Startsidan Blogg Fotoalbum Vänner Gästbok
Debatt Topplistor Om mig Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
December (2019)
>>


För syns skull !!!

Någon gång i de flesta människors liv kommer man till den dagen när man inte se lika bra som i ungdomens dagar. Det är inget konstigt med det, de flesta skaffar sig ett par glasögon, och så ser de igen.
I alla fall är det vad jag har trott, att det skulle vara så smärtfritt och smidigt menar jag. Men nu har jag själv efter mycket velande fram och till baka själv skaffat glasögon för att utan problem kunna läsa även den finstilta texten. Och det var inte alls så enkelt. Kanske det var därför det dröjde så länge innan det blev något av.
Min man t.ex. han kunde bara gå in på närmaste mack och köpa ett par. Funkade kanon för honom. Jag prövade samma sak men det funkade inte alls. Såg ingenting, hela världen blev inbäddad i dimma. Alltså blev jag tvungen att gå till en optiker och kolla synen. När detta till slut var gjort och jag efter mycket provande av bågar äntligen hade bestämt mig så fick jag vänta några veckor på glasögonen.
Till slut fick jag mina glasögon till ett helt annat pris än vad maken betalar på macken kan jag tala om. Men en tröst var i alla fall att jag fick ett par på köpet. Vilket skulle visa sig behövas. För hur det nu än är med synen när jag ska läsa så fungerar den alldeles utmärkt annars, vilket gör att jag så fort jag har läst det jag ska, tar av mig glasögonen och vips så är de borta.
-Du får försöka att lägga dem på samma ställe varje gång, sa maken till mig. Och det lät vettigt, så det försöker jag göra. Men har inte riktigt hittat rätt ställe än för jag tycker de ligger ivägen överallt och så flyttar jag på dem utan att igentligen tänka på vad det är jag flyttar på.
Försökte även att dela upp dem så att ett par skulle vara kvar hemma och ett par alltid ligga i handväskan. På det viset så skulle jag alltid ha ett par med mig till jobbet, affären m.m. Fungerade skapligt till att börja med, sen började jag att glömma dem kvar på jobbet. Handväskan var inte alltid med när jag handlade eller var den med så var inte glasögonen i handväskan. Helt plötsligt var bägge paren hemma eller också var bägge paren på jobbet.
Ja så där håller jag på, så trots att jag nu har glasögon som jag kan använda så är det lika ofta som jag inte kan använda dem för att jag inte hittar dem eller vi befinner oss helt enkelt inte på samma plats, mina glasögon och jag.
Jag vet att detta inte är något unikt problem, många med mig letar efter sina glasögon. Och många gånger har jag själv hjälpt till att leta efter andras glasögon. Bl.a min gamla mormor letade ofta efter sina glasögon. Hon hade två par som hon varvade med. Det ena paret hade hon när hon läste och det andra när hon gjorde annat. Utan var hon bara när hon skulle "koppla av" som hon sa. Jag minns att jag frågade henne en gång om det inte var jobbigt att hålla reda på två par glasögon så där och alltid behöva växla mellan dem beroende på vad man gjorde.
Nejdå, sa hon man måste fokusera på det positiva. Att få sämre syn är inte bara dåligt, tänk bara när jag ser att jag behöver städa men inte riktigt vill göra det, då tar jag bara av mig glasögonen så ser jag inte eländet.
Så jag försöker göra som mormor, tänka positivt. För när allt stämmer och jag faktiskt befinner mig på samma plats som mina glasögon och kan använda dem, då ser jag väldigt bra med dem, t.o.m det finstilta.
26 Oktober 2008  | Länk | allmänt | 2 kommentarer
Dag efter dag efter dagarnas dag

Har ni tänkt på att nu för tiden så ska allting ha en egen dag. Det räcker liksom inte längre med mors dag eller fars dag eller menlösa barns dag. Nej nu har nästan allt fått en egen dag.
Okej, en del grejor kanske bara uppmärksammas på det lokala planet och kan skilja sig från ort till ort. Men mycket är sådant som man pratar om i hela landet. Som bokens dag, eller shoppingfria dagen. Bilfria dagen tror jag att jag hört någonstans, Och många fler som jag inte kommer ihåg.
Den senaste i högen är i alla fall vetebullens dag. Tänk att som vetebulle få en alldeles egen dag. Det måste kännas fint.
Jag vet inte men jag tycker att det håller på att gå lite för långt med alla dessa dagar som ska uppmärksammas och firas på olika sätt.
vad hände med uttrycket
"Ta dagen som den kommer"
11 Oktober 2008  | Länk | allmänt | 2 kommentarer
Länge sen sist

Nu är det ett bra tag sen jag var här och skrev något. Det kanske är dags att börja dela med sig av tankar och funderingar igen.
Att det gått så lång tid sedan jag hade skrivklåda, det är inte klokt.
Vad har jag gjort?
Ja jag vet inte, men nu ska vi försöka igen. Dags att kliva ur hängmattan och
få något gjort.
Fast tiden går så himla fort så jag hinner inte med riktigt. När man var barn då var en månad en hel evighet, men nu försvinner bara månaderna iväg. Det är snart vinter igen. Jag som inte hunnit med att känna av sommaren knappt. I alla fall inte vädermässigt. Få se om jag hinner känna av vintern.
6 Oktober 2008  | Länk | allmänt | 2 kommentarer
Så blev det vinter igen.


Eller man kanske ska säga att nu äntligen blev det vinter. Fast för mig personligen kunde det ha kvittat. Jag hade faktiskt börjat få lite vårkänslor.
Krokusen blommade för fullt och påskliljorna var det knopp på. Blåsippor och tussilago blommade för fullt.

Och så helt plötsligt en morgon så var det bara vitt allting. Kul för barnen som fick plocka fram sina pulkor åtminstånde en gång denna vinter, fast jag håller med den lilla 7-åring som förvånat sa. - Vad hände med våren, vem målade allting vitt?
27 Mars 2008  | Länk | allmänt | 5 kommentarer
Varför är det så ?

Nu har det hänt igen. Jag har precis tagit mig i kragen och åkt iväg med mina tomma glasburkar , flaskor, tidningar kartonger m.m till återvinningstationen.
Samtidigt passade jag på att ta med alla pantflaskor som samlat damm i säkert ett år, lite överallt i vårt hus. Jag kände mig så duktig och var riktigt nöjd med dagen insats. Kommer hem och går ner i källaren för att plocka upp lite blommkrukor, tänkte det skulle bli min nästa insats på listan över saker jag borde ha gjort men som fortfarande är ogjorda.
Vad hittar jag, jo tre kassar till med pantflaskor. Tänk att det ska vara så omöjligt att få med sig allting när man väl åker iväg.
Det är som att vissa uppgifter här i livet ska man aldrig bli riktigt färdig med.
Ta disken t. ex, precis när man är färdig med att ha torkat av bänkar bord spis och precis släppt ur diskvattnet, då kommer det nästan alltid någon och bara måste ha en smörgås.
Eller när man dammsugit och torkat golven, tycker man vart jätteduktig, då kommer det alltid någon och far fram med skitiga skor.
Gör det inte det så är det katten som bidat sin tid tills man är klar och sen kommer in för att ta en lov runt huset och sen gå ut igen.
Varför är det så, eller är det bara jag som tycker det?
8 Februari 2008  | Länk | allmänt | 3 kommentarer
Äpplet faller inte långt från trädet.

Eller hur är det man brukar säga. Man skulle kunna säga som så att mamma är lik sin mamma. Nej jag har inte tappat förståndet men jag har kommit på att jag blir mer och mer lik min mamma. Vi två har inte haft många gemensamma intressen genom åren och för alla del vi är rätt olika i det mesta. Men jag märker att desto äldre jag blir så blir de gemensamma nämnarna fler och fler. Ibland kan jag komma på mig själv med att säga eller göra precis likadant som mamma alltid har gjort. Det är nästan skrämmande.

Men det är väl så att man ändra på sina värderingar genom åren, och sen tar man väl efter de som man umgås mycket med utan att igentligen veta om det.
Men något som jag aldrig trodde att jag skulle göra, som min mamma har gjort många gånger det är att köpa dyrt porslin.

Det är nämligen så att min mamma har ett brinnande intresse för porslin. Hon samlar på matserviser. Ingen billig hobby precis så det har tagit henne några år att få ihop till de som hon allra mest vill ha. Detta har i sin tur gjort att hon vid varje högtid när vi barn har velat uppvakta henne med någon present mer eller mindre känt oss tvingade att köpa porslin. Och inte en gång har jag förstått varför hon ska ha så dyrt porslin, Eller varför hon vill ha mer tallrikar, hon har ju tallrikar som går jättebra att äta på.

Hon har alltid någor porslinsprojekt på gång så när det drar ihop sig till t.ex morsdag så ringer hon runt till alla barnen och önskar sig någon del till sin samling. Något annat vill hon inte ha, säger hon. Och snälla som vi är så har vi gått iväg och köpt det hon önskat sig. Efter några år så har vi nog allihopa tyckt att det blivit lite tråkigt att bara köpa porslin, överraskningsmomentet är liksom borta. Men mamma har vart nöjd.

Men det som vart ännu jobbigare enligt mig det är att hon ständigt har blivit tvingad till att plocka om i sina skåp för att få plats med allt detta porslin. För naturligt vis så har vi fått hjälpt till med detta också.
Ja det har inte räckt med att plocka om i befintliga skåp. Hon har fått köpa nya vitrinskåp, bokhyllor, skänkar, buféer. och allt vad det nu heter.

Men nu har jag trillat dit. Jag har köpt en JULSERVIS. Mamma är stormförtjust.
Och jag med, fast jag har svårt att smälta att nu måste även jag börja plocka om i mina skåp för att få plats med denna servis.
Som tur är har jag bara en servis och det kommer troligtvis inte att bli fler för anledningen till att jag köpt en sevis är nog inte så mycket mitt intresse för porslin utan därför att jag är barnsligt förtjust i tomtar.
Men det är mamma som med allt sitt porslin fått mig att inse att ett dukat bord med fina tallrikar och glas är mycket trevligare att sätta sig vid en ett där man bara kastat ut ett par tallrikar och lite bestick.
Fast upp till mammas kaliber når jag nog aldrig. Hon har vardagsservis med vardagsglas, kaffemuggar kaffekoppar som bara är till vardags, sen allt detta igen fast till finare middagar.
En julservis, några riktigt gamla serviser, kaffeserviser som jag inte vet vart de hör
hemma och glas i alla möjliga och omöjliga former.
Nej jag är är rätt nöjd med en servis och har fullt upp med att hitta plats till den
2 Februari 2008  | Länk | allmänt | 3 kommentarer
En dag på landet

Om man som jag begåvats med en dotter som är hästtokig så händer det ibland att man hamnar vid en hästhage eller i ett stall. Det är inte platser som jag själv skulle välja, även om jag är en stor djurvän. Men dessa enorma djur som sparkar där bak och bits där fram, de har jag en enorm respekt för.
Nu har jag vart tvungen att försöka vänja mig, då hennes intresse började tidigt. Och många gånger har jag suttit med hjärtat i halsgropen när hon flugit fram över stock och sten.
Och visst har hon åkt av några gånger men hon har snart vart tillbaka uppe i sadeln igen. Precis som man ska. Det är precis där jag gjort fel, för även jag red när jag var barn men ramlade av och slog mig rejält. Efter det så slutade jag vilket var helt fel.
Men dotters intresse består och nu tar hon även med sig sin son till hästhagen. Och det skulle nog vara bättre om mormor inte var med. För jag ser faror överallt.
Men till mitt försvar får jag väl säga att detta som hon nu rider på inte är några små ponnys utan stora rejäla Nordsvenskar. Riktiga arbetshästar, och jag vet att de är snälla. Men de är ju så stora.
Lyster som jag visar på kortet är så lugn och snäll att han varje sommar nu under flera år vart med i Nyköpings gästabud. Ett teater spel som man spelar upp under några veckor med riddare och levande hästar. Mycket sevärt, och där är alltså Lyster en av huvudhästarna (måste det väl heta) just för att han är så lugn.
Men han är imponerande stor, speciellt när man ser att barnbarnet nästan kan stå rak under magen på honom. Men dotter är nöjd, och tänk denna människa som inte kan gå upp på en stol utan att få svindel kan obehindrat sitta på denna koloss .
Fast det är nog som lilla knodden säger, - Mamma är glad när hon rider.
Och då brukar det mesta gå.
13 Januari 2008  | Länk | allmänt | 2 kommentarer
Mina vänner fåglarna

Varje vinter så brukar jag lägga ut mat till fåglarna, Dels för att de ska få det lite lättare att hitta mat och dels för att jag tycker att det är roligt att titta på dem.
Det är rätt facinerande att se hur de uppför sig mot varandra. De varnar varandra ivrigt om det dyker upp något farligt, samtidigt som de glatt stjäl varandras mat.
Faran är allt som oftast vår katt Morris.
Morris är en vanlig bondkatt möjligtvis med inslag av något annat, vad vet jag inte.
Men hans päls är inte riktigt vad man är van att se på en vanlig bondkatt även om tecningen är det. Han tycker också om att titta på småfåglarna, men har lite svårt att förstå varför matte blir så arg när han smyger på dem.
Fåglarna å andra sidan har lärt sig att Morris är en rätt bekväm katt så de flyger bara undan precis så mycket som de behöver för att han inte ska nå dem.
Hoppa och klättra för att fånga fåglar det är han för lat för som tur är.
Och jag undrar om han skulle ha en chans mot de små rackarna. För de är snabba.
Jag har försökt att fånga dem på bild nu flera gånger, och det är inte lätt ska jag säga.
Många är de misslyckade korten men här är i alla fall ett som blev skapligt. Men än är inte matsäsongen över så jag kanske får fler chanser.
9 Januari 2008  | Länk | allmänt | 2 kommentarer
Och så var det nytt år igen

År 2008. Det kom med snö och blåst. Personligen tycker jag att kunde vi inte få någon snö till julafton så inte behövde det komma någon till nyårsafton.
Men vädret gör som det vill.
Själv mötte jag det nya året med en dunderförkylning. Kommer faktiskt inte ihåg när jag var så däckad senast. Nu börjar jag att kvickna till igen, men är fortfarande långt ifrån bra.
Man får hoppas att det inte behöver vara ett tecken på att detta år ska gå i sjukdomens tecken utan att det istället är så att nu har jag gjort mitt på den fronten.
En annan sak som är typisk är att snön kom nu när man inte orkar ta reda på den.
Bara att ta sig från sängen till toaletten har vart ett helt företag. Att skotta snö har man inte ens orkat tänka på. Men så gjorde jag det ändå, tänkte på snön alltså.
Och klart att jag var tvungen att ge mig ut och skotta fram bilen. jag kände mig lite bättre den dagen och trodde nog att det skulle gå bra.
Handla lite var jag också tvungen att göra,så jag klädde på mig och gick till verket. För att göra en lång historia kort så slutade det med att jag hade feber igen på kvällen, men bilen var framskottad och jag hade handlat.
Var var min man kanske ni undrar jo han låg däckad även han. Sov djup febersömn och hade inte en aning om vad jag höll på med.
Om han hade vetat hade jag säkert inte fått ens försöka att skotta snö i det skick jag var. Och naturligtvis så var det helt idiotiskt att göra det. Men jag gör samma sak varje gång jag är sjuk på något sätt, Måste bara pröva om jag inte klarar det. och klarar jag det så är jag nog inte så sjuk.
Sjukt va!
Ja nu är jag i alla fall på bättringsvägen, och snön den har snart tinat bort den med så jag kunde ha besparat mig besväret. Får se om jag kommer ihåg det till nästa gång. Känner jag mig själv rätt så troligtvis inte.
6 Januari 2008  | Länk | allmänt | 0 kommentar
Se upp för kriminella tvättmaskiner.

Idag har det hänt igen. Min tvättmaskin har bestulit mig.
Det är inte första gången det händer. Den har vart lite småkriminell sedan
dag ett han och jag träffade varandra.
Nu är det så att jag tror att tvättmaskiner är ett småkriminellt släkte rent allmänt.
Jag menar hur ofta är det inte som man stoppar in fyra strumpor i maskinen men bara får ut tre.
eller alla gånger som man fått ut kläder som ändrat både storlek och färg.
Rent kriminellt betende vill jag påstå. Egenmäktigt förfarande eller något sådant tror jag det kallas på fackspråk.

Och idag har det hänt igen, den har bestulit mig på en fleesväst. Rent otroligt.
Min man som nu alltid tar dennna tvättmaskin i försvar säger att det är jag som lagt västen någon annanstans än i tvättmaskinen, men både han och jag har nu letat hela dagen och västen är borta.

Därför tyckte jag att det var på sin plats men en varning för kriminella tvättmaskiner. De ser så oskyldiga ut. Titta bara på min. Men skenet bedrar.
De börjar med strumpor, men se upp det är bara övning inför större byten.


25 November 2007  | Länk | allmänt | 4 kommentarer
Bara lugn

Vardagsstressen är något som man ska undvika. Det är i alla fall vad Kaj Pollack lär ut. Och det kan ligga något i det. Att man stressar upp sig i onödan över saker som man ändå inte kan göra något åt och det tar en massa energi.
Det här är saker som vi genom mitt jobb har fått massor med utbildning i, och det är väl bra. Men sen ska man leva upp till det med och det är en annan sak.

Men jag tänkte att jag skulle försöka, och resultaten har väl vart lite varierande.
T.ex. idag. Den här dagen började inte alls bra.
Den började med att jag försov mig. Inte mycket men tillräckligt för att jag skulle bli försenad på min tidnings runda då jag visste att det var en massa reklam att dela ut idag. Men jag höll mig lugn.

Detta var också vinterns första riktigt kalla natt, och naturligtvis så hade kupevärmaren i bilen lagt av någon gång under natten så att snön som föll igår kväll hade tinat så där lite lagom för att sedan frysa igen. Resultatet blev att dörrarna inte gick att få upp. Men jag höll mig lugn.

Nåväl, jag lyckades lösa det hela och åkte iväg. Packade in mina tidningar i bilen tog en snabb kopp kaffe och satte igång. Rätt snart upptäckte jag att det inte bara var dörrarna som fryst fast utan även bilrutorna. De gick inte att få ner.
För ett tidningsbud med bilrutt en katastrof, men jag höll mig lugn.

Efter mycket om och men lyckades jag även att lösa detta problem, men nu var jag rejält försenad så det var bäst att sätta fart. Det innebär att tidningsrundan blir rena träningspasset. Träningsgrenarna blir automatiskt löpning, hoppning och styrketräning. Inte så illa va. Men man är rejält trött när man är färdig, i alla fall var jag det i dag. Då gör jag nästa upptäckt. Rutan går inte att stänga.

Nu kände jag att lugnet var på väg att ge vika men jag försökte tänka positivt för att bevara mitt lugn. Det var lördag och jag skulle inte iväg till nästa jobb, ingen anledning till stress alltså. Och det var säkert inte elhissen det var fel på utan det var bara kallt så att det kärvade o.s.v.

Efter att ha kämpat i ca 30 min med att försöka få upp rutan gav jag upp. Hittade ett gamalt överkast som jag lyckades sätta fast för rutan och gick in. Nu var jag rejält trött och frusen, men fortfarande lugn.

Klockan var nu så mycket att min man som jobbar natt snart skulle vara hemma, därför satte jag på kaffe och tänkte att vi kunde ta en fika ihop. Det var liksom ingen ide att lägga sig tyckte jag. Sagt och gjort. Hurran åkte på, det lyckades utan missöden. Jag lyckades även tända i vedpannan utan att hela huset flög i bitar.Uppmuntrad av dessa framgångar ska jag duka på bordet och lyckas nästan.
En av mina blåa muggar som jag transporterat från Norrland till Södermanland utan att en enda blev skadad, tappar jag nu i golvet så att en flisa lossnar.
Bara lugn nu. bara ta det väldigt lugnt.

Jag menar det är sånt som händer och det finns andra muggar. Det kan vara roligt att få skaffa något nytt. Så där pratar jag med mig själv när min man kommer hem.
Han blir glatt överaskad över att jag är vaken när han kommer hem och snart har han fått hela historien om mina nattliga bravader. Konstigt att inte rutan går att stänga säger han. Jag ska gå ut och titta.
Han försvinner ut till min bil, är tillbaka inom en minut. den gick inte att stänga va. säger jag. Jodå svarar han, varvid jag lyckas hälla ett helt glas vatten över mig,
fråga mig inte hur.

MEN NU VAR DET SLUT PÅ LUGNET KAN JAG MEDELA!

Min stackars man fick sig en omgång, men han tog det inte personligt. Katten fick också höra ett och annat, men han är också rätt van vid mig. Men den som klarade sig bäst från mitt utbrott det var Kaj Pollack, för han hade tur att han inte var i närheten.
Släng dig i väggen Kaj, en del saker måste man ödsla energi på innan det blir bättre. I alla fall jag.



24 November 2007  | Länk | allmänt | 0 kommentar


12.000 webbutiker! | alltomklader.se
(c) 2011, nogg.se & marie Skoog                                             Skaffa en gratis hemsida