2 kommentarer
Mmm, musik.

Mitt nya favoritband: The Raconteurs. Så grymma!
Går runt, runt i min ippodd, varje dag.

Sjukt skönt flippad video:

http://www.youtube.com/watch?v=9B7npSXQkxE
"Broken boy soldier"


http://www.youtube.com/watch?v=Q7aOWIFgIZQ&feature=related
"Steady as she goes"

ENJOY!
9 December 2008  | Länk | Vardag | 0 kommentar
Vad vore livet med svar på frågorna.

People always leave.
People always die.

People change, some stay the same.
But nothing is always the same forever.


Här sitter jag, i min soffa som inte ens är min, för jag har ännu inte betalat den.
Med min nyinköpta kopp som jag nyss druckit the ur.
Filosoferar, funderar. På livet, på saker som händer,
på saker som har hänt och på saker som komma skall hända.
På varför saker och ting händer
och på om vissa saker någonsin kommer hända.

Det är lätt att vara rationell
men det är inte alltid lika lätt att vara förnuftig.

Jag undrar vad som egentligen krävs för att jag ska vara lycklig,
för att jag ska vara nöjd.
För att jag ska kunna luta mig tillbaka och tänka
"Fan vad bra. Det här känns bra. Nu behöver jag ingenting annat."
Behöver jag verkligen så mycket, att om jag slår mig till ro känner jag att jag missar allt?
Varför har det alltid varit så?
Varför får jag panik så fort någon eller något försöker få mig att stanna?
Varför känns det alltid som att det är världens ände och en stor jävla dörr bakom, som stänger in mig i en liten bur utan lufthål, få fort något är bestämt och bestående?

Jag trivs bra i min lilla platsbubbla, tackar som frågar.
Det finns nog inte plats för en till, inte två, inte tre, inte ens en liten och tunn en.
Min plastbubbla är bara för mig och för mig bara. Only for moi.
Och jag trivs som sagt väldigt bra här.
Så bra att jag tror jag sopar ut alla rester och stänger ordentligt efter mig.
Det är nog tryggast så.
Det är nog bäst så.

9 December 2008  | Länk | Vardag | 0 kommentar
Du pratar konstigt.

Hej söndag. Det gick lite väl fort va?

Helgen går såhär ( visar med händerna ) fort när man jobbar.
Svosh, borta!
Så är det måndag imorgon och av någon anledning är ju måndag den värsta dagen på hela veckan. Det är kanske lite skillnad när man jobbar alla dagar utan helg, då är det liksom... måndag hela veckan.
Nåväl, kvällen flöt på bra, kockarna bjöd på kaka och amerikaner bjöd på dricks, skratt och skamliga erbjudanden.

Igår däremot, igår. Vad hände?
Det var bara nötter ute igår! Jag fick trycka på larmknappen 2 gånger, det har aldrig hänt förut. Vakterna fick brotta ner och slänga ut 2 personer inom loppet av 20 minuter. Herreminje.
Tro vad som händer i folks huvuden när dom intar alkohol...
Efter stängning brukar vi prata om roliga/tokiga/knasiga/nötiga händelser som uppstått under kvällen och nattens jobb.
Igår kunde jag fortsätta hela natten...
Nåväl. Det är en ny dag imorgon.

Imorgon ska jag dessutom hinna med massa saker! Då jag är sjukt oföretagsam och ordet framförhållning är det fulaste jag vet, ska jag hinna med 110 saker på 2 timmar imorgon.
Tvätta blir det inte tal om, så jag måste gå och handla lite kläder...
Jag har nu förbrukat alla mina svarta sockar och underkläder.
Jag skulle ju förstås kunna göra det "italian-style", men på jobbet känns det skönast med något som skiljer kropp från jeans.
Tröja ska inhandlas, så jag har något att skyla min kropp med.
Naket är lite väl kallt den här årstiden.
Jag ska dessutom hinna med ett besök, en kaffe, julklappspyssel och jonglerande.
Det blir, med andra ord, ett tight schema imorgon. Plus jobb då.
Jaja.
Det är en ny dag imorgon.
Nu ska jag sova, ty jag är något trött efter helgens doningar.
Hörs, hoj.
8 December 2008  | Länk | Vardag | 0 kommentar
Här är vi alla kreativa.

Xylofon, tamburin, munspel och maracas.
Mina systerdöttrar ska bli musiker.
Därför inhandlade jag en mindre orkester till dom. Fantastiskt.

Jag inhandlade även presanger till mig själv, i form av band, snören, pärlor osv.
Här ska pysslas!
Och jongleras. Ty jag kunde inte motstå utmaningen " If you ever joggel 8 balls, let us know!"

Nu är det bara en helg kvar, sedan ska jag äntligen åka upp till Umeå och träffa min fru. Jag ska krama hon hårt och skoningslöst.
Jag har även hört rykten att Övik ska få finbesök från hufudstaden. Yey!

Nu börjar det bli lite väl varmt i min lägenhet, så jag ska väl betala hyran och knalla ner på jobbet. Snart, snart. Kort-pass, hurray!

Adios.
4 December 2008  | Länk | Vardag | 0 kommentar
Lets make friends

Att sammanfatta veckan som gått med tre ord:
Jobb, fest, härligt.
Det har varit mycket jobb, jobbigt jobb, men härligt jobb.
Det har varit lite fest, härlig fest.
Jag är på oförskämt gott humör för det mesta och det är härligt.

Nå, helgen behöver vi inte summera mer är så att det var jobb.
Och vid det här laget borde alla trogna läsare av min blogg veta att jobb på helg innebär, just det. Jobb. Bara jobb och oftast jobbigt jobb.
Otroligt nog tycker jag väldigt bra om mitt jobb.
"La familia" och mitt andra hem.

I söndags var det dock ledighet och restaurangfest! Hurray!
Vaknar i god tid till klockan 13 på eftermiddagen, tar mig upp och organiserar pojkarna. Duschar, donar och åker med Thomas och John till Bjästa för att klämma lite på Emma och köpa knäck.
Vi köper både knäck och gott godis ( och FÅR en påse kakor av Anki! Lycka! Ankis kakor är dom godaste på denna jord. )
Öl dricks, vi anländer hos Fredrik där det intas vin och pizza. Och bollen äro i rullning. Otroligt roligt att få festa med alla vänner igen.
När kvällen lider mot senare timmar ska vi då bege oss ner till Olles för vidare fest med alla andra vänner. Och fest blir det...
Danstävling, ölhävning, bus och skoj. Otroligt roligt.
Sedan bjuds det då till efterfest hos Fredrik. Ännu roligare!
Festen slutar kring 8-9 snåret på morgonen, då alla ligger i högar i soffan.
Idag var det jobb som stod på schemat, med John.
Efter jobbet blir det, som sig bör, after-work på Public. Mycket, mycket trevligt och jag "makes new friends everywhere". Oerhört trevligt.

Nu är klockan sova-dags, för imorgon ska jag minsann äntligen träna och käka brunch med John. Ty imorgon äro en ledig dag, hallelujah!
Då ska det inhandlas presanger till syskonbarn och kanske något snyggt till mig själv.

Så, därför, avslutar jag med ett stort leende vid tanken på hur fint livet och saker ibland kan te sig, och ett "God natt". Good night, sleep tight, dont let the bed-bugs bite.
Adios!
2 December 2008  | Länk | Vardag | 0 kommentar
Hur många skumnissar behövs för att fylla en tröja?

För en stund sedan var jag jättetrött.
Nu är jag inte så trött längre.
Jag borde vara trött, för jag har jobbat ungefär 12 timmar och sovit desto mindre.
Dessutom var det springskor på idag. Ack.
Undrar om någon, någonsin, reflekterar vad vi gör på vårt jobb.
Jag betvivlar att någon ägnar en tanke till detta.

Jag: "Är ni klar med tallrikarna? Eller ska ni äta mer av buffén?"
Man 1: "Vi är klar."
Jag: "Bra, då tar jag era tallrikar."
Man 2: "Kan du torka mig runt munnen också?"
Jag: "Mmmm..... Ska jag följa med på toaletten också eller?"
Sådana där kommentarer är ju bara tröttsamma. Enbart.

Jag vann massor på triss idag, hos Mike på Norra! Då fick jag en släng av speldjävulen i mig och köpte fler lotter, vann mer, köpte fler lotter och on it goes. Jag avancerade även till dubbel-triss två gånger!
Sedan förlorade jag allt.
Då tröstköpte jag en Riesen-ask och drack the.
Jag har dessutom kommit på att jag gillar inte Expressen, för dom har inga serier i tidningen.

Imorgon har jag tänkt städa klart och handla massa saker.
Tvål och tops och grejer. Det har som sinat under dessa 3 veckor....
( Ibland får jag bara en sådan längtan tillbaka till Portugal. När jag ser priset på öl, människor på krogen, hockey på tv och mentaliteten som ett stort, svart moln över hela vårt avlånga land. Jag saknar även London. Trots att staden imponerade mig föga, trivdes jag där. Om det berodde på sällskapet eller på något annat, vet jag inte. Nåväl. Jag ska snart ta tag i mitt liv och mina behov. Mina önskningar och mina intressen. )


Jag önskar mig för övrigt en hopfällbar cykel i julklapp. Det är världens finaste uppfinning, utan tvekan.
Om jag hade en hopfällbar cykel skulle jag kunna cykla till Portugal, och London för den delen. Med lite hjälp av båt då.
Om jag hade en hopfällbar cykel skulle jag kunna cykla vart jag vill, precis vart jag vill i hela, vida, stora världen. Vart jag vill och när jag vill.
Och när jag är trött på att cykla, fäller jag bara ihop cykeln, och promenerar!
HELT FINT BRA!

Nu ska jag sova.
28 November 2008  | Länk | Vardag | 1 kommentar
Man lär sig onekligen något nytt varje dag.

Tända ljus, hemlagad middag i magen, filt över benen, rökelsen är tänd, chipspåsen inom räckhåll och julmusten i glaset.
Men den ohyggligt läskiga kaninen i Donnie Darko på näthinnan och svagt brus från datorn i öronen.
Sitter jag nu i min soffa ( som jag ännu inte har betalat ), i min lägenhet, med min laptop uppvärmd och klar.
Det är lite skönt att vara hemma..

Hemresan gick sådär. Lite krångel, lite hit och dit men tillslut kom jag då fram.
Inatt ska jag sova, till mitt på dagen ungefär, sedan ska jag träna, packa upp, städa ( för det har min gäst visst inte gjort ) och kanske tvätta någon dag.
Men mest av allt ska jag planera ( intensivt planera ) en resa till min fru.
Att ha distansförhållande är inte lätt, det ska jag säga eder alla.
Det tär på själ och hjärta och det är sorgligt.
Därför ska jag jobba på vårat förhållande, jajamensan.

MEN, först och främst av allting: Köpa mig en eller 17 väckarklockor.

Dessa 3 veckor utanför Svea rikes gränser (2½ i Portugal, ½ i London ) har lärt mig en del saker. Därför: LISTA!

Anettes Lista på saker jag har lärt mig om mig själv den senaste tiden.

- Jag är antagligen sämst i världen på att kliva upp på morgonen. Om det har att göra med att jag inte bryr mig om något eller att jag bara är morgontrött, förtäljer inte denna punkt. Ty jag har inte kommit underfund med andledningen själv ännu.

- Att sitta på en buss mer än 5 timmar ger rövsmärta. Och avdomnade ben.

- Viktiga saker såsom tider, bokningsnummer, flightnummer, pin-koder, puk-koder, adress, vägbeskrivning och karta skall alltid finnas tillhands. Om detta inte finns tillhands, ska ett oändligt antal 10-kronor finnas tillhands.

- Vikten av att ha kontanter redo och framförallt kontanter i främmande länder. Vikten av att komma ihåg att ta ut kontanter i tid, inte 5 minuter innan man behöver dom och är 15 minuter ifrån en Multi-Banco.

- Att stå för de fel man gjort, rakryggat och i tystnad. Oavsett hur dåligt man mår och hur olustig situationen känns.

- Packa lätt. Du använder ändå bara hälften. Åhåå, du tycker att du har packat lätt? Lättare kan du. Om det finns tillgång till vatten där du bor, kan man alltid tvätta. Tag med portionsförpackningar av tvättmedel.

- Om du inte har ätit på hela dagen, och bestämmer dig för att blanda sprit, öl, vin och små, gula, frestande bönliknande godsaker, se till att göra det när ingen hönsmamma finns i närheten. Ty dagen efter, då du spyr galla och sprutlackerar toaletten, kommer du att få sota för ditt frosseri.

- Vart du än ska, i hela vida världen, och vilket väder det än förväntas vara där, tag med ett par varma sockar. Minst.

- Hör av dig till mor, far, nära och kära. Även om du inte orkar. Det kommer att lätta deras tyngda och oroade sinnen.

- Att ta impulsiva beslut som kan tyckas verka tokigt, men helt rätt, är oftast det enda rätta. Live today, not tomorrow, because tomorrow is today yesterday.

- MEN är man söt kan man göra fel och bli älskad och förlåten ändå.


Imorgon ska jag börja min 6-dagars jobbvecka. Sedan rullar det nog på.
Med jobb/träning/språkstudier/och självklart lite resande innanför landets gränser.
Lite mer tid ska jag nog lägga på blogg och poesi, än vad jag gjort hitills.
Jag har ju fortfarande inte resencerat min London-weekend, eller min Portugal-vistelse. Update, upcoming.
Ciao.
24 November 2008  | Länk | Vardag | 1 kommentar
Tid finns det gott om, men att vårda den?

Idag ska vi fira något helgons dag ( jag minns inte namnet ) så vi ska bli fulla och äta bruna saker. Jag tror det är rostade kastanjer. Mycket gott!

Häromdagen såg vi den portugisiska uppsättningen av Fame, det var bra.
Vi gör saker ibland, ibland tar vi det bara lugnt i lugna Povoa.
Men icke att förtrösta, jag är ute och springer då och då!

Livet i Portugal är konstigt, men jag längtar inte hem.
Återigen kommer det kännas som att jag åker bort, inte hem.
Men den dagen den sorgen.

Det ska visst bli en goodbye-party för mig innan jag åker.
Tro om dom fortsätter festa i 3 dagar, som förra gången.... Det hade varit något det.

Tid för eftertanke, tid för återhämtning.
Det går sådär med att studera portugisiska, vilket språk!
Men det tar sig nog snart och det känns bra att studera.
Om jag bara kunde komma på vad jag vill studera så jag kan börja engagera mig i det.
Nåväl. Snart bär det iväg till Rio Covo, så jag ska göra mig klar.
Adios!
11 November 2008  | Länk | Vardag | 1 kommentar
Oi Portugal, o meu curação!

2/11 - 2008
Rio Covo de Santa Eulalia.
Det är skönt att vara hemma.
Anlände till Portugal vid 21 igår kväll. Ovanligt nog sov jag inget på resan! Bara på flyget London - Porto, då dog jag så fort jag satte mig i stolen.

Ty jag har en ny vän som bor i London. Det är fantastiskt det där, hur man kan se vissa människor på avstånd, och bara veta att man ska lära känna den personen.
Så, mina vänner, Anette åker till London efter Portugal.
Tro när jag ska komma hem?
Nåväl! Vi ska snart till Barcelos för att träffa Vasco och Falcão, så jag tänker fatta mig kort. Det är underbart att vara här igen. Luften, människorna, allt.
Jag skriver lite då och då på resdagboken, Tuffsan ( Jonnas sida )
Uppdatera er där!

Tänkte skriva ett litet kärleksbrev här, tillägnat Emma.
Emma, min fru och vapendragare.
När livet känns lite ruttet, vägen är hal och oändlig, luften stinker och huvudet är tungt. Då tänker jag på dig och en strimma av hopp tänds i mitt mörker.
Jag saknar dig alltid och förbannar det faktum att vi har olika vägar att gå på. Men som tur är hittar man alltid avstickare lite här och där och kan mötas upp på en parkering för lite jufflande i baksätet.
När det känns alldeles för tråkigt att åka tillbaka till Sverige och Övik, ska jag tänka på dig och hasta fort hem och upp till Umeå.
Ty du är den bästa jag vet.
Puss och smisk.



Nu vill det trötta kärleksparet åka vidare, så det får bli så.
Skriver när jag får tag på internet igen, om vad som händer och fötter.
Borta bra men hemma bäst, eller?
Hemma bra men borta bäst?
6 November 2008  | Länk | Vardag | 1 kommentar
Jag är så trött på musslor!

I fredags jobbade jag, såsom jag vanligtvis gör. Restaurang, nattklubb, bartryck och allt det där, ni vet. Men så, i fredags, fick jag verkligheten som ett slag i ansiktet.

Det är en kille, som brukar befinna sig på nattklubben jag jobbar på rätt ofta. Jag tycker att han är sjukt snygg och har haft fördelen att jobba då han varit ute och får därför studera denna skönhet rätt ofta.
Nåväl. I fredags var han där, och jag jobbade. Gick förbi, gjorde mitt ditt och datt och spanade lite, sådär som man gör när man ser någon som man tycker är snygg.
Han står med sin polare och dricker vatten, klockan är ungefär kvart i stängning. Dom spanar ut över det tunna folkhavet en stund innan just denna snygging ( vi kan kalla han Albert ) skiljs från sin polare och går - mot dansgolvet. Där står han sedan, med sitt vattenglas i ena handen, och den andra i fickan. Lite som en cool katt står, och spanar ut över det täta folkhavet på dansgolvet, samtidigt som han rycker med benet i takt till musiken. Spanar, spanar, sträcker på nacken och ser lite extra cool ut. Albert ser någon bekant, någon intressant, någon whatever, ställer bort sitt vattenglas, går in i folkhavet och dansar sådär lite halvtaskigt som bara killar kan göra till den näst sista låten för kvällen. Albert - snygga, snygga, heta Albert - dansar till, just det, Rednex. Och A-teens. Han hittar ingen tjej att dansa sista dansen med och går mot utgången. Själv. Hem gå, stryk få, pippa täcket och krama kudden.

Varför gör Albert det här?
Varför gör Albert det många, många killar, pojkar, män, karlar gör varje varje varje fredag-lördag-onsdag natt klockan kvart i stängning?
Dom upptäcker att dom har druckit precis så pass att dom måste dricka vatten sista halvtimmen, för att kunna vara i knullbart skick då det är dags att ta någon i handen och gå hem.
Dom står, som coola katten med ena handen i byxfickan, lite lätt diggandes med benet och spanar spanar spanar ut över dansgolvet efter en lagom snygg, ledig tjej.
Klockan tickar, låten är snart slut och tjejerna börjar bilda par med andra killar. Det gäller att så snabbt som möjligt bege sig ut på dansgolvet, visa sina halvtaskiga moves och försöka ragga upp en tjej.
Alla snygga tjejer är redan upptagna och man letar sig neråt i hierarkin. Något måste man väl kunna få med sig hem?!

Denna snoppbeklädda delen av släkten människan gör mig så trött. Här har Albert gått omkring och varit hur snygg som helst, lite mystisk, sjukt sexig i sin lediga “jag bryr mig inte”-stil i flera veckor. Men helt plötsligt är han som vilken sunkig, kvällskåt, mediehorande kille som helst.
Det är precis som med musslor. Dom kan ha ett väldigt snyggt och glänsande skal, men insidan är alltid en slibbig sörja av blött och motbjudande.

Det har inte med saken att göra att jag skulle vilja få med mig Albert hem någon kväll, för det klarar jag mig utan så länge jag får studera hans vackra anlete och långa hår. Det handlar bara om illusionen. Kan någon, snälla någon av den snoppbeklädda delen av människo-släktet rakryggat upprätthålla illusionen av att det finns gentlemän, det finns män som inte styrs av pillegonken ( mammas namn på lillebrors snopp i unga dar ) och att det finns män som inte enbart går ut för att få sig lite fitta i slutet av kvällen.
Jag skulle verkligen behöva det. Jag är så jävla trött på denna sexhysteri. Jag är så jävla trött på att alltid bli besviken. Är det bara jag som inte är enbart intresserad av sex, fetischer och knulla?


Nåväl. Musslor. NI gör mig trött.
28 Oktober 2008  | Länk | Vardag | 2 kommentarer
Lördagsslusk, söndagsrusk

Igår jobbade jag. Trött, trött, trött.
Det var inte lika kämpigt som vi trodde det skulle bli, men inte lika enkelt heller.
Jag hade turen att få sluta tidigare, enbart för att få se en viss herre hänga i krokar från taket genom knäna.
Det var lite slibbigt, men roligt.
Jag hade även turen att få släcka min törst med öl och jäger igår.
Det resulterade i en efterfest där jag var femte hjulet ( två par som sitter och hånglar också lilla jag då. Som fick hångla med mitt knä. ) och jag hade även turen att få promenera sträckan Bergsgatan - Statoil Norra - Järvstagatan.
Väl "hemma" på Järvsta välkommnades jag av två galna katten som störde mitt bäddande, bet mig på tårna och lade sig på min mage när jag sov.
Jag är förvånad att dom inte låg på mitt huvud...
Nåväl!
Idag är jag lite pigg, rätt trött och glad.
Ty idag är det bara 5 dagar tills min resa söderut börjar och jag får komma hem.
Hem ljuva hem, till kära vänner, nya vänner, Jonna och kärlek.

Jag är ohyggligt nervös för resan, som jag måste göra själv.
Jag har fortfarande inte köpt biljett hem, men det ska strax åtgärdas. Strax.
Nu däremot vankas finbesök, som har med sig mat. Hurray!

Så... Ciao.
26 Oktober 2008  | Länk | Vardag | 1 kommentar
Vi är lurade.

Det är nu som vi alla ska utbrista: vi har blivit lurade!
Jag tänker inte utveckla det där så mycket mer.
Antingen så är alla andra naiva och blinda, eller så är det jag som är för cynisk och negativ. Jag tror på det första alternativet, med en liten touch av det andra.

Igår var jag på oförskämt gott humör.
Ja, näst intill oförskämt. Jobbet började lite kaotiskt, men slutade på topp.
Det var trevligt. Jag är inte otrevlig jämt, faktiskt.

Idag är jag lite tröttare, då grabbarna envisades med att dricka öl och shot efter jobbet. Ja, en annan är ju inte sen att hänga på. Dock var uret sent och tiden knapp, huvudet trött och kroppen tröttare.

Idag är en kort dag, med anledning av gårdagen. Snart ska jobbet jobbas.
Men först ska kaffe intagas med punk i öronen.
Härliga tider.
23 Oktober 2008  | Länk | Vardag | 0 kommentar
Hej min dag, blåsiga dag, stormiga dag.

Idag har jag jobbat. Det var lugnt och skönt på jobbet, sådant tycker Anette om!
Så därför pysslade John och jag på med diverse saker, skrev skyltar och städade.
Jag var dessutom extra hurtig och bakade en sockerkaka åt kockarna.
Den blev dock inte alls särskilt god... lite torr och lite knaprig.
( Det var smöret som fattades )
Jag jobbade vidare på min karma och bjöd kockarna på välskakat.
( Igår kliade jag Thomas skägg )
Snart är min karma hel igen!
Ty imorgon vigs till träna, åka hem till mor och baka kaka, ta hand om min pärla Bjorn och antagligen laga mat åt familjen.
Kvällen har nog planer om film-mys med La familia.
Det tycker jag är bra planer, det blev en kort-visit i söndags.

Så jag tror att det blir en tidig morgon imorgon.
Nog för att det är skönt att sova, men det är nog skönare att vara uppe i tid och hinna göra saker. Dels hinner man, som sagt, med att göra saker.
Dels är man trött när man ska sova och DET är oslagbart.
Inte som nu, när man aldrig blir trött och aldrig kan sova.
Istället sitter man uppe och stirrar in i en skärm tills klockan blir alldeles för mycket, eller så ligger man i sängen och stirrar i taket.
Knark, någon?

Fick idag reda på att begravningen är den 31 oktober. Det är samma dag som jag ska vara nere i Sthlm, för att hinna med flyget den 1 november.
Så, imorgon är det även PLANERING som står på schemat.
En hemresa ska visst också den planeras. Suckelisuck. Massa farväl.
Det är faktiskt nästan så att jag inte vill åka, för jag vill inte säga hejdå igen. Jag gruvar mig ordentligt för den dagen, nej, jag fasar för den dagen då jag ska sätta mig i en flygstol destination Sverige.
Just den dagen som man måste säga farväl, man ska kramas, man ska önska lycklig resa, man ska gå och man ska inte titta bakåt.
Man ska kramas och mitt i kramen kommer tanken och känslan "Släpp mig inte!" men man vet att man måste släppa och just det där släppet är så svårt.
Sedan kommer tomheten. Man är full av känslor men just då, då är det tomt.
Det absolut värsta är att jag måste göra hela hemresan själv.
Så jag har ingen axel att luta mig mot, jag har ingen att krama och jag har ingen att skratta och fördriva tiden med.
Man kanske ska strunta i Sverige och åka till London istället? Idé!

Non, sova var det. Klem!
21 Oktober 2008  | Länk | Vardag | 0 kommentar
What makes you sad?

Livet ter sig underligt.
Saker händer, trots att ingenting händer och tiden står still, trots att tiden rör sig fortare än någonsin.
Jag vet, 13 dagar är ingenting, men 13 dagar senare har tiden rört sig fortare än någonsin.

"What makes you sad?"
"When things change. Things that are good, that doesnt need a change, changes. People who leave. People always leave. And that makes me sad."
"Yes, things always change and people always leave. But, without the changes, life would be really boring."

Sant. Men det går aldrig att undkomma, ett farväl är alltid ett farväl och det har varit lite väl många farväl den sista tiden.
2 av mina nära och kära har gått bort den här hösten, jag har fått säga ytterligare 2 farväl, det är 4 farväl för mycket.
Men hösten har med sig mer trevliga saker än vackra färger och kall luft.
Jag ska inte säga så mycket, innan jag vet tillräckligt.
Men det jag vet för tillfället räcker, för tillfället.



Söndag = helt OK dag. Syster kom och väckte mig med smörgås, vi åkte till Bredbyn. Hem, till Olles, äta mat och snacka skit.
Precis då jag skulle gå mötte jag 5 vänner och det blev lite öl ändå.
Kom nyss hem ifrån Fredrik, där vi suttit i några timmar. Oerhört trevligt och jag övervann lite av min höjdrädsla idag. Jag gjorde dessutom en "Deathproof" och det var roligt. Lev en dag i taget, lev idag. Alltså. En dag rikare. En dag närmare.
Imorgon vankas jobb och träning och after-work på Public. Trevligt!
Nu: Mail och sova. Snark.
20 Oktober 2008  | Länk | Vardag | 0 kommentar
Djupet har ingen botten, förutom bottenslam.

Klockan är 04:04. Detta bör dokumenteras.
Vad som inte bör dokumenteras, är livets dokusåpa. Den är exakt lika ointressant som den vitiruella dokusåpan. Bara lite mer detaljerad och uttråkande.

Ensamheten är så tydlig dessa dagar. Man vaknar själv, går på jobbet själv, jobbar utan att egentligen prata med någon förutom arbetskamraterna, som man egentligen inte ens pratar med. Man slutar tidigt, går ut själv och går hem själv. Så sitter man i sin ensamhet, pratar med ingen förutom sig själv, som man inte ens pratar med för man har inget att säga.
Ensamheten äro dokumenterad, det finns ingenting mer att säga.
Jag är inte bitter, för innerst inne har jag valt att leva själv, att vandra själv
och att ta alla livets 1000 steg själv.
Men de dagar det är så tydligt och de dagar man berörs av ensamheten tär det.
För jag vet att jag inte är ensam, bara att alla är på avstånd.
Innerst inne hatar jag det avståndet men ytterst älskar jag det.
Man behöver inte dela något med någon och man får ta hand om allting själv.
Dom stunder det blir för mycket för en själv, är de stunder man ångrar sitt val av leverne. Men, det ordnar sig alltid.
Jobbet tär, tankar tär, avståndet tär, men mest av allt tär det att vara ifrån sin bästa vän ( EMMA ).

Vad varken jag, hon eller någon annan kommer att förstå, är varför.
Varför man väljer att leva ifrån någon man behöver eller väljer att leva utan den man vill leva med. Att vara ifrån sin bästa vän är inte lätt. Man pratar inte om samma saker, man lever olika liv och när man väl ses försöker man klämma ut så mycket kvalitet att det blir kvantitet.
En sann vän är egentligen allt jag behöver och en sann vän finns 1.45h härifrån.

ACK, dyligt djupt inlägg var evigheter och åter veckor sedan jag skrev.
Imorgon, när jag sitter i pyjamas med ont i huvudet, ont i nacken och ont i axlar, kommer jag rynka på pannan åt mina metaforiska ord och meningar.
Men ikväll känns det rätt och jag har åtagit mig att leva efter devisen "Lev en dag i taget" JAG FÖRSÖKER LEVA EN DAG I TAGET, ångest hör inte alls dit.
Vad man aldrig kan styra över, dock, ändock, är känslor och dess behov.
Man kan försöka, man kan tvinga, man kan göra allt vad man förmår, känslor bestämmer alltid i det långa loppet.
För tillfället känner jag mig trött och därför ska jag sova.
Hej Damien Rice, vill du göra mig sällskap ikväll? Klart du vill. God natt. Sov gott. Dröm sött.
19 Oktober 2008  | Länk | Vardag | 1 kommentar
Sånär som på logik då.

Tiden går fort, trots att tiden står stilla. Logik?

Redan fredag, återigen fredag. En helg av jobb väntar, ungefär lite som nästan alla helger är. Enda skillnaden är att jag är lite tröttare än förra helgen och det finns nästan inga löv kvar på trädet utanför mitt fönster.
Dessutom har jag nu fått tv-kanaler och kollar för tillfället på Doktorn kan komma.
Åh, vad jag har saknat tv.

Veckan som var har även den präglats av jobb.
Undantag onsdag, då jag var ledig och fick njuta av fotboll, öl och trubadurer.
( Onsdagar på Olles är de bästa dagar. Ingen hockey och hurvens bra musik. )

Veckan började dock sorgligt med det som var väntat slutligen hände.
Vila i frid B-M, hoppas du fick med dig cykeln.


Nåväl.
På söndag är jag ledig, då ska jag nog inte göra något. Möjligen skriva mail och spela gitarr. Njuta lite av hösten och livet.
Tah.
17 Oktober 2008  | Länk | Vardag | 0 kommentar
So fucking special

Man tror att man känner någon,
man tror att man har en relation,
man tror att man vet vart båda står
och man tror att det betyder något.

När du då får se sanningen, den stora, rena sanningen,
det är då det svider som av 100 nålar i höger hand.
Man kan aldrig dölja sanningen,
det finns inga mattor stora nog att dölja sanningar, stora som små.
Det finns inga sopar stora nog att sopa undan sanningar.

Sanningen är den,
att jag trodde att vår vänskap betydde något,
jag trodde att ord som sades var sanna
och jag trodde aldrig att sanningen skulle svida så.

Att undvika att säga saker
är inte detsamma som att ljuga
men att dölja
gör ibland lika ont som en lögn.





Idag höll jag på att elda upp hela min lägenhet.
Jag har ingen kaffekokare kvar.
15 Oktober 2008  | Länk | Vardag | 0 kommentar
Söndag, bitterfittadag, bakisdag.

Hot shot kl. 0530 på morgonen?
Dålig ide.

I lördags var det då lagfest i Sidensjö. Mycket roligt, mycket trevligt.
Kvällen avslutades såsom så att vi åkte in till staden och gick på krogen, Olles.
Väl där kunde jag dricka, då jag varit chaufför tidigare under kvällen.
Och dricka blev det, jajamensan.
Shots hit, grogg dit. Hej och hå och jag fick dansa.
Således, när krogen stängde och alla skulle vandra hemåt, blev det inte hemåt utan "efterfjong". Där dracks det flitigt och ovan nämnda Hotshots förtärdes.
Det blev lite för mycket för min ovana kropp, så jag vinglade hemåt kring 6-7 snåret.
Vaknar 5 timmar senare, på soffan i en hög.
Hej och hå, lägger mig i sängen och vaknar efter ytterligare 5 timmar.
Bakis som ett kräk, illamående och utan minsta matbit i hemmet.

Resten av kvällen blev soffhäng hos syster-yster, med diverse utstötande bakisstön från mig då. Yster var icke bakis. Jag var bakis för fem.
Och jag kan härmed lova, dyrt och heligt: jag vill aldrig vara så bakis igen. No way, José.

Nu däremot vankas jobb. Så jag ska kamma håret och traska neråt.
19.
13 Oktober 2008  | Länk | Vardag | 0 kommentar
Kan någon vara snäll och sluta skaka snöbubblan.

Ja, livet ter sig som så, att det kan liknas vid en snöbubbla.
Någon tog den snöbubblan och skakade om den så snön yrde.

Livet vid detta tillfälle kan även liknas vid en spiraltrappa utan ände. Fast åkandes på en röd plastpulka nedför denna spiraltrapp, runt runt runt.
Ni vet hur fort en pulka utför en trapp går.

Det är så konstigt, alltihopa.
Det är så konstigt att det inte går att förklara.
Bara jättekonstigt.

Det är inte dåligt jättekonstigt, det är lite blandat.
Det är lite upp och ner och hit och dit.
Lite skönt kaos, lite destruktivt kaos.
Väldigt omtumlande kaos och definitivt konstigt kaos.
Kaos.
Vilket bra ord.

Nu ska jag ta tag i det här kaoset, lite grann.
Sedan kommer dammet yra och snöbubblan skakas, igen.
Men det tar vi då. Vive um dia de cada vez.
7 Oktober 2008  | Länk | Vardag | 1 kommentar
Internett, schminternett

Internetet är en sådan här, himla bra sak!
Jag har alldeles, för 2 sekunder sedan, laddat min mobil och betalat en räkning.
På typ, en minut! Hemifrån!
Genom en internetdosa liksom.

Alla som tycker att "livet var bättre förr" och "dessa nymodigheter" kan dra en gammal, blöt filt över sig.
Jag har fortfarande pyjamasen på mig och har laddat mobilen.
Liksom, hallå.
Hur bra är det inte.


Nåväl, ikväll ska jag avguda ledigheten lite till och dra på Olles.
Det är nämligen trubadur-afton och ack, vilka duktiga trubadurer!
Så eftersom jag är ledig, vi har många bruna ögon i stada för tillfället och dessa trubadurer är som bomull i öronen, kommer jag vara där.
Med en kaffedrink i handen och ett leende på läpparna.
Livet är himla bra just nu, alltså.
1 Oktober 2008  | Länk | Vardag | 1 kommentar
Do you brush your teeth before you kiss?

Idag sov jag alldeles för länge.
Jag drömde konstiga drömmar om människor som inte finns.

Om man räknar bort konstiga drömmar
och att vissa människor inte finns
är idag en mycket bra dag.
Den här veckan är en mycket bra vecka.
Jag är lycklig.
30 September 2008  | Länk | Vardag | 0 kommentar
Örnsköldsviks egna lilla Hultsfred

Mitt jobb känns som Hultsfredsfestivalen.
Min arbetsplats är Öviksbornas personliga lilla Hultsfred.
Det är inte dekadens, det är en mentalitet av "obrydd". Man spottar på golvet inne, man skvätter öl, man slänger sina blöta drinkpinnar och sugrör lite där det passar, man bajsar på golvet utanför toabåset, man kissar ett glas som står i pissoaren fullt, man fullkomligt massakerar dom stackars toaletterna. Man lämnar sina smutsiga underkläder lite här och var, man super sig så redlös att man inte kan stå eller gå, man bryr sig inte om något och gör bort sig fullständigt, karlar stöter på allt kjoltyg, man krossar glas, man misshandlar möbler och man lämnar över allt ansvar över sig själv till personalen.
Köttmarknad.
Som ett Hultsfred.

Igår stötte en 40 år gammal kvinna på mig. Hon tog mig på rumpan och gav mig DEN blicken. Jag blev lite rädd.
Förra lördagen hittade Amanda bajskorvar på golvet på herrarnas toalett, utanför toabåset.
Vi har hittat insulinsprutor, klockor värda 10000 kronor, glasögon, stringtrosor, kalsonger med bajs i, pass, oändliga mängder plånböcker, en sko som en gång var ett par, lösnaglar, örhängen, medhavda ölburkar och vattenflaskor märkt "absolut vodka", mobiltelefoner, cd-skivor, and on it goes.

Det är inte för inte som man blir trött på människor och många gånger har jag frågat mig själv hur folk tänker.
Dessutom, mina damer och herrar, när ni har detta ovan i åtanke, dricksar människor i norr oerhört dåligt. Alltså, vädligt, verkligt dåligt.
Därför, just därför och kanske lite för att jag har ont i axlarna, känner jag mig inte alltför motiverad att gå till jobbet idag. Hockey, hemmamatch, löningslördag och 20 års åldersgräns.
Jag känner mig inte särskilt motiverat och jag blir lite trött.
27 September 2008  | Länk | Vardag | 2 kommentarer
Kaffe på sump med röd mjölk

Jag hade tänkt skriva en debatt om debatten om tv-programmet Hål i väggen.
Men jag orkar minsann inte det. Det känns som en meningslös debatt. (Det var det min debatt hade tänkt handla om, hur meningslöst det är att överhuvudtaget ha en debatt om ett lek-tv-program. Folk verkar ha en benägenhet att glömma att det finns människor som aldrig ens får se en tv. )

Nåväl. Istället tänkte jag skriva om hur duktig jag är och hur snygg jag kommer bli. Ty jag är inte snygg ännu, men jag jobbar på det.
I onsdags var jag och Jenny ute och sprang, 5 km. Sedan gick vi på hennes gym och körde hennes stentuffa 30 min spinningpass. Sedan jobbade vi.
Igår, torsdag, körde vi hennes stentuffa 30 min spinningpass igen och körde lite mage och rygg. Vi är så duktiga!
Om jag bara kom ihåg den där jättejobbiga parantesen att äta skulle jag känna mig ännu mer duktig. Träna utan mat känns rätt... meningslös.
I mitt lilla, men bedårande, hem finns det ingen mat. Jag har ingen frukost och är alldeles för lat för att gå och handla. Istället väntar jag tills jag ska börja jobba, för då får jag middag. Pinsamt.

Igår gick jag på stan med min syster och hennes fästman Jocke. Jag hittade världens snyggaste linne på Indiska, som dessutom kostade en fis i rymden!
Sedan gick vi på den eminenta skoaffären DNA där jag hittade dom perfekta skorna. Det är som att gå på små, små tussar av sockervadd. Varje steg tar mig lite närmare en molnlycklig upplevelse. Hurra!
Idag ska jag träffa mor ror på stan och handla mig ett par snygga benvärmare som passar mina nya skor. Dom är orange och fluffiga. Jag är så lycklig.

I helgen vankas jobb, som vanligt. Det är jättetråkigt, för jag ville gå på Sliperiet med Emma ikväll och lyssna på Johnnys band. ( Jag kan inte stava deras band-namn........ )
Men på söndag vankas det partajj på Liquid, f.d Platinom. Restaurangfest minsann och all restaurangfolk är välkommna. Jag ska dricka kaffedrinkar och njuta av det faktum att jag är helt ledig.

Nästa vecka är alla glada vänner från Portugal här och det är roligt!
Så jag ska vara ledig mycket i veckan och umgås med bruna ögon. Mjuhuhu.

Nu däremot ska jag kamma håret (nej. Jag ska ta på mig en mössa.) och klä mig lite snyggt, för jag ska möta mor på stadens gator och torg.
Seeya.
26 September 2008  | Länk | Vardag | 0 kommentar
Idag åt jag svarta oliver

Idag har jag:

- Städat och renbäddat hemma
- Spelat Guitar Hero
- Åkt till mamma
- Tvättat
- Lagat mat
- Spelat Guitar Hero med bror
- Spelat ännu mer Guitar Hero med bror
- Och gett en dyr present till min mor

Hon fyller nämligen år idag. Sören var snäll och kom med två tårtor, en bulle, chokladbollar och en platt-tv till mamma. Min mor ville dock inte ha någon 32" platt-tv att ha i sovrummet, men det ville ju Sören. Såklart. Och en platt-tv är billigare än en moped.

Helgen var ok. Det funkade. Jobb fredag, fick dock sluta tidigt och gå ut och dricka lite sprit. Samma på lördag, jobba 12.30-22. Sedan fick jag gå ut och dricka lite öl. Jag förtjänade en öl i lördags, ack vilken jobbig dag det var. Hockey kan vara det tråkigaste jag vet. Det var dessutom väldigt trevligt i lördags!
Jag drack lite öl, pratade med Jonna, busade med Peter i rockbaren, dansade med Bea och Jonna och framför allt: dansade med Dansante Clas. Otroligt trevligt.
Söndag spelade vi säsongens sista match, det var tråkigt men det blev 5-5. Jag har börjat bli lika uttråkad på fotboll som Emma, och då är man ointresserad. Dock fann jag min sköna Emma sitta på läktaren, båda halvlekarna! Då blev jag glad. Mitt annars så vackra smalben begåvades med en fet smäll och jag är nu blå, svullen och öm. Tack och lov är säsongen slut nu.

Sådärja. Då har jag recenserat min helg för alla som var intresserade.
Jag borde skriva en roman, istället för en blogg. Det blir så långa inlägg.
Det var någon som tyckte jag borde skriva en bok, om någonting. Nu kommer jag inte ihåg vad det var. Men det var en väldigt bra idé!
Jag vet inte om jag har tid att skriva någon bok för tillfället, jag har så mycket att göra. Jag ska spela gitarr, jag ska spela Guitar Hero, jag ska jobba, jag ska träna, jag ska hinna se på många filmer, jag ska åka till Portugal i november. HUR ska jag hinna med att skriva en bok? Det är mycket nu...

Det är mycket nu och livet går fortare för varje dag.
Imorgon ska jag dock baka en kaka, träna lite och jobba.



Jag önskar jag kunde stanna längre i Portugal. Jag önskar att jag kunde ta min one-wayticket och vara nöjd. Hitta mig ett jobb eller en utbildning längs vägen. Men jag känner, jag är inte klar här. Jag är inte färdig ännu. Så jag måste komma hem i november, och göra klart det som inte är klart. Vad det är, det vet ingen, allra minst jag själv. Men jag känner att det är något, som jag inte är klar med.
Väldigt intressant.
Jag kan ju inte säga att jag kommer stanna för alltid i Portugal när jag väl åker, men jag kan inte heller säga att jag kommer komma hem. När, var, hur, det är det ingen som vet.
Men något jag vet, och det vet jag väl är, jag är inte färdig.
Inte ännu.

( Ps. Minnesanteckning till Dansante Clas: Piken finner du på inlägget den 21 augusti. Puss. )
22 September 2008  | Länk | Vardag | 3 kommentarer
Lista!

Det är lite konstigt.
Världen är lite konstig idag.
Allt är lite mer konstigt än vanligt idag.

Lista på bra-saker just nu:

- Emma. Hon var här igår och jag var lycklig som ett barn. Hon är mitt hjärtegull. Jag är hennes knullmakaron.
- Colbie Caillat - Bubbly
- Höst. Mörker. Luft. Melankoli.
- Poncho.
- Filt. Grå filt från Hultsfred, brun filt från Portugal. Alla filtar i min säng!
- Ny frisyr. Brunt och lugg är det nya svarta.
- Fotbollsuppehåll.
- Vitamintillskott.
- Vin. Rött vin, vitt vin, vinho verde. Allt vin i min mage.
- Kängor. Höst = bra kläder = kängor.
- Rökelse med vaniljdoft.
- Starkt svart kaffe.
- Film.
- Lätta samtal om enkla saker.
- Kravlöst umgänge.
- Höstpromenad.
- Hopprep.
- Melondrinkar.

Det är höst. Jag har köpt en biljett "hem". Jag ska till doktorn på tisdag och höra vad som är fel med min kropp. Jag ska baka kaka i veckan.

Jag ska se mycket film med Johnny Depp i veckan och torrjucka med mitt täcke lite. Pippa täcket och krama kudden. Mitt kravlösa umgänge. Hejhå.
15 September 2008  | Länk | Vardag | 1 kommentar
Inget mail, men kaffe.

Jag skulle skriva ett mail idag.
Det var längesedan jag skrev ett mail.
Men så ringde telefonen, som tydligen fungerar som den ska igen, så jag hinner inte.
Dessutom har jag tvätt att ta reda på och planering att planera.
Typiskt att man ska vara trött och sova länge. Man hinner som inte med något.

Nu står tiden stilla, igen.

Det är konstigt det där, när man tror att man har bestämt sig. Man känner sig säker, allting känns rätt. Ändå visar det sig senare, att man inte var så bestämd som man trodde.
När tiden står stilla och tillvaron sakta drar åt alla remmar, det är då det visar sig.
Det är inte alltid så lätt som man tror
men det är alltid lättare än vad man förväntat sig.

Nåväl. Planera var det ja.
11 September 2008  | Länk | Vardag | 0 kommentar
Ny ylar dom åt mig igen.

Typiskt!
Precis när det börjar kännas sådär bra, sådär som jag aldrig känner, sådär... bra helt enkelt. Ja då slår känslan till, som ett strykjärn på foten.
Den där jävla känslan, den där magknipskänslan som skriker åt varje cell "Något är fel! Något är fel!" Jag vet precis vad som är fel, jag vet precis vad magknipskänslan vill säga mig.
Typiskt.
Just som det började kännas bra... känns det tokigt.

( Det ilade faktiskt idag. Inte direkt, det var en blyg ilning som smög sig in och smög iväg igen. Men jag kände den. )

Jag må kanske överreagera. Men. Känslan ljuger aldrig.
Tyvärr. Den är alltid sann, alltid genuin och alltid lojal och trofast.
Även om det bådar gott eller illa. Oftast bådar den illa.
Det är därför den skriker "Något är fel!" Eller, den vrålar. Den vrålar, kastar saker omkring sig, sparkar, slår och drar alla celler i håret.
Men.
Jag kan överreagera.

( Jag törs aldrig fråga. Jag är så rädd för svaret. )


NÅVÄL.
Kvällen blev lite ungefär som jag hade väntat mig, men jobbigare ändå.
Det blev bara bend over och kör in den, dom smörjde inte ens upp innan.
Vi blev, så att säga, assfucked. Eller, analknullade, som det heter på svenska.
Det var en tuff kväll. Natten blev lugnare. Det gick bra. Jag är lite öm i analen bara.

Nu ska jag sova, jag ska nog göra saker imorgon.
Saker som att tvätta, jobba lite, träna. Hej hå.
11 September 2008  | Länk | Vardag | 1 kommentar
Ändrade planer, hej hå.

Resan är inte spikad.
Jag är nog kvar i mars.
Men så fort den blir spikad, är jag först att anmäla mig.
Jag ska åka med. Så är det bara.
Hela min kropp skriker efter det. Once in a lifetime-trip.

Nåväl. Det var väl lika bra.
Då kan vi ta dagen som den kommer igen.
Också får jag lite tid att tjata på min reskamrat.

Idag bokade jag klippning och färgning. Äntligen!


Hej hå, middag och fotboll. Hej hå.
9 September 2008  | Länk | Vardag | 0 kommentar
With a big bucket of "why"...

Livet vi lever är konstigt.
Är det inte fylla så är det kroppsnoja. Herreminje.

I söndags bokade jag en enkel biljett till en land jag förälskade mig i i somras.
I söndags dansade jag salsa.

Livet tar mig på konstiga ställen nu för tiden.



"Min poncho luktar rökelse"

Jag tycker om att vara jag ibland.
9 September 2008  | Länk | Vardag | 0 kommentar
Nu är jag förbannad.

Jag kände mig snäll idag.
Sedan blev jag arg.
Sedan blev jag förbannad. Jag blev förbannad. Jag är förbannad.

1! Om man går ut på nattklubb/krog, hur kan man överhuvudtaget tänka tanken att överväga att ta på sig FOPPATOFFLOR?! Foppatofflor med vita tubsockar i? Jag blir förbannad. Om jag fick bestämma skulle inte en foppatoffel få sätta sin fot innanför just dom dörrarna, inte ens mina egna.

2! "Aaaaaah, en Red Bull sexa" Ja, han fick ju hälften rätt, men glömde tillägga om han ville ha sprit i sin jävla Red Bull.

3! HUR svårt kan det vara att hålla sin alkoholhaltiga dryck innanför glasets hala väggar?

4! Hur svårt kan det egentligen vara att hålla glaset med sin alkoholhaltiga dryck i handen? Eller är det tvunget att man måste kasta glaset i golvet, bara för att man inte är hemma?

5! Män. Karlar. Killar. Pojkar. Gubbar. Fredrik påstår att jag är kukrädd men jag är nog snarare kukless. Dessa snoppbeklädda figurer som är överallt, hörs, syns, luktar överallt. Efter ett gäng shotar och några öl tror dom att dom är bäst, snyggast och starkast i hela världen. ( Det här gäller män i allmänhet och män på krogen i synnerhet ) Allvarligt. Bara för att ni tycker det så FÅR man inte slå tjejer på rumpan utan deras tillåtelse, man FÅR inte kommentera högt precis vad man tycker om tjejens utseende, man FÅR inte bete sig som det svin man är.


Jag blir förbannad.
Jag blir förbannad på allt och alla.
Jag var så arg att jag ville kasta alla glas rakt ut i backen och skrika åt alla.
Riktigt, riktigt arg.
Nu ska jag försöka lugna ner mig så att jag kan sova, och vakna argare än någonsin. Ty jag ska stå i mål på match imorgon, med skadat lillfinger. Hej hå, hej hå, hur ska det gå.
Allt går.
6 September 2008  | Länk | Vardag | 3 kommentarer
"Why so serious?"

Igår var jag på bio. Vi såg Batman, The dark knight.
Otroligt bra film. Se den!
Jokern gjorde mig lite pirrig i byxorna, om jag ska vara helt ärlig. Det förtäljde jag dock aldrig till mitt bio-sällskap, då skulle han tyckt att jag är dum i hela huvudet.
"Create some anarchy"
Mmmmmmmmmmmmmmmmmmmm
det är sexigt med ärr och smink.

Nåväl, kvällen blev till natt, natten blev till morgon och nu är det dag.
Jag var hos läkaren, hon skickade mig till rönkten, som skickade hem mig.
Jag sitter fortfarande med ett svullet, oanvändbart, missbildat lillfinger, men mamma är i allafall nöjd. Och det var ju det som var tanken.

Snart ska jag få mig en ömmande underarm.
Jag ska bara dricka två koppar kaffe,
läsa några bloggar, kamma håret och byta om.
Ikväll är det jobb, jajamensan
imorgon är det match. Hej Tallparken, det var längesen. Ska vi slåss?

Ps. Jag känner mig snäll idag. Ds.

Ps.2 Jag hittade denna hos Emma. Tjuv är mitt mellannamn. Enjoy! Ds.


1.What is your favorite word?
Kaffe

2. What is your least favorite word?
Morgon

3. What turns you on creatively, spiritually or emotionally?
En bra film eller vacker konst.

4. What turns you off creatively, spiritually or emotionally?
Vita, luddiga sockar från Intersport. Eller folk som inte är allmänbildade.

5. What sound or noise do you love?
Pengar i min pengaburk.

6. What sound or noise do you hate?
Väckarklocka.

7. What is your favorite curse word?
Merde!

8. What profession other than your own would you like to attempt?
President. Över världen.

9. What profession would you not like to do?
Barnläkare.

10. If Heaven exists, what would you like to hear God say when you arrive at the Pearly Gates?
Välkommen. Din privata bio-salong är till höger, ditt enorma badrum till vänster, rakt fram finns en buffé med bland annat en magisk pringles-burk, oändligt med vinho verde och läsk som aldrig tappar kolsyran. Johnny Depp väntar på dig i biosalongen och sängen är alltid renbäddad.
5 September 2008  | Länk | Vardag | 0 kommentar
Jag börjar bli gammal

Jag tar på mig den skeptiska blicken idag.
Idag är jag Kritiserande Anette.
Idag kritiserar jag allt. Idag är jag förbannad.
Idag gnällde jag till och med på dom nya tallriksjävlarna på jobbet.

Jag kom inte upp i tid imorse, inte för att det är särskilt ovanligt, men ändå.
Idag hade jag ju faktiskt något att kliva upp till. Men icke.
Förut var jag alltid noga med att kliva upp i tid och sovmorgon för mig var till klockan 11, på sin höjd.
Det kan bero på att jag har ett jobb med sena arbetstider, eller för att jag börjar bli gammal. Det är ganska roligt. Att bli gammal.
När man är gammal får man ha käpp, hörselhorn, bekväma skor och hårnät.
Dessutom får man knyppla, äta blandade småkakor och vara hur tjock man vill.
Jag tror inte jag vill vara tjock, faktiskt.
När jag bli pensionär ska jag bli tjock. Då ska jag och Emma flytta till (Spanien) och bli tjocka tillsammans. Vi ska kolla på Glamour och knyppla och äta blandade småkakor hela dagarna. Det är sånt man gör, när man är pensionär.
Tills vidare får jag väl hålla mig med mitt hörselhorn och kanske en pipa.

I alla fulla fall, stammisarna var tillbaka på Olles idag. Det var otroligt trevligt, för dom är alltid lika trevliga, snygga och äter alltid samma mat. Och dricker samma öl. Jag har inte sett dom på hela sommaren, men jag behövde ändå inte ta en beställning. Dom skulle ha samma sak, så klart. Otroligt roligt.

Idag kokade jag mat! Det var helfestligt.
Jag lagade en Bacon &Blues-burgare och en Bobby Orr. Helt själv! Fast Thomas sänkte pommes och lade på burgarna. Allt annat gjorde jag, bar ut maten och dom tyckte om den! "Jättegott" sa dom. Mjuhuhuhu.

Ja just. Kritik var det ja. Jag orkar nog inte.
Jag ska kolla på lite House innan jag somnar och förbanna det faktum att du fortfarande inte hört av dig. Men nu vet jag ju iaf att du lever. Tack för det.
2 September 2008  | Länk | Vardag | 1 kommentar
Fylla, medwurst, hushållspapper till toapapper och en riktigt våt mus.

Ja mamma.
Jag kommer bli en "gamm-nucka".
Jag vill inte göra dig besviken, men det är så det är.
Barnbarn får du av mina syskon.
Du kan få en svettig portugis till svärson av mig. På sin höjd.
Jag går inte mot att bli "gamm-nucka", jag springer som om det var 400 meter. Hej!

Igår skulle jag på däjt, men han fick kalla fötter.
Det blev som... ingenting av någonting. Vi var tre och däjt kan man inte kalla det.
Nåväl, kvällen blev rätt bra igår, jag blev full. Som en kastrul. Hej och hå, så kan det gå. Det var längesen jag var så full så nu har jag gigantisk ångest. Hej och hå.

Jag dansade även i regnet igår, det var trevligt.
Vi dansade vals, tror jag.
Också var det nån typ som ville kladda lite på mig. Jag var inte särskilt intresserad. Jag är inte så mycket för det där med att ragga full. Kan man inte ta mig när man är nykter, har man inget här att göra.
Jag är TRÖTT på stela fegisar. TRÖTT. Jag blir nästan förbannad.


Tänk vad konstigt det är, när man är på en plats, fast man är inte riktigt där.
Alltså, man är på en plats, men bara för att man måste av någon andledning. Men man är inte där mentalt, på riktigt. För egentligen är man där man vill vara, där man önskar att man var, om man inte var tvungen att vara där man är nu.
Jag önskar att jag satt i min soffa (jag sitter i min soffa), med en bra film, typ Moulin Rouge i min dvd med en stor påse chips i ena handen och en brun, lite hårig hand med nerbitna naglar i den andra handen. Fast inte här då. Där, där som jag egentligen vill vara.
Det är jobbigt att känna. Jag har släppt lite på min image, iskall och hård som kruppstål, till att bli lite, lite mer mjukis och känslosam.
Det är jobbigt.

Snart ska jag klippa mig! När jag har gått ner 10 kilo till och sparat tillräckligt med dricks för en snygg klippning och färgning hos frisören Sören. Nejje, inte Sören. Titti kanske det blir. Hej!

Hämta tvätt, klä mig rätt, bakisbajsa igen, gå ner på staden, hälsa på Zidelizid und Pulver och gå på Indiska för att köpa mig något snyggt som gör mig glad.
Herrå.
28 Augusti 2008  | Länk | Vardag | 0 kommentar
Du vet och jag vet att du vet och du vet att jag vet

Bli aldrig skamfull.
Jag vet att du vet att jag vet.

För tillfället känner jag mig rofylld.
Bob Marley - Three little birds spelas, jag har nyss läst ett långt mail.
Vissa sånger och låtar kan ha en betydelse, oftast djupare och mer införstådd än själva texten/musiken. Den här låten är en sån låt.
När jag hör den känns helt plötsligt allt lite lättare.
Och efter ett mail med orden "vi må snakke mer om det senere" så känns saker lite lättare, lite bättre.

Dagarna flyter på ungefär som dagar gör.
Jag skriver "att-göra listor" som snabbt fylls ju mer fantasin får fritt spelrum.
Jobb, träning, städning också lite vänner och socialt liv ska hinnas med.
Herreminje. Vad pysslar vi med?
Carpe Diem.
Imorgon ska jag gå till Zid och minsann ha mig minst en tid för minst en tatuering. Jag klarar nog inte av att gå omkring såhär naken mer!

Jag säger det igen: Men gör det då. JAG vill inte, men det spelar visst ingen roll. Du ska se att jag kan gå ändå, jag kan alltid gå. Ibland behöver jag hjälp över dom högsta bergen, men jag kan gå. Även om jag inte vill.
Ibland får man inte alltid som man vill.
Men det går bra. Jag går och det går bra.

Sova ja just! Imorgon har jag en del att beta av på min "att-göra lista".
Skriva ett mail kanske.
27 Augusti 2008  | Länk | Vardag | 0 kommentar
Logiken i statistiken.

När vi var i Portugal, åkte vi iväg till San Pedro de Sol ( Tror det hette så ) på en dansfestival.
Jag tog Jonnas kamera ( Jonnas älskade kamera ) och skulle knäppa lite kort i bilen på vägen dit. På något vänster lägger jag ner kameran i knät, hoppar ur bilen och POFF är den borta. Vilket vi märker dagen efter.
Olyckligast i världen är nog jag just då. Men vi åker ändå tillbaka till parkeringen, för att kolla om den inte finns där. Stämningen i bilen är givetvis tryckt som i ett överfullt fil-paket och jag vill gråta eller dö. Slarva bort någon annans kamera?!
I alla fulla fall är det en snäll vakt som har hittat kameran på backen! Trodde ingen skulle hända. Glädjetårar rinner, 1000 förlåt till Jonna och livet kan gå vidare. Just i det ögonblicket kände jag mig lite blixtreligiös och lovade att vara lite mer ödmjuk och kanske be någon gång.

Idag känner jag mig inte alls religiös och vill inte be.
Jag kan inte finna logiken, meningen eller tanken bakom detta.
Jag brukar tro att det ska finnas en dold mening bakom saker som händer, men jag kan inte förstå detta. Är det bara så att livet är skört och tillvaron är jävlig?
Är det bara så att Murphy har varit framme igen?
Jag kan inte förstå. Jag orkar inte tänka. Jag orkar inte förstå.



Idag var det jobb, imorgon är det jobb.
Imorgon ska det även hinnas med en löptur och en lunch. Trevligt värre.
På onsdag är jag äntligen ledig, hallelujah! Det firar vi med en däjt.
Vad vi gör vet jag inte ännu, jag lade över ansvaret på mannen i förhållandet, det är så det funkar fick jag reda på. Works with me! tyckte jag, som tycker det är lite svårt, det där med däjt. Väldigt svårt faktiskt. Inte för inte jag har varit singel i 3 år.
På fredag är jag också ledig minsann! Minsann. Det skulle visst firas med lite ölhävning och kanske en lättare fylla. Trevligt trevligt.

Nu måste jag sova, om jag någonsin ska komma upp imorgon.
Jag har blivit hysteriskt dålig på att komma upp på morgonen.
Ack. God natt.
26 Augusti 2008  | Länk | Vardag | 0 kommentar
Brev till andra sidan

Hej Mikael.
Det var väldigt sällan jag kallade dig för Micke. Jag har aldrig varit mycket för smeknamn.
Det var någon gång i början av sommaren som jag träffade dig sist, jag tror faktiskt det var på gymmet, som det oftast varit den senaste tiden.
Men det var ju som det var, då du blev tillsammans med Mari sågs vi inte särskilt ofta. Jag var inte förvånad när hon sa att ni var sambo, jag förstod att det skulle bli ni två.
Med det inte sagt att jag inte saknade våra kaffestunder på Brownies, hela långa vintern som blev lite kortare i ditt sällskap. Vi hade alltid något att prata om.

Nåväl. Dom gånger vi sågs på gymmet hade vi desto mer att prata om.
Det hände kanske inte så mycket i mitt liv just då, men nu har det hänt en del. Jag hade gärna berättat för dig om Portugal, vackra Portugal.
Det skulle passa dig bra, du som är så laid-back och "det ordnar sig". En av få i staden med en piercing mellan ögonen.


Jag kan inte förstå att du är borta, Mikael. Jag vill nog inte förstå det. Jag har lite svårt att acceptera att jag aldrig mer kommer få en kram av dig och aldrig mer kommer få skicka ett sms efter senaste House-avsnittet.
Jag har lite svårt att acceptera att du inte hann göra allt det du ville göra och jag har lite svårt att acceptera att det var din och Emils tur.
Vi sågs och hördes allt mer sällan mot slutet, men jag kommer aldrig glömma vänskapen vi byggde upp under den tiden vi hade tid.
Jag ska göra en köttbullemacka åt dig, en hel.

Vila i frid min fina vän.
Jag tänker på dig, saknar dig, sörjer din bortgång och mina tankar är hos din sambo, din familj och dig.
25 Augusti 2008  | Länk | Vardag | 2 kommentarer
Funny bunny

Det är otroligt undehållande att kolla hur folk har hittat till min blogg.
Bäst är de Google-sökningar som finns, för då ser man vad folk har sökt på. "anette andersson naken" "anette andersson på tv4" "zids tattoo adress" osv. Otroligt underhållande!
23 Augusti 2008  | Länk | Vardag | 0 kommentar
Max-Max-Max!

Igår kom mina parenteser hem från Turkiet.
Alla var förkylda och hade bränt sig i solen.
Så går det! När man jäser i 40 graders värme.
"Välkommen hem till regnet" sade jag och kramade alla länge och hårt.

Vi åkte på Max, för jag och lillebror var hungriga och det var längesen vi åt på Max. Vi tog driven för att vara effektiva, men icke!
Det tog ungefär en vecka och vi fick varken sugrör eller servetter.
MEN vi fick två dipsåser. Minsann.

Idag ska jag jobba, men innan det ska jag springa, duscha och åka hem med alla saker. Ty imorgon börjas det tidigt och jag orkar inte köra till Mellansel inatt.
Jag börjar bli lite lat, jag tror det är åldern.

På tal om ålder, min lillebror fyller 15 nästa lördag.
15 bast och rökte vattenpipa i Turkiet. Det gjorde mamma hysterisk. Jag skrattade lite. När den knatten blir 18 kommer vi göra staden osäker, jajamensan, räkna med det. Själv fyller jag 21 nästa år, i Februari. Jag är ganska ung jag, men det gör inget. Ty jag är gammal i sinnet och är tacksam att jag har hela livet framför mig. Då hinner jag med allt jag har tänkt göra, typ, odla en blomma i en kruka, läsa portugisiska, sticka en halsduk, fortsätta gå i trasiga byxor och tuppkam ibland och möblera om mitt hem som snart inte längre är mitt hem. Tah.

22 Augusti 2008  | Länk | Vardag | 0 kommentar
Konstiga dag, sömnlösa dag.

Idag var en konstig dag på jobbet.
Det var lugnt, men ändå inte.
Något tråkigt att jobba, då jag kände minst hälften av alla som var där.
Men! Med en civil Cesar i dj-båset, en ocivil Pontus som hans högra hand och för lite folk fast lagom ändå, så blev det konstigt fast helt Ok.
En kram-dag var det, kan man säga.
Jag har blivit så kramsjuk efter Portugal. Jag behöver verkligen känna den kärleken och närheten vi kände där. Dock är det svårt att känna samma sak här som där, men man kan ju försöka. Jag känner ett stort behov av kramar...

Jag träffade många jag inte träffat på länge idag.
Otroligt roligt, fast väldigt tråkigt då man inte har tid att prata.
Fair well! Man får väl ses någon dag båda är ledig, eller?
Typ, kaffa. ( Finfint ord Johannes lärde mig. Att kaffa. Vi kaffade i tisdags. Det var mysigt och jag hittade en poncho som jag älskar. Daniel skrattade åt mig när han såg den och kallade mig "grunge". Mycket bra! Tyckte ju jag. Fast på portugisiska. )

Nåväl. Klockan är nästan prick 7 på morgonen och jag har inte gått och lagt mig ännu. Jag ska ta tag i det. Snart.

Pontus sprutade på mig när vi höll på att stänga. Alltså, han sprutade Sprite på mig. Det var kladdigt och blött... Fast jag gav ju såklart igen och hällde ett glas vatten på honom, det var nog kallare. Jag har inte lärt mig spruta ännu, så det får bli hälla.
När jag blir stor ska jag lära mig spruta.

Nu börjar jag bli hungrig och det är mycket som ska hinnas med imorgon, så det är bäst jag snuttar kudde.
Imorgon ska jag nämligen städa upp här hemma, hinna äta lurre, gå långpromenad med Rocky, träna fotboll och hämta familj på flygplats. Puh!
Det är mycket nu...


( Det här inlägget tillägnar jag Erik, som troget följde min blogg ett tag men tydligen gav upp. Skäms! Och kram. Du har mycket att läsa nu, kvällslektyr eller toalektyr, valet är fritt! Btw, det där om att kaffa längre upp var en pik till dig. Puss. )

21 Augusti 2008  | Länk | Vardag | 0 kommentar
Jag är nya Nakna Kocken

Idag gjorde jag sallad till middag.
Jag gillar att göra sallad till middag och äta själv.
Då kan man plocka ut alla godbitarna, utan att skämmas och utan att tänka på att andra också vill ha lite extra av det goda.

Mums!


Recept, Sallad ala Manette:

En påse färdig blandsallad från Ica, med ruccola, spenat, röd sallad
En avocado, hackad i lagom stora bitar
En halv ask fetaost ( ekologisk ) hackad i lagom stora bitar
Soltorkade tomater, hackade i lagom stora bitar
Oliver, med kärnor i ( viktigt! )
Stora vita bönor ( ekologiska )

Blanda, häll över lite olivolja och njut.
19 Augusti 2008  | Länk | Vardag | 0 kommentar
Om jag gör såhär, hur gör du?

Hur gör andra?
Hur gör andra när dom har varit borta, kanske ännu längre, och kommer hem?
Anpassar dom sig tillbaka till det "gamla" livet?
Accepterar dom det faktum att allt är precis som förut, som innan dom åkte?
Tycker dom det är skönt att falla tillbaka till gamla hjulspår?
Kommer dom hem, packar upp, äter en knäckemacka med messmör och är nöjda med hur tillvaron är för tillfället?

Eller kollar dom sig trött på foton dom har sett 100 gånger tidigare, fastnar i sina drömmar om att vara tillbaka där dom var för bara några dagar sedan?
Spelar dom musiken dom lyssnade på där?
Saknar dom sig tillbaka så att det värker i kropp och själ?
Önskar dom att dom aldrig kom hem och gör allt för att sladda sönder de invanda hjulspåren?
Hur gör andra?

Jag tittar på en påse med gula, ätbara ting som jag köpte med mig.
Det närmaste minnet jag har kvar, som jag kan ta på och känna.
Jag har ingen kamera, jag har inga foton. Jag brukar ta mentala foton, det brukar räcka. Ibland önskar jag att jag hade en kamera och foton med mig hem, särskilt när jag återigen vill titta in i dom vackraste ögon jag någonsin sett.
Blommor dör, lukter och känslor stannar inte kvar i burken, kaffe tar slut, grus försvinner, stenar tappar sin lyster och souvernirer har inte den rätta charmen.
Musiken kan locka fram känslorna igen, fast inte riktigt.

Jag måste erkänna en sak.
Jag kan inte längre titulera mig som "iskall" och "hård som kruppstål".
På en stentrapp jag satt, med tårar längs kinderna utan slut.
Ett adjö med näsan i brunt hår och dom ville rinna igen.
Ett annat adjö med varm, skäggig kind mot min började dom skrika efter uppmärksamhet igen.
I en flygplansstol med Portugal under mig, rann dom utan slut.
( Vi sa aldrig adjö, vi sa "Vi ses snart" )
Jag har inte gråtit sedan dess. Jag tänker inte göra det heller. Bara vid nästa "Vi ses snart".

Hur gör andra?
18 Augusti 2008  | Länk | Vardag | 0 kommentar
Borta bra

Tillbaka i Sverige igen, i Mellansel.
Ensam dock, då familjen är i Turkiet. Här reser vi utomlands i omlott.
Ett hårt jobb som hundvakt väntar i veckan, tillsammans med stenhård träning, mycket jobb och åtminstone en däjt med Johannes.
Semester-tider är slut.
Jobb väntar ikväll.

Igår hade jag den svåraste omställningen någonsin.
Från Barcelos, Porto, Portugal och landsbygd till Stockholms storstad en lördag eftermiddag. Här går vi från tydlighet till tydlighet.
Två nätter innan det sovde jag på golvet mellan två tokiga portugiser, i ett stenhus med järngrind, vingård, matsal, spindelväv i taken och rödvin på mattan.
Det var som lite... skillnad.
Ingenstans under hela veckan upplevde jag stress.
Kan bero på att vi var på semester och avslappnade som två träd i vinden.
Det kan också bero på att vi för det mesta befann oss på landsbygden och sökte oss till Porto enbart på natten.

Nåväl.
Sämre dagar har jag haft, än dessa 10.
Det har varit svårt, jobbigt, psykiskt påfrestande, vackert, roligt, glädjande, givande och alldeles alldeles underbart.
Så många människor och personligheter vi har mött och bekantat oss med, så många kindpussar, så många minnen.
Jag har en bunt mailadresser med mig hem, många livslånga minnen, en del viktiga insikter och fräsh livsglädje.
Jag tänker tillbaka med ett stort leende på läpparna och inombords, men även med ett stort hål i mitt hjärta.
Jag kan lugna mig själv med det faktum att jag VET att jag kommer tillbaka.
Då känns det lite bättre.
Då känns det bättre.

Jag skulle kunna skriva i timmar om underbara Portugal och alla underbara vänner jag har fått, jag skulle kunna måla upp bilder för ert inre om skönheten och förfallet i Porto och de städer/byar vi besökte.
Jag skulle kunna skriva romaner om alla känslor, alla känslomässiga stormar, alla nya insikter och hur förändrande den här resan faktiskt var.
Jag skulle kunna tråka ut er med portugisisk grammatik, beskrivning av bilkörning och gator, hur billig ölen och kaffet faktiskt var och hur avslappnad stämmningen var.
Jag skulle kunna beröra varje nerv av ilska och sympati om jag berättade om alla tomma hus och lägenheter i dessa städer och förfallet av de andra husen, alldeles intill ett nybyggt hus.
Men jag orkar inte skriva mer just nu.
Jag har rest sedan kl 20.00 fredag, till 05.20 idag.
Jag ska jobba ikväll.

Tack Portugal.
17 Augusti 2008  | Länk | Vardag | 1 kommentar
Inget är som väntans tider.

Om 2.5 timme rullar bussen från Örnsköldsviks busstation.
Bussen tar oss till Stockholm och vidare Skavsta.
Skavsta - Liverpool, 10 h 55 min sitter vi England. Hoppas det regnar röv. Därefter sista etappen, slutstation Porto.
Falcao möter oss på flygplatsen.
Mer vet vi inte. Underbart.

Mer än så vet vi inte.
Det är svårt att förstå, att vi snart kommer vara i en helt annorlunda värld än denna. Det känns underbart.
"Men vad ska jag göra, med alla mina känslor?!"
Ungefär så känns det, fast lugnare. För jag vet ju inget.

Är det sensommar i Sverige nu?
För isåfall skulle jag kunna sjunga

Det är sensommar i Sverige
jag är påväg härifrån
jag orkar inte förklara
jag stänger av telefon.

( Jo, jag kommer nog hem. Som planerat. Tror jag. )

Portugal Olé!

Ps. Du hittar Jonna på Tuffsan / Jonna Vestin på resdagboken. Där dokumenteras visst spektaklet.
Ps2. Jag kommer sakna Emma. Ds.
4 Augusti 2008  | Länk | Vardag | 0 kommentar
Jag är inte alls gravid.

Klockan är 07:12 söndag morgon.
Fast det är fortfarande lördag för mig.
Har jobbat i 15 timmar, då är det lite svårt att varva ner.
Men jag försöker, då jag ska vara uppe klockan 12 idag. Det är om ungefär... 4,5 timmar. Ack und ve.
Då ska det packas och donas, städas och fixas.
Eventuellt kan jag få mitt pass imorgon, annars blir det dyrt och jävligt.
900 spänn tar dom för ett pass på Arlanda, minsann.
Ja just, jobbas ska det också göras, senare idag vid 16:00.
Då är en semester ordentligt efterlängtad.

Idag sa kockarna på jobbet att jag var gravid, eftersom jag kräktes igår, mådde dåligt idag och småäter.
Då jag skulle komma med motbeviset att "Nähä, man kan inte vara gravid och ha mens samtidigt!" kontrade trevliga Veronica med ett "joho, det kan det visst. Det kan lägga sig i ryggen."
Jävla äckliga skitungar. Foster är som parasiter, tvångslever på någon annans rygg tills det är dags att komma ut och förstöra stackaren som har livnärt odjuret i 9 månader. Foster. Parasiter. Jag är inte alls gravid.

Sova var det ja.

Det är ju som så, har man varit uppe och igång för länge, kan man bara inte sova.
Man kan försöka varva ner i timmar, men det funkar inte.
Men när man väl somnar, kommer man inte upp igen.
Jag gruvar mig lite för att somna.
Jag gruvar mig något alldeles oerhört för att flyga till Portugal.
Jag är overkligt flygrädd.
Tur då att jag har Jonna som kan hålla mig i handen. Jag får tänka på dom sköna dagarna vi har framför oss, som en morot typ. Eller gurka.

Som jag har sagt på jobbet:
T: "Uuh, på onsdag ser det ut att bli mycket, fan vad jobbigt"
A: "Hmm, få se. På onsdag ligger jag troligast på en sandstrand med en iskall öl i ena handen och en varm Jonna i andra handen och en portugis i mitten. Vad gör du? Kränger mat?"
Skadeglädjen är den enda sanna glädjen.

Sova var det ja.
3 Augusti 2008  | Länk | Vardag | 0 kommentar
Fast det är nog bara en som bryr sig om min comeback, den enda jag vet som läser skiten jag skriver.

Jag sitter faktiskt i min lägenhet nu.
I min lägenhet, med min dator.
Jajjamensan, min alldeles egna dator.
Den är röd, stor och snygg.
Och alldeles, alldeles perfekt, faktiskt.

Jag mår oerhört dåligt.
Av någon anledning blev jag berusad av två mintuu black.
Därför är jag bakis idag. Jag mår oerhört dåligt.
( Av den enkla anledningen kommer detta blogginlägg att vara under förväntan. Men misströsta ej! Jag ska göra en comeback snart. )

( kl. 23:16 ändring: Jag var inte bakis. Bara en stund. Det var visst ångest. Inget jobb för någon som tror att världen inte finns och sätter sig i ett hörn och skakar och gråter under en attack. Vad skulle gästerna säga då? Minsann. Det går bättre nu. )

Eventuellt kommer den comebacken efter Portugal, då jag jobbar röven av mig i helgen. Ack. ACK!

Men semester i Portugal blir bra. Underbart. Jajamensan!

I tisdags spelade vi internmatch mot flicklaget. Jag stukade lillfingret i första halvlek av 3. Bajs och förbannelse. Det gör mäkta ont och det är svårt att jobba.
Men det går.
Allt går.

Jo, allt går och bilen går bra.
Jag tappade min ring igår. Ner mellan elementen på olles ligger den, fan och förbannelse. Den är evigt förlorad, kunde Mr. Miracle och jag konstatera.
Får väl köpa mig en ny i los utomland.

Jag skaffade mig en ny kärlek, nu när du valde att inte satsa på oss utan på din date. Istället för att stå själv och bitter som vanligt blev jag också kär, så du behöver inte bekymra dig om mig och du behöver inte bry dig om mig heller, sålänge du ska vara vrång och inte tycka om mig.
För tillfället är min kärlek i Luleå, men sedan lägger hon till i Göteborg på varv.
Vi ska ta en kärlekssemester till Kina snart, så du behöver inte oroa dig för mig.
Jag blir borta ett tag, så jag kanske har glömt dig när jag kommer tillbaka, nej det har jag inte. Jag kommer aldrig glömma dig och jag kommer aldrig sluta vänta. Men jag har ett substitut i alla fall, nu när du har ditt.
Jag klarar mig bra här, tackar som frågar. Jag klarar mig bra.
Jag väntar.

Nu: sova. Klockan 16: jobba.
1 Augusti 2008  | Länk | Vardag | 1 kommentar
Vardagen möter verkligheten

Hej vardag!
Hur står det till?
Jahaja, det knallar och småspringer.
Ja, det är som vanligt.
Hur det är med mig? Nej, det är inte så bra.
Jag har varit förkyld i 3 veckor, fick ögonfluss och nu är jag sjukskriven.
Ja, hela helgen. Nej, det är inte så kul. Men det är inte roligt att vara sjuk heller.
Men du vet hur det är. Inte? Nåväl. Det spelar inte så stor roll.
Det är rätt skönt att ligga i soffan hela dagen och förlora sig i fiktiva vardagar. Det är kanske roligare än dina dagar. Ja, och mina såklart.
Jag har sett så mycket House den här helgen att jag börjar tro att den läkaren finns på riktigt. Jag har sett så mycket film att jag undrar om strippa är ett bra jobb.
Jo, jag såg Closer igår, en av de bästa filmer som någonsin gjorts.
Jasså, du har inte sett den? Se den.

Se den.

Ibland kan den fiktiva verkligheten vara ett botemedel för den verkliga verklighetens monotoma gång, om än bara för stunden.
Som en alvedon mot vardagen, som inte alltid är helt harmlös.
Jag älskar att gå på bio och förlora mig i den stora skärmens verklighet och öden, men jag avskyr att vara kvar när ljuset tänds. Man upptäcker mannen som satt snett framför och kvinnan som satt strax bredvid. Byxorna har skavt och skjortan har blivit skrynklig ( fast jag går ju aldrig på bio i byxor som skaver och skjorta. )

"Jag gillar inte att gå på bio" kan vara den mest dräpande kommentaren som finns.

Ibland är ju vardagen som en såpa, men inte är den mer spännande eller givande för det. Man kan önska att sin grå vardag var lite mer som en såpa och tillför intriger själv, därför att dom andas glamour och spänning.
Man kan tycka att livet har något mer att ge än det här, men ändå super man sig redlös på krogen på lördagen, igen, precis som förra lördagen och hoppas att man ska hitta sin livs kärlek. Den här lördagen, igen.

Själv drar jag för gardinerna i min lilla plastbubbla, som inte är så liten utan alldeles utmärkt stor för mig, och väntar på ett mail.
26 Juli 2008  | Länk | Vardag | 0 kommentar
Arvikafestivalen 2008

Hemma bra med borta bäst.
Kan tyckas, då borta är bättre än hemma för tillfället.

Kom hem från Arvikafestivalen för ungefär 2 timmar sedan.
Arvika som har varit mitt hem i en vecka och säk-gruppen som varit min familj i en vecka.
Och vilken underbar familj sedan.
Vilken underbar vecka.
Nu är det bara ett år kvar.
Ett år går fort, men en vecka går fortare.
Alldeles för fort, ibland.
Nu är det nog bara till att vänta, och se. Känna efter, tänka, fundera.
Det är alldeles för mycket tankar som snurrar här.
Dock blir det mycket jobb de kommande veckorna, bra, då slipper man tänka.
Om ungefär en månad reser jag igen, återigen.
Jag och Jonnadonna tar vårat pick och pack och flyger ( flyger!! ) till Portugal.
Fantastiskt! En riktig semester månne?
Jag har sällan varit så sliten som jag är efter den här veckan...

Lista:

+ "Mattson, Mattson, plankare bakom dig!" "Vadå bakom?" ( Säges på bred Göteborgska, fantastiskt roligt att höra på radion )
+ 30 grader varmt och strålande sol i fem dagar
+ Bröderna Hellberg
+ "Det är någon som springer omkring och kastar bajs och spyor på tälten" ( säges med lite smått panik i rösten ) Svaret: "Vänligen upprepa, kom"
+ Övertrött säkerhetspersonal gör ett "bamba"-tåg ut från campingen. Besökare, ordningsvakter och polis ser på med skepsis i blicken.

Äh, det är ju helt omöjligt att göra en lista av det här.
Det var kanon, som vanligt. Maten var undermålig, toaletterna lämnade för övrigt att önska, vi rann ut ur tältet varje morgon, vi har knappt sovit något, vi har jobbat massor, vi har varit blöta av svett och av regn, vi har fått nya vänner från lite här och var i långa landet lagom, vi har skrattat, gråtit, kramats, pussats, busat.
Jag har sett Slayer, Hellacopters, Hardcore Superstar, Death cab for Cutie, Volbeat och dansat till The Kooks.

Tomheten börjar infinna sig, men gråten stannade på campingen.
Nu är det bara att börja nedräkningen igen, återigen.
Hejdå Arvika, vi ses nästa år.
8 Juli 2008  | Länk | Vardag | 0 kommentar
Burk till salu, någon?

Idag betalade jag min hyra.
Det sved inte alls i plånboken, för jag har tydligen jobbat på bra den senaste månaden. Jag som trodde att jag skulle få snåla en månad till, men icke!
Istället kunde jag föra över en ansenlig summa slant på mitt törstiga sparkonto.
Helt plötsligt känns världen mycket ljusare.

Dagen började dock tvivelaktigt, då jag bryskt rycktes upp ur min trevliga dröm alldeles för tidigt på förmiddagen. Jag hade glömt bort att jag skulle hjälpa min syster att köpa bänk. Ja just, tänkte jag, och somnade om.
För tillfället passar jag på att snylta på ovan nämnda systers internet, som tack, eller nåt. Jag fick ju faktiskt chansen att köpa mig en gardin, och gardin är ju bra, att ha.

Idag är det onsdag och inatt ska jag jobba.
Jag har dock planerat en promenad innan, det blir ingen löpning, jag vill inte vara stel inför matchen imorgon. Det är faktiskt en ganska viktig match, det är faktiskt sista matchen för den här omgången. Sedan blir det sommarlov!
Det ryktas dock om en hamnfest i staden i helgen.
Det känns jobbigt. Med tanke på att jag enbart ska jobba och aldrig sova. Aldrig.

Härom dagen försökte jag mig på att jämföra den eminenta känslan "lycka" med den inte alltför angenäma känslan "ångest".
Inte bara "vanlig" ångest, utan dödsångest-framkallande ångest. Ungefär.
Det är svårt att jämföra två motsatser, vi pratar om vitt skilda känslor.
Men man kan försöka.
Jag försöker vara kreativ, då kanske jag kan sova.
Jag försöker förtvivlat att hålla kvar vid minnet, och känslan.
Jag behöver inte hålla fast förtvivlat, jag kommer aldrig glömma och det vet både du och jag. Bra minnen glömmer man inte i första taget.

Jag knäpper sällan bilder ( foton ) av någon andledning. Kanske för att om jag någonsin vill glömma, har jag inga bilder som gör mig påmind igen.
Jag ska ta ett par foton från Arvika, om jag hittar en burk som absorberar luften, lukten och känslan, ska jag spara allt i min burk.

Nästa gång blir det en lista!
25 Juni 2008  | Länk | Vardag | 0 kommentar
Hallå, det står aldrig still här!

Livet går vidare!

Hultsfred var alldeles underbart.
Trots regn, kallt, fimpar i skorna, smutsiga kläder, sexuellt ofredande och att vi missade Danko Jones, så var det fantastiskt.
Fick nya bekantskaper i form av norrmän och Husumbor och lite ditten och datten.

Midsommar var även den mycket, mycket bra.
Mys, öl, dans, portugiser, mat och ja, allt en midsommar ska innehålla.
Kärleken flödade, ölet flödade och gräset var grönt.

Det är egentligen ganska svårt att skriva om sina upplevelser, dom ska upplevas.

På måndag morgon äntrar vi Arvika, på söndag natt börjar vår resa mot målet.
Ett mål jag har vandrat mot i ett helt år nu.
Ett år går fort men en vecka går fortare.
Ibland går ett år inte tillräckligt fort.

Den här sommaren lutar mot att bli den bästa någonsin, och den värsta i fler aspekter. Men för att uppskatta det bra behöver man något dåligt att jämföra med.
Efter Arvika ska jag jobba häcken av mig, bokstavligt talat.
Jag ska jobba som om det inte fanns någon morgondag och när morgondagen äntligen kommer ska jag ta mitt pick och pack och dra.
Övik har ingenting att ge mig, som jag inte har tagit emot.
Nu väntar världen.

Nåväl! Nu tjatar min bror på mig att vi ska ut och sparka lite boll, så man måste ta sitt ansvar som fotbollsälskande storasyster och behaga honom.
Med tid kommer djupa inlägg om livet och besvikelser och om kärlek som dör lika snabbt som den föds.
( Viss kärlek dör aldrig )
Puss und kräm.
24 Juni 2008  | Länk | Vardag | 0 kommentar
Livet går alltid vidare, oavsett om man vill det eller inte.

Om två dagar smäller det.
Ok, en och en halv dag.
Tisdag kväll beger vi oss, glada och lagom ölsugna ner till Småland.
Hultsfredsfestivalen lockar, vi kunde inte stå emot frestelsen i år.
Nästa år ska jag minsann slita med mig min fru på Sweden Rock.

Nåväl! Bilen gick sönder i torsdags, jag har jobbat röven av mig i helgen och vi har exakt en dag på oss att få Björn körduglig igen.
Såvida inte min oerhört charmiga däjt och hans polare bangar nu.
( Jo, helvetet har återigen frusit till is; Anette har gått på däjt, med en karl. Och jag tyckte om det! )

Esbjörn trivdes inte lika bra som jag i min nya lilla etta, han trivdes inte heller med Siri hos Biggan und Steffo. Därför bor han för tillfället hos den snällaste kvinnan med katter jag vet. Förhoppningsvis kan han bo kvar.
Jag saknar min lilla Esbjörn något oerhört. Men det är bara en parantes.

Livet går vidare, telefonsamtalet har ännu inte kommit, men den som skulle ringa fick uppleva Sweden Rock, det fick inte jag.
Istället fortsätter jag vänta, jag behöver ändå bara vänta i en månad.
Jag har väntat i ett år nu snart, ett år går väldigt, väldigt fort.
Jag behöver inte vänta mer och om en månad kanske jag aldrig mer behöver vänta, eller längta. Kom, kom mitt Värmland och värm mitt hjärta såsom bara du kan och värm mina fötter och trolla fram leenden och skratt såsom bara du kan.

Livet går vidare! Jag har gjort en piercing och jag lurade min chef. Så snyggt!
"Im a rebell!"
Efterfest blev det också ungefär sisådär förra veckan, det var trevligt och galet.
Som en försmak på festival och VAD JAG LÄNGTAR TILL FESTIVAL!
Snart dags. Tältet är packat, sovsäcken likaså.

Imorgon ska jag dock till läkaren, det var längesedan nu, vi får se vilka obehagliga nyheter hon kommer med.
Nu ska jag packa, på tisdag åker vi, screw you guys!
9 Juni 2008  | Länk | Vardag | 0 kommentar
Tomhetens mörker lägger sig över världen

Det händer inget!
Inget värt att förtälja åtminstone.
Jag väntar på ett telefonsamtal.
Jag fick mina brillor idag, härmed är jag glasögonorm!
Dom är väldigt stiliga, båda paren.
Dock blev det inte rosa glas och jag är djupt besviken över det.
Men jag ser världen! Är det såhär världen ser ut?
Tur man kan ta av sig glasögon.

Jag handlade en presang till min bror, en sen konfirmationspresang.
En glutenfri kokbok, helt fint bra!
( Jag har lite tvångstankar att alla mina presenter måste ha en djup och passande mening till sammanhanget. )

Sedan åkte jag till mor, för att ge pesenten till bror och duscha min katt.
Han blev jättesur! Och blöt.

Nåväl. Det händer fortfarande ingenting.
Jag tror jag ska bege mig hem nu, för att kolla på A love song for Bobby Long och sänka några öl. Horray for boobies!
26 Maj 2008  | Länk | Vardag | 0 kommentar
Söndag. Mors dag. Dum dag.

Igår knullade jag i en hiss.
Ännu en sak att stryka på min To do-list.

Spelade match idag, fick spela ute då Kjellan hade ont i foten och ville stå i mål.
Måste.Springa.Mer. Har ju kondition som en rökare. Ack!
Min kära fru var, för en gångs skull, och tittade på andra halvlek av matchen.
Låtom oss göra vågen! Det var roligt.
( Psst. Vi vann. 7-0 )

I helgen har jag jobbat och druckit lite öl. Nästa helg ska jag jobba och inte dricka någon öl alls. Jag SKULLE köpa en biljett idag, men glömde internet-dosan.

Idag slängde jag även ut min katt.
"Du är inte välkommen här mer!" sa jag med argt tonläge.
Jag tror inte han brydde sig...

För tillfället hälsar vi på mor, då det är mors dag.
Men några tulpaner fick inte mor, då alla tulpaner var slut!
Mor ska få tulpaner retroaktivt. Dumdidum.

Det finns INGET mer att säga.
25 Maj 2008  | Länk | Vardag | 0 kommentar
En redogörelse för helgen och om jag fick bestämma - utopi!

Hemma i Mellansel igen, efter en visit hos min fru i Umeå.
Fredagen började med jobb, i garderoben för första gången, intressant!
Lördagen fortsatte således, efter sisådär 4 timmars sömn, med 2 timmars rövkliande i en kyrkbänk. Prästen spottade ur sig ungefär 200 ord för mycket och barnen sjöng falskt. Konfirmation för den ofrälste är ett jävla hyckleri.
Jag vägrade demonstrativt och utstuderat arrogant att be, sjunga psalmer och att stå när alla andra stog. Jag visade tydligt hur opassande min närvaro i kyrkan var genom att sno pengar ur kollekten, klia mig i rumpan och sjunga extra högt i mammas öra.
( Jo, jag var 12 igen, nej, jag är inte religiös. Enda andledningen att jag behagade masa min stora röv till kyrkbänken var för att min lillebror stog längst fram i alldeles för stor och vit Luciadräkt. Han var konfirmanden. Jag var hycklaren. )

Nåväl, efter fika, grillning och lite fotbollsspel med bror tog jag Björn och drog till Umeå. Väl framme hämtade jag Christine, vi köpte mat och snarr, åkte hem till Emma och sprättade första ölen. Helt fantastiskt roligt att få krama Emma och pilla henne lite i stjärten igen.
Kvällens underhållning stod OLearys för, efter en trevlig förfest hos Emma.
Det var trevligt ute också och vi, så att säga, ägde dansgolvet. Vi dansade så att svettringarna vandrade ner till knäskålarna och fötterna sved. Vi lurade även två dumma brudar, Emma drack en hel öl, vi hann med att prata lite deep-talk och kvällen avslutades på traditionellt vis på Max.
"Max-max-max" skrålade Emma och jag och avnjöt således våra mål på en vit parkbänk, medan våran vän i den rosa klänningen traskade till Plaza för en trekant.
Jag och Emma tog istället en taxi hem för att ha fyrkant med Conny Persson och Dumme Birger. Tyvärr är Dumme Birger lite svårflörtad och gömmer sig alltför gärna under badkaret.
Så blir inga barn gjorda, tyckte min fru och jag, svalde varsin Resorb och somnade som klubbade sälar.

Söndag: Vi låg i sängen till fyra på eftermiddagen, med undantag för kissning och hämtning av chips och karra, som blev frukost. Kvällens underhållning stod Ben Stiller och Heartbreak Kid för, tillsammans med en påse naturchips, dom gröna såklart.

Ja, här är jag återigen, hos mor, för att betala en räkning.
Det svider lite, både i maggropen och på kontot att betala hyran. Ack, jag önskar jag slapp betala hyra och jag önskar jag slapp betala något alls.
Jag skulle nog vara som gladast om jag bara fick håva in pengar och strunta i alla utgifter. Mer pengar till Anette, skrålar folket och skålar i en floke!
( Om jag fick bestämma )
Om jag fick bestämma skulle ingen arbetsdag börja före klockan 9, avslutas efter klockan 17 och lunchen bestå av 2 timmar. 1 timme träning, 1 timme sova.
Om jag fick bestämma skulle vintern vara vit och innehålla minst 2 meter snö i varje vägkant, sommaren skulle vara varm och solig blandad med regn, mycket regn, men aldrig kallare än 15 grader.
Om jag fick bestämma skulle jag ha en bil som gick fortare än 140 km/h, glasögon skulle komma i tid, ögon behålla sin glans och hungersnöd ett ord som inte fanns.

Om jag fick bestämma skulle jag stanna tiden på en gång, dra tillbaka den lite mer än ett år, stanna där för alltid och inga barn skulle någonsin mer fara illa.

Om jag fick bestämma skulle vi leva i en sagovärld och alla jävla cyniker som någonsin tänk, yttrat eller tänk på att yttra orden "välkommen till verkligheten" plågas sakta över öppen eld, tillsammans med våldtäktsmän, pedofiler, våldsamma människor och vartenda pucko som bär päls.

Oh well, fuck off.

Ps. http://eddieizzard.bilddagboken.se - 11 maj. Lördagen förevigades och lades ut i internets långa omlopp. D.s
13 Maj 2008  | Länk | Vardag | 0 kommentar
när det äntligen tar slut

Som ett hårt slag i magen uppenbarar sig det uppenbara.
Som en tyst höstvind smyger det sig på
slår till när man som minst anar det.
Som ett vakuum som helt plötsligt släpper,
som en bubbla av ljuddämpande glas med tonade rutor.

Världen slog ihop sina stora händer och gnuggade så skinnbitar regnade ner från himlen på alla oss blinda, trångsynta, döva.
Världen skrattade hånfullt så marken skakade och ämnade rasera under fötterna
när vakuumet släppte.
Gardinerna ramlade ner, glasen sprack, alla samtidigt, allting kom samtidigt.
Det går inte att värja sig för tusen krafter som alla slår till samtidigt
det går inte att stoppa ett skenande tåg med händerna
jag kommer aldrig vara Hellboy.

Det går inte att undvika det oundvikliga
och vad har man väl att skydda sig med mot skinnbitar från himlen.

Jag ska bara gå i mitt vakuum, i mitt skyddade glashus en liten stund till, innan jag ämnar krossa alla glas själv
jag fick en jätteslägga på posten.
5 Maj 2008  | Länk | Vardag | 0 kommentar
I väntan på vingslag

Fan, här sitter man.
På kanten till avgrunden,
tom sånär som på förra veckans antaganden
tom sånär som på dåtidens göranden
och framtidens måsten.
Fan, här sitter man,
som en annan jävla Svensson
med vanligt Svensson-liv - äta, jobba, sova, träna för att vara snygg - fast inte vilken jävla Svensson som helst ändå.
Fan, här sitter man.
Dinglandes med båda benen utanför kanten
branten ser mer lockande ut än någonsin,
benen känns lätta som fjädrar ( inte sådana fjädrar )

den är nästan helt tom nu, botten på avgrunden,
förra veckans ångest var förra veckan
dåtidens förehavanden var då
framtidens måsten måste vänta
Nästan tom, sånär som på nutiden.

Fan, här sitter man.
Väntar på att få hoppa, väntar på vingar, väntar på att botten ska fyllas av alla dagens göromål
så att nerslaget kanske, kanske, inte blir så hårt som jag förväntar mig.
Eller bara i väntan på vingar och framtidens måsten.
30 April 2008  | Länk | Vardag | 0 kommentar
Jag känner stanken av hyckleri här

Återigen hos mor, kära mor.
Dessa besök börjar bli alltmer frekventa.
Bäst att passa på, medan man har nära till mor.

Idag har jag flyttat ut allt, ALLT! Nästan allt.
Imorgon tar jag nog resten, tror jag.
Imorgon ska jag besiktiga Björn!
Alla håller tummar och tår för att den går igenom, annars får ni spö!
( Jag bara skojar, ingen slipper spö )

Så typ imorgon eller morgonen efter imorgon flyttar jag in, hallelujah.
En ny, fräsh etta som inte är ett skämt.

På onsdag får jag träffa min fru igen! Hallelujah på den också tammefan.
Då ska vi dricka oss fulla och glada och rumla runt.
Maskerad står på schemat, Sidensjö är platsen.

Nåväl. Fuck resten.
För tillfället har jag så mycket att tänka på att jag inte hinner tänka på något annat, än just allt det här jag har att tänka på.
Det är ju en jävligt rövig månad att flytta på, april.

Det ska nog gå bra, allt kommer nog gå bra.
"Det löser sig" som syrrans kille brukar säga.
28 April 2008  | Länk | Vardag | 0 kommentar


12.000 webbutiker! | alltomklader.se
(c) 2011, nogg.se & Anette Andersson                                             Skaffa en gratis hemsida